Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.5 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 2 127079 582674 582460 2024-11-28T12:38:36Z PWidergren 11678 582674 wikitext text/x-wiki {{#babel:en|sv-3|de-3|la-2|da-2}} {| class="wikitable" |- ! Redan färdiga och pågående projekt |- | <span class="quality1">[[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Senare_delens_senare_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Senare delens senare hälft)]]</span> översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | <span class="quality3">[[Index:B Lidforss August Strindberg 1910.pdf|August Strindberg och den litterära Nittiotalsreklamen]]</span> av [[Författare:Bengt Lidforss|Bengt Lidforss]] |- | <span class="quality3">[[Index:Lindgren_Henrik_Ibsen_1903.djvu|Henrik Ibsen]]</span> av [[Författare:Hellen Lindgren|Hellen Lindgren]] |- | <span class="quality1">[[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Senare_delens_förra_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Senare delens förra hälft)]]</span> översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | <span class="quality3">[[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Förra_delens_senare_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Förra delens senare hälft)]]</span> översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | <span class="quality4">[[Index:Visor,_romanser_och_ballader|Visor, romanser och ballader]]</span> av [[Författare:Carl_David_af_Wirsén|Carl David af Wirsén]] (‎Validerad). |- | <span class="quality4">[[Index:Julkalender_01_12_1889.pdf|Julkalender 1889]]</span> (‎Validerad). |- | <span class="quality3">[[Index:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu|Kalevala, senare delen]]</span> översatt av [[Författare:Karl_Collan|Karl Collan]] |- | <span class="quality3">[[Index:Cervantes_Don_Quijote_(Lidforss)_1905_Förra_delens_förra_hälft.djvu|Don Quijote de la Mancha (Förra delens förra hälft)]]</span> översatt av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | <span class="quality3">[[Index:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu|Kalevala, förra delen]]</span> översatt av [[Författare:Karl_Collan|Karl Collan]] |- | <span class="quality3">[[Index:Jacobson_Harald_Hjärne_1922.djvu|Harald Hjärne]]</span> av [[Författare:Gustaf Jacobson|Gustaf Jacobson]] |- | <span class="quality4">[[Index:Jenny_1920.djvu|Jenny]]</span> av [[Författare:Sigrid_Undset|Sigrid Undset]] (‎Validerad). |- | <span class="quality3">[[Index:Karl_Starbäck_Darwin_1909.djvu|Darwin]]</span> av [[Författare:Karl Starbäck|Karl Starbäck]] |- | <span class="quality3">[[Index:Norlind_Svensk_musikhistoria_1918.djvu|Svensk musikhistoria]]</span> av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | <span class="quality3">[[Index:Norlind Wagner 1923.djvu|Wagner]]</span> av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | <span class="quality3">[[Index:Dumrath 19 Århundradet Förra Delen.djvu|Det XIX Århundradet i Ord och Bild. Förra Delen]]</span> av [[Författare:Oscar Heinrich Dumrath|Oscar Heinrich Dumrath]] |- | <span class="quality3">[[Index:Norlind_Jenny_Lind_1919.djvu|Jenny Lind. En minnesbok til hundraårsdagen]]</span> av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | <span class="quality3">[[Index:Beckman_1912_-_Ur_vår_äldsta_bok.pdf|Ur vår äldsta bok]]</span> av [[Författare:Natanael_Beckman|Natanael Beckman]] |- | <span class="quality3">[[Index:Erik_Grane_1897.djvu|Erik Grane]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Noreen_De_nordiska_Språken_1903.djvu|De nordiska språken]]</span> av [[Författare:Adolf Noreen|Adolf Noreen]] |- | <span class="quality3">[[Index:Norska Folksagor och Äfventyr.djvu|Norska Folksagor och Äfventyr]]</span> av [[Författare:Peter Christen Asbjørnsen|Peter Christen Asbjørnsen]] & [[Författare:Jørgen Moe|Jørgen Moe]] |- | <span class="quality4">[[Index:Mortensen Lagerlöf 1913.djvu|Selma Lagerlöf]]</span> av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Mortensen]] |- | <span class="quality3">[[Index:Filius_Prodigus_Seu_Imperitus_Peregrinans-1645.djvu|Filius Prodigus Seu Imperitus Peregrinans]]</span> av [[Författare:Samuel Petri Brask|Samuel Brask]] |- | <span class="quality3">[[Index:Dahlbäck Sokrates 1906.djvu|Sokrates]]</span> av [[Författare:Carl Jonas Dahlbäck|C. J. Dahlbäck]] |- | <span class="quality3">[[Index:Bröderna Mörk.djvu|Bröderna Mörk]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Lidforss Dante 1907.djvu|Dante]]</span> av [[Författare:Edvard Lidforss|Edvard Lidforss]] |- | <span class="quality3">[[Index:Dumrath Spinoza 1908.djvu|Spinoza]]</span> av [[Författare:Oscar Heinrich Dumrath|Oscar Heinrich Dumrath]] |- | <span class="quality3">[[Index:Norlind Beethoven 1907.djvu|Beethoven]]</span> av [[Författare:Tobias Norlind|Tobias Norlind]] |- | <span class="quality3">[[Index:Gustaf_Janson_Paradiset.djvu|Paradiset]]</span> av [[Författare:Gustaf Janson|Gustaf Janson]] |- | <span class="quality3">[[Index:C_D_Marcus_Den_nya_litteraturen_1911.djvu|Den nya litteraturen]]</span> av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | <span class="quality3">[[Index:Liljedahl Swedenborg 1908.djvu|Swedenborg]]</span> av [[Författare:Ernst Liljedahl|Ernst Liljedahl]] |- | <span class="quality3">[[Index:Gabriel.djvu|Gabriel]]</span> av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | <span class="quality3">[[Index:Jarl_Charpentier_Buddha_1910.djvu|Buddha]]</span> av [[Författare:Jarl Charpentier|Jarl Charpentier]] |- | <span class="quality3">[[Index:Gamla_brev_(1912).djvu|Gamla brev]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Henrik_Schück_Olavus_Petri_1906.djvu|Olavus Petri]]</span> av [[Författare:Henrik Schück|Henrik Schück]] |- | <span class="quality3">[[Index:Carl David Marcus Goethe 1907.djvu|Goethe]]</span> av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | <span class="quality3">[[Index:Nordiska_Essayer.djvu|Nordiska Essayer]]</span> av [[Författare:Carl David Marcus|Carl David Marcus]] |- | <span class="quality3">[[Index:Äktenskapets Komedi (1898).djvu|Äktenskapets komedi (1898)]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Ur_samtiden_(literaturstudier).djvu|Ur samtiden (literaturstudier)]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Thora.djvu|Thora]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality4">[[Index:Jakob.djvu|Jakob]]</span> av [[Författare:Alexander Kielland|Alexander Kielland]] (‎Validerad). |- | <span class="quality4">[[Index:Gösta Berlings saga 1919.djvu|Gösta Berlings saga 1919]]</span> av [[Författare:Selma_Lagerlöf|Selma Lagerlöf]] (‎Validerad). |- | <span class="quality3">[[Index:Pastor_Hallin.djvu|Pastor Hallin]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality3">[[Index:Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860).pdf|Svenska Krönika]]</span> av [[Författare:Olaus_Petri|Olaus Petri]] |- | <span class="quality4">[[Index:Karin_Brandts_Dröm_1904.djvu|Karin Brandts dröm]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality4">[[Index:J Mortensen Från Aftonbladet till Röda Rummet 1905.djvu|Från Aftonbladet till Röda Rummet]]</span> av [[Författare:Johan Martin Mortensen|Johan Mortensen]] |- | <span class="quality4">[[Index:När vi började 1902.djvu|När vi började]]</span> av Sveriges Författareförening |- | <span class="quality3">[[Index:Thet_Swenska_Språkets_Klagemål_1658.djvu|Thet Swenska Språkets Klagemål]]</span> av [[Författare:Skogekär Bergbo|Skogekär Bergbo]] |- | <span class="quality3">[[Index:Tor_Hedberg_Dikter_1896.djvu|Dikter]]</span> av [[Författare:Tor_Hedberg|Tor Hedberg]] |- | <span class="quality3">[[Index:Mina_Pojkar.djvu|Mina pojkar]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |- | <span class="quality4">[[Index:Seklernas_Nyårsnatt_1889.djvu|Seklernas Nyårsnatt]]</span> av [[Författare:Gustaf_af_Geijerstam|Gustaf af Geijerstam]] |} === Redigeringar per år === [https://xtools.wmcloud.org/ec-yearcounts/sv.wikisource.org/PWidergren XTools] on 2024-11-28 12:37 {| class="wikitable sortable" ! Year ! Count |- | 2021 | {{FORMATNUM:4118}} |- | 2022 | {{FORMATNUM:4164}} |- | 2023 | {{FORMATNUM:4758}} |- | 2024 | {{FORMATNUM:5284}} |} l538fwfzngpvnoaa7naalce1le3gi0c 0 163422 582680 515384 2024-11-28T14:55:18Z PWidergren 11678 582680 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" from=3 to=4 header=1/> <references/> </div> {{innehåll börjar}} <h2 align="center" style="border-bottom:none"> Innehåll </h2> {{c|[[Paradiset/1|I.]]<br/> [[Paradiset/2|II.]]<br/> [[Paradiset/3|III.]]<br/> [[Paradiset/4|IV.]]<br/> [[Paradiset/5|V.]]<br/> [[Paradiset/6|VI.]]<br/> [[Paradiset/7|VII.]]<br/> [[Paradiset/8|VIII.]]<br/> [[Paradiset/9|IX.]]<br/> [[Paradiset/10|X.]]<br/> [[Paradiset/11|XI.]]<br/> [[Paradiset/12|XII.]]<br/> }} {{innehåll slutar}} [[Kategori:Paradiset]] [[Kategori:Gustaf Janson]] [[Kategori:Romaner]] [[Kategori:1900-talets verk]] 4bbwd2vje7tdkauxfrnjh1q8nfpixo2 0 163424 582681 515386 2024-11-28T14:55:32Z PWidergren 11678 582681 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=5 to=16 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] 5qdq7p54udyomuve9fdpdfpolc7r1g0 0 163446 582682 515420 2024-11-28T14:55:43Z PWidergren 11678 582682 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=17 to=31 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] 5qunsbzlcnfz4wgm4mxz303mh379rij 0 163464 582683 515442 2024-11-28T14:55:57Z PWidergren 11678 582683 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=32 to=45 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] g3utn5y56kohbu7jmvlvk8n239dnj5v 0 163472 582684 515451 2024-11-28T14:56:09Z PWidergren 11678 582684 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=46 to=52 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] kamth7zqn3hijkyjtiyrcy4lflusmv9 0 163490 582685 515470 2024-11-28T14:56:44Z PWidergren 11678 582685 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=53 to=67 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset|Kapitel 5]] ibinjch7aooudrnuf2pezoz6v2fya9u 582686 582685 2024-11-28T14:57:29Z PWidergren 11678 582686 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=53 to=67 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] tdsz49719ely5x6xg76xoh4eyrqg5xc 0 163505 582687 515488 2024-11-28T14:57:44Z PWidergren 11678 582687 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=68 to=79 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] gahsyaz2ekfl01ftepf60ywmn1f3e8d 0 163515 582688 515498 2024-11-28T14:57:58Z PWidergren 11678 582688 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=80 to=86 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] 9etv91lf9ff89pidlgpb2vn80r8r62i 0 163529 582689 515512 2024-11-28T14:58:10Z PWidergren 11678 582689 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=87 to=99 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] 0uafqaazheogvgnub6kgzwopkiskdsx 0 163611 582690 515652 2024-11-28T14:58:22Z PWidergren 11678 582690 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=100 to=117 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] 2yv3lkj7kdy0e6ti65acshgn06olc1g 0 163627 582691 515705 2024-11-28T14:58:34Z PWidergren 11678 582691 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=118 to=127 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] r5qtxwd827ey0tbco6z4bm8sfren2em 0 163640 582692 515719 2024-11-28T14:58:46Z PWidergren 11678 582692 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=128 to=139 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] lkd9vi2by8kpnzlqsv026o4tqyp76gl 0 163654 582693 515740 2024-11-28T14:58:58Z PWidergren 11678 582693 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Gustaf Janson Paradiset.djvu" current="" from=140 to=147 header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Paradiset]] 8rgguax0u1x4ps00bblhr3txw24j7ep 104 183817 582669 581054 2024-11-28T12:23:20Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 582669 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>[[File:Cover image of monograph about Swedish historian Harald Hjärne by Gustaf Jacobson.jpg|400px|HARALD HJÄRNE]]<noinclude> <references/></noinclude> jjdguvbdyqh51pjfq2nlcun193nji1p 582670 582669 2024-11-28T12:24:01Z PWidergren 11678 582670 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>[[File:Cover image of monograph about Swedish historian Harald Hjärne by Gustaf Jacobson.jpg|400px|centrerad|HARALD HJÄRNE]]<noinclude> <references/></noinclude> k0tzr1k7fls5aidhw9gqedp0mset9ps 108 194857 582675 582116 2024-11-28T12:44:23Z PWidergren 11678 582675 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Hellen_Lindgren|Hellen Lindgren]] |Titel=[[Henrik Ibsen]] |År=1903 |Oversattare= |Utgivare=Wahlström & Widstrand |Källa=[[:commons:File:Lindgren Henrik Ibsen 1903.djvu|djvu]] |Bild=[[Fil:Lindgren Henrik Ibsen 1903.djvu|thumb|page=5]] |Sidor=<pagelist 1to2="omslag" 3to4="-" 5="titelsida" 6="tryckning" 7="tillägnan" 8="-" 9=5 185="Innehåll" 186to190="-" 191to192 ="omslag" /> |Anmärkningar={{Libris post|477772}} {{Sida:Lindgren Henrik Ibsen 1903.djvu/185}} [[KategorI:Index]] [[Kategori:Eget arbete]] [[Kategori:Korrekturlästa index‎]] |Width= |Css= |Kommentar= }} tel4oj8bx302votwcp0bt23hk5i8i77 106 195486 582667 582133 2024-11-28T12:03:28Z PWidergren 11678 582667 wikitext text/x-wiki [[File:Hellen Lindgren.png|thumb|Hellen Lindgren]] Albert Hellen Gustaf Benedikt Lindgren, (1857-1904) var en svensk litteraturhistoriker och översättare. == Verk == * [[Skalder och Tänkare]] (1900). * [[Henrik Ibsen]] (1903). ==Externa länkar == * {{wikipedialänk}} * [https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=10560 Svenskt biografiskt lexikon (SBL)] {{STANDARDSORTERING:Lindgren, Hellen}} [[Kategori:Författare]] b3vcv2q2ot5kig7e92uj78xl1qxmlvo 0 195668 582672 582663 2024-11-28T12:27:21Z PWidergren 11678 582672 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="B Lidforss August Strindberg 1910.pdf" from=1 to=4 header=1/> <div style="margin-left:auto; margin-right:auto;> {{c|{{större|'''Innehåll'''}}}} {| style="margin:auto; text-align:center;" |- | [[B Lidforss August Strindberg 1910/01|I.]] |- | [[B Lidforss August Strindberg 1910/02|II.]] |- | [[B Lidforss August Strindberg 1910/03|III.]] |- | [[B Lidforss August Strindberg 1910/04|IV.]] |- | [[B Lidforss August Strindberg 1910/05|Tilläg: Filosofisk Levertinkult.]] |} {{Innehåll slutar}} <references/> </div> [[Kategori:August Strindberg av Bengt Lidforss]] [[Kategori:Bengt Lidforss]] [[Kategori:August Strindberg]] [[Kategori:Oscar Levertin]] [[Kategori:Litteraturvetenskap]] [[Kategori:1910-talets verk]] mhjck5lw8an6jd099jebn2g4oqi3639 14 195821 582694 582662 2024-11-28T15:00:08Z PWidergren 11678 582694 wikitext text/x-wiki [[Kategori:August Strindberg]] [[Kategori:Oscar Levertin]] [[Kategori:Litteraturvetenskap]] [[Kategori:1910-talets verk]] os57l4g1bbn1padx8zof9wbpdc7vlvs 14 195850 582668 2024-11-28T12:06:49Z PWidergren 11678 Skapade sidan med ' Albert Hellen Gustaf Benedikt Lindgren, (1857-1904) var en svensk litteraturhistoriker och översättare. {{Wikipedialänk}} {{STANDARDSORTERING:Lindgren, Hellen}} [[Kategori:Författares verk]]' 582668 wikitext text/x-wiki Albert Hellen Gustaf Benedikt Lindgren, (1857-1904) var en svensk litteraturhistoriker och översättare. {{Wikipedialänk}} {{STANDARDSORTERING:Lindgren, Hellen}} [[Kategori:Författares verk]] rxdwan4e8opa8d1e8e830c79f3slhho 104 195851 582671 2024-11-28T12:26:28Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 582671 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>[[Fil:Cover image of monograph by Bengt Lidforss.jpg|400px|centrerad|Omslag]]<noinclude> <references/></noinclude> eq9nqo00rvc9la4oh90qkouuzfu4336 582673 582671 2024-11-28T12:28:36Z PWidergren 11678 582673 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude>[[Fil:Cover image of monograph by Bengt Lidforss.jpg|400px|centrerad|Omslag]] <br><br> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 150f2ycir17uh3ofeji6yzs1u2ax1ww 14 195852 582676 2024-11-28T12:45:55Z PWidergren 11678 Skapade sidan med 'Johan Gustaf Adolf Janson (1866-1913) var en svensk författare. {{wikipedialänk}} {{STANDARDSORTERING:Janson, Johan Gustaf Adolf}} [[Kategori:Författare]]' 582676 wikitext text/x-wiki Johan Gustaf Adolf Janson (1866-1913) var en svensk författare. {{wikipedialänk}} {{STANDARDSORTERING:Janson, Johan Gustaf Adolf}} [[Kategori:Författare]] aiknrpzc98nrffaxtutet7wbpax3lig 582698 582676 2024-11-28T15:23:50Z PWidergren 11678 582698 wikitext text/x-wiki Johan Gustaf Adolf Janson (1866-1913) var en svensk författare. {{wikipedialänk}} {{STANDARDSORTERING:Janson, Johan Gustaf Adolf}} [[Kategori:Författares verk]] r7nf3mqqav69k0oeh86jxadp8l5zeni 582699 582698 2024-11-28T15:43:12Z PWidergren 11678 582699 wikitext text/x-wiki [[Författare:Gustaf Janson|Johan Gustaf Adolf Janson]] (1866-1913) var en svensk författare. {{wikipedialänk}} {{STANDARDSORTERING:Janson, Johan Gustaf Adolf}} [[Kategori:Författares verk]] flzqjjgks5hj7qiyytjfqjcnhd3agpk 104 195853 582677 2024-11-28T13:52:08Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 582677 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|108||}}</noinclude>Fredagen den 1 Augusti kl. 10 f.&nbsp;m. samlades mötets medlemmar ånyo, och förhandlingarna inleddes med ett föredrag af d:r <i>Sohlman ”om de humoristiska elementen i svenska medeltidens kyrkliga konst”,</i> belyst med bilder från olika landskyrkors tak- och väggmålningar. Derefter företogs till behandling andra frågan: <b><i>I hvilken mon är bibehållandet af gamla plägseder och bruk inom vårt folklif möjligt och önskvärdt, och huru skall den nya odlingen kunna med dem förlikas?</i></b> D:r {{sc|Sohlman:}} Mera för att få {{rättelse|diskussinonen|diskussionen}} i gång, än derföre att jag egentligen har någonting särdeles upplysande i ämnet att till frågans besvarande yttra, ville jag påpeka såsom någonting behjertansvärdt för alla dem, som hålla på vår nationalitet, att vid sidan af en allt mera utbredd folkbildning, står den omständigheten, att genom denna folkbildning åtskilliga elementer af folklighet, som visst icke äro oberättigade, utan tvärtom förtjenta af att tagas vara på och bibehållas, i viss mon utplånas eller åtminstone försvagas. Så är i viss grad förhållandet med folkspråket, med åtskilliga af folkdialekterne, hvilka oförståndige folkskolelärare understundom betrakta såsom någonting fullkomligt oskickligt att begagna. Jag har åtminstone hört talas om att det finnes folkskolelärare, som med motvilja höra sina lärjungar begagna ett folkligt ord, ett sådant som särskildt hör till den bygd, från hvilken de äro, och som fordra af barnen att de skola så mycket som möjligt tala skriftspråket. En annan sådan företeelse är benägenheten att vilja bortlägga folkdrägterna, en tendens som är ganska ledsam. Jag tror att folkskolan möjligtvis i det afseendet verkat menligt, derigenom att hennes organer, folkskolelärarne, icke varit, så som de bort vara, genomträngda af den nationella andan. Följden häraf har blifvit, att lärjungarne på många ställen fått den föreställningen, att det vore simpelt, opassande att gå klädd i s.&nbsp;k. folkdrägter, hvilka dock ofta äro både ändamålsenliga och vackra, och i stället tagit sig för att spela herrskap eller efterhärmare af sådana, sedan de kommit ur skolan, och till följd deraf ansett folkdrägterna såsom en öfvervunnen ståndpunkt, såsom något, som de icke velat vidkännas. Jag tror att dessa förhållanden äro behjertansvärda. De som hafva något att göra med folkbildningen och särskildt folkskoleseminariernas lärare, borde tänka<noinclude> <references/></noinclude> 3uemlj9lchu7vo2maxizyhqevsvtie7 104 195854 582678 2024-11-28T14:05:04Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 582678 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||109}}</noinclude>på, att i den bildning som bibringas folkskolelärarne, borde ingå ett mera nationelt element, något som för de blifvande folkskolelärarne utgjorde en verklig nationell väckelse, så att de i sin blifvande verksamhetskrets åtminstone icke uppträdde fiendtligt emot nationaliteten i dess berättigade yttringar, och derigenom verkade menligt med afseende på dennas bevarande och styrkande. Antiqvitetsintendenten {{sc|Säve:}} Beträffande den i denna punkt framställda frågan om möjligheten att bibehålla gamla seder och bruk inom folklifvet, är det en beklaglig erfarenhet, att äfven här på Gotland mycket af det från förfädren lemnade arfvet antingen redan har försvunnit eller ock håller på att mer och mer läggas å sido för det nymodiga, det moderna. I d:r Sohlmans yttrande om våra folkskolelärares skadliga inverkan på folkspråkets bibehållande instämmer jag fullkomligt; jag tror att de genom den ringaktning de visa detsamma, i väsendtlig mon bidraga till att hos lärjungarne framkalla en liknande känsla. I folkskolan bör naturligtvis läras den rena svenskan, skriftspråket, men att derföre förbigå provinsspråket är omöjligt, ty detta innefattar, i synnerhet på Gotland, många ord olika dem, som användas i skriftspråket. Detsamma är förhållandet med de gamla folkdrägterna; så väl de som folkdialekterne försvinna mer och mer, de förra kanske ännu hastigare än de sednare. Folkdrägter finnas numera i vårt land knappast annorstädes än i Dalarne. På Gotland t.&nbsp;ex. hafva de redan blifvit så bortglömda, att man endast ytterst sällan träffar på någon, som känner något om vår gamla, rätt vackra folkdrägt. Tiden tenderar till jemnlikhet de olika folkklasserna emellan; ingen vill gerna, han må tillhöra äfven de fattigaste och minst bildade, genom sin klädsel liksom gifva en antydan om något annat. Förändringen <i>måste</i> ske; den kan icke uppehållas, huru beklaglig nivelleringen ofta också må vara, synnerligen ur æsthetisk synpunkt. Jag vill fästa uppmärksamheten på ett särskildt slag af gamla plägseder, folklekarne. De hafva funnits, särdeles bland Nordens folk, i form af krigslekar och dylikt, om de också mången gång öfvats, såsom namnet antyder, för nöjets skull och under tak. Folklekarne i de flesta af rikets provinser hafva försvunnit; på Gotland finnas de ännu såsom folklekar i ordets egentliga mening, åtminstone der de icke äro allt för långvariga och tröttande. Åtskilliga bland dem äro för Gotland så egendomliga,<noinclude> <references/></noinclude> 9ja5xd3wir49bz0970ij3it1cxggzl4 104 195855 582679 2024-11-28T14:50:28Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 582679 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|110||}}</noinclude>att de sakna sina motstycken i hvarje annan provins. Antalet af dylika folklekar här på ön uppgår till öfver 200. Nyttan af dem är utan tvifvel stor och kan icke till fullo ersättas genom gymnastik, ty denna är — vare det sagdt med all aktning för den store mästaren Ling — dock ett system af konst, folklekarne deremot en produkt af den fria viljan. De sednare böra utgöra grunden för den förra. Äro lekarne rätt anordnade, utöfva de en uppfriskande verkan på ynglingen, vänja honom vid ordning, marscher o.&nbsp;s.&nbsp;v., och underlätta derigenom hans uppfostran till en landets försvarare. Jag anser således att folklekarne böra bibehållas, der de finnas, såsom ett underlag för gymnastiken och exercisen. Amanuensen {{sc|Eichhorn:}} Förevarande fråga har utaf de talare, som hittills uppträdt, i allmänhet blifvit besvarad sålunda, att bibehållandet af gamla plägseder och bruk är både möjligt och önskvärdt; men ingendera af dem har fäst sig vid de första orden af frågan: ”i hvilken mon”. Jag beder derföre att härom i korthet få yttra några ord. Det är i fråga om bibehållande af gamla seder och bruk i vårt folklif svårt att afgöra, huru långt ett sådant bibehållande kan och bör sträcka sig, och det är just härför som frågan i min tanke är af den mest grannlaga art och så svår att besvara. Öfver hufvud taget torde icke någon gräns kunna uppdragas för bibehållandet af gamla seder och bruk inom vårt folklif. Man kan icke på förhand theoretiskt afgöra, huru långt man kan gå i det afseendet. Alla anse önskvärdt att de bevaras, men huru långt detta bevarande får sträcka sig, just derom är det som meningarna äro delade. Man kan icke angifva något visst mått i det afseendet; der dessa gamla plägseder och bruk icke i sig sjelfva ega nog lifaktighet att, oberoende af alla konstlade medel, all uppmuntran utifrån, fortlefva, må man icke genom dylika medel sōka bibehålla dem vid lif. Visar det sig att de af sig sjelfva dö ut, så är det för öfrigt omöjligt att förhindra deras undergång. Men deremot är det möjligt att vidtaga skyddsåtgärder till förekommande af deras utdöende, nemligen att undanrödja hindren för deras fortlefvande. Särskildt är detta förhållandet med en del af de gamla plägseder som här vidrörts. t.&nbsp;ex. bruket af de gamla folkdrägterna. Det är och förblifver en omöjlighet att förlika nutidens kraf med våra från förfädren ärfda folkseder,<noinclude> <references/></noinclude> djr7u6js0xdbkhtniefvfl4vtuthel1 104 195856 582695 2024-11-28T15:00:28Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 582695 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||111}}</noinclude>och en af orsakerna härtill ligger, såsom en föregående talare redan vidrōrt, uti nutidens jemnlikhetssyften. Den gamla folkdrägten är ovilkorligen en uniform. Sådan var dess ursprungliga uppgift. Men i och med detsamma ståndsskilnaden upphōr, dö folkdrägterna ock ut, der de icke genom särskilda lagar och påbud, såsom förhållandet är t.&nbsp;ex. med militärernes uniformer, äro anbefalda. Hvad andra samhällsklasser beträffar, har erfarenheten visat att dylika drägter omöjligen kunna bibehållas. Allt hvad som i detta fall kan göras är att icke lägga hinder i vägen emot begagnandet af dylika drägter der sådant önskas, men att positivt verka för deras bibehållande är i min tanke omöjligt. På samma sätt förhåller det sig med en hel mängd andra gamla plägseder och bruk. Man bör ingifva uppfostrarne den tanken, att ju mera af det gamla nyttiga och goda som kan bibehållas, desto bättre är det; man bör öfvertyga dem att de utföra ett fosterländskt värt, då de uppmana sina lärjungar att t.&nbsp;ex. öfva sig i gamla folklekar och dylikt, eller åtminstone förmå dem att icke motsätta sig sådana; men längre kan man icke gå. Många af de gamla bruken och plägsederna hafva faktiskt sin rot i vidskepelsen och måste derföre, allt efter som upplysningen genomtränger folket, af sig sjelfva dö ut såsom en försvinnande lifsform. De lifskraftiga deremot, de som verkligen medföra både nytta och nöje, de fortlefva nog också. Svenska folket bör hålla på sina nationella egendomligheter, så vida de icke äro oförnuftiga; det är öfvertygelsen härom som bör bibringas den uppväxande ungdomen, men innan detta har skett, är det omöjligt att hoppas någonting för de gamla plägsedernes vidmakthållande. D:r {{sc|Granlund:}} Med anledning af den af en föregående talare uttalade förhoppningen, att man skulle kunna rädda äfven dialektolikheterna inom de olika delarne af landet, vill jag uttala den öfvertygelsen, som hos mig mer och mer blifvit rotfäst, att en sådan förhoppning är alldeles fåfäng. I mon af en allt mera framåtskridande, igenom folkskolan meddelad bildning, i jemnbredd med allt mer och mer lättade och utsträckta kommunikationer, går folkspråket med jernvägsfart sin undergång till mötes, och det är förgäfves att hoppas på mer än att detsamma skall till en tid kunna bibehållas uti mera aflägse liggande landsändar, såsom t.&nbsp;ex. Gotland, Dalarne, Norrland, o.&nbsp;s.&nbsp;v.; ett förhållande som för hvarje fosterlandsvän innebär den varmaste<noinclude> <references/></noinclude> b4nx6mjnxuuicn4vucdg052yelrkitk 14 195857 582696 2024-11-28T15:19:22Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '"Paradiset" är en robinsonad av [[Författare:Gustaf_Janson|Gustaf Janson]] som först utkom 1900. {{Libris post|1644606}} {{Libris post|1614564}} [4 uppl. (1907)]' 582696 wikitext text/x-wiki "Paradiset" är en robinsonad av [[Författare:Gustaf_Janson|Gustaf Janson]] som först utkom 1900. {{Libris post|1644606}} {{Libris post|1614564}} [4 uppl. (1907)] ooqphf8xnt1t85v8q3tfjprfn92tb7u 582697 582696 2024-11-28T15:22:38Z PWidergren 11678 582697 wikitext text/x-wiki "Paradiset" är en robinsonad av [[Författare:Gustaf_Janson|Gustaf Janson]] som först utkom 1900. {{Libris post|1644606}} {{Libris post|1614564}} [4 uppl. (1907)] [[Kategori:Gustaf Janson]] [[Kategori:Romaner]] bxcplv8okmn0yeltf1kla5oueyrj0fo 104 195858 582700 2024-11-28T17:29:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 582700 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />62</noinclude>som låg i deras kamelers tröghet. Under skrik av männen och bölande av kamelerna tvingades nu dessa på benen, och det långa stretande tåget satte sig i rörelse, med ryggen vänd mot floden och ansiktet mot det glittrande, violetta diset, som insvepte den ofantliga, sköna, skräckinjagande öknen med sina tigerränder av svarta klippor och gyllene sand. Ingen av de vita fångarna, med undantag av överste Cochrane, hade någonsin förr suttit på en kamel. Då de tittade ned, tyckte de, att avståndet till marken var förskräckligt, och de besynnerliga gungande rörelserna jämte sadelns osäkerhet skrämde dem och skaffade dem kväljningar. Men bristen på yttre bekvämlighet glömdes helt och hållet i stormen av bittra tankar inom dem. Vilken avgrund gapade icke mellan deras gamla och deras nya liv! Och ändå, huru korta voro icke tiden och rummet, som skilde dem ät! För mindre än en timme sedan hade de stått på toppen av denna klippa och skrattat och pratat eller knotat över hettan och flugorna och tagit illa vid sig för små obehag. Headingly hade hållit ett hyperkritiskt föredrag över landskapets färgtoner. De kunde icke glömma hans egen färgton, där han nu låg med kinden mot den svarta stenen. Sadie hade pladdrat om dräkten från damskräddarna och parisiska garneringsgrannlåter. Nu klängde hon sig, halvt vansinnig, fast vid bommen på en träsadel, och för hennes fantasi stod självmordet som en röd hoppets stjärna. Humanitet, förnuft, skäl — allt var borta, endast det råa våldets förödmjukelser voro kvar. Och under allt detta låg därnere vid den andra klippudden deras ångare och väntade på dem — deras salong med det vita duktyget och de glittrande glasen, den senaste romanen och londontidningarna. Till och med den minst fantasirika av dem kunde se det så tydligt: det vita soltältet, mrs Schlesinger med sin gula solhatt, mrs Belmont, halvliggande i segelduksstolen. Där låg den nästan inom synhåll för<noinclude> <references/></noinclude> n5x070q8p1ehpvz46beod8jwi8dx4kr 104 195859 582701 2024-11-28T17:31:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 582701 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|63}}</noinclude>dem, denna lilla flytande från hemmet avbrutna spån, och vart och ett av kamelernas tysta, klumpiga steg förde dem allt hopplösare bort därifrån. Ännu i dag på morgonen, huru välvillig hade icke Försynen tyckts dem, huru behagligt livet — litet vardagligt kanske, men så lugnt och stilla! Och nu! De röda huvudbonaderna, de rutiga blusarna och de gula skodonen hade redan upplyst översten om, att dessa män icke voro några kringströvande rövare, utan en trupp av kalifens stående armé. Och medan de nu redo över öknen, visade de, att de hade den stränga disciplin, som deras yrke krävde. En engelsk mil i förväg och långt ut på vardera flanken redo deras spejare, dykande upp och ner bland de gula sandkullarna. Ali Wad Ibrahim anförde karavanen, hans kortväxte, undersätsige underbefälhavare red sist. Tåget var ett par hundra meter långt, och i mitten befann sig den lilla gruppen av modlösa fångar. Intet försök gjordes att skilja dem åt, och mr Stephens lagade snart att hans kamel kom emellan de båda damernas. »Var inte så bedrövad, miss Adams», sade han. »Det här är en oförsvarlig våldshandling, men det är inte möjligt annat än att myndigheterna komma att ställa saken till rätta. Jag är övertygad om, att vi endast komma att bli utsatta för ett tillfälligt obehag. Om inte den skurken Mansur varit, skulle ni aldrig behövt visa er.» Det var upprörande att se den förvandling, som hade försiggått med den lilla Bostondamen, ty hon hade på en timme krympt ihop till en gammal gumma. Hennes brunhylta kinder hade sjunkit in, ögonen glänste vilt ur sina djupa, av mörka ringar omgivna hålor. Hennes förskrämda blickar riktades oupphörligt på Sadie. Det måste bestämt finnas någon räddningsängel, som endast kan samla sina bästa skatter i ögonblick av olycka och undergång på livets hav. Ty här gingo nu alla dessa världsbarn sitt sorgliga öde till mötes, och redan hade<noinclude> <references/></noinclude> 1lq8beso9nxtg335vuy6xzkcorjvxcy 104 195860 582702 2024-11-28T17:33:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 582702 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />64</noinclude>tanklöshet och själviskhet vikit från dem, och var och en tänkte endast på och ängslade sig för de andra. Sadie tänkte på sin tant, tanten tänkte på Sadie, männen tänkte på kvinnorna, Belmont tänkte på sin hustru — och därpå tänkte han också på någonting annat, och han sporrade sin kamel med hälen, tills han kom alldeles inpå miss Adams. »Jag har någonting åt er», viskade han. »Vi kanske snart bli skilda åt, så att det är bäst att vi vidtaga våra anordningar.» »Skilda åt!» jämrade sig miss Adams. »Tala inte högt, den förrädiske Mansur kan förråda oss igen. Jag hoppas, att det inte måtte bli så, men omöjligt är det inte. De kunna till exempel besluta sig för att göra sig av med oss män och behålla er.» Miss Adams ryste. »Vad skall jag göra? För Guds skull, säg mig, vad jag skall göra, mr Belmont! Jag är en gammal kvinna, jag har mitt liv bakom mig. Men Sadie jag blir alldeles galen, då jag tänker på henne. Där sitter hennes mor hemma och väntar på henne, och jag …» Hon knäppte ihop sina smala händer i sina ångestfulla tankar. »Stick ut handen under er dammkappa», sade Belmont, i det han lät sin kamel stryka tätt intill hennes. »Fatta stadigt i den! Så där ja! Göm den nu i er klänning, och ni skall alltid ha en nyckel som öppnar vilken dörr som helst.» Miss Adams kände, vad det var han hade smugit i hennes hand, och ett ögonblick stirrade hon häpen på honom. Därpå knep hon ihop läpparna och skakade ogillande på huvudet. Men hon gömde i alla fall den lilla pistolen och fortsatte ritten med sina tankar i vild förvirring. Kunde detta verkligen vara hon, Eliza Adams från Boston, vars enkla, lyckliga liv hittills hade svängt mellan det bekväma hemmet vid Commonwealth<noinclude> <references/></noinclude> 5x8nji3pbcol4lmcyigxwuk2zyl1vp1 104 195861 582703 2024-11-28T17:37:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 582703 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|65}}</noinclude>Avenue och Tremonts presbyterinnska kyrka? Här satt hon nu uppretad på en kamel, med handen på en pistolkolv och inom sig övervägande det berättigade i ett mord. O, du lömska, illistiga, förrädiska liv, huru skola vi någonsin kunna lita på dig? Visa oss ditt hotfullaste ansikte, och vi kunna möta det, men det är, då du är som ljuvast och inställsammast, som vi ha mest att frukta av dig. »I värsta fall, miss Sadie, kommer det endast att bli en fråga om lösen», sade mr Stephens talande mot sin egen övertygelse. »För övrigt befinna vi oss ännu alldeles inpå Egypten, långt ifrån dervischernas land. Det blir säkert en kraftig förföljelse. Ni får inte tappa modet, ni måste hoppas på det bästa.» »Jag är inte rädd, mr Stephens», sade Sadie och vände mot honom ett likblekt ansikte, som motsade hennes ord. »Vi äro alla i Guds hand, och han skall säkert inte vara grym mot oss. Det är lätt att tala om att tro på honom, då allting går bra, men nu är den rätta prövostunden. Om han finnes däruppe i den blå himmeln …» »Ja, det gör han», sade en röst bakom dem. Det var prästen från Birmingham, som hade slutit sig till dem. Hans bundna händer klamrade sig fast vid sadeln, hans feta kropp svängde på ett farligt sätt från den ena sidan till den andra vid varje kamelens steg. Flugorna svärmade kring det blödande såret i hans ben, och den heta ökensolen brände hans bara huvud, ty han hade förlorat både hatt och parasoll under handgemänget. En börjande feber målade röda fläckar på hans fylliga bleka kinder och tände glans i hans bruna oxögon. Han hade alltid förefallit sina medresande som en tämligen plump och simpel person. Nu hade denna sorgens bittra läkedryck förvandlat honom. Han var renad, förandligad, upphöjd. Han hade fått en sådan lugn kraft, att de andra kände sig starkare, då de sågo på honom. Han talade om liv och död, om det närvaran-<noinclude> <references/> {{huvud|<small>5 Ä</small>||<i>Mysteriet i öknen</i>}}</noinclude> aq3ut8tkpfp7o8itdlk8kf2583ywm82 104 195862 582704 2024-11-28T17:39:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 582704 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />66</noinclude>de och deras hopp för det kommande; och i deras olyckas svarta moln började visa sig en gyllene rämna eller ett par. Cecil Brown ryckte på axlarna, ty han kunde icke på ett ögonblick byta bort sitt livs övertygelser, men de andra, till och med Fardet, fransmannen, blevo rörda och styrkta. De togo alla av sig hattarna, då han bad. Därpå gjorde översten en turban av sin röda cummerbund<ref>En slags hinduisk gördel.</ref> och påyrkade enträget, att mr Stuart skulle bära den. Med sin europeiska vardagsdräkt och sin prunkande huvudbonad liknade han en man, som har klätt ut sig för att roa barn. Nu kom även törstens dova, oavlåtliga, olidliga plåga till den värkande tröttheten, som framkallades av kamelernas rörelser. Solen sken på dem med sina stickande strålar, som därpå studsade tillbaka från den gula sanden, och den stora slätten skimrade och glödde, tills det kändes, som om de redo över en avsvalnande yta av smält metall. Deras läppar voro sönderspruckna och förtorkade, deras tungor voro som läderbitar. De läspade så besynnerligt, då de talade, ty det var endast vokalljuden de kunde få fram utan ansträngning. Miss Adams hade låtit sitt huvud sjunka mot bröstet, och den stora hatten dolde hennes ansikte. »Tant svimmar, om hon inte får vatten», sade Sadie. »Ack, mr Stephens, finns det ingenting vi kunna göra?» De närmast ridande dervischerna hörde alla till baggarastammen, utom en neger, en klumpig figur med koppärrigt ansikte. Uttrycket i hans drag föreföll godmodigt i jämförelse med hans arabiska kamraters, och Stephens dristade sig att vidröra hans armbåge och peka först på hans vattensäck och sedan på den utmattade damen. Negern skakade häftigt på huvudet, men kastade samtidigt en menande blick på araberna, som om han velat säga, att om det inte hade varit för dem, skulle<noinclude> <references/></noinclude> 742o90pk6r0ehq8fpf3swkdzdy8aikg 104 195863 582705 2024-11-28T17:42:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 582705 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|67}}</noinclude>han ha handlat annorlunda. Därpå lade han sitt svarta pekfinger på bröstet. »Tippy Tilly», sade han. »Vad är det?» frågade översten. »Tippy Tilly», upprepade negern med sänkt röst, som om han ville, att endast fångarna skulle höra honom. Översten skakade på huvudet. »Min arabiska är inte mycket värd. Jag vet inte, vad han säger», sade han. »Tippy Tilly. Hicks Pascha», upprepade negern. »Jag tror, att karlen är vänligt stämd mot oss, men jag förstår honom inte riktigt», sade Cochrane till Belmont. »Tror ni han menar, att hans namn är Tippy Tilly och att han har dödat Hicks Pascha?» Negern visade sina stora vita tänder, då han hörde sina egna ord upprepas. »''Aiva''», sade han. »Tippy Tilly — bimbaschi Mormer — bom! »För tusan, nu har jag det!» utropade Belmont. »Han försöker tala vårt språk. Tippy Tilly skall föreställa 'egyptiskt kavalleri'. Han har tjänat vid egyptiska artilleriet under '<i>bimbaschi</i>' Mortimer. Han blev tagen till fånga, då Hicks Pascha besegrades och han måste bli dervisch för att rädda sitt skinn. Inte sant?» Översten sade några ord på arabiska och fick ett svar, men två av araberna närmade sig, och negern skyndade på kamelens steg och lämnade dem. »Ni har fullkomligt rätt», sade översten. »Karlen är vänligt stämd mot oss och skulle hellre vilja kämpa för kediven än för kalifen. Jag vet inte, att han kan vara oss till någon nytta, men jag har varit i värre klämma än den här och kommit ur den. Vi äro ju i alla fall inte längre bort än att man kan förfölja våra tillfångatagare, ja till och med om två dygn är det inte för sent.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> azaakjh4dxawi3ehno5j0428fo54wcg 104 195864 582706 2024-11-28T17:44:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 582706 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />68</noinclude>Belmont anställde en beräkning av saken på sitt tröga och betänksamma sätt. »Det var vid tolvtiden vi voro på berget», sade han. »Man skulle bli orolig på ångbåten, om vi inte hade kommit tillbaka klockan två …» »Ja», avbröt översten, »det skulle bli vår lunchtimme. Jag kommer ihåg, att jag sade till om, att då jag kom tillbaka, ville jag ha … O, min Gud, det är bäst att inte tänka på det!» »Kaptenen var en sömnig gammal kruka», återtog Belmont, »men jag har absolut förtroende för min hustrus raskhet och beslutsamhet. Hon har nog inte givit sig, förrän man gjort allarm. Antag, att de vände om två och trettio, då skulle de vara vid Halfa klockan tre, ty de hade strömmen med sig. Hur lång tid sade man, att det tar att få ut kamelkåren?» »Låt oss säga en timme.» »Och en timme för att få dem över floden. De skulle då ha varit vid Abusirklippan och tagit upp våra spår vid sextiden. Sedan är det en ren kapplöpningsfråga. Vi ha endast fyra timmars försprång, och somliga av kamelerna äro mycket uttröttade. Ännu kunna vi bli räddade, Cochrane!» »Några av oss kanske. Inte väntar jag att få se prästen vid liv i morgon och inte miss Adams heller. Ingendera är skapad för sådana här saker. Vidare måste vi komma ihåg, att de där gynnarna ha för vana att mörda sina fångar, når de se, att det finns en utsikt för dem att undkomma. Hör på, Belmont, ifall ni kommer tillbaka till England och inte jag, skall ni vara god och ordna en inteckningsaffär åt mig.» De fortsatte ritten tätt intill varandra, fördjupade i affärens detaljer. Den vänlige negern, som hade talat om sig själv såsom Tippy Tilly, hade lyckats smyga ett i vatten doppat tygstycke i mr Stephens’ hand, och miss Adams hade<noinclude> <references/></noinclude> 18m91tj52xiv0zusxl4akcfla9fc20u 104 195865 582707 2024-11-28T17:47:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 582707 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|69}}</noinclude>fuktat sina läppar därmed. Till och med dessa få droppar hade givit henne nya krafter, och nu, då den första förkrossande skräcken hade gått över, började hennes sega, spänstiga yankeenatur åter ta ut sin rätt. »De här människorna se inte ut som om de ville göra oss något ont, mr Stephens», sade hon. »Jag tror bestämt, att de ha en religion, sådan den nu är, och att vad som är synd för oss också är synd för dem.» Stephens skakade tyst på huvudet. Han hade sett åsnepojkarnas död, men det hade icke hon. »Kanske äro vi sända för att leda dem in på en bättre väg», sade den gamla damen, »kanske äro vi särskilt kallade till att verka gott bland dem.» Hade det icke varit för den oro hon kände för sin brorsdotters skull, skulle hon ha varit i stånd att triumfera över utsikten att få evangelisera Khartum och förvandla Omdurman till en liten väl dränerad och med breda avenyer försedd kopia av en stad i Nya England. »Vet ni vad jag tänker på hela tiden?» sade Sadie. »Ni kommer ihåg templet, som vi sågo — när var det? Kors, det var ju i morse!» Alla tre uppgåvo ett utrop av förvåning. Ja, det var verkligen i morse, men det föreföll dem som en mycket, mycket avlägsen och dunkel händelse i deras liv, så ofantlig var förvandlingen, så nya och överväldigande de tankar, som hade kommit emellan. De redo tysta, uppfyllda av betraktelser över denna tidens sällsamma utvidgningsförmåga, tills slutligen Stephens påminde Sadie om, att hon icke hade talat till punkt. »Javisst; det var inristningarna på tempelväggarna, som jag tänkte på. Kommer ni ihåg den ömkliga raden av fångar, som släpades fram till den store konungens fötter — hur eländiga de sågo ut bland krigarna, som ledde dem? Vem kunde tänka sig, att inom tre timmar samma öde skulle drabba oss? Och mr Headingly …» Hon vände bort ansiktet och började gråta. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> i1xug8za0ia3wpxydbq0u20y3gs5w4k 104 195866 582708 2024-11-28T17:50:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 582708 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>»Lägg det inte så mycket på sinnet, Sadie», sade hennes tant; »kom ihåg vad pastorn sade alldeles nyss, att vi allesammans äro i Guds hand. Vart tror ni att vi ta vägen, mr Stephens?» Den röda kanten av hans Bædeker stack ännu upp ur juristens ficka, ty deras tillfångatagare hade icke ansett det löna mödan att taga den. Han tittade ned på den. »Om man bara låter mig behålla den här, skall jag se efter några saker, då vi rasta. Jag har en allmän föreställning om trakten, ty jag ritade en liten karta över den häromdagen. Floden rinner från söder till norr, så att vi måste nu färdas nästan rakt västerut. Jag förmodar, att de voro rädda att bli förföljda, om de hölle sig för nära Nilstranden. Jag kommer ihåg, att det finns en karavanväg, som löper parallellt med floden, ungefär sjuttio engelska mil inåt landet. Den passerar en rad av källor. Den mynnar ut vid Assiut, om jag minns rätt, på den egyptiska sidan. På andra sidan leder den bort till dervischtrakten, så att det är möjligt, att …» Han avbröts av en högljudd, gäll röst, som plötsligt bröt ut i en ström av brådstörtade ord, ord utan mening, som ivrigt slungade ut vredgade utrop och dåraktiga upprepningar. Den röda färgen på mr Stuarts kinder hade mörknat till purpur, hans ögon voro uttryckslösa men lyste som glödkol, och han pladdrade, pladdrade hejdlöst, medan han fortsatte sin ritt. Ömsinta moder natur! Hon vill ej, att hennes barn skola misshandlas alltför grymt. »Detta är för mycket, säger hon, »det sårade benet, de spruckna läpparna, det ångestfulla, trötta sinnet. Gå bort för en stund, själ, tills din kropp blir en lämpligare bostad.» Och så lockar hon själen in i feberyrselns Nirvana, medan de små cellarbetarna knåpa och knoga därinne för att få allting i bättre skick till själens hemkomst. Då man ser den slöja av grymhet, som naturen bär, skall man försöka titta genom den, och man uppfångar då<noinclude> <references/></noinclude> kllr6zsh2hlmw8j0nx6i9pqmhod1u99 104 195867 582709 2024-11-29T01:37:01Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 582709 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|46|{{st|<b>INGWARS SAGA.</b>}}|14. Cap.}} {{Marginalnot börjar}}</noinclude><section begin="islcont-14" /> {{ant|ána. En Ketill fôr til Islandz, a fund frænda sinna, ok stadfestizt thar, ok sagdi fyrstr fra thessu. Enn that vitum vær, at nockurer fagnamenn segia, at Yngvar hafi verit Son Aunundar Olafs Sonar; thuiat theim thyker honum that meiri sæmd, at segia hann Kong-son. Enn giarnan villdi Aunundr gefa til allt sitt Riki, ef hann mætti Yngvars lif aptr kaupa; thui at aller Hofdingiar i Svithiodu villdu hann giarnann Kong hafa yfir sier. Enn thessz verdr enn nu af sumum monnum spurt fyrir hui, ut Yngvar væri egi Sonr Aunundar Olafs Sonar. Enn thvi vilium ver tha leid svara: Eymundr Son Olafs atti Son, er Aunundr het<ref>{{ant|<i>at Önunder atti son thann er Önunder er nefndur</i> l. c.}}</ref>. Sa var hinn likazti Yngvari i margri natturu, ok allra hellzt i vydforli sinni: so sem til visar i bok theirri, er heiter <i>Gesta Saxonum</i>, ok er so ritat: "Fertur, quod Eimundus Rex Sveonum misit filium suum Onundum per mare Balzonum, qui postremo venit ad Amazones, & ab eis interfectus est." ɔ: So er mællt, at Aunundr Svya Kongr sende Son sinn Eimund<ref>{{ant|leg. <i>Eimundr Svya K. sende Son sin Aunund.</i> cf. Prolog. p. 40-42.}}</ref>, at vandra i giegnum that Balzoniska haf;}} <section end="islcont-14" /> <section begin="svecont-14" /> Wåren lagat sig därifrån: och uti full Sommar begifwit sig ur {{ymn|1057.}} detta Land. Och är det det sidsta, som man om honom wet, at han då seglade i Ån. {{sp|Kettil}} for til sine Frender på Island, och blef där boende, samt war den {{ymn|1060.}} förste, som förtälgde detta. Dock wete wi at någre Sagomän eller Historieskrifware säga, at {{sp|Ingwar}} warit {{sp|Anund Olofssons}} Son; emedan de tycka det wara mera hederligt at kalla honom Konungs Son. Och gärna wille {{sp|Anund}} gifwa alt sit Rike til, om han kunde igenköpa {{sp|Ingwars}} Lif; emedan alle Höfdingar i Swea Rike högeligen åstundade honom til Konung öfwer sig. Dessutom warder ännu af någre Män med Wisshet försport, at {{sp|Ingwar}} icke war {{sp|Anund Olofsons}} Son. Wi wilje därföre sålunda häruppå swara: {{sp|Emund,}} eller {{sp|Anund}} Olofs Son, hade en Son, som het Anund. Han war {{sp|Ingwar}} ganska lik i många Stycken, och hälst uti sina långwäga Resor, såsom det är at se i den Bok, som heter {{ant|Gesta Saxonum,}} hwaräst så skrifwes: {{ant|Fertur quod Eimundus Rex Sveonum misit filium suum Onundum per mare Balzonum, qui postremo venit ad Amazones, & ab eis interfectus est.}} d. ä. Emund (eller Anund) Swea Konung, sände sin Son Anund at wandra <section end="svecont-14" /><noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> 3lgkpiztj1qvqjc3n7y9bkkat65a48t 104 195868 582710 2024-11-29T09:40:12Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 582710 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude>uppmaning att söka, medan tid är, bevara, samla och gömma hvad som ännu återstår att rädda. Helt annat är förhållandet i afseende på de öfriga folkegendomligheterna, de gamla plägsederna och bruken. I motsats till den nästföregående talaren tror jag nemligen, att det alldeles icke är svårt att mångenstädes bibehålla och upplifva dessa plägseder, der de befinnas fotade på folklig grund och icke hvilande på fördom eller vidskepelse, utan verkligen förtjena att uppmuntras och bevaras. Ty man reformerar ju oupphörligen nu för tiden, man förändrar allting, det ena nya träder efter det andra; hvarför skulle man då icke också kunna låta det gamla träda i stället för det nya, åter införa det gamla? Jag tror således, att man i detta hänseende alldeles icke bör misströsta om att kunna bibehålla hvad som bör bibehållas, om man nemligen begagnar riktiga medel. Att ett och annat torde vara dömdt till sin undergång, derpå tviflar jag icke, men att rätt mycket skulle kunna bevaras, derom är jag fullkomligt öfvertygad. Det är sannt att man icke kan återhålla tidens hjul; tiden ändrar allt, så äfven här, men med god vilja torde mycket kunna bibehållas. I vår tid är det sannerligen en behjertansvärd sak att söka bevara hvad som återstår sedan den förflutna tiden värdt att bevaras, och jag hoppas med full visshet, att, om man förstår att skilja agnarne från hvetet, detta äfven skall lyckas, särdeles om vi i dessa sträfvanden vinna understöd af lärarne vid folk- och lärdomsskolorna. Kunna lärarne icke hindra lärjungarne från att glömma bort sina folkdialekter, så finnes det säkerligen mycket annat som en lärare, hvilken har ögon och sinnen öppna för det nationella, från förfädren ärfda goda, skulle kunna bibringa lärjungen kärlek för. Jag vill således uttala den öfvertygelsen att man icke bör misströsta om möjligheten att bibehålla inom folklifvet gamla bruk och plägseder, om dessa verkligen äro sådana att de äro förtjenta att tagas till vara, en förhoppning som skall vinna bekräftelse, i samma mon som det fosterländska sinnet allt mer och mer hunnit genomtränga folket. Och att verka för detta sednare är i synnerhet lärarens, uppfostrarens uppgift. Vi hafva i Danmark sett detta fosterländska sinne snart växa till ett djup och en höjd som måste väcka förvåning, och det kan icke nekas att förtjensten deraf i ganska stor och väsendtlig mon tillkommer just lärarne. I den mon det fosterländska sinnet stärkes, höjes<noinclude> <references/></noinclude> jsgj0ekcjomb26z7wepoxx4ilteod16 582711 582710 2024-11-29T09:41:16Z Gottfried Multe 11434 582711 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|112||}}</noinclude>uppmaning att söka, medan tid är, bevara, samla och gömma hvad som ännu återstår att rädda. Helt annat är förhållandet i afseende på de öfriga folkegendomligheterna, de gamla plägsederna och bruken. I motsats till den nästföregående talaren tror jag nemligen, att det alldeles icke är svårt att mångenstädes bibehålla och upplifva dessa plägseder, der de befinnas fotade på folklig grund och icke hvilande på fördom eller vidskepelse, utan verkligen förtjena att uppmuntras och bevaras. Ty man reformerar ju oupphörligen nu för tiden, man förändrar allting, det ena nya träder efter det andra; hvarför skulle man då icke också kunna låta det gamla träda i stället för det nya, åter införa det gamla? Jag tror således, att man i detta hänseende alldeles icke bör misströsta om att kunna bibehålla hvad som bör bibehållas, om man nemligen begagnar riktiga medel. Att ett och annat torde vara dömdt till sin undergång, derpå tviflar jag icke, men att rätt mycket skulle kunna bevaras, derom är jag fullkomligt öfvertygad. Det är sannt att man icke kan återhålla tidens hjul; tiden ändrar allt, så äfven här, men med god vilja torde mycket kunna bibehållas. I vår tid är det sannerligen en behjertansvärd sak att söka bevara hvad som återstår sedan den förflutna tiden värdt att bevaras, och jag hoppas med full visshet, att, om man förstår att skilja agnarne från hvetet, detta äfven skall lyckas, särdeles om vi i dessa sträfvanden vinna understöd af lärarne vid folk- och lärdomsskolorna. Kunna lärarne icke hindra lärjungarne från att glömma bort sina folkdialekter, så finnes det säkerligen mycket annat som en lärare, hvilken har ögon och sinnen öppna för det nationella, från förfädren ärfda goda, skulle kunna bibringa lärjungen kärlek för. Jag vill således uttala den öfvertygelsen att man icke bör misströsta om möjligheten att bibehålla inom folklifvet gamla bruk och plägseder, om dessa verkligen äro sådana att de äro förtjenta att tagas till vara, en förhoppning som skall vinna bekräftelse, i samma mon som det fosterländska sinnet allt mer och mer hunnit genomtränga folket. Och att verka för detta sednare är i synnerhet lärarens, uppfostrarens uppgift. Vi hafva i Danmark sett detta fosterländska sinne snart växa till ett djup och en höjd som måste väcka förvåning, och det kan icke nekas att förtjensten deraf i ganska stor och väsendtlig mon tillkommer just lärarne. I den mon det fosterländska sinnet stärkes, höjes<noinclude> <references/></noinclude> ns4ya5g34dqwbj8f9liwld3d7uucb5b 104 195869 582712 2024-11-29T09:48:43Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 582712 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||113}}</noinclude>och genomtränger alla folkets lager, kan man också hoppas att det i folkligt hänseende värdefulla hos alla samhällsklasser skall blifva rotfästadt och bevaradt. Docenten {{sc|Leffler:}} Jag tror för min del icke att det är alldeles omöjligt att bevara det gamla folkspråket. Folkspråket är ur språklig synpunkt lika berättigadt som det allmänna skriftspråket, har samma källa som detta, det gamla fornnordiska språket. Den ena strömmen visar ett kraftigare och mäktigare lopp in den andra, men begge bära dock i sig samma rena och klara vatten. Vidare är det af vigt att hafva klart för sig, i hvilken mon bibehållandet af dialekterna kan anses önskvärdt och förenligt med den fordran, att hvarje bildad svensk man och qvinna skall kunna rent och oförfalskadt tala det svenska, bildade talspråket. Jag tror att en bestämd gräns i detta hänseende kan uppdragas, nemligen så, att i skrift, offentligt tal eller tryck man ständigt bör begagna sig af det svenska allmänna bildade talspråket, men deremot i dagligt tal, i dagliga umgängeslifvet begagna sin orts dialekt. För närvarande råder temligen allmänt den föreställningen att man icke har rätt att göra det senare, man tror att man derigenom skall göra sig löjlig: en föreställning som man bör sträfva att undanrödja. D:r {{sc|von Bergen:}} Bland de mest tillfredsställande iakttagelser man kunnat göra rörande den nya odlingen i vårt land, är företeelsen af dessa framtidsrika försök, som under sista åren gjorts, att ställa denna odling, särdeles den folkliga delen deraf, på eu inhemsk nationell grundval. Här har talats om folkskolans och folkskollärarens uppgift i det afseendet. Men jag tror att i afseende på den uppgift som föreligger, denna nya inrättning som kallas folkhögskola, är af långt större betydelse; jag tror att man skulle mötas på halfva vägen, om sträfvandet för bibehållandet af det gamla här förenades med arbetet för bibringandet af det nya. Folkhögskolan skulle först på detta sätt blifva en verkligen nationell institution; man skulle då hafva tagit andra steget till att på svensk grund omplantera en ursprungligen dansk växt. Sedan diskussionen förklarats afslutad, antogs på d:r {{sc|Sohlmans}} förslag den resolution,<br> <i>att mötet, hänvisande till öfverläggningarna, ville uttala såsom sin åsigt, att folkskolan och isynnerhet folkhögskolan skulle kunna verka mycket gagneligt</i><noinclude> <references/> {{sidfot|||8}}</noinclude> 17fus1py98hxqux2blct3uj5o2pxba8 104 195870 582713 2024-11-29T10:11:19Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 582713 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|114||}}</noinclude><i>för bevarandet utaf det sannt nationella i de gamla plägsederna och bruken och som förtjenar att bevaras.</i> Behandlingen af 3:e och 4:e frågorna uppsköts tills vidare, och man öfvergick till <i>5:e frågan</i> så lydande: <b><i>Hur bör man lämpligast förfara vid undersökningar af landskapsmålen; i hvilka afseenden böra dessa i synnerhet skärskådas, och hvilken rättskrifningsgrundsats har man att följa vid ordens uppteckning?</i></b> Professor {{sc|Säve:}} Jag anhåller att inför detta Fornminnesföreningens möte få i största korthet framställa hvad min erfarenhet lärt mig i afseende på den här framstälda 5:te frågan. Och då denna innehåller trenne momenter, så tager jag vart och ett af dem för sig. a) <i>Huru bör man lämpligast förfara vid undersökningar af landskapsmålen?</i> Den, som reser i våra bygder för att granska och uppteckna landskapsmålen, bör företrädesvis {{rättelse|upppsöka|uppsöka}} hvarje landskaps aflägsnare och aflägsnaste delar, d.&nbsp;v.&nbsp;s. bör söka sin verkningskrets vid civilisationens utkanter, emedan det äldsta af språkförrådet och ordformerna der renast bibehåller sig. Redan deraf följer, att han helst bör färdas alldeles ensam och med så litet af yttre och uppseende väckande tillrustning som möjligt. Han måste dervid vara beredd på att helt och hållet umbära alla lifvets och den finare sammanlefnadens beqvämligheter, och när det gäller, bör han kunna lefva på den tarfligaste kost och ligga på det simplaste nattläger. Han bör söka att få de förståndigaste och åldrigaste män och qvinnor, men i synnerhet män, till sina språklärare och helst taga dem för hela dagarne, emot full och hederlig dagspenning; ty personer af allmogen hafva, helst under sommaren, hvarken tid eller råd att offra dagar och timmar på en sysselsättning, hvilkens mening få af dem kunna fatta, och hvilken de derföre oftast finna i hög grad tråkig och tröttande. Forskaren bör alltid sitta alldeles ensam med sin språkmästare; ty hvarje tredje mans närvaro verkar alltid störande eller rent af hindrande, särdeles genom de olika tankar och tvister, som ofta uppkomma om ett ords rätta mening, hvilket oftast är af alls ingen vigt. — Till anteckningsböcker bör han hafva helt små häften på högst ett par ark in 8:o, hvilka sedan kunna hopbindas. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4lwx0eh8whfpaip6dbh3yrl3b8uuxgx 104 195871 582714 2024-11-29T11:11:35Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 582714 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||115}}</noinclude>Han bör naturligtvis förut känna allt, hvad man redan har samladt uti det ifrågavarande målet, och vid sin ordsamling gå examinando till väga, och med sina frågor följa de äldre eller ock närslägtade landskapsmåls ordsamlingar, hvilket ständigt gifver anledning till nya frågor. b) <i>I hvilka afseenden böra dessa</i> (landskapsmålen) <i>i synnerhet skärskådas?</i> Det är en allmän föreställning, att det allenast är det för hvarje ort egna och från alla andra afvikande uti dess språkförråd, som bör upptecknas. Men denna åsigt är icke den rätta, utan det vore tvärtom det riktigaste, att hvarje ord, hela språkförrådet, toges till vara, ty det är endast på det sättet, som man kan få en fullständig föreställning om språket i en ort eller ett landskap; det händer nemligen ej sällan, att det för den jemförande språklärde är af största vigt att få reda på, om ett allmänt svenskt ord verkligen är i fullt bruk inom alla landskap, o.&nbsp;s.&nbsp;v. Men då ett sådant upptecknande af ett landskapsmåls <i>alla</i> ord knappast låter sig verkställas, bör man åtminstone taga till vara alla de ord och talesätt, som på något sätt skilja sig ifrån riksspråkets, antingen till betydelsen, till genus eller till formen, vare sig i oböjd eller böjd ställning. Vissa märkligare ordklasser antecknas fullständigt, såsom <i>räkneorden, pronomina,</i> de <i>starka</i> och <i>oregelbundna</i> verben, de i pluralis <i>omljudande</i> substantiven, och dylikt. Framför allt bör allt sådant efterspanas, som på ett märkligare sätt öfverensstämmer med fornspråken, de in- eller utländska. c) <i>Och</i> — för det tredje — <i>hvilken rättskrifnings-grundsats har man att följa vid ordens uppteckning?</i> I afseende på den rättskrifning, som bör begagnas vid landskaps-ords uppteckning, är den phonetiska methoden, eller att skrifva ljudenligt, utan tvifvel att föredraga framför alla andra sätt; ty endast genom att strängt tillämpa detta skrifsätt, blir det antecknade under kommande tider fullt uppfattligt för en sjelf och för alla andra. Man kan t.&nbsp;o.&nbsp;m. gerna, åtminstone i hvarje på minsta sätt tvifvelaktigt fall, följa gamle <i>Hofs</i> skrifsätt (i <i>Dialectus Vestrogothica</i>), när han, t.&nbsp;ex., för att tillkännagifva en vokals korthet, dubbelskrifver den följande konsonanten. Eller också måste man, tvärtom, utmärka hvarje vokals längd genom accent. — Påträffar man för ortmålet egendomliga ljud, som icke<noinclude> <references/></noinclude> 1rmyjzhenjdqvrkwcr2gl9m7bsrb5ve 104 195872 582715 2024-11-29T11:26:09Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 582715 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|116||}}</noinclude>finnas uti riks-språket, men väl uti fornspråken eller i ännu lefvande utländska tungomål, så använder man, om det låter sig göra, de för dem häfdvunna bokstafstecken. Men hafva de egendomliga ljuden ingenstädes något motsvarigt, får man uppfinna eller sammansätta nya bokstafsmynder för dessa ljud. Det nu sagda gäller för den första skriftliga uppteckningen. Men det säger sig sjelft, att man, när det antecknade skall färdigskrifvas och tryckas, kan inrätta stafningen på ett något annorlunda sätt, helst man ej sällan måste lämpa denna efter på tryckerierna tillgängliga typer. Slutligen utbedjer jag mig att få tillägga några ord till besvarande af frågan: <i>Hvarest man företrädesvis bör resa inom fäderneslandet för anställande af forskningar i folkspråket?</i> Det allmänna svaret blifver: der, hvarest man kan antaga, att det ålderdomligare språket bäst och renast bibehållit sig. Och detta är företrädesvis uti de aflägsnare, glesast bebodda och af odlingens ström och allmänna samfärdseln minst berörda bygder. Således i de afsides liggande landskapen: Dalarne, Gotland, det nordligaste Norrland, särdeles de inre delarne, i Herjedalen, Jemtland, Helsingland, de bortgömdare delarne af Vester- och Östergötland, af Småland, Öland, o.&nbsp;s.&nbsp;v. Ett förhållande, åt hvilket en sådan språkupptecknare bör egna en synnerlig uppmärksamhet, är om han skulle upptäcka sådana språkskiljaktigheter inom ett landskap, att det tyder på verklig stamskilnad inom folket, eller åtminstone på invandringar vid olika tider. Sådana skiljaktigheter har jag funnit inom folkmålet i Helsingland, så att man nästan med full visshet kan sluta till, att befolkningen dit inkommit från till en del olika håll — från Norge och Sverige — och kanske på tre olika tider. Först har en inflyttning skett från det nordliga Norge utaf en fåtaligare flock, kanske blott af en enda liten folkstam eller större slägt, må hända utdrifven genom en ättfejd eller dylikt, som kommit från Norge eller från Jemtland, som följt någon numera icke bestämbar väg österut, och {{rättelse|slutlinen|slutligen}} slagit sig ned vid landskapets största sjö, den vackra {{rättelse|Delleg|Dellen}}. Att denne flock varit fåtalig, visar sig deraf, att hans nuvarande ättlingar äro inskränkte till blott tvenne socknar: Delsbo och Bjuråker. Derefter har en ström af Svear trängt upp sunnan ifrån Upland och Gestrikland, bosättande sig uti kuststräckningen långs Bottnen ända upp till Medelpad och vidare<noinclude> <references/></noinclude> ruz8qgn8ofsrurapfb78vl2necz77n9