Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.6 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 104 145285 583315 575474 2024-12-06T13:02:54Z Belteshassar 7194 länkar 583315 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|52|FOLKFESTER|}}</noinclude>af färgen på den Djurgårdsport, vid hvilken värdhuset låg, men den färgen tyckes dock hafva varit gemensam för de flesta, kanske alla portar vid infarterna till den kungliga jagtparken. I slutet af 1600-talet erhöll munskänken Johan Lüpken rättighet att bebygga lägenheten och der idka skänkeri. Resolutionen derpå är af den 20 maj 1692, men man tror sig veta, att värdshusrörelse dock idkats der långt före den tiden. Rättigheten gick sedan i arf inom Lüpkens slägt, och år 1754, då omyndiga Dorothea Schwartz egde lägenheten, hembjöds den, såsom i händelse af försäljning stadgadt var, till kronan, men tillstånd beviljades att sälja stället till kassör Bergman som bjudit 17,000 daler kopparmynt, med förbindelse att till Djurgårdskassan årligen erlägga 300 daler. Resolutionen är af den 30 januari 1754. Bergmans affärer voro dock icke i godt skick, och ett par af hans fordringsegare, Hofving och Pfarr, skulle sköta värdshusrörelsen, men Pfarr utlöste snart sin meddisponent, hvarefter kamreraren Cumlander köpte Lusthusporten. Det var på den tiden som Djurgårdslifvet började utveckla sig till det folklif, som Bellman besjungit; men om Lusthusporten har han haft föga att sjunga. Det är endast i n:o 145 af »Fredmans testamente» som Blå Porten göres till föremål för skaldens glada qvintilerande, det stycke som börjar med »Mutter, jag kommer med lyktan upptänd» och som handlar om ett slagsmål vid en bal ... Folklifvet drog sig allt mera åt ''slätten'' och den del af Djurgårdsstaden, de gamla »Båtsmans-tomterne», som gränsade derintill. Det var i den trakten som första maj firades kanske mest och der under Gustaf den tredjes tid folkförlusterna hade sin egentliga tummelplats. Men kort förut samt till och med samtidigt med flera af Bellmans mest glädjespridande Djurgårdssånger hade man försport den ofta återkommande klagan, att glädjen vore i aftagande, att icke säga redan utdöd. »Naturen har gjort Djurgården till ett af de vackraste ställen kring Stockholm», heter det i en liten veckoskrift från 1770;<ref>''[[Stockholms Oordenteligheter|Stockholms Oordentligheter]],'' tryckt i Kongl. Tryckeriet, fjorton nummer 1770 och två nummer 1771.</ref> »men naturen har ock ensam gjort sitt till: konsten har icke bidragit något, hvarken till fägring eller beqvämlighet. Byggnaderna äro de mäst usla emot det de borde vara på en så vacker belägenhet. Rummen äro små och låga, samt de ställen få till antalet där hederligt folk kunna få rum och bli serverade. Derföre är der också ganska trångt, och ett större sällskap måste ej sällan beställa mat förut eller<noinclude> <references/></noinclude> l4stukjwhwxz6tgjuzvr2ywhv8mlaj2 104 196247 583319 583264 2024-12-06T13:18:38Z Belteshassar 7194 583319 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|7}}</noinclude>sådana olägenheter, som wäl hittils icke warit möjeligt at afhjelpa; men hwilka framdeles i mer eller mindre mon torde stå at bota. Det wore önskeligt, at de, som styra Folk och Land, wille likna Konstnärer. Så snart det blifwer bekant uti {{rättelse|Eugland|England}}, at en ny wäfnad af Silke är påfunnen i Frankriket, blifwer den samma ofördröjeligen eftergjord i England. Hwarföre skulle det icke äfwen anstå en Statsman, at antaga en nyttig Lag, som är i bruk hos dess Grannar? Wi hafwa likwäl funnit oss uti at eftergöra Porcellainer: låt oss äfwen göra efter det goda, som finnes hos wåra Grannar, och låt wåra Grannar vända sig til förmon, hwad de finna förträffeligt hos oss. Det är icke rart at finna Trägårdar, där man ser Frukter bringas til mognad, hwilkas rätta hemwist är under Linien: Wi hafwa ju 1000-tals wisa Lagar och nyttiga Wanor: sådane äro de träd och wäxter, som wi böra låta utplantas; de äro ifrån alla Climat, och böra wäxa uti allas hjärtan. En den bästa Lag och nyttigaste Wana finner man uti Holland. Då twå Personer äro sinnade at lagföra hwarandra, måste de aldraförst företräda hos Förliknings-Domaren, som kallas Fridgörare; och då Parterna medbringa Advocater eller andra Winglare, afwisas de genast: och således tages weden af elden, då man ärnar utsläcka brasan. Frids-Domaren säger då til Parterne: ''Jag undrar högeligen öfwer''<noinclude> {{höger|''E''-}} <references/></noinclude> 9vp4wsn476nyrv9f2s4nf5l1zxu538h 0 196252 583314 583275 2024-12-06T12:57:08Z Belteshassar 7194 583314 wikitext text/x-wiki ''Stockholms Oordenteligheter'' utkom med 16 nummer åren 1770–1771. Nedan listas de datum då respektive nummer annonserades i Dagligt Allehanda. * [[/Nummer 1|Nummer 1]] (27 april 1770) * [[/Nummer 2|Nummer 2]] (5 maj 1770) * Nummer 3 (14 maj 1770) * Nummer 4 (29 maj 1770) * Nummer 5 (3 juli 1770) * Nummer 6 (3 juli 1770) * Nummer 7 (19 juli 1770) * Nummer 8 (26 juli 1770) * Nummer 9 (2 augusti 1770) * Nummer 10 * Nummer 11 (5 september 1770) * Nummer 12 * Nummer 13 * Nummer 14 (19 december 1770) * Nummer 15 (19 januari 1771) * Nummer 16 (1 februari 1771) [[Kategori:Stockholms Oordenteligheter| ]] lbj1hwmmc8ye6kqsl916j3ld9anfgei 583316 583314 2024-12-06T13:05:06Z Belteshassar 7194 583316 wikitext text/x-wiki [[Fil:Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf|page=3|miniatyr|Första numrets första sida.]] '''''Stockholms Oordenteligheter''''' utkom med 16 nummer åren 1770–1771. Nedan listas de datum då respektive nummer annonserades i Dagligt Allehanda. * [[/Nummer 1|Nummer 1]] (27 april 1770) * [[/Nummer 2|Nummer 2]] (5 maj 1770) * Nummer 3 (14 maj 1770) * Nummer 4 (29 maj 1770) * Nummer 5 (3 juli 1770) * Nummer 6 (3 juli 1770) * Nummer 7 (19 juli 1770) * Nummer 8 (26 juli 1770) * Nummer 9 (2 augusti 1770) * Nummer 10 * Nummer 11 (5 september 1770) * Nummer 12 * Nummer 13 * Nummer 14 (19 december 1770) * Nummer 15 (19 januari 1771) * Nummer 16 (1 februari 1771) [[Kategori:Stockholms Oordenteligheter| ]] ksyh1p38zr72civpk4fbnqc2lfqfoc2 583317 583316 2024-12-06T13:11:04Z Belteshassar 7194 kategorier 583317 wikitext text/x-wiki [[Fil:Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf|page=3|miniatyr|Första numrets första sida.]] '''''Stockholms Oordenteligheter''''' utkom med 16 nummer åren 1770–1771. Nedan listas de datum då respektive nummer annonserades i Dagligt Allehanda. * [[/Nummer 1|Nummer 1]] (27 april 1770) * [[/Nummer 2|Nummer 2]] (5 maj 1770) * Nummer 3 (14 maj 1770) * Nummer 4 (29 maj 1770) * Nummer 5 (3 juli 1770) * Nummer 6 (3 juli 1770) * Nummer 7 (19 juli 1770) * Nummer 8 (26 juli 1770) * Nummer 9 (2 augusti 1770) * Nummer 10 * Nummer 11 (5 september 1770) * Nummer 12 * Nummer 13 * Nummer 14 (19 december 1770) * Nummer 15 (19 januari 1771) * Nummer 16 (1 februari 1771) [[Kategori:Stockholms Oordenteligheter| ]] [[Kategori:Tidskrifter]] [[Kategori:Stockholm]] [[Kategori:1770-talets verk]] c88t0nmvlbjt5katnul5f70nnyemtwx 583344 583317 2024-12-06T16:21:17Z Belteshassar 7194 583344 wikitext text/x-wiki [[Fil:Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf|page=3|miniatyr|Första numrets första sida.]] '''''Stockholms Oordenteligheter''''' utkom med 16 nummer åren 1770–1771. Nedan listas de datum då respektive nummer annonserades i Dagligt Allehanda. * [[/Nummer 1|Nummer 1]] (27 april 1770) * [[/Nummer 2|Nummer 2]] (5 maj 1770) * [[/Nummer 3|Nummer 3]] (14 maj 1770) * Nummer 4 (29 maj 1770) * Nummer 5 (3 juli 1770) * Nummer 6 (3 juli 1770) * Nummer 7 (19 juli 1770) * Nummer 8 (26 juli 1770) * Nummer 9 (2 augusti 1770) * Nummer 10 * Nummer 11 (5 september 1770) * Nummer 12 * Nummer 13 * Nummer 14 (19 december 1770) * Nummer 15 (19 januari 1771) * Nummer 16 (1 februari 1771) [[Kategori:Stockholms Oordenteligheter| ]] [[Kategori:Tidskrifter]] [[Kategori:Stockholm]] [[Kategori:1770-talets verk]] 44qyvkml4wenofevoh7x6ncjrjop1et 583359 583344 2024-12-06T21:43:56Z Belteshassar 7194 583359 wikitext text/x-wiki [[Fil:Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf|page=3|miniatyr|Första numrets första sida.]] '''''Stockholms Oordenteligheter''''' utkom med 16 nummer åren 1770–1771. Nedan listas de datum då respektive nummer annonserades i Dagligt Allehanda. * [[/Nummer 1|Nummer 1]] (27 april 1770) * [[/Nummer 2|Nummer 2]] (5 maj 1770) * [[/Nummer 3|Nummer 3]] (14 maj 1770) * [[/Nummer 4|Nummer 4]] (29 maj 1770) * Nummer 5 (3 juli 1770) * Nummer 6 (3 juli 1770) * Nummer 7 (19 juli 1770) * Nummer 8 (26 juli 1770) * Nummer 9 (2 augusti 1770) * Nummer 10 * Nummer 11 (5 september 1770) * Nummer 12 * Nummer 13 * Nummer 14 (19 december 1770) * Nummer 15 (19 januari 1771) * Nummer 16 (1 februari 1771) [[Kategori:Stockholms Oordenteligheter| ]] [[Kategori:Tidskrifter]] [[Kategori:Stockholm]] [[Kategori:1770-talets verk]] iycpqbophna7wed93akep5f39hviwru 104 196253 583333 583274 2024-12-06T14:32:28Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240992/FULLTEXT01.pdf 583333 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||153}}</noinclude>tokken kär, sa han kônne gi dotra si bå oxär å kjör, getter å sör i skå<b>l</b>a å lätt<small>ä</small> mågen sinn ta an hel<small>ä</small> gå<b>l</b>n å fö i hja<b>l</b> gamlan<small>e</small>, dä hadd<small>e</small> han inte spart på te å ta<b>l</b><small>ä</small> ôm fôr dôm. Ja di va da rent stönie å vinn<small>e</small> i skall’n sôm inte vell<small>e</small> kômmä te e tokka läjenhet å få den earva dotra, ment<small>e</small> bå gôbben å käringa hass. Å Greta ho höll allt mä på däsamm<small>ä</small>, fast ho int<small>e</small> kôm sej te å ta<b>l</b><small>ä</small> ôm-ä. Men gôssan<small>e</small> b<b>l</b>e inte likkrä fôr dä; å den en<small>ä</small> da’<small>e</small>n gekk ätter den annrä, å dä en<small>ä</small> årä ätter dä annrä, å dä kom ingen frijär än da. Så bar dä så te en sômmerqväll mä gôbben satt å koxt<small>ä</small> ner at väjen å vö<b>l</b>ndes ätter frijärer, att en tå sokknas frakkeste å gillest<small>e</small> gå<b>l</b>guter kôm stassenes ôppfôr lia. Gôbben b<b>l</b>e storöjd ”Mor, Mor!” roft<small>e</small>-an. ”No menär-a han kômmer. Opp mä korpg<b>l</b>uggan<small>e</small> dinn<small>e</small>!” Matmora in i stôga å te å g<b>l</b>omm<small>ä</small>. ”Ja så vesst va dä ja tänkt<small>e</small>” sa-’o, ”ä dä inte Pär i Sörgå<b>l</b>n. Jo Gu ä dä han!” Ho ut igenn fôr te å styr<small>ä</small> å ställ<small>ä</small> i kôven å kall<small>ä</small> på Greta. ”Pass no på jäntongen minn, no kômmer-n!” — ”Hokken menär ni mor?” — ”Håh kôrs frijôrn din, vet ja.” — Åh nä-ä, Hô sier ni mor; å Greta b<b>l</b>e så g<b>l</b>a, så ho va soprent ifråsej kômmen. Men no b<b>l</b>e dä brått mä te å pönt<small>ä</small> å hams<small>ä</small> sej å lag<small>ä</small> te nô’<small>ä</small> te å pläj<small>ä</small> den rar<small>e</small> främmaten mä, fôr en tokken en kônne-en fôll inte vänt<small>ä</small> all<small>e</small> dagär. Amma gekk frijôrn — di gisste allt rätt fôr en tokken va dä — in i stôga å helste ”Guss Afta!” — ”Gussing<small>ä</small>,” sa gôbben å ba hômmen sitt<small>ä</small> ner. ”En kan allt träng<small>ä</small> te å hvilä nä en ha gått ôpp fôr den här<small>ä</small> langlia” sa-an. Nä, guten va nöbôen. Han vesste inte ôm han kônne vär<small>ä</small> vältäjen, sa-an, å då va dä bäst han stannt<small>e</small> ve dôrra tess han fått ta<b>l</b><small>ä</small> ôm ärn<small>ä</small> sitt, sa-an. Dä riktitt k<b>l</b>akk i hjart<small>ä</small> på gôbben. Ett tokk<small>ä</small> ärn<small>e</small> hadd<small>e</small> han vö<b>l</b>näs ätter i mang<small>ä</small> år, å han vesst<small>e</small> nokk hôrat dä pekt<small>e</small>. ”Hô kônne dä da vär<small>ä</small> fôr-tt ärn<small>e</small>?” Jo dä va allt ett vigtitt frågsmå<b>l</b>, sa frijôrn. Gôbben te å kall<small>ä</small> på käringa si, å ho in på tvara å te å hels<small>ä</small> på guten. ”Mej fôrlôf, ôm ja får fräj<small>ä</small>”, sa guten, ”finns dä e ong, vakker flekkä här mä namnä Margreta?” — ”Jo menan fanns dä e tokka, enäste barnä deras, storä vôxnä tösa. Å så snäll ho va te gär<small>ä</small> mä hännrane sinne! Ho kônn<small>e</small> sy å sömm<small>ä</small>, spinn<small>ä</small> å vävä, å dä bå rätt å s<b>l</b>ätt å rannet å roset, men ho kônne allt stryka gullringane tå sej å ta i på tongen mä, ôm en velle ha-a te-t. Å så va ho earva dotra deras, skôll<small>e</small> få he<b>l</b><small>ä</small> gå<b>l</b>n å oxär<noinclude> <references/></noinclude> 7t0y28bzqwattr98pzqdezntuteay2o 104 196275 583299 2024-12-06T12:02:20Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583299 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 2.}}}} {{linje|8em}} {{initial|C|4.5em}}ontributioner eller allmänna pålagor, betalas godwilligt, eller ock indrifwas genom laga Handräckning: I förra händelsen undwiker man den tilökade Afgiften, som i sednare fallet under namn af Förhöjning måste betalas. - - Hwem ser icke, på huru oredig fot sådane Kronans medel inflyta; hwad ledsama och beswärliga omgångar måste icke Wederbörande betjena sig af, då de hos den fattiga, och ofta hos uslingen borttaga des ringa husgeråd eller enda klädesplagg; föra det til Auctions-Kammaren, där det icke sällan försäljes emot et förakteligt wärde; utan ofta då til betalning sådan utpantning icke är tilräckelig, går åter ny pantning för sig, under den fattigas tårar och suckar. - - Sådant är bedröfweligit: - - Men det lärer icke kunna hjelpas? Dock torde icke wara orådeligt, at föreslå et helt annat sätt, som både säkrare och lättare til äfwentyrs indrifwer Kronans Contributioner. Man wet af ärfarenhet, at de mästa oordningar i detta ämne leda sit ursprung ifrån flyttnings-tiderna: Dessa borde icke wara twå<noinclude> {{huvud||B|utan}} <references/></noinclude> me81u5b25zj6qvefmp6jvwzicki3hwq 583308 583299 2024-12-06T12:29:03Z Belteshassar 7194 583308 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 3.}}}} {{linje|8em}} {{initial|C|4.5em}}ontributioner eller allmänna pålagor, betalas godwilligt, eller ock indrifwas genom laga Handräckning: I förra händelsen undwiker man den tilökade Afgiften, som i sednare fallet under namn af Förhöjning måste betalas. - - Hwem ser icke, på huru oredig fot sådane Kronans medel inflyta; hwad ledsama och beswärliga omgångar måste icke Wederbörande betjena sig af, då de hos den fattiga, och ofta hos uslingen borttaga des ringa husgeråd eller enda klädesplagg; föra det til Auctions-Kammaren, där det icke sällan försäljes emot et förakteligt wärde; utan ofta då til betalning sådan utpantning icke är tilräckelig, går åter ny pantning för sig, under den fattigas tårar och suckar. - - Sådant är bedröfweligit: - - Men det lärer icke kunna hjelpas? Dock torde icke wara orådeligt, at föreslå et helt annat sätt, som både säkrare och lättare til äfwentyrs indrifwer Kronans Contributioner. Man wet af ärfarenhet, at de mästa oordningar i detta ämne leda sit ursprung ifrån flyttnings-tiderna: Dessa borde icke wara twå<noinclude> {{huvud||B|utan}} <references/></noinclude> row97girco2c42iapvfuajslmdocc4u 104 196276 583300 2024-12-06T12:06:03Z Belteshassar 7194 /* Utan text */ 583300 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Belteshassar" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 24074ey3ri5hp66c6ccfewxmlfqtj64 104 196277 583301 2024-12-06T12:06:12Z Belteshassar 7194 /* Utan text */ 583301 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Belteshassar" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 24074ey3ri5hp66c6ccfewxmlfqtj64 104 196278 583302 2024-12-06T12:16:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583302 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;54&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Så ljuf, så blid som döende violen Du syns mig än, ditt hufvud sänkes ner, Du ler så svagt som när septembersolen En stund ur skyars slitna förlåt ler. Ur blicken röjes bakom spegelglasen En nyss upplefvad, stilla andesyn. Som stängeln syns i alabastervasen, Så genomskimra djupa minnen hyn. Hvart buller stör dig än, du ro behöfver; Sitt här och lyss på böljans stilla gång! Dess sus din trötta tinning kanske söfver, Som stilla vaggsång smeker vindens sång. I går i rullstoln sköt jag dig i parken — Jag, när du vaknar, om igen det gör — Du njöt af allt, af blad och blom på marken, Af himlens blå, af sommarfåglars kör. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> pjqy4ka04wr58kyuzkx9pj8aj3s15g8 104 196279 583303 2024-12-06T12:22:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583303 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;55&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Mer rik dig tycktes, mera skön naturen, Se’n du på länge ej fått se dess drag; Den sjuka fågeln, länge stängd i buren, Fick andas luft och kände nytt behag. Men, plötsligt trött, du bad mig återföra Dig snart till hemmet. Du på soffan låg, Musik, musik du ville genast höra, Och Mozartstoner lockade din håg. Men när du hörde ljuden pärleklara — »Susannas sång» ur kärleksparkens hägn — Det öfvermäktigt blef, du bad »låt vara», Och i ditt öga såg jag pärleregn. Du jämt var mild, du nänndes aldrig banna, Nu är du tacksam för den minsta tjenst, En frid från ofvan hvilar på din panna, Som tycks af änglars vingar lätt beglänst. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> icz9amgyxtx8aphkgply523yx36vo2f 104 196280 583304 2024-12-06T12:24:46Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583304 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;56&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Du {{sp|var}} dem nära, men sin sköna syster De unnat oss till tröst i mulna dar … O säg oss, säg oss, hulda, att dig lyster, Om himlen vill, för vår skull stanna qvar! Om någon tid i lundens rika grönska Du, stadigt lutad mot min arm, skall gå. Vi vända om, så snart du tycks det önska, Vi vandra långsamt, jag tar stegen små. Se’n läsa högt jag vill för dig om qvällen, Du skall mig hviska hvad du höra vill, Så väl jag minnes dina älsklingsställen Och jag skall stanna när du säger till. Jag vet! Den sång från Purgatorios dalar, Som alltid synts dig full af stjärnefrid! Om aftonklockans ringning Dante talar Och om pilgrimens trånadssuck därvid. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> ja1xasr9h33a0hay211bjzg3wke6k65 104 196281 583305 2024-12-06T12:27:12Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583305 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;45&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Så blir det tid att sömnens ängel sakta Ditt hår berör med vallmobloramans knopp, Ditt öga sluts. Vid bädden vill jag vakta — God natt, god natt, och vakna ljufligt opp! {{sp|Mitt}} hufvud, hulda, under natten föga Skall smaka hvilans underbara ro; Ej slummern gärna nalkas vill mitt öga Och ingen vallmo i min närhet gro. Den gamla sångaroron skall mig följa — Jag nog det fruktar — till den sista gräns, Då efter färd på djup, på dunkel bölja Jag bida får en god »konvalescens».}} {{linje|8em|style=margin-top:3em;}} {{linje|5em|style=margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 2czzzploiqva9m5h4u44anpt92hxfjp 583306 583305 2024-12-06T12:27:28Z PWidergren 11678 583306 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;57&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Så blir det tid att sömnens ängel sakta Ditt hår berör med vallmobloramans knopp, Ditt öga sluts. Vid bädden vill jag vakta — God natt, god natt, och vakna ljufligt opp! {{sp|Mitt}} hufvud, hulda, under natten föga Skall smaka hvilans underbara ro; Ej slummern gärna nalkas vill mitt öga Och ingen vallmo i min närhet gro. Den gamla sångaroron skall mig följa — Jag nog det fruktar — till den sista gräns, Då efter färd på djup, på dunkel bölja Jag bida får en god »konvalescens».}} {{linje|8em|style=margin-top:3em;}} {{linje|5em|style=margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 9wo54yoz3v0brwa8q6vke52n72bc2tn 0 196282 583307 2024-12-06T12:28:43Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=55 to=59 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Konvalescens}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]]' 583307 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=55 to=59 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Konvalescens}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]] dhvijrj5paj8fm4ryu5bf7c8zc7a1ds 104 196283 583309 2024-12-06T12:44:01Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583309 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <h3 style="text-align:center">Skollofskolonier.</h3> {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|I}}ngen utsikt, trånga gränder, Höga tak och murar grå! Solen knappt en stråle sänder In i kyffet till de små. Bleka kinder, kosten mager, Mor och far ibland i kif, Ringa glädje, föga dager — Så är mångas barnalif. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 2ofdxw47xdf27jt5yb8gc2yjui7coeb 104 196284 583310 2024-12-06T12:45:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583310 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;61&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Men barmhertigheten träder Genom dörren någon gång Som ett sus af vestanväder, Som en plötslig fågelsång. Vänligt lättar hon det tunga, Gör den bundne åter fri Och församlar skaror unga Till en »skollofskoloni». Ut från grändens, ut från burens Häkte, sjuka lärka, flyg! Till den blommande naturens Modersbröst ditt hjärta smyg! Gröna ängar, friska vindar, Stilla hagar, klarblå våg, Mörka furor, ljusa lindar Vederqvicke barnets håg! {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> hwewp9pkwiskl7fm1mstk073b7b19aj 104 196285 583311 2024-12-06T12:48:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583311 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;60&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Skatt af helsa, hoppfullt sinne, Goda vanor må dess själ Hösta in — och så ett minne Att man ment det mycket väl! Detta minne kanske mäktar Stilla sedan månget agg, Någon vrede bort det fläktar, Lossar någon törnetagg. Och när barnet återvänder Nytt till skick, till helsa nytt, Hos föräldrarne det tänder Kanske åter sol som flytt. Hemmet återverkan röner Af den sommar, barnet haft, Hårda ord bli kanske böner, Dåsighet blir arbetskraft; {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 810o4chzn22l1k4fyzdalkhgojhok8i 104 196286 583312 2024-12-06T12:50:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583312 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;61&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Afundskänslan mot de höga, Mot enhvar af bättre lott Faller småningom till föga: »Barnet har ju haft det godt»! Så förstärka barnafingrar Kanske det föreningsgarn Hvilket, enande, sig slingrar Rundt om alla Adams barn, Bandet, som drar upp ur gruset Öch som evigt fast skall bli När den flytta fått till ljuset, Mensklighetens »koloni».}} {{linje|8em|style=margin-top:3em;}} {{linje|5em|style=margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 59hgfdj34ghf9diboi2i7cn0kuwnf6v 0 196287 583313 2024-12-06T12:51:11Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=60 to=63 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Skollofskolonier}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]]' 583313 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=60 to=63 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Skollofskolonier}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]] l3rm5feavrd36pnw2502vl1kplfjy70 104 196288 583318 2024-12-06T13:14:09Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583318 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <h3 style="text-align:center">Elisabeth.</h3> {{c|En legend.}} <h3 style="text-align:center">1.</h3> {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|D}}u kommer från Ungerns rike till Wartburgs tronande höjd, Till sångarekrigets fäste, en borg för ära och fröjd. Väl mött, du fyraårs tärna, du främmande länders lån: Dig Herman af Thüringen helsar som brud åt elfvaårs son. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 1a33e5mfbxr0c4i14bhaz0zceqprx15 104 196289 583320 2024-12-06T13:19:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583320 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;63&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Så from, som en dikt af Wolfram, så huld, så blommande skön, Din barnsliga själ har tidigt sin lust i andakt och bön. Väl mött, du växande helgon! På Wartburg du vårdas skall Så ömt, som den helga Graalen är vårdad af Parsifal. Hon stiger till torngemaket. När dunkel natt faller på, De slumra där snart i oskuld, de två trolofvade små. Men himmelens änglar räcka i drömmar vid måne glans Åt honom ett kors på skuldran, åt henne en törnekrans.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> asl8dxiotgeoqo2d5ylyf7os0e3hmqa 583322 583320 2024-12-06T13:22:34Z PWidergren 11678 583322 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;63&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Så from, som en dikt af Wolfram, så huld, så blommande skön, Din barnsliga själ har tidigt sin lust i andakt och bön. Väl mött, du växande helgon! På Wartburg du vårdas skall Så ömt, som den helga Graalen är vårdad af Parsifal. Hon stiger till torngemaket. När dunkel natt faller på, De slumra där snart i oskuld, de två trolofvade små. Men himmelens änglar räcka i drömmar vid måne glans Åt honom ett kors på skuldran, åt henne en törnekrans.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> tcjyas9r66ooyzmkjktck915e50lkdp 104 196290 583321 2024-12-06T13:22:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583321 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;64&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> <h3 style="text-align:center">2.</h3> {{Dikt|start=open|end=follow|Så växte de opp, så blef det ett par, Som månde Gudi behaga. En riddaresaga hans lefnad var Och hennes en helgonsaga. När Ludvig att jaga drog ut i skog, Elisabeth vägen till hyddorna tog, Med gåfvor till fattigmans tjäll hon gick, En lilja till växt, en dufva i skick, En ängel i blick, Och hågen bar dägeliga rosor. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 8hgyt70mnu9pjevtf6hkq3i7in18k2v 104 196291 583323 2024-12-06T13:25:30Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583323 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;65&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Han kommer från jakt. Hvem möter han där I morgonens rosiga stunder? »Det skickar sig ej att börda du bär Så tung att du dignar därunder.» Han syntes så sträng, hon fällde sitt mod, Till kinderna löpte det ängslade blod, I ögat det lyste en pärla så klar: »Min furstlige herre, förtörnad ej var! Den börda, jag har, Allenast är dägeliga rosor. »Ha rosorna kommit så tidigt i år? Hvad gömmer du där? Låt mig blicka!» Hon öppnar sin mantel, förvirrad hon står: Ett under har Gud velat skicka. Där syntes ej gåfvor, där syntes ej bröd, Men snöhvita rosor och ros, som är röd. »Så vandra i frid! Ej din make förtryts, Han ser att det bröd som åt lidande bryts Af kärlek förbyts Åt kärlek i dägeliga rosor.»}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|5}}}}</noinclude> 2un27qperf6kh23ur2vcb7t6w0fjn7m 104 196292 583324 2024-12-06T14:14:36Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583324 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;66&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> <h3 style="text-align:center">3.</h3> {{Dikt|start=open|end=follow|Till Österland skall jag fara Från allra kärestan min, Till Herrens hjälte korats Den hjälte, som var din. Jag är till helga landet På korstågsfärden stadd, Mitt valspråk heter Sion, Min lösen Croisade. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> pzpv9xr52mzayesyujabzsgj7h5ceti 104 196293 583325 2024-12-06T14:16:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583325 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;67&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Till Österland skall jag fara, Farväl, allra kärestan min! Till krigets hårda famntag Jag går ur famnen din. Farväl! Med korsbaneret Jag drar från land och hem, Mitt mål är helga grafven, Mitt hopp Jerusalem. Till Österland skall jag fara. Guds fred, allrakärestan min! Korsfararhären ropar: Nu stupa eller vinn! Min broder, vårda henne, Som högst jag håller kär! Mitt hem är krigarlägret, Min brud nu korset är.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 7zi4bgqe8dkglirui97l0kly6zdwrd4 104 196294 583326 2024-12-06T14:19:40Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583326 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;68&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> <h3 style="text-align:center">4.</h3> {{Dikt|start=open|end=follow|Förbi! Hans ring har kommit med helsning från hans hand. Han dog — som blott en kristen kan dö — i fjärran land. Hans egen broder drifver hans enka ur hans borg Och röfvar Ludvigs rike. På lycka följer sorg. Med tiggarstaf hon vandrar och åtföljd af de små, De späda furstebarnen få hvila nu på strå. Ej Wartburgs salar längre i vinternatten kall Dem ro och värme bjuda, dem hyser nu ett stall. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 9kux9r8zxardmya4ou1quh4s1nvm3qm 104 196295 583327 2024-12-06T14:21:27Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583327 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;69&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|»O du, som låg i krubban, men världens herre är, Se till de små, som frysa, och var de späde när! Om mig du armod skänker, jag tackar dig därför, Men hjälp de faderlöse, en moders suckan hör!» Ur klosterkyrkan lyser det skönt af hundra ljus, Och altarmessan firas vid sång och orgelbrus. Där har den vilsna svalan bygt bo i templets kor — Dit flyr från världens stormar med sina barn en mor.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 0an9hkdhu8jbv2j799k45v6ix6tlvin 104 196296 583328 2024-12-06T14:23:44Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583328 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;70&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> <h3 style="text-align:center">5.</h3> {{Dikt|start=open|end=follow|Hon står ännu i lifvets vår, Hon är allenast tjugu år, Men ger sitt hela lif åt Gud Och är för evigt Frälsarns brud. Hon uppgår helt i bön och lof, De arme äro hennes hof, Hon kläder nakne, hennes hand Ger sjuke läkdom och förband. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> be6bjp9a5lxw8xikqqw69bt8lo0hvq3 104 196297 583329 2024-12-06T14:25:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583329 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;71&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Hon hungern spisar, sänder tröst Åt djupt af qvalet tryckta bröst; Förklarad, luttrad mer och mer, Ej gåfvor blott, sin själ hon ger. Hon ej af egen storhet vet, Till mantel har hon ödmjukhet, Till furstekrona tålamod, Till silke lammets helga blod, Till diadem ett nunnedok, Till halsband Kristi ljufva ok, En tår af kärlek till juvel, De armes tack till strängaspel. Till sinnet from och dufvohvit, Hon säger: »kommen, kommen hit, I alle, som betungens här, Jag eder vän, er syster är!» {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 84qcahx0z5ys34kxy8xu180r2kvi3it 104 196298 583330 2024-12-06T14:27:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583330 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;72&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Så står i häfden hennes bild, Odödligt skön och himmelskt mild, På klostertrappan än i dag Med kärlek i de rena drag.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> soy7gmlgofvleqwr91etqamo90zgm87 104 196299 583331 2024-12-06T14:29:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583331 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;73&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> <h3 style="text-align:center">6.</h3> {{Dikt|start=open|end=follow|Stundom i helga syner skänker Himlen sin dotter själarnas spis, Upp genom jordens dimmor blänker Andarnes rike, Guds paradis. Törnekronan i rosor bytes, Liksom det bröd hon skänkt en gång. Band med himmelska väsen knytes, Rummet är fyldt af andesång. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> njipgrfi7zq0d7g14h7wcoa2975x2od 104 196300 583332 2024-12-06T14:31:43Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 583332 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;74&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Änglarne huldt för jordisk syster Visa ett nytt Jerusalems stad: »Pröfva din vinge, kom! Oss lyster Sväfva med dig i skinande rad!» Vattubäckar för trötta hinden Öppna sig mildt vid lifvets trä. Vårvind smeker den bleka kinden, Barnet får ro vid fadrens knä. Bojorna falla, slut är tvånget, Fjärran är lifvets kamp och qvalm. Skåda! »Det första är förgånget!» Gisslet blir lilja, tisteln palm. Hvem är han, som i korshär-skruden Närmar sig hög med hjältesätt? Ludvig ropar den forna bruden: »Kom, min syster — Elisabeth!»}} {{linje|8em|style=margin-top:3em;}} {{linje|5em|style=margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 39v5k4nl8v59f1foh5ne867og8bbzul 0 196301 583334 2024-12-06T14:33:06Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=64 to=76 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Elisabeth}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]]' 583334 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=64 to=76 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Elisabeth}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]] 3kgw02s00cvi43akoswuv0ggem2xv5t 104 196302 583335 2024-12-06T14:58:17Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583335 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />18</noinclude>utan en Termin; och den uti Maji månad infalla. Då kunde de af- och tilflyttande i rättan tid inköpa sin Wed-Provision, och i tid se sina wåningsrum til godo för wintern; m. m. och så förekommes de oredor som genom afflyttandet hända, då Contributionen innom året uptages. Detta är dock ej nog til Kronans säkerhet: Husägaren bör wara Kronan därföre answarig at Utskylderna betalas; och då Contributions-Sedlar til honom inkomma, han med sin Hyresman, antingen ärkänna förmögenhet at kunna betala; eller på Hyresmans wägnar afbedja någon del eller altsammans; alt efter omständigheterna. Ingen bör ifrån sine hyrde rum afflytta, utan bewis ifrån sin förra Huswärd, huru han betalt, så wäl hyran som Contributionerne. Genom sådan författning blifwer altid Kronan säkrare om sitt, än genom nu warande methode; och arbetet blifwer förmodel. mindre för dem som wid Contributions-Werket lägga handen. Nyssnämnde bewis ifrån Husägare, äro i synnerhet högst nödiga at efterfråga, då ogifta personer af- och tilflytta: Där en sådan man bor, när sedelen kommer til husägaren, där bör han ock betalas innan han bortflyttar: och frågan blifwer, om icke Contributionen bör med lika säkerhet, til indrifwande af Husägaren bewakas, som hyran? På detta sätt winner Kronan: En Christelig Husägare blifwer den fattigas förswar:<noinclude> {{höger|och}} <references/></noinclude> 0q7mr6szosumzxhshd8dfdnet94jyk5 104 196303 583336 2024-12-06T15:24:45Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583336 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|19}}</noinclude>och den som förr intet betalt, måste betala Contributioner. {{linje|16em}} Då man jämnförer den wanliga Skol-sången i husen om Söndagarna uti en del Församlingar här i Staden, med det andra budet i Lagen; så kan man icke nog förundra sig öfwer en så blind andagt. Inrättningen har warit god; men är nu förwandlad hos några, til et privilegerat tiggeri. Man hör ju Skol-gåssar, som underwisas af Församlingens Sångare, tjuta fram de ömkeligaste läten! och som icke kunna sjunga de lättaste Psalmer. Jag wet icke, om gehöret är förlorat hos Lärmästare i sången, eller hos dem som hafwa inseende öfwer Sångare. - - Måntro det icke wore nyttigt at electricera? - - - och antingen afwisa den tjutande Vocal-Musiquen, eller hjelpa honom med björkris? - - - Wederbörande, de gunstiga Wederbörande, wille för sin och andras upbyggelse genomläsa det Andra Budet med dess förklaring! {{linje|16em}} Den tiden nalkas, at wi få besöka Djurgården! passagen til sjös dit, wore angenäm och nöjsam, om wi på Roddare-Båtarne sluppe brännas af solens heta den warmaste årstiden, och blifwa igenomblötte samt få fördärfwade kläder och förkylningar af et hastigt<noinclude> {{huvud||C 2|rägn.}} <references/></noinclude> snj7dnujuugmp0084zrc4iok0j42drc 583337 583336 2024-12-06T15:26:04Z Belteshassar 7194 583337 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|19}}</noinclude>och den som förr intet betalt, måste betala Contributioner. {{linje|16em}} Då man jämnförer den wanliga Skol-sången i husen om Söndagarna uti en del Församlingar här i Staden, med det andra budet i Lagen; så kan man icke nog förundra sig öfwer en så blind andagt. Inrättningen har warit god; men är nu förwandlad hos några, til et privilegerat tiggeri. Man hör ju Skol-gåssar, som underwisas af Församlingens Sångare, tjuta fram de ömkeligaste läten! och som icke kunna sjunga de lättaste Psalmer. Jag wet icke, om gehöret är förlorat hos Lärmästare i sången, eller hos dem som hafwa inseende öfwer Sångare. - - Måntro det icke wore nyttigt at electricera? - - - och antingen afwisa den tjutande Vocal-Musiquen, eller hjelpa honom med björkris? - - - Wederbörande, de gunstiga Wederbörande, wille för sin och andras upbyggelse genomläsa det Andra Budet med dess förklaring! {{linje|16em}} Den tiden nalkas, at wi få besöka Djurgården! passagen til sjös dit, wore angenäm och nöjsam, om wi på Roddare-Båtarne sluppe brännas af solens heta den warmaste årstiden, och blifwa igenomblötte samt få fördärfwade kläder och förkylningar af et hastigt <includeonly>rägn</includeonly> {{tomrad}}<noinclude>{{huvud||C 2|rägn.}} <references/></noinclude> s5mjzv17xk05z8tbjo8is6lht3yqki6 104 196304 583338 2024-12-06T15:57:49Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583338 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />20</noinclude>Dessa olägenheter kunde ju lätt förekommas, om Båtarne hade Sonndäck. Kostnaden tyckes mig wore ej så stor, at den borde afskräcka ifrån execution af en i min tanka så nyttig idee. Jag stiger nu icke utan ledsnad och fruktan på en af wåra wanliga Roddare-Båtar. Utan at omtala alla andra olägenheter, får jag ondt i hufvudet af solhettan, och blir wid återfarten om afton wåt inpå bara kroppen, efter jag icke i warmen kan släpa en tung Kappråck med mig. Min k. Hustru, som gemenligen gör mig et angenämt sällskap, och utom dess altid åtminstone twänne gånger i weckan skal besöka Djurgården, så länge den wackra årstiden räcker, har skämt bort åtskilliga klädningar, enär et owäntat rägn upkommit, emot hwilket hon icke kunnat wara bewarad. Ännu en anmärkning om Roddare-Båtarne, Det händer ej sällan, at Gummorne för sin större winst skul, intaga så många personer, i synnerhet då det bär ifrån Djurgården, at icke allenast alla måste sitta ganska obeqwämt, utan äfwen löpa fara at sjunka genom det at Båten är för mycket lastad. Detta har ock werkeligen skedt. Skulle icke wid hårdt straff 1åta förbjudas, at ej på en gång få emottaga flere än et wisst antal Passagerare? Jag wil hällre för min del gå landwägen hem, om det än wore i elakt wäder, eller ock wänta en tima längre, hällre än at risquera mitt lif,<noinclude> {{höger|ehu-}} <references/></noinclude> l21l65rx43hgjwv7cmaxwyxk6m63a4a 104 196305 583339 2024-12-06T16:03:14Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583339 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|21}}</noinclude>ehuru litet betydande för Publiken det ock må wara. {{linje|16em}} Om jag ej bedrar mig, har något lärdt Sällskap utomlands upgifwit til beswarande emot belöning den frågan: Om bästa methoden til Gators läggande. För min del wäntar jag på swaren med otålighet: ty ehuru jag, så ofta min skyldighet fordrar, bidrar til min gatas omläggande utan motsträfwighet; finner jag dock at denna skyldigheten blir i längden både beswärlig och dyr. Jag tror wäl, at wederbörande. hafwa all möda och upsigt osparde; men rätta methoden är kanske icke ännu upfunnen. En af de olägenheter dem jag märkt wid det nu brukeliga sättet är, at wid hwarje omläggning gatan för mycket höjes, de närstående husen til skada. Men jag wil ock tillika anmärka et fel som begås hos oss, och icke kommer ifrån sjelfwa läggningen. Den som klagar öfwer för mycken sopning och rengörning på wåra gator, tilwiter säkert Stockholms inwånare något som de werkeligen ej förtjena: Dock händer, at genast efter rägn sommartiden sopas, och då uprifwes mullen och sanden emellan stenarne som därigenom blifwa ojämna och lösa. Om någon ibland oss wille påtänka botemedel emot den olägenhet jag nu omnämt, så gjorde han det allmänna en betydande tjenst. {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude>{{höger|Krö-}} <references/></noinclude> o9wjzaobmkjon46cx69y651nhnl2w5s 104 196306 583340 2024-12-06T16:09:21Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583340 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />22</noinclude>Krögare: Huru skola de för Stadens bästa göras til nyttiga inbyggare? At endast skänka in Öl och Brännewin, det kan ju en gammal qwinna? men en karl kan tilhållas at göra nyttigare arbete. Wore det icke önskeligit, om alla Krögare blefwe pålagde, at tillika wara Stadstjenare, Upsynings- eller Beslagskarl? - - Det låter wäl särdeles, men jag skal förklara gåtan: Jag wil allenast det han skal wara i sit qwarter där han bor: och hans skyldighet, at gå omkring det samma qwarteret flere gånger om dagen; efterse oordenteligheter; tilsäga om gatusopning, eller då is och snö bör afföras, och wara qwarterets Man, som kan tillitas på det sätt, som man påkallar Stadstjenare: Han borde äga samma rättigheter och witsord som detta folket, och det förswar under Lagen, som de njuta: med et ord, han borde wara en Qwarters-Commissarie i mignatur. Hwad som gifwit mig anledning at tänka häruppå, är den brist wår Stads inwånare måste widkännas, på prompt handräckning, då oordenteligheter förefalla i qwarteren: och hwar finnes wäl något qwarter i Staden utan en, til flere Krögare? Jag tror icke at det skulle blifwa omöjeligt, at werkställa detta förslaget: men jag tror ock tillika at - - - ställa sig absolut emot alt som borttager oredor; och endast bifaller hwad som til egen beqwämlighet och fördel bidraga kan. {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude>{{höger|Jag}} <references/></noinclude> fiixxhypv2co2ow0bhphhrtw0owwjk5 104 196307 583341 2024-12-06T16:14:09Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583341 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|23}}</noinclude>Jag wil gifwa tilfälle at tänka på en underlig Contradiction. Årligen åtgå en ganska ansenlig myckenhet Hasselspön til brotsligas afstraffande, och tunband inhämtas dock utifrån. Jag wil nu icke göra några reflexioner öfwer detta ämnet. Men jag fruktar at executionerne til slut utöda wår Hasselskog. Wederbörande få dageligen swårare efter spö och ris, hwaraf consumtionen endast i Stockholm utgör et betydande object. Huru skal en så både löjlig och för mänskligheten ömkanswärd Contradiction förekommas? - - Skal man afskaffa spöslitandet? - - - Har detta slags straff någonsin gjort nytta och förbättring? På dessa och flera frågor kan jag sjelf icke swara. War god och uplys mig och flere. {{linje|16em}} De många stora ikring gatorna nu löpande arga hundar, som anfalla folket, äro högst äfwentyrlige at möta. En man har i dessa dagar blifwit illa angrepen - - - Det wore önskeligit, at de wille bita någon af Herrar wederbörande, så tror jag med wisshet, det innom några dagar, man icke skulle se någon lös hund på gatan. Det är i mannaminne, at Bödelsknekten nedstuckit lösa hundar: och hwarföre kan icke äfwen nu sådane onyttige och farlige djur utrotas? {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude>{{höger|En}} <references/></noinclude> i7dta2jtb1y441hqciyrlgkbcjjyzo6 104 196308 583342 2024-12-06T16:19:55Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583342 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />24</noinclude>En aftonftuud, för några dagar sedan, promenerade jag åt Norr-Malm, och kom at gå öfwer Torget då Tapto efter wanligheten skulle slås på Trummorna: - - Då war något nytt jag feck se. - - En Trumslagare hade stöfletter, den andra icke, och den tredje nog <tt>degagé</tt> klädd med ullstrumpor: Detta war wäl ingen oordentelighet, men jag anmärker det såsom nytt och något liknande den förra Stadsmagts-Paraden. Det war med ord at säja: något för ögat under Musiquen. {{linje|16em}} Förleden Söndag eller d. 6 i denna månad, då Deras Maj:ter gjorde en promenade til Riddarholmen, sågs en död häst ligga i Canalen inwid bron. Et så ohyggeligt spektakel för hwar man och särdeles höga Öfwerheten, hade icke lätteligen i någon af de andre större Städer i Europa förefallit. Policen hade förut gjort sin ronde, och skaffat ur wäen den döda hästen: men hos oss är det icke sällsynt at se döda hästar ligga et eller flera dygn på gatorne. {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> kc47zlufgna3zhqsbxax23nmberpvbe 0 196309 583343 2024-12-06T16:20:41Z Belteshassar 7194 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf" from=19 to=26 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Stockholms Oordenteligheter|Nummer 03]]' 583343 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf" from=19 to=26 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Stockholms Oordenteligheter|Nummer 03]] lc507ftvsr3nrcq1wkq77icxmmw7bwo 104 196310 583345 2024-12-06T18:38:21Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583345 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 4.}}}} {{linje|8em}} {{initial|J|4.5em}}u mera ordentelig en Stads styrelse är; ju mera beqwäm och säker kan man ock kalla Staden: Utan dessa twå förmoner uti et samhälle, kan icke förnöjelsen inom och utom huset wara beständig, utan måste under åtskilligt missnöje blandas med ledsnad. - - - Framför alt som i en stad kallas nödigt och nyttigt, är en wig tilgång på wattn wisserligen högst af nöden; och därom wil jag nämna något widlyftigare för denna gången, och spara de flera ämnen som höra härtil, hwilka en annan gång skola läggas för Allmänhetens ögon. Förfäders slänterian, eller räddhoga för nyheter, har inrättat och bibehållit wåra i Köken befinteliga Wattu-tunnor: och det uti en Stad som äger många goda Brunnar, och en af godt wattn fallande Ström ifrån Mälaren, som delar sig på flera utlopp til beqwämlighet. Dessa Wattu-tunnor - - jag begär lof af Fruar och Damer at få tala obehindrad - - - hysa icke sällan, i synnerhet sommartiden et wattn, som ingen utan wämjelse<noinclude> {{huvud||D|kan}} <references/></noinclude> ndu4ci9lcedljzkpjp1c7wq2as0dtde 104 196311 583346 2024-12-06T18:45:36Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583346 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />26</noinclude>kan dricka. - - Däraf kokas wår mat; då 1000:tals tunnor godt wattn strömmar bort under Stadens Broar åt Saltsjösidan. - - Jag tror, det man skulle få en beqwäm wattudrägt snart nog i Stockholm, om det wore Herrar Husbönder anständigt, at taga et glas wattn ur Köks-reservoiren om morgonen, esom oftast til prof, och til bewis uppå min upgift och anmärkning. Sådan beqwäm wattudrägt, består uti Wattukörares inrättande, som emot en skälig Taxa utsålde wattn efter Kannemått. - - Et halft öre Kannan tyckes wara nog - - och de fattiga Pigorna och Lärgåssar, skulle wälsigna inrättningen: Herrar Laquayer äro altid befriade ifrån sådana sysslor, dem gör det lika mycket: Men haf tålamod gode Herrar, jag skal snart komma til det Capitlet som handlar om Edra stora oförtjenta förmoner framför pigorna. - - - I Paris utskrikes all ting, til inwånarnes beqwämlighet, och en stor del waror i London; at förtiga de Städer där beqwämligheter äro indelte såsom uti et hushåld. - - Men på alla sådana orter är god ordning som werkar beqwämlighet; och Policens activitet, wid första tekn til sjelfswåld, är den som bibehåller, Constitutionen wid sitt rätta skick. - - - Alt nog sagdt: man kunde, om man wille, förskaffa lättare tilgång på wattn; nyttigare för hälsan och god ordnings skul, samt beqwämare för tjenstehjon. - - - Wattukörare skola<noinclude> {{höger|nog}} <references/></noinclude> c4u2yjwececkrkd7gjyj9unjhogd92d 104 196312 583347 2024-12-06T18:50:29Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583347 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|27}}</noinclude>nog få dageligt bröd. - - - Tänk uppå denna nyttiga sakens werkställande. {{linje|16em}} När man jämför de många Fattighus som finnas i Stockholm, med det antal Tiggare som där ej få rum utan dagel. synas öfwer alt på gatorne; så kan man icke hindra sig ifrån de besynnerligaste betragtelser. Skal det dock icke kunna utfinnas några medel at minska mängden af de olyckeliga som sucka efter en beta bröd, eller ock de straffbara lättingar som kasta omsorgen om sin föda helt och hållit på andra? At nu ensamt hålla sig wid Artiklen om Fattighus, så bör man med högaktning erkänna de redeliga Medborgares möda och beswär, som öfwer dem hafwa inseende. Men som nyttiga Projecter äfwen af andra torde kunna upgifwas til flere fattigas underhåll och bärgande, om man kände de Fonder som nu til hwarje sådant werk äro anslagne och samlade; så wore efter min tanka önskeligt, om allmänheten finge weta hwad Penninge-stock hwart och et Fattighus nu äger. Oaktadt den kärlekslösa hårdhet som de flesta rika wisa emot sin torftiga och nödlidande nästa, torde dock flera kunna bewekas til medlidande och hjelpsamhet, om de på detta sätt därtil upmuntrades. Jag wet, at wackra och ansenliga Stenhus pryda Staden och wittna om wederbörandes nit at härbergera de fattiga: jag skulle dock hällre önska, at den rika<noinclude> {{huvud||D 2|byg-}} <references/></noinclude> j2lq0ngzeyhxjkmu658d022bjwfdylr 104 196313 583348 2024-12-06T18:57:23Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583348 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />28</noinclude>bygde, och Fattigmedlen ansloges til werkeliga uslingars räddande och underhåll. En tanka har ofta fallit mig in då jag gådt förbi wåra Fattighus, näml. at man med mindre kostnad kunde föda de fattiga ute på landet än i Stockholm. Jag har hört sägas, at några af dessa inrättningar hafwa hunnit samla sig tämligen goda Fonder, som kunna förwara dem ifrån undergång. Men jag wille at man icke lade sig på altfor stora Capitalers hopstaplande på dessa ställen: Utom flere politiska skäl, upmuntras derigenom lättjan hos pöbelen, som gör sig säker uträkning på det rika Fattighuset, och de förmögnare mista all hug til hjelpsamhet, då de weta at Fonden förut är så ansenlig. Det sista borde icke wara något skäl hos en tänkande; men sådan är mänskligheten, sådan har hon warit, och sådan förblifwer hon. {{linje|16em}} Tag emot en fattig Landtmans klagan, Min Herre, och gif den et litet rum ibland Stockholms Oordentligheter; Jag har om wintrarne haft litet fisk och andra Landtmanna waror at sälja; om sommaren för jag förnämligast in wed. Så snart jag kommer med min wara antingen på Torget eller til Hamnen, omgifwes jag straxt af en myckenhet folk, som alla öfwerhopa mig med owett och skällsord för det jag är som de säga för dyr; de tränga sig fram, rifwa ut warorne, och öfwerfalla mig<noinclude> {{höger|kan}} <references/></noinclude> dqtvwytz768pik7k6e06r5ze7d7dss8 104 196314 583349 2024-12-06T21:15:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583349 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|303}}</noinclude>Af herr de Morvilliers förberedd uppå, att följande dag konselj måste äga rum, hade Henrik, som vanligt högst bekymrad häröfver, gått och lagt sig. Efter några timmars sömn vaknade han, kastade på sig en nattrock och gick in i rummet bredvid, där Chicot låg. Gasognaren låg försänkt i djupaste sömn och snarkade af alla krafter. Konungen hade stor svårighet att få honom vaken. — Hvad är det nu igen? frågade Chicot. — Ack, min vän! sade Henrik, hur kan du sofva på det sättet, då din konung vakar? — Hå, min Gud! utropade Chicot, som låtsades ej känna igen konungen, mår hans majestät illa? — Chicot, min vän, sade Henrik, det är jag. — Hvilken jag? — Jag, Henrik. — Det är bestämdt beckasinerna, som du mår illa af, min vän. Jag förmanade dig ju att inte öfverlasta din mage; du åt för mycket i går afton både af beckasinerna och kräftpastejerna. — Åh, sade Henrik, jag smakade dem ju knappt. — Då har man väl förgiftat dig. För knäfveln, hvad du är blek, Henrik! — Det är bara min linnemask, vän Chicot. — Du är då inte sjuk? — Nej. — Nå, hvad fan väcker du mig då efter? — Emedan jag har så tråkigt. — Så mycket bättre. — Hvad säger du? — Jo; ty ledsnaden skall föra dig till eftertanke, och du skall då besinna, att man ej väcker en människa klockan tu på morgonen, om ej för att gifva henne en present. Hvad ger du mig? Låt höra. — Ingenting, Chicot; jag kommer för att prata med dig. — Det är jag lika nöjd om. — Chicot, Morvilliers kom i går upp på hofvet. — Alltid tar du emot dåligt sällskap, Henrik! Nå, hvad ville han då? — Han kom för att begära konselj. — Ja, se det är en man, som har vett; han gör inte<noinclude> <references/></noinclude> pozl4enlnkjhk680y6pjp33likoglmf 104 196315 583350 2024-12-06T21:20:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583350 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />304</noinclude>som du och kommer in till folk klockan tu på morgonen utan att begära tillåtelse. — Hvad månne han kan ha att säga mig, Chicot? — Hvad, olycklige! utropade gascognaren; är det för att fråga mig om det, som du väckt mig? — Chicot, min vän, du vet, att herr de Morvilliers har öfverinseendet öfver min polis. — Nej, på min ära, det visste jag inte. — Chicot, jag tycker dock, att Morvilliers alltid ganska väl underrättad om hvad som sker. — Och när jag tänker på, sade gascognaren, att jag nu skulle kunna sofva i god ro i stället för att nödgas höra sådant där snack! — Du tviflar således på kanslerns vaksamhet? — Ja, för fan, visst gör jag det, och därtill har jag mina skäl. — Hvilka då? — Om jag upprepar ett, är det väl nog. — Ja, om skälet är godt. — Välan! En kväll gaf jag dig ett kok stryk på gatan Froidmentel; du hade med dig Quélus och Schomberg. — Hvad! Gaf du mig stryk? — Ja, jag rappade er alla tre. — Hvarför det? — För det I förolämpat min page. I fingen bra med stryk, men herr de Morvilliers hade inte reda på någonting — Hvad hör jag! Det var då du, din skurk! — Just jag och ingen annan. — Usling! — Du medger således, att det är sant? — Jag skall låta piska dig, Chicot. — Det är inte fråga om det nu; säg blott, om det är sant; ja eller nej? Det är allt, hvad jag begär. — Du vet väl, att det är sant, olycksfågel! — Lät du inte dagen därpå kalla herr de Morvilliers? — Jo, det vet du väl, du, som själf var närvarande. — Och du omtalade för honom den obehagliga händelse, som kvällen förut träffat en af dina vänner? — Ja. — Och bad honom söka rätt på brottslingen? — Ja. — Nå, fick han rätt på honom? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> oizjutgscgqv228qewly92va9rwabz2 104 196316 583351 2024-12-06T21:27:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583351 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|305}}</noinclude>— Nej. — Gå då och lägg dig, Henrik; du ser, att du har en dåligt polis. Därpå vände Chicot sig åt väggen utan at vilja svara ett ord mer och började snarka med ett eftertryck, som beröfvade konungen allt hopp att ännu en gång få honom vaken. Dagen därpå församlades konseljen, hvars medlemmar ombyttes allt efter konungens nyck. Denna gång utgjordes den af Quelus, Maugiron, d'Epernon och Schomberg. Chicot satt öfverst vid bordsändan och klippte pappersbåtar, som han uppställde i rad för att, som han sade, göra en flotta åt hans allra kristligaste majestät. Herr de Morvilliers anmäldes snart. Statsmannen hade påtagit sin allvarsammaste min. Efter en djup bugning, som besvarades af Chicot, närmade han sig konungen. — Befinner jag mig inför ers majestäts råd? — Ja, det är mina bästa vänner. Tala. — Välan, sire, det handlar om att för ers majestät angifva en förskräcklig komplott. — En komplott! utropade alla de närvarande. Chicot spetsade öronen och upphörde ett ögonblick med tillklippningen af en ståtlig galiot, som skulle bli flottans amiralskepp. — Ja, en komplott, ers majestät, upprepade Morvilliers, i det han sänkte rösten till den hemlighetsfulla ton, som betyder förskräckliga meddelanden. — Aj, aj! sade konungen. Är det en spansk komplott? Hertigen af Anjou, som var kallad till konseljen, inträdde i detta ögonblick. — Du hör, min bror, sade Henrik, att herr de Morvilliers talar om en komplott, som hotar statens säkerhet. Hertigen kastade på de närvarande en skarp och misstrogen blick. — Är det möjligt? mumlade han. — Ja, tyvärr, nådig herre, sade Morvilliers; en hotande komplott. — Berätta oss det, sade Chicot, i det han släppte sin färdiga galiot i en kristallskål, som stod på bordet. — Ja, stammade hertigen af Anjou, berätta oss det, herr kansler. — Jag är helt och hållet öra, sade Henrik. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>{{Spärrad|Alexandre Dumas}}, Grefvinnan de Monsoreau.</i></small>||20}}</noinclude> 31p9vzemnctrmqo8og80b5cr5wred1d 104 196317 583352 2024-12-06T21:29:33Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583352 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|29}}</noinclude>kan ske med slängar, om jag wil förswara dem. Alltid är jag, oaktat den strängaste tilsyn, wiss om, at något blir bortstulit, och det är gemenligen af sådane personer, hwilka komma dit blott i detta afseende, och som altid äro owettigast. Igenom det owäsende och de slagsmål som på detta sätt måste upkomma, skrämas ofta köparne bort; och jag har ej sällan fådt blånader och blodwiten i stället för pengar. Wederbörande Upsyningsmän lära för andra Ämbetsgöromål hindras at göra sin Ämbetes handräckning på dessa ställen: ty jag har icke sedt dem ofta stilla sådant buller; en gång minnes jag dock at de gjort sin sysla, det war at borttaga et lass for min granne och föra honom i arrest, för det han sålde något smått af sin wara innan han kom til Torget. Af den wed jag för til Staden, gör jag mig altid wiss räkning at en god del skal bli stulen; man ser dageligen stora tjufbördor uppenbarligen bäras ifrån stranden; dessa tjufwar äro både dristige och månge; man gör nästan bäst at icke en gång förswara sig: jag mins at jag för par år sedan wille föra bort dem, som under namn af at lägga, famna och lassa på weden, skockade sig wid stranden och oblygt togo det ena trädet efter det andra: jag slog til den mäst oförskämda ibland dem, efter jag intet annat medel ägde at förswara min egendom; men jag blef stämd - - - och fick plikta på, köpet. Herrskaper, som skicka wårdslösa betjenter ned at upköpa och hemföra wed,<noinclude> {{höger|mi-}} <references/></noinclude> 7rbbssis4ogsxhbujm86ve6uada6i4p 104 196318 583353 2024-12-06T21:31:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583353 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />306</noinclude>Kansleren antog sin viktigaste min och sade med dof röst: — Sire, redan länge har jag haft ögonen på några missnöjda personers stämplingar, personer utan allt anseende, handelsbetjänter, handtverkare och skrifvare … några studenter voro också med. — Ah, det var inga stora prinsar, sade Chicot med sitt vanliga lugn, i det han började klippa ett nytt skepp. Hertigen af Anjou log tvunget. — Som jag vet, fortfor kansleren, att missnöjda individer alltid begagna sig antingen af religionen eller af krig … — Ganska förståndigt, sade Henrik. Än sedan? Smickrad af detta beröm, fortsatte kansleren: — Inom armén kunde jag räkna på de officerare, som äro ers majestät tillgifna och som underrättade mig om allt; i afseende på prästerskapet var det kinkigare. Då satte jag mina tjänsteandar i verksamhet. — Allt mycket klokt, anmärkte Chicot. — Och slutligen, fort forMorvilliers, lyckades jag att genom mina agenter vinna en af stadens ämbetsmän för att utspionera de präster, som uppreta folket mot ers majestät. — Aha, tänkte Chicot; skulle min vän möjligen vara känd? — Dessa personer äro högst fientligt stämda mot regeringen, sire. Jag känner dem, jag. — Mycket förståndigt, yttrade Chicot. — Och jag känner deras förhoppningar, tillade Morvilliers triumferande. — Alldeles förträffligt! Konungen gjorde tecken åt gascognaren att tiga. Hertigen af Anjou tog ej sina ögon från talaren. — Under mer än två månader, återtog kansleren, underhöll jag på ers majestäts bekostnad personer af mycken skicklighet; de voro visserligen rätt snikna, men detta förstod jag att vända till konungens fördel; ty ju mer jag betalade dem, dess mer fick jag veta. Af dem underrättades jag, att jag medelst uppoffrande af en ansenlig summa penningar kunde få kännedom om konspiratörernas första möte. — Det var härligt! ropade Chicot; betala, kung Henrik, betala bara! — Nå, hvad är ändamålet med denna komplott, kansler? Hvad hoppas konspiratörerna? frågade konungen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cw1wujwp4fdl0izpri43o8cs36gzn30 104 196319 583354 2024-12-06T21:34:30Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583354 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />30</noinclude>mista igenom dessa oblyga tjufwar ännu mera än jag; det är at se, huru de plundra den famnade weden. Hwad bot skal man få häremot? {{linje|16em}} Det wore artigt at få weta, huru mycket årligen åtgår til wåra Broars Reparation i Stockholm. At döma af apparencerna måste dessa summor wara ansenliga och likwäl äro mäst alla Broar odugliga: Norrbro ser så skröplig ut, at en främmande nästan betänker sig at gå däröfwer. Slaktarbron är ännu sämre. Huru skal man bära sig åt at en gång få Stenbroar? Utlänningarne undra högeligen öfwer wår uslighet i denna omständigheten. De förekasta oss at wi på wåra Träbroars Reparationer årligen anwända mycket penningar, hwilka äro at anse säga de lika som aldeles bortkastade. Om wi i det stället avancerade några års Reparationer, så finge en god och pålitelig Stenbro. Skulle man icke kunna tänka på något Lotteri, hwaraf en wiss procent samlades til Fond för Brobygnader? Wi hafwa haft så många andra Lotterier; nog förtjente wåra stackars Träbroar också et. Några öres årlig afgift af Stockholms inwånare til detta behof, wore ingen känning för hwar och en, men utgjorde dock med tiden en god hjelp. Jag misströstar wäl om at i wår eller wåra barns tid någon så faselig bygnad företages<noinclude> {{höger|som}} <references/></noinclude> 5bdv9lsnva5dpc3cpz9g38q5hclnikq 104 196320 583355 2024-12-06T21:39:20Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583355 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|31}}</noinclude>som en Stenbro, om icke kan hända öfwer Canalen til Riddarholmen; men wåra Efterkommande i femte och sjette led, torde dock få anledning at icke aldeles förakta sina Förfäders stoft, om wi genom några nyttiga anstalter söka förtjena deras tacksamhet. {{linje|16em}} Låt et Fruntimmer få beklaga sig öfwer en oordentlighet som i högsta måtto är stridande emot anständighets- och höflighets-lagarne. Det har händt mig icke en utan många gånger då jag gått på gatorne, at blifwa öfwerfallen, icke af gemena karlar, utan af wälklädda Herrar, som ofta midt på ljusa dagen ofredat mig med sådane ord, som jag icke en gång wäntat mig at få höra af den sämsta pöbel. Jag har ej råd, at åka i wagn, ej eller at gå i präktiga kläder och med min Betjent efter mig. Men jag har trodt mig likafullt äga rättighet at icke bli oroad. Jag har hört flera hederliga Fruntimmer, i min belägenhet, beklaga sig öfwer samma öde. Wi töras rättnu knapt middagsstunden wisa oss ute. Man tar sig friheter likasom woro wi kända för det odygdigaste lefnadssätt - - - och de som bära sig så owärdigt åt, pretendera likwäl at hållas för artiga och belefwade. Man kan lätt sluta til deras wanligaste Fruntimmers-sällskap af en så wanhederlig conduite. Förr ansåg en Cavailler för sin skyldighet at wisa en allmän höflighet, särdeles emot Fruntim-<noinclude> {{höger|mer:}} <references/></noinclude> 1bd5klpee612x6sacv58exgj7p7u9uy 104 196321 583356 2024-12-06T21:40:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583356 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|307}}</noinclude>— Sire, det handlar om ingenting mindre än ytterligare en Bartolomeinatt. — Emot hvem? — Mot hugenotterna. De närvarande sågo förvånade på hvarandra. — Hur mycket ungefär har det kostat er att få veta det där? frågade Chicot. — Sjuttiofem tusen livres på ett håll och hundra tusen på ett annat. Chicot vände sig till konungen. — Hör, Henrik, om du vill, skall jag för tusen écus säga dig herr de Morvilliers’ hemlighet. Kansleren gjorde en åtbörd af förvåning; hertigen af Anjou höll bättre god min, än man kunnat vänta. — Nå, säg då, sade konungen. — Det är rätt och slätt ligan, sade Chicot, den för tio år sedan bildade ligan. Herr de Morvilliers har upptäckt, hvad hvar enda parisisk borgare känner lika väl som sitt Fader vår. — Min herre! … afbröt kansleren. — Jag säger sanningen och skall bevisa den, fortfor Chicot i advokatton. — Nå, säg mig då stället, där ligisterna församla sig. — Rätt gärna. 1:o på torget, 2:o på torget, 3:o på torgen. — Herr Chicot skämtar bara, sade kansleren grinande; och deras igenkänningstecken? — De äro klädda som parisare och röra benen, då de gå, svarade Chicot allvarsamt. Ett allmänt gapskratt följde på denna förklaring. Herr de Marvilliers höll för bäst att följa de andras exempel och började också skratta. Men snart blef han åter allvarsam och sade: — Slutligen har min spion varit närvarande vid en af deras sammankomster, och det på ett ställe, som herr Chicot icke känner. Hertigen af Anjou bleknade. — Hvar då? sade konungen. — I S:t Genovevas kloster. Chicot tappade härvid en papperskråka, som han ämnade sätta om bord på amiralskeppet. — Det är omöjligt, mumlade hertigen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> kg5tmcpeaeca1dw4up30vutd25j8swo 104 196322 583357 2024-12-06T21:42:34Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583357 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />32</noinclude>mer: nu sätta unga Herrar sin belefwenhet uti at wara näswisa, grofwa och gemena. Särdeles tro de sig under en galonerad hatt böra wisa en sådan slags hurtighet. Jag har frågat efter namnen på åtskillige af dessa wackra Herrar; och om det ännu händer mig at blifwa attaquerad, så swär jag at göra deras namn bekanta för hela Allmänheten. Det gifwes ännu så mycket wettigt och hederligt folk til, at de böra lära känna och förakta så nedriga personer som dem jag nu omtalt. {{linje|16em}} Huru kommer det mån tro til, at mäst alla waror i Bodarne, på en ganska kort tid, stigit så ansenligt i priset, och hwad kan wara orsaken til denna stegring? Är det afsättningens tiltagande som bör göra en wara dyrare? Man hotar mig, at priserna skola blifwa ännu högre. - - Är det en oordning eller en rättighet? och i det senare fallet, äro det blott wissa classer i Swerige, som skola få ensamme njuta en sådan rättighet? {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> 72te3930eg1rn8t63kacq9b36mawhfo 0 196323 583358 2024-12-06T21:43:27Z Belteshassar 7194 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf" from=27 to=34 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Stockholms Oordenteligheter|Nummer 04]]' 583358 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf" from=27 to=34 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Stockholms Oordenteligheter|Nummer 04]] 0f6n7a6gymakdvtkqwtf1vrjpb8dj0s 104 196324 583360 2024-12-06T21:46:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583360 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />308</noinclude>— Det är ändock sant, sade Morvilliers, smickrad af den verkan, hans ord frambragt, och han blickade triumferande omkring sig. — Nå, hvad gjorde de då, herr kansler? Hvad beslöto de? frågade konungen. — Att ligisterna skulle utnämna chefer ibland sig, att hvarje värfvad man skulle väpna sig, att hvarje provins skulle erhålla ett ombud, och att alla hugenotter, dem hans majestät beskyddar, så föllo deras ord … Konungen smålog. — Skulle massakreras på utsatt dag. — Och detta är allt? frågade konungen. — För tusan, inföll Chicot; man hör nog, att du är katolik och inte hugenott, Henrik! — Var det ingenting mer? sporde hertigen. — Nej, nådig herre. — För hin i våld! Det där måtte väl inte vara allt, sade Chicot. Ha vi ej fått mer för etthundrasjuttiofemtusen livres så är konungen bestulen. — Fortfar, kansler, sade konungen. — Dessa chefer … Chicot såg hertigens hjärta klappa så häftigt, att det syntes utanpå hans jacka. — Nej, hör, hör bara! utropade han; en komplott, som har chefer: det är ju alldeles förvånande. Men vi måste ändå ha ännu litet mer för våra etthundrasjuttiofemtusen. — Chefernas namn? frågade konungen. — Först är det en andlig, en fanatiker, hvars namn jag köpt för tiotusen livres. — Det gjorde ni rätt i, sade konungen. — Genovevermunken Gorenflot. — Gorenflot, sade konungen och skref upp namnet; godt! Vidare … — Vidare … sade kansleren tvekande; sire, det var intet vidare. Härvid blickade Morvilliers omkring sig med en hemlighetsfull min, som tycktes säga: Om ers majestät vore ensam, skulle jag säga mer. — Tala, kansler, befallde konungen; jag är här endast omgifven af vänner; tala. — Ack, sire! Den jag tvekar att nämna har vänner, mäktiga vänner … {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> i52zxux6023cdtbj601x4n322bws7t2 104 196325 583361 2024-12-06T21:51:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583361 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|309}}</noinclude>— Omkring min person? — Öfverallt. — Äro de då mäktigare än jag? utropade Henrik, blek af vrede och oro. — Sire, en hemlighet säger man aldrig med hög röst; ursäkta mig: jag är statsman. — Det är rätt. — Och mycket klokt, tillade Chicot; men, för fan, vi äro ju alla statsmän! — Min herre, sade hertigen af Anjou, vi vilja taga vårt ödmjuka farväl af konungen, om ni ej kan tala ut i vår närvaro. Herr de Morvilliers tvekade. Chicot gaf akt på hvarje hans rörelse; han fruktade, att kansleren, så enfaldig han än var, möjligen lyckats upptäcka någonting mindre obetydligt, än hvad han förut meddelat. Konungen gaf tecken åt kansleren att komma närmare, åt hertigen af Anjou att stanna kvar på sin plats och åt Chicot att tiga. I samma ögonblick hördes ett väldigt larm på Louvrens borggård. Konungen reste sig hastigt upp; Quélus och d'Epernon skyndade till fönstret, och hertigen af Anjou förde handen till sin värja, liksom hade detta hotande buller gällt honom. — Ah, det är hertigen af Guise, som inträder i Louvren, utbrast Chicot. Konungen gjorde en rörelse af förvåning. — Ja, så är det, bekräftade gunstlingarne. — Hertigen af Guise? stammade hertigen af Anjou. — Kors, det var besynnerligt, att hertigen af Guise är i Paris, sade långsamt konungen, som i Morvilliers’ häpna blickar läste det namn, denne ämnat tillhviska honom. — Det meddelande ni hade att göra mig, syftade det på min kusin of Guise? frågade han sakta. — Ja, sire, det var han, som förde ordet vid sammankomsten, svarade kansleren i samma ton. — Och de andra. — Jag vet inga flere. Henrik kastade en frågande blick på Chicot. — För knäfveln, utropade gascognaren, i det han antog en kunglig hållning; låt min kusin af Guise komma in! Därefter sade han halfhögt till konungen: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ra9rkgf1voem9horkug2vqcyaucgrwl 104 196326 583362 2024-12-06T21:57:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583362 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />310</noinclude>— Se där en, som du känner tillräckligt för att inte behöfva skrifva upp namnet. Vakten öppnade bullersamt dörrarna. — Inte mer än ena flygeldörren, ropade Henrik; båda öppnas för konungen! Hertigen af Guise var tillräckligt nära för att höra dessa ord; men detta utplånade ej det smålöje, hvarmed han föresatt sig att hälsa konungen. {{linje|5em}} <section end=kap37 /> <section begin=kap38 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">38. <br /><b>Hertigen af Guise.</b></h2> Bakefter hertigen af Guise följde en stor mängd officerare, hofmän och ädlingar, och bakom denna lysande svit trängdes folket, en visserligen mindre lysande, men säkrare och fruktansvärdare eskort. Folket måste dock stanna utanför, men uppgaf larmande jubelrop, då hertigen inträdde i slottet. Vid åsynen af denna armé, som utgjorde den parisiske hjältens hedersvakt hvar gång han visade sig på gatorna, hade gardet fattat sina vapen: det slungade hotande blickar på folket och på triumfatorn. Guise märkte hållningen hos dessa soldater, hvilkas öfverste var den tappre Crillon; han hälsade artigt på denne. som stod där rak och liknöjd, med spotsk orörlighet. Denna missaktning, som visades hans allmänt erkända makt, förvånade hertigen. Hans panna mulnade ett ögonblick. — Ah! Är det ni, min kusin? sade konungen; hvad ni kommer med mycket buller och bång. Blåser man ej i trumpeterna också? Jag tyckte just, jag hörde det. — Sire, svarade hertigen, i Paris ljuda trumpeterna endast för konungen, i lägret endast för fältherren. Här skulle trumpeterna ljuda för starkt för en undersåte; i lägret däremot skulle de ej ljuda tillräckligt starkt för en furste. Henrik bet sig i läppen. — Kors, hvad ni ser glad ut, min kusin! sade han efter en paus, under hvilken han skarpt betraktade den lothringske prinsen. Har ni i dag kommit från belägringen af le Charité? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8wcvtxkdeoqvxpjdwm2re9bts2qft1y 0 196327 583363 2024-12-06T21:59:53Z Thuresson 20 Kap 37 583363 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu" from=306 to=314 fromsection="kap37" tosection="kap37" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Grefvinnan de Monsoreau|037]] j24q0ski3jh5tiufwtuaqzfacl4xq5t 104 196328 583364 2024-12-07T10:05:50Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583364 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 5.}}}} {{linje|8em}} {{initial|A|4.5em}}f Förslaget om Krögares förwandling, leder sig et annat, icke mindre nyttigt Project, til de oordenteligheters afskaffande, som hos Herrar Laquajer sig tid efter annan insmygt. Hela denna Corpsen borde wara Militarisk: stå under Officerare och under Gewär på wissa tider: alla wara klädde uti en slags Uniform, som åtskildes, efter deras Herrskaps smak, genom et tecken på wänstra armen, hwilket dock under Paraden skulle aftagas, med mera. Nyttan af en sådan Inrättning blifwer ganska stor; ty först blifwa de disciplinerade, och följakteligen lättare at styra, då Husbonden afgifwer Rapport til Officeraren, som låter prygla den wanartiga Tjenaren, enär han beträdes med odygd eller olydnad. Sedermera torde sådan god ordning afhålla Bond-Drängar ifrån, at begifwa sig til Stadens makliga lefnadssätt, Jord-Bruket til känbar skada. Den lättja och det sjelfswåld, som förderfwar de mästa Tjenare, är altid orsaken til deras ändteliga sjelfbegifwande under Guardiet eller Artilleriet, och som deras lefnads=sätt under tjenste-tiden gör dem beqwäma til Soldates-<noinclude> {{huvud||E|quen;}} <references/></noinclude> tvo3hpnsba6mo49g1isi99l4p97t9qu 104 196329 583365 2024-12-07T10:10:19Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583365 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />34</noinclude>quen; så wore icke eller orådeligt, at i tid inlifwa dem med Soldaternas Corps; dock med förbehåll, at icke gå emot Fiender, om icke uti särdeles hårda omständigheter. Herrar Laquajer kunna, wid första genomläsandet häraf, taga Förslaget til misstycke; men, Gode Herrar! besinnen Eder, så torden I finna någon slags heder uti detta Projectet. - - - I blifwen uphögde til Corporaler och Under-Officerare, då Eder skickelighet och goda conduite hos Officeraren kommer i åtanka, och I kunnen hos Edra Officerare med frimodighet anklaga den eller de, som gå Eder för nära, det ware sig antingen Husbonde eller Kamerat. Med et ord, Laquaj-Corpsen skulle blifwa både fördelaktig för Eder, prydelig och nyttig för Staden, samt exemplarisk för all werldenes Laquajer. Wid denna Corps NB. bör ingen så kallad Wärfware befinnas, utom Officeraren, som i Rullan intager alla Drängar, så snart de sig i Stockholm til tjenst anmäla; som ock de äga frihet, at gå ifrån denna fredliga Ordnings-Militairen, då de bewisa sig wara hogade för andra lofliga och nyttiga medel, til sin bärgning för framtiden. Herrar Hår-Friseurer och Kutskar kunna äfwen under samma Corps indragas; då de af Respective Dräng-Societeten, som äro öfwade uti Fleute, Waldhorn eller andre Blås-Instrumenter, formera et Capell, som wid Bröllop och mindre formeliga Solenniteter, icke u-<noinclude> {{höger|tan}} <references/></noinclude> sun8psvgs025jibpjnnfp2qknxfpfk6 104 196330 583366 2024-12-07T10:17:28Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583366 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|35}}</noinclude>tan förtjenst för dem lärer aflöpa, biträda kunde. Hela detta Förslaget låter wäl både nytt och särdeles; men jag är wiss om, at, i fall sådant Project ibland oordenteligheters afskaffande, icke anfördes, utan i det stället af någon Förnäm Herre proponerades, och därjämte förelades en Plan til werkställighetens möjelighet; det ock detta Förslag skulle winna framgång, Folket til förmån och Staden til heder. Föran jag slutar detta Ämnet, wil jag göra en sammanliknelse imellan en Fransk och en Swänsk Laquaj: - - Den Franska är munter, glad, näswis, hurtig, nykter, skämtsam, flitig - - äger urskillning, ty han härmar sitt Herrskap, m. m. En Swänsk Laquaj är gemenligen twär, högfärdig, plump, lat, solskens-hungrig och öl-torstig, utan urskillning och begrep, ty han härmar sina Likar. - - - En Fransk Dräng, emedan han wäntar sitt Herrskap, då lagar han sina Manchetter, eller syr uppå et par nya, och det ute på Gatan wid Wagnen: med et ord: han är aldrig utan sin <tt>Sac d’Ouvrage - -</tt> Jo! - - det skulle anstå wåra Laquajer! men, som lättja och goda dagar försoffa större och mindre, högre och lägre människors sinnen; må jag, i anledning af hela detta Betänkandet om <tt>Domestiquer,</tt> säga med Poeten: <tt>Quid faciunt Domini, audent cum talia fures.</tt> {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude>{{huvud||E 2|Am-}} <references/></noinclude> si0abw91js19f9lguimim93i7cqaobp 104 196331 583367 2024-12-07T10:17:54Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240992/FULLTEXT01.pdf 583367 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|154||}}</noinclude>å kjör, getter å sör, selver å gull, k<b>l</b>är å penninger, å vävär tå allä di s<b>l</b>ag i brurskå<b>l</b>a.” — Gôbben å kärringa te å s<b>l</b>amr<small>ä</small> å sma<b>l</b><small>ä</small> om hôranner å kom så i drefta att dä va mä nö di velle lätt<small>ä</small> frijôrn bär<small>ä</small> fram sett ärne. Just den jänta va dä han sökt<small>e</small> — sa-an; å nä han inte hadd<small>e</small> bönkär mä sej, så löt han å gär<small>ä</small> tjensta sjô<b>l</b> å ta<b>l</b><small>ä</small> ôm hôvärs han hadde’t hemmä när sej fôr å hör<small>ä</small> ôm di, sôm hennas fôräldrer va, kônne vär<small>ä</small> freds mä di fekk kômm<small>ä</small> ihop, sa-an — Åh dä va nokk så vô<b>l</b>ä mä dä, så dä kônn<small>e</small> bär<small>ä</small> sej — ment<small>e</small> gôbben, å han sjôl va no så gamme<b>l</b> å skragget å utfôrn, å bröten tå ekta — sa-an, så han trängd<small>e</small> ôm te få nô’en, sôm tok an gå<b>l</b>n, å da kônn<small>e</small> han fôll int<small>e</small> vansk<small>ä</small> ett gôdt tebô — sa-an. Men int<small>e</small> kônn<small>e</small> en ta<b>l</b>ä ôm tokk<small>ä</small> ve dôrra! Guten va pokken te å gå fram å hôll<small>ä</small> te go’er litt<small>ä</small> fägna, tokk<small>ä</small> mor kônne bju på. ”Men dä kan ja fôll ända si<small>ä</small>” — sa {{rättelse|gobben|gôbben}} å gjo<b>l</b><small>e</small> sej jussôm litt<small>ä</small> storakti, ”att dä ä allt mang<small>ä</small>, sôm ta<b>l</b>t ve mej ôm den saka å vill<small>ä</small> hatt Greta; men just dej ha ja vänt<small>ä</small> på” — sa-an, ”å sällvart dej, att du inte kom te ättermess<small>ä</small>. Å matmora, sir du, ho vell allt sôm ja; eller hôll’s du mor?” ― Gômma hadd<small>e</small> så mö<small>ä</small> å styr<small>ä</small> å ställ<small>ä</small> mä, men ho vell<small>e</small> som hôssbônn sa-o. ”Å Greta” — sa gôbben ”ho ä e så lättvölja tös, så ho gär allt sôm vi vell.” Greta stok å g<b>l</b>ôtt<small>ä</small> på kôvdorra å titt<small>ä</small> bo<b>l</b> mä dôrrgåten, å vell<small>e</small> nokk strass lägg<small>ä</small> sett jako<b>l</b> te, ôm dä bar<small>ä</small> ha pass’t sej, men ho kônn<small>e</small> fôll inte vis<small>ä</small> sej så angeläjen heller. No bynt<small>ä</small> gôbben å frijôrn te å smak<small>ä</small> på p<b>l</b>äjinga å snakk<small>ä</small> ôm gå<b>l</b>an<small>e</small> sinn<small>e</small>, ôm årväjen å hô mang<small>ä</small> krötter di kônn<small>e</small> vinterfö te manns, å ann<small>ä</small> tokk<small>ä</small> der, männa gômma va i fa<b>l</b> mä å stuss<small>ä</small> ôpp Greta, fôr ho hadde så fått giftäsrona på öja, så ho va rent skamnom fôr å gär<small>ä</small> nô’<small>ä</small> sjôl. Men pönta b<b>l</b>e ho å fin, så ho sken som so<b>l</b>a i Kallsta, å så skôll<small>e</small> ho da in te frijôn sinn förståss. Men tomhänt kônne ho fôll inte kômm<small>ä</small>; å da hitt<small>e</small> mor hennas på — för si käringane di ä da allti illisti<small>ä</small> — att ho skôll<small>e</small> gå ätter ö<b>l</b> i källôrn å hels<small>ä</small> frijôrn mä dä stor<small>ä</small> sölfstopä i hånna. Männa ho no gekk åt källôrn f<b>l</b>öj dä på-a att nä ho b<b>l</b>e gift så kônn<small>e</small> dä hitt<small>ä</small> på å hänn<small>ä</small> sej att ho fekk barn ho som annrä, å no bynte ho å grônn<small>ä</small> på hô ho skôll<small>e</small> kall<small>ä</small> fôrst<small>e</small> ongen sinn. Ett namn skôll<small>e</small> han da ha, men hô skôll<small>e</small> dä vär<small>ä</small>? Ja hônna skôll<small>e</small> ho kall<small>ä</small>-n? Dä va ho inte krôpp te grônn<small>ä</small> ut, fast ho tok te å fônder<small>ä</small>, så ho rent<noinclude> <references/></noinclude> nnhn34blr909rewn9z87twwj79c16wv 104 196332 583368 2024-12-07T10:51:47Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583368 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />36</noinclude>Ammor och deras Contoir: - - - - En ganska nyttig Inrättning, om den samma kunde werkställas til Stadens Inwånares beqwämlighet, och Contoiret wore i stånd at förskaffa et Lager af Ammor, til späda Barns upfostrande: i synnerhet blifwer et sådant bemödande snart högst angelägit, när man redan ser, Huru wanan, at genom Amma upföda Barnen, så tiltagit, at det nästan hålles för oanständigt, eller åtminstone fattigt och förakteligit, då en Mor, efter Naturens Ordning, sjelf ammar up sitt kära Barn. Genaste wägen, at ständigt äga tilgång på goda Ammor, lärer oemotsäjeligen blifwa. den: At et Barnsängs-Hospital inrättas här i Staden, dit sådane Personer, som olyckeligen fastnat för Kärlekens Frukter, måge begifwa sig i säkerhet; och utan pålaga, för wistandet därstädes några weckor, sjelfwa eller genom andra betala, efter omständigheterna, til Hospitalet någon Contingent, m. m. Detta Förslag torde misshaga åtskilliga; och nitiska Qwinnor torde ropa: <i>Ach, hwilket project! Hwad Gudlösa tider! Skal man så förbarma sig öfwer Horor!</i> - - - Hålt litet, Eders Ifrighet! Ingen Flicka, då hon öfwerlämnar sig åt det sinnliga nöjet, studerar uppå, at blifwa därigenom til heder och ära förlorad; Nej - - sådant händer emot förmodan; och jag är wiss uppå, det ingen Flicka gifwes, som, då hon befinner sig i sådant tilstånd, icke med bittra tårar begråter sin egen dårskap, änskönt alt för<noinclude> {{höger|sent.}} <references/></noinclude> 3ui6u3pz3agxv5pulmyfh2uvxlv6tk1 104 196333 583369 2024-12-07T10:58:27Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583369 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|37}}</noinclude>sent. - - Jag wil icke hafwa dem fördolda, - jag wil at de, under warelsen i Hospitalet, skola til andra Barnsängs-Hustrur bortstädjas. - - Men hwilken skal upfostra deras egit Barn? - - Det är oäkta, efter Ordspråket. - - Ach! - - då ser man en oordning ibland människor, som är Barbarisk. På det et äkta Barn må blifwa däggjat, måste et oäkta förgås, eller åtminstone fara illa. - - De äro likwäl aldeles lika goda människo-barn. Önskeligit wore, det man med tjenliga ord finge från Predikstolen höra en förmaning til alla gifta Hustrur, om nödwändigheten och skyldigheten, at sjelfwa och icke genom Amma upfostra sina Barn. {{linje|16em}} Natten är Tjufwarnas stund och desse Gode Herrar måste twifwelsutan wara ganska nögde med de flere beqwämligheter, hwilka wår allmänna maklighet här lämnar dem. Den som har något Fartyg eller Båt liggande i Hamnarne, och ej håller den strängaste Wakt om nätterna, får erfara, med sin skada, huru noga Tjufwen wet göra sig en sådan oförsiktighet til godo. Det är icke utan, at en sådan Wakthållning faller högst besvärlig, i synnerhet på de smärre Fartyg och Båtar åt Mälare-Sidan, hwilka gemenligen ej hafwa mera, än 2, högst 3 Mans Besättning, en Gumma eller en Poike äfwen inräknad. Desse, uttröttade af et tungt arbete, som sysselsatt dem hela dagen,<noinclude> {{höger|tro}} <references/></noinclude> 5rpbdey5oe148mmj7igqtqx6y3f8ajv 104 196334 583370 2024-12-07T11:05:38Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 583370 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />38</noinclude>tro sig kunna lägga sig tryggt til hwila då Brandwakten och Tull-Betjening äro inrättade til den ändan, at hålla wård och förekomma alla slags oordenteligheter; hwilket, i synnerhet denna års-tid, borde kunna ske så mycket lättare, som nätterne äro ljuse, och Tjufwarne således ej kunna dölja sig undan i mörkret. Men det lärer wara et Öde, at, mäst hwarje natt, Tjufnader föröfwas wid Hamnarne. Jag tror så mycket häldre här et Öde, som, om det härrörde genom wederbörande Wakters försummelse, sådant wore i högsta måtton straffwärdigt, och ej borde aflöpa utan näpst för den, som beträdes med en sådan efterlåtenhet. {{linje|16em}} Jag har gjordt en Anmärkning öfwer de Publique Platsernes rengörande, som här meddelas. Månne det icke wore billigt, at Åkare, på de ställen de stå, äfwen 2 gånger i weckan bortförde det affall, som deras Hästar där qwarlämna, och som af Stadsens Arbetare och Dragare annars, på allmän bekostnad, afföres? - - Som ock: Månne icke de Bönder och Torpare, som om Lördagarne med Granris inkomma til Staden, kunde, til egen förmon, afhämta Gödsel åt Landet, all Gatu-Sopning NB. undantagande, där den kunde blifwa til gagn för Jorden, som af sådant Folk icke lärer kunna gödas, genom hwad i deras Ladugård falla kan? - - Sådane Torpare äro icke långt ifrån Hemma, utan omkring en mil wid pass ifrån<noinclude> {{höger|Sta-}} <references/></noinclude> o5efytwhwuvko7kn2k1m24z0q4a8ux2