Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.6 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 104 139067 583840 542550 2024-12-13T21:39:45Z Mårtensås 11012 583840 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}}__NOTOC__ {{huvud|10}}</noinclude><h2 align=center style="border-bottom:none">''Af mandrapi.''</h2> <h3 align=center>1.</h3> {{Stor initial|U}}ærþer ''maþer'' dræpin ok af daghum takin. þa skal uighi a þingi lysæ oc frafal<ref>Incertum utrum hoc rectius, an ''forfal'', quod habet II. DrB. 1; utrumque enim est obscurum.</ref>aruingiæ sigiæ. ok .a. adru. Æn a<ref>''þa'' scriptum, at ''þ'' deletum.</ref> þridia estyr mælæ ællær ær mal hans spilt. þa skal væghændi til þings faræ ok vtæn vid''e''r þing standi<ref>Pro ''stande'' v. ''standæ''.</ref> mæn til þings gæræ. griþær at bezas.<ref>Pro ''beþas''</ref> Þings mæn skulu hanum loua þings gangu han skal uider þy banorþi gangæ. {{ankare|1_1|'''§. 1.'''}} þa skal arui banæ næmnæ <!--6-->þæt ær. vald hans at giua þem banorð (<ref>Primum ''æn har'' scriptum; forsan a rec. man. emend.</ref> ær han vill.{{ymn-v|[[Sida:Handskrift KB B 59 - Äldre Västgötalagen.pdf/16|6]]}} æn væghænder aru<ref>Rec. man. in ''æru'' mutatum.</ref> marghir til<ref>Rec. man. in superiori folii margine adnot. ''take fyærdhungs næmpd af þæn hoon wil.</ref> þæn skal. mæþ barni bænæ næmpna. þy ær skyldastér a fæþærni. Hauir kona barn .i. knæ. þa skal hun banæ næmpnæ. þa skal haldsbenð næmpnæ ok atuist''ær'' mæn. þer skulu fæm varæ ok en raþsbani. {{ankare|1_2|'''§. 2.'''}} þa skal ændaghæ hem dömæ þæn sum allir mæn göræs asatir a þingi. þa skal a ænghæ<ref>Lege: ''ændaghæ'' v. ''endaghæ''.</ref> þingshamna<ref>''s'' et ''m'' deleta; ''h'' in ''b'' mutatum. Stj. et omnia apographa habent ''thing bana''. Sed ''þingsmanna'' sine dubio legendum. Cfr. II. DrB. 3; [[SSGL1/I Md#3.|I. Mand. 3]]; [[SSGL1/I SB#1.|SarB. 1]]; [[SSGL1/I BB#1.|BardB. 1: pr]].</ref> vittni bæræ lætæ. Iak var<ref>''var'' man. rec. add.</ref> þa a þingi ok vir<ref>''vir'' man. rec. add.</ref> mæn siax. Sua (<ref>''kumbær'' scriptum; ''dom'' a rec. man. supra lineam additum. Bur. Sk. et Stj. legunt ''kumber dom''; Ups. om. ''dom''; Br. ''kum domber''.</ref>kum dombær a mal þit. at þu skuldi hær<ref>Ita a rec. manu emend. Antea ''þæt'', ut videtur, fuit scriptum. Sk. legit ''thät''; Bur. et Ups. ''hät''; Stj. ''här''.</ref> standæ .i. dagh ok ritæ.<ref>Lege ''vitæ''. Sic Bur. Cfr [[SSGL1/I SB#1.|I. SarB. 1]]; [[SSGL1/I BB#1.|BardB. 1: pr]].</ref>a hændær hanum banorð mæþ tvænni tylptum. Sva se<ref>''se'' man. rec. add.</ref> mær gud hull. ok uattum minum at sva kum dombær .a. mal þit sum iak bær nu vitni til þa skal arui sværriæ. Sva se mær guð<noinclude> <references/></noinclude> rtxyv7p0ycn1awz68jzgiqqikf44644 104 139372 583843 541362 2024-12-13T21:47:07Z Mårtensås 11012 583843 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}}</noinclude><h2 align=center style="border: none;">{{sp|FÖRETAL.}}</h2> <h3 align=center>I. Om handskrifterna af Westgötalagen.</h3> <ol><li>Första rummet bland handskrifterna af Westgötalagen intager en pergamentscodex å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, signerad [[Handskrift KB B 59|B. 59]]. Den tillhör det forna Antiquitets-Archivets samling af handskrifter, hvilken derifrån år 1780 kom till Kongl. Bibliotheket <ref>De till denna samling hörande handskrifter af Svenska Lagar, äro i katalogen uptagna under litt. B. och hafva sin plats i Kongl. Bibliothekets nedersta Galleri, skåpet 26.</ref>. I det äldre Antiquitets- Colegii katalog var denna codex uptagen under N:o 8 <ref>Troligen är det denna handskrift, som omtalas uti det i {{sp|Celsii}} ''Monum. polit. eccles. ex arch. Palmskiöld.'' p. 9, 10, införda brefvet till {{sp|Thure Jönsson (Roos)}}, dat. Dominica Invocavit 1526, och som K. {{sp|Carl. IX}} i bref till {{sp|Lindorm Ribbing}} d. 20 Nov. 1607 säger att han från honom fått sig tillsänd.</ref>. Den innehåller, utom ett särskildt i slutet inhäftadt blad, 76 blad af 7½ Svenska tums höjd och 6 tums bredd, och är bunden i brunt skinnband med inpressade figurer. På inre sidan af permen är skrifvet: {{indraget stycke|”N 8. Efter detta exemplar har Sahl. Stiernhielm låtit publicera Wässgötha lagen. I. P.” ({{sp|Peringskjöld}})}} <p>och nedanföre:</p> {{indraget stycke|”Ombunden medh Collegij kostnadt in Febr. 1687. Joh. Had.” ({{sp|Hadorph}}).}} {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|''Corp. Jur. Ant. Sv. G. Vol. I.''||A}} {{mn-s}}</noinclude> 1zysdq8ffwb84sqcmcmbh0mc7p0qesk 104 139636 583839 468052 2024-12-13T21:38:20Z Mårtensås 11012 583839 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||V}}</noinclude><i>tak'''a'''r; hugg'''e'''r, hugg'''i'''r, hugg'''æ'''r, hugg'''a'''r; ut'''a'''n, ut'''æ'''n, ut'''e'''n; hær'''a'''þ, hær'''æ'''þ, hær'''e'''þ, h'''a'''r'''æ'''d, h'''a'''r'''e'''ð; stand'''a''', stand'''æ''', stand'''i'''; sænd'''i''', þing'''i''',</i> pro <i>sænd'''æ'''</i> v. <i>sænd'''a'''</i> etc. <i>v'''a'''rþ'''æ'''r, v'''æ'''rþ'''e'''r, u'''e'''rder; tu'''æ'''nni, tu'''e'''nni, tu'''a'''nni; þr'''æ'''nni, þr'''e'''nni, þr'''a'''nni; b'''æ'''ræ, b'''e'''ræ, b'''a'''ræ; '''æ'''kki, '''e'''cki, '''a'''kki, '''i'''kki; æn, en, an; ær, er, ar; mæþ, meþ, maþ; þæt, þet, þat; vægh, vegh, uagh.</i> * ''c'' och ''k'' omväxla med hvarandra, t. ex. *: <i>'''k'''rister, '''c'''ristna; oc, ok; scal, skal, skil, scill; crusszur, scruþer, slict, tacæ</i> etc. * ''ch'' för ''k'', t. ex. *: <i>marcher, klokchor, tacher, söchia, chöpær,</i> etc. * ''d'', ''ð'', och ''þ'', t. ex. *: <i>hæræd, hæræð, hæræþ; hovod, hovoþ; iord, iorð, iorþ; nider, niþer; vid, viþ; da, '''d'''riðiu, driðiungær, dræl, dræskulli</i> etc. pro. ''þa'' etc. <i>alþra, bonþe, falþer, fulþer, gialþa, halþæ, hænþær, huarþax, lanþe, sanþær, vinþær, þöma, þör, þöþæ</i> etc. pro ''aldra'' etc. * ''dþ'' för ''þ'': *: <i>findþær, iordþær, skyldþinæ, þridþi.</i> * ''e'' och ''æ'': *: <i>ell'''æ'''r, h'''e'''gnæ, tv'''e'''ggiæ, firig'''e'''r, h'''e'''r, st'''e'''þer, v'''e'''rþer,</i> etc. pro. <i>'''æ'''ll'''e'''r etc. bol'''æ''', böt'''æ''', gonong'''æ''', l'''æ'''de, m'''æ'''ra, v'''æ'''t, '''æ'''n, pro bole</i> etc. * ''é'' för ''e'' eller ''æ'': *: <i>biscopér, ér, folké, hém, kirkiugærþér, prést, tylftér éþ, þés</i> etc. * ''f'', ''p'', ''fp'' och ''pf'': *: <i>aptær, aftær, afptar; giftis, gyptis, gipftær; mungiptri, mundgypftæ; toft, topt, topfto; tylft, tylpt, tylfpt.</i> * ''f'' för ''v'': *: ''farit'' (? [[SSGL1/I Md#2.|Md. 2.]]), ''orþiufæ''. * ''g'' och ''gh'': *: <i>eig, eigh; lag, lagh; dag, dagh; sigiæ, sighiæ;</i> etc. * ''g'' och ''h'': *: <i>'''g'''uggæ</i> pro <i>'''h'''uggæ; hvar'''h'''hin, lahum, marhæ, ortohær, vihit,</i> pro ''hvar'''g'''hin'' etc. * ''g'' för ''k'': *: <i>'''g'''onong, li'''g'''vægh</i> * ''h'' tillägges eller utelemnas i början af ord:<noinclude> <references/> {{mn-s}}</noinclude> ojvjxwd51bnmqf1pb5n4zjhke7y3dh1 104 146779 583869 520994 2024-12-13T22:27:43Z Mårtensås 11012 583869 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|12}}</noinclude>{{initial|E}}Huruwäl denna '''första''', wåra Urfäders '''Stamgren''', som billigt må kallas den '''Forniotheriska''', warder allenast utförder til '''Heitir,''' och således brister på ganska många ättleder; doch täcktes den wälwilliga Läsaren der af ej strax döma, at wår Nord inga flera Konungar har haft. Ty förutan det, at här warit de, i {{ant|Europa}} äldsta, {{sp|Hyperborer}}s och {{sp|Schythi}}ska '''Öfwerkonungars''' rätta hemwist, så gifwa och klara minningsmärken samt otwifwelachtiga efterrättelser, nogsamt wid handen många stora Konungars samt Hiältars namn och bedrifter; såsom '''Thords''', den mann efter des död har bland Gudar uphögt; widare '''Disas Forguns''' dotters, som, sedan hon med sin klokhet frälste landet från dyr tid samt hunger, skattades wärdig at blifwa Konung Athyses eller Sigtruds Drottning, bekommande jämwäl af efterwerlden sin åminnelse på wiß åhrstid med offer och firande, såsom '''Disablot''' och '''Disathing;''' derhos Konung '''Rings,''' af hwilken '''Ringbo''' i Upland har sit namn, förutan flera andra samnamningars, både Konungars och Hiältars minnen, som af Eddorna utdragna finnas i Peringskiölds Ättartahl från {{ant|pag.}} 1. til {{ant|p.}} 7. nämda och upräknada, skiönt ålderdomens afwundsama öden, ej lemnat oß någon fullkomlig wißhet om deras tid och bedrifter, I synnerhet warda några wåra Konungar samt Hiältar, äfwen af utländska Skribenter ihugkomna, hwilka, såsom anförare, hafwa farit ut med åtskilliga folkslag, näml. '''Erichton''' eller '''Erik''' med '''Geterna''' förr Trojanernas tid, och, at jag nu ej må omtala de '''Cimmerier, Cimbrer, Galler, Teutoner, Svever''' och '''Swejtzare''', jämwäl '''Gapte''' eller '''Gaute''' med '''Amalerna''', wid wår Frälsares födelse, änteliga '''Jbor''' och '''Åke''' med '''Longobarderna''', hwilkas sed at utomlands och fiärran örliga, de '''Heruler, Ryger, Wareger &c.''' med lycka hafwa efterfölgt. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> hsse4fe20m6v56g9krb2x5cx8a8u3hc 104 151353 583851 489986 2024-12-13T22:05:18Z Mårtensås 11012 583851 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||Bihang. ''Þangbrækka — Þinga.''|815}}</noinclude>'''viþ,''' likasom det ännu säges: solen går i skogen, ɔ: går ned, finnes väl någon människa så utblottad på sinne för poetiskt bildspråk, att han skulle behöfva fråga: hvilken skog? äfven om han aldrig varit på något ställe där solen synts gå ned i skogen. Om nu ock betydelsen af det ifrågavarande talesättet icke vore så klar och otvifvelaktig som den verkligen är, skulle man väl knappt hafva föreställt sig det som möjligt, att någon i denna fråga kunde på allvar tänka på Täng och Tängened i Västergötland, om ej nu en författare hade framträdt, som icke allenast kunnat tänka härpå, utan ock finna en sådan tanke bekräftad af oemotsägliga skäl, Härtill fordrades visserligen ock det otroliga, att någon som ville befatta sig med att skrifva i detta ämne, skulle våga att neka att det var från mera än ett enda håll som en fiende kunde intränga i Västergötland, — att han kunde inkomma på landskapets sydvästra gräns från Halland, l. på norra gränsen från Norge, l. på södra gränsen från Skåne genom Smålands västliga del (om ej kanhända en förrädare i Västergötland skulle hafva blifvit ostraffad därför att han hade fört skölden öfver Finnveden); — om dessa gränser hade man kunnat blifva underrättad genom den långa gränsförteckningen i VG. IV. 10, men — det var nu en gång beslutadt att fienden skulle, ordet '''þangbrækka''' till ära, passera Täng, och så måste allt annat försvinna, för att låta denna dimmbild framträda så tydligt som möjligt; ja, till och med ÖG., där det af det klara skäl som blifvit anfördt här ofvf. s. 743, heter: '''ivir þang ok -ku,''' måste låta fienden infalla där i landet genom Täng i Västergötland! Det vore i sanning bättre att studera våra gamla lagar för att <!-- Kolumn 2 -->lära något af det myckna goda som där är att lära, än att bland de många ställen som man icke förstår, uppsöka sådana, som man likväl tror sig kunna förklara bättre än någon annan, för att därifrån göra luftfärder <b>ins blaue hinein,</b> där man hvarken har kompass l. styre till hjälp, men hvarifrån man dock hoppas att kunna förvåna verlden med berättelser om underbara äfventyr. '''{{ankare|Þinga}}.''' Då i [[SSGL1/I RB#3_1|VG. I. R. 3: {{m|1}}]]. står '''þingi,''' är i not. {{m|23}} anmärkt att detta synes vara skrifvet för '''þingæ''', verb. infin. (likasom i samma hs. '''æ''' på flera ställen är skrifvet för '''i'''), och härmed öfverensstämmer II. R. 3. H-e (<i>Om nämnden,</i> s. 16. not. {{m|2}}) finner det ”ovisst hvilken betydelse” denna infin. skulle hafva, en anmärkning, som är mägta obegriplig, då detta tydligen står att läsa i gl.; och lika obegripligt är det då förf:n finner ett bevis att ”här menas subst. '''þing'''” däri, att '''aldragötæ þing''' i §. 2. "tydligen (!) är en förklaring af det föregående”. Vidare heter det: ”stadgandet förbjuder således (!) lagmannen att utöfva sin domsrätt på något annat ställe än å allra göta ting.” Då § 2. säger: <b>þæt hetir e aldragöta þing ær laghmaþer ær a,</b> förbjudes ”således” lagmannen att dömma ”på något annat ställe” än där han är — visserligen ett om mycken lagstiftareklokhet vitnande lagbud. Såsom ett ytterligare prof på redan i denne förf:s uppgifter så väl som tolkningar, må anmärkas att han citerar ”VGL. II. 3: 17, hvilket citat är meningslöst, då ingen balk uppgifves; det skulle vara II. RB. 3; men då här citeras ”3: 1”, och 1 naturligtvis skulle betyda §. 1, så möter här åter den ledsamheten, att i nämnda flock ej finnes någon §. 1, och således icke häller någon §. 2, ehuru förf:n några rader nedf. icke drager i betänkande att citera ”§. 2 i båda<noinclude> <references/></noinclude> 90j9rvrzeo35e6841fca03xowtlkhxp 104 151354 583850 489981 2024-12-13T22:02:56Z Mårtensås 11012 583850 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|814|Bihang. ''Þangbrækka.''}}</noinclude>skog på många ställen, att uttrycket: {{sp|bära sköld öfver skogen}} lemnar frågan: {{sp|hvilken skog?}} obesvarad; ordet '''þ.''' måste därför hafva ”haft någon lokalisering”, ”det är också antagligen helt enkelt ett ortnamn”; 5. stället måste hafva varit beläget på Västergötlands västra gräns mot den ”under Norge lydande kuststräckan Viken”; vägen därifrån måste hafva gått genom Tängs socken, där således '''Þangbrækka,''' l. såsom förf:n skrifver ordet, Tängbräckan, har varit belägen. Ehuru uppenbar, och man kan väl säga vidunderlig, oriktigheten af allt detta är, röjer sig här, likasom i flera af denne förf:s ordförklaringar, en viss fintlighet i utgrundandet och motiverandet af dessa i fria luften sväfvande fantasier, hvilka ej kunna hafva annan verkan än den, att förvilla en l. annan läsare, som saknar förmåga att inse skefheten i åsigterna och tomheten i bevisen. Jag hade icke ansett nödigt att vidare ytra mig i denna fråga, om jag ej för omkring 20 år sedan händelsevis hade fått se en mig i hs. meddelad uppsats angående ifrågavarande ord, hvilken mycket liknade den, för hvars inehåll nu blifvit redogjordt, och i anledning däraf då upptecknat mina tankar, hvilka jag icke ämnade att någonsin offentliggöra, men nu finner skäl att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nämnda anteckningar, här meddela. Att orden <b>þang brækku</b> varit en i Eddans sånger förekommande benämning, därpå är uppgiften i {{sc|Resenii}} edition af Eddan tillräckligt bevis. Att den hs. af Snorra Edda, där {{sc|Resenius}} hämtat de af honom anförda '''vidar heite,''' numera ej finnes, och ej kunnat begagnas i senare editioner af Eddan, är ganska lätt förklaradt då man vet att hela den äldre Arne-Magneanska samlingen af <!-- ny -->Isländska hss., jämte {{sc|Resenii}} till Universitetsbibliotheket skänkta boksamling och alla andra samma bibliothek tillhöriga hss. och tryckta böcker, tillintegjordes i den stora branden i Köpenhamn år 1728; men det vore orimligt att tänka att de anförda orden skulle vara af {{sc|Resenius}} diktade, i synn. då samma ord igenfinnas i två af våra gamla lagböcker, hvartill kommer att, såsom ofvf. s. 743 blifvit anmärkt, numera äfven Eg. anfört ett liknande poetiskt talesätt med samma betydelse. Hvad skaldspråket i allm. beträffar, tillhörde det ursprungligen icke Island särskildt utan hela norden, och man skall icke tro att det för 600 år sedan var alldeles okändt i Sverige, såsom endast upptänkt af några syslolösa hjärnor på Island, l. att man i Västergötland var så okunnig, att man icke viste hvad tång var, därför att den icke växte på åkrarne, l. likasom man hade behöft göra upptäcktsresor ”på hafsbottnen” för att finna den. Bilden af {{sp|backens tång}} för skog var på den tiden lika begriplig som mångfaldiga andra poetiska bilder och talesätt som förekomma äfven i lagarne, och som brukades och ännu brukas i dagligt tal, t. ex. det ännu allmänt kända archaistiska talesättet {{sp|bära afvig sköld mot riket,}} hvilket hvar och en af oss förstår, äfven utan att någonsin hafva sett en sköld, om ej händelsevis i någon antiqvitetssamling l. gammal rustkammare, l. på en theater l. maskerad. Så enfaldig var man icke häller, att, då det talades om att bära sköld öfver skogen, i samma mening som det ännu säges bära afvig sköld, man icke begrep att med skogen menades en af de skogar, hvaraf landet på gränserna var omgifvet, och således hade behöft fråga: ”hvilken skog?” Eller då det heter: '''sol ganger undir'''<noinclude> <references/></noinclude> mzstw57az7zmziez47gtgv4hfzyr5ca 104 151382 583852 540752 2024-12-13T22:07:08Z Mårtensås 11012 583852 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}}</noinclude><h2 align=center style="border-bottom:none;">FÖRETAL.</h2> {{stor initial|I}} företalen till båda Landslagarne har jag tillkännagifvit min afsigt, att om jag, sedan lagarnes utgifvande blifvit follbordadt, ännu egde i behåll någon förmåga till vetenskaplig verksamhet, såsom ett bihang till detta verk utarbeta en ordbok öfver det gamla lagspråket, så vidt detta inefattades<!--SIC--> i de i denna samling utgifna på Svenska eller Danska författade lagarne. Att de särskilda lagarne blifvit försedda med glossarier, har visserligen varit af stor vigt för lagarnes studium och — om de annars varit på ett ändamålsenligt sätt författade — af större vigt än öfversättningar, hvilka endast varit fogade vid några af lagarne, där de för största delen af läsare varit alldeles oumbärliga. Hvar och en som förstår att härom dömma, skall medgifva sanningen af det som ytrades i företalet till ÖGL. s. XXVII: ”En läsare, som vill grundligt studera dessa lagar, för hvilket ändamål ingen öfversättning kan blifva ett tillräckligt hjälpmedel, skall säkert finna att glossarier, som sätta läsaren i tillfälle att med en blick öfverse hvart ords olika betydelser och hvar lags egna talesätt, samt att själf uppsöka de obekantare orden och jämföra deras betydelse på alla ställen där de förekomma, äro af mera väsendtlig nytta för vetenskapen än äfven den bästa öfversättning, hvilken aldrig kan blifva mera än en nödhjälp för den, som vill spara sig besväret af ett grundligt studium”. Men ehuru vigtiga sådana hjälpredor äro vid läsningen af de särskilda lagarne, så är det icke mindre vigtigt för hela lagverkets studium, att hafva en på ett förnuftigt sätt utarbetad ordbok öfver hela samlingen, enär den omfattande öfversigten och jämförelsen af de ställen, där orden i de särskilda lagarne förekomma, naturligtvis i många fall gifver en vida klarare och säkrare insigt i ordens både egentliga och härledda bemärkelser, än som kan hämtas af de ställen hvart för sig, där orden förekomma i en eller annan lag. Detta tydliga förhållande har man ej kunnat undgå att inse ända från början af arbetet med detta lagverks utgifvande; men det var också klart att en omfattande ordbok öfver hela samlingen af lagarne lika litet kunde utarbetas förr än alla lagtexterna voro kända genom pålitliga editioner, som glossarierna till de särskilda lagarne kunde utarbetas förr än dessa texter hvar för sig voro kända. Det var således först sedan själfva lagarnes utgifvande blifvit fullbordadt, som den ordbok kunde utarbetas, som nu lemnas i allmänhetens händer. I företalet till sista bandet af lagarne s. CXII, CXIII är den plan tillkännagifven, som jag ämnade följa vid detta arbete; och som denna plan är den samma, som nu blifvit följd, så hör nämnda redogörelse i själfva verket egentligen till detta företal, och jag kan därför icke underlåta att här, såsom på dess rätta ställe, upprepa min sålunda i förväg gjorda framställning: ”Den ordbok, som<noinclude> <references/></noinclude> 2mfqgi0ty3u6iahruk35qvgnl3wtkg3 104 151709 583841 537418 2024-12-13T21:40:27Z Mårtensås 11012 583841 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|742|''Ytermer — Þan.''}}</noinclude><section begin=806Y/>ɔ: aflägsnare slägtingar, VM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Utmer}}, {{ssgl13lnk|Ytærst}}. {{ssgl13ank|Ytermer-2|2)}} ytterligare, längre (efter en viss tid). '''hær efter y.''', St. Add. A. {{ssgl13ank|Ydermere}}, adj. compar. ytlerligare. '''noger y. skat''', Sk.* {{ssgl13ank|Ytighia_manaþer|Ytighia manaþer}}, m. ytterligare l. senare månaden; så kallas åttonde månaden efter fadrens död, när barn då af enkan framfödes. U.* {{ssgl13ank|Ytirster||1}}, se {{ssgl13lnk|Ytarster}}. {{ssgl13ank|Ytærst}}, adv. superl. (n. af {{ssgl13lnk|Ytarster|ytarster}}) ytterst, längst borta l. bort. ÖG.* H.* {{ssgl13ank|Yvi||1}}, {{ssgl13ank|Yvir||1}}, se {{ssgl13lnk|Ivir}}. {{ssgl13ank|Yver_hörogher|Yver hörogher}}, se {{ssgl13lnk|Overhörig}}. {{ssgl13ank|Övermer}}, adj. = {{ssgl13lnk|Yvri-2|yvri 2}}. U.* {{ssgl13ank|Yværmer}}, adv. längre upp, ofvanför. ÖG.* {{ssgl13ank|Yvri}} ('''yfri''', '''öfri'''), adj. {{ssgl13ank|Yvri-1|1)}} öfre. G.* ME.* '''yvra hul''', se {{ssgl13lnk|Hul-2|Hul 2}}. '''yfirster''', '''öværster''', superl. Bj.* G.* {{ssgl13ank|Yvri-2|2)}} senare. Se {{ssgl13lnk|Mariu_mæssa|Mariu mæssa}}, {{ssgl13lnk|Varafru_dagher|Varafru dagher}}. '''yværster''', superl. sist. '''-ta fæmt''', ÖG.* {{ssgl13ank|Yxi||1}}, se {{ssgl13lnk|Öxe}}. {{ssgl13ank|Yxna||1}}, se {{ssgl13lnk|Oxi}}. {{ssgl13ank|Yxna_kaup|Yxna kaup}}, n. (af {{ssgl13lnk|Oxi|oxi}}) köp af oxar. G.* {{ssgl13ank|Yxna_oyker|Yxna oyker}}, m. ett par oxar. Se {{ssgl13lnk|Öker}}.<section end=806Y/> <section begin=806Th/><h2 align=center style="border-bottom:none">Þ. Th. T.</h2> {{st|Här upptagas de ord, som i yngre och äfven några gamla hss. börjas med '''th''' l. '''t''' i st. f. '''þ'''.}} {{ssgl13ank|Þa1|Þa}} ('''da''', VG.* '''þau''', G. 3: {{m|2}}; 38), adv. {{ssgl13ank|Þa1-1|1)}} då. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Sk.* G.* <b>þa ær</b> (rel), då när, VG.* ÖG.* (u. Ær); Sk. I. 220. '''þa sum''', ÖG.* VM.* '''æn þa''', se {{ssgl13lnk|Æn1|Æn}}, adv. '''þa æn''', '''a)''' = '''þa sum''', G.* '''b)''' om då, ɔ: men om. <b>þa æn kona ær livandi</b>, '''þer þrætta''', '''nokor ær''', <b>han böter eigh</b> &c. [[SSGL1/I AB#5.|VG. I. A. 5]]; [[SSGL1/IV#19_1|IV. 19: {{m|1}}]]; ÖG.* U.* SM.* Sm.* Bj.* G.* '''þa . . til''', = '''þær til''', till det, därtill, VG.* {{ssgl13ank|Þa1-2|2)}} sedan. <b>þa hæfs i vargs næsi þa i fulæ bæk</b>, VG. IV. 10. '''þa''' (n. '''þæn sum''') '''þær ær næst''', [[SSGL1/I Md#1_4|VG. I. Md. 1: {{m|4}}]]. {{ssgl13ank|Þa1-3|3)}} förekommer ofta som ett fyllnadsord utan särskild betydelse. '''crussur''' &c. '''þa skal biskuper vighia''', '''örtogh min . . þa a hæraþ''', <b>hvarghi þa rætkændi iak</b>, &c. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* G.* Sk.* {{ssgl13ank|Þa1-4|4)}} conj. (utan efterfölj. conj. '''ær''' l. '''sum''') då när. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Sk.* {{ssgl13ank|Þa2|Þa}} för '''ta''', se {{ssgl13lnk|Ta1|Ta}}. {{ssgl13ank|Þa3|Þa}}, se {{ssgl13lnk|Þiggia}}, {{ssgl13lnk|Þæn}}, {{ssgl13lnk|Þæt}}, {{ssgl13lnk|Þo}}. {{ssgl13ank|Þagh}}, se {{ssgl13lnk|Þiggia}}. {{ssgl13ank|Þaghar}} ('''þæghar'''; '''þegar''', '''þear''', G.*), adv. (Isl. '''þegar''') {{ssgl13ank|Þaghar-1|1)}} då. VG.* ÖG. Dr. 2: {{m|2}}; SM.* VM.* G.* Sk.* '''hva þ.''' &c., hvem som då (n. när han ärfver), VG. II. K. 72: {{m|5}}. '''þ. ær''' (conj.), då när, VG.* '''þ. sum''', G.* {{ssgl13ank|Þaghar-2|2)}} (då) genast, strax. ÖG. Dr.9: {{m|1}}; ES. 15: {{m|5}}; G.* Sk.* ME.* '''þ. eptir''', strax därefter, G.* {{ssgl13ank|Þaghar-3|3)}} conj. då, när. VG.* ÓG.* U.* SM.* VM.* H.* G.* Sk.* ME.* {{ssgl13ank|Þaigin||1}}, se {{ssgl13lnk|Þöghine}}. {{ssgl13ank|Þak1|Þak}} ('''tak''', Chr.), n. tak. SM.* Bj.* St.* Chr.* '''göre annat''' (n. '''hus''') '''ater til þaks''' (= '''göri up til fæstiband''' l. '''vægbanda''', VM. I. B. 45: {{m|1}}.), H.* '''koma''', '''föra''', '''bæra''' ('''hem i laþu sina''', n. säd l. hö) <b>undir þ. ok þræggia</b>, allitt. U.* SM.* <b>gælder ater undan þ. ok þræggia</b>, ɔ: sedan det kommit under tak, )( '''fyr æn in laþas''' (jfr. {{ssgl13lnk|Þriskuldi}}), SM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Torf_tak|Torf tak}}, {{ssgl13lnk|Þækkia1|Þækkia}}. {{ssgl13ank|Þak2|Þak}} ('''tak'''), f. (Isl. '''þökk''') {{ssgl13ank|Þak2-1|1)}} välbehag, bifall. '''utan malsæghanda þ.''', ɔ: om än målsegaren ej vill medgifva det, U.* VM. II. M. 4. '''betale til tacke''', ɔ: till nöjes, Sk. V. 5: {{m|21}}. {{ssgl13ank|Þak2-2|2)}} tack. <b>havi firi (ærvoþe sit) þ.</b>, SM.* ME.* Chr.* {{ssgl13ank|Þakter||1}}, se {{ssgl13lnk|Þækkia1|Þækkia}}. {{ssgl13ank|Þaleþ}}, adv. (för '''þa leþ''') på det sättet, så. VM.* {{ssgl13ank|Þan1|Þan}}, ? sena, prov. tan, tana. '''þ. hels''' (gen.) '''eþa nakka''', hals- l. nacksena, G.* {{ssgl13ank|Þan2|Þan}}, pron. och art. def. se {{ssgl13lnk|Þæn}}. {{ssgl13ank|Þan3|Þan}}, conj. (AS. '''þanne'''; Fries. '''than''',<section end=806Th/><noinclude> <references/></noinclude> 8kr84wynranlpsje9hn234ap2jkfkv3 583842 583841 2024-12-13T21:41:41Z Mårtensås 11012 583842 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|742|''Ytermer — Þan.''}}</noinclude><section begin=806Y/>ɔ: aflägsnare slägtingar, VM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Utmer}}, {{ssgl13lnk|Ytærst}}. {{ssgl13ank|Ytermer-2|2)}} ytterligare, längre (efter en viss tid). '''hær efter y.''', St. Add. A. {{ssgl13ank|Ydermere}}, adj. compar. ytlerligare. '''noger y. skat''', Sk.* {{ssgl13ank|Ytighia_manaþer|Ytighia manaþer}}, m. ytterligare l. senare månaden; så kallas åttonde månaden efter fadrens död, när barn då af enkan framfödes. U.* {{ssgl13ank|Ytirster||1}}, se {{ssgl13lnk|Ytarster}}. {{ssgl13ank|Ytærst}}, adv. superl. (n. af {{ssgl13lnk|Ytarster|ytarster}}) ytterst, längst borta l. bort. ÖG.* H.* {{ssgl13ank|Yvi||1}}, {{ssgl13ank|Yvir||1}}, se {{ssgl13lnk|Ivir}}. {{ssgl13ank|Yver_hörogher|Yver hörogher}}, se {{ssgl13lnk|Overhörig}}. {{ssgl13ank|Övermer}}, adj. = {{ssgl13lnk|Yvri-2|yvri 2}}. U.* {{ssgl13ank|Yværmer}}, adv. längre upp, ofvanför. ÖG.* {{ssgl13ank|Yvri}} ('''yfri''', '''öfri'''), adj. {{ssgl13ank|Yvri-1|1)}} öfre. G.* ME.* '''yvra hul''', se {{ssgl13lnk|Hul-2|Hul 2}}. '''yfirster''', '''öværster''', superl. Bj.* G.* {{ssgl13ank|Yvri-2|2)}} senare. Se {{ssgl13lnk|Mariu_mæssa|Mariu mæssa}}, {{ssgl13lnk|Varafru_dagher|Varafru dagher}}. '''yværster''', superl. sist. '''-ta fæmt''', ÖG.* {{ssgl13ank|Yxi||1}}, se {{ssgl13lnk|Öxe}}. {{ssgl13ank|Yxna||1}}, se {{ssgl13lnk|Oxi}}. {{ssgl13ank|Yxna_kaup|Yxna kaup}}, n. (af {{ssgl13lnk|Oxi|oxi}}) köp af oxar. G.* {{ssgl13ank|Yxna_oyker|Yxna oyker}}, m. ett par oxar. Se {{ssgl13lnk|Öker}}.<section end=806Y/> <section begin=806Th/><h2 align=center style="border-bottom:none">Þ. Th. T.</h2> {{st|Här upptagas de ord, som i yngre och äfven några gamla hss. börjas med '''th''' l. '''t''' i st. f. '''þ'''.}} {{ssgl13ank|Þa1|Þa}} ('''da''', VG.* '''þau''', G. 3: {{m|2}}; 38), adv. {{ssgl13ank|Þa1-1|1)}} då. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Sk.* G.* <b>þa ær</b> (rel), då när, VG.* ÖG.* (u. Ær); Sk. I. 220. '''þa sum''', ÖG.* VM.* '''æn þa''', se {{ssgl13lnk|Æn1|Æn}}, adv. '''þa æn''', '''a)''' = '''þa sum''', G.* '''b)''' om då, ɔ: men om. <b>þa æn kona ær livandi</b>, '''þer þrætta''', '''nokor ær''', <b>han böter eigh</b> &c. [[SSGL1/I AB#5.|VG. I. A. 5]]; [[SSGL1/IV#19_1|IV. 19: {{m|1}}]]; ÖG.* U.* SM.* Sm.* Bj.* G.* '''þa . . til''', = '''þær til''', till det, därtill, VG.* {{ssgl13ank|Þa1-2|2)}} sedan. <b>þa hæfs i vargs næsi þa i fulæ bæk</b>, [[SSGL1/IV#10.|VG. IV. 10]]. '''þa''' (n. '''þæn sum''') '''þær ær næst''', [[SSGL1/I Md#1_4|VG. I. Md. 1: {{m|4}}]]. {{ssgl13ank|Þa1-3|3)}} förekommer ofta som ett fyllnadsord utan särskild betydelse. '''crussur''' &c. '''þa skal biskuper vighia''', '''örtogh min . . þa a hæraþ''', <b>hvarghi þa rætkændi iak</b>, &c. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* G.* Sk.* {{ssgl13ank|Þa1-4|4)}} conj. (utan efterfölj. conj. '''ær''' l. '''sum''') då när. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Sk.* {{ssgl13ank|Þa2|Þa}} för '''ta''', se {{ssgl13lnk|Ta1|Ta}}. {{ssgl13ank|Þa3|Þa}}, se {{ssgl13lnk|Þiggia}}, {{ssgl13lnk|Þæn}}, {{ssgl13lnk|Þæt}}, {{ssgl13lnk|Þo}}. {{ssgl13ank|Þagh}}, se {{ssgl13lnk|Þiggia}}. {{ssgl13ank|Þaghar}} ('''þæghar'''; '''þegar''', '''þear''', G.*), adv. (Isl. '''þegar''') {{ssgl13ank|Þaghar-1|1)}} då. VG.* ÖG. Dr. 2: {{m|2}}; SM.* VM.* G.* Sk.* '''hva þ.''' &c., hvem som då (n. när han ärfver), VG. II. K. 72: {{m|5}}. '''þ. ær''' (conj.), då när, VG.* '''þ. sum''', G.* {{ssgl13ank|Þaghar-2|2)}} (då) genast, strax. ÖG. Dr.9: {{m|1}}; ES. 15: {{m|5}}; G.* Sk.* ME.* '''þ. eptir''', strax därefter, G.* {{ssgl13ank|Þaghar-3|3)}} conj. då, när. VG.* ÓG.* U.* SM.* VM.* H.* G.* Sk.* ME.* {{ssgl13ank|Þaigin||1}}, se {{ssgl13lnk|Þöghine}}. {{ssgl13ank|Þak1|Þak}} ('''tak''', Chr.), n. tak. SM.* Bj.* St.* Chr.* '''göre annat''' (n. '''hus''') '''ater til þaks''' (= '''göri up til fæstiband''' l. '''vægbanda''', VM. I. B. 45: {{m|1}}.), H.* '''koma''', '''föra''', '''bæra''' ('''hem i laþu sina''', n. säd l. hö) <b>undir þ. ok þræggia</b>, allitt. U.* SM.* <b>gælder ater undan þ. ok þræggia</b>, ɔ: sedan det kommit under tak, )( '''fyr æn in laþas''' (jfr. {{ssgl13lnk|Þriskuldi}}), SM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Torf_tak|Torf tak}}, {{ssgl13lnk|Þækkia1|Þækkia}}. {{ssgl13ank|Þak2|Þak}} ('''tak'''), f. (Isl. '''þökk''') {{ssgl13ank|Þak2-1|1)}} välbehag, bifall. '''utan malsæghanda þ.''', ɔ: om än målsegaren ej vill medgifva det, U.* VM. II. M. 4. '''betale til tacke''', ɔ: till nöjes, Sk. V. 5: {{m|21}}. {{ssgl13ank|Þak2-2|2)}} tack. <b>havi firi (ærvoþe sit) þ.</b>, SM.* ME.* Chr.* {{ssgl13ank|Þakter||1}}, se {{ssgl13lnk|Þækkia1|Þækkia}}. {{ssgl13ank|Þaleþ}}, adv. (för '''þa leþ''') på det sättet, så. VM.* {{ssgl13ank|Þan1|Þan}}, ? sena, prov. tan, tana. '''þ. hels''' (gen.) '''eþa nakka''', hals- l. nacksena, G.* {{ssgl13ank|Þan2|Þan}}, pron. och art. def. se {{ssgl13lnk|Þæn}}. {{ssgl13ank|Þan3|Þan}}, conj. (AS. '''þanne'''; Fries. '''than''',<section end=806Th/><noinclude> <references/></noinclude> bb8tpm0dursupmz3skt8zlgtdh8c4dt 104 151834 583833 542373 2024-12-13T21:28:09Z Mårtensås 11012 583833 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|38|''Asannat — Asker.''}}</noinclude>på anf. st. i G. erbjuder sig såsom den enklaste rättelsen. {{ssgl13ank|Asater}}, adj. (Isl. '''ásáttr''') ense (om), nöjd (med). '''göras -tir,''' öfverenskomma (om), VG.* {{ssgl13ank|A_sea|A sea}}, '''a se''' ('''asia,''' G.), v. a. {{ssgl13ank|A_sea-1|1)}} påse, åskåda. VM.* '''augum a.''', G.* '''sis a hinna,''' ɔ: synes, G.* '''man viþer binda''' &c. <b>mæþ sæx</b> l. <b>tvem mannum þem þær viþ varu ok a saghu,</b> U.* <b>tvæggia manna vitni sum viþ</b> l. '''nær varu ok saghu,''' Bj.* ME. SVl. 12; Chr. B. 18: {{m|8}}; SVl. 13. '''vitni sum a saghu,''' G. 23: pr. {{ssgl13ank|A_sea-2|2)}} syna, besigtiga. [[SSGL1/I SB#4_8|VG. I. S. 4: {{m|8}}]]; A. 4: pr; II. A. 4; SM.* {{ssgl13ank|A_sea-3|3)}} tillse, undersöka. G.* {{ssgl13ank|A_sighling|A sighling}}, f. påsegling, öfversegling. '''göra (a) aþrum a.''', U.* SM.* {{ssgl13ank|Asikkia}} ('''asikiæ, asikyu, asækyu'''), f. åska. VG.* Så har Ih. förklarat d. o., hvilket han, utan tvifvel riktigt, härledt ''”ab'' '''As,''' ''communi deorum nomine, et'' '''ecka,''' <i>transvectio, quum crediderit olim vulgus fatuum Thorum, dum tonat, curru suo quatere Olympum”</i> (''Gl. o.'' åska; jfr. disp. <i>Vet. catal. regg. Sv. G.</i> s. 140 o. f.). Han antager, hvad jag ej finner skäl att antaga, att o. '''a.''' bör sammanbindas med det därefter följande '''elder,''' såsom svarande mot det nuvarande ordet åskeld. Då ordet åska tydligen är sammandraget af '''asikkia,''' l. såsom det i en hs. (II. U. 13. not. {{m|10}}.) läses, '''asækyu,''' då med '''as''' i denna sammansättning otvifvelaktigt menas Thor (såsom åskan ännu hos oss äfven kallas tordön (Thors dån l. bullrande), på D. '''torden,''' och då detta buller tillskrifvits Thors åkande (jfr. {{sc|Geijer}}, <i>Sv. R. häfd.</i> I. s. 268, 269, ''Saml. skr.'' s. 206, 207), hvaraf kommer provinsordet '''torsåka,''' likasom man ännu ofta hör sägas att åskan {{sp|kör}}, så synes ingen ting kunna vara mera klart, än att senare delen af ordet '''a.''' är ordet '''äcka,''' körsel, hvilket också af Ih. antages såsom allmänt kändt, och ännu i flera landskap är brukligt (se t. ex. PM. ''Hall. Ordb.''), och äfven i Skåne är så allmänt bekant (ehuru det, lika med många andra, saknas hos Rz.), att {{sc|Lindfors}} i sitt Svenska och Latinska Lexicon upptagit det såsom allmänt Svenskt ord. I några gamla, af R-t (II. 222) anförda hss. förekommer '''asikkia, asikkionna''' (gen. defin.). {{ssgl13ank|Aska}}, f. aska. '''hema i a. sitia,''' ett föraktligt ytrande om en broder, som säges ej göra annat än sitta hemma vid spisen, under det att andra syskon äro i nyttig verksamhet; samma mening ligger i de hos oss brukliga titlarne askefis, askepjäsk m. fl., likasom i dylika benämningar hos andra folk, såsom '''aschenbrödel, cendrillon;''' jfr. A-n ''Ordb.'' o. [[:no:Ordbog_over_det_norske_Folkesprog/O#Oskeladd|'''oskeladd''']]. )( {{ssgl13lnk|Fara|fara}} {{ssgl13lnk|Köpfærþ|köpfærþum}}, VG.* {{ssgl13ank|Asker}}, m. {{ssgl13ank|Asker-1|1)}} spjutskaft (af askträ). Se {{ssgl13lnk|Spiutsasker}}. {{ssgl13ank|Asker-2|2)}} spjut. (Isl. '''askr''' förekommer äfven i denna bem., likasom '''almr''', almträ, äfven har betydt båge; se Fr.) '''at taka ma mæþ ask ok ænda''' (för '''askar ænda''') '''ok öxa skapti''', med änden l. spetsen af spjutet &c. U.* <b>at han aske ok odde</b> (för '''askar odde''') '''taker til''', VM.* Flera exempel af dylika sätt att mäta korta afstånd äro anförda af Gr. ''RA.'' s. 68, 69. Man skulle förklara dessa talesätt så, att '''a.''' betydde spjutskaftet och '''ænde''' l. '''odder''' särskildt spjutets ände l. udd, om det icke vore en mycket ofta förekommande grammatikalisk figur (kallad ''hendiadys'', <i>εν δια δυοιν</i>), då till närmare bestämmande af en saks beskaffenhet, bestämmelsen uttryckes genom ett särskildt subst., såsom om två särskilda saker menades (jfr. [[Sveriges Gamla Lagar - Band XIII/Bihang#Asker|Bihanget]]). {{ssgl13ank|Asker-3|3)}} ask (hvari matvaror förvarades). '''vara saman om ask ok disk''', vara samman om maten som tages ur samma ask och ätes af samma fat, )(<noinclude> <references/></noinclude> ldj0az0gwz75lpuf2fdtlxwl4360s0o 583834 583833 2024-12-13T21:28:34Z Mårtensås 11012 583834 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|38|''Asannat — Asker.''}}</noinclude>på anf. st. i G. erbjuder sig såsom den enklaste rättelsen. {{ssgl13ank|Asater}}, adj. (Isl. '''ásáttr''') ense (om), nöjd (med). '''göras -tir,''' öfverenskomma (om), VG.* {{ssgl13ank|A_sea|A sea}}, '''a se''' ('''asia,''' G.), v. a. {{ssgl13ank|A_sea-1|1)}} påse, åskåda. VM.* '''augum a.''', G.* '''sis a hinna,''' ɔ: synes, G.* '''man viþer binda''' &c. <b>mæþ sæx</b> l. <b>tvem mannum þem þær viþ varu ok a saghu,</b> U.* <b>tvæggia manna vitni sum viþ</b> l. '''nær varu ok saghu,''' Bj.* ME. SVl. 12; Chr. B. 18: {{m|8}}; SVl. 13. '''vitni sum a saghu,''' G. 23: pr. {{ssgl13ank|A_sea-2|2)}} syna, besigtiga. [[SSGL1/I SB#4_8|VG. I. S. 4: {{m|8}}]]; [[SSGL1/I AB#4.|A. 4: pr]]; II. A. 4; SM.* {{ssgl13ank|A_sea-3|3)}} tillse, undersöka. G.* {{ssgl13ank|A_sighling|A sighling}}, f. påsegling, öfversegling. '''göra (a) aþrum a.''', U.* SM.* {{ssgl13ank|Asikkia}} ('''asikiæ, asikyu, asækyu'''), f. åska. VG.* Så har Ih. förklarat d. o., hvilket han, utan tvifvel riktigt, härledt ''”ab'' '''As,''' ''communi deorum nomine, et'' '''ecka,''' <i>transvectio, quum crediderit olim vulgus fatuum Thorum, dum tonat, curru suo quatere Olympum”</i> (''Gl. o.'' åska; jfr. disp. <i>Vet. catal. regg. Sv. G.</i> s. 140 o. f.). Han antager, hvad jag ej finner skäl att antaga, att o. '''a.''' bör sammanbindas med det därefter följande '''elder,''' såsom svarande mot det nuvarande ordet åskeld. Då ordet åska tydligen är sammandraget af '''asikkia,''' l. såsom det i en hs. (II. U. 13. not. {{m|10}}.) läses, '''asækyu,''' då med '''as''' i denna sammansättning otvifvelaktigt menas Thor (såsom åskan ännu hos oss äfven kallas tordön (Thors dån l. bullrande), på D. '''torden,''' och då detta buller tillskrifvits Thors åkande (jfr. {{sc|Geijer}}, <i>Sv. R. häfd.</i> I. s. 268, 269, ''Saml. skr.'' s. 206, 207), hvaraf kommer provinsordet '''torsåka,''' likasom man ännu ofta hör sägas att åskan {{sp|kör}}, så synes ingen ting kunna vara mera klart, än att senare delen af ordet '''a.''' är ordet '''äcka,''' körsel, hvilket också af Ih. antages såsom allmänt kändt, och ännu i flera landskap är brukligt (se t. ex. PM. ''Hall. Ordb.''), och äfven i Skåne är så allmänt bekant (ehuru det, lika med många andra, saknas hos Rz.), att {{sc|Lindfors}} i sitt Svenska och Latinska Lexicon upptagit det såsom allmänt Svenskt ord. I några gamla, af R-t (II. 222) anförda hss. förekommer '''asikkia, asikkionna''' (gen. defin.). {{ssgl13ank|Aska}}, f. aska. '''hema i a. sitia,''' ett föraktligt ytrande om en broder, som säges ej göra annat än sitta hemma vid spisen, under det att andra syskon äro i nyttig verksamhet; samma mening ligger i de hos oss brukliga titlarne askefis, askepjäsk m. fl., likasom i dylika benämningar hos andra folk, såsom '''aschenbrödel, cendrillon;''' jfr. A-n ''Ordb.'' o. [[:no:Ordbog_over_det_norske_Folkesprog/O#Oskeladd|'''oskeladd''']]. )( {{ssgl13lnk|Fara|fara}} {{ssgl13lnk|Köpfærþ|köpfærþum}}, VG.* {{ssgl13ank|Asker}}, m. {{ssgl13ank|Asker-1|1)}} spjutskaft (af askträ). Se {{ssgl13lnk|Spiutsasker}}. {{ssgl13ank|Asker-2|2)}} spjut. (Isl. '''askr''' förekommer äfven i denna bem., likasom '''almr''', almträ, äfven har betydt båge; se Fr.) '''at taka ma mæþ ask ok ænda''' (för '''askar ænda''') '''ok öxa skapti''', med änden l. spetsen af spjutet &c. U.* <b>at han aske ok odde</b> (för '''askar odde''') '''taker til''', VM.* Flera exempel af dylika sätt att mäta korta afstånd äro anförda af Gr. ''RA.'' s. 68, 69. Man skulle förklara dessa talesätt så, att '''a.''' betydde spjutskaftet och '''ænde''' l. '''odder''' särskildt spjutets ände l. udd, om det icke vore en mycket ofta förekommande grammatikalisk figur (kallad ''hendiadys'', <i>εν δια δυοιν</i>), då till närmare bestämmande af en saks beskaffenhet, bestämmelsen uttryckes genom ett särskildt subst., såsom om två särskilda saker menades (jfr. [[Sveriges Gamla Lagar - Band XIII/Bihang#Asker|Bihanget]]). {{ssgl13ank|Asker-3|3)}} ask (hvari matvaror förvarades). '''vara saman om ask ok disk''', vara samman om maten som tages ur samma ask och ätes af samma fat, )(<noinclude> <references/></noinclude> p43tdqrfjyjuy4azc2oa9zrgeoroa1t 104 151940 583848 560332 2024-12-13T21:55:29Z Mårtensås 11012 583848 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Þypt — Þæn.''|761}}</noinclude>{{ssgl13ank|Þypt}}, {{ssgl13ank|Þypti}}, se {{ssgl13lnk|Þiuft}}, {{ssgl13lnk|Þiufti}}. {{ssgl13ank|Þyrfteliker}}, adj. (af '''þorft''') gagnande, nyttig. SM.* Detta ord förekommer i JutL. föret., där det svarar mot orden ''necessaria'' och ''utilis'' i Grat. Decr. cap. 2. dist. 4, såsom KR. riktigt anmärkt, ''GDL.'', III. 495. {{ssgl13ank|Þysun}} (acc. pl. ''-syni''), m. oäkta son (jfr. {{ssgl13lnk|Þy_barn|Þy barn}}). G.* {{ssgl13ank|Þyt}}, se {{ssgl13lnk|Þy1|Þy}}, {{ssgl13lnk|Þo}}. {{ssgl13ank|Þyþi lagh}} ('''þyþu-''', '''þyþalagh''') n. gemenskap, förening; förekommer endast om onaturlig köttslig beblandelse, i sammanhanget: '''hava þ. mæþ fæ''', U.* SM.* VM. I. Kr. 10; II. Kr. 23; Chr.* Ordets ursprung och eg. bem. finnes af Isl. '''þyða''', '''þyðleikr''', vänlighet, '''þýðask''', göra sig till någons vän, hålla sig till någon, äfvensom af flera i vårt språk ännu brukliga ord: ty sig till någon, tyskap, tyen &c. (Rz. s. 768); men sedan o. tidelag blifvit i lagarne upptaget i nämnda sammanhang, har det upphört att brukas i annan bem. än den, i hvilken det sålunda genom eufemism kommit att användas. {{ssgl13ank|Þæghar||1}}, se {{ssgl13lnk|Þaghar}}. {{ssgl13ank|Þægn}} ('''þiængn'''), m. (Isl. '''þegn''') fri människa. VG.* H.* )( {{ssgl13lnk|Þræl|þræl}}, VG.* där i II. Dr. 27. genom skriffel står '''aghu.''' '''mykin þ.''', en ädel, frikostig man, VG.* Jfr {{ssgl13lnk|Þengsbani}}, {{ssgl13lnk|Þings_gæld|Þings gæld}}. {{ssgl13ank|Þækker}}, adj. täck, behaglig. SM.* {{ssgl13ank|Þækkia1|Þækkia}} ('''tekkæ''', part. pass. '''þakter'''), v. a. (af {{ssgl13lnk|Þak1|þak}}) {{ssgl13ank|Þækkia1-1|1)}} täcka, förse (hus) med tak. '''þ. hus''', Bj.* Sk.* St.* {{ssgl13ank|Þækkia1-2|2)}} betäcka. '''snio -ker iorþ''', '''iorþ ær med snio þakt''', SM.* {{ssgl13ank|Þækkia2|Þækkia}}, {{ssgl13ank|Þækia|þækia}}, f. tak. U.* VM.* St.* {{ssgl13ank|Þækkias}}, v. dep. (af {{ssgl13lnk|Þækker|þækker}}) täckas. SM.* Sm.* Chr.* {{ssgl13ank|Þækkilika}}, adv. på behagligt sätt. SM.* {{ssgl13ank|Þækliker}}, {{ssgl13ank|Täkkeligher|täkkeligher}}, adj. täckelig, behaglig. SM. Kk. 1: pr. not. {{m|82}}; G.* {{ssgl13ank|Þæn1|Þæn}}, '''þen''' ('''þan'''), VG.* ÖG.* U.* G.* Sk.* f. '''þe''', '''þön''' ('''þaun''', G. '''þy''' VG.*); n. '''þæt''', '''þet''', '''þat'''; gen. m. och n. '''þæs''', '''þes'''; dat. m. '''þem''', '''þæm''', '''þöm''' ('''þaim''', G.); f. '''þerri''', '''þæri''' ('''þairi''', '''þairu''', G.), '''þærre''', '''þerre''', '''þere''', '''þærræ''', '''þerræ''', '''þeræ''', '''þe'''; n. '''þy''', '''þi'''; acc. '''þæn''', '''þen''', '''þan''' (men '''þön''' skriffel för '''þo''', U. Kg. 12: {{m|1}}.); f. '''þa''', '''þæ''', '''þe'''; n. '''þæt''', '''þet''', '''þat'''; pl. m. '''þer''', '''þær''' ('''þair''', G.); '''þe''' ('''þör''', '''þir''', '''þö''', '''þi''', VG.*); f. '''þar''', '''þa''', '''þe'''; n. '''þy''', '''þön''' ('''þaun''', G. '''þö''', VG.*), '''þe'''; gen. '''þerræ''', '''þeræ''' ('''þaira''', G. '''þa''', troligen skriffel, SM.); dat. '''þem''', '''þæm''', '''þöm''' ('''þaim''', G.); acc. m. '''þa''', '''þæ''', '''þe''', '''þem'''; f. '''þar''', '''þer''', '''þe''' ('''þör''', VG. II. A. 8. '''þem''', U.); n. '''þy''', '''þe''', '''þæ''', '''þön''' ('''þaun''', G. '''þen''', VG. '''þöm''', VM.*). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* Sm.* Bj.* G.* Sk.* ME.* '''þæssa''', '''þæssi''' för '''þæs a''' l. '''i''', se nedf. {{ssgl13ank|Þæn1-1|1)}} pron. dem. den. '''þæt a vitu''', <b>þæt sum hema siter</b>, ɔ: den af makarne, Vg. I. J. 4: {{m|2}}; U.* '''þæn''' l. '''þæt þerra''' (pron. pers., se {{ssgl13lnk|Þæt1|Þæt}}), den af dem, [[SSGL1/I JB#4.|VG. I. J. 4: pr]]; II. A. 20. &c.; ÖG.* U.* SM.* ME.* St.* <b>þæs þerra arve</b>, ÖG.* <b>til þæs þerra eþvitis</b>, SM. J. 1. '''þæt æru VI''' l. '''þrir örar''', '''þa æru þæt tu bol''', <b>hvat þæt æru flere æller færre</b>, '''för varu þæt tolf marker''', '''þæt skulu vara bönder''', &c., hvilken konstruktion förklaras af det som i sig själft är tydligt, att '''þæt''' endast är ett i detta sammanhang brukligt fyllnadsord; subjektet är däremot det efteråt följ. nomen l. pron. '''örar''', '''bol''', '''flere''' &c. (jfr. {{ssgl13lnk|Þænni}}, och [[SSGL13/Bihang#Þæn|Bihanget]]), VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H. Þ. 9: pr; G.* Sk.* St.* Kg. ind. 16. '''bonda þæs fæ''' för <b>þæs bonda fæ</b>, [[SSGL1/I RB#13.|VG. I. R. 13]]. '''þa far''' (n. '''han''') <b>eigh vitu til þæs</b> (n. '''bols'''), [[SSGL1/I AB#21_2|VG. I. A. 21: {{m|2}}]]. '''fore þæs saka''', för den orsakens skull, Sk.* '''koma til þæs''' (n. '''rættara þings'''), ME. Þg. 39. '''aghu þe þæs minna''', mindre än det (som är sagdt, n. 12 marker), VM.* '''til þera''' (dem) '''sum''' &c. ME.* '''til þæs''', n. abs {{ssgl13ank|Þæn1-1a|a)}} därtill, VG.* ÖG.* G.* Sk.* (u. {{ssgl13lnk|Þæt1|Þæt}}). {{ssgl13ank|Þæn1-1b|b)}} till dess (att), se<noinclude> <references/></noinclude> 3mo6qxo8hya915d4na3y7ic54vw1puo 583849 583848 2024-12-13T21:56:09Z Mårtensås 11012 583849 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Þypt — Þæn.''|761}}</noinclude>{{ssgl13ank|Þypt}}, {{ssgl13ank|Þypti}}, se {{ssgl13lnk|Þiuft}}, {{ssgl13lnk|Þiufti}}. {{ssgl13ank|Þyrfteliker}}, adj. (af '''þorft''') gagnande, nyttig. SM.* Detta ord förekommer i JutL. föret., där det svarar mot orden ''necessaria'' och ''utilis'' i Grat. Decr. cap. 2. dist. 4, såsom KR. riktigt anmärkt, ''GDL.'', III. 495. {{ssgl13ank|Þysun}} (acc. pl. ''-syni''), m. oäkta son (jfr. {{ssgl13lnk|Þy_barn|Þy barn}}). G.* {{ssgl13ank|Þyt}}, se {{ssgl13lnk|Þy1|Þy}}, {{ssgl13lnk|Þo}}. {{ssgl13ank|Þyþi lagh}} ('''þyþu-''', '''þyþalagh''') n. gemenskap, förening; förekommer endast om onaturlig köttslig beblandelse, i sammanhanget: '''hava þ. mæþ fæ''', U.* SM.* VM. I. Kr. 10; II. Kr. 23; Chr.* Ordets ursprung och eg. bem. finnes af Isl. '''þyða''', '''þyðleikr''', vänlighet, '''þýðask''', göra sig till någons vän, hålla sig till någon, äfvensom af flera i vårt språk ännu brukliga ord: ty sig till någon, tyskap, tyen &c. (Rz. s. 768); men sedan o. tidelag blifvit i lagarne upptaget i nämnda sammanhang, har det upphört att brukas i annan bem. än den, i hvilken det sålunda genom eufemism kommit att användas. {{ssgl13ank|Þæghar||1}}, se {{ssgl13lnk|Þaghar}}. {{ssgl13ank|Þægn}} ('''þiængn'''), m. (Isl. '''þegn''') fri människa. VG.* H.* )( {{ssgl13lnk|Þræl|þræl}}, VG.* där i II. Dr. 27. genom skriffel står '''aghu.''' '''mykin þ.''', en ädel, frikostig man, VG.* Jfr {{ssgl13lnk|Þengsbani}}, {{ssgl13lnk|Þings_gæld|Þings gæld}}. {{ssgl13ank|Þækker}}, adj. täck, behaglig. SM.* {{ssgl13ank|Þækkia1|Þækkia}} ('''tekkæ''', part. pass. '''þakter'''), v. a. (af {{ssgl13lnk|Þak1|þak}}) {{ssgl13ank|Þækkia1-1|1)}} täcka, förse (hus) med tak. '''þ. hus''', Bj.* Sk.* St.* {{ssgl13ank|Þækkia1-2|2)}} betäcka. '''snio -ker iorþ''', '''iorþ ær med snio þakt''', SM.* {{ssgl13ank|Þækkia2|Þækkia}}, {{ssgl13ank|Þækia|þækia}}, f. tak. U.* VM.* St.* {{ssgl13ank|Þækkias}}, v. dep. (af {{ssgl13lnk|Þækker|þækker}}) täckas. SM.* Sm.* Chr.* {{ssgl13ank|Þækkilika}}, adv. på behagligt sätt. SM.* {{ssgl13ank|Þækliker}}, {{ssgl13ank|Täkkeligher|täkkeligher}}, adj. täckelig, behaglig. SM. Kk. 1: pr. not. {{m|82}}; G.* {{ssgl13ank|Þæn1|Þæn}}, '''þen''' ('''þan'''), VG.* ÖG.* U.* G.* Sk.* f. '''þe''', '''þön''' ('''þaun''', G. '''þy''' VG.*); n. '''þæt''', '''þet''', '''þat'''; gen. m. och n. '''þæs''', '''þes'''; dat. m. '''þem''', '''þæm''', '''þöm''' ('''þaim''', G.); f. '''þerri''', '''þæri''' ('''þairi''', '''þairu''', G.), '''þærre''', '''þerre''', '''þere''', '''þærræ''', '''þerræ''', '''þeræ''', '''þe'''; n. '''þy''', '''þi'''; acc. '''þæn''', '''þen''', '''þan''' (men '''þön''' skriffel för '''þo''', U. Kg. 12: {{m|1}}.); f. '''þa''', '''þæ''', '''þe'''; n. '''þæt''', '''þet''', '''þat'''; pl. m. '''þer''', '''þær''' ('''þair''', G.); '''þe''' ('''þör''', '''þir''', '''þö''', '''þi''', VG.*); f. '''þar''', '''þa''', '''þe'''; n. '''þy''', '''þön''' ('''þaun''', G. '''þö''', VG.*), '''þe'''; gen. '''þerræ''', '''þeræ''' ('''þaira''', G. '''þa''', troligen skriffel, SM.); dat. '''þem''', '''þæm''', '''þöm''' ('''þaim''', G.); acc. m. '''þa''', '''þæ''', '''þe''', '''þem'''; f. '''þar''', '''þer''', '''þe''' ('''þör''', VG. II. A. 8. '''þem''', U.); n. '''þy''', '''þe''', '''þæ''', '''þön''' ('''þaun''', G. '''þen''', VG. '''þöm''', VM.*). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* Sm.* Bj.* G.* Sk.* ME.* '''þæssa''', '''þæssi''' för '''þæs a''' l. '''i''', se nedf. {{ssgl13ank|Þæn1-1|1)}} pron. dem. den. '''þæt a vitu''', <b>þæt sum hema siter</b>, ɔ: den af makarne, [[SSGL1/I JB#4_2|Vg. I. J. 4: {{m|2}}]]; U.* '''þæn''' l. '''þæt þerra''' (pron. pers., se {{ssgl13lnk|Þæt1|Þæt}}), den af dem, [[SSGL1/I JB#4.|VG. I. J. 4: pr]]; II. A. 20. &c.; ÖG.* U.* SM.* ME.* St.* <b>þæs þerra arve</b>, ÖG.* <b>til þæs þerra eþvitis</b>, SM. J. 1. '''þæt æru VI''' l. '''þrir örar''', '''þa æru þæt tu bol''', <b>hvat þæt æru flere æller færre</b>, '''för varu þæt tolf marker''', '''þæt skulu vara bönder''', &c., hvilken konstruktion förklaras af det som i sig själft är tydligt, att '''þæt''' endast är ett i detta sammanhang brukligt fyllnadsord; subjektet är däremot det efteråt följ. nomen l. pron. '''örar''', '''bol''', '''flere''' &c. (jfr. {{ssgl13lnk|Þænni}}, och [[SSGL13/Bihang#Þæn|Bihanget]]), VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H. Þ. 9: pr; G.* Sk.* St.* Kg. ind. 16. '''bonda þæs fæ''' för <b>þæs bonda fæ</b>, [[SSGL1/I RB#13.|VG. I. R. 13]]. '''þa far''' (n. '''han''') <b>eigh vitu til þæs</b> (n. '''bols'''), [[SSGL1/I AB#21_2|VG. I. A. 21: {{m|2}}]]. '''fore þæs saka''', för den orsakens skull, Sk.* '''koma til þæs''' (n. '''rættara þings'''), ME. Þg. 39. '''aghu þe þæs minna''', mindre än det (som är sagdt, n. 12 marker), VM.* '''til þera''' (dem) '''sum''' &c. ME.* '''til þæs''', n. abs {{ssgl13ank|Þæn1-1a|a)}} därtill, VG.* ÖG.* G.* Sk.* (u. {{ssgl13lnk|Þæt1|Þæt}}). {{ssgl13ank|Þæn1-1b|b)}} till dess (att), se<noinclude> <references/></noinclude> pqqgtoeo6h1ztwfmm4vouxbf4jbgotw 104 151959 583835 491890 2024-12-13T21:29:38Z Mårtensås 11012 583835 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Bondaby — Bondgæld.''|73}}</noinclude>{{ssgl13ank|Bondaby}}, m. bondby. )( <b>kunungs (by) æller valdsmanna</b>, SM.* {{ssgl13ank|Bonda_lagh|Bonda lagh}}, n. pl. böndernas l. folkets allmänna lag. <b>præster skal i -ghum vara</b>, '''hær ær præster i -ghum''', ɔ: för prest gäller (i dessa mål) allmän lag, VG.* H.* '''væri þe væþsætning i -ghum''', U.* {{ssgl13ank|Bonde_market|Bonde market}}, n. allmän marknad. )( '''hæstæ market''', Sk.* I Skåne kallas en sådan marknad ännu folkmarknad. {{ssgl13ank|Bonda_sun|Bonda sun}}, (pl. '''-syni''' för '''-synir''', ME.*), m. bondson. U.* G.* ME.* {{ssgl13ank|Bonde}}, m. (part. af {{ssgl13lnk|Boa|boa}}, jfr. {{ssgl13lnk|Boandi}}) eg. bofast man; {{ssgl13ank|Bonde-1|1)}} bonde, jordegande man (af folket). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Bj.* G.* Sk.* St.* '''goþer b.''', U.* )( {{ssgl13lnk|Landboe|landboe}}, VG.* U.* SM.* H. J. 10: pr; 11, 12; ME. Egn. 29: pr; Þg. 27: {{m|1}}; Chr. B. 21: {{m|1}}, {{m|4}}. &c. )( '''bryti''', äfven i samma mening som {{ssgl13lnk|Karl|karl}} )( {{ssgl13lnk|Konunger|konunger}}, se {{ssgl13lnk|Bryti}}. )( {{ssgl13lnk|Löskamaþer|löska man}}, U. Kg. 10: {{m|1}}. )( {{ssgl13lnk|Gæster|gæster}}, VG.* U.* VM.* H. M. 6: pr, {{m|1}}. )( {{ssgl13lnk|Leghodrænger|leghodrænger}}, VG.* U.* ME. G. 8: {{m|1}}; B. 28: {{m|4}}; SVÞ. 9; Chr. G. 8: {{m|1}}; SVd. 7. )( {{ssgl13lnk|Leghomaþer|leghomaþer}}, VG.* VM. I. B. 51: pr; II. B. 11: pr. )( {{ssgl13lnk|Leghohion|leghohion}}, H. M. 37: {{m|1}}. )( '''drænger''', se {{ssgl13lnk|Drænger}}. )( {{ssgl13lnk|Hirþingi|hirþingi}}, VG.* )( '''byrslu fulk''' och '''seþalaust fulk''', G.* )( {{ssgl13lnk|Þræl|þræl}}, VG.* ÖG.* U. M. 15: {{m|1}}. )( '''ofræls man, ofrælst folk''', U.* )( ('''annöþught''') '''hiona''', U.* Sk. I. 127, 130. )( {{ssgl13lnk|Fostre|fostre}}, ÖG.* )( {{ssgl13lnk|Prester|prester}}, VG.* )( {{ssgl13lnk|Klerker|klerker}}, Chr. Kp. 6: pr. )( {{ssgl13lnk|Lænder1|lænder}} '''maþer''', VG.* )( {{ssgl13lnk|Lænsman|lænsman}}, U.* VM.* )( {{ssgl13lnk|Þiænistu_maþer|þiænista man}}, VG.* U.* VM.* ME. SVÞ. 9. )( {{ssgl13lnk|Hærra|hærra}}, ÖG.* U. Kp. 10: pr. )( {{ssgl13lnk|Riddare|riddare}}, {{ssgl13lnk|Sven|sven}}, {{ssgl13lnk|Avakn|avakn}}, {{ssgl13lnk|Knape|knape}}, VM. II. Þg. 14: pr; ME.* Chr. B. 21: {{m|4}}; Kp. 6: pr. )( {{ssgl13lnk|Frælsis_man|frælsis man}}, ME. Kg. 21: pr; G. 10: pr; SVÞ. 9; Chr. Kg. 22: pr; B. 21: {{m|1}}. )( {{ssgl13lnk|Frælsis_hion|frælsis hion}}, Chr. Tg. 4. )( '''hofman''', se {{ssgl13lnk|Hofman}}. )( {{ssgl13lnk|Byaman|byaman}} l. {{ssgl13lnk|Köpstaþs_maþer|köpstadsman}}, St.* )( {{ssgl13lnk|Köpman|köpman}}, ME.* Chr. Kp. 6: pr. '''-da sun''', VG.*; jfr. {{ssgl13lnk|Bonda_sun|Bonda sun}}. '''bönder ok bokarlar''' l. '''boande''' l. <b>bolfasti mæn</b>, se {{ssgl13lnk|Bokarl}} &c. '''böndirnir''', ɔ: de tvistande, )( '''hæraþs höfþingin''', VG.* '''bonda friþer''', se {{ssgl13lnk|Friþer}}. <b>brænna baþi by ok b.</b>, <b>þo at baþi brinni by</b> (l. '''barn''') '''ok b.''', allitt. U.* SM.* <b>væria eghn firi -danum</b>, ɔ: jordens förre egare som hade pantsatt den, Sm. 16. <b>mællum tvæggia -da</b>, ɔ: två gårdar l. hus, ÖG.* <b>b. hvar gaf þær af aþrum sin ræt</b>, ɔ: bönderna (i häradet) hafva för det fallet efterskänkt hvarandra böterna till häradet, VG.* '''allir bönder''' (n. '''i landinu'''), VG.* '''standi þæt fore -danum''', ɔ: för bönderna i socknen (jfr. {{ssgl13lnk|Standa}}), U. Kg. 10: {{m|5}}. Jfr. {{ssgl13lnk|Husfru}}; {{ssgl13lnk|Almænnigs_bonde|Almænnings-}}, {{ssgl13lnk|Oþolbonde|Oþol-}}, {{ssgl13lnk|Skattabonde|Skatta bonde}}; {{ssgl13lnk|Fulgærþa_bondi|Fulgærþa-}}, {{ssgl13lnk|Soknabönder|Sokna bönder}}. {{ssgl13ank|Bonde-2|2)}} d. o. förekommer äfven om en bofast man på landet, som icke är jordegare. ÖG.*, där med '''-din''' menas den samme som förut och efteråt kallas '''landboe. köpa bol undan b.''', ɔ: landbo, )( '''eghanden siælver''', U. J. 5: pr. Jfr. {{ssgl13lnk|Sæþi}}. {{ssgl13ank|Bonde-3|3)}} husegare i stad. Sk.* St. DrVd. 8: {{m|1}}. )( '''gæster''', Bj.* St.* (u. {{ssgl13lnk|Gæster-2|Gæster 2}}). {{ssgl13ank|Bonde-4|4)}} husbonde. ME. Kg. 23: pr. )( '''gæster''', ME. Kg. 23: {{m|7}}. )( '''hion hans''', ME. Þj. 24. {{ssgl13ank|Bonde-5|5)}} borgare i stad. )( '''gæster''', St. Kp. 20: {{m|1}}. {{ssgl13ank|Bonde-6|6)}} egare (af en sak, i allm.). U.* SM.* {{ssgl13ank|Bonde-7|7)}} herre. )( '''troskylder sven''', St.* {{ssgl13ank|Bonde-8|8)}} (gift) man ''(maritus).'' VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Bj.* G.* Sk.* ME.* St.* '''laghgifter b.''', ÖG.* Chr.* <b>ganga i kirkiu efter b. (sin)</b>, ɔ: efter brölloppet, ÖG.* SM. Kk. 8; VM.* '''mæla þær frænder -da''', ɔ: den andra qvinnans mans, [[SSGL1/I AB#8_1|VG. I. A. 8: {{m|1}}]]; II. Æ. 11. — Jfr. {{ssgl13lnk|Husbonde}}. {{ssgl13ank|Bondgæld}}, '''bondhæ gæld''', n.? skatt för hvar tunna öl l. mjöd som utsäljes i minut. Sk.* Detta ord förekommer äfven hos KB., ''GDL.'' V. 278, 500 &c., där det skrifves '''bundgiæld, boendgieldt''' &c., jfr. Mb. ''D. Gl.'' o. '''bundgield;''' dess första del betecknar tunnans botten ('''bond''', se {{ssgl13lnk|Butn}}), då en del genom en vanlig metonymi ''(pars pro toto)'' sättes i st. f. det hela. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6n533veu63yir436yetjvfow0j7oogx 583836 583835 2024-12-13T21:32:29Z Mårtensås 11012 583836 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Bondaby — Bondgæld.''|83}}</noinclude>{{ssgl13ank|Bondaby}}, m. bondby. )( <b>kunungs (by) æller valdsmanna</b>, SM.* {{ssgl13ank|Bonda_lagh|Bonda lagh}}, n. pl. böndernas l. folkets allmänna lag. <b>præster skal i -ghum vara</b>, '''hær ær præster i -ghum''', ɔ: för prest gäller (i dessa mål) allmän lag, VG.* H.* '''væri þe væþsætning i -ghum''', U.* {{ssgl13ank|Bonde_market|Bonde market}}, n. allmän marknad. )( '''hæstæ market''', Sk.* I Skåne kallas en sådan marknad ännu folkmarknad. {{ssgl13ank|Bonda_sun|Bonda sun}}, (pl. '''-syni''' för '''-synir''', ME.*), m. bondson. U.* G.* ME.* {{ssgl13ank|Bonde}}, m. (part. af {{ssgl13lnk|Boa|boa}}, jfr. {{ssgl13lnk|Boandi}}) eg. bofast man; {{ssgl13ank|Bonde-1|1)}} bonde, jordegande man (af folket). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Bj.* G.* Sk.* St.* '''goþer b.''', U.* )( {{ssgl13lnk|Landboe|landboe}}, VG.* U.* SM.* H. J. 10: pr; 11, 12; ME. Egn. 29: pr; Þg. 27: {{m|1}}; Chr. B. 21: {{m|1}}, {{m|4}}. &c. )( '''bryti''', äfven i samma mening som {{ssgl13lnk|Karl|karl}} )( {{ssgl13lnk|Konunger|konunger}}, se {{ssgl13lnk|Bryti}}. )( {{ssgl13lnk|Löskamaþer|löska man}}, U. Kg. 10: {{m|1}}. )( {{ssgl13lnk|Gæster|gæster}}, VG.* U.* VM.* H. M. 6: pr, {{m|1}}. )( {{ssgl13lnk|Leghodrænger|leghodrænger}}, VG.* U.* ME. G. 8: {{m|1}}; B. 28: {{m|4}}; SVÞ. 9; Chr. G. 8: {{m|1}}; SVd. 7. )( {{ssgl13lnk|Leghomaþer|leghomaþer}}, VG.* VM. I. B. 51: pr; II. B. 11: pr. )( {{ssgl13lnk|Leghohion|leghohion}}, H. M. 37: {{m|1}}. )( '''drænger''', se {{ssgl13lnk|Drænger}}. )( {{ssgl13lnk|Hirþingi|hirþingi}}, VG.* )( '''byrslu fulk''' och '''seþalaust fulk''', G.* )( {{ssgl13lnk|Þræl|þræl}}, VG.* ÖG.* U. M. 15: {{m|1}}. )( '''ofræls man, ofrælst folk''', U.* )( ('''annöþught''') '''hiona''', U.* Sk. I. 127, 130. )( {{ssgl13lnk|Fostre|fostre}}, ÖG.* )( {{ssgl13lnk|Prester|prester}}, VG.* )( {{ssgl13lnk|Klerker|klerker}}, Chr. Kp. 6: pr. )( {{ssgl13lnk|Lænder1|lænder}} '''maþer''', VG.* )( {{ssgl13lnk|Lænsman|lænsman}}, U.* VM.* )( {{ssgl13lnk|Þiænistu_maþer|þiænista man}}, VG.* U.* VM.* ME. SVÞ. 9. )( {{ssgl13lnk|Hærra|hærra}}, ÖG.* U. Kp. 10: pr. )( {{ssgl13lnk|Riddare|riddare}}, {{ssgl13lnk|Sven|sven}}, {{ssgl13lnk|Avakn|avakn}}, {{ssgl13lnk|Knape|knape}}, VM. II. Þg. 14: pr; ME.* Chr. B. 21: {{m|4}}; Kp. 6: pr. )( {{ssgl13lnk|Frælsis_man|frælsis man}}, ME. Kg. 21: pr; G. 10: pr; SVÞ. 9; Chr. Kg. 22: pr; B. 21: {{m|1}}. )( {{ssgl13lnk|Frælsis_hion|frælsis hion}}, Chr. Tg. 4. )( '''hofman''', se {{ssgl13lnk|Hofman}}. )( {{ssgl13lnk|Byaman|byaman}} l. {{ssgl13lnk|Köpstaþs_maþer|köpstadsman}}, St.* )( {{ssgl13lnk|Köpman|köpman}}, ME.* Chr. Kp. 6: pr. '''-da sun''', VG.*; jfr. {{ssgl13lnk|Bonda_sun|Bonda sun}}. '''bönder ok bokarlar''' l. '''boande''' l. <b>bolfasti mæn</b>, se {{ssgl13lnk|Bokarl}} &c. '''böndirnir''', ɔ: de tvistande, )( '''hæraþs höfþingin''', VG.* '''bonda friþer''', se {{ssgl13lnk|Friþer}}. <b>brænna baþi by ok b.</b>, <b>þo at baþi brinni by</b> (l. '''barn''') '''ok b.''', allitt. U.* SM.* <b>væria eghn firi -danum</b>, ɔ: jordens förre egare som hade pantsatt den, Sm. 16. <b>mællum tvæggia -da</b>, ɔ: två gårdar l. hus, ÖG.* <b>b. hvar gaf þær af aþrum sin ræt</b>, ɔ: bönderna (i häradet) hafva för det fallet efterskänkt hvarandra böterna till häradet, VG.* '''allir bönder''' (n. '''i landinu'''), VG.* '''standi þæt fore -danum''', ɔ: för bönderna i socknen (jfr. {{ssgl13lnk|Standa}}), U. Kg. 10: {{m|5}}. Jfr. {{ssgl13lnk|Husfru}}; {{ssgl13lnk|Almænnigs_bonde|Almænnings-}}, {{ssgl13lnk|Oþolbonde|Oþol-}}, {{ssgl13lnk|Skattabonde|Skatta bonde}}; {{ssgl13lnk|Fulgærþa_bondi|Fulgærþa-}}, {{ssgl13lnk|Soknabönder|Sokna bönder}}. {{ssgl13ank|Bonde-2|2)}} d. o. förekommer äfven om en bofast man på landet, som icke är jordegare. ÖG.*, där med '''-din''' menas den samme som förut och efteråt kallas '''landboe. köpa bol undan b.''', ɔ: landbo, )( '''eghanden siælver''', U. J. 5: pr. Jfr. {{ssgl13lnk|Sæþi}}. {{ssgl13ank|Bonde-3|3)}} husegare i stad. Sk.* St. DrVd. 8: {{m|1}}. )( '''gæster''', Bj.* St.* (u. {{ssgl13lnk|Gæster-2|Gæster 2}}). {{ssgl13ank|Bonde-4|4)}} husbonde. ME. Kg. 23: pr. )( '''gæster''', ME. Kg. 23: {{m|7}}. )( '''hion hans''', ME. Þj. 24. {{ssgl13ank|Bonde-5|5)}} borgare i stad. )( '''gæster''', St. Kp. 20: {{m|1}}. {{ssgl13ank|Bonde-6|6)}} egare (af en sak, i allm.). U.* SM.* {{ssgl13ank|Bonde-7|7)}} herre. )( '''troskylder sven''', St.* {{ssgl13ank|Bonde-8|8)}} (gift) man ''(maritus).'' VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Bj.* G.* Sk.* ME.* St.* '''laghgifter b.''', ÖG.* Chr.* <b>ganga i kirkiu efter b. (sin)</b>, ɔ: efter brölloppet, ÖG.* SM. Kk. 8; VM.* '''mæla þær frænder -da''', ɔ: den andra qvinnans mans, [[SSGL1/I AB#8_1|VG. I. A. 8: {{m|1}}]]; II. Æ. 11. — Jfr. {{ssgl13lnk|Husbonde}}. {{ssgl13ank|Bondgæld}}, '''bondhæ gæld''', n.? skatt för hvar tunna öl l. mjöd som utsäljes i minut. Sk.* Detta ord förekommer äfven hos KB., ''GDL.'' V. 278, 500 &c., där det skrifves '''bundgiæld, boendgieldt''' &c., jfr. Mb. ''D. Gl.'' o. '''bundgield;''' dess första del betecknar tunnans botten ('''bond''', se {{ssgl13lnk|Butn}}), då en del genom en vanlig metonymi ''(pars pro toto)'' sättes i st. f. det hela. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 67hsc9kv4xota0poaisu7z9exqwpyjb 104 152167 583844 492727 2024-12-13T21:50:44Z Mårtensås 11012 583844 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Þan — Þera.''|743}}</noinclude>'''dan'''; Mht. Mnt. '''dan''', '''danne''', '''denne'''; Holl. '''dan''', E. '''than''') än. '''maira''', '''siþar''', '''frammar''' &c. '''þ.''', G.* {{ssgl13ank|Þan4|Þan}}, conj. (sammandr. af '''þa æn''', se {{ssgl13lnk|Þa1-1|Þa 1}}) då när. G.* {{ssgl13ank|Þanbrika||1}}, se {{ssgl13lnk|Þangbrækka}}. {{ssgl13ank|Þang}}, n. tång, sjögräs. Se {{ssgl13lnk|Þangbrækka}}. {{ssgl13ank|Þangbrækka}} ('''þengbrækka''', '''thangbrykka''', '''þanbrika''', '''tångbrinckia'''), f. skog. '''bæra skiold ivir -ku''', ɔ: infalla (eg. genom skogen) i landet med väpnad hand, VG.*; i ÖG.*, där samma talesätt förekommer, heter det '''ivir þang ok -ku''', öfver tånget (ɔ: hafsstranden) l. skogen, emedan Östergötland har en vidsträckt kust, öfver hvilken ett fiendtligt infall i landet kan ske. Detta ord förekommer icke i nomin., och borde rätteligen skrifvas '''þang brækku'''; det har n. uppkommit af ett i forntidens poetiska språk brukligt talesätt, då trän l. skogar kallades '''þang brækku''', '''iordar''', '''hlidar''', backens l. jordens tång; se {{sc|Resenii}} ''Edda'', Köpenhamn 1665, där under <b>Vidar heite</b> anförs: <b>vid skal kenna thara edur thang brecku, höla og hlydar edur iordar</b>; och Eg. ''L. P.'', där under '''þáng''' nämnes '''þ. hlíðar''', <i>alga lateris montani, frutex, fruticetum, silva</i>; samma ord '''hlíðar-þang''', '''hlíð-þang''' upptager äfven Cl-V. (under '''þang'''). Jfr. tidningen ''Journalen'' 1832, N:r 199, och [[Sveriges Gamla Lagar - Band XIII/Bihang#Þangbrækka|Bihanget]]. {{ssgl13ank|Þanni||1}}, se {{ssgl13lnk|Þænni}}. {{ssgl13ank|Þar||1}}, se {{ssgl13lnk|Þu}}, {{ssgl13lnk|Þær}}, {{ssgl13lnk|Þæt}}. {{ssgl13ank|Þarf}} ('''tarf''', St. Chr. pl. '''þarvir''', '''þærvir''', '''þarve'''), f. tarf, behof, det som någon behöfver, l. som för honom är angeläget. [[SSGL1/IV#19_pr|VG. IV. 19: pr, {{m|1}}]]; U.* SM.* VM. II. Kk. 13: {{m|3}}; Æ. 20: {{m|1}}; Kp. 12: {{m|4}}; H. Æ. 16: {{m|1}}; G.* St.* Chr.* <b>göra (nokra) sina þarve</b>, ME.* St. Thj. 13: {{m|1}}; Chr. Tj. 35: {{m|1}}. '''gita syst sina þarvir ok syslur''', ɔ: sina angelägna göromål, [[SSGL1/IV#19_4|VG. IV. 19: {{m|4}}]]. <b>han nöter þarva sina</b>, se {{ssgl13lnk|Niuta}}. Jfr. {{ssgl13lnk|Siælar_þarf|Siælar þarf}}, {{ssgl13lnk|Oþarver}}, {{ssgl13lnk|Oþarvi}}, {{ssgl13lnk|Þorft}}. {{ssgl13ank|Þarf||1}}, se {{ssgl13lnk|Þorva}}. {{ssgl13ank|Þarfliker}} ('''þærfliker'''), adj. nyttig, som är till gagn l. behöfves. U.* SM.* '''varsker ok þ. allum mannum''', ɔ: mån att vara alla till gagn, VG.* Jfr. {{ssgl13lnk|Oþarfliker}}. {{ssgl13ank|Þat||1}}, se {{ssgl13lnk|Þæn}}. {{ssgl13ank|Þau||1}}, se {{ssgl13lnk|Þa}}, {{ssgl13lnk|Þo}}. {{ssgl13ank|Þaun}}, adv. likväl. G.* Jfr. {{ssgl13lnk|Þo}}. {{ssgl13ank|Þaut||1}}, se {{ssgl13lnk|Þo}}. {{ssgl13ank|Þe||1}}, {{ssgl13ank|Þen||1}}, {{ssgl13ank|Þer||1}} &c., se {{ssgl13lnk|Þæn}}, {{ssgl13lnk|Þær}}, {{ssgl13lnk|Þæt}}. {{ssgl13ank|Þegar||1}}, {{ssgl13ank|þear||1}}, se {{ssgl13lnk|Þaghar}}. {{ssgl13ank|Theliker||1}}, se {{ssgl13lnk|Þyliker}}. {{ssgl13ank|Þengat||1}}, se {{ssgl13lnk|Þingat}}. {{ssgl13ank|Þengbrækka||1}}, se {{ssgl13lnk|Þangbrækka}}. {{ssgl13ank|Þengsbani}}, m. (för '''þegnsbani''', se {{ssgl13lnk|Þægn}}) en fri människas dråpare. VG.* {{ssgl13ank|Þera}}, {{ssgl13ank|þerra}} ('''þærre'''; '''þaira''', '''þairar''', G.), pron. poss. (gen. af '''þer''') {{ssgl13ank|Þera-1|1)}} deras [[SSGL1/I KB#2.|VG. I. K. 2]]; [[SSGL1/I AB#13_1|A. 13: {{m|1}}]]; [[SSGL1/I GB#4.|G. 4: pr, {{m|1}}]]. &c.; ÖG. Kr. 13: {{m|3}}; Æ. 26; U. Conf.; Kk. 1: {{m|1}}; 4: pr. &c.; SM. Conf.; Kk. 1: {{m|1}}; 2: {{m|2}}. &c.; G.* Sk.* ME. Kg. 4: pr; 7: {{m|1}}; 13. &c. <b>vari a vitnum þ.</b>, n. socknemännens, SM. B. 8: {{m|3}}. <b>ut a þ.</b> (n. '''iorþ'''), VG. III. 117. '''hema at þ.''', i deras, n. hem, hos dem (jfr. {{ssgl13lnk|At-4|At 4}}), SM. J. 4: {{m|1}}. '''bæggia þ.''', bådas deras, se {{ssgl13lnk|Bæggia}}; i denna sammanställning är '''þ.''' pron. poss. och ej pers., och båda orden höra till samma nomen, t. ex. <b>bo bæggia þ.</b>, [[SSGL1/I AB#17_1|VG. I. A. 17: {{m|1}}]], är '''bo bæggia''' och <b>bo þ.</b>; om det åter hette '''baþir aghu bo''', kunde det väl sägas '''þer baþir''', då '''þer''' vore pron. pers.; likaså om det kunde sägas '''baþir þ. aghu bo''' vore '''þ.''' pron. pers. likasom då det säges '''en þ.''', <b>hvar þ.</b>, men '''baþir þ.''' brukas icke, och kan icke brukas, därför att det skulle betyda: båda af dem, hvilket vore en uppenbart ologisk sammanställning; jfr. Bihanget o. '''okar'''. <b>hvo therre hantering haver</b>, se {{ssgl13lnk|Hantering}}. {{ssgl13ank|Þera-2|2)}} refl. sin (då subj. är pl., jfr. {{ssgl13lnk|Þæt}}, pron.). <b>þer forværka egh þ. barna lut</b>, ÖG. Eþs. 9. <b>börnæ börn havæ ey i þ. hæfþum</b>, <b>þe varþæ takni a værkium þ.</b>, '''þe sæliæ iorþ þ.''', Sk.* {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6b9z7ak5yw7ac2py0mxcb3a23tw57mg 104 152204 583832 492026 2024-12-13T21:25:32Z Mårtensås 11012 583832 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Annurlund — Aptan.''|31}}</noinclude>{{ssgl13ank|Annurlund}} ('''andra lund''', <b>annor lundum</b>), adv. = {{ssgl13lnk|Andra_lund|andra lund}}. VG.* ÖG.* U.* ME.* Chr.* {{ssgl13ank|Annöþogher}}, ('''anöþogher''' &c., se VG. '''-gher''', gen. f. för '''-grær''', [[SSGL1/I GB#6_4|VG. I. G. 6: {{m|4}}]].), adj. (Isl. '''ánauð''', eg. nöd, tvång som är pålagdt någon, af '''nauð''', nöd) i nöd ɔ: träldom stadd, träl. '''a.''', abs., ÖG.* )( '''fræls''', se {{ssgl13lnk|Fræls|}}. )( {{ssgl13lnk|Ætleder|ætleder}}, {{ssgl13lnk|Ættaþer|ættaþer}}, {{ssgl13lnk|Ætborin|ætborin}}, VG.* )( {{ssgl13lnk|Fostre|fostre}}, ÖG.*, ehuru '''a.''' i vidsträcktare bem., )( {{ssgl13lnk|Þræl|þræl}}, äfven synes hafva inefattat '''fostre''', ÖG. Vaþ. 32: {{m|3}}, men o. '''þræl''' torde på detta ställe vara öfverflödigt; tilläfventyrs bör i st. f. '''-ght hion''' läsas '''ambat'''; jfr. Vaþ. ind. not. {{m|2}}. '''-g fostra''' )( {{ssgl13lnk|Ambat|ambat}}, se {{ssgl13lnk|Fostra|}}. '''a. man''' l. '''kunæ''' ( )( '''fræls man'''), ÖG. Æ. 15; R. 11: pr; Sk.* '''-ght hionæ''' ( )( '''leghæ hionæ''', '''fræls man''', '''bonden'''); <b>-g hion</b> )( '''fræls hion''', ÖG.* Sk.* '''a. staþer''', träldomstillstånd, träldom, VG.* ÖG.* '''a. domber''', träldom, VG.* Sk.* <b>lösa (þræl) til kyns ok kundra manna ok egh til -gs doms</b>, ɔ: ej till att vara i träldom (hos den som löser honom), ÖG.*; jfr. {{ssgl13lnk|Kyn}}. <b>lösa barn til frælsis ok egh til -ghs</b>, ɔ: till frihet, och ej till att vara träl, ÖG. Æ. 14. — Att d. o. icke är subst. och det samma som träldom, såsom St-n tror (''Retsh.'' 277), borde icke behöfva anmärkas. {{ssgl13ank|Ansker||1}}, se {{ssgl13lnk|Ænsker}}. {{ssgl13ank|Ansvar}}, n. pl. (Isl. =; Eng. '''answer''') gensvar, genmäle. '''koma til -ra''' (gen.), VG.* '''a. möta manni a þingi''', ÖG.* {{ssgl13ank|Ansvara||1}}, se {{ssgl13lnk|Andsvara}}. {{ssgl13ank|Antiggia||1}}, se {{ssgl13lnk|Annat_tvæggia|Annat tvæggia}}. {{ssgl13ank|Antimi}}, m. {{ssgl13ank|Antimi-1|1)}} den tid om höst och vår då det arbetas i jorden. '''um -ma''' )( '''anna mællum''', SM.*; jfr. {{ssgl13lnk|An-1|An 1}}. {{ssgl13ank|Antimi-2|2)}} i synn. arbetstiden om hösten, andtid (jfr. Bihanget). ÖG. B. 1: {{m|2}}. not. {{m|82}}. )( '''var''', ÖG. Æ. ind. 21. )( '''varfriþer''', ÖG. Æ. 21. not. {{m|33}}. {{ssgl13ank|Antviggia||1}}, se {{ssgl13lnk|Annat_tvæggia|Annat tvæggia}}. {{ssgl13ank|Anvarþa||1}}, se {{ssgl13lnk|Andvarþa}}. {{ssgl13ank|Anværk}}, n. {{ssgl13ank|Anværk-1|1)}} arbete i jorden {{ssgl13ank|Anværk-1a|a)}} om höst l. vår (jfr. {{ssgl13lnk|An-1|An 1}}.). Se {{ssgl13lnk|Anværkdagher}}. {{ssgl13ank|Anværk-1b|b)}} i synn. höstarbete. )( '''varværk''', U.* {{ssgl13ank|Anværk-2|2)}} kreatur och redskap hörande till landtbruket. VG.* {{ssgl13ank|Anværkdagher}}, m. dag då arbete i jorden sker om höst l. vår. VG.* För '''-ghi''' läses i två hss. '''anuardaghi''', och af en sådan läsart har troligen genom misförstånd uppkommit den alldeles oriktiga '''andrum dæghi''', VG.* {{ssgl13ank|Anyt}} ('''anit'''), f. nytjande, bruk. Se {{ssgl13lnk|Bolstaþa_a_nit|Bolstaþa-}}, {{ssgl13lnk|Byar_a_nyt|Byar anyt}}. {{ssgl13ank|Anöþogher||1}}, se {{ssgl13lnk|Annöþogher}}. {{ssgl13ank|Apald}} ('''apal''', '''apuld''', '''apul'''), f. apel. ÖG.* U.* SM. B. 17: {{m|3}}. not. {{m|49}}; §. {{m|5}}; VM. II. B. 14: {{m|9}}; ME.* St.* Chr.* {{ssgl13ank|Aplöghia}}, '''aplöia''' ('''opplöghia'''), f. plöjning utöfver gränsskilnaden in på grannens område. VG.* {{ssgl13ank|Apostola_daghar|Apostola daghar}}, m. pl. Apostladagar. VG.* U.* {{ssgl13ank|Apostla_mæssu_dagher|Apostla mæssu dagher}}, m. Apostladag. VG.* {{ssgl13ank|Aptan}}, '''aftan''' ('''aptun''', '''apton'''; '''aftin''' för '''aftnin''' l. '''aftanin''', St.), m. {{ssgl13ank|Aptan-1|1)}} afton (eg. eftermiddag, från klockan tolf middagen till midnatten). '''miþer a.''', klockan sex på aftonen (medafton), St.* <b>æptir miþian a.</b>, VG.* <b>æptir miþian a. til solasætris</b>, efter klockan 6 till solnedgången (ɔ: under tiden från vår- till höstdagjämningen, då solen går ned efter kl. 6), SM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Midaptan}}, {{ssgl13lnk|Aptunsanger}}. {{ssgl13ank|Aptan-2|2)}} dagen före en högtidsdag. SM.* <b>a aptninum</b> )( '''a daghinum''', ÖG.* '''a aptninum''' )( '''um annan dagh''', U.*; jfr. {{ssgl13lnk|Annar-2|Annar 2}}. <b>fran þi et sol setr a a. ok til þes et lysir a þriþia dygri</b>, från det att solen går ned dagen före helgdagen och till dess att det dagas på tredje dygnet, ɔ: dagen efter helgdagen, G.* '''hellig a.''' = '''forhælghþ''', U.* '''hælgha a.''', = '''iula aptan''', ÖG.* '''firi iul ok hælgha a.''', ÖG.* Jfr.<noinclude> <references/></noinclude> mfi43sef67vpfgrmtinde17ekjz1xxn 104 152498 583826 492412 2024-12-13T21:18:02Z Mårtensås 11012 583826 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Mykil — Myrkilika.''|449}}</noinclude>... {{ssgl13ank|Möllu_værk|Möllu værk}} ('''mollu værk'''), n. qvarnbyggnad. ÖG.* ... {{ssgl13ank|Mylnohiul}}, n. qvarnhjul. VG.* ...<noinclude> <references/></noinclude> g33x783kjrfqwu99l1r84m4l1ce49xx 104 152510 583855 493460 2024-12-13T22:14:26Z Mårtensås 11012 583855 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''A — Af.''|5}}</noinclude>... {{ssgl13ank|Abyrþ}} ('''abyr'''), f. (af {{ssgl13lnk|Bæra|bæra}}) hemligt bärande af ett ting in i en annans hus eller på hans mark, till hans skada, VG. II. Add. 3: pr.; särskildt {{ssgl13ank|Abyrþ-1|1)}} flyttande af en dräpen människas lik in på en ananns mark, [[SSGL1/ÞB#7.|VG. I. Þ. 7: pr]]; II. Þ. 35. '''bæra a. a mark (mans)''', VG.* {{ssgl13ank|Abyrþ-2|2)}} insmygande af tjufgods i en annans hus. '''bæra a. (up) a man''', ɔ: i hans hus, VG.* '''bæra manni a.''', U.* SM.* VM. II. M. 30: {{m|1}}; H. M. 31: {{m|3}}. {{ssgl13ank|Abyrþ-3|3)}} insmygande i en annans hus af redskaper till trolldom; se {{ssgl13lnk|Troldoms_abyrþ|Trolldoms abyrþ}}. ...<noinclude> <references/></noinclude> d1s373jhwywy3yv3f3amcxzb72v0pdh 583856 583855 2024-12-13T22:14:36Z Mårtensås 11012 583856 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''A — Af.''|5}}</noinclude>... {{ssgl13ank|Abyrþ}} ('''abyr'''), f. (af {{ssgl13lnk|Bæra|bæra}}) hemligt bärande af ett ting in i en annans hus eller på hans mark, till hans skada, VG. II. Add. 3: pr.; särskildt {{ssgl13ank|Abyrþ-1|1)}} flyttande af en dräpen människas lik in på en ananns mark, [[SSGL1/I ÞB#7.|VG. I. Þ. 7: pr]]; II. Þ. 35. '''bæra a. a mark (mans)''', VG.* {{ssgl13ank|Abyrþ-2|2)}} insmygande af tjufgods i en annans hus. '''bæra a. (up) a man''', ɔ: i hans hus, VG.* '''bæra manni a.''', U.* SM.* VM. II. M. 30: {{m|1}}; H. M. 31: {{m|3}}. {{ssgl13ank|Abyrþ-3|3)}} insmygande i en annans hus af redskaper till trolldom; se {{ssgl13lnk|Troldoms_abyrþ|Trolldoms abyrþ}}. ...<noinclude> <references/></noinclude> k5xxaig6yqukkgxycvj4envypra7oha 104 152525 583828 492452 2024-12-13T21:22:12Z Mårtensås 11012 583828 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|24|''Almæningsöre — Alzman.''}}</noinclude>{{ssgl13ank|Almænningsöre}} ('''almennizöre'''), m. en allmän skatt i Västergötland, utgörande ett helt l. halft öre af hvar skattskyldig gård. VG.* '''fulder''', '''halver a.''', VG.* {{ssgl13ank|Almænniz_strata|Almænniz strata}} (för <b>almænnigs strata</b>), f. allmän gata. Bj.* {{ssgl13ank|Almænt}}, adv. (n. af '''almænner''') allmänt, allmänneligen. Sk.* {{ssgl13ank|Alnbugi||1}}, se {{ssgl13lnk|Alboghi}}. {{ssgl13ank|Alne_tal|Alne tal}}, n. alntal. '''sælie''' l. <b>utskære klæde i a.</b>, Sk.* {{ssgl13ank|Als||1}}, se {{ssgl13lnk|Alz}}. {{ssgl13ank|Alsala}}, f. hel och hållen försäljning. '''gæra''' l. '''sælia a. ur by''', sälja all den jord man eger i by, ÖG.*, där en yngre hs. för '''-lu''' (acc.) har '''alla salu'''. Jfr. {{ssgl13lnk|Alsæla}}. {{ssgl13ank|Alskuna}}, adj. indecl. (af '''kyn''', slag) allsköns, allt slags. SM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Alkyns}}. {{ssgl13ank|Alsmektiger}}, adj. allsmägtig. SM.* {{ssgl13ank|Alster}}, n. (af {{ssgl13lnk|Ala|ala}}) alster, afföda. Se. {{ssgl13lnk|Siængar_alster|Siængar alster}}. {{ssgl13ank|Alsþings}} ('''alstingis'''), adv. alldeles. U.* SM.* ME.* St.* Chr.* {{ssgl13ank|Alsæla}}, adj. indecl. (af {{ssgl13lnk|Sælia|sælia}}) den som har sålt allt hvad han egde. '''vara a.''', VM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Alsala}}. {{ssgl13ank|Altara_ble|Altara ble}}, f. altarduk. Sm.*, (där sing. står i st. f. pl. '''-blear'''). I Norge brukas ännu o. '''blæja''' i samma bem., se A-n. {{ssgl13ank|Altara_byrþ|Altara byrþ}}, f. (af {{ssgl13lnk|Bæra|bæra}}) offer som bärs på altaret. '''husfrur''' (n. <b>aghu til altara bæra</b>) '''-þir sina''', ɔ: sådana offer af matvaror, som annars kallas {{ssgl13lnk|Altaralæghi|altaralæghi}}, SM.* {{ssgl13ank|Altæræ_horn|Altæræ horn}}, n. altarhorn; så kallades fyra i altarets hörn anbragta prydnader, hvilka, likasom på Israeliternas altare, hade utseende och namn af horn ('''קרכוח המזבח'''). Sk.* {{ssgl13ank|Altaraklæþi}}, n. altarkläde, altarduk. U.* SM.* VM. II. Kr. 6: {{m|3}}. Jfr. {{ssgl13lnk|Klæþa}}. {{ssgl13ank|Altara_lius|Altara lius}}, n. altarljus. SM.* {{ssgl13ank|Altaralæghi}}, n. (af {{ssgl13lnk|Læggia|læggia}}) offer (af matvaror) som lägges på altaret. VG.* ÖG. Kr. ind. 11. jfr. c. 11; U.* SM. Kk. 7: {{m|1}}. not. {{m|85}}; Sm.* Jfr. {{ssgl13lnk|Altari}}. {{ssgl13ank|Altara_sten|Altara sten}}, m. altarsten. VG.* Sm.* Sk.* {{ssgl13ank|Altara_vigsl|Altara vigsl}} ('''alteris vigsl''', G.), f. altares invigning. [[SSGL1/I K#5.|VG. I. K. ]]; II. Kk. 8; G.* {{ssgl13ank|Altara_værning|Altara værning}}, f. = {{ssgl13lnk|Altaralæghi|altaralæghi}}. ÖG.* Senare delen af d. o. synes kunna härledas från {{ssgl13lnk|Bæra|bæra}} (jfr. {{ssgl13ank|Altara_byrþ|Altara byrþ}}), då '''b''' öfvergått till '''v'''. {{ssgl13ank|Altari}} ('''alteri''', G.), m. (n. U. Kk. 14: {{m|10}}; jfr. {{ssgl13ank|Alteris_vigsl|Alteris vigsl}}; Isl. '''altari''', m. och n.) {{ssgl13ank|Altari-1|1)}} altare. VG.* U.* H. Kk. 21: {{m|2}}, {{m|5}}; Sm.* G.* '''höghe a.''', högaltare, VG.* <b>a a. læggia</b> l. '''bæra (lef ok lefs sufl)''', VG.* ÖG.* VM.*; jfr. {{ssgl13lnk|Altaralæghi}}, {{ssgl13lnk|Altara_byrþ|-byrþ}}. '''offer til a. bæra''', SM.* {{ssgl13ank|Altari-2|2)}} offer som lägges på altaret. '''tiunde ok a.''', VG.* {{ssgl13ank|Alteris_vigsl|Alteris vigsl}}, se {{ssgl13lnk|Altara_vigsl|Altara vigsl}}. {{ssgl13ank|Altidh}}, adv. alltid. Chr.* {{ssgl13ank|Alz}}, '''als''', adv. (gen. n. af pron. '''alder''') {{ssgl13ank|Alz-1|1)}} alldeles. '''a. dylia''', ÖG.* '''a. ænkti''', se {{ssgl13lnk|Ængin}}. {{ssgl13ank|Alz-2|2)}} sammanräknadt, (in alles). '''tolf mæn a.''', VG. II. Dr. 3. <b>a. siæx (borghamæstare)</b>, '''a. thre marker ok fæmtighi''', St.* '''horo marghir þe æro a. saman''', VG. II. Add. 7: {{m|20}}. <b>a. saman mera æn fyra</b>, St.* {{ssgl13ank|Alziki}}, adv. alls icke. Sk.* {{ssgl13ank|Alzman}}, m. Detta ord, som förekommer i VG.*, synes ursprungligen betyda öbo l. kustbebyggare i allm. (af '''aland''', ö, kustland), men här en invånare af Östersjöns öar l. östliga kuster. Bg., som äfven anser '''a.''' vara sammandraget af '''alandsman''', tror ordet böra öfvs:as med Åländing, men i vidsträcktare bem. inefatta ej allenast ön Ålands inbyggare, utan ock alla Finnar och inbyggare i de öfriga länder vid östra sidan af Östersjön, som nu höra till Ryssland (''Cod. Jur. VG.'' s. 114 not. {{m|62}}). Men '''aland''', likasom '''sæland''', har ursprungligen icke varit ett<noinclude> <references/></noinclude> 2cqcrqrda7s74acuyppz118o5z9dlop 583829 583828 2024-12-13T21:22:33Z Mårtensås 11012 583829 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|24|''Almæningsöre — Alzman.''}}</noinclude>{{ssgl13ank|Almænningsöre}} ('''almennizöre'''), m. en allmän skatt i Västergötland, utgörande ett helt l. halft öre af hvar skattskyldig gård. VG.* '''fulder''', '''halver a.''', VG.* {{ssgl13ank|Almænniz_strata|Almænniz strata}} (för <b>almænnigs strata</b>), f. allmän gata. Bj.* {{ssgl13ank|Almænt}}, adv. (n. af '''almænner''') allmänt, allmänneligen. Sk.* {{ssgl13ank|Alnbugi||1}}, se {{ssgl13lnk|Alboghi}}. {{ssgl13ank|Alne_tal|Alne tal}}, n. alntal. '''sælie''' l. <b>utskære klæde i a.</b>, Sk.* {{ssgl13ank|Als||1}}, se {{ssgl13lnk|Alz}}. {{ssgl13ank|Alsala}}, f. hel och hållen försäljning. '''gæra''' l. '''sælia a. ur by''', sälja all den jord man eger i by, ÖG.*, där en yngre hs. för '''-lu''' (acc.) har '''alla salu'''. Jfr. {{ssgl13lnk|Alsæla}}. {{ssgl13ank|Alskuna}}, adj. indecl. (af '''kyn''', slag) allsköns, allt slags. SM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Alkyns}}. {{ssgl13ank|Alsmektiger}}, adj. allsmägtig. SM.* {{ssgl13ank|Alster}}, n. (af {{ssgl13lnk|Ala|ala}}) alster, afföda. Se. {{ssgl13lnk|Siængar_alster|Siængar alster}}. {{ssgl13ank|Alsþings}} ('''alstingis'''), adv. alldeles. U.* SM.* ME.* St.* Chr.* {{ssgl13ank|Alsæla}}, adj. indecl. (af {{ssgl13lnk|Sælia|sælia}}) den som har sålt allt hvad han egde. '''vara a.''', VM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Alsala}}. {{ssgl13ank|Altara_ble|Altara ble}}, f. altarduk. Sm.*, (där sing. står i st. f. pl. '''-blear'''). I Norge brukas ännu o. '''blæja''' i samma bem., se A-n. {{ssgl13ank|Altara_byrþ|Altara byrþ}}, f. (af {{ssgl13lnk|Bæra|bæra}}) offer som bärs på altaret. '''husfrur''' (n. <b>aghu til altara bæra</b>) '''-þir sina''', ɔ: sådana offer af matvaror, som annars kallas {{ssgl13lnk|Altaralæghi|altaralæghi}}, SM.* {{ssgl13ank|Altæræ_horn|Altæræ horn}}, n. altarhorn; så kallades fyra i altarets hörn anbragta prydnader, hvilka, likasom på Israeliternas altare, hade utseende och namn af horn ('''קרכוח המזבח'''). Sk.* {{ssgl13ank|Altaraklæþi}}, n. altarkläde, altarduk. U.* SM.* VM. II. Kr. 6: {{m|3}}. Jfr. {{ssgl13lnk|Klæþa}}. {{ssgl13ank|Altara_lius|Altara lius}}, n. altarljus. SM.* {{ssgl13ank|Altaralæghi}}, n. (af {{ssgl13lnk|Læggia|læggia}}) offer (af matvaror) som lägges på altaret. VG.* ÖG. Kr. ind. 11. jfr. c. 11; U.* SM. Kk. 7: {{m|1}}. not. {{m|85}}; Sm.* Jfr. {{ssgl13lnk|Altari}}. {{ssgl13ank|Altara_sten|Altara sten}}, m. altarsten. VG.* Sm.* Sk.* {{ssgl13ank|Altara_vigsl|Altara vigsl}} ('''alteris vigsl''', G.), f. altares invigning. [[SSGL1/I KB#5.|VG. I. K. ]]; II. Kk. 8; G.* {{ssgl13ank|Altara_værning|Altara værning}}, f. = {{ssgl13lnk|Altaralæghi|altaralæghi}}. ÖG.* Senare delen af d. o. synes kunna härledas från {{ssgl13lnk|Bæra|bæra}} (jfr. {{ssgl13ank|Altara_byrþ|Altara byrþ}}), då '''b''' öfvergått till '''v'''. {{ssgl13ank|Altari}} ('''alteri''', G.), m. (n. U. Kk. 14: {{m|10}}; jfr. {{ssgl13ank|Alteris_vigsl|Alteris vigsl}}; Isl. '''altari''', m. och n.) {{ssgl13ank|Altari-1|1)}} altare. VG.* U.* H. Kk. 21: {{m|2}}, {{m|5}}; Sm.* G.* '''höghe a.''', högaltare, VG.* <b>a a. læggia</b> l. '''bæra (lef ok lefs sufl)''', VG.* ÖG.* VM.*; jfr. {{ssgl13lnk|Altaralæghi}}, {{ssgl13lnk|Altara_byrþ|-byrþ}}. '''offer til a. bæra''', SM.* {{ssgl13ank|Altari-2|2)}} offer som lägges på altaret. '''tiunde ok a.''', VG.* {{ssgl13ank|Alteris_vigsl|Alteris vigsl}}, se {{ssgl13lnk|Altara_vigsl|Altara vigsl}}. {{ssgl13ank|Altidh}}, adv. alltid. Chr.* {{ssgl13ank|Alz}}, '''als''', adv. (gen. n. af pron. '''alder''') {{ssgl13ank|Alz-1|1)}} alldeles. '''a. dylia''', ÖG.* '''a. ænkti''', se {{ssgl13lnk|Ængin}}. {{ssgl13ank|Alz-2|2)}} sammanräknadt, (in alles). '''tolf mæn a.''', VG. II. Dr. 3. <b>a. siæx (borghamæstare)</b>, '''a. thre marker ok fæmtighi''', St.* '''horo marghir þe æro a. saman''', VG. II. Add. 7: {{m|20}}. <b>a. saman mera æn fyra</b>, St.* {{ssgl13ank|Alziki}}, adv. alls icke. Sk.* {{ssgl13ank|Alzman}}, m. Detta ord, som förekommer i VG.*, synes ursprungligen betyda öbo l. kustbebyggare i allm. (af '''aland''', ö, kustland), men här en invånare af Östersjöns öar l. östliga kuster. Bg., som äfven anser '''a.''' vara sammandraget af '''alandsman''', tror ordet böra öfvs:as med Åländing, men i vidsträcktare bem. inefatta ej allenast ön Ålands inbyggare, utan ock alla Finnar och inbyggare i de öfriga länder vid östra sidan af Östersjön, som nu höra till Ryssland (''Cod. Jur. VG.'' s. 114 not. {{m|62}}). Men '''aland''', likasom '''sæland''', har ursprungligen icke varit ett<noinclude> <references/></noinclude> s2dquiwsee7ws1mdp4896jhhmwbyb0p 583830 583829 2024-12-13T21:23:07Z Mårtensås 11012 583830 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|24|''Almæningsöre — Alzman.''}}</noinclude>{{ssgl13ank|Almænningsöre}} ('''almennizöre'''), m. en allmän skatt i Västergötland, utgörande ett helt l. halft öre af hvar skattskyldig gård. VG.* '''fulder''', '''halver a.''', VG.* {{ssgl13ank|Almænniz_strata|Almænniz strata}} (för <b>almænnigs strata</b>), f. allmän gata. Bj.* {{ssgl13ank|Almænt}}, adv. (n. af '''almænner''') allmänt, allmänneligen. Sk.* {{ssgl13ank|Alnbugi||1}}, se {{ssgl13lnk|Alboghi}}. {{ssgl13ank|Alne_tal|Alne tal}}, n. alntal. '''sælie''' l. <b>utskære klæde i a.</b>, Sk.* {{ssgl13ank|Als||1}}, se {{ssgl13lnk|Alz}}. {{ssgl13ank|Alsala}}, f. hel och hållen försäljning. '''gæra''' l. '''sælia a. ur by''', sälja all den jord man eger i by, ÖG.*, där en yngre hs. för '''-lu''' (acc.) har '''alla salu'''. Jfr. {{ssgl13lnk|Alsæla}}. {{ssgl13ank|Alskuna}}, adj. indecl. (af '''kyn''', slag) allsköns, allt slags. SM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Alkyns}}. {{ssgl13ank|Alsmektiger}}, adj. allsmägtig. SM.* {{ssgl13ank|Alster}}, n. (af {{ssgl13lnk|Ala|ala}}) alster, afföda. Se. {{ssgl13lnk|Siængar_alster|Siængar alster}}. {{ssgl13ank|Alsþings}} ('''alstingis'''), adv. alldeles. U.* SM.* ME.* St.* Chr.* {{ssgl13ank|Alsæla}}, adj. indecl. (af {{ssgl13lnk|Sælia|sælia}}) den som har sålt allt hvad han egde. '''vara a.''', VM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Alsala}}. {{ssgl13ank|Altara_ble|Altara ble}}, f. altarduk. Sm.*, (där sing. står i st. f. pl. '''-blear'''). I Norge brukas ännu o. '''blæja''' i samma bem., se A-n. {{ssgl13ank|Altara_byrþ|Altara byrþ}}, f. (af {{ssgl13lnk|Bæra|bæra}}) offer som bärs på altaret. '''husfrur''' (n. <b>aghu til altara bæra</b>) '''-þir sina''', ɔ: sådana offer af matvaror, som annars kallas {{ssgl13lnk|Altaralæghi|altaralæghi}}, SM.* {{ssgl13ank|Altæræ_horn|Altæræ horn}}, n. altarhorn; så kallades fyra i altarets hörn anbragta prydnader, hvilka, likasom på Israeliternas altare, hade utseende och namn af horn ('''קרכוח המזבח'''). Sk.* {{ssgl13ank|Altaraklæþi}}, n. altarkläde, altarduk. U.* SM.* VM. II. Kr. 6: {{m|3}}. Jfr. {{ssgl13lnk|Klæþa}}. {{ssgl13ank|Altara_lius|Altara lius}}, n. altarljus. SM.* {{ssgl13ank|Altaralæghi}}, n. (af {{ssgl13lnk|Læggia|læggia}}) offer (af matvaror) som lägges på altaret. VG.* ÖG. Kr. ind. 11. jfr. c. 11; U.* SM. Kk. 7: {{m|1}}. not. {{m|85}}; Sm.* Jfr. {{ssgl13lnk|Altari}}. {{ssgl13ank|Altara_sten|Altara sten}}, m. altarsten. VG.* Sm.* Sk.* {{ssgl13ank|Altara_vigsl|Altara vigsl}} ('''alteris vigsl''', G.), f. altares invigning. [[SSGL1/I KB#5.|VG. I. K. 5]]; II. Kk. 8; G.* {{ssgl13ank|Altara_værning|Altara værning}}, f. = {{ssgl13lnk|Altaralæghi|altaralæghi}}. ÖG.* Senare delen af d. o. synes kunna härledas från {{ssgl13lnk|Bæra|bæra}} (jfr. {{ssgl13ank|Altara_byrþ|Altara byrþ}}), då '''b''' öfvergått till '''v'''. {{ssgl13ank|Altari}} ('''alteri''', G.), m. (n. U. Kk. 14: {{m|10}}; jfr. {{ssgl13ank|Alteris_vigsl|Alteris vigsl}}; Isl. '''altari''', m. och n.) {{ssgl13ank|Altari-1|1)}} altare. VG.* U.* H. Kk. 21: {{m|2}}, {{m|5}}; Sm.* G.* '''höghe a.''', högaltare, VG.* <b>a a. læggia</b> l. '''bæra (lef ok lefs sufl)''', VG.* ÖG.* VM.*; jfr. {{ssgl13lnk|Altaralæghi}}, {{ssgl13lnk|Altara_byrþ|-byrþ}}. '''offer til a. bæra''', SM.* {{ssgl13ank|Altari-2|2)}} offer som lägges på altaret. '''tiunde ok a.''', VG.* {{ssgl13ank|Alteris_vigsl|Alteris vigsl}}, se {{ssgl13lnk|Altara_vigsl|Altara vigsl}}. {{ssgl13ank|Altidh}}, adv. alltid. Chr.* {{ssgl13ank|Alz}}, '''als''', adv. (gen. n. af pron. '''alder''') {{ssgl13ank|Alz-1|1)}} alldeles. '''a. dylia''', ÖG.* '''a. ænkti''', se {{ssgl13lnk|Ængin}}. {{ssgl13ank|Alz-2|2)}} sammanräknadt, (in alles). '''tolf mæn a.''', VG. II. Dr. 3. <b>a. siæx (borghamæstare)</b>, '''a. thre marker ok fæmtighi''', St.* '''horo marghir þe æro a. saman''', VG. II. Add. 7: {{m|20}}. <b>a. saman mera æn fyra</b>, St.* {{ssgl13ank|Alziki}}, adv. alls icke. Sk.* {{ssgl13ank|Alzman}}, m. Detta ord, som förekommer i VG.*, synes ursprungligen betyda öbo l. kustbebyggare i allm. (af '''aland''', ö, kustland), men här en invånare af Östersjöns öar l. östliga kuster. Bg., som äfven anser '''a.''' vara sammandraget af '''alandsman''', tror ordet böra öfvs:as med Åländing, men i vidsträcktare bem. inefatta ej allenast ön Ålands inbyggare, utan ock alla Finnar och inbyggare i de öfriga länder vid östra sidan af Östersjön, som nu höra till Ryssland (''Cod. Jur. VG.'' s. 114 not. {{m|62}}). Men '''aland''', likasom '''sæland''', har ursprungligen icke varit ett<noinclude> <references/></noinclude> e3f02kwzkfhgjs8tifutj0ve1rytrq1 583831 583830 2024-12-13T21:23:44Z Mårtensås 11012 583831 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|24|''Almæningsöre — Alzman.''}}</noinclude>{{ssgl13ank|Almænningsöre}} ('''almennizöre'''), m. en allmän skatt i Västergötland, utgörande ett helt l. halft öre af hvar skattskyldig gård. VG.* '''fulder''', '''halver a.''', VG.* {{ssgl13ank|Almænniz_strata|Almænniz strata}} (för <b>almænnigs strata</b>), f. allmän gata. Bj.* {{ssgl13ank|Almænt}}, adv. (n. af '''almænner''') allmänt, allmänneligen. Sk.* {{ssgl13ank|Alnbugi||1}}, se {{ssgl13lnk|Alboghi}}. {{ssgl13ank|Alne_tal|Alne tal}}, n. alntal. '''sælie''' l. <b>utskære klæde i a.</b>, Sk.* {{ssgl13ank|Als||1}}, se {{ssgl13lnk|Alz}}. {{ssgl13ank|Alsala}}, f. hel och hållen försäljning. '''gæra''' l. '''sælia a. ur by''', sälja all den jord man eger i by, ÖG.*, där en yngre hs. för '''-lu''' (acc.) har '''alla salu'''. Jfr. {{ssgl13lnk|Alsæla}}. {{ssgl13ank|Alskuna}}, adj. indecl. (af '''kyn''', slag) allsköns, allt slags. SM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Alkyns}}. {{ssgl13ank|Alsmektiger}}, adj. allsmägtig. SM.* {{ssgl13ank|Alster}}, n. (af {{ssgl13lnk|Ala|ala}}) alster, afföda. Se. {{ssgl13lnk|Siængar_alster|Siængar alster}}. {{ssgl13ank|Alsþings}} ('''alstingis'''), adv. alldeles. U.* SM.* ME.* St.* Chr.* {{ssgl13ank|Alsæla}}, adj. indecl. (af {{ssgl13lnk|Sælia|sælia}}) den som har sålt allt hvad han egde. '''vara a.''', VM.* Jfr. {{ssgl13lnk|Alsala}}. {{ssgl13ank|Altara_ble|Altara ble}}, f. altarduk. Sm.*, (där sing. står i st. f. pl. '''-blear'''). I Norge brukas ännu o. '''blæja''' i samma bem., se A-n. {{ssgl13ank|Altara_byrþ|Altara byrþ}}, f. (af {{ssgl13lnk|Bæra|bæra}}) offer som bärs på altaret. '''husfrur''' (n. <b>aghu til altara bæra</b>) '''-þir sina''', ɔ: sådana offer af matvaror, som annars kallas {{ssgl13lnk|Altaralæghi|altaralæghi}}, SM.* {{ssgl13ank|Altæræ_horn|Altæræ horn}}, n. altarhorn; så kallades fyra i altarets hörn anbragta prydnader, hvilka, likasom på Israeliternas altare, hade utseende och namn af horn ('''קרכוח המזבח'''). Sk.* {{ssgl13ank|Altaraklæþi}}, n. altarkläde, altarduk. U.* SM.* VM. II. Kr. 6: {{m|3}}. Jfr. {{ssgl13lnk|Klæþa}}. {{ssgl13ank|Altara_lius|Altara lius}}, n. altarljus. SM.* {{ssgl13ank|Altaralæghi}}, n. (af {{ssgl13lnk|Læggia|læggia}}) offer (af matvaror) som lägges på altaret. VG.* ÖG. Kr. ind. 11. jfr. c. 11; U.* SM. Kk. 7: {{m|1}}. not. {{m|85}}; Sm.* Jfr. {{ssgl13lnk|Altari}}. {{ssgl13ank|Altara_sten|Altara sten}}, m. altarsten. VG.* Sm.* Sk.* {{ssgl13ank|Altara_vigsl|Altara vigsl}} ('''alteris vigsl''', G.), f. altares invigning. [[SSGL1/I KB#5.|VG. I. K. 5]]; II. Kk. 8; G.* {{ssgl13ank|Altara_værning|Altara værning}}, f. = {{ssgl13lnk|Altaralæghi|altaralæghi}}. ÖG.* Senare delen af d. o. synes kunna härledas från {{ssgl13lnk|Bæra|bæra}} (jfr. {{ssgl13lnk|Altara_byrþ|Altara byrþ}}), då '''b''' öfvergått till '''v'''. {{ssgl13ank|Altari}} ('''alteri''', G.), m. (n. U. Kk. 14: {{m|10}}; jfr. {{ssgl13lnk|Alteris_vigsl|Alteris vigsl}}; Isl. '''altari''', m. och n.) {{ssgl13ank|Altari-1|1)}} altare. VG.* U.* H. Kk. 21: {{m|2}}, {{m|5}}; Sm.* G.* '''höghe a.''', högaltare, VG.* <b>a a. læggia</b> l. '''bæra (lef ok lefs sufl)''', VG.* ÖG.* VM.*; jfr. {{ssgl13lnk|Altaralæghi}}, {{ssgl13lnk|Altara_byrþ|-byrþ}}. '''offer til a. bæra''', SM.* {{ssgl13ank|Altari-2|2)}} offer som lägges på altaret. '''tiunde ok a.''', VG.* {{ssgl13ank|Alteris_vigsl|Alteris vigsl}}, se {{ssgl13lnk|Altara_vigsl|Altara vigsl}}. {{ssgl13ank|Altidh}}, adv. alltid. Chr.* {{ssgl13ank|Alz}}, '''als''', adv. (gen. n. af pron. '''alder''') {{ssgl13ank|Alz-1|1)}} alldeles. '''a. dylia''', ÖG.* '''a. ænkti''', se {{ssgl13lnk|Ængin}}. {{ssgl13ank|Alz-2|2)}} sammanräknadt, (in alles). '''tolf mæn a.''', VG. II. Dr. 3. <b>a. siæx (borghamæstare)</b>, '''a. thre marker ok fæmtighi''', St.* '''horo marghir þe æro a. saman''', VG. II. Add. 7: {{m|20}}. <b>a. saman mera æn fyra</b>, St.* {{ssgl13ank|Alziki}}, adv. alls icke. Sk.* {{ssgl13ank|Alzman}}, m. Detta ord, som förekommer i VG.*, synes ursprungligen betyda öbo l. kustbebyggare i allm. (af '''aland''', ö, kustland), men här en invånare af Östersjöns öar l. östliga kuster. Bg., som äfven anser '''a.''' vara sammandraget af '''alandsman''', tror ordet böra öfvs:as med Åländing, men i vidsträcktare bem. inefatta ej allenast ön Ålands inbyggare, utan ock alla Finnar och inbyggare i de öfriga länder vid östra sidan af Östersjön, som nu höra till Ryssland (''Cod. Jur. VG.'' s. 114 not. {{m|62}}). Men '''aland''', likasom '''sæland''', har ursprungligen icke varit ett<noinclude> <references/></noinclude> slofx01e8ree23yjpbk3yotma4lafit 104 155076 583837 542846 2024-12-13T21:34:12Z Mårtensås 11012 583837 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Friþer.''|191}}</noinclude>allmän fred och säkerhet mot andras oförrätter, och särdeles mot deras hämnd, mot hvilka någon förbrutit sig. VG.* ÖG.* U.* SM.* H.* G* Sk.* ME.* <b>f. balker,</b> VG.* <b>möta kunungi mæþ gruþ ok friþ</b>, genom pleonasm, om ej '''friþ''' här först tillkommit genom skriffel för '''gislum''', SM.* ME.* Chr. Kg. 6: {{m|1}}. <b>vara i bonda -þi ok laghum</b>, ɔ: allmän fred och rätt (och ej den särskilda fred som är stadgad angående gästning (jfr. {{ssgl13lnk|Bonda_lagh|Bonda lagh}}), ME.* Chr. Kg. 27: {{m|2}}. <b>havi hvarghin friþ</b> (n. så att han ej skulle kunna fängslas) '''utan i kirkio æller klostre''', ME.* Chr. DrVl. 2, 7. <b>þæn man aghi æi siþan mera friþ a þingi æn annarstaþ</b>, SM. M. 14: {{m|1}}. '''havi þær''' (n. i kyrka l. kyrkogård) '''æi mera friþ''' &c. SM. Þj. 11: pr; ME.* Chr. Tj. 24. <b>þen sum friþ atte þær hava</b>, n. i kyrkogården, ME. Þg. 27: pr. '''beþas friþ''', VG.* SM.* <b>bryta friþ (a manni)</b>, [[SSGL1/I KB#12_1|VG. I. Kk. 12: {{m|1}}, {{m|2}}]]; II. Kk. 25, 52; U.* SM.* H.* Sk.* '''f. varþer a''' (n. '''manni''') '''brutin''', [[SSGL1/I BB#1.|VG. I. B. 1: pr.]]; II. Fr. 1. jfr. {{ssgl13lnk|Friþ_brut|Friþ brut}}. <b>hæmnas obrutnum -þinum</b>, ɔ: utan att därmed bryta någon fred, ÖG.* '''firigæra''' l. <b>firihugga -þi (sinum)</b>, VG.* ÖG.* ME.* <b>havi forbrutit frid sin</b>, n. den honom medgifna fred under en månads tid, Chr.* <b>sökia friþ mans (af hanum)</b>, ɔ: att han må dömmas fredlös, ÖG.* Sk.* '''friþar''' (gen.) <b>mans ægha vald</b>, hafva rätt att fordra att han dömmes fredlös, VG.* '''fa friþ mans''', se {{ssgl13lnk||Fa 2}}. '''han van''' l. <b>inti alt a endagha til -par hans</b> (ɔ: för att göra den andre hans fred förlustig) <b>sum lagh til sæghia</b>, edsformulär, VG.* <b>biþia manni friþ a þingi</b>, ɔ: att dråparen må kunna i fred komma till tinget och därifrån återvända (jfr. {{ssgl13lnk|Griþ}}), Sk.*. '''þæn sum han''' (n. '''friþlösan man''') '''i friþ tok''', ÖG.* '''ægha &c. friþ dags ok nattar til skogs''', VG.* '''mista sin friþ''', Sk.* ME. Eþs. 42: pr. '''biþia (man) i friþ''', se {{ssgl13lnk||Biþia 1}}. '''hoggæ mans fred af hanum met sit vapn''', se {{ssgl13lnk||Vapna tak}}. '''friþ flya''' (jfr. {{ssgl13lnk||Flya}}), VG.* ÖG. U. H. Kg. 5, ME.* <b>lata döma sik i friþ</b>, VG.* '''lösa sik i (konungs) friþ''', U.* SM.* VM.* H. Kg. 6: pr. <b>giva manni friþ</b>, om konungen, VG.* ÖG. U.* SM.* H. Kg. 6: pr; ME. Eþs. 27; DrVI. 13, 14. '''æftir þy hans friþ sætia''' &c., se {{ssgl13lnk||Sætia}}. '''skipa biltogom manni friþ af konangi''', Chr.* '''friþ (ater) fa''', VG.* U.* SM.* VM.* H. A. 13: {{m|8}}; Sk.* ME.* '''koma (ater) i friþ''', VG.* ÖG.* U.* SM.* H. Kg. 6: pr; ME.* '''koma til bot eller frid''', Chr. Kg. 27: pr. '''ær f. mans ubötter''', se {{ssgl13lnk||O bötter}}. {{ssgl13ank|Friþer-5|5)}} större fred, medgifven åt vissa tider, ställen l. personer. U.* VM.* H.* Bj.* G. 9; St.* '''i -þi''', U.* SM.* VM.* G.* <b>a -þi</b>, G. 9, 10, 13: pr. '''-þa mællum''', på de tider då sådan fred ej gäller, U.* SM.* '''utan alla -þi''', = '''friþa mællum''', Bj.* <b>i þæssum -þum</b> (n. '''i siælfsins heme''' &c.), SM.* '''alt þæt i -þinum ökis''', ɔ: den tillökning i böterna som eger rum då sår blifvit gjordt '''i friþi''', U.* SM.* <b>aldra manna f.</b>, SM.* G.* '''f. mæþ guþslikama''' (jfr. {{ssgl13lnk||Guþslikami}}), U.* SM. H. Kk. ind. 21. '''guþs f. ok þe hælghu kirkiu''', = <b>f. mæþ guþslikama</b>, U.* SM.* H. Kk. 21: pr. '''bryta (þæn) friþ''', U.* SM. Kk. 20: pr; H.* '''brytæ bys''' (ɔ: stadens) '''frid uden by''', ɔ: på stadens mark, där samma fred gällde som i staden (jfr. {{ssgl13lnk|Byfred}}), Sk.* '''f. sværies uppa skanör''' l. '''i hafnæ''', Sk.* '''æi a han þær friþ hava''', <b>æi haver han þær friþ</b>, n. den större fred som annars gäller i kyrkan l. kyrkogården, så att han ej skulle kunna med våld därifrån bortföras, U.* H. Kk. 18: {{m|1}}. '''havi þær''' (n. '''i kirkiu''') '''engin friþ''', St.* <b>i friþ taknir</b>, om vissa dagar, då enligt G.* för dråp &c. särskilda böter voro stadgade. '''þe æru i fyratighi''' l. <b>LXXX marka friþi</b>, ɔ: så mycket bötes för fredsbrottet om deras fred brytes, H.* '''hava friþ i sinu skipi''' (n. = hemfred), Bj.*<noinclude> <references/></noinclude> n3qjzxer4ynjvvraz2pqcwh3qfz3izr 104 155147 583825 583739 2024-12-13T21:16:32Z Mårtensås 11012 583825 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|278|''Hiorþ hunder — Hofstokker.''}}</noinclude>{{ssgl13ank|Hiorþ_hunder|Hiorþ hunder}}, m. fähund, vallhund. ÖG.* SM.* {{ssgl13ank|Hiorþlöt}} ('''hiorþalöt'''), f betesmark. ÖG.* U.* SM.* VM. II. B. 17: {{m|5}}; 19: rubr.; ME.*; men i U. M. 8: pr; VM. I. M. 8: pr. har d. o. möjligen inkommit i st. f. '''genlöt''', som torde hafva varit okändt, och blifvit ansedt som felaktigt. {{ssgl13ank|Hiorþvalder}}, m. betesmark. U.* SM.* VM. II. B. 4: {{m|2}}; 6: {{m|3}}; 17: {{m|5}}; ME.* Chr.* <i>bya h.</i>, ME.* Chr. B. 32: pr. {{ssgl13ank|Hiul}} ('''hiaul''', G. '''hiughl''', Sk.), n. hjul. VG. I. FS. 4; II. Forn. 16; ÖG. B. 18; U. V. 12: {{m|1}}; SM. B. 8: {{m|5}}; VM. I. Þj. 17: {{m|1}}; G. 27. '''h. a qværn''', ÖG. B. 28: {{m|4}}. '''döma man i h.''', 9: att steglas (jfr. {{ssgl13lnk|Stæghl}}), Sk.* Jfr. {{ssgl13lnk|Mylnohiul}}. Hizl, se Hel, f. Hizlle, m. hylla l. sing appe under taket. Chr.*, dar nyare hss. hafva hylla. Folkspraket bibehdller annu d. o. i sam- ma bem. pA flera orter; jfr. Th. Gl o. hjalle, och Dial. Lez. oo. hjalla, gille; i Skane kallas s& héskullen ofvanfér stallet. Flera bem:er af d. o. anféras af Rz. s. 280. Afven i Norge forekom- mer det i flera former och bem:er; se A-n o. hjell. {{ssgl13ank|Hiælmber}}, m. hjälm. ME.* Hizlp, hialp (hielp), f. bjalp. VG.*0G.* U.* VM.* Bj. 14: 6; ME. Kg. 5: 6. hegnan ek h., G.* sékia man til -pa (gen.), 9: for att fa hjalp af honom, VG.* 0G.* ME. Eps. 2; St..Eds.2. Spa |. lépa sik tl h., OG.* bithia 1. koma til -pa, Sk.* St. Kg. 1: 1; B. 22:6. sselia sik til =pa, han giorthe hanum thet ey til -pa, Sk.* Hizlpa, hialpa (hielpa, impf. Lat, pl halpu, sop. hulpit), v. a. m. dat. hjalpa. VG.* 0G.* U.* SM.* VM.* H.* G.* Sk.* ME. B. 33: 2; Chr Tj. 1:1. bh. manni et dagsverki, U.* h. ser, VG.* h. sik mep hand ailer fet, 0: bruka dem, SM.* han giter xi hulpit sik, han ma ey sizl- ver h, sik, 9: forsdrja sig, VM.* Sk.* ar hanum egh forfals sialver h. sik ok fépa sik, h. sik til fe- pe sinna, OG.* SM.* siukum h., 9: med- dela dem den h. nattvarden |. yttersta smorjelsen, VG.* h. manai i hem ek ur heme, n. med dop och den h. nattvarden, OG.* bipia sik sva gup hk. &c. edsfor- mular, OG.* Sk.* ME. Kg. 31; Pg. 1. &e. lénda skript -per (egh) firi (biskups sak 1. fea bet), 0: béterna undgés (ej) ge- nom enskild tinge OG.*; jfr. VM. I. Kr. 13: 1. forfals eper -per trysvar, . ig Hig A G.* (per) til h., U.* SM* h. geps undan eld, U.* SM.* ME. pj. 37:1; St.* hvar sum py gopa -per, 0: bargar det skeppsbrutna godset, Bj.* h. hé ek ker- ne, barga det, VG." Jfr. izlpa. Hielt, n. (Isl. hjalt) svardsknapp. sla mp hernum ella -tum, allitt. 0G.* aerne, wm. hjarna. Sk.* Jfr. Hor, Hiar- na hinna, Hiern skal. He, se Hvar, pron. Hof, n. 1) hof (aula). ME.* Chr.* 2) riksdag (i Danmark, det s& kallade da- nehof). Sk.* Jfr. Mb. D. Gi. d. o. Hef, m. hof, matta, sedighet. h. i or- dum ok athavam, VG.* Hef, m. se Hever. Hofda, se He Hofdabelster, se Hufpabulster. Hoffe, n. (af hever) fakreatur med hofvar. h. ek hornfz, allitt. VG.* Hofman, m. hofman. St. Kp. 30: 2; R. 34: 3. )( bonde, Bj.* ME.* St. Kp. 23: pr; 34: pr. nott. 14, 20; Chr. Kp. 6: pr; Tg. 1: pr; 44: pr; 42. =msen, pl. )( almeghe, ME.* {{ssgl13ank|Hofmæstare}}, m. hofmästare; förekommer här om den som förestår förplägningen med mat och dryck vid stora bröllopp. St.* {{ssgl13ank|Hofsamber}}, adj. (af '''hof''', m.) hofsam, som iakttager måtta och skick. VG.* {{ssgl13ank|Hofstokker}}, m. en träklabb som fästes vid hästens fot for att hindra honom att flöja. H* {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3khbuxoh6twyd7fwr2po1dlppzn6kee 583827 583825 2024-12-13T21:20:04Z Mårtensås 11012 länk till VG 583827 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|278|''Hiorþ hunder — Hofstokker.''}}</noinclude>{{ssgl13ank|Hiorþ_hunder|Hiorþ hunder}}, m. fähund, vallhund. ÖG.* SM.* {{ssgl13ank|Hiorþlöt}} ('''hiorþalöt'''), f betesmark. ÖG.* U.* SM.* VM. II. B. 17: {{m|5}}; 19: rubr.; ME.*; men i U. M. 8: pr; VM. I. M. 8: pr. har d. o. möjligen inkommit i st. f. '''genlöt''', som torde hafva varit okändt, och blifvit ansedt som felaktigt. {{ssgl13ank|Hiorþvalder}}, m. betesmark. U.* SM.* VM. II. B. 4: {{m|2}}; 6: {{m|3}}; 17: {{m|5}}; ME.* Chr.* <i>bya h.</i>, ME.* Chr. B. 32: pr. {{ssgl13ank|Hiul}} ('''hiaul''', G. '''hiughl''', Sk.), n. hjul. [[SSGL1/I FS#4.|VG. I. FS. 4]]; II. Forn. 16; ÖG. B. 18; U. V. 12: {{m|1}}; SM. B. 8: {{m|5}}; VM. I. Þj. 17: {{m|1}}; G. 27. '''h. a qværn''', ÖG. B. 28: {{m|4}}. '''döma man i h.''', 9: att steglas (jfr. {{ssgl13lnk|Stæghl}}), Sk.* Jfr. {{ssgl13lnk|Mylnohiul}}. Hizl, se Hel, f. Hizlle, m. hylla l. sing appe under taket. Chr.*, dar nyare hss. hafva hylla. Folkspraket bibehdller annu d. o. i sam- ma bem. pA flera orter; jfr. Th. Gl o. hjalle, och Dial. Lez. oo. hjalla, gille; i Skane kallas s& héskullen ofvanfér stallet. Flera bem:er af d. o. anféras af Rz. s. 280. Afven i Norge forekom- mer det i flera former och bem:er; se A-n o. hjell. {{ssgl13ank|Hiælmber}}, m. hjälm. ME.* Hizlp, hialp (hielp), f. bjalp. VG.*0G.* U.* VM.* Bj. 14: 6; ME. Kg. 5: 6. hegnan ek h., G.* sékia man til -pa (gen.), 9: for att fa hjalp af honom, VG.* 0G.* ME. Eps. 2; St..Eds.2. Spa |. lépa sik tl h., OG.* bithia 1. koma til -pa, Sk.* St. Kg. 1: 1; B. 22:6. sselia sik til =pa, han giorthe hanum thet ey til -pa, Sk.* Hizlpa, hialpa (hielpa, impf. Lat, pl halpu, sop. hulpit), v. a. m. dat. hjalpa. VG.* 0G.* U.* SM.* VM.* H.* G.* Sk.* ME. B. 33: 2; Chr Tj. 1:1. bh. manni et dagsverki, U.* h. ser, VG.* h. sik mep hand ailer fet, 0: bruka dem, SM.* han giter xi hulpit sik, han ma ey sizl- ver h, sik, 9: forsdrja sig, VM.* Sk.* ar hanum egh forfals sialver h. sik ok fépa sik, h. sik til fe- pe sinna, OG.* SM.* siukum h., 9: med- dela dem den h. nattvarden |. yttersta smorjelsen, VG.* h. manai i hem ek ur heme, n. med dop och den h. nattvarden, OG.* bipia sik sva gup hk. &c. edsfor- mular, OG.* Sk.* ME. Kg. 31; Pg. 1. &e. lénda skript -per (egh) firi (biskups sak 1. fea bet), 0: béterna undgés (ej) ge- nom enskild tinge OG.*; jfr. VM. I. Kr. 13: 1. forfals eper -per trysvar, . ig Hig A G.* (per) til h., U.* SM* h. geps undan eld, U.* SM.* ME. pj. 37:1; St.* hvar sum py gopa -per, 0: bargar det skeppsbrutna godset, Bj.* h. hé ek ker- ne, barga det, VG." Jfr. izlpa. Hielt, n. (Isl. hjalt) svardsknapp. sla mp hernum ella -tum, allitt. 0G.* aerne, wm. hjarna. Sk.* Jfr. Hor, Hiar- na hinna, Hiern skal. He, se Hvar, pron. Hof, n. 1) hof (aula). ME.* Chr.* 2) riksdag (i Danmark, det s& kallade da- nehof). Sk.* Jfr. Mb. D. Gi. d. o. Hef, m. hof, matta, sedighet. h. i or- dum ok athavam, VG.* Hef, m. se Hever. Hofda, se He Hofdabelster, se Hufpabulster. Hoffe, n. (af hever) fakreatur med hofvar. h. ek hornfz, allitt. VG.* Hofman, m. hofman. St. Kp. 30: 2; R. 34: 3. )( bonde, Bj.* ME.* St. Kp. 23: pr; 34: pr. nott. 14, 20; Chr. Kp. 6: pr; Tg. 1: pr; 44: pr; 42. =msen, pl. )( almeghe, ME.* {{ssgl13ank|Hofmæstare}}, m. hofmästare; förekommer här om den som förestår förplägningen med mat och dryck vid stora bröllopp. St.* {{ssgl13ank|Hofsamber}}, adj. (af '''hof''', m.) hofsam, som iakttager måtta och skick. VG.* {{ssgl13ank|Hofstokker}}, m. en träklabb som fästes vid hästens fot for att hindra honom att flöja. H* {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 76dl65f21mfms59vzin3a2znperkvw6 104 155217 583853 498350 2024-12-13T22:11:09Z Mårtensås 11012 583853 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||X}}</noinclude>kännedom af, och till besvarande antingen här eller i ordboken upptaga allt hvad som i särskilda skrifter kan hafva blifvit ytradt till förment vederläggning af ett eller annat ställe i de förra banden af detta verk, och hvaribland troligen äfven finnes sådant, som ej kommit till min kunskap. Bland de skrifter som jag ansett mig böra här nämna är, både såsom den äldsta och i anseende till det omfattande inehållet, i första rummet att omtala {{sp|J. J. Nordströms}} <i>Bidrag till den Svenska samhällsförfattningens historia</i>, 2 afdelningar, Helsingfors 1839, 1840. Detta arbete är en frukt af mycken beläsenhet och mångårig flit med samlande af materialier, hvilket ock förvärfvat det ett anseende af grundlighet bland läsare, som ej haft tillräcklig insigt att rätt bedömma det sätt, hvarpå de samlade materialierna blifvit använda. I själfva verket förekomma här öfverallt bevis på ett oredigt hufvud, fullkomlig frånvaro af kritik, och oförmåga af sundt omdöme äfven i ganska enkla och klara frågor. Dem som mena att detta ytrande är orättvist eller för strängt, vore det nog att hänvisa till de bevis jag händelsevis kommit att framdraga i företalet till VML. sid. XVIII not. {{m|26}}; sid. XX not. {{m|28}}; BjR. föret. sid. XXXV not. {{m|9}}, och MELL. föret. sid. LXXI not. {{m|11}}. Såsom prof på författarens kännedom af det språk, hvarpå våra gamla lagar äro skrifna, må tjena huruledes han anför ord så lydande i nominativus: ''kirkiu'', <i>gamblo kronogodse, kunungsara, samtalu, skyldra</i> (adj.), <i>gamblæ byrdh, fridhi, allum them, kasna (i kasnavargher), oppinbara skript, tvæggia, lönda laste</i> (I. sid. 19, 44, 46, 55, 60 &c.); huru han skrifver ''mark'' och <i>örtug karlgilder, alle mannin, lukter næmd, vita han sanna eller osanna;</i> huru han talar om ”det” och ”de” ''samtalu;'' huru han ur [[SSGL1/I AB#8.|VGL. I. A. 8.]] anför orden ''medh mund ok medh mælæ'', och vid ''mund'' tillägger: (icke ''mundr''), hvarmed meningen är att ordet skulle vara ''mund'', f., emedan där annars borde stå ''mundr'' (likasom i nomin., II. sid. 29); huru han öfversätter orden: ''til nyo vikna fasto'', ChrLL. Tg. 8, ”och nio veckor framåt in i fastan” (II. s. 517); huru han såsom hinder för äktenskap nämner ''frændsimispiæl, ætskuspiæll, siffskapsspiæll'' (hvarvid åberopas ett Påfvebref angående ”svågerlagsskyldskap”) och ''gudsivalaghs spiæll'', som förklaras betyda ”den andeliga förvandskap som uppstod därigenom” &c. (II. s. 17), o. s. v. Dessa framlagda prof på författarens tankereda och språkkunskap må vara tillräckliga för att däraf kunna sluta till graden af hans förmåga att tyda våra gamla lagar; åtminstone har jag ej kunnat åtaga mig det jättearbete, att genomgå den af honom uppstaplade massan af citater ur våra lagar för att utreda alla där förekommande mistydningar, i hvilka författaren framlagt bevisen för sina orediga åsigter. Det får således från min sida bero vid den varning, att icke fästa sig vid hans tydning och tillämpning af de af honom anförda lagställen, som kan hämtas af det som jag nu har anfört. Jag finner mig dock nödsakad att något belysa en annan sida af författarens sätt att gå till väga, nämligen den utväg han begagnat att pryda sig med lånta fjädrar, hvarvid han icke underlåtit att hedra äfven mig med sin uppmärksamhet. I mina under vårterminen 1835 i Uppsala hållna Akademiska föreläsningar öfver Sveriges ytre laghistoria hade jag först ytrat den öfvertygelse, att den dittills så kallade Dalelagen ej var annat än en äldre bearbetning af Västmannalagen, och för<noinclude> <references/></noinclude> 2d60sy3wxnnxyfhnd9zg1imtw3dbmkh 104 155279 583847 498977 2024-12-13T21:53:44Z Mårtensås 11012 583847 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''Þing.''|745}}</noinclude>som äfven öfvergått till bem:en domstol (jfr. Hlt. ''Gl.'' o. '''mal'''), hvaraf uppkommit de i medeltidens Lat. brukliga benämningarne ''mallum'' &c. (jfr. {{ssgl13lnk|Malþing}}). {{ssgl13ank|Þing-3|3)}} samling, sammankomst. <b>moro þ.</b>, den på Mora äng, en mil söder om Upsala, af Upländingarne fordom hållna sammankomst till förrättande af konungaval (jfr. mina ''Jur. afh.'' s. 3, 4; ME. ind. n. pr. o. '''mora'''), SM.* ME. Kg. 4: pr. '''þa skal þ. nemnas''', ɔ: allmän sammankomst till öfverläggning om ledingen, G. Hist. 6. Jfr. {{ssgl13lnk|Disaþing|Disa-}}, {{ssgl13lnk|Kyndilþing|Kyndil-}}, {{ssgl13lnk|Köpþing|Köp-}}, {{ssgl13lnk|Mala_þing|Mala-}}, {{ssgl13lnk||Sara-}}, {{ssgl13lnk|Soknaþing|Soknaþing}}. {{ssgl13ank|Þing-4|4)}} ting, sammankomst för rättegångsmåls utförande; äfven det vid en sådan sammankomst närvarande folket, och stället där sammankomsten hålles. VG.* ÖG.* U.* VM.* G.* Sk.* )( '''gatu stæfnæ''' och <b>kirkiu stæfnæ</b>, Sk.* '''lagha þ.''', VG.* '''aldra göta þ.''', '''aldramanna þ.''', ting för alla (Väst-) Götarne, som hölls af lagmannen, VG.*, där det förklaras ([[SSGL1/I RB#3_2|I. R. 3: {{m|2}}]]; II. R. 3.) att <b>þæt hetir e aldra göta þ. ær laghmaþer ær a. skiplagh æller sokn havi þ.</b> &c. H.* '''a -ge lands ælla hæraþs''', ME. Kg. 32. '''t. hærats eller laghmans''', Chr.* '''konungs (eghet) þ.''', ting som hålles af konungen l. å hans vägnar, VM.* Sk.* '''a þ. firi alla lyþi''', ɔ: Gotlands allmänna ting, G.* <b>tu þ. ok þriþia þriþiungs þing</b>, G.*; där med de två tingen tydligen menas smärre ting än <b>þriþiungs þing</b>, och dessa smärre ting voro '''hunderis þing''', som hörde till de smärre tingslag ('''hunderi'''), hvilka också kallas '''þing''' (se nedf. under {{ssgl13lnk|Þing-6|6}}). <b>a þing ok a ring</b>, se {{ssgl13lnk|Ringer}}. '''þær ær (fult) þ. sæxtan mæn æru</b>, U.* SM.* <b>þær ær þ. sum tolf mæn æro</b>, VM. II. Þg. 6. '''utan þ.''', då ting ej hålles, se {{ssgl13lnk|Utan-2|Utan 2}}. <b>-ga mællum</b>, VM. II. Þg. 6. '''-gs''' (för '''-ga''') '''mællum''' )( '''a -gi''', H.*, där fråga är om konungens ting. '''þ. ok fæmter''', se {{ssgl13lnk|Fæmt-2|Fæmt 2}}. '''þ. næmna''', '''ut stæmna''', '''sighia''', '''visa''', '''kalla''', '''biuþa''', '''buþa''', '''up skæra''', '''halda''', '''hava''', se {{ssgl13lnk|Næmna}} &c. '''af -gi''', se {{ssgl13lnk|Af-2c|Af 2. c}}, {{ssgl13lnk|Af-3|3}}. <b>stæmna manni þ.</b> l. '''til -gs''', se {{ssgl13lnk|Stæmna}}, <b>til -gs föras</b>, n. om det har skett på landet, St. Thj. 18: pr. '''stæmna præsti til -gs''' )( '''til mots''', Sm. 11. jfr. {{ssgl13lnk|Mot 2}}. '''kalla''' l. <b>döma þ. hem til (by) mans</b>, U.* SM.* <b>qvælia hundari</b> &c. '''til -gs''', se {{ssgl13lnk|Qvælia}}. '''sökia þ.''', U.* SM.* '''a laghkallaþu -gi''', H.* <b>i sattu -gi</b> (jfr. {{ssgl13lnk|Sætia-1|Sætia 1}}), SM. M. 27: {{m|3}}. '''firi -gi''', inför det på tinget samlade folket, VG.* U.* SM.* H. Æ. 1: {{m|2}}; J. 9; ME.* Chr. Tg. 25. '''alz -gs vitni''', ɔ: alla på tinget närvarandes, Sk.* '''þ. komber (saman)''', U.* '''ivir þvært þ.''', se {{ssgl13lnk|Þvær}}. <b>standa utan viþer þ.</b>, se {{ssgl13lnk|Utan_viþer|Utan viþer}}. <b>bro þorf til köpungs æller -gs</b>, ɔ: tingsställe, U. V. 23: pr. '''draga bandu um þ. eþa kaupung''', G.* '''þing balker''', VM.* Jfr. {{ssgl13lnk||Afkænnu-}}, {{ssgl13lnk||Biskops-}}, {{ssgl13lnk||Bya-}}, {{ssgl13lnk||Ennæt-}}, {{ssgl13lnk||Fiærþungs-}}, {{ssgl13lnk||Folklands-}}, {{ssgl13lnk||Gutnal-}}, {{ssgl13lnk||Hundaris-}}, {{ssgl13lnk||Hæraþs-}}, {{ssgl13lnk||Höst-}}, {{ssgl13lnk||Jamlanga-}}, {{ssgl13lnk||Kirkiu-}}, {{ssgl13lnk||Lagh-}}, {{ssgl13lnk||Laghmans-}}, {{ssgl13lnk||Lands-}}, {{ssgl13lnk||Lionga-}}, {{ssgl13lnk||Luktar-}}, {{ssgl13lnk||Mal-}}, {{ssgl13lnk||Ræfsinga-}}, {{ssgl13lnk||Ræfsta-}}, {{ssgl13lnk||Rættara-}}, {{ssgl13lnk||Sokna-}}, {{ssgl13lnk||Stæmno-}}, {{ssgl13lnk||Sægnar-}}, {{ssgl13lnk||Var-}}, {{ssgl13lnk||Þriþiungs þing}}; {{ssgl13lnk||Urþinga}}. {{ssgl13ank|Þing-5|5)}} män som sammankallades för att uttaga böter m. m., som ej blifvit af den skyldige godvilligt erlagdt. '''stæmna hem þ. at manni''', VG.* '''næmna''' l. <b>stæmna hem þ. til mans (ok taka ut gengærþina)</b>, VG.* ÖG.* VM.* ME.* Chr. Tg. 28. '''næmna''', '''kalla''', '''sætia þ.''' l. <b>stæmna hem þ. fore garþ mans</b>, VM.* H.* '''kalla þ. til by (mans)''', U.* VM. II. Þg. 17: pr; H. Þ. 9: pr. '''sökia man mæþ -gi''', U.* VM. II. Þg. 17: pr. <b>þer sum -gi fulghþu</b>, ɔ: deltogo i denna förrättning, ÖG.* <b>fylghia laghkallaþu -gi æptir laghböte sokn</b>, U.* <b>koma hem til annars mæþ laghdömdo -ge</b>, SM.* <b>fara hem at aþrum mæþ laghkallaþo -ge</b>, ME.* Chr.* '''mæþ -gi hælghis bot''' &c. '''ut taka''', VG.* '''væþia''' l. '''vræka þ. fran garþi sinum''', U.* SM.* VM.* H.* {{ssgl13ank|Þing-6|6)}} d. o. betecknade på Gotland vissa större l. smärre delar af<noinclude> <references/></noinclude> putrk756s88bedngg8az5afujah4min 104 166640 583858 520996 2024-12-13T22:18:24Z Mårtensås 11012 583858 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />2 {{mn-b}}</noinclude>tryckande, själfwa ålderdoms älskan, Sagornas trowärdighet samt Wärkets tidatal, antyda och bewisa. Jag wil altså kårteliga detta utreda. Warande först til wetandes, at <b>uphofsmann</b> til detta Wärks tryckande, har warit <b>Kongl. May:tz</b> och <b>Swea Rikets</b> Högtbetrodde Mann, Råd, och Cancellie-<b>Råd</b> samt Förmann af Wetenskaps Societeten i <b>Upsala</b>, den <b>Högwälborne Grefwen</b> och <b>Herren</b>, Herr {{Spärrad|GUSTAF BONDE}}, som af <b>Kongligt</b> Bonda och <b>Första</b> blod, genom Kong <b>Erik</b> den 9de samt Folkungarna begrägdad, sannerliga af <b>medfött ädle</b>, ej allenast är Swea och Gjöta <b>fornfrädens</b> förträffliga <b>älskare</b>, utan och wid hwarjehanda lediga stunder, deras högst berömliga idkare. Warande altså wår tids rätta <b>Atle</b>, som de gamla <b>Yfwerboars</b> wetenskaps <b>himel</b>, å kraftiga <b>axlar</b> bärande, des <b>twänne</b> förnämsta <b>delar</b>, så i <b>Gudars</b>, <b>Kongars</b> och <b>Hjältars</b> <b>Sagodater</b>, som i deras <b>Langfedga-</b> och <b>Ättartal</b> skiftade, med särdeles idogt mannawett rätteliga och prydeliga wet afskildra. Denna Högbemälte Herre, säger jag, har närwarande Sagoflock tilänma welat, icke för sit nöjes skulle, det Han deßutan af handskrefne böker altid äger; ej eller ljust för wår skull, som ofta hålla wår wördiga ålderdoms dyrbara kwarlefwor för magstarka; utan i synnerhet för de utländskas gagn skull, som, af gamal berömlig wana, med de <b>Grækiska</b> berömliga fornälskare Delierna, wår <b>Yfwerborna Haboldur</b> tilbörliga hedrande, åstunda, wårt gamla <b>Götemål</b> rätteliga förstå, det de doch, utan <b>Sagornas</b> läsande, ej med grund gitta åstadkoma. Ty medan <b>först</b>, hwar och en som i de Scytho Celtiska <b>Häfder</b> någon insicht hafwer, måste bekjänna, at Götiska språket på wår <b>Yfwerborna,</b><noinclude> <references/> {{Marginalnot slutar}}</noinclude> dzlxr2sv65fa0rxi5b8vop4huo7l49d 104 169538 583871 525070 2024-12-13T22:30:32Z Mårtensås 11012 583871 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{huvud|4}}</noinclude>kwinna, som honom tycktes wara sin höfwa. De wore nog länge tilsamman, men ägde ingen arfwinge. Hwilket emedan dem illa hugnade, bådo de Gudarna med stor åthuga, at de wille gifwa dem barn. {{c|{{st|4. {{ant|CAP.}}}}<br> {{st|Wolsungers födelse.}}}} {{initial|D}}Et berättes nu, at Gudarne hörde deras bön, äfwen så Odin i hwad de honom bådo. Han war icke rådlös, utan tog sin önskemö Jätten Hrimnis dotter, och lät i hennes hand et äple, bediandes henne föra det Konungen tilhanda. Hon tog wid äplet, och bytte på sig en kråkehamn, och flög sedan dit som Kongen war och satt på en hög låtande äplet falla honom i knäet. Kongen tog emot äplet, och tycktes weta hwar til thet gagnade; han går sedan hem af högen till sine män, hittar Drottningen, och äter somt af äplet. Det förmäles nu, at Drottningen finner brått, at hon månde wara med barn, och lider så lång tid fram, at hon ej kunde afla barnet. Hwartil och thetta kom, at Kong Rerir skulle fara i siötog, såsom Konungarnes sed war at fria sina länder. Det bars til tidende i samma färd at Kong Rerir siuknade och dödde därnäst, ärnande at hemsökia Odin, hwarefter månge trängtade den tiden. Nu framhärdar Drottningens wanhälsa, at hon intet får föda<noinclude> <references/></noinclude> s3d54e7o2dq3ezvr86dgci0fcok2wfd 104 169905 583859 525586 2024-12-13T22:18:49Z Mårtensås 11012 Komma ist. för snedsteck 583859 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|3}}</noinclude>'''Utlandiska''' och Scythiska Konga ö, Basilia kallad, är ibland alla det '''äldsta''' och '''renaste''', såsom både af '''arilds''' eller urålders '''fräto''', som och '''Utländingars bländo''', allramäst förwarat; emedan Herrar och trälar, såto där i sin frihet, af fiända anfall sällan eller aldrig brydde, mindre af främande öfwermagt någonsin kufwade. Hwilket ok doch, så wäl Tyskar som Ängländare, måste erfara, särdeles af de Romare, som altid i högsta måtto sökte, ej allenast sina '''seder''', utan och '''språk''', jämte de öfwerwundnas förtryck, at inrota. Detta öde, såsom mångom androm äfwen allmänt, hade Tyskarna sannerliga måst undergå, om icke Romerska wäldets '''ödemål''', Tysklands ringa åkerbruk, dess inwånares Barbari, och urgamla frihet medels ödelefnad, ja, om icke enteliga de '''Franker''' mellankomit, hwilkas tungomål doch af Grækisk gemenskap nog utblandat, (därföre och de bekanta medelålders scribenter, ju af en obetänksam ålderdoms älsko, sökt at dessa, såsom Britannerna och flera, Europæer en Trojanisk '''härkomst''' påbörda) genom '''Kejsar''' Carl den '''Store''', tog ibland '''Saxerna''' öfwerhanden, hwilka eljest, så wäl förr som sedermera, måste låta det Sclavoniska språket, få et stort inryme. Af denna underliga bländan hände altså, at ej allenast Grækiska (såsom mann i Scholorna talar) verborum præteritorum geminationes, samt infinitivorum terminationes, utan och många Sclavoniska ord, fingo, såsom hos '''utländska Göterna''' i Mæsien, altså och hos '''Tyskarna''', burskap, och öfwa ännu hos dessa mästerliga sit wälde; Warande '''Neder-Saxernas''' språk, genom närmare belägenhet och handel med wåra Scandianer, nästan det endaste, som tämeliga wäl i de mästa orden behåller sit forna ädle med wårt '''Götiska''', det jag i min öfwannämde Inledning hwarjestädes har bewisat, at först wara<noinclude> <references/> {{ph|'''moder'''}}</noinclude> ka3arw8hkgh01j89j6ywkv5xk6kqnb5 583861 583859 2024-12-13T22:19:45Z Mårtensås 11012 583861 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|3}}</noinclude>'''Utlandiska''' och <b>Scythiska Konga ö</b>, Basilia kallad, är ibland alla det '''äldsta''' och '''renaste''', såsom både af '''arilds''' eller urålders '''fräto''', som och '''Utländingars bländo''', allramäst förwarat; emedan Herrar och trälar, såto där i sin frihet, af fiända anfall sällan eller aldrig brydde, mindre af främande öfwermagt någonsin kufwade. Hwilket ok doch, så wäl Tyskar som Ängländare, måste erfara, särdeles af de Romare, som altid i högsta måtto sökte, ej allenast sina '''seder''', utan och '''språk''', jämte de öfwerwundnas förtryck, at inrota. Detta öde, såsom mångom androm äfwen allmänt, hade Tyskarna sannerliga måst undergå, om icke Romerska wäldets '''ödemål''', Tysklands ringa åkerbruk, dess inwånares Barbari, och urgamla frihet medels ödelefnad, ja, om icke enteliga de '''Franker''' mellankomit, hwilkas tungomål doch af Grækisk gemenskap nog utblandat, (därföre och de bekanta medelålders scribenter, ju af en obetänksam ålderdoms älsko, sökt at dessa, såsom Britannerna och flera, Europæer en Trojanisk '''härkomst''' påbörda) genom '''Kejsar''' Carl den '''Store''', tog ibland '''Saxerna''' öfwerhanden, hwilka eljest, så wäl förr som sedermera, måste låta det Sclavoniska språket, få et stort inryme. Af denna underliga bländan hände altså, at ej allenast Grækiska (såsom mann i Scholorna talar) verborum præteritorum geminationes, samt infinitivorum terminationes, utan och många Sclavoniska ord, fingo, såsom hos '''utländska Göterna''' i Mæsien, altså och hos '''Tyskarna''', burskap, och öfwa ännu hos dessa mästerliga sit wälde; Warande '''Neder-Saxernas''' språk, genom närmare belägenhet och handel med wåra Scandianer, nästan det endaste, som tämeliga wäl i de mästa orden behåller sit forna ädle med wårt '''Götiska''', det jag i min öfwannämde Inledning hwarjestädes har bewisat, at först wara<noinclude> <references/> {{ph|'''moder'''}}</noinclude> gqtisu218ljgpv8olx6mb7t3hb4pyut 583862 583861 2024-12-13T22:20:59Z Mårtensås 11012 583862 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|3}}</noinclude>'''Utlandiska''' och <b>Scythiska Konga ö</b>, Basilia kallad, är ibland alla det '''äldsta''' och '''renaste''', såsom både af '''arilds''' eller urålders '''fräto''', som och '''Utländingars bländo''', allramäst förwarat; emedan Herrar och trälar, såto där i sin frihet, af fiända anfall sällan eller aldrig brydde, mindre af främande öfwermagt någonsin kufwade. Hwilket ok doch, så wäl Tyskar som Ängländare, måste erfara, särdeles af de Romare, som altid i högsta måtto sökte, ej allenast sina '''seder''', utan och '''språk''', jämte de öfwerwundnas förtryck, at inrota. Detta öde, såsom mångom androm äfwen allmänt, hade Tyskarna sannerliga måst undergå, om icke Romerska wäldets '''ödemål''', Tysklands ringa åkerbruk, dess inwånares Barbari, och urgamla frihet medels ödelefnad, ja, om icke enteliga de '''Franker''' mellankomit, hwilkas tungomål doch af Grækisk gemenskap nog utblandat, (därföre och de bekanta medelålders scribenter, ju af en obetänksam ålderdoms älsko, sökt at dessa, såsom Britannerna och flera, Europæer en Trojanisk '''härkomst''' påbörda) genom '''Kejsar''' ''Carl'' den '''Store''', tog ibland '''Saxerna''' öfwerhanden, hwilka eljest, så wäl förr som sedermera, måste låta det Sclavoniska språket, få et stort inryme. Af denna underliga bländan hände altså, at ej allenast Grækiska (såsom mann i Scholorna talar) verborum præteritorum geminationes, samt infinitivorum terminationes, utan och många Sclavoniska ord, fingo, såsom hos '''utländska Göterna''' i Mæsien, altså och hos '''Tyskarna''', burskap, och öfwa ännu hos dessa mästerliga sit wälde; Warande '''Neder-Saxernas''' språk, genom närmare belägenhet och handel med wåra Scandianer, nästan det endaste, som tämeliga wäl i de mästa orden behåller sit forna ädle med wårt '''Götiska''', det jag i min öfwannämde Inledning hwarjestädes har bewisat, at först wara<noinclude> <references/> {{ph|'''moder'''}}</noinclude> 1qwtq8e0hvx9gmz0favio05mnij8w24 104 169906 583863 525587 2024-12-13T22:22:04Z Mårtensås 11012 Komma ist. för snedsteck 583863 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />4</noinclude>'''moder''' för det '''Isländska''', genom de Norskas härkomst från wårt Gotaland och Kwenland, som af de inflyttade Veneders namn Finland kallades; sedan at det Isländska aldeles bör kallas Götiskt, både för des, i Sagorna befintliga, fullkomliga samanstämande med wårt gamla mål, äfwen wid Christendomstiden, hwilket å '''Runestenarna''' är ristat, som och för '''Islands''' mykna '''befolkande''' ifrån början af '''Swenskar''' och '''Götar'''. För hwilken nära skyll och wänskap samt förtroende, Isländarna äfwen i sina äldre och senare Lagar, hafwa låtit inflyta, at ej allenast den Isländiska Skald, som en Swea kong med okwädins och skymfade, han skulle för manndråp anses, utan och at Swenskarna skulle hafwa arfsrättighet där å landet, öfwer 10. åhr, skjönt den i tredje ätteleden tilkome. Til slika bewis komer och särdeles detta, at '''Swenskan''' än i dag hafwer fram för '''Danskan''' en ögonstickande större likhet, med så wäl den gamla som nyare Isländskan, det jag med denna Sagoflocks öfwersättning har nogsamt allom å daga lagt. '''Widare''', emedan mann ofta förnumit, at de '''Utländska''', hälst '''Tyska''' och '''Engelska häfdesökare''', när de haft lusta til at weta Celtiska '''språkets''' grundredor, och således låtit trycka '''Orda Böker''', hwarmedels de sökt wisa Götiska och Tyska samt Anglo-Saxoniska språkens '''öfwerensstämelse''', därhos welat antyda det enas för det andra förmån, då hafwa de wäl många ord, undertiden och hela meningar, af Götska Sagor i Swerige trycka (ty i Danmark äro nästan inga sådana, förutan nyliga Are hin Frodes lilla Bok Schedæ kallad, utkomne) samt eljest hwarjehanda ord och meningar, äfwen af Danska Scribenter, merendels infällewis införde, fliteliga afskrifwit; men där hos öförsichteliga '''felat''' i deras <b>rätta bemärkelser</b> och '''uttydningar'''. Ju, därföre, at de flästa af bemälte<noinclude> <references/> {{ph|tryck-}}</noinclude> h0c0nsupu42l6h6hjhvt2im59wjdxxx 583865 583863 2024-12-13T22:23:09Z Mårtensås 11012 583865 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />4</noinclude>'''moder''' för det '''Isländska''', genom de Norskas härkomst från wårt Gotaland och Kwenland, som af de inflyttade Veneders namn Finland kallades; sedan at det Isländska aldeles bör kallas Götiskt, både för des, i Sagorna befintliga, fullkomliga samanstämande med wårt gamla mål, äfwen wid Christendomstiden, hwilket å '''Runestenarna''' är ristat, som och för '''Islands''' mykna '''befolkande''' ifrån början af '''Swenskar''' och '''Götar'''. För hwilken nära skyll och wänskap samt förtroende, Isländarna äfwen i sina äldre och senare Lagar, hafwa låtit inflyta, at ej allenast den Isländiska Skald, som en Swea kong med okwädins och skymfade, han skulle för manndråp anses, utan och at Swenskarna skulle hafwa arfsrättighet där å landet, öfwer 10. åhr, skjönt den i tredje ätteleden tilkome. Til slika bewis komer och särdeles detta, at '''Swenskan''' än i dag hafwer fram för '''Danskan''' en ögonstickande större likhet, med så wäl den gamla som nyare Isländskan, det jag med denna Sagoflocks öfwersättning har nogsamt allom å daga lagt. '''Widare''', emedan mann ofta förnumit, at de '''Utländska''', hälst '''Tyska''' och '''Engelska häfdesökare''', när de haft lusta til at weta <b>Celtiska språkets grundredor</b>, och således låtit trycka '''Orda Böker''', hwarmedels de sökt wisa Götiska och Tyska samt Anglo-Saxoniska språkens '''öfwerensstämelse''', därhos welat antyda det enas för det andra förmån, då hafwa de wäl många ord, undertiden och hela meningar, af Götska Sagor i Swerige trycka (ty i Danmark äro nästan inga sådana, förutan nyliga Are hin Frodes lilla Bok Schedæ kallad, utkomne) samt eljest hwarjehanda ord och meningar, äfwen af Danska Scribenter, merendels infällewis införde, fliteliga afskrifwit; men där hos öförsichteliga '''felat''' i deras <b>rätta bemärkelser</b> och '''uttydningar'''. Ju, därföre, at de flästa af bemälte<noinclude> <references/> {{ph|tryck-}}</noinclude> lyiyt5xolgmado4x76skau20ndl8jf6 104 170295 583866 526234 2024-12-13T22:23:35Z Mårtensås 11012 583866 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|5}}</noinclude>tryckta <b>Sagor</b> äro så beskaffade, at deras, hälst Latinska, <b>uttolkning</b>, sällan uttrycker Götiska språkets rätta snille och must, warande den sama mera smakande af en alt för <b>fri</b> och <b>prålachtig utläggning</b>, än <b>nätt</b> och <b>granlaga öfwersättning</b>, samt således mindre tjenlig för dem, som själfwa språket sig bemägtiga wilja. Hwar til och detta komer, at när dessa utländska sökt upleta wissa ords och talesätts ursprung, då hafwa de tilgripit orichtiga Ledare eller Ordalistor, dem Wormius, Resenius och Verelius utgifwit, emedan de endels äro ofullkomliga, endels och af förseende nog felachtiga. Af alla dessa orsaker bewekter, har <b>högbemälte Herre</b>, til at äfwen i detta målet, befrämja den Lärda och wettgiriga hopens nögje, befalt mig, til at närwarande Sagoflock, både å Swensko, som och å Latin uttolka, på det i synnerhet de utländska Häfdesökare, måge, utan fruchtan för wanliga fel samt hinder, i sina berömliga arbeten desto lättare fortfara, och de Yfwerborna Göters Språk, til des grund, egenteliga förstå. Jag har altså lydt denna <b>nådiga</b> och <b>ljufwa Herrens</b> befallning, efterkomande ej det, som jag eljest mig siälfwan lemnad, wärkeliga hade kunnat, utan det de hisliga motgångs wågor, någonsin welat mig tillåta. Därföre hafwa och så mina förtryckte sinnen, esomoftast til wäga bragt en ojämn och bruten skrifart<ref>Altså har jag och måst underhiälpas, med det hugprydiga samt kwicka manna ämnets Herr Jacob Wibiörnssons Latinska, doch af mig öfwersedda, uttolkning på några Sagor om <b>Hrolf Krake, Fridthiof Fräkne, Als Kjämpar, Halfdan Branafostre, Sorle Starke och An Bågeswängare</b>.</ref>; warande doch försäkrad, mig hafwa så ansat, ej allenast <b>Swenska uttolkningen</b> (skjönt jag däri fornälskarom til tjenst, efter Stiernhielms och Verelii berömliga sedwana, ofta inmängt en hoper <b>gamla</b>, doch <b>mustiga ord</b> och <b>kårta talesätt</b>, som ej utan widlöftigt ordaswek låtit sig uttydas; och skjönt de i förstone kunna för hasti-<noinclude> {{ph|-ga}} {{c|b}} <references/></noinclude> m1n9pb58aaakrtlwuw62x6gc5fdz9x2 583867 583866 2024-12-13T22:24:26Z Mårtensås 11012 583867 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|5}}</noinclude>tryckta <b>Sagor</b> äro så beskaffade, at deras, hälst Latinska, <b>uttolkning</b>, sällan uttrycker Götiska språkets rätta snille och must, warande den sama mera smakande af en alt för <b>fri</b> och <b>prålachtig utläggning</b>, än <b>nätt</b> och <b>granlaga öfwersättning</b>, samt således mindre tjenlig för dem, som själfwa språket sig bemägtiga wilja. Hwar til och detta komer, at när dessa utländska sökt upleta wissa ords och talesätts ursprung, då hafwa de tilgripit orichtiga Ledare eller Ordalistor, dem Wormius, Resenius och Verelius utgifwit, emedan de endels äro ofullkomliga, endels och af förseende nog felachtiga. Af alla dessa orsaker bewekter, har <b>högbemälte Herre</b>, til at äfwen i detta målet, befrämja den Lärda och wettgiriga hopens nögje, befalt mig, til at närwarande Sagoflock, både å Swensko, som och å Latin uttolka, på det i synnerhet de utländska Häfdesökare, måge, utan fruchtan för wanliga fel samt hinder, i sina berömliga arbeten desto lättare fortfara, och de Yfwerborna Göters Språk, til des grund, egenteliga förstå. Jag har altså lydt denna <b>nådiga</b> och <b>ljufwa Herrens</b> befallning, efterkomande ej det, som jag eljest mig siälfwan lemnad, wärkeliga hade kunnat, utan det de hisliga motgångs wågor, någonsin welat mig tillåta. Därföre hafwa och så mina förtryckte sinnen, esomoftast til wäga bragt en ojämn och bruten skrifart<ref>Altså har jag och måst underhiälpas, med det hugprydiga samt kwicka manna ämnets <b>Herr Jacob Wibiörnssons</b> Latinska, doch af mig öfwersedda, uttolkning på några Sagor om <b>Hrolf Krake, Fridthiof Fräkne, Alfs Kjämpar, Halfdan Branafostre, Sorle Starke och An Bågeswängare</b>.</ref>; warande doch försäkrad, mig hafwa så ansat, ej allenast <b>Swenska uttolkningen</b> (skjönt jag däri fornälskarom til tjenst, efter Stiernhielms och Verelii berömliga sedwana, ofta inmängt en hoper <b>gamla</b>, doch <b>mustiga ord</b> och <b>kårta talesätt</b>, som ej utan widlöftigt ordaswek låtit sig uttydas; och skjönt de i förstone kunna för hasti-<noinclude> {{ph|-ga}} {{c|b}} <references/></noinclude> 139jkyh3n0g0m56pgwbcikmwee3k7yu 104 170296 583873 526238 2024-12-13T22:34:03Z Mårtensås 11012 583873 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />6</noinclude>ga Läsare wara hinderliga, doch, om de själfwa meningen någorlunda eftersinna, med förmodeligit gagn snart begripeliga) utan och den Latinska <b>uttolkningen</b> därjämte så inrättat, at, ehuru jag däri merendels <b>granneliga</b> fölgt <b>Götiska hufwudspråket</b>, ingen, utan den okunniga och afwundsjuka hopen, warder nekande, at, eho detta språk ernar sig bemägtiga, han doch med detta arbetets hjälp, skjönt det såsom andras, äfwen granlagaste människors, ej är utan fel, skall kunna mycket redigare, än härtils är skjett, i sit upsåt fortfara. Hwad nu <b>gamla Häfders idkande</b> angår, så är ju, efter Th. Bartholini utsago, klart, at wi dödeliga människor ärom så sinnade, at oss mera är om hjärtat at weta, hwad den <b>flygtiga åldren</b> kastar oss bak om ryggen, än det wi <b>håppoms skola skje</b>; ty emedan detta senare är ej mindre owist än <b>fruchtsamt</b>, så narrar det och oss med et <b>owist håpp</b>; men det <b>förra</b> är ej allenast <b>wist</b>, utan lånar ochså <b>heder</b> af den förbigångna åldren. Altså tilegnom wi gjärna <b>helgade rum</b> så mycken wördnad, som de bära ålderdoms anseende til; och uti <b>Lundar</b> tyckom wi om gamla trän, ej endast för deras anseende, utan <b>ålderdoms dyrkan</b> skull, och detta ju med rätta. Ty alt det <b>förbigångna</b> dragom wi oss til <b>efterdöme</b>, på det wi, efter hwarje deras <b>öde</b>, mågom inrätta wårt, när wi jämförom begge twå. Men de <b>tilkomande ting</b> styggoms wi wid, i det de med en <b>owiss utgång</b>, tilskynda et osäkert wahl och håpp. Det <b>forna</b> (har då, efter allmänt tycke) et särdeles wärde, (<b>äfwen däraf</b>) at ehwad i wårt <b>goda</b> är äldre, det hålles och för <b>härligare</b>;<noinclude> <references/> {{ph|Ty}}</noinclude> 8x0fwtwoy0cqomqc0er731obvt8xdvs 104 188194 583838 579367 2024-12-13T21:36:44Z Mårtensås 11012 583838 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud|310|''IV. 18.''}}</noinclude>þem ær grippin ær. þa winni til sins m''æð'' .XII. mannæ eðþe. oc eig flere malseghænðær. Æn þæn sum mæð sinu hawir takit. 13. ¶. Nu bær husffru sak. at hun stal m''æð'' bonðæ sinum. þa skulu hænnær malsmæn þer skyllæst''er'' æru. hanæ wæriæ m''æð'' .II. tylftom. biðiæ swa sær guð hol. at hun eig stal. oc eig stolet nöte.<ref>Sequitur foll. 53—55. et in principio fol. 56. cum titulo: <i>All þæssi mal æru konongs Ezöre</i>, tractatus de criminibus violati Regii iuramenti, qui convenit cum II. Add. 7. iis exceptis, quae ibi sunt adnotata.</ref> {{linje}}''13 = II. ÞB. 11.''{{linje}} <h3 align=center>{{ankare|19_pr|19.}}<ref>H. habet rubricam: ''vm staþua konong magnosa''.</ref></h3> {{ymn-v|[[Sida:Handskrift KB B 59 - Äldre Västgötalagen.pdf/118|56]]}}Magnus sweæ konong''ær'' oc götæ mæð guz naðum. sændir allum þem mannum ær þættæ breff fe oc horæ.<ref>Pro ''höræ''. H. om. ''oc horæ''.</ref> guðz kwæðiu oc sinæ nað.<ref>H. om. ''nað''.</ref> Vir kyænnums þær vidþær. at aff þæt walð<ref>H. add. ''ær''.</ref> guð hawir hos<ref>D. Pro ''h'' primum scriptum est ''o''. H. ''os''.</ref> .i. skippæt. hörer hos<ref>H. ''os''.</ref> þæt at huxæ oc stadwæ. ær guz vari heðþær. oc þerræ mannæ þ''ær''wir sum<ref>H. ''ær''.</ref> rikit byggiæ. {{ankare|19_1|'''1.'''}} En hær hawir wærit .i. wart riki en vsiðþ''ær'' længi. at allir þer mæn vm rikit faræ. aldrigh æru þer swa rikir. at þer williæ eigh gistæ<ref>H. add. ''i''</ref> fatökræ mannæ hus. oc allæn sin cost hawæ vtæn pæningæ. oc nötæ þæt vp enæ littlæ stunð. ær hin fatöke<ref>D. ''fatöker'' primum fuit scriptum.</ref> hawir længi<ref>H. om. ''længi''.</ref> arwuðþæt fore. Oc mæþ þy at aff slicum vsið. combær baþi oft mykil lifsins wadþi. oc swa siallinnær. þæ<ref>H. ''þa''.</ref> hawm wir þæt sua skippæt. mæð sniælræ<ref>H. ''snilra''.</ref> mannæ raðþi. baði biskuppæ. oc swa annaræ ærllika mannæ. At allir wæghfarændæ mæn skulu sialwir sær<ref>H. ''sæ''.</ref> kost radþæ. oc ingin skal þær skullughær wæræ till<ref>D. ''wæræ'' hic additum est, at lineolis inductum. H. om. ''till''.</ref> þem nokot<ref>H. add. ''wætta''.</ref> at giwæ. Oc þær till at þættæ matti (<ref>H. ''haldæs swa myklu hælder''.</ref>hældær haldæs. þa<noinclude> <references/></noinclude> ne316xcrpd1hxmbtbpeigsobdoxkjgc 104 189690 583875 563523 2024-12-14T01:17:05Z Thuresson 20 583875 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|97}}</noinclude>Emellan dem uppträdde nu en öfver höfvan stor varg med en rödaktig fäll. Vargen bortskymde den större och fetare qvinnan med sin svans och vände sitt otäcka hufvud emot den smärta qvinnan, under försök att frånrycka henne bröden. Men i detsamma syntes bakom den smärta qvinnan trenne män, närmande sig djurets hufvud, och hvilka tycktes vara vigtiga personer. Två andra män förenade sig med dem. Den ene af de förstnämde var besynnerligt klädd, nästan som en prest. De voro åtföljda af en på olika sätt beväpnad folkhop, som slöt sig helt nära till dem. På andra sidan, d. v. s. nära den större qvinnan, såg man också en stor folkmassa, ehuruväl utan anförare, utan vapen och ordning. Liksom upphängda i luften, och utan att någon höll i dem, varseblef man en stor mängd pistoler, hvilkas mynningar voro rigtade emot den smärta qvinnan och kolfvarne emot den andra. På något afstånd från henne såg man en man, och bredvid honom en annan, hvilken tycktes gifva den förre råd. Midt i dennes panna såg man tecknadt ett svart '''R'''; han höll ett bref och en kompass i handen, Rådgifvaren visade med fingret på ett barn af himmelskt utseende. Under allt detta fortfor odjuret att på allt sätt söka med svansen slå omkull den feta qvinnan och rycka brödet från den mindre. Plötsligt upplyftes qvinnorna i luften, bröden föllo ur deras händer och förenades samt försvunno på samma sätt som qvinnorna. Nu fradgade djuret af raseri och slog jorden med sin rygg och svans. Under det djuret på sådant sätt drog med sig de fyra första männen, som kommit nära dess hufvud, jemte den beväpnade folkhopen, förvandlade det sig i en ansenlig smedja med en stor mängd ugnar och smeder, hvilka tillverkade ofantliga kedjor. Murarne i denna ofantliga smedja befunnos genomborrade af flere hål, genom hvilka kedjorna, allt efter som de smiddes, gingo ut och in och kastades om hvarandra utanför och innanför, så att man ej såg annat än kedjor. Smeden och smederna hade försvunnit. Sådan var den vision, som Reuterholm hade. Ehuruväl vittnande om en oredig fantasi, har den dock ansetts så vigtig, att Reuterholm sjelf antecknat den och bevarat den bland sina mystiska papper, hvarom Bergman-Schinkel upplyser. Visserligen har man sökt tyda denna vision, såsom skulle de två qvinnorna hänvisa på Frankrike och Sverige, n. b. den tjocka på Frankrike och den smärta på Sverige o. s. v.; men vida närmare till hands ligger likväl, i fall man ens bör sysselsätta sig med att söka tyda ett allt för mycket hopkommet virrvarr i en somnambulisk skalle, att de två qvinnorna måste föreställa, den tjocka frihetstiden och den smärta det uppväxande parti, som efter 1792 sökte återföra landet till den förre, båda vändande sig emot hvarandra med bröden, d. v. s. 1720 års författning jemte dess många bestämmelser, under det att likväl revolutionen af 1772 såsom ett odjur stod emellan dem, bortskymmande den förra med sin svans, och sökande att rycka brödet ifrån den senare. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>Drabanten. II.</i></small>||<small>7</small>}}</noinclude> 4dbl8v0v6wrn6rzdm6a4h4fd1fkbb8z 104 196632 583822 2024-12-13T13:57:23Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 583822 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||179}}</noinclude>Äfven Inglingestenen i Småland och stenen N:o 7 äro honom bekante. Han fortsätter derefter: ”Då de här nämnde stenbilderne äro funna stående på, eller nedlagde uti grafhögar, eller ock äro uppgrafne ur jorden; då de alla likna hvarandra, ehuru funna på vidt skilda ställen, är det högst sannolikt att de alla förskrifva sig från den mörka forntiden — detta visas äfven af deras råa skapnad — och att de alla haft en och samma bestämmelse, grundad i den aflägsna forntidens bruk och sed, eller i densammas religiösa begrepp, detta sednare, för såvidt stenbilderna kunna anses hänförlige till, eller stående i förbindelse med desse begrepp.” Efter dessa förord kommer han in på en ny gissning i det han talar om jättegrytorna, att de, såväl som andra fördjupningar i bergen och i större stenar, varit använda till gröpning af säd, hvarvid sådana runda stenar som desse ifrågavarande, väl kunde hafva begagnats till öfverliggare eller malare. Om detta varit fallet, är icke osannolikt att stenar tilldanade så som desse haft stänger vid sig fastbundne, hvarigenom stenen kringvridits i jättegrytorne. Stången kallas på gammal norska »Maundal» eller Mölndal. I Grottesången 149 versen läses: {{c|”Taukom a maundli, mær, skarpara!”<br>(Flicka! Låtom oss gripa hårdare i stången!)}} Han omtalar vidare, att sådana lösa urholkade stenar med tillhörande runda öfverliggare, blifvit funna i grafhögar i Danmark, i Tyskland och flerstädes. Efter Saxos berättelse voro sådana handqvarnar på Ingialds tid begagnade i Sverige. Christie vågar dock icke fästa sig vid den förutsättningen, att desse, af honom kände stenarne, varit begagnade till kornkrossare på <i>den</i> grund, att de fleste blifvit funna på toppen af grafhōgar. Hade han bättre känt till de svenska hithörande ”stenklotens” form och ornering, skulle detta hafva befästat hans öfvertygelse om ogiltigheten af den nyss afhandlade hypothesen. Han öfvergår derefter till en sannolikhets-beräkning huruvida stenen vid Glein (Dunö-sten, N:r 9) kunde hafva varit en <i>”minnessten”.</i> Idéen, att stenen skulle hafva varit konungens afbild, stämmer ej med forntidens tänkesätt. Gudar afbildades, ej menniskor. Detta skedde dock på en sednare tid, då man började pryda skeppens förstammar med bilder af konungar och hjeltar. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> qpaff9jostcgithaisw4f1e0z99z01u 104 196633 583823 2024-12-13T14:07:59Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 583823 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|180||}}</noinclude>Minnesstenar deremot upprestes allmänt. En mängd exempel uppräknas. Under gården Öpsager i Söndhordlehn på ett ställe kalladt Öpsagerstölen har Christie funnit en på öfversidan rund, omkring 1 aln hög och jemntjock sten, stående å toppen af en grafhög. I Sverige finnas dylika på Njords hög, på Götriks hög i Halland, på Ingels hög i Småland. Alla dessa högar föra, liksom den vid Glein, namn af grafvens innevånare. I Danmark, Tyskland, Frankrike, England finnas liknande toppstenar. I Sibirien, vid Kaukasas, på Volga-stepperna, i länderna vid Kuma, Don, Dnieper finner man oformliga stenbilder, stående på grafhögar. Att sådana hos oss med rätta anses som minnesstenar efter afdöde, synes inskriften på runstenen å Tangerhögen på Jæderen att utvisa. Stenen på Ramsjö ättehög i Björklinge socken i Sverige synes tala derom, då de på stenen inhuggne figurerne sannolikt framställa tilldragelser, som röra den döde. Så rimligt detta allt kan synas, vågar jag dock ej blifva stående vid den mening, att stenen vid Glein och de öfrige skulle vara <i>minnestenar;</i> jag går vidare i min undersökning.” Författaren anför derefter en den svenske forskaren Liljegrens förmodan, att stenen N:o 8, <i>Jörums-stenen,</i> skulle hafva tillkommit för att föreställa en gudom. Denna förmodan finner han af åtskilliga anledningar bestyrkt. De flesta af dessa stenar hafva blifvit funna på toppen af ättehögar, detta är ett skäl. Bilderne skulle stå så mycket som möjligt synliga för ögat, på ett heligt ställe. Vidare talar han om den vördnad som Lappfolket skulle hafva visat bilden vid Torneå. Greker, Romare(?) och de fleste andra folkslag hafva i de äldsta tiderna tillbedit råa oformliga stenar och stenstoder såsom deras gudar och gudinnor. En af de äldste nordiske benämningar på gudabilder var ”Haurgar”, som ursprungligen betyder <i>stenar, klippor.</i> Lemningar efter sådana benämningar finnas måhända i gårdsnamnen, Horge, Haarglaug, Horrestad (Haugarstad), Horvej (Haurgve) och Horvig (Haurgvik), alla gårdar på hvilka dylika stenbilder eller horgar förmodligen stått. Det samma är händelsen med några svenska och isländska gårdsnamn, Harg, Hörga, Hörgiryri m.&nbsp;fl. Enskilde på marken stående stenar, som i Sverige kallas ”hargstenar”, i England och Skottland ”Hoarstones, Hairstones”, synas ock hafva varit forntidshorgar (Oldtidshaurgar) eller gudabilder. Om Lapparne, Skandinaviens äldste invånare(?), vet man, att de<noinclude> <references/></noinclude> muaudlybgokh4i328eft83pi2cojyec 104 196634 583824 2024-12-13T15:33:40Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 583824 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||181}}</noinclude>ända till 18:de århundradet ansågo vissa stenar som gudabilder och att de offrade till dem. Af Snorres, Olof den heliges saga, kap. 119, kan man se, att norrmännen intill denna tid hade gudabilder af sten, ty det berättas att han, efter att hafva låtit slå i stycken ett stort afgudabeläte af trä, varnade folket för att framdeles låta hänga guld på stockar och stenar. Kodran, en Isländare, som lefde i det 10:de århundradet, hade på sin gård en sten, som han och hans folk tillbådo. De förbud, som finnas i åtskilliga äldre lagstadganden, t.&nbsp;ex. i Hakon Adelsteens Guletings-lag, Christendoms-balken, kap. 16, Upplandslagen etc., visa, att i norden allmänt vissa stenar ansetts som afgudabilder. I Sutherslandsshire skall, enligt Pennants uppgift, finnas ett gammalt rundt torn, kalladt ”Dun dordnadilla”. Detta namn, hvars betydelse skall vara, <i>plats för den runde,</i> till gudstjensten hörande stenen, härleder Pennant från en rund sten, hvilken såsom ett heligt gudabeläte förvarats i tornet. Att man i de äldsta tider förr än templen bygdes, haft sådana bilder resta på högar, synes troligt. Enligt Chytræi berättelse skall på tre hōgar vid Lund i Skåne stått gudabilder.” Författaren talar vidare om, att offringar i äldsta tider förrättades på högarne, och att just detta förbjöds af den ofvan omnämnda Gulatings-lagen. Bilderna i Skåne sägas hafva varit Thors, Odins och Friggas. Korset på Bjuggsta-stenen, N:o 7, tror han skulle hafva föreställt Thors hammarmärke. Slutligen framträder professor Christies innersta tanke angående dessa s.&nbsp;k. ”stenbilder”. Han anser de här omhandlade stenarne hafva varit bilder af Alfer eller de ringare nordiska gudarne. Grunden till denna mening framlägges vidlyftigt. ”Våra förfäder hade tre stora offringar, ”Hoved-blot”, till de höga gudarne, men äfven mindre offer, ”Alfa-blot”, till de ringare gudarne. De större offren höllos af större menigheter, fylkes-vis, och stäldes i förening med ting och marknad. Till alfa-bloten samlades bygdebefolkningarne, ja det synes till och med som om man på obestämda tider förehaft offringar vid offerplatser, belägna vid gårdarne. Alferne och Vättarne hade, efter de gamles begrepp, mycket inflytande på hvarje bondes ekonomiska välstånd. De gode alferne, ”Govætter” (”govätterne, de gode, de rådande”), voro skyddsandar, som stodo bi i faran och afvärjde<noinclude> <references/></noinclude> 6ny0527gpapjcy6eqvrqy0l9rprsm2a 104 196635 583845 2024-12-13T21:52:31Z Mårtensås 11012 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med ''''{{ankare|4.}}''' Wir hawm oc swa fkippæet. at ingin þæn. er læn hawir. læggi nokor alagh .a. böndær. ællær þunggæ. swa wift 89) han vil eygh fin læn miftæ. vtæn þæt fe perræ godwili. Wir firibiuðum oc þæt at böndær giæri 20) eigh gengiærð. lænfmannum. vtæn per fialwer wili. eigh hællær (2*pa pin- gæs æn vtæn þingh. Wir wilium oc at ingin man taki sær ſkyuth af bon- dom. vtæn han hawi wart breff þær til. hwar (92ællighæs takær s...' 583845 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" /></noinclude>'''{{ankare|4.}}''' Wir hawm oc swa fkippæet. at ingin þæn. er læn hawir. læggi nokor alagh .a. böndær. ællær þunggæ. swa wift 89) han vil eygh fin læn miftæ. vtæn þæt fe perræ godwili. Wir firibiuðum oc þæt at böndær giæri 20) eigh gengiærð. lænfmannum. vtæn per fialwer wili. eigh hællær (2*pa pin- gæs æn vtæn þingh. Wir wilium oc at ingin man taki sær ſkyuth af bon- dom. vtæn han hawi wart breff þær til. hwar (92ællighæs takær skyut af bondom. oc faar han nokræ acomo af eghændænum. þa fe hun vgild. oc wærdær han fangin. þa löfe fik. swa³) fum eghændæns dombær ær til. oc þæs ær æmni ær 94) fangin ær. Læggium þy hær harðæ ræffſt wiðær. at flæftir þer swa take. (95æru fwa hærðif löfer. at þer vandæ eigh hwat bon- den faar fit attær. ællær eigh. æn þer gittæ fyft mæð finær þarwir oc syslur. '''{{ankare|5.}}''' (<ref>96</ref>Wið þæffæ waræ skippæn waru wider mangir ærllikir mæn. oc ga- wu þær ia til. oc sworo at þer fculðu hanæ haldæ. oc ſtærkiæ 97) mæð alt þæt þer gatu. þær waru widær bifcupær. Iacuppær ærchibifcupær af vpfa- lum. Bifcupp anundær af ſtrængiænæf. Bifcup kyætil af finlanði. Bifcup afzur af wæxfio. þær waru oc28) wið riddærær. ffyrſt war brodper. Bæn- dictær. hærra vlwar karlffun. hærræ bændict99) laghman. Magnus ionffun. Swantæpulkær. Vlwar hungerffun.100) Anundær harals fun.³) Knutær mat- tioffun. Rörikær alguzffun. Karl haralffun. Thorften huuwizffun. Bændict99) Ionffun. Rangwaldær³) ræwær. Ranwaldær³) Ingæffun. Bryniulwær botil- lærffun.*) þær war oc wiɣ hæræ pætær war kanceler. hærræ bændict') ærchidiakn af vpfalum. Prowæft (5 andref. oc Prowæft Ion. Nu þær till at 411. Orb. 1: 15; III. 71. 89) H. add. fum. 90) H. giærin. 91) H. i ping tima. æn vtan þæt. Vir etc. 92) H. aller takær. faar han acomo nokra af eghanda etc. 93) H. om. swa. 94) H. fum. 95) H. ar fwa hærði löfer. - 96) Quae hic sequuntur: Wid Prowaft Ion, H. supra inserit. Cfr. not. 66. pag. 313. 97) H. Styrkiæ. 98) H. om. oc. 99) H. bandictær. 100) H. hulmgers fun. 1) H. sic. D. karlfjun. 2) H. Raguælder. 3) H. Ragwaldær. 4) H. potella fun. 5) H. andrös. oc fava prouaft ioon. Ellighær wilium wir etc. Cfr. not. 66. pag. 313. Digitized by Google<noinclude> <references/></noinclude> fjhfsgs07sk8d8wy1u45xvjqnvhphkn 583846 583845 2024-12-13T21:52:48Z Mårtensås 11012 583846 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Mårtensås" />{{mn-b}} {{huvud||''IV. 19.''|315}}</noinclude>'''{{ankare|4.}}''' Wir hawm oc swa fkippæet. at ingin þæn. er læn hawir. læggi nokor alagh .a. böndær. ællær þunggæ. swa wift 89) han vil eygh fin læn miftæ. vtæn þæt fe perræ godwili. Wir firibiuðum oc þæt at böndær giæri 20) eigh gengiærð. lænfmannum. vtæn per fialwer wili. eigh hællær (2*pa pin- gæs æn vtæn þingh. Wir wilium oc at ingin man taki sær ſkyuth af bon- dom. vtæn han hawi wart breff þær til. hwar (92ællighæs takær skyut af bondom. oc faar han nokræ acomo af eghændænum. þa fe hun vgild. oc wærdær han fangin. þa löfe fik. swa³) fum eghændæns dombær ær til. oc þæs ær æmni ær 94) fangin ær. Læggium þy hær harðæ ræffſt wiðær. at flæftir þer swa take. (95æru fwa hærðif löfer. at þer vandæ eigh hwat bon- den faar fit attær. ællær eigh. æn þer gittæ fyft mæð finær þarwir oc syslur. '''{{ankare|5.}}''' (<ref>96</ref>Wið þæffæ waræ skippæn waru wider mangir ærllikir mæn. oc ga- wu þær ia til. oc sworo at þer fculðu hanæ haldæ. oc ſtærkiæ 97) mæð alt þæt þer gatu. þær waru widær bifcupær. Iacuppær ærchibifcupær af vpfa- lum. Bifcupp anundær af ſtrængiænæf. Bifcup kyætil af finlanði. Bifcup afzur af wæxfio. þær waru oc28) wið riddærær. ffyrſt war brodper. Bæn- dictær. hærra vlwar karlffun. hærræ bændict99) laghman. Magnus ionffun. Swantæpulkær. Vlwar hungerffun.100) Anundær harals fun.³) Knutær mat- tioffun. Rörikær alguzffun. Karl haralffun. Thorften huuwizffun. Bændict99) Ionffun. Rangwaldær³) ræwær. Ranwaldær³) Ingæffun. Bryniulwær botil- lærffun.*) þær war oc wiɣ hæræ pætær war kanceler. hærræ bændict') ærchidiakn af vpfalum. Prowæft (5 andref. oc Prowæft Ion. Nu þær till at 411. Orb. 1: 15; III. 71. 89) H. add. fum. 90) H. giærin. 91) H. i ping tima. æn vtan þæt. Vir etc. 92) H. aller takær. faar han acomo nokra af eghanda etc. 93) H. om. swa. 94) H. fum. 95) H. ar fwa hærði löfer. - 96) Quae hic sequuntur: Wid Prowaft Ion, H. supra inserit. Cfr. not. 66. pag. 313. 97) H. Styrkiæ. 98) H. om. oc. 99) H. bandictær. 100) H. hulmgers fun. 1) H. sic. D. karlfjun. 2) H. Raguælder. 3) H. Ragwaldær. 4) H. potella fun. 5) H. andrös. oc fava prouaft ioon. Ellighær wilium wir etc. Cfr. not. 66. pag. 313. Digitized by Google<noinclude> <references/></noinclude> goctyrssw5bcikw4aepsg2z5gnvvbwu 104 196636 583854 2024-12-13T22:12:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583854 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />6</noinclude>och fryntliga ansikten. Kommen; denna natt skola de goda siktas från de onda; i morgon bittida skall man kunna skilja hvetet från agnarna. Kommen, mina herrar: I, som kunnen skrifva, kommen och skrifven; och I, som icke kunnen skrifva, kommen ändå och anförtron edra namn antingen åt mig, mäster La Hurière, eller åt min medhjälpare, herr Croquentin. Herr Croquentin, en ung glop i hvit tröja och vid hvars gördel hängde en knif och ett skriftyg, uppskref verkligen på förhand grannarnes namn och i spetsen för dem sin värde husbondes, mäster La Hurières. — Lefve mässan, mina vänner! skrek med full hals värden på Vackra stjärnan; lefve den heliga religionen, lefve mässan, uff! Härvid var han nära att kväfvas af ansträngning och trötthet, ty denna entusiasm hade räckt sedan klockan fyra på eftermiddagen. Följden var, att många, lifvade af samma nit, själfva tecknade sina namn på La Hurières lista, om de kunde skrifva, och kunde de det icke, uppdrogo de åt Croquentin att göra det. Saken var så mycket mera smickrande för La Hurière som kyrkan Saint-Germain-l'Auxerrois låg i grannskap och kunnat göra honom hedern stridig; men lyckligtvis voro de trogna talrika på denna tid, och i stället för att skada hvarandra skaffade tvärtom de båda ställena hvarandra kunder; de som ej kunnat intränga i kyrkan för att på högaltaret, där anteckningen skedde, få uppskrifva sina namn, försökte smyga sig fram till den disk, där La Hurière förrättade sin sekreteraresyssla; och de, som hos La Hurière förfelat sitt syfte, hoppades bli lyckligare i Saint-Germain-l'Auxerrois. Då La Hurières och Croquentins listor voro fulltecknade, lät den förstnämnde oförtöfvadt säga till om tvenne nya. Han var helt stolt öfver sin framgång, hvilken skulle höja honom i hertigens af Guise tanke och slutligen förskaffa honom den högt uppsatta plats, hvarefter han så länge sträfvat. Nu såg man en högväxt man tränga sig fram genom massan; medelst knuffar och sparkar banade han sig väg och lyckades slutligen komma fram till Croquentin. Han tog pennan ur en hederlig borgares hand och skref på en<noinclude> <references/></noinclude> m96fbwadmy28btjpbb4b65nl6m2jr8i 104 196637 583857 2024-12-13T22:16:39Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583857 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|7}}</noinclude>alldeles ny sida sitt namn med en half tums höga bokstäfver och utstyrdt med de väldigaste slängar; sedan detta var gjordt, lämnade han med högtidlig min pennan till den, som stod bakom honom. — Chicot! läste efterträdaren. För tusan! Det var hin till herre att skrifva grant! Chicot, ty det var han, hade ej velat åtfölja Henrik III, utan sprang omkring i staden och undertecknade ligan för egen räkning. Sedan han skrifvit sitt namn på Croquentins lista, skyndade han genast till mäster La Hurière, som med en viss afund hade sett den ståtliga namnteckningen på sin medhälpares lista. Chicot mottogs således af honom, om ej med öppna armar, åtminstone med öppen lista, och sedan han tagit pennan från en ullhandlare, skref han för andra gången sitt namn med ännu siratligare slängar, hvarefter han frågade La Hurière, om han ej hade en tredje lista. La Hurière förstod sig ej på skämt och var ej att narras med: han mumlade något om kättare och Chicot någt om gårkock. La Hurière lade från sig sin lista för att föra handen till sin värja; Chicot kastade bort pennan för att draga sitt svärd, och sannolikt skulle scenen slutat med några värjstötar, hvarvid värden på Vackra stjärnan säkert kommit till korta, om ej Chicot i detsamma känt, att någon ryckte honom i armen. Det var konungen, förklädd till simpel borgare och åtföljd af Quélus och Maugiron, hvilka likaledes voro förklädda och utom de långa värjorna buro hvar sin bössa. — Nå, nå, sade konungen, hvad är på färde? Goda katoliker i gräl! Det är, vid Gud, ett dåligt exempel! — Högädle herre, sade Chicot, utan att låtsa igenkänna Henrik, banna den, som har orätt. Här står en lymmel, som skriker till de förbigående, att de skola teckna sina namn på hans lista, och då man skrifvit, skriker han ännu värre. La Hurières uppmärksamhet afvändes nu genom nya ifriga katolikers ankomst, och han skildes snart af den påträngande folkhopen från kungen och Chicot, hvilka kommit upp på en trappa midt emot. — Hvilken nitälskan för religionen i afton, på gatorna i mln goda stad! sade Henrik. — Ja, sire; men det är farligt för kättare, och ers maje-<noinclude> <references/></noinclude> kbr6fnlkaok6f11ko0haffnzi111lba 104 196638 583860 2024-12-13T22:19:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583860 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />8</noinclude>stät vet, att ni är ansedd för en sådan. Titta åt vänster bara! — Aha! Mayennes breda mun och kardinalens spetsiga tryne. — Tyst, sire; man har goda kort på hand, när man vet, hvar man har sina fiender, men fienderna ej veta, hvar de ha oss. — Tror du då, att jag har något att frukta? — Ack, min Gud, i en sådan folkmassa kan man ej svara för någonting! Man har i fickan en knif, som helt behändigt och oförvarandes stickes in i grannens mage, utan att man precis vet hvarför, och grannen ger i samm minut upp andan. Låt oss därför gå åt ett annat håll, sire. — Har någon sett mig? — Det tror jag inte; men ni skall oförtöfvadt bli sedd, om ni stannar kvar här längre. — Lefve mässan, lefve mässan! skrek nu en folkström, som kom från de öppna platserna och böljade, lik en stigande flod, in på gatan l'Arbre Sec. — Lefve hertigen af Guise, lefve kardinalen, lefve hertigen af Mayenne! svarade den hop, som stod utanför La Hurières port och känt igen de lotringska prinsarne. — Haha! Hvad är det där för rop? utbrast Henrik III och rynkade ögonbrynen. — Det är rop, som bevisa, att hvar och en bör stanna på sin plats; hertigen af Guise på gatan och vi i Louvren. Begif er tillbaka till Louvren, sire. — Följer du med oss? — Nej. Du har ej längre behof af mitt sällskap, min son; du är ju omgifven af din vanliga lifvakt. Framåt, Quélus, framåt Maugiron! Men jag, jag vill se skådespelet till slut; jag finner det sällsamt, till och med roligt. — Hvart går du då? — Jag vill gå och teckna mitt namn på de andra listorna, ty jag vill, att i morgon hundratals namnteckningar af mig skola kunna uppvisas på Paris' gator. Vi äro vid kajen, min son; god natt nu! Tag du af åt höger, jag går åt vänster; hvar och en har sin väg. Jag skyndar till Saint-Mery för att höra en ryktbar predikant. — Hvad är det där för buller? sade plötsligt konungen; hvarför springa de så åt Pont-neuf till? Chicot höjde sig på tåspetsarna, men kunde ej urskilja<noinclude> <references/></noinclude> l7vsfjh7nshoqahxjscsmuhb9uyp82t 104 196639 583864 2024-12-13T22:22:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583864 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|9}}</noinclude>annat än en skrikande och knuffande folkmassa, som tycktes bära något eller någon i triumf. Men hastigt delade sig massan midt för gatan des Lavandières och skingrade sig åt höger och vänster, så att föremålet för hopens hänryckning blef synligt. Det var en munk, som red på en skriande åsna och af människoströmmen fördes till det ställe, där konungen befann sig. — Åhå! sade Chicot, så snart han fick sikte på mannen och kreaturet, hvilka nu uppträdde på scenen; jag talade nyss om en ryktbar predikant i Saint-Mery; nu behöfver jag inte gå så långt; hör nu litet på den här. — En predikant på åsna! sade Quélus. — Hvarför inte, min son? — Hvilkendera är predikanten? frågade Henrik; de tala ju båda på en gång. — Den understa är den vätaligaste, svarade Chicot, men den öfversta talar lättare franska; hör på, Henrik, hör på! — Tyst skreks från alla sidor. Tyst! Alla tego. Man slog en ring omkring munken och åsnan, och munken började sitt tal. — Mina bröder, sade han, Paris är en dråplig stad; Paris är konungariket Frankrikes stolthet, och parisarna äro ett kvickt folk, såsom visan säger. Munken började härvid med full hals sjunga: <poem>Parisaren, min söte vän, Är kvick som själfva fan.</poem> Vid denna sång började åsnan att så högljud och envist ackompanjera, att hon afbröt ryttaren, och folket utbrast i skratt. — Tig, Panurge, tig då! skrek munken; du får tala sedan, men låt mig tala först. Mina bröder, fortfor predikanten, jorden är en jämmerdal, där människan för det mesta måste läska sig med sina tårar. — Han är ju drucken! sade konungen. — Jag, som talar till eder, fortfor munken, jag återkommer från en landsflykt, liksom fordom de hebréer ur babyloniska fångenskapen, och Panurge och jag lefva nu endast af allmosor och försakelser. — Hvem är Panurge? frågade konungen. — Troligen superiorn i hans kloster svarade Chicot;<noinclude> <references/></noinclude> mrkfmi4gzl1rkp31okz7m4u9vnwbed9 104 196640 583868 2024-12-13T22:26:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583868 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />10</noinclude>men tyst, låt oss höra på; den hedersmannen intresserar mig. — Och hvem har jag att tacka härför, mina vänner? Jo ingen annan än Herodes. I veten, hvem jag menar med Herodes. — Och du vet det också, min son, sade Chicot; jag har ju uttydt anagrammet för dig. — Tack! sade konungen. — Mina bröder, fortfor munken, se här min åsna, den jag älskar som ett lam, hon kan säga er, att vi på tre dagar har färdats från Villeneuve-le-Roi och hit för att vara närvarande vid denna dagens stora högtidlighet, och hur ha vi färdats? Jo: <poem>Med börsen tom Och strupen torr.</poem> Men hvarken Panurge eller jag ha aktat därpå. Hvad är det, som tilldrager sig här, mina bröder? Är det i dag man afsätter Herodes? Är det i dag man sätter broder Henrik i kloster? — Hör man på! sade Quélus; jag hade god lust att hugga sönder det där vinfastaget; hvad säger du om det, Maugiron? — Bah! inföll Chicot; inte är det värdt att förarga sig öfver så litet Quélus. Går inte kungen alla dagar i kloster! Tro mig, Henrik, gör man dig ingenting värre, så bör du ej beklaga dig, eller hur, Panurge? Åsnan, som hörde sitt namn nämnas, spetsade öronen och började skria af alla krafter. — Hvad, Panurge, hvad! sade munken; har äfven du passioner? Mina herrar, fortfor han, jag har lämnat Paris i sällskap med tvenne reskamrater: Panurge, som är min åsna, och Chicot, som är hans majestäts hofnarr. Mina herrar, kunnen I säga, hvart min vän Chicot tagit vägen? — Aha! sade konungen; den där är således din vän? Quélus och Maugiron utbrusto i skratt. — Du har just en hygglig vän, sade konungen, och mycket ärevördig. Hur heter han? — Det är Gorenflot, Henrik; den där Gorenflot, som herr de Morvilliers nämnde ett par ord om. — Talaren i Sanct Genovevas kloster? — Just han. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> avb642btky5lmsgthm5qj5fsegryj9b 104 196641 583870 2024-12-13T22:30:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583870 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|11}}</noinclude>— Om så är, vill jag låta hänga honom. — Omöjligt. — Hvarför? om jag får fråga. — Emedan han inte har någon hals. — Mina bröder, fortfor Gorenflot, I sen i mig en verklig martyr. Mina bröder, det är min sak, man i detta ögonblick försvarar eller, rättare, det är alla goda katolikers. I veten ej, hvad som tilldrar sig i provinserna och hvad hugenotterna ha för sig. Vi ha varit tvungna att i Lyon döda en, som predikade uppror. Så länge denna afföda finns kvar i Frankrike, skola de rättsinnige ej ha ett enda ögonblicks lugn. Låt oss således utrota hugenotterna. Till vapen, mina bröder, till vapen! — Till vapen! upprepade flera röster. — Vid Gud! sade konungen, laga så, att den där fyllhunden tiger, eller skaffar han oss ännu en Bartolomeinatt. Chicot ryckte bössan från Quélus, smög sig bakom munken och gaf honom ett mustigt slag mellan skuldrorna. — Mord! Mord! skrek munken. — Hvad, är det du? ropade Chicot, i det han trädde sitt hufvud under munkens arm. Hur står det till? — Hjälp mig, herr Chicot, hjälp mig! skrek Gorenflot; trons fiender vilja döda mig, men jag skall ej dö, utan att min röst först skall höras: till bålet med hugenotterna! Död åt béarnaren! — Vill du tiga, ditt kreatur! — Åt helvete med gascognarne! fortfor munken. I detta ögonblick föll ett käpprapp på Gorenflots skuldra, så kraftigt, att han uppgaf ett rop af smärta. Chicot såg förvånad omkring. Slaget hade gifvits af en man, som blandade sig i massan, sedan han i förbigående tilldelat broder Gorenflot denna eftertryckliga tuktan. — Hvem är det, som hämnar oss så eftertryckligt? sade Chicot för sig själf. Skulle det möjligen vara någon landsman? Jag måste underrätta mig därom. Och genast började han att springa efter mannen med käppen, som, åtföljd af en enda person, aflägsnade sig utåt kajen. {{linje|5em}} <section end=kap1 /> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 097uaoyxob530kdx9suwnrpq3eizeiw 104 196642 583872 2024-12-13T22:32:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 583872 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />12</noinclude><section begin=kap2 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">2. <br /><b>Gatan la Ferronnerie.</b></h2> Chicot hade goda ben och skulle nog begagnat sig däraf för att hinna upp mannen, som slagit Gorenflot, om ej något besynnerligt i denne mans hållning, men allra mest i hans följeslagares, antydt, att det vore farligt att söka göra deras bekantskap. Chicot insåg, att han endast på ett sätt kundo inbilla dem, att han ej följde dem, och det var att skynda om dem. Vid hörnet af gatan Tirechappe gjorde han också detta och skyndade att ställa sig på lur vid ändan af gatan des Bourdonnais. De båda männen skyndade uppför gatan S:t Honoré, och med hattarna nedskjutna i pannan och kapporna uppdragna till ögonen togo de med brådskande steg och militärisk hållning vägen till gatan la Ferronnerie. Vid hörnet af nämnda gata stannade de för att se sig omkring. Under tiden hade Chicot kommit ett långt stycke före dem och hunnit ungefär till midten af gatan. Här stod en hästbår. Chicot kastade en blick omkring sig, såg kusken insomnad på kusksätet och en kvinna, som oroligt tittade ut mellan hästbårens gardiner. Chicot kröp ned under en bred stenbänk. Knappt hade han gömt sig där, förrän han fick se de båda männen stanna bredvid hästarna; en af dem vände sig till kusken, och som denne var hårdsöfd, lät den, som sökte väcka honom, en äkta gascognisk svordom undfalla sig, medan den andre, ännu otåligare, lindrigt stack kusken i armen med udden af sin dolk. — Aha, sade Chicot, jag bedrog mig då ej; det var således landsmän; nu förvånar det mig inte mer, att de så eftertryckligt slogo till Gorenflot, efter han smädade gascognarne. Den unga kvinnan lutade sig ut, och Chicot kunde nu bättre observera henne; hon var omkring tjugu år, ganska vacker men mycket blek. De båda männen nalkades hästbåren. Den längste af dem fattade damens hand, och i det han satte foten på fotsteget, sade han: {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8pmr5rkyfjck3xtfsh6hklox38bf8qz 0 196643 583874 2024-12-13T22:34:13Z Thuresson 20 Kap 1 583874 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu" from=339 to=345 fromsection="kap1" tosection="kap1" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Grefvinnan de Monsoreau|041]] kwyzljtqg7dwqah36k76dqngcalclih 104 196644 583876 2024-12-14T01:55:01Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 583876 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|54|{{st|<b>OM RUNSTENARS ÅLDER</b>}}|1. Cap.}}</noinclude>En Dijkman såg wäl, huru han uti sin Ungdom blifwit dragen från Ljuset: och sökte sig därföre Dag, i Upsåt, at äfwen därmed tjäna sine Medborgare. Han hant själf knapt utur Mörkret; men efterlemmnade likwäl goda Underrättelser, i sine år 1708 sammanskrefne, och år 1723 här i Stockholm utgifne Anmärkningar öfwer en del Runstenar i Swerje, som en i lärde Wärlden stor Celsius så förbättrat, at föga efter honom om Runstenars Ålder i Norden kan wara at påminna. {{ant|Runæ Medelpadicæ ab importuna crisi breviter vindicata, Auctore O. C. Ups. 1726.}} innehålla, utom annat, en Förklaring öfwer den 4:de ibland wåre påstådde Hedniske Stenar, sådan likwäl, som intet passar sig med den anförda. En i Poeters Fabler lefwande {{sp|Konung Jon uti Grekeland}}, hwilkens Åminnelse i Norden man på en Runsten trot wara funnen, {{ant|not ad vit. Theod. R. pag. 473}}, får wid samma Tilfälle härifrån Afsked, såsom {{sp|Tesalfr}}, en Runristare, {{ant|l. c. pag. 465}}, äfwen wises, för at öfwa sin Konst i Fäderneslandet, icke hafwa haft nödigt at resa til Thessalien. Men uti {{ant|Act. Lit. Svec.}} för samma År 1726, började denne i sanning Grundlärde Man, at utgifwa {{ant|Monumenta Svio-Gothica suis temporibus reddita}}, som til år 1736 fortsattes; under hwilken Tid följande Anmärkningar af honom gjordes: 1: At de Runstenar, på hwilke Helgons och i synnerhet {{sp|Jfr. Marias Åkallelse}} finnes, äro upreste sedan Påfwedömet här i Landet kommit til Stadga. 2: At wår Frälsares Namn, {{sp|Jesus, Christus,}} icke kunnat ristas på någre Runstenar förr, än efter Christendomens införande. 3: At {{sp|förklenliga Utlåtelser mot Hedningar}} (då de på Runstenar igenfinnas) bewisa dem wara af Christne uthuggne. 4: At de Stenar, som med {{sp|Korss}} äro teknade, utmärka, det de af Christne äro förfärdigade. 5: At ock de Stenar, som omtala {{sp|Broar för någons Själ}} (eller som någon til Själatröst blifwit gjorda) höra til de Påfwiske Christne Tider. 6: At de Minneswårdar, på hvilke {{sp|Namn}} läsas, som äro tagna antingen {{sp|utur Bibeln}}, eller efter någre helige Män, likaleds äro uti Christne Tider upsatte. 7: At de, som på Runstenarne sägas hafwa farit til {{sp|Grekland}}, sig dessa Resor företagit, sedan wåre Förfäder börjat antaga Christendomen: såsom ock de, hwilke 8. farit til {{sp|Longobarderne}}, efter någre Runstenars Sägn. 9: At de Stenar, på hwilke stå dessa Talesätt, {{ant|Gud hialpi Siæl}} eller {{ant|ant hans, Gud giri miskun}}, och flera dylika Böner (såsom {{ant|Gud}} eller {{ant|Kristr liti Siæl hans}}<noinclude> {{huvud|||m. m.}} <references/></noinclude> 7lqk31uexqu1u4j3ej7b9b8xjqnepz0 104 196645 583877 2024-12-14T07:12:22Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 583877 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|1. Cap.|{{st|<b>UNDER HEDENDOMEN.</b>}}|55}}</noinclude>m. m.) intet kunna föras til Hedendomen. 10: At de Konstärfarne Runristare, {{sp|Ube}} och {{sp|Bale}}, warit Christne. 11: At de Stenar, som blifwit satte efter dem, som fallit i {{sp|Hwitawaden}}, höra til Christne Tider. 12: At De Runskrifter, som nämna {{sp|Jerusalem}}, ifrån Christne leda sit Ursprung, och ändteligen 13: At så wäl de {{sp|Asar}}, som Runstenar berätta af wåre Förfäder hafwa blifwit besökte, som desse Wandringsmän själfwe, warit Christne. Detta alt bestyrkes af en med moget Omdöme beledsagad Historisk Kundskap samt flere Runstenars Märken och inhuggna Meningar, som Sl. Auctoren själf merendels tagit i noga Ögnasigte; så at man om hans Läsningars Tilförlåtlighet kan wara tämligen förwissad: hälst han tillika gärna jämfört, huru andre för honom samme Runstenar läst och afritat. Dock såsom fordom både Runor och Ordskilnader ofta blifwit nog wårdslöst ristade, och Tiden dessutom gjort en Del däraf ännu mera otydliga; så kan wäl handa, det något ännu, äfwen wid desse Stenar, ytterligare måtte ärinras. För min Del, skulle jag wäl anse det för en stor Förmätenhet, at på en af andre upgifwen Läsning, utan at själf se Stenen, eller om dess Beskaffenhet weta de minsta Omständigheter, företaga mig det twifwelagtiga och otydliga på honom at förklara, såsom wore därwid intet widare at påminna; dock behöfwes intet altid så mycken Granlagenhet, när man allenast wil weta, om en Mening, i Anseende til förr bekanta Sanningar, är rimlig eller icke. Såleds förefaller mig, at hwarken den förr upgifna Läsning, eller den, som i {{ant|Act. Lit. Svec. 1730, pag. 88.}} lemnas af de förste wåre Hedniske Stenar, som Hr. Mag. Göransson i Företalet til {{ant|Bautil}} förmenar wara 2000 år äldre än Christi Födelse, är den rätta, så framt Stenhugggaren icke bör hafwa Skulden för de Fel, som däruti tydligen finnas. Orden lyda {{ant|l. c.}} så: {{ant|Rtigdum og Giridi (}}eller {{ant|Guridi) kasa tvira Dufon Igra ristu stina dksta fvan Vg. in mikla ati ati Giatitlata. Gunir ik Stin:}} och Öfwersättningen är denna: {{sp|Raigdumug gjorde Högen. Twire, Dufon, Igre, reste desse Stenar öfwer Og den storättade, som ägde Gjatitlanda. Guner högg Stenen.}} Den widstående Runsten är så läsen: {{ant|Vnu iki mirki mairi virda dan Vlts Sunir iftir Gir. Vk Arkil vk Gui dir garidu jar diksta, dir Svinar at sin Fadur,}} och förklaras: {{sp|Une högg Märker, af mera Wär}}-<noinclude> {{huvud|||de,}} <references/></noinclude> 3sfsjrvo8l8rgj9y6xnqs66uy18khin 104 196646 583878 2024-12-14T09:59:24Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 583878 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|182||}}</noinclude>olycka. De onda alferne, svartalferne, påförde såväl menniskor som kreatur sjukdomar och plågor. Icke under, säger författaren, att de fleste husfäder hade inrättat offerställen, på hvilka de under hastigt inträffande olycksfall, eller annars, när behofvet så påfordrade, kunde offra, för att blidka alferne eller försäkra sig om deras fortfarande gunst. Professor Christies afhandling blifver här icke minst intressant, men som jag i och för jemförelsen med svenska bruk och plägseder måste återvända till och citera samma förträffliga afhandling, så inskränker jag mig nu till att nedsummera den. Vi finna att professor Christie, sedan han talat om stenen vid Glein, som en <i>bildstod,</i> betraktat de af honom afhandlade och omtalade stenarne såsom <i>”Kornknusere”</i> (kornkrossare), men förkastat denna hypothes. Derefter har han framdragit den gissningen, att stenarne voro <i>”Mindestene”</i> (minnestenar), men han vågar icke stanna vid denna gissning. Slutligen har han sökt att bevisa, det desse stenar skulle föreställa <i>”gudabilder”,</i> och i så fall bilder af gudar, som i norden visserligen höllos att vara små och obetydliga vid jemförelse med de ”höge”, men hvilkas gunst dock var ganska vigtig och nödig att erhålla, alldenstund desse gudar i och genom naturen trädde menniskorna nära. Man måste beundra den skarpsinnighet, lärdom och den försigtighet, som professor Christie utvecklat i sin afhandling, på samma gång som man tydligen märker hans hänförelse för ämnet, men hade han haft kunskap om de svenske, med desse norske i afseende å fyndort, skapad etc., jemförlige och till samma klass fornminnen hänförlige stenarne, så skulle hans afhandling måhända blifvit något annorlunda i fråga om slutsatserne. Innan jag går att uttala någon sjelfständig tanke i ämnet måste jag först, dels granska de åsigter, som andre forskare i ämnet uttalat, dels redogöra för några med saken sammanhängande förhållanden, som kommit till min kännedom under forskningsresor i Södermanland. Herr P. E. B—d har i den redan nämnda afhandlingen, införd i första häftet af denna tidskrift, framkallat den förmodan, att den runda, med menniskohand bearbetade och prydligt sirade stenen på Inglinge-högen, skulle hafva tjenstgjort som en ”konungathron”. Åtskilligt skulle kunna sägas för att bestyrka ett sådant påstående. Snarare skulle jag dock vilja benämna den runda<noinclude> <references/></noinclude> e7bxdza2ph5d8xd5wowi55dweoxaf1m 104 196647 583879 2024-12-14T10:11:26Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 583879 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||183}}</noinclude>stenen, lagd framför och i förening med den väldiga bautastenen, för en ”talarestol”. Att våra fäders konungar, höfdingar och stormän vid ting och andra tillfällen, för att bättre blifva hörde, uppstego på ättehögar och stenar, då de ville tala till den församlade menigheten, derom hafva vi uti sagorna flere uppgifter, och det s.&nbsp;k. ”burspråket” uti städerna var långt in i medeltiden en qvarlefva af denna sed. Anordningen vid kända tingsplatser gifva ock anledning till dylika förutsättningar. Den storartade, med stenar omgifna tingsplatsen vid Åsen i Yttersela socken, stenar stälde i form af ett skepp, och af hvilka några äro mer än manshöga, hafva inom den helgade kretsen några låga, runda och kullriga stenar, och troligen hafva dessa af den tidens talare blifvit begagnade att stå på. Invid Helgarö kyrka (Södermanland) finnes en fornlemning, som benämnnes ”predikstolen”. Redan namnet är betecknande, men det hela påminner mycket om anordningen på Ingelsta-högen, i det att en omkulliggande sten, hvars öfra sida är slät, är lagd intill den upprättstående, som bildar ett ryggstöd för talaren. Den upprättstående stenen är manshög. Våra förfäder hade sinne för det prydliga, det visar deras qvarlåtenskap, men tvifvelsutan äfven för det pittoreska. Den der grå mossbelupne minnes-stenen var en ståtlig bakgrund för konungen eller härföraren, som stående t.&nbsp;ex. på sin ättefaders grafhög, talade kraftiga anslående ord till den nedanföre böljande folkmängden, väpnad som han, från hjessan till fotabjellet. Men vi lemna desse funderingar, ty åtskilliga omständigheter föranleda oss att tro, det de på grafhögarne anträffade ornerade och med menniskohand bearbetade stenarne ursprungligen haft en annan bestämmelse, om de ock under senare tidskiften, blifvit på sätt, som P. E. B—d antyder, använde. Vi styrkas i denna förmodan äfven deraf, att en del af desse stenar lämpa sig mindre väl att <i>stå</i> på. Till sittplatser kunna de alla duga, utom stenen N:o 9, som är något för hög till det ändamålet. Den första af professor Christie uppstälda hypothesen, nemligen att en eller flere af desse stenar skulle föreställa <i>bilder af hädangångne betydande män,</i> faller vid första blick på våra här i Sverige, under liknande omständigheter, funna stenar. Likaså den andra, neml. att de skulle hafva blifvit använda till<noinclude> <references/></noinclude> qjl3hqfbqg6mop64yxqyjjylby84oqu 104 196648 583880 2024-12-14T10:22:54Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 583880 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|184||}}</noinclude><i>kornkrossare,</i> ty för ett sådant ändamål äro de svenske stenarne oanvändbare, för att icke tala derom att de, med mycken möda utförde siraterna, genom ett sådant bruk, snart skulle utplånas. Antagandet att de skulle hafva varit <i>”minnesstenar”,</i> förfaller äfven, ty dels äro de allt för små och obetydliga att falla i ögonen såsom sådana, och dels är det en allmän iakttagelse, att bautastenar och minnestenar ej höggos eller bearbetades i de äldsta tider, ja äfven då under en sednare period runor inhöggos i stenen, för att förvara minnet af de döde, lemnades stenens yta orörd och der ornamenter (slingor), inristades, så skedde detta oberoende af den mer eller mindre skrofliga ytan, hvilken aldrig afjemnades. Till det sista antagandet, att de norske stenarne skulle hafva {{rättelse|varit” gudabilder”|varit ”gudabilder”}} vill jag ej heller ansluta mig, och än mindre kan ett sådant antagande passa in på de svenske stenarne, men i bevisföringen för detta sista påstående ligger mycket, som är att taga vara på, ty igenom sammanställning af de lemnade uppgifterna med åtskilliga företeelser här i Sverige, skall man måhända kunna komma sanningen närmare helst nu sedan vi erhållit ett vidlyftigare materiel att bygga af, än på den tid, då professor Christie skref sin afhandling. Låtom oss dock först, innan någon bevisföring för ett nytt påstående försökes, kasta en allmän och jemförande blick på vårt materiel. Skiljaktigheterna emellan de norska och de svenska stenarne äro icke obetydliga, såväl med afseende å den yttre formen som deruti, att de svenske stenarne äro försedda med flere sirater, men stenen N:o 7, <i>Bjuggsta-stenen,</i> är en föreningslänk dem emellan, och mycket hafva de gemensamt. 1:o äro de flesta funna i eller på grafhögar, 2:o äro de alla ”formhuggne”, så att äfven, oberäknadt siraterna, sjelfva stenens yta blifvit så att säga afsvarfvad eller jemnad, 3:o märker man hos alla ganska tydligt en fot hvarpå stenen bör stå och man är aldrig i villrådighet angående hvad som skall vara upp eller ned. Till och med den mest kulformige, <i>Nälbergs-stenen</i> är på den nedre, icke ornerade sidan, skroflig och ojemn. 4:o finnes å alla stenarne omkring foten en med konst gjord ring, fördjupning eller ornament, hvarpå det öfriga så att säga bygger sig. Å de fleste af de norske stenarne och å en af de svenske, har denna ring antagit form af<noinclude> <references/></noinclude> 5ra3jc8sxuban4j8j6egsbneb6o49by