Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.6 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 0 6013 583922 281744 2024-12-15T18:24:28Z 81.229.8.248 583922 wikitext text/x-wiki {{Titel|Katten och killingen|Okänd|kommentar=Ur ''[[Visbok, 1923]]''}} <poem> Katten och källingen De nappades om vällingen; Katten slog källingen, Att hon föll uti vällingen. »Aj, aj», sade killingen, »Jag brände mig uppå vällingen», »Jam, jam» sade katten, »Du kunde låtit mig fått hatt'en!» </poem> [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Barnvisor]] [[Kategori:Okänd författare]] r5mz6awqdsypalxe82pedxgsxkav46s 583923 583922 2024-12-15T18:24:41Z 81.229.8.248 583923 wikitext text/x-wiki {{Titel|Katten och källingen|Okänd|kommentar=Ur ''[[Visbok, 1923]]''}} <poem> Katten och källingen De nappades om vällingen; Katten slog källingen, Att hon föll uti vällingen. »Aj, aj», sade killingen, »Jag brände mig uppå vällingen», »Jam, jam» sade katten, »Du kunde låtit mig fått hatt'en!» </poem> [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Barnvisor]] [[Kategori:Okänd författare]] o5juflnrxvrzgv5e7atssdsrif3gfp6 583924 583923 2024-12-15T18:25:00Z 81.229.8.248 583924 wikitext text/x-wiki {{Titel|Katten och källingen|Okänd|kommentar=Ur ''[[Visbok, 1923]]''}} <poem> Katten och källingen De nappades om vällingen; Katten slog källingen, Att hon föll uti vällingen. »Aj, aj», sade källingen, »Jag brände mig uppå vällingen», »Jam, jam» sade katten, »Du kunde låtit mig fått hatt'en!» </poem> [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Barnvisor]] [[Kategori:Okänd författare]] bmwdwr1s163mh2i44oo8s4vsdwjr9rb 583925 583924 2024-12-15T19:18:40Z Thuresson 20 Återställd till senaste version av Thurs 583925 wikitext text/x-wiki {{Titel|Katten och killingen|Okänd|kommentar=Ur ''[[Visbok, 1923]]''}} <poem> Katten och killingen De nappades om vällingen; Katten slog killingen, Att hon föll uti vällingen. »Aj, aj», sade killingen, »Jag brände mig uppå vällingen», »Jam, jam» sade katten, »Du kunde låtit mig fått hatt'en!» </poem> [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Barnvisor]] [[Kategori:Okänd författare]] ah6x68vj6oi9weit8r2t6s55fhw1m4o 108 36323 583919 316203 2024-12-15T13:40:49Z Grey ghost 547 583919 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=okänd författare<br />[[Författare:Edward William Lane|Edward William Lane]] (engelsk översättning)<br />[[Författare:Gustaf Thomée|Gustaf Thomée]] (översättning till svenska)<br />[[Författare:Henrik Gerhard Lindgren|Henrik Gerhard Lindgren]] (bearbetning och översättning) |Titel=[[Tusen och en natt]] |År=1854 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=[[:Fil:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu|djvu]] |Bild=[[Fil:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu|page=2|300px]] |Sidor=<pagelist 1=bild 2=titelsida 3=tom 4=1 10=bild 11=tom 12=7 54=bild 55=tom 56=49 62=bild 63=tom 64=55 74=bild 75=tom 76=65 100=bild 101=tom 102=89 172to173="innehåll" 174=titelsida 175=tom 176=1 208=bild 209=tom 210=33 258=bild 259=tom 260=81 274=bild 275=tom 276=95 294=bild 295=tom 296=113 328=bild 329=tom 330=145 394="innehåll" 395to396="tom" 397=bild 398=titelsida 399=tom 400=3 406=bild 407=tom 408=9 424=tom 425=bild 426=25 448=bild 449=tom 450=47 466=bild 467=tom 468=61 482=bild 483=tom 484=75 502=bild 503=tom 504=93 508=bild 509=tom 510=97 514=bild 515=tom 516=101 528=bild 529=tom 530=113 546=bild 547=tom 548=129 554=bild 555=tom 556=135 598=bild 599=tom 600=177 642="innehåll" /> |Anmärkningar={{libris post|3223660}} ;Se även: *[[Index:Tusen och en natt (1854, band 4-6).djvu]] *[[Index:Tusen och en natt (1856, band 7).djvu]] {{Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/172}} {{Sida:Tusen och en natt (1854, band 1-3).djvu/173}} [[Kategori:Internet Archive]]<!-- Även Google Böcker? --> [[Kategori:Ej kompletta index]] |Width= |Css= |Kommentar= }} 1k4ugy7wow0iek7nw9oix11kamizezp 108 144387 583920 565127 2024-12-15T14:00:57Z Grey ghost 547 583920 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Ernst von Hesse-Wartegg|Ernst von Hesse-Wartegg]] |Titel=Öst-Asien i våra dagar Japan och Korea |År=1905 |Oversattare=Ernst Lundquist |Utgivare=Fahlcrantz & Co |Källa= |Bild=[[Fil:{{PAGENAME}}|250px|page=5]] |Sidor=<pagelist/> |Anmärkningar={{Sida:Öst-Asien i våra dagar Japan och Korea.djvu/7}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] [[Kategori:Eget arbete]] 09q9yex9do7adhx8xql8ccznab859j9 104 144394 583921 473166 2024-12-15T14:01:13Z Grey ghost 547 583921 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Wellparp" /></noinclude>INNEHÅLL. JAPAN. Nagasaki, fröken Chrysanthemums hemort Öfver den japanska inlandssjön till Kobe. Yokohama Mikadorikets hufvudstad....... Kejsaren af Japan och hans hof Den förnäma societeten Japanskan ... Japanska kvinnornas klädsel. Japansk ungdom Hymens bojor hos japanerna En jordbäfning ; Modernt teaterväsen i Japan Danjuro, Japans Salvini. Litteratur och tidningsmän i Japan . Japanernas härväsen Gatulif i Tokio I det mellersta Japan Kioto, Japans gamla hufvudstad Daimondschi, den japanska dödsfesten Japanska musmis Geishorna .. Japanska brottare . Huru japanerna resa i sitt lan Ett Birmingham i den fjärran Ö På Fudschiyamas topp... Ikao, ett japanskt Karlsbad ..... Nikko, en japansk tempelstad Japanska blomsterfester ... Dschiudschutsu ......... KOREA. En koreansk landsortsstad... MN 2 Chemulpo .... Koreas bufvudstad.. 27 Kungen af Korea och hans hof 258 Koreansk soldatesk ........ - Politiska och sociala förhållanden 271 Ströftåg i Söul Se 279 Kvinnornas 286 Undervisningsväsen och geografiska begrepp a Religiösa åskådningar St Koreanska egendomligheter . 802 Landets produkter. 306 Korea sedan 1894 ...... 308<noinclude> <references/></noinclude> 0ixcb0uzrzt2je68x3j73c55gi48pim 104 189864 583926 564027 2024-12-15T22:34:36Z Thuresson 20 583926 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|119}}</noinclude>Behagar läsaren skänka oss ett ögonblicks tid, skola vi försöka att förklara dessa ordens allegorier, så godt vi kunna. I allmänhet betyder den svarta duken jorden, och solen derpå den ljusets och värmens kraft, som väcker och underhåller dess alstringsförmåga. Jorden är materialet, solen arbetet. Det sinnebildliga i dekorationens hvarje särskilda del, förklaradt på sätt den tidens ordensmysterier gemenligen brukade förklaras, bekräftar ganska väsentligt denna allmänna uppfattning och mening. På samma gång dekorationens olika partier utgöra vissa sinnebildliga allegorier, utgöra de äfven ett slags chiffer. Siffertalen i den ordning de förekomma, hänförda till alfabetets bokstafsordning, dechiffrera också sinnebilderna. Solen är I och I är A. A betyder i de vanligaste fall antingen Adam eller Adoniram. Adam, den första menniskan, konungamenniskan, hvilken gud befalde: du skall arbeta i ditt anletes svett; Adoniram, byggmästaren i Salomos tempel, mästaren af den kubiska stenen, vinkelmåttet, cirkeln och spaden. Hela Adonirams-myten ligger således här för oss. Sköldarnes 12-tal gifver oss bokstafven m, och m gifver oss 12. M betydde, enligt den tidens af ordnarne i allmänhet antagna begrepp, maison och mason, det vill säga: maison = hus och mason = murare, som i sin ordning i allmänhet betyder: arbetet för hus och härd, eller med andra ord: du skall mura dig din egen bostad. Chiffern kan äfven tydas på annat sätt och har äfven blifvit det. Subtrahera vi 12 från 12 få vi 0. 0 kan på en och samma gång betraktas både såsom bokstaf och siffra. Såsom bokstaf utgör det initialen till Ordensförbundet och betecknar således detsamma. Såsom siffra eller såsom nolla betecknar det att förbundet icke eger något värde för de profana, d. v. s. är af noll och intet värde för dem. Men nu är 0 äfven en ring<ref>I Lessings »Nathan der weise» förekommer en snillrik förklaring om den hemlighetsfulla ringen.</ref>, och alla ordnar hafva i alla tider betraktat sig såsom slutna ringar, och en annan af dem har till och med kallat sig för »ljusets ring.» Nostradami<ref>Nostradami profetior blefvo 1781 förbjudna af påfven, emedan eh af profetiorna förkunnade påfvedömets undergång.</ref> astrologiska ring har härvid ganska antagligt föresväfvat dem. Skaparen var medelpunkten i denna ring och skapelsen dess periferi. All kraft skulle utgå från honom och efter fulländadt verk återgå och förena sig med honom. De 12 månadernas missionsarbete i den högste, den osynlige och evige mästarens tjenst skulle således utgöra deras apostlagerningar. Addera vi nu återigen 12 med 12, så erhålla vi 24. Siffran 24 motsvaras af bokstafven Z, den sista i alfabetet. Vi skola, vill det säga, arbeta intill det sista. På den pentagon, som sammanhåller den omkring dekorationens inre emblem liggande kedjan, står ingraveradt ordet: Abrasax. De<noinclude> <references/></noinclude> 8av8aac6i6l0c5vlbg6o8lgx61bzx41 104 189865 583927 564028 2024-12-15T22:38:39Z Thuresson 20 583927 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />120</noinclude>gnostiska<ref>Benämningen gnostiker är ett grekiskt ord. Gnosti var första ordet i den kända inskriften i solens tempel: Gnosti seavten: känn dig sjelf.<p>I sin symboliska och allegoriska teknik utveckla sig alla ordnar ur gnostikernas — och dithän hörande sekters — sinnebildliga verldsåskådning.</p></ref> sekterna betecknade dermed antalet af årets dagar. Efter de grekiska bokstäfvernas värde under den tid de ännu begagnades såsom siffror gifver oss nämligen detta ord siftertalet 365. Räkna vi också kedjans små länkar, så skola vi finna att deras antal utgör jemt 365. Men ej nog härmed. Addera vi siffrorna 3, 6 och 5 tillhopa så få vi siffertalet 14, som återigen motsvarar eller betecknar bokstafven O, hvarigenom vi återkomma till den betydelse, som vi redan angifvit, och till hvilken man för öfrigt mer än ofta återkommer, såsom principielt och följdenligt betingande karaktären af och vilkoret för hvarje ordens afrundade enhet i och för sig sjelf. De två nycklarne, som ligga på det ena bordet, beteckna nycklarne till himmelen och till helvetet. De äro alldeles lika. Menniskans uppgift och pligt är att skilja dem emellan. Det torde vara svårt nog ibland, men hvar och en fär skylla sig sjelf. Dolken och palmqvisten på det andra altaret betyda: i vår hand ligger krig och fred. Allegorien med ljusstaken torde vara tydlig för en och hvar. Den absoluta magtens krona med spiran i midten betecknas härmed endast vara berättigad såsom en ljusets, en upplysningens magt. Med kronans sex spetsar och spiran i midten utgöra de deröfver i sina små oljekärl brinnande lågornas antal tillhopa sju. Vi hafva således här tabernaklets heliga, sjugrenade stake. {{linje|5em}} Storartade och praktfullt anslående voro emellertid de lysande anordningarna. Så måste det väl äfven vara, då vi upplysa, att vi befinna oss midt i kretsen af det på sin tid i händelsernas gång så mägtigt, kanske mägtigast ingripande ordensförbundet; Solens riddare<ref>Se Abbé Barruels Jacobinismens historia.</ref>. Alla dekorationerna utgå och återgå här också från och till solen. Genom att anlita och begagna sig af kanske de vigtigaste sammanhållningsmysterierna från ett stort antal andra ordnar och på ett snillrikt sätt forma och sammansmälta dem till ett stort, nytt helt, hade detta förbund, detta ridderskap, lyckats att bilda ett slags företrädesvis magtegande och öfverordnadt förbund öfver ett stort flertal sidostälda ordnar, för att ej säga, öfver dem alla. Detta förbund gick också i sina uppgifter till det yttersta. För detta förbund fans endast bibeln till så långt, som det gamla testamentet sträckte sig. Det yrkade icke något annat samhälle än det rent menskliga. Vinkeln betydde inom detta förbund, att gud gjort alla jemlika; den kubiska stenen, att allas handlingar kuberade hvarandra inför det högsta väsendet. Ytterst var deras<noinclude> <references/></noinclude> oew6n7ffww7nos4m9wp1g9eki095hsm 104 189868 583928 564031 2024-12-15T22:49:25Z Thuresson 20 583928 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|123}}</noinclude>masken fallit och en dödskalle i hela sin nakenhet grinat emot samhället och emot den s. k. bestående ordningen. Vår korrespondenskedja knyter sig, sade han, i alla rigtningar omkring verlden, och springer åter tillhopa i min hand. Af alla tilldragelser under förbundets utvecklings- och verksamhetstid har ingenting så kraftigt kunnat knyta dess medlemmar tillhopa och så eldat deras brinnande beslutsamhet till styrka och enhet, som de med 1785 och 1786 började förföljelserna. Fredrik den andre<ref>Konung Fredrik den andre uppmanade hofvet i Bayern att förfara strängt mot illuminaterna. Han upplefde dock ej förbundets fullständiga blottande. Illuminaternas handlingar, ehuru till väsentlig del kända från 1785, blefvo likväl först upptäckta den 11 och 12 Oktober 1786, och konung Fredrik dog den 17 Augusti.<p>Skulle någon önska att taga fullständigare kännedom om illuminatismens väsende och afsigter, få vi hänvisa till förbundets, af regeringen i Bayern samlade och till trycket befordrade handlingar, under titel: <i>Ecrits originaux de L'Ordre et de la Secte des illuminés</i>.</p></ref> har vida mera gagnat vår tids filosofi såsom dess slutlige fiende, än såsom dess tidigare vän. Illuminatismens förföljande och de straffdomar, som i och med detsamma hotade alla hemliga förbund, blef till en lefvande brandfackla inom hvarje bröst. Först i farans kors-väg vidgar sig menniskohjertat till hela sin kraft. Först i striden för lifvet springer en tanke med en herkulesklubba fram i hvarje själ. Vi hafva att tacka Fredrik den andre för mycket. Hans namn strålar äfven bland de våra. Förföljelserna kommo och de opererade starren, och alla ordnar igenkände hvarandra genast såsom bröder. Den förening och den sammansmältning, som ditintills förgäfves eftersträfvats, blef nu helt naturlig. Illuminatismen uppgick i jakobinismen. Det var det första stora steget. De andra följde af sig sjelfva. Och i närvarande stund strålar solen öfver dem alla. Stora förbindelser fästa oss vid Frankrike. Detta land ligger såsom ett hyende under solens fot. Frankrike sår och skördar på en och samma gång. En broder ibland oss från detta land förtjenar vår beundran. Då Philip af Orleans utfärdade från den stora parisiska östern sitt manifest, hvari han kallade hela Europas alla ordnar att offervilligt och trofast sluta sig tillhopa i revolutionsarbetet, betogs man af en hänförelse, som om man på en gång återfunnit det förlorade, af alla sökta ordet<ref>I detta manifest uppmanades alla loger att träda i förbund med hvarandra för att med förenade krafter bereda revolutionen framgång, värfva åt den anhängare samt på alla möjliga sätt och vis utbreda dess läror. </ref>. Fredrik den andres uppmaning till förföljelse och Orleans’ uppmaning till sammanslutning blefvo den negativa och positiva elektriska strömbrytning, som kom alla att förena sina krafter i en enda blixt. Sålunda kunde vi redan då bestämma den första stora explosionen till den 14 Juli 1789<ref>Bastiljens stormande.</ref>. Vincent framhöll härefter alla de förhoppningar, som han fäste vid revolutionen. Han bebådade att en ny sol skulle uppgå öfver verlden ur de<noinclude> <references/></noinclude> mpalny5xx8dew7n5mhcnuekdab2h1y5 104 189918 583929 564132 2024-12-15T23:04:27Z Thuresson 20 583929 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|131}}</noinclude>derliga öfriga vilkor. Härom var ingenting att säga, och man afvaktada således den utsatta dagen och timmen. Så gick solen upp till den förste September. Armfelt, som under träget korrespondensarbete och uteslutande mediterande lefvat den senare veckan ett ganska instängdt lif, alldeles frånskild all förbindelse med den yttre verlden, hade aftonen förut befalt, att ett par hästar för hans egen och hans kammartjenares räkning redan tidigt på morgonen skulle stå sadlade utanför hotellets port. Han ville njuta af den dagens sol från dess uppgång — lemnande derhän, hurudan dess nedgång kunde blifva. Han ville friska upp sitt sinne med anblicken af den vackra naturen och inandas den stärkande och rena luft, som lundar och dalar, skogar och fält rundt omkring honom andades ut i milda flägtar. Han ville låta vindarne blåsa bort allt grubbel och alla fantasier, för att stå fullkomligt klar med sig sjelf i hvad han förehade. Då morgonen, strålande och klar, med sin skära purpur förkunnade solens uppgång, satt han redan till häst, och åtföljd af Droon, hans kammartjenare, bar det af från staden. Något mål hade han icke. Emellertid gick vägen åt Aachens vackraste omnejd, nämligen åt dess mest romantiska promenadplats, Loosberg. Han stannade dock ej der, utan passerade förbi stället. En vacker skogstrakt vidgade sig framför honom och han styrde vägen dit. — Låtom oss stanna här, Droon, yttrade han, då de framkommo. Bind hästarne vid något träd och tag sedan hit pistollådan. Armfelt öppnade lådan och undersökte pistolerna med den största uppmärksamhet. Han började att ladda dem. — Tag denna ring, Droon, bad han derefter kammartjenaren och fäst den med en nål eller något dylikt der borta — och han pekade i motsatt rigtning från hästarne — vid den der trädstammen. Gå sedan ur vägen. Armfelt intog derefter plats på omkring tio à tolf alnars afstånd, lade an, och skottet brann af. Kulan hade träffat midt i ringen. Utan att yttra ett ord gled ett småleende öfver hans ansigte. Sjelf utstegade han nu omkring fyrtio alnar från trädet, och grep derpå efter den andra pistolen, lade an och gaf eld. Och äfven denna kula försvann inom ringen i sin föregångares spår. Droon kunde icke undertrycka sin beundran, utan gaf den luft på ett ljudeligt sätt. Äfven Armfelt syntes tillfredsstäld. Ringen, som begagnats, var densamma, som Armfelt emottagit af prinsessan Sofia Albertina på slottet i Stockholm, och vid hvilken han svurit att inställa sig vid Ketchenburg, då den uppvisades. — Min afsigt, käre Droon, har varit att pröfva om jag åter är fullkomligt lugn. Och nu vet jag att jag är det: min blick är säker, och min arm är stadig. Efter en stund sutto Armfelt och Droon åter till häst. För vår del ämna vi icke längre följa dem och deras fantasiridt, utan låta dem svärma omkring allt efter tycke och smak. Det enda<noinclude> <references/></noinclude> fg3kas1wss09lwbqr2jjs1u7biuw51x 104 196238 583933 583266 2024-12-16T05:45:07Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 583933 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 1.}}}} {{linje|8em}} {{initial|D|4.5em}}et är på fleres begäran, som man öpnar denna Wecko-Skrift. Bladet ''Dagligt Allehanda'' kan icke innehålla widlöftiga anmärkningar och underrättelser; och likwäl äro många sådane inlämnade, hwilka torde förtjena at komma til Allmänhetens kunskap. Tankan med denna Skrift är icke at förfördela eller förolämpa någon; likasom det icke eller är möjeligt, at en hederlig Embetsman eller Medborgare kan misstycka, at oordningar, då de tima, upteknas, på det nödiga anstalter måtte kunna widtagas til deras förekommande i framtiden. Underrättelser, tjenande til detta ändamål, emottagas med nöje och förbindelse, då de äro författade med sanning och anständighet; de adresseras til Kongl. Tryckeri-Boden. Publiquen börjar misstro Prenumerationer, och man måste wäl tilstå, at det denna tiden icke sker så aldeles utan fog. Til denna Wecko-Skrift begäres icke något förskott; man kan icke eller ännu utsätta wissa dagar, då Arken få afhämtas. Ämnens mer eller mindre myckenhet och angelägenhet skal decidera<noinclude> {{huvud||A|där-}} <references/></noinclude> cncu3v8s8s5jxxosv631lbs8xqkqvdl 104 196240 583932 583783 2024-12-16T05:40:21Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 583932 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />2</noinclude>därom; och skal i Dagligt Allehanda tilkänna gifwas, så snart någon Nummer blir färdig. Som detta Papper är ämnat för många Läsare, så måste Stylen lämpas därefter; prydlighet bör ingen wänta sig i en Skrift, som skal handla om Oordentligheter; man skal dock bjuda til at undwika låghet. Och ehuru det, som emot Lag och god Ordning händer inom Stockholms Stad, utgör wårt egenteliga föremål, torde det dock icke wara ur wägen, eller wåra Läsare misshageligit, om dylika underrättelser och uplysningar ifrån Landsorterne äfwen någon gång inblandas. De kunna tjena at jämföra Sederna i Hufwud-Staden och Provincerna, och at utmärka, hwar Folket är laglydigast, samt hwar wederbörande Embetsmän nogast iakttaga sina skyldigheter. Utgifwaren anhåller därföre om biträde af alla dem, så inom som utom Stockholm, hwilka älska ordning, lag och fredlighet, och som tro, at Allmänheten ej bör hållas i mörker och wilfarelse. Til en början meddelas följande insände Bref. {{c|{{st|Min Herre!}}}} {{initial|D}}et har blifwit et ordspråk här i Stockholm, at Mälaren fordrar hwart år en Contribution af några människo-lif. Hwarje Höst, men i synnerhet Wår-Tiden, drunkna en eller flere, och åtskilliga gå eller åka ner, som med möda kunna räddas. Den 11:te i<noinclude> {{höger|den-}} <references/></noinclude> 5cyhdzs752eplrritp10y9og2byt1ix 104 196241 583934 583255 2024-12-16T05:50:01Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 583934 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|3}}</noinclude>denna månaden omkom på detta sättet en person utanföre gamla Kongshuset på Riddare-Fjärden. Det är icke utan, at wårdslösheten hos dem, som wåga sig på en swag is, är ganska straffwärdig; men Policen bör därföre ej öfwergifwa dessa obetänksamma åt sin egen fara. Jag wil icke säga, at någon af de nödigaste precautioner denna Wår-Tid blifwit underlåten. Jag har sedt Poster utsatte, at warna wåghalsarne, som ämnade sig ut på isen, sedan hon blifwit osäker; en ganska nödwändig och försiktig anstalt; det hade endast warit önskeligt, at på flere ställen sådane Poster kunnat ställas, och at den wid Munkbron icke så hastigt blifwit indragen. Man kan ej wara nog rädd om människolif; alt det, som tjenar til deras bewarande, bör upteknas, på det wederbörande måtte kunna däraf nyttja det, som kan finnas wara tjenligast. Den faran jag nu omnämnt, är wäl förbi för det närwarande; men hon kommer et annat år tilbaka; och det är lättare at werkställa nyttiga anstalter, sedan de i god tid förut blifwit uttänkte. Jag har sedt åtskillige så enwise, at oaktadt de af Posten, förmedelst et ouphörligt ropande, blifwit warnade, hafwa de dock både gått och kört öfwer den swaga isen. Skulle icke Posten i sådant fall äga rättighet at skjuta skarpt, åtminstone åt Hästen? Det blefwe en god skrämsel för Pöbeln, som eljest<noinclude> {{huvud||A 2|an-}} <references/></noinclude> bis48xr49gyuzpxina6wx06w4e8h41j 104 196244 583935 583258 2024-12-16T05:56:12Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 583935 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />4</noinclude>anser det för et hurtighets-prof, at wåga sig i denna slags faran. At Poster tidigare utsättas, och innan många hunnit drunkna, tyckes äfwen wara angelägit; eljest tjenar anstalten föga. Nog tror jag Wederbörande kunna få säkra prof af isens ostadighet, utan at wara nödsakade at wänta til dess flere omkommit, eller åtminstone warit nära at omkomma. Men jag wil lämna detta ämnet, och som hastigast widröra et annat, förmodeligen ej mindre angelägit; det angår wåra Hamnars skötsel. Det är wisligen förbudit, at kasta någon slags orenlighet wid Stränderna; den som endast sedt hwart alt det blifwit fördt, som dessa dagar är uphuggit ifrån gatorne, kan döma om handhafwandet af detta förbud. Om <tt>dessein</tt> wore at igenfylla Hamnarne och utwidga wåra Stränder, så kunde man knapt snarare winna ändamålet. Wid Skepsbron stå Taflor utsatte, som alfwarligen warna hwar och en, at icke kasta något i Strömmen; men det är skada, at dessa Taflor ej kunna tala, och hindra hundrade tals folk, at om qwällarne fritt synda emot denna warning. De högar af sopor och all slags orenlighet, som dageligen ökas, som fylla Hamnen, och äro i högsta måtta obehageliga, både för syn och lukt, bära nogsamt wittne därom, at Taflorna ensamme ej äro tilräckeliga at förekomma en så skadelig osed. Huru skal man då göra? Upsyningsmännerne hafwa så mycket at göra; de skola dela sig<noinclude> {{höger|på}} <references/></noinclude> 258hhoxx41srnd8jmdfb2wwoj9pp3gz 104 196245 583936 583259 2024-12-16T06:02:30Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 583936 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|5}}</noinclude>på så många ställen. At få en Päls, en Salopp eller Siden-Mössa i beslagar-andel, och ändå dessutom en del af Böterne, lönade wäl mera mödan, än at gå och spionera kring gamla sop-högar. Än mindre kan man obligera Herrar Fiscalerna, at i egna personer någon gång göra sig et så litet riktande beswär. Jag wet sannerligen icke huru detta onda skal botas, men det wet jag, at om något kraftigt medel icke snart widtages, så blir skadan nästan obotelig. Det fordrar icke mycken eftertanka, at finna huru nödigt det är, at Hamnarne icke grundas eller fyllas igen. Wi böre ock komma ihog, at wi icke så böra lefwa för oss, at wi aldeles glömma bort wåra stackars Efterkommande. De få orsak at förakta och hata wåra minnen, om, igenom en oförswarlig wårdslöshet, wi göra dem förlustige af så härliga förmåner, som Stockholms belägenhet lämnat oss, och lika mycket bordt lämna dem. Om wi fortfare, som wi börjat, kunna, efter en längre eller kortare tids omlopp, store och djupt lastade Skepp icke lägga sig til våra Bryggor. Handelen blir betungad med kostnad, möda och tid-spillan. Samma olägenhet möter tilförslen och rörelsen åt Mälare-Sidan; luften blir inficierad af muddret; hwaraf Canalen imellan Staden och Riddareholmen snart skal gifwa et bedröfligt exempel, om det genom goda anstalter ej blir hindrat. Den som gått utmed Munkbron dessa förflutne dagar, har<noinclude> {{höger|med}} <references/></noinclude> 4vacnagabhh7vcmis2dsttchfidm4vm 104 196246 583937 583261 2024-12-16T06:32:02Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 583937 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />6</noinclude>med grämelse måst se, huru mycken orenlighet blifwit utförd på isen, och där opåtalt fått ligga qwar, för at sedermera sjunka och uphöja Wikens och Canalens botten. Om wi på detta berömliga sätt continuera, så kunna wi, förr än man tror, hafwa det nöjet, at se det inga större Båtar äro i stånd at lägga sig wid Bron, särdeles längre up mot Canalen; en hoper nödiga Landtmanna-Waror hindras at bli sålda, eller åtminstone för någorlunda drägligt köp; de som nu äro wane at nyttja denna Hamn, efterhand ledsna, nödgade at söka sig andra ställen, och ändteligen at aldeles öfwergifwa en med så många swårigheter förknippad Näring. Det stillastående watnet i Canalen, som dageligen minskas, skal ock gifwa ifrån sig en mycket ljuflig stank, som blir en fruktsam Moder til åtskilliga sjukdomar, och som, jämte flera nyttiga påföljder, ger Efterwerlden et hedrande bewis om wårt Tidehwarfs Police och Ordning. Min Herre! Dessa anmärkningar härflyta icke af lust at tadla; jag försäkrar, at jag af mitt innersta hjärta önskade, at ha orätt, i det jag sagt och spått; men jag är Borgersman, och boende här i Staden, och har af flerårig erfarenhet sedt, hwad redan händt. Jag skyller ingen människa för efterlåtenhet; mycket ondt kan ju hända, utan at någon har skulden därföre; och man bör ändock, tyckes mig, hafwa lof at beklaga sig öfwer<noinclude> {{höger|så-}} <references/></noinclude> s9b6zu34uzgapzpemwx6jg38fbuqkv9 104 196247 583938 583319 2024-12-16T06:39:06Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 583938 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|7}}</noinclude>sådana olägenheter, som wäl hittils icke warit möjeligt at afhjelpa; men hwilka framdeles i mer eller mindre mon torde stå at bota. Det wore önskeligt, at de, som styra Folk och Land, wille likna Konstnärer. Så snart det blifwer bekant uti {{rättelse|Eugland|England}}, at en ny wäfnad af Silke är påfunnen i Frankriket, blifwer den samma ofördröjeligen eftergjord i England. Hwarföre skulle det icke äfwen anstå en Statsman, at antaga en nyttig Lag, som är i bruk hos dess Grannar? Wi hafwa likwäl funnit oss uti at eftergöra Porcellainer: låt oss äfwen göra efter det goda, som finnes hos wåra Grannar, och lät wåra Grannar vända sig til förmon, hwad de finna förträffeligt hos oss. Det är icke rart at finna Trägårdar, där man ser Frukter bringas til mognad, hwilkas rätta hemwist är under Linien: Wi hafwa ju 1000-tals wisa Lagar och nyttiga Wanor: sådane äro de träd och wäxter, som wi böra låta utplantas; de äro ifrån alla Climat, och böra wäxa uti allas hjärtan. En den bästa Lag och nyttigaste Wana finner man uti Holland. Då twå Personer äro sinnade at lagföra hwarandra, måste de aldraförst företräda hos Förliknings-Domaren, som kallas Fridgörare; och då Parterna medbringa Advocater eller andra Winglare, afwisas de genast: och således tages weden af elden, då man ärnar utsläcka brasan. Frids-Domaren säger då til Parterne: ''Jag undrar högeligen öfwer''<noinclude> {{höger|''E''-}} <references/></noinclude> rdirr1i7197781ohc1qyyku4uxbowdx 104 196248 583939 583265 2024-12-16T06:45:04Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 583939 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />8</noinclude><i>Edert löjeliga företagande, som härmedelst allenast wiljen förstöra en del af Edra penningar, då J på båda sidor gören Eder skada och förspillen Eder tid. Jag wil söka at förlika Eder, utan någonderas kostnad.</i> - - - Om då Parterne äro altför begärlige på Rättegång, afwisas de til andra dagen, på det at tidens utdrägt skal kunna bringa dem til eftertanka. Ändteligen eftersänder Domaren Parterna andra och tredje gången: om då deras lystnad icke kan ändras, så gifwes dem frihet, at gå med hwarandra til rätta; och då sker det lika som brukeligt är med illa angrepne lemmar uti sjukdom; de underkastas Fältskärens insigt och knif. Det är onödigt at här anföra nyttan i allmänhet, om denna sed antoges, och sådan ofta onödig Rättegång afböjdes i förtid; men jag fruktar före, at mången, som af renaste wälmening föreslår något nytt til Allmänhetens bästa, kan i deras ögon blifwa med förakt ansedd; och Folket torde ropa: - - - <i>Hwad har han at bry sig med det, som honom icke angår? Det är en underlig Karl, som wil göra oss lyckligare än wi äro, och än wi åstunda blifwa: wet han icke det, at åtskillige missbruk och ordentligheter måste nödwändigt wara til? Hwarföre wil han då afskaffa et ondt, som likwäl föder och underhåller så många människor?</i> - - - Häremot har jag aldeles ingen ting at inwända. {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> 5rsq1zrdbirkd8zuwll9rn8evgm1k67 3 196669 583918 583914 2024-12-15T12:29:08Z Gottfried Multe 11434 /* Rättelse av gammalstavning */ 583918 wikitext text/x-wiki == Rättelse av gammalstavning == Hej, Grey ghost. Jag ser att du rättar gammalstavning i Tragedien på Birlstones herrgård 1915. Men enligt anvisningarna för korrekturläsning, så ska endast uppenbara stavfel rättas: "Ändra inte annat än uppenbara stavfel och aldrig faktafel i texten." Och texten i boken är inte felstavad, bara lite ålderdomlig. Så vi behöver bara se till att texten är korrekt återgiven från den inscannade sidan. Med vänlig hälsning [[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 15 december 2024 kl. 11.07 (CET) :Jag har inte rättat gammalstavning. Det såg ut så när jag kom dit. Det var Thuresson som gjorde det som synes i historiken. [[Användare:Grey ghost|Grey ghost]] ([[Användardiskussion:Grey ghost|diskussion]]) 15 december 2024 kl. 11.15 (CET) ::Texten är publicerad 1915 med modern stavning. I enstaka fall har det dock slunkit med gammalstafning, sedt istället för sett, och dessa har rättats för att få en konsekvent stavning. [[Användare:Thuresson|Thuresson]] ([[Användardiskussion:Thuresson|diskussion]]) 15 december 2024 kl. 12.18 (CET) :::Jaha, ja då tar jag tillbaka vad jag skrev. --[[Användare:Gottfried Multe|Gottfried Multe]] ([[Användardiskussion:Gottfried Multe|diskussion]]) 15 december 2024 kl. 13.29 (CET) cxcbv8i4axsqmrz98jpei7sdgz2v96g 104 196675 583930 2024-12-15T23:14:11Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 583930 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|58|{{st|<b>OM RUNSTENARS ÅLDER</b>}}|1 Cap.}}</noinclude>sidste af de Hedniske, som Företalet til {{ant|Bautil}} med denna Anmärkning omtalar: “Gäjter har warit en mägtig Sjö Konung i Swidjod wid 160 År före Christi Födelse; såleds är lätt at finna Åldren af 267, som efter hans Wikingawård Asur, Håkan Jarls Son och Gunlögs Man upsatt warit.„ Jämte denne Stenwård hafwe wi ännu någre andre Stenar som ock omtala detta Götes Tåg i Wester: och finnes därom {{ant|in not. ad Vit. Theod. Jo. Peringsk. pag. 481. sq.}} en annan Tidräkning. Men utan at nu orda om, hwad för en Håkan Jarl därmed närmast warit samtida, anmärkes allenast af Bönen, hwarmed Skriften slutes, at han hörer til Christendomstiden. 8. Domars förmente Sten, som, utan Skrift, föreställer allenast en Drake och et Korss, kunde, i Anseende til detta, intet behöfwa widare Förklaring: dock såsom någon af andre Figuren kunde taga sig Anledning at likaså snart föra denne Sten til Hedendomen, som en annan för Korsset skull hafwer Skäl at hålla honom för Christet Folks Arbete; så är förmodligen intet otjänligt at ärinra, det man på åtskilliga Ställen i Lunds Domkyrka, hwars Byggnadstid är i det nogaste bekant, utan och innan Wäggar och Dörar, finner Drakar, Lejon och Ormar til öfwerflödigt Tal, utan at man kan anse dem af annan Betydelse, än blott, såsom sin Tids mest behaglige Prydnader, efter Konstnärens Snille utförde. Några Ritningar af desse Bilder finnas wid Den Berättelse om förnämnda Domkyrka, som min Morbror Bibliothekarien Hr. D. Corylander År 1755 underdånigst afgifwit til Hännes Maj:t Drottningen. När man med Upmärksamhet set flera åtskillige Tiders Målningar, Ritningar, och Bildhuggerier, händer det gärna, at man af Öfning samlar en wiss hwar Tids Smak i dylika Arbeten: och til Prof därpå torde de, som behagar at jämföra desse Zirater med K. Domars föregifne Sten, finna dem allesamman nog lika, och kanske i det närmaste sådane, som woro de en ock samme Tids Foster. 9. Sibbe Uddsons Sten har jag, i min Berättelse om Norrköpings Ålder och åtskilliga Öden, fört til År 1097, mest i Anledning däraf, at på honom en Krönd Hjälte berömmes, som kommit från et Land, hwarest Kröning framför andra Länder warit bruklig; hwilka Omständigheter med Danske Konungens Erik Egots Härtåg emot Öland jämförda, då ingen Konung ännu, hwarken i Swerje, eller Norje, låtit sig kröna, och det därföre kunde, efter Påwiska Kyrkans Grunder, anses för något stort<noinclude> {{huvud|||och}} <references/></noinclude> j17julb0ykohl7cretgr4g8u5x2a3xt 104 196676 583931 2024-12-16T00:44:48Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 583931 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|1 Cap.|{{st|<b>UNDER HEDENDOMEN.</b>}}|59}}</noinclude>och förnämligt, at kallas {{sp|Krönter}}, på denne tappre och ansenlige Herre bäst passar sig: hälst det tilika på Stenen tydligen nämnes, at samme krönte Hjältes Kröndta Land warit i Danmark beläget, och Språket, samt Skrifsättet för öfrigt med denne Tid wäl öfwerenskomma. 10. Braut-Anund måste nödwändigt den Anund warit, som på Stenen i Slaka Sokn kallas {{ant|Anunir}}, och det af intet annat Skäl, än at det så behagat Auctoren. På samma Räkning skal den nye Braut-Anund bekomma, både Samsyskon och Halfsyskon, och en Fru Moder, Ingifastr. Det är alt lika så wisst, som at den Thjälwar, hvilken strandat på Götön, eller Gotland, warit den samme, som denna Ö först bebot. {{ant|Peringsk. not. ad Vit. Theod. R. pag. 445.}} Med mera Warsamhet talar om Thiälwars Runsten den ärlige Hadorph i Företalet til Gotlandslagen. Man kan därföre intet annat, än beklaga wår Historia, som igenom så dristiga Tiltag och oriktiga Slutsatser mera tappat, än wunnit. 11.-14. De Stenar, som en Del af wåre Häfdagranskare trot handla om Ingwar Harras, eller den äldre Ingwars Färd til Estland, äro Minneswårdar efter den yngre Ingwars längre Resa, i Öster, som däraf blifwit kallad den widtbereste, eller, som fordom sades, Widförla. Och emedan jag längesedan föresatt mig wid Tilfälle at utgifwa denne Ingwars Saga (om hwars Tilförlåtelighet man nu icke så mycket, som tilförne, lärer twifla) och tillika på desse Runstenars Påskrifter; så spares det ock til et särskildt Capitel at handla om Ingwars Runstenar. Hwarefter de öfrige för Hedniske agtade Runstenar äfwen på sina Ställen widare skola aföras och förklaras. Imedlertid kunna de Korsmärken, som synas på de fleste af dem, gifwa en förmodlig Tanka, at allesamman äro, af Christet Folk, efter Christna Människor huggne och upsatte. Dock, såsom de mest eftertänksame Nordens Fornforskare hålla Saxos Witnesbörd om Runamon i Blekinge och Kong Gorms Stenar för det kraftigaste Skäl at wisa, det wåre Förfäder i Hedendomen redan brukat at rista Runor på sine Wårdstenar; så fordras förmodligen tilförne därom min Mening: Hwarföre jag denne Skribents egna Ord här wil öfwersätta. “I Blekinge, säger Han, ser man med förunderliga Tekn af Bokstäfwer en Häll, som äljest tjänar Resande för Wäg. Ty sunnan ifrån Hafwet går en Bergstig til Wärends Härads Ödemarker, som af twänne icke mycket åtskilda samt nog långt utdragna Linier omfattas. Det släta<noinclude> {{huvud||H 2|“imel-}} <references/></noinclude> pipul06fogzpo6xn3cqw2qcz0431fou 104 196677 583940 2024-12-16T11:32:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 583940 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|194||}}</noinclude>de större af dem. Det är på denna yta, som smöret eller istret ingnides, och det är här, rundt omkring hålen, som elfvorna dansa. I graniten synes, helst då den är afjemnad, små grynigheter, bestående af glimmer-korn etc. som för ögat bilda afbrott mot den mörkare ytan. ”Detta är elfvornas fotspår.” Elfvorna lemna nemligen genom ihärdigt dansande sådana spår efter sig i stenen, ehuru de äro mycket små, endast ett par tum långa. Det är således elfdansens kringgående rörelse, som gifvit anledning till namnet ”elfqvarn.” Underliggaren (stenen) är som vanligt stilla, men det är elfvorna, som med sina fötter nöta och mala på qvarnen. Då två personer, hållande hvarandra i händerna, och hastigt stampande med fötterna snurra rundt om, så kallas detta att ”mala säd.” Begreppet är det samma. Professor Christie säger sig hafva hört en sägen om att alferne dansa <i>under</i> den vid Magla, ej långt från Ljungby i Skåne belägna stenen, men tillägger att begreppet om alfernes eller elfvornas dans här på sednare tider troligen blifvit förfalskadt<ref>Måhända var denna sten helgad åt Svartalferna, som enligt folkföreställningen bo under jorden, och som följaktligen äfven böra hafva en danssal unler jorden?</ref>. Deruti har han troligen rätt. Angående den i mellersta Sverige ännu rådande folkföreställningen om samma elfdans hade han, då afhandlingen skrefs, ingen kunskap, ehuru han hört talas om ”elledans” i Danmark, med anledning af de små runda ringar af mörkare gräs, som stundom visa sig på ängar, och hvilkas tillkomst folket kan förklara å ömse sidor om Sundet. Elfqvarnarne äro således elfvornas förnämsta dansgolf. Voro nu dessa elfvor och alfer sjelfve så danslystne, så är icke heller otroligt, enligt professor Christies förmenande att de dem dyrkande och fruktande menniskorna, i samband med offren äfven förehaft dans för att hedra dessa gudomligheter. Dans vid offerhögtider har af ålder varit bruklig. ”När nordboerne i forntiden gjorde offringar till gudarne på högar och öppen mark, anstälde de vid samma tillfällen lustbarheter. Att dansen varit med bland desse, är icke osannolikt, då man vid andra tillfällen, såsom då man vid stora sammankomster tömde bägaren till gudarnes minne, också dansade.” Vidare omtalar han att i Norge finnes såkallade<noinclude> <references/></noinclude> 9rgztmzzsbzzfv2z8pfqazjoq86r6ov 104 196678 583941 2024-12-16T11:42:19Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240993/FULLTEXT01.pdf 583941 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||195}}</noinclude>”dandserhauge.” Desse äro omgifne af en mindre graf<ref>Sådana högar finnas talrikt i mellersta Sverige, ehuru jag aldrig hört namnet ”danshög.” Men att folket än i dag har sin lek- och dansplan på och omkring stora ättehögar, det är en känd sak. Grafven omkring ättehögen har naturligtvis uppstått deraf att jord derar tagits, för att öka grafkullens höjd och storlek.</ref>. Sådana kretsformiga fördjupningar finnas, säger han, äfven på flata marken. I toppen af desse högar och äfven i midten af de på marken löpande kretsarne ses ofta ett litet hål, eller en fördjupning i jorden. ”Jag menar”, säger han, ”att i desse fördjupningar stenbilder (?) fordom stått”. Professor Christie är nemligen nu inne i sin bevisning för att de af honom kände stenarne skulle hafva varit gudabilder. ”I Laurdal i Telemarken, hvarest många dandserhauger finnas, går en sägen att i slika högars topp stått stenar (gudabilder) omkring hvilka man fordom vid vissa tider skall hafva dansat.” Vi få härvid ihogkomma, att dansen i forntiden väl kunde hafva föregått såsom en religiös, till offringen hörande ceremoni, utan att den på högen upplagda stenen nödvändigt skulle föreställa en gudom. ”Dans kring heliga stenar lärer ock intill sednaste tider hafva varit bruklig i Ryssland. Två mil från Kunda, emellan Reval och Narva, finnes en stor sten, <i>omkring hvilken ortens befolkning dansade när de offrade för att erhålla lycka för sig sjelfva och sina kreatur, — offringar, som hafva fullkomlig likhet med våra fäders alfablot.</i>” Detta dansande står troligen i någon förbindelse med föreställningen om alfernas dans. I sammanhang med hvad professor Christie berättat, att i så kallade ”dandserhauger” skulle hafva funnits fördjupningar, hvilka han förmodar härröra deraf att å kullarnes topp i forna dagar stått stenar af hvad art de nu må hafva varit, så vill jag omnämna att å en stor mängd ättehögar i Södermanland, äfven om desse äro ganska små, finnas å toppen klotformiga stenar, hvilka dock för det mesta äro nedsjunkne i jorden, så att endast deras öfversta rundning är synlig. Stundom synas de icke alls, men då man nedsticker ett verktyg i högen för att öppna och undersöka den, stöter spaden eller jernspettet i många fall<noinclude> <references/></noinclude> j3jtwm7nsypvoiy3dnl3tna8j3nkelu