Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 4 157148 584000 583593 2024-12-17T17:16:20Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 584000 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2024-12-16T10:40:49Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 3 |- |ocr || 35 || 4 |- |proofread-editnext || 25 || 1 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,3 ocr,35,4 proofread-editnext,25,1 --> fx3od2sr7i4ninkxxe5orifmbaml5yl 104 190109 584008 564506 2024-12-17T22:58:27Z Thuresson 20 584008 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />156</noinclude>Segerlyckan skulle åtminstone vid denna tid ej förblifva de franska vapnen så särdeles trogen. De förenade arméerna slogo dem nämligen vid Aldenhoven den 1 Mars, Neerwinden den 18 och Löwen den 22; det var slag på slag. Förlusten af de starka Weisenburgska linierna, som eröfrades af Wurmser, en utmärkt österrikisk general, var förkrossande för det franska banéret. Lika hastigt som Dumouriez’ krigarerykte uppväxt, lika hufvudstupa föll det äfven, för att aldrig mera resa sig. Tillbakakastad från alla sina eröfringar, återvände han inom franska gränsen till lägret vid Maulde. Krigshären intogs af fruktan och förfäran. Man antager att det var från detta ögonblick, som han, med kännedom om konventets misstänksamhet och det öde, som förestod en general, hvilken lidit nederlag, fattade det beslutet att kasta om samt öfvergifva det parti han hitintills tjenat såsom en djerf och snillrik chef, och öfvergå till de förbundna magterna, hvaraf likväl följden blef, att han efter hvarjehanda hugskott plötsligt tvingades att söka sin räddning i en oförtöfvad flykt. Konventet förklarade honom för en fäderneslandets förrädare. Frankrikes bestörtning blef nu ej mindre än de koaliserade magternas varit förut. Den 31 Maj ljöd åter stormklockan i Paris. Samma råa massor, som omgåfvo Tuillerierna och störtade konungadömet den 10 Augusti, omringade nu det i samma palats arbetande konventet, för att krossa ordningens sista skrank. Konventet gaf äfven, liksom konungen, vika. Revolutionens vildaste och hänsynslösaste män, Robespierre, Danton, Marat, Collot-d'Herbois, Billaud och Couthon hopsatte en ny konstitution. Styrelsen anförtroddes med diktatorisk magt och myndighet åt tvenne utskott, det ena det allmänna välfärdsutskottet, det andra det allmänna säkerhetsutskottet. Tillståndet var mer än fasansvärdt. Snart fans ingen ort, yttrar Ségur den äldre, der icke brottet egde sina skändliga redskap, tyranniet sina spioner, dygden sina fiender och oskulden sina bödlar. Söner angåfvo sina fäder, den fattige anklagade sin välgörare, tjenstehjonet förrådde sin husbonde, broder angaf broder, ingen vågade gifva luft åt sin förtrytelse, knapt vågade man tänka. Den af England från Frankrike emottagna krigsförklaringen af den 1 Februari besvarades några få dagar derefter. Regeringens statssekreterare, Greenville och Dundas, inlemnade till både öfver- och underhuset den 11 Februari ett konungens bref, hvari parlamentet delgafs, att franska regeringen utan allt föregånget tillkännagifvande och i strid mot den allmänna folkrätten anbefalt och utöfvat fiendtligheter, så till gods som person, emot det engelska folket, samt att samma regering på föregifna, de mest ogrundade skäl, derefter<noinclude> <references/></noinclude> 8ge6m24gxzswumtz02ic5z4l7f36stb 104 190110 584009 564507 2024-12-17T23:02:14Z Thuresson 20 584009 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|157}}</noinclude>förklarat de förenade rikena krig. Konungen hade derför sett sig nödsakad att vidtaga erforderliga mått och steg för att bevara sin kronas anseende och sitt folks rättigheter, förtroendefullt förlitande sig på parlamentets fasta och kraftiga stöd. Uti den tacksägelseadress, som parlamentet dagen derpå afgaf, uttalades ett oinskränkt och förtroendefullt bifall till den kungliga skrifvelsen. Dermed trädde England i spetsen för de koaliserade magterna emot Frankrike. Ryska kejsarinnan Catharina utfärdade den 19 Februari en skrifvelse till ryska senaten, hvari hon tillkännagaf att hon afbrutit all förbindelse med Frankrike, i det hon återkallat sin minister samt afvisat från riket den franske chargéd'affairen, i sammanhang hvarmed hon befalde alla ryska konsuler o. s. v. att lemna Frankrike och alla franska dito att lemna Ryssland. För öfrigt tillätos inga fransmän, utan afgifvande af strängt bindande skriftliga vilkor, att qvarstanna i Ryssland. Året 1793 var revolutionens blodigaste år. Massor af offer föllo, de ena efter de andra. På en enda dag slagtades 31 konventsledamöler och på en annan 35. Den »nationella rakknifven», som guillotinen också kallades, arbelade rastlöst. Drottning Marie Antoinetts lidanden i tempeltornet utgöra i och för sig ett det mest grymma sorgespel. Konungen hade blifvit bortryckt ifrån henne och förd till döden. Hvem kan beskrifva hennes smärta dervid? Men i slutet af Juli månad ryckte man äfven hennes två barn ifrån henne. Med »jublande grymhet» instälde sig municipalitetets tjenstemän nattetid, för att delgifva den ur sömnen uppväckta modern denna befallning. En fasansfull scen följde. En timmes tid gjorde hon det mest förtviflade motstånd. Hon kastade sig öfver gossens bädd och skyddade honom med sin egen kropp. Hon vek icke ur stället. Plötsligt fattade då en af karlarne hennes lilla dotter och hotade att genomborra flickan, om hon ej lemnade gossen. Vanmägtiga sjönko hennes armar ned. För att rädda det ena barnets lif, lemnade hon ifrån sig det andra. Från denna stund var lifvet henne likgiltigt. Den 1 Augusti förflyttades hon till Conciergeriet. Frankrike tycktes ett ögonblick vara fullkomligt förloradt. En proklamation från de Förenta Amerikanska Staterna af den 22 April, undertecknad af Washington sjelf, kom ytterligare såsom ett hårdt slag. Sedan kunnigt blifvit att krig utbrutit emellan Österrike, Preussen, Sardinien, Storbritannien och de Förenade Nederländerna å ena och Frankrike å den andra sidan, så förklarade han i denna sin proklamation, att det var Förenta Staternas pligt äfvensom deras intresse, att iakttaga trohet och upprigtighet emot dessa magter samt ett opartiskt och vänligt förhållande, hvilket han ock anbefalde hvarje medborgare, tillhörande staterna, att granneligen iakttaga, på samma gång han jemväl<noinclude> <references/></noinclude> n0tp8w924v4u6nfbx1cnum1p4odleo9 104 190163 584010 564643 2024-12-17T23:26:22Z Thuresson 20 584010 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|163}}</noinclude>ministern, general Acton, född i Besançon af irländska föräldrar, samt uppfostrad i Frankrike, styrde hon allsmägtigt landet. Konung Ferdinand sjelf sysselsatte sig uteslutande med att jaga och framför allt med att fiska. De innerligaste slägtskapsband fäste drottning Maria Carolina vid Österrike och Frankrike. Hon var dotter af österrikiska kejsarinnan Maria Theresia och syster till den olyckliga drottning Marie Antoinette af Frankrike. Såsom en ganska naturlig följd af dessa slägtskapsförhållanden upplöste neapolitanska regeringen småningom alla äldre förbindelser med Spanien och slöt sig i stället till Österrike och — med anledning af revolutionen — slutligen äfven till England. Vid den tid, då England förklarade Frankrike krig, ingicks nämlgen emellan kabinetten i London och Neapel en hemlig subsidietraktat. Efter detta mellan England och Neapel ingångna fördrag, blef förhållandet dem emellan ovanligt tillmötesgående och godt. Med otålighet afvaktade man att den engelska armadan skulle lyfta ankar och löpa ut till sjös. Dermed gick det likväl ej så särdeles fort. Först den 14 Juli hissade amiral Howe sin hvita amiralsflagga på den för kanalen bestämda flottan. Samtidigt {{Rättelse|hisade|hissade}} amiral Hood flaggan på den till Medelhafvet destinerade. Båda dessa amiraler hade såsom grånade sjöbussar ett stort anseende. Till ålder lika gamla — blott två års skilnad — hade de på ett ärorikt sätt städse deltagit i alla de idrotter, som under loppet af nära ett sextiotal af år häfdat och fräjdat Englands välde öfver hafven. Under det att Howe blokerade Brest och beherskade kanalen, bemägtigade sig Hood i förening med spanske amiralen Langala den 27 Augusti Toulon. Alla magter väntade sig mycket af dessa expeditioner. De båda Siciliernas konungarike, hvars hufvudstad, Neapel, vi nu närma oss, hade ännu ej haft några känningar af kriget. Medborgaren Maret utnämdes i Juni månad till franska republikens minister i Neapel efter medborgaren Makau, som då afträdde. Med amiral Hoods uppträdande i Medelhafvet blef, ehuruväl en viss diplomatisk slöja alltjemt kastades deröfver, förhållandet emellan de båda magterna ännu förtroendefullare. Premierministern Acton stod från denna stund också i personliga förbindelser med amiralen. Alla de tjenster, som de under för hand varande förhållanden kunde visa hvarandra, föllo sig äfven ganska naturligt. Acton visste allt för väl att Frankrike hade sina ögon stadigt fästa på allt, hvad han företog sig. Spioneriet har alltid varit hemmastadt i Italien och var det vid denna tid måhända mer än någonsin förr. Acton, som hade hvarjehanda politiska planer och intriger för sig, hade derför begärt af Hood, att han skulle sända honom en beslutsam, pålitlig, modig och ung man af sina officerare, för att i förekommande fall hafva till sitt förfogande. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pkkuisrud8n6gr3aqhi0d6f797oi1hn 104 190165 584011 564645 2024-12-17T23:31:17Z Thuresson 20 584011 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|165}}</noinclude>Af Tiberi palats återstår numera endast en obetydlig ruin; men naturen är ännu lika underbart intagande, ön ligger der, lik en flicka, brinnande af kärlek, berusad af tjusande synbilder, svalkande sig i en marmorbassin. Ännu i dag tyckes den drömma om forna tider och i orangernas balsamiska flägtar andas kärlek. Mannen i den röda uniformen hade rest sig upp. Inkommen i golfen, kastade han en lång blick, full af hänryckning, omkring sig. Att se Neapel, säga neapolitanerne, och sedan dö. Dö? Nej, det var ej en dödstanke, som uttryckte sig i den unge mannens ansigte; det var fullt af lif och helsa, fullt af kraft och ungdom, fullt af ett friskt behof att handla och tänka, att beundra och njuta. Att se Neapel, säger Du Paty, och sedan lefva. Synkretsen är begränsad af amfiteatraliskt mot hafvet sluttande höjder, beskuggade af gröna vingårdar och guldgula oranger, af mörka lagerskogar och kaktushäckar. Ur hvarje dalgång flägtar en hel verld af vällukt oss till mötes. Naturen synes här endast vara till för att blomstra och utandas sin kärlek. Blommorna tyckas från himmelen låna det praktfulla i sina färger, och frukterna suga sitt blod ur jordens eget hjerta. Pausilippos spets speglar sig med en klarblå skugga i vågornas spegel, och Procita, Ischia och Nisida gunga såsom oaser på den rörliga vattenytan. Här höjer sig en af dessa täcka italienska villor, der reser sig ruinen af ett tempel, helgadt åt Diana eller Venus Genetrix, erinrande om Roms verldsbeherskande välde, likväl numera — såsom sjelfva detta välde — endast en ruin. Himmelen hvälfver sig också här så hög och luftig, så blå och glänsande. Man skulle kunna tro, att den utgöres af ett enda gudaöga, som strålande af glädje hvälfver sig omkring oss. Hafvet är högblått och klart. Det är upplöst safir; det är en himmel af vatten under dig, liksom himmelen är ett haf af luft öfver dig. Men den lilla båten har redan ilat längre in i golfen, dagen skridit framåt, och Neapels af palats krönta höjder träda inom synkretsen. Sköna syn! På ena sidan Portici, Herculanum och Pompeji och på den andra Pausilippo och Chiaja samt i fonden Vesuvius. Vår resande hade lagt ifrån sig kikaren. Han behöfde icke ett synrör för att se. Föremålen trängde sjelfva in på honom. En djup suck höjde endast hans bröst. Skalderna berätta, att Parthenope, en sirén, dotter af floden Achelos och sånggudinnan Calliope, bodde mellan Capri och Italiens kuster. Hon hade hufvud och kropp af en qvinna ända till midjan; men återstoden liknade en fogel. Genom ljufheten och harmonien i sin sång lockade hon de förbiseglande. Oraklet spådde, att hon skulle förgås, så snart en man kunde motstå hennes sång och ord. Detta är myten om Neapel, som i äldre tider äfven kallades Parthenope. Ännu i dag är Neapel en tjusande sirén bland verldens städer,<noinclude> <references/></noinclude> av2aytlls0g0bxkaw1zwdn34kgi4vrw 104 196275 584013 583308 2024-12-18T01:03:23Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584013 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 3.}}}} {{linje|8em}} {{initial|C|4.5em}}ontributioner eller allmänna pålagor, betalas godwilligt, eller ock indrifwas genom laga handräckning: I förra händelsen undwiker man den tilökade Afgiften, som i sednare fallet under namn af Förhöjning måste betalas. - - Hwem ser icke, på huru oredig fot sådane Kronans medel inflyta; hwad ledsama och beswärliga omgångar måste icke Wederbörande betjena sig af, då de hos den fattiga, och ofta hos uslingen borttaga des ringa husgeråd eller enda klädesplagg; föra det til Auctions-Kammaren, där det icke sällan försäljes emot et förakteligt wärde; utan ofta då til betalning sådan utpantning icke är tilräckelig, går åter ny pantning för sig, under den fattigas tårar och suckar. - - Sådant är bedröfweligit: - - Men det lärer icke kunna hjelpas? Dock torde icke wara orådeligt, at föreslå et helt annat sätt, som både säkrare och lättare til äfwentyrs indrifwer Kronans Contributioner. Man wet af ärfarenhet, at de mästa oordningar i detta ämne leda sit ursprung ifrån flyttnings-tiderna: Dessa borde icke wara twå<noinclude> {{huvud||B|utan}} <references/></noinclude> a0jd1i7bhu5u3h4razdhp41r0py9t20 104 196302 584014 583335 2024-12-18T01:09:52Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584014 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />18</noinclude>utan en Termin; och den uti Maji månad infalla. Då kunde de af- och tilflyttande i rättan tid inköpa sin Wed-Provision, och i tid se sina wåningsrum til godo för wintern; m. m. och så förekommes de oredor som genom afflyttandet hända, då Contributionen innom året uptages. Detta är dock ej nog til Kronans säkerhet: Husägaren bör wara Kronan därföre answarig at Utskylderna betalas; och då Contributions-Sedlar til honom inkomma, han med sin Hyresman, antingen ärkänna förmögenhet at kunna betala; eller på Hyresmans wägnar afbedja någon del eller altsammans; alt efter omständigheterna. Ingen bör ifrån sine hyrde rum afflytta, utan bewis ifrån sin förra Huswärd, huru han betalt, så wäl hyran som Contributionerne. Genom sådan författning blifwer altid Kronan säkrare om sitt, än genom nu warande methode; och arbetet blifwer förmodel. mindre för dem som wid Contributions-Werket lägga handen. Nyssnämnde bewis ifrån Husägare, äro i synnerhet högst nödiga at efterfråga, då ogifta personer af- och tilflytta: Där en sådan man bor, när sedelen kommer til Husägaren, där bör han ock betalas innan han bortflyttar: och frågan blifwer, om icke Contributionen bör med lika säkerhet, til indrifwande af Husägaren bewakas, som hyran? På detta sätt winner Kronan: En Christelig Husägare blifwer den fattigas förswar:<noinclude> {{höger|och}} <references/></noinclude> 92ncdusr2kkjdror0czpqfks42i2l23 104 196303 584015 583337 2024-12-18T01:18:19Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584015 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|19}}</noinclude>och den som förr intet betalt, måste betala Contributioner. {{linje|16em}} Då man jämnförer den wanliga Skol-sången i husen om Söndagarna uti en del Församlingar här i Staden, med det andra budet i Lagen; så kan man icke nog förundra sig öfwer en så blind andagt. Inrättningen har warit god; men är nu förwandlad hos några, til et privilegerat tiggeri. Man hör ju Skol-gåssar, som underwisas af Församlingens Sångare, tjuta fram de ömkeligaste läten! och som icke kunna sjunga de lättaste Psalmer. Jag wet icke, om gehöret är förlorat hos Lärmästare i sången, eller hos dem som hafwa inseende öfwer Sångare. - - Måntro det icke wore nyttigt at electricera? - - - och antingen afwisa den tjutande Vocal-Musiquen, eller hjelpa honom med björkris? - - - Wederbörande, de gunstiga Wederbörande, wille för sin och andras upbyggelse genomläsa det Andra Budet med dess förklaring! {{linje|16em}} Den tiden nalkas, at wi få besöka Djurgården! passagen til sjöss dit, wore angenäm och nöjsam, om wi på Roddare-Båtarne sluppe brännas af solens heta den warmaste årstiden, och blifwa igenomblötte samt få fördärfwade kläder och förkylningar af et hastigt <includeonly>rägn.</includeonly><noinclude>{{huvud||C 2|rägn.}} <references/></noinclude> 5b5fr38myc1gx88nao51xf0r60cz0ca 104 196304 584016 583338 2024-12-18T01:38:42Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584016 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />20</noinclude>Dessa olägenheter kunde ju lätt förekommas, om Båtarne hade Sonndäck. Kostnaden tyckes mig wore ej så stor, at den borde afskräcka ifrån execution af en i min tanka så nyttig idee. Jag stiger nu icke utan ledsnad och fruktan på en af wåra wanliga Roddare-Båtar. Utan at omtala alla andra olägenheter, får jag ondt i hufvudet af solhettan, och blir wid återfarten om afton wåt inpå bara kroppen, efter jag icke i warmen kan släpa en tung Kappråck med mig. Min k. Hustru, som gemenligen gör mig et angenämt sällskap, och utom dess altid åtminstone twänne gånger i weckan skal besöka Djurgården, så länge den wackra årstiden räcker, har skämt bort åtskilliga klädningar, enär et owäntat rägn upkommit, emot hwilket hon icke kunnat wara bewarad. Ännu en anmärkning om Roddare-Båtarne. Det händer ej sällan, at Gummorne för sin större winst skul, intaga så många personer, i synnerhet då det bär ifrån Djurgården, at icke allenast alla måste sitta ganska obeqwämt, utan äfwen löpa fara at sjunka genom det at Båten är för mycket lastad. Detta har ock werkeligen skedt. Skulle icke wid hårdt straff söka förbjudas, at ej på en gång få emottaga flere än et wisst antal Passagerare? Jag wil hällre för min del gå landwägen hem, om det än wore i elakt wäder, eller ock wänta en tima längre, hällre än at risquera mitt lif,<noinclude> {{höger|ehu-}} <references/></noinclude> 9m3di269mc920caq6u4jb0cstpklt85 104 196305 584017 583339 2024-12-18T02:05:58Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584017 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|21}}</noinclude>ehuru litet betydande för Publiken det ock må wara. {{linje|16em}} Om jag ej bedrar mig, har något lärdt Sällskap utomlands upgifwit til beswarande emot belöning den frågan: Om bästa methoden til Gators läggande. För min del wäntar jag på swaren med otålighet: ty ehuru jag, så ofta min skyldighet fordrar, bidrar til min gatas omläggande utan motsträfwighet; finner jag dock at denna skyldigheten blir i längden både beswärlig och dyr. Jag tror wäl, at wederbörande hafwa all möda och upsigt osparde; men rätta methoden är kanske icke ännu upfunnen. En af de olägenheter dem jag märkt wid det nu brukeliga sättet är, at wid hwarje omläggning gatan för mycket höjes, de närstående husen til skada. Men jag wil ock tillika anmärka et fel som begås hos oss, och icke kommer ifrån sjelfwa läggningen. Den som klagar öfwer för mycken sopning och rengörning på wåra gator, tilwiter säkert Stockholms inwånare något som de werkeligen ej förtjena: Dock händer, at genast efter rägn sommartiden sopas, och då uprifwes mullen och sanden emellan stenarne som därigenom blifwa ojämna och lösa. Om någon ibland oss wille påtänka botemedel emot den olägenhet jag nu omnämt, så gjorde han det allmänna en betydande tjenst. {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude>{{höger|Krö-}} <references/></noinclude> mmwtw1bp6u34ok9koijkj0ip6dp72na 104 196306 584018 583340 2024-12-18T02:11:50Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584018 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />22</noinclude>Krögare: Huru skola de för Stadens bästa göras til nyttiga inbyggare? At endast skänka in Öl och Brännewin, det kan ju en gammal qwinna? men en karl kan tilhållas at göra nyttigare arbete. Wore det icke önskeligit, om alla Krögare blefwe pålagde, at tillika wara Stadstjenare, Upsynings- eller Beslagskarl? - - Det låter wäl särdeles, men jag skal förklara gåtan: Jag wil allenast det han skal wara i sit qwarter där han bor: och hans skyldighet, at gå omkring det samma qwarteret flere gånger om dagen; efterse oordenteligheter; tilsäga om gatusopning, eller då is och snö bör afföras, och wara qwarterets Man, som kan tillitas på det sätt, som man påkallar Stadstjenare: Han borde äga samma rättigheter och witsord som detta folket, och det förswar under Lagen, som de njuta: med et ord, han borde wara en Qwarters-Commissarie i mignatur. Hwad som gifwit mig anledning at tänka häruppå, är den brist wår Stads inwånare måste widkännas, på prompt handräckning, då oordenteligheter förefalla i qwarteren: och hwar finnes wäl något qwarter i Staden utan en, til flere Krögare? Jag tror icke at det skulle blifwa omöjeligt, at werkställa detta förslaget: men jag tror ock tillika at - - - ställa sig absolut emot alt som borttager oredor; och endast bifaller hwad som til egen beqwämlighet och fördel bidraga kan. {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude>{{höger|Jag}} <references/></noinclude> r8pv7gt5i787oz7jpgb5jhm2k4fptmq 104 196307 584019 583341 2024-12-18T02:17:28Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584019 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|23}}</noinclude>Jag wil gifwa tilfälle at tänka på en underlig Contradiction. Årligen åtgå en ganska ansenlig myckenhet Hasselspön til brotsligas afstraffande, och tunband inhämtas dock utifrån. Jag wil nu icke göra några reflexioner öfwer detta ämnet. Men jag fruktar at executionerne til slut utöda wår Hasselskog. Wederbörande få dageligen swårare efter spö och ris, hwaraf consumtionen endast i Stockholm utgör et betydande object. Huru skal en så både löjlig och för mänskligheten ömkanswärd Contradiction förekommas? - - Skal man afskaffa spöslitandet? - - - Har detta slags straff någonsin gjort nytta och förbättring? På dessa och flera frågor kan jag sjelf icke swara. War god och uplys mig och flere. {{linje|16em}} De många stora ikring gatorna nu löpande arga hundar, som anfalla folket, äro högst äfwentyrlige at möta. En man har i dessa dagar blifwit illa angrepen - - - Det wore önskeligit, at de wille bita någon af Herrar wederbörande, så tror jag med wisshet, det innom några dagar, man icke skulle se någon lös hund på gatan. Det är i mannaminne, at Bödelsknekten nedstuckit lösa hundar: och hwarföre kan icke äfwen nu sådane onyttige och farlige djur utrotas? {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude>{{höger|En}} <references/></noinclude> kal0cjax5yrsbnoyc7svmr3dg9lrtve 104 196308 584020 583342 2024-12-18T02:24:02Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584020 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />24</noinclude>En {{rättelse|aftonstuud|aftonstund}}, för några dagar sedan, promenerade jag åt Norr-Malm, och kom at gå öfwer Torget då Tapto efter wanligheten skulle slås på Trummorna: - - Då war något nytt jag feck se. - - En Trumslagare hade stöfletter, den andra icke, och den tredje nog <tt>degagé</tt> klädd med ullstrumpor: Detta war wäl ingen oordentelighet, men jag anmärker det såsom nytt och något liknande den förra Stadswagts-Paraden. Det war med ord at säja: något för ögat under Musiquen. {{linje|16em}} Förleden Söndag eller d. 6 i denna månad, då Deras Maj:ter gjorde en promenade til Riddarholmen, sågs en död häst ligga i Canalen inwid bron. Et så ohyggeligt spektakel för hwar man och särdeles höga Öfwerheten, hade icke lätteligen i någon af de andre större Städer i Europa förefallit. Policen hade förut gjort sin ronde, och skaffat ur wägen den döda hästen: men hos oss är det icke sällsynt at se döda hästar ligga et eller flera dygn på gatorne. {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> m9yxl79xyo7hbkxdb9zwsx43ztet2pf 104 196707 583998 2024-12-17T14:04:32Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240993/FULLTEXT01.pdf 583998 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||199}}</noinclude>Våra förfäder hafva således efter all sannolikhet begagnat gamla minnesmärken och gamla minnesstenar, resta kanske flere hundra år före deras tid, för att derå inrista sina runor. För dem voro de med hålor försedde stenarne redan då antiqviteter. Man kan tänka sig att ungefär så har äfven tillgått ned våra ”stenklot på ättehögarne” (jag begagnar ännu detta oegentliga namn). <i>Strengnässtenen</i> låg måhända på en grafkulle af hög ålder, och hade den nu nedvända sidan uppåt. På denna sten hade det förhistoriska folket (vi äro nu inne i fantasiens verld) offrat under århundraden till ställets skyddsande eller för att hedra den aflidne. Då kom det nya folket, vände stenen om, tillhögg honom och prydde honom på ett fullkomligare sätt, men ännu lefde måhända något qvar af de gamla föreställningarne om ställets helighet och offren fortsattes. Vi lefva nu midt inne i det 19:de århundradet och landet har i 8 hundrade år varit christnadt, men <i>ännu</i> offras på hedniskt vis å vissa stenar. Saken är således icke omöjlig. Den ifrån Strengnässtenens centrala håla utmynnande rännan, är i anseende till öfverensstämmelsen med de engelska fornminnena, värd uppmärksamhet. <i>Ytterselastenen,</i> den ifråga om ornamenteringen tvifvelsutan yngste stenen, har äfven sin håla och har måhända haft {{rättelse|fleer|flera}} sådana, hvilka blifvit utplånade då stenen af ett sednare {{rättelse|fokl|folk}} omarbetades. Beträffande de öfrige stenarnes ålder, så är det möjligt och troligt att de å dem synliga ornamenterna äro gjorde under jernåldern, de äro åtminstone funna å högar och uti högar, som tillhöra jernåldern, men om ock detta medgifves och om ock dess stenar varit under jernåldern till ett eller annat ändamål begagnade, så finnes dock i stilen af deras ornering, äfvensom i sättet för dess utförande något som talar om en äldre tid än runstensperioden<ref>Härvidlag undantaga vi naturligtvis Ytterselstenen.</ref>. Xylograferne hafva icke förstått att fullt uppfatta ritningarna<ref>Särskildt är detta fallet med fig. No 4. Inglingehögens stenklot tyckes äfven hafva erhållit sin ornering under en jemförelsevis sen tid.</ref>, hvadan rännorna, fördjupningarna synas skarpare och smalare än de i verkligheten är. De tyckas icke vara huggne med jern utan ristade in med någon hårdare stenart. De äro bredare, mindre skarpa, mindre djupa och mindre<noinclude> <references/></noinclude> 7gzcda9aa566h5qb6rygu0hrslduriz 104 196708 583999 2024-12-17T14:28:20Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 583999 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|200||}}</noinclude>omsorgsfullt begränsade än runstensperiodens slingor och runor. Professor Simpson anser äfven att ”the cups and rings” äro utförde med stenverktyg. För att förvissa sig derom, lät han på baksidan af en sålunda ornerad sten utföra ett experiment som visade att med hård sten utförda ristningar kunde lyckas ganska väl. På grund af hvad nu sednast blifvit anfördt, anser jag icke omöjligt att en del af desse nu afhandlade och beskrifne stenar <i>kunna</i> vara äldre än jernåldern, ehuru de otvifvelaktigt under densamma för ett eller annat ändamål varit i bruk. Traditioner, seder och åsigter utrotas icke så lätt af en invandrande folkstam i ett land, som förut af ålder egts af ett annat folk, och detta senare försvinner icke heller spårlöst. Det ljus, som professor Simpsons utmärkta afhandling kastat öfver hithörande förhållanden, tyckes sända några brutna strålar äfven till vår nord. Mycket af hithörande ämnen är ännu outredt, mycket ringa uppmärksamhet har dessutom hittills fästats vid hvad vi hafva af dylika fornminnen och saken har, åtminstone här i Sverige, varit föga behandlad. Skulle jag nu på grund af det anförda kunna våga att göra en slutsumma, så skulle den visa sig såsom följer: <i>De på och i ättehögarne, med menniskohand bearbetade stenarne, hafva der erhållit sina platser i följd af någon religiös bevekelsegrund; de hafva måhända varit använda såsom blothällar eller offerstenar, antingen för att dermed hedra någon naturgudomlighet eller den döde; de stå med afseende å ornamentering och traditionelt bruk i ett visst sammanhang med en förhistorisk tids folk och religionskult, särskildt kan man spåra hos dem en viss öfverenstämmelse med den af professor Simpson afhandlade ”cup and ring”-skulpturen. Dessa antaganden omöjliggöra slutligen icke den förmodan, som äfven blifvit uttalad, att några af dessa stenar under en senare period, t.&nbsp;ex. under yngre jernåldern, af konungar eller höfdingar vid högtidliga tillfällen, t.&nbsp;ex. vid ting, blifvit använda såsom thron eller talarestol.</i> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3zfo41ajgke1mkwepuxaqcewtak0g5s 104 196709 584001 2024-12-17T20:33:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584001 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|31}}</noinclude>ner, bröder och kusiner skulle göra, om de ej hade sammansvärjningar för sig? — Quélus, sade Henrik, du med dina orimliga påståenden tyckes mig i politik kunna liknas vid en marknadskrämare. Quélus vände vanvördigt ryggen åt sin monark. — Maugiron, återtog Henrik, har jag rätt eller icke? Och skall man komma fram med plattheter för mig, såsom vore jag en vanlig konung? — Åh, sire, svarade Maugiron, som alltid höll med Quélus, om ni ej är en vanlig kung, så bevisa det genom att handla som en stor kung. Se, där ligger Narcisse; det är en snäll hund, men då man drar honom i öronen eller trampar honom på tassarna, så morrar han eller bits. — Ja så, sade Henrik; den där jämför mig då med min hund? — Nej visst icke, sire, genmälde Maugiron; ni ser väl, att jag ställer Narcisse vida öfver er, emedan Narcisse vet att försvara sig, hvilket ers majestät ej förstår. Och äfven han i sin ordning vände ryggen åt Henrik. — Så är jag då ensam, sade konungen; bra! Fortfaren, mina goda vänner, I, för hvilkas skull man påstår, att jag ruinerar riket; öfvergifven mig, förolämpen mig, strypen mig; jag har på min ära intet annat än bödlar omkring min person! Ack, Chicot, min stackars Chicot, hvar är du? — Ah, sade Quélus, det fattades blott, att han i detta ögonblick skulle ropa på Chicot! Henrik rynkade ögonbrynen, och denna gång var det ett konungsligt ögonkast, som monarken slungade på sina obetänksamma vänner. Men förmodligen utmattad af denna ansträngning, sjönk Henrik tillbaka i sin stol och började smeka en af de små hundarna i korgen. I detta ögonblick hördes hastiga steg i förmaket, och d'Epernon inträdde med sönderrifna kläder. Quélus och Maugiron vände sig om, och Narcisse störtade skällande mot den inträdande, liksom kände han blott på kläderna igen konungens hofmän. — Hvad har händt? ropade Henrik. — Sire, svarade d'Epernon, se här, hur man behandlar ers majestäts vänner. — Hvem har gjort detta? frågade konungen. — Jo, ert folk, sire, eller rättare sagdt hertigens af<noinclude> <references/></noinclude> 49ddtw6tak246fojcz5at8nq42njqsw 104 196710 584002 2024-12-17T20:36:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584002 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />32</noinclude>Anjou folk, som ropar: lefve ligan, lefve mässan, lefve Frans! Med ett ord, lefve hela världen! utom: lefve konungen! — Hvad har du gjort för att bli så tilltygad! — Jag! Ingenting. Jag blef igenkänd för att vara en af ers majestäts vänner; mer behöfdes ej. — Än Schomberg då? Hjälpte han dig ej? — Åh, Schomberg hade nog att sköta för sin egen räkning. — Hur så? — Jo, jag lämnade honom i händerna på en färgare, från hvars hustru han ryckt mössan, och den råe karlen ämnade nu med sina fem gesäller tukta honom för hans pojkstreck. — Hvar har du lämnat min stackars Schomberg? ropade Henrik, i det han steg upp. Jag vill själf skynda till hans hjälp. Kanske, tillade Henrik, i det han blickade på Quélus och Maugiron, skall man kunna säga, att mina vänner öfvergifvit mig, men aldrig, att jag öfvergifvit dem. — Tack, sire! sade en röst bakom Henrik; tack! Jag har dragit mig ur spelet ensam, men det var icke utan möda. — Ah, det är Schombergs röst! ropade de tre favoriterna. Nu såg man en kostlig figur nalkas. — Schomberg, ropade konungen, hvad vill detta säga? Gunstlingen var från hufvud till fot färgad med den vackraste mörkblå färg. — Anfäkta, ropade han, de uslingarne! Nu undrar jag icke på, att folket sprang efter mig. — Men såg då, hur det gått till, frågade Henrik; vore du gul, så kunde det förklaras härröra af rädsla; men blå! — Jo, de ha doppat mig i ett kar, de skurkarne; jag trodde, att det blott var vatten däri, men det var i stället indigo. — Vid Gud! sade Quélus gapskrattande, få de ej själfva betala laget! Indigo är dyr, och du har kostat dem åtminstone tjugu écus i färgning. — Nog går det an att skämta, men jag skulle just velat se dig i mitt ställe. — Och du gaf ingen något märke? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bwetyi03w6r6jgyr9fvlfz2wq7k6uwb 104 196711 584003 2024-12-17T20:40:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584003 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|33}}</noinclude>— Jo, jag lämnade min dolk i kroppen på en af dem, men inom en sekund blef jag tagen, upplyft och neddoppad, ja nästan dränkt. — Hur kom du då, ifrån dem? — Jo, jag hade modet att vara feg. — Hvad gjorde du då? — Jag ropade: lefve ligan! — Det var liksom jag, sade d'Epernon, bara med den skillnad, att jag måste tillägga: lefve hertigen af Anjou! — Jag måste också ropa detsamma, sade Schomberg, i det han af förtviflan bet sig i fingrarna. Men icke nog med det. — Hvad, min stackars Schomberg, tvungo de dig att ropa något annat? — Nej, men i det ögonblick jag ropade: lefve hertigen af Anjou! … — Nå? — Gissa, hvem som gick förbi? — Hur vill du, att jag skall kunna gissa det? — Jo, Bussy, den fördömde Bussy. — Han begrep visst ingenting af alltsammans, sade Quélus. — Just som det var något svårt att begripa! Jag låg ju i karet, och de höllo en dolk på min strupe. — Hvad! sade Maugiron, och han hjälpte dig icke? Det hade han dock som ädling bort göra. — Han tycktes ha annat att tänka på; han flög fram, som om han haft vingar. — Kanske kände han ej igen dig? anmärkte Maugiron. — Det är ingen ursäkt. — Men kanske du redan var färgad då? — Ja det är sant, mumlade Schomberg. I så fall är han att ursäkta, anmärkte Henrik, ty sannerligen, min stackars Schomberg, jag kände icke igen dig jag en gång! — Lika godt! sade den unge mannen, jag träffar honom väl någon gång, då jag inte ligger i ett kar. — Ah, hvad mig angår, sade d'Epernon, så är det icke drängen jag vill åt, utan herrn; det är inte Bussy, jag vill råka, utan hertigen af Anjou. — Ja, ja, instämde Schomberg, hertigen ar Anjou vill<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>{{Spärrad|Alexandre Dumas}}, Grefvinnan de Monsoreau.</i> II.</small>||3}}</noinclude> iqwyiz9dhr0c396g8rwceoigsrv3akf 104 196712 584004 2024-12-17T20:44:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584004 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />34</noinclude>mörda oss med åtlöjets vapen, medan han väntar på att få mörda oss med dolken. — Hertigen af Anjou, hvars beröm skallade genom gatorna! Ni hörde det ju själf, sire? sade Quélus. — Saken är, sade d'Epernon, att det är han, som nu är herre och konung i Paris; försök att gå ut, sire, och ni skall få se, om man aktar er mer än oss. — Ack, min bror, min bror! mumlade Henrik med hotande ton. — Sire, sade Schomberg, många gånger ännu skall ni säga: min bror, min bror! utan att fatta något beslut mot denne bror, och ändock försäkrar jag er, att denne er bror står i spetsen för en sammansvärjning. — Just det ville jag öfvertyga dessa om, då du kom in, d'Epernon; men de svarade mig endast med att rycka på axlarna. — Sire, sade Maugiron, vi ryckte på axlarna, ej för det ni påstod, att en sammansvärjning var å bane, utan för det vi ej hörde er ha lust att kufva den. — Och nu, sade Quélus, vända vi oss åter till er, sire, för att säga: rädda oss, sire, eller snarare, rädda er själf; ty då vi ej mer finnas till, finnes heller ingen, som försvarar er. I morgon kommer hertigen af Guise till Louvren; han ber er utnämna en chef för ligan; ni utnämner hertigen af Anjou, såsom ni lofvat honom, och är hertigen af Anjou väl en gång chef för ligan, d. v. s. står i spetsen för etthundra tusen parisare, upphetsade genom denna nattens orgier, så skall han med er göra hvad han behagar. — Aha! sade Henrik; ären I således hågade att bistå mig, i händelse det skrede till någon ytterlighet? — Ja, sire, svarade med en röst de unga männen. — Sire, sade Schomberg, vi kunna således hoppas, att förolämpningen ej skall bli ohämnad? Henrik gaf dem tecken att vara tysta, sänkte hufvudet och tycktes tänka efter. Efter ett ögonblick sade han: — Quélus, gå och hör efter, om hertigen af Anjou återkommit till Louvren. — Ers majestät har då fattat ett beslut? frågade Maugiron. — I skolen få se, sade konungen. Quélus kom ofördröjligen tillbaka och sade, att hertigen ej ännu anländt. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8ny8op7pqa48gst7oxgbnix9n8mn5ub 104 196713 584005 2024-12-17T20:49:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584005 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|35}}</noinclude>— Ja så, sade konungen; Quélus och Maugiron, gån ned på borggården och hållen vakt, tills hertigen kommer. — Och då han kommit, sire? frågade Quélus. — Då han kommit, skolen I låta stänga alla portar. Gån nu. — Bravo, sire! sade Quélus. Ädlingarne aflägsnade sig. Då konungen blifvit ensam, föll han på knä i sin bönestol. {{linje|5em}} <section end=kap5 /> <section begin=kap6 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">6. <br /><b>Chicot i själva verket konung af Frankrike.</b></h2> Klockan slog tolf; det var vid midnattstid Louvrens portar vanligen stängdes. Men Henrik hade klokt beräknat, att hertigen af Anjou den natten säkert skulle återkomma till Louvren för att ej i konungens sinne väcka alltför många misstankar, hvartill oväsendet i Paris denna afton ändå gifvit tillräcklig anledning. Konungen hade således befallt, att portarna skulle stå öppna till klockan ett, men klockan en kvart på ett kom Quélus upp och sade: — Sire, han har återkommit. — Hvad gör Maugiron? frågade konungen. Han har stannat kvar på sin post för att se efter, om hertigen skall gå ut igen. — Åh, det har ingen fara, menade konungen. — Då, sade Quélus med en åtbörd, som antydde, att konungen borde handla, — då, sire … — Då, upprepade konungen lugnt, låta vi honom få lägga sig i ro. Hvem är hos honom? — Herr de Monsoreau och de vanliga. — Än Bussy? — Han är inte där. — Bra! sade konungen helt belåten. — Hvad befaller ers majestät? frågade Quélus. — Säg till d'Epernon och Schomberg att skynda sig så mycket som möjligt och underrätta Monsoreau, att jag vill tala med honom. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4czxw7fxziec229gpo82q47oi8aptjl 0 196714 584006 2024-12-17T20:50:11Z Thuresson 20 Kap 5 584006 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu" from=364 to=369 fromsection="kap5" tosection="kap5" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Grefvinnan de Monsoreau|045]] hmuoxx50oot66dcn42syc1ai21epxfh 104 196715 584007 2024-12-17T22:05:53Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584007 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|62|{{st|<b>OM RUNSTENARS ÅLDER</b>}}|1 Cap.}}</noinclude>{{ant|<i>etiam majorum acta patrii Sermonis carminibus vulgata, lingvæ suæ literis, saxis ac rupibus insculpenda curasse. Quarum vestigiis, seu quibusdam antiquitatis voluminibus inhærens, tenoremqne veris translationis passibus æmulatus, metra metris reddenda curavi; quibus scribendorum series subnixa, non tam recenter conflata, quam antiquitus edita cognoscatur</i>.}} Jag sluter häraf åtminstone, at dessa Ragnars Stenskrifter intet warit på Wers, om de äljäst någonsin set Dagen. Troligare är det, at denna Mening om Ragnars Segerstoder af Saxo själf blifwit diktad, för at med så mycket mera Behaglighet göra et Slut på detta dess Fälttåg mot Bjarmer och Fjäll-Finnar, som han annars intet håller för mycket hederligt. Nu komma ändteligen de Griftwårdar, som Konung Harald Gormson låtit göra efter både sine Föräldrar. När Saxo omtalar Drottning Tyra Danabots Dödsfall, säger han, at Harald låtit begrafwa hänne icke långt ifrån sin Faders Hög; hwaräst uti hans Tid et Guds-Hus war imellan både desse Makars Griftwårdar: {{ant|<i>Thyra Danicæ Majestatis caput absumta est. Cujus corpus Haraldus amplissimo funere elatum magno cum omnium plangore non longe a patris tumulo sepulturæ mandavit. Ubi nunc quoque Sacrarium perspicere est, duorum conjugum socialibus bustis intersitum.</i>}} Sedan omtalar han en owanligen stor Sten, som K. Harald upbådat hele sin Skepshär, at med Oxars Tilhjälp bringa från Stranden, där han i Jutland blifwit funnen, up på sin Moders Hög; hwilket Upsåt han likwäl måst låta fara. {{ant|<i>Post hæc Haraldus,</i>}} äro hans Ord, {{ant|<i>totam regni classem exerens, ne parvo apparatu magnæ molis pondus aggrederetur, junctis hominum boumque copiis inusitatæ magnitudinis saxum Jutico littore repertum, quo matris tumulum insigniret, abstrati jussit - - Inter hæc Haraldus circa tractum lapidis occupatus - - Poenituit tunc Regem pecudalibus jugis humanas alligasse cervices. Nam cum omisso vehendæ molis proposito, tractum Saxi in belli apparatum convertere voluisset, gravissimum militis Supercilium expertus est.</i>}} Man kan såleds af Saxo på intet Sätt styrka det Påstående, som gemenligen göres om Jällinge Runstenar, at de ifrån K. Harald Blåtands Tid skola witna om Runstenars Ålder i Norden. {{ant|Vulcan. de literis & lingua Getar. & alii sequ. temp.}} Snarare må man af denna Saxos Förtälgning sluta, at inge Stenar uti Haralds Tid kommit uppå dess Föräldrars Högar. {{ant|Torffæus in præf. ad Trif. hist.}} widgår ock, at själfwa Skriften är yngre, än K. Harald Blåtands Tid; och äro flera Ord däruti misstänckta. Störste Stenen läses sålunda: {{ant|Haraltr Kunugr bath gaurua kubl thausi aft Gurm fathur sin auk aft Thiur}}-<noinclude> {{huvud|||{{ant|ui}}}} <references/></noinclude> oo3023eecnyhfvl95uvnrfy1uko013s 104 196716 584012 2024-12-18T00:35:31Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|1 Cap.|{{st|<b>UNDER HEDENDOMEN.</b>}}|63}}</noinclude>{{ant|ui muthur sinala. Hiraltr (tha er Ottr) Kassor van Tanmaurk}}, och på andra Sidan, under en Drake, om hwars Kropp en Orm sig slingrat: {{ant|ala auk Nurviag,}} samt på den tredje, under en Man med Helighetstekn kring Hufwudet: {{ant|auk tinisa folk (thioth) kristno}}. Hwilket alt, om de förmenta Rättelser äro tåleliga, i Anledning af hwad Olof Tryggwarsons Saga förmäler om Käjsar Ottos Förrättningar i Danmark och Norje wid denne Tid, förmodeligen sålunda kan förklaras: {{sp|Harald Konung böd göra denne Hög efter Gorm sin fader och efter Tyra sin Moder, då Käjser Otto wann Danmark, och alt Norje, och detta Folk kristnade.}} Dock såsom i denna Öfwersättning åtskilligt är wågat, hwartil Ritningen wäl någon, fast icke fulkomlig, Anledning gifwer; så må hon komma ibland de Gissningar, som, då man om rätta Sammanhanget är willrådig, endast framsättas för at skärpa någons Eftertanka, som måtte hafwa Tillfälle at taga desse Stenar uti et nogare Ögnasigte. På andre Stenen, som är mindre och utan Krus, läses nog rent: {{ant|Gurmr Kunugr garthi Kubl thusi aft Thurui kunu sina, Tanmarkar-But.}} d. är: {{sp|Konung Gorm gjorde denne Hög efter sin Qwinna Tyra Danabot.}} At förlika den Motsäjelse, som tyckes wara imellan denne Sten och hwad Saxo om Drotning Tyras Död och Begrafning berättar, skulle blifwa för widlyftigt, och til närwarande Ämnes Uplysning föga tjänligt. Nog, at desse Stenar intet kunna sägas wara från Konung Haralds Tid, och at de på den ene befintliga Ritningar, utan Afseende på Språket, flytta deras Tilredande til de Tider, då Folks Sinnen i Norden warit upflyldta med Wördnad för Helige och Fasa för Drakar och Ormar. Jag måste då bekänna, at jag ibland alla ännu bekanta Runskrifter, aldrig wet en enda, som med något Skäl kan hållas för hednisk. Det man menar, at de {{sp|Runstenar, som finnas i Kyrkomurar,}} skola wara antingen i elfte eller tolfte Århundrat ditlagde, är mycket owisst. De förste Christne hade här i Norden, såsom annorstäds, inga Kyrkor; utan höllo sin Gudstjänst under öpen Himmel: hwarefter ännu på några Ställen i Riket et eller annat Minnesmärke är at syna, som jag, efter min Tanka, et sådant wid Norrköping igenfunnit, och tilkänna gifwit i Berättelsen om Norrk. Åld. och Öd. 34. Halfs. De Kyrkor, som sedan, jämwäl i förnämnda Tidhwarf, bygdes, woro, så mycket man af Historien kan samla, mest af Trä, som i något senare Tider, då dessa<noinclude> {{huvud|||woro}} <references/></noinclude> 6yjlf3o9rfqz1imxqfdb8pvsc60ob5n 104 196717 584021 2024-12-18T09:26:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 584021 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||201}}</noinclude><h3 align=center>Tillägg.</h3> Sedan ofvanstående nedskrefs har materielet för denna afhandling ytterligare tillvuxit. Jag har neml. nyligen i Söder-Telje socken anträffat två formhuggne stenar, hvilka jag vill inregistrera under N:ris 13 och 14 samt benämna <i>Mörby-stenarne.</i> Båda dessa stenar uppmärksammades först af kyrkoherden Lagerholm, hvilken såsom f.&nbsp;d. Örebro-bo, sett de båda i Nerike upptäckta s. k. ”hjelmformiga stenarne.” {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf|sid=515|bildtext=<i>N:o 13. Mörby-stenen.</i> Litt. A.}} Barnen vid det närbelägna hemmanet Mörby voro nemligen sysselsatta att utför en sluttande berghäll nedrulla, uppsläpa och åter nedrulla två ”stenklot”, hvilka kyrkoherden med rätta ansåg böra räddas undan en sådan medfart. Den ene af desse stenar fördes derpå till kyrkoherdebostället och den andra till Hanstavik. Men icke nog dermed. Kyrkoherden kunde, sedan jag på hans förstugutrapp fått syn på den ene stenen, äfven berätta hvem som funnit dem. Denne man, torparen Olof Björklund, som under 9 år bott vid Mōrby i Söder-Telje socken, var för några år sedan sysselsatt med gräfning i en gärdesbacke, belägen invid och norr om den emellan Mörby och Näsby löpande vägen. Denna backe var betäckt med grafkullar, och en af desse skulle utgräfvas för att deri anlägga en potatiskällare. Högen var förut något skadad och förminskad genom grustägt. Sedan gräfningen försiggått till 3 fots djup anträffades stenen N:o 13. Måhända<noinclude> <references/></noinclude> sqh93sjhl9qrevy1p8fidg0g74abt8a 104 196718 584022 2024-12-18T09:37:24Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'hade han förut legat på högens topp men vid föregående gräfning nedfallit på det djup han nu innehade och blifvit öfvermyllad af nedrasande jord. Ritning af ättehögen är inlemnad till Antiqvitetskademien. Denna formhuggna sten påminner mycket om de norska <i>Dunö-</i> och <i>Bolstad-</i>stenarne. Den har nemligen formen af ett mausinfti med sio hals: Ar sedd uppifrån någt oval. hela hōj- de 1 f: halsens värmin på et bill 6 tom. på ett annat 7 sum. sk... 584022 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" />{{huvud|202||}}</noinclude>hade han förut legat på högens topp men vid föregående gräfning nedfallit på det djup han nu innehade och blifvit öfvermyllad af nedrasande jord. Ritning af ättehögen är inlemnad till Antiqvitetskademien. Denna formhuggna sten påminner mycket om de norska <i>Dunö-</i> och <i>Bolstad-</i>stenarne. Den har nemligen formen af ett mausinfti med sio hals: Ar sedd uppifrån någt oval. hela hōj- de 1 f: halsens värmin på et bill 6 tom. på ett annat 7 sum. skralens held frerst 5 tum. längre ned 8 tom: längd. fverst tum. längre ned 1 ft. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf|sid=516|bildtext=<i>N:o 14. Mörby-Stenen.</i> Litt. B.}} Sider m. h iche lag ifrån samme väg. finnes i gårdet en stor. af grustigt mycket skadad tebi. som dock ännu hål- ler 51 ft i trärmi. h pd ena sidan har en bijd af ungefär fri mauslängder. Vi kasten eller nedersta slutwingen af samma big hittade Ulf Bjorklund stenen N:o 14. Sam högens N14 Mrly-Smer Latt B. pp är borter a troligt at denne sten krent toppen af hi grach att den Mifvit af arbetskarlarne nedrullad till den plats hvilken Bjarkland fos den. Bida stenarne findes af Bjork- land till Marly. der de som sagt år. uppmärksammades af kyr- koberen Lagerbalm. Stene år afritad à at many ena sidan och den jemn- se af trismittet har den en af- eller instämning närmast ft. i likhet med en del af ofran beskrifne stemar: Ser fra er en enkel ring i hristel rikt- ang m-latable bela ste, or ifrin dema ring bija sig sym- - fyra br. hvilka kir bedtill atlipa pem Morgen: dess lolficar skiljes gnm vi brorandra på typ krsande. 112 tum reda rioder. ech slutligen fin- mailag, tri selifter halibicarne sch kursen panie. brara ir skärale rider. De De andra sidan af klet är ska- samma un ridning der var vil-<noinclude> <references/></noinclude> d66nf3dhrj75xcuiplmmzbcwr5aukse