Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 0 4305 584096 19396 2024-12-20T11:39:49Z 2A00:801:795:9D0C:19C8:C9C8:9789:B0C4 584096 wikitext text/x-wiki {{Titel|Var skall jag mig en flicka finna|Okänd|kommentar=}} <poem> Var skall jag finna mig en kärlek så ren, så ren som solens klara sken ? Var skall jag finna mig en kärlek så ren, så ren som solens klara sken? Och vi skall bygga oss en hytta, men var? Jo, där näktergalen sina drillar slår, drillar slår, där månen lyser så förtroligt, där bäcken rasslar, böljan slår. En vän jag har i mina tankar för honom (henne) vill jag leva, dö En vän jag har i mina tankar för honom (henne) vill jag leva, dö Och vi skall bygga oss en liten boning, men var? Jo, där näktergalen sina drillar slår, drillar slår, där månen lyser så förtroligt, där bäcken rasslar, böljan slår. Och så tillsammans skall vi vandra på livets törnbeströdda stig Och så tillsammans skall vi vandra på livets törnbeströdda stig Och vi skall bygga oss en liten boning, men var? Jo, där näktergalen sina drillar slår, drillar slår, där månen lyser så förtroligt, där bäcken rasslar, böljan slår. Och ingenting kan oss åtskilja förrn döden skiljer dig och mig Och ingenting kan oss åtskilja förrn döden skiljer dig och mig Och vi skall bygga oss en liten boning, men var? Jo, där näktergalen sina drillar slår, drillar slår, där månen lyser så förtroligt, där bäcken rasslar, böljan slår. </poem> [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Skillingtryck]] [[Kategori:]] 36v2b71oko82p41y7f47rbw1hj2y7ul 584097 584096 2024-12-20T11:40:51Z 2A00:801:795:9D0C:19C8:C9C8:9789:B0C4 584097 wikitext text/x-wiki {{Titel|Var skall jag finna mig en kärlek så ren|Okänd|kommentar=}} <poem> Var skall jag finna mig en kärlek så ren, så ren som solens klara sken ? Var skall jag finna mig en kärlek så ren, så ren som solens klara sken? Och vi skall bygga oss en hytta, men var? Jo, där näktergalen sina drillar slår, drillar slår, där månen lyser så förtroligt, där bäcken rasslar, böljan slår. En vän jag har i mina tankar för honom (henne) vill jag leva, dö En vän jag har i mina tankar för honom (henne) vill jag leva, dö Och vi skall bygga oss en liten boning, men var? Jo, där näktergalen sina drillar slår, drillar slår, där månen lyser så förtroligt, där bäcken rasslar, böljan slår. Och så tillsammans skall vi vandra på livets törnbeströdda stig Och så tillsammans skall vi vandra på livets törnbeströdda stig Och vi skall bygga oss en liten boning, men var? Jo, där näktergalen sina drillar slår, drillar slår, där månen lyser så förtroligt, där bäcken rasslar, böljan slår. Och ingenting kan oss åtskilja förrn döden skiljer dig och mig Och ingenting kan oss åtskilja förrn döden skiljer dig och mig Och vi skall bygga oss en liten boning, men var? Jo, där näktergalen sina drillar slår, drillar slår, där månen lyser så förtroligt, där bäcken rasslar, böljan slår. </poem> [[Kategori:Sångtexter]] [[Kategori:Skillingtryck]] [[Kategori:]] 9ifmff0bz8i5rinw22hqz91rnrb1sb9 104 122043 584082 429591 2024-12-19T20:50:40Z Grey ghost 547 584082 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Thuresson" />{{c|<u>19</u>}}</noinclude>– Gossen blev vid dessa ord helt blek och började darra i alla leder. »Vad går åt dig?» sade fadern. »Jo, jag kom att tänka på den där råttan», svarade gossen. »Varför just på den?» återtog fadern. »Jo, jag tror, att den inte var större än ett får.» – »Jaså», svarade fadern, »låt oss nu gå på.» Han hoppade ut på den första stenen och räckte ut handen för att hjälpa gossen, men denne ropade förskräckt: »Ack, pappa, pappa, jag törs inte! Den råttan, den råttan! Jag tror inte, att den var större än en ekorre.» – »Skynda dig nu!» uppmanade fadern. »Ack, pappa, pappa», sade gossen, »den där {{rättelse|råttar|råttan}} var bara en vanlig liten mus!» Då skyndade fadern fram till honom, lyfte honom upp på sina axlar och bar honom över bäcken. Gossen glömde aldrig den läxa han fått. Då han kände sig frestad att överdriva och skryta, behövde han bara tänka på råttan och stenarna i bäcken och kunde då hålla sig till sanningen. <section end=kap13 /> <section begin=kap14 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">14. En kapplöpning i det gröna.</h2> {{c|'''I.'''}} Det var en vacker söndagsmorgon om hösten. Solen sken, morgonvinden fläktade stubben på åkrarna, bina surrade i ljungen, människorna gingo helgdagsklädda i kyrkan, alla varelser sågo förnöjda ut, och igelkotten hade icke heller skäl att vara missbelåten. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pyr81gw3fizqaasrzxmhpe1lw3aay38 104 190374 584084 565032 2024-12-19T22:32:35Z Thuresson 20 584084 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|181}}</noinclude>— Anmäl mig hos abedissan; men var god och gör det nu genast. Jag har vigtiga saker att säga. Vincent talade med lugn, och portvakterskan gick. Vi förbigå de svårigheter, som mötte Vincent, innan han slutligen fick tillstånd att tala med Wanja; men, van att besegra de största hinder, gjorde han det äfven nu. — Wanja, Wanja! klagade han, då han återsåg henne. — Prisa gud, Vincent, och klaga ej. Vid dessa Wanjas ord var det, som om en ljungeld af vrede och förbittring lyst till i hans svarta öga. — Förbannelse, ropade han, hänförd af passioner och qval, förbannelse öfver en verld, som plundrat mig på sällhet och lycka, som bedragit mig i mitt hjertas tro, i min själs kärlek, och som nu — i denna stund — sönderbryter den sista länken, hoppets länk, emellan mig och himmelen, emellan mig och gud. Allsmägtiga försyn, hvilken förfärlig dårskap är icke hela mitt lif! Lik en underjordisk gång, utan solens glädjande ljus, har mitt lif fortgått; fortgått i det arma hoppet att det skulle leda till ett mål af sällhet. Jag har arbetat förgäfves, mina plågor hafva varit Ixionshjul och mina händers verk Sisyfiklippor. Förgäfves! Det är förfärligt att nära vid grafvens rand nödgas säga till mig sjelf, att man arbetat förgäfves. Förbannelse! Lik ett retadt vilddjur, fattade han i det jerngaller, som åtskilde honom och Wanja, och skakade det, som för att sönderbryta det. Wanja hade nedfallit på sina knän och sammanknäppt sina händer. Hon bad för honom en tyst bön. — Hvartill tjenar det att sända böner till himmelen? Hvem har bedt, om icke jag! Hvartill gagnar det att näpsa sina passioner? Hvem har gjort det mera än jag? Hvad lönar det mödan att vara trofast? Hvem har varit det i högre mått än jag? Du förrådde mig, och jag förlät dig; du förråddes, och jag svor att hämnas dig. Din skönhet bleknade bort i en annans famn; men jag tillbad ännu skelettet. Du var ett lik för andra, endast för mig en engel. Himmelen skall kalla min kärlek hedendom, menniskorna skola kalla den vanvett. Krossa mig, du himmelens blixt, att jag må förgås i min vrede och icke vakna till fasan af ett lugnt samtal med mig sjelf. Måtte jag få dö, under det att en åsknatt ännu rasar i mina ådror! Wanja reste sig upp. Äfven hon hade under loppet af det senare året förändrat sig mycket. Elden i ögat närdes icke mera af några stormande inre lidelser; också brann den mattare, utan att vara mindre klar. Den var ej så stark som förr, men renare. — Vincent, sade hon, du beklagar dig öfver verlden. Verlden har ej förbrutit sig emot dig. Du är orättvis i din vrede, men all vrede är orättvis, och gud skall förlåta dig. Den enda, som förbrutit sig emot dig, är jag. Du säger, att du icke dess mindre älskade mig, men om du gjort det, så hade du förlåtit mig, och om du förlåtit mig, så förbannade du icke verlden. Din kärlek har offrat mycket, det är<noinclude> <references/></noinclude> donmophh56oit15unxpzivk4lwn1tl0 104 190393 584085 565058 2024-12-19T22:44:26Z Thuresson 20 584085 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />186</noinclude>— Arma hjerta, huru våldsamt slår du ej! — Välj emellan den trånga cellen och din sons öppnade famn. — Och du såg honom sjelf? — Välj emellan krucifixet och hans varmt lefvande tillgifvenhet. Wanja teg stilla ett ögonblick. Lyssnade hon till den chorsång, som ljöd allt närmare och närmare genom klosterhvalfven, eller till sitt hjertas ännu högre ljudande stämma? När Wanja erhöll underrättelse om utgången af duellen emellan Armfelt och Vincent, föll hon in i ett religiöst grubbel, och hon beslöt att inträda i ett kloster. Såsom född polska, var hon uppfödd i den katolska trosbekännelsen. Neapels natur och himmel förtjusade henne, och hon beslöt att der, långt ifrån sitt fädernesland, tillbringa sina återstående dagar. Ett år och deröfver hade hon uppehållit sig i klostret. Lifvet der var så lugnt, så tyst, så stilla. Genomstråladt af andakt och bön, gladde det hennes efter hvila längtande sinne. Verlden egde också inga lockande frestelser mera, sedan hon öfvergifvit hoppet att här återse sin son. Nu längtade hon till en bättre verld, emedan hon längtade att återse honom. Hennes religiositet var genomdränkt af ett jordiskt ämne, af moderskärleken. För sig sjelf hade hon ej utredt sin själs belägenhet; passivt hade hon öfverlemnat sig åt sina andäktiga föreställningar. Men en enda vind, en enda solstråle, ett enda ord blott — och hon återföll till jorden. — Välj emellan ett evigt knäfall på den kalla stenhällen och din sons brinnande kärlek. Lyd mig: fly! — Och du för mig i hans armar? — Jag svär det. Ännu tvekade hon. Striden varade likväl ej länge. Vincent segrade. — Välan, jag följer dig. Eviga himmel, förlåt mig mitt brott! Tyst — man är redan här — hör — sången nalkas. Sången ljöd också allt närmare och närmare. — Skynda dig. — Jag skyndar. — Vi mötas vid östra hörnet. — Ja, ja! — Mod, Wanja! Om en minut tillhör du åter dig sjelf och verlden. — Jag kommer. Båda två voro djupt uppskakade. Vincent höll sig fast vid tanken på hennes flykt, såsom en döende simmare håller sig fast vid ett halmstrå; Wanja vacklade ännu, men snart upplyfte hon beslutsamt sitt hufvud, öfverens med sig sjelf att sätta sin föresats i verket. Också hastade hon nu emot dörren, men i samma stund hon öppnade den, inträdde processionen. Afdånad sjönk hon i abedissans armar. En timme senare stödde sig Vincent mot en pelare i klosterkyrkan. Kall och stel som en marmorbyst betraktade han huru Wanja<noinclude> <references/></noinclude> lkt51mgv8s44n9uxkf6i3ynvnolaahh 104 196328 584087 583364 2024-12-20T00:20:50Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584087 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 5.}}}} {{linje|8em}} {{initial|A|4.5em}}f Förslaget om Krögares förwandling, leder sig et annat, icke mindre nyttigt Project, til de oordenteligheters afskaffande, som hos Herrar Laquajer sig tid efter annan insmygt. Hela denna Corpsen borde wara Militarisk: stå under Officerare och under Gewär på wissa tider: alla wara klädde uti en slags Uniform, som åtskildes, efter deras Herrskaps smak, genom et tecken på wänstra armen, hwilket dock under Paraden skulle aftagas, med mera. Nyttan af en sådan Inrättning blifwer ganska stor; ty först blifwa de disciplinerade, och följakteligen lättare at styra, då Husbonden afgifwer Rapport til Officeraren, som låter prygla den wanartiga Tjenaren, enär han beträdes med odygd eller olydnad. Sedermera torde sådan god ordning afhålla Bond-Drängar ifrån, at begifwa sig til Stadens makliga lefnads-sätt, Jord-Bruket til känbar skada. Den lättja och det sjelfswåld, som förderfwar de mästa Tjenare, är altid orsaken til deras ändteliga sjelfbegifwande under Guardiet eller Artilleriet, och som deras lefnads-sätt under tjenste-tiden gör dem beqwäma til Soldates-<noinclude> {{huvud||E|quen;}} <references/></noinclude> 0tmbmshpv0ay6r4vdc6cyiwnlefiddd 104 196329 584088 583365 2024-12-20T00:26:21Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584088 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />34</noinclude>quen; så wore icke eller orådeligt, at i tid inlifwa dem med Soldaternas Corps; dock med förbehåll, at icke gå emot Fiender, om icke uti särdeles hårda omständigheter. Herrar Laquajer kunna, wid första genomläsandet häraf, taga Förslaget til misstycke; men, Gode Herrar! besinnen Eder, så torden I finna någon slags heder uti detta Projectet. - - - I blifwen uphögde til Corporaler och Under-Officerare, då Eder skickelighet och goda conduite hos Officeraren kommer i åtanka, och I kunnen hos Edra Officerare med frimodighet anklaga den eller de, som gå Eder för nära, det ware sig antingen Husbonde eller Kamerat. Med et ord, Laquaj-Corpsen skulle blifwa både fördelaktig för Eder, prydelig och nyttig för Staden, samt exemplarisk för all werldenes Laquajer. Wid denna Corps NB. bör ingen så kallad Wärfware befinnas, utom Officeraren, som i Rullan intager alla Drängar, så snart de sig i Stockholm til tjenst anmäla; som ock de äga frihet, at gå ifrån denna fredliga Ordnings-Militairen, då de bewisa sig wara hogade för andra lofliga och nyttiga medel, til sin bärgning för framtiden. Herrar Hår-Friseurer och Kutskar kunna äfwen under samma Corps indragas; då de af Respective Dräng-Societeten, som äro öfwade uti Fleute, Waldhorn eller andre Blås-Instrumenter, formera et Capell, som wid Bröllop och mindre formeliga Solenniteter, icke u-<noinclude> {{höger|tan}} <references/></noinclude> kjta7lc767ebfabb5bmtq4y27cgpcck 104 196330 584089 583366 2024-12-20T00:37:04Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584089 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|35}}</noinclude>tan förtjenst för dem lärer aflöpa, biträda kunde. Hela detta Förslaget låter wäl både nytt och särdeles; men jag är wiss om, at, i fall sådant Project ibland oordenteligheters afskaffande, icke anfördes, utan i det stället af någon Förnäm Herre proponerades, och därjämte förelades en Plan til werkställighetens möjelighet; det ock detta Förslag skulle winna framgång, Folket til förmån och Staden til heder. Förän jag slutar detta Ämnet, wil jag göra en sammanliknelse imellan en Fransk och en Swänsk Laquaj: - - Den Franska är munter, glad, näswis, hurtig, nykter, skämtsam, flitig - - äger urskillning, ty han härmar sitt Herrskap, m. m. En Swänsk Laquaj är gemenligen twär, högfärdig, plump, lat, solskens-hungrig och öl-torstig, utan urskillning och begrep, ty han härmar sina Likar. - - - En Fransk Dräng, emedan han wäntar sitt Herrskap, då lagar han sina Manchetter, eller syr uppå et par nya, och det ute på Gatan wid Wagnen: med et ord: han är aldrig utan sin <tt>Sac d’Ouvrage - -</tt> Jo! - - det skulle anstå wåra Laquajer! men, som lättja och goda dagar försoffa större och mindre, högre och lägre människors sinnen; må jag, i anledning af hela detta Betänkandet om <tt>Domestiquer,</tt> säga med Poeten: <tt>Quid faciunt Domini, audent cum talia fures.</tt> {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude> {{huvud||E 2|Am-}} <references/></noinclude> 1vv89hyephr1u8vg6wzffujg2j8li94 104 196332 584090 583368 2024-12-20T00:52:12Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584090 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />36</noinclude>Ammor och deras Contoir: - - - - En ganska nyttig Inrättning, om den samma kunde werkställas til Stadens Inwånares beqwämlighet, och Contoiret wore i stånd at förskaffa et Lager af Ammor, til späda Barns upfostrande: i synnerhet blifwer et sådant bemödande snart högst angelägit, när man redan ser, huru wanan, at genom Amma upföda Barnen, så tiltagit, at det nästan hålles för oanständigt, eller åtminstone fattigt och förakteligit, då en Mor, efter Naturens Ordning, sjelf ammar up sitt kära Barn. Genaste wägen, at ständigt äga tilgång på goda Ammor, lärer oemotsäjeligen blifwa den: At et Barnsängs-Hospital inrättas här i Staden, dit sådane Personer, som olyckeligen fastnat för Kärlekens Frukter, måge begifwa sig i säkerhet; och utan pålaga, för wistandet därstädes några weckor, sjelfwa eller genom andra betala, efter omständigheterna, til Hospitalet någon Contingent, m. m. Detta Förslag torde misshaga åtskilliga; och nitiska Qwinnor torde ropa: <i>Ach, hwilket project! Hwad Gudlösa tider! Skal man så förbarma sig öfwer Horor!</i> - - - Hålt litet, Eders Ifrighet! Ingen Flicka, då hon öfwerlämnar sig åt det sinnliga nöjet, studerar uppå, at blifwa därigenom til heder och ära förlorad; Nej - - sådant händer emot förmodan; och jag är wiss uppå, det ingen Flicka gifwes, som, då hon befinner sig i sådant tilstånd, icke med bittra tårar begråter sin egen dårskap, änskönt alt för<noinclude> {{höger|sent.}} <references/></noinclude> htc11w3l4jmz4pq1ttv1320q5jsbvr1 104 196333 584091 583369 2024-12-20T00:59:09Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584091 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|37}}</noinclude>sent. - - Jag wil icke hafwa dem fördolda, - jag wil at de, under warelsen i Hospitalet, skola til andra Barnsängs-Hustrur bortstädjas. - - Men hwilken skal upfostra deras egit Barn? - - Det är oäkta, efter Ordspråket. - - Ach! - - då ser man en oordning ibland människor, som är Barbarisk. På det et äkta Barn må blifwa däggjat, måste et oäkta förgås, eller åtminstone fara illa. - - De äro likwäl aldeles lika goda människo-barn. Önskeligit wore, det man med tjenliga ord finge från Predikstolen höra en förmaning til alla gifta Hustrur, om nödwändigheten och skyldigheten, at sjelfwa och icke genom Amma upfostra sina Barn. {{linje|16em}} Natten är Tjufwarnas stund: och desse Gode Herrar måste twifwelsutan wara ganska nögde med de flere beqwämligheter, hwilka wår allmänna maklighet här lämnar dem. Den som har något Fartyg eller Båt liggande i Hamnarne, och ej håller den strängaste Wakt om nätterna, får erfara, med sin skada, huru noga Tjufwen wet göra sig en sådan oförsiktighet til godo. Det är icke utan, at en sådan Wakthållning faller högst beswärlig, i synnerhet på de smärre Fartyg och Båtar åt Mälare-Sidan, hwilka gemenligen ej hafwa mera, än 2, högst 3 Mans Besättning, en Gumma eller en Poike äfwen inräknad. Desse, uttröttade af et tungt arbete, som sysselsatt dem hela dagen,<noinclude> {{höger|tro}} <references/></noinclude> lymfo6zb4qac9ufbpwe13tr0payle9s 104 196334 584092 583370 2024-12-20T01:05:51Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584092 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />38</noinclude>tro sig kunna lägga sig tryggt til hwila, då Brandwakten och Tull-Betjening äro inrättade til den ändan, at hålla wård och förekomma alla slags oordenteligheter; hwilket, i synnerhet denna års-tid, borde kunna ske så mycket lättare, som nätterne äro ljuse, och Tjufwarne således ej kunna dölja sig undan i mörkret. Men det lärer wara et Öde, at, mäst hwarje natt, Tjufnader föröfwas wid Hamnarne. Jag tror så mycket häldre här et Öde, som, om det härrörde genom wederbörande Wakters försummelse, sådant wore i högsta måtton straffwärdigt, och ej borde aflöpa utan näpst för den, som beträdes med en sådan efterlåtenhet. {{linje|16em}} Jag har gjordt en Anmärkning öfwer de Publique Platsernes rengörande, som här meddelas. Månne det icke wore billigt, at Åkare, på de ställen de stå, äfwen 2 gånger i weckan bortförde det affall, som deras Hästar där qwarlämna, och som af Stadsens Arbetare och Dragare annars, på allmän bekostnad, afföres? - - Som ock: Månne icke de Bönder och Torpare, som om Lördagarne med Granris inkomma til Staden, kunde, til egen förmon, afhämta Gödsel åt Landet, all Gatu-Sopning NB. undantagande, där den kunde blifwa til gagn för Jorden, som af sådant Folk icke lärer kunna gödas, genom hwad i deras Ladugård falla kan? - - Sådane Torpare äro icke långt ifrån hemma, utan omkring en mil wid pass ifrån<noinclude> {{höger|Sta-}} <references/></noinclude> j3h6txp2kkyd0wxceu04wgsseojdqkf 104 196353 584093 583391 2024-12-20T01:14:25Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584093 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|39}}</noinclude>Staden: och 50 Lass Gödsel på en Torpares Jord, är en dyrbar skatt, om det Folket allenast sjelfwa wille weta sitt bästa. - - - Inne i Staden, där icke Husen äro belägne med rymlighet, samla ju Kutskarna affallet i stora Lårar? - - Jag tror, det sådant ofta blifwer kördt til watnet; - - men! hwad hafwer Policen at göra med Dynga? {{linje|16em}} Jag menar, at en Förordning är utkommen, som tydeligen förbjuder all slags Handel af Mångelskor, som sker innan kl. 12 på dagen. Jag kom, för någon tid sedan, gåendes wid Munkbron, då jag fick se en Båt, som hade lefwande Fisk: Jag gick dit och frågade Hustrun, som war på Båten, hwad Fisken kostade? Hon swarade mig, at den, som rådde om Fisken, wore icke där. Jag gick därifrån, men såg mig strax därefter tilbaka, då en Mångelska, hwilken stod där för mig och talade med Hustrun, tog Fisken af hänne med dessa orden: ''Nog ska wi komma öfwerens''. Någon hwar torde därföre med mig önska, at wederbörande wille hafwa något bättre inseende öfwer detta nog djerfwa Folket, än som sker; ty mången fattig får ofta, för deras skull, gå miste om at få handla något med Landtmannen. {{linje|16em}} En hop Trumslagare och Pipare hafwa tagit sig före, at om Helgedagerne ställa sig på<noinclude> {{höger|all-}} <references/></noinclude> 6ebqnaii32lgfv72tr6haoczd9xsg17 104 196354 584094 583392 2024-12-20T01:22:33Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584094 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />40</noinclude>allmänna ställen, och för en liten wedergällning wisa sin färdighet på hwar sina Instrumenter. Så mycket jag håller af munterhet och glättighet, och så gärna jag unnar Djurgården och andre Platser detta Divertissement; så litet tror jag det passar sig på Landswägen utan för Tullarne, där Resande löpa fara at bli olycklige genom owana Hästar, som icke, likasom wåra Åkar- och Hyr-Kampar, tåla så stark Musique. Jag wille därföre, at Trumslagarne måtte förbjudas at röra sitt Spel wid Tullarne eller på Landswägarne. Min egen erfarenhet sistledne Christi Himmelfärds-Dag, straxt utan för Norr-Tull, öfwertygar mig om nödwändigheten af en sådan Precaution. {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> bb3qp3hwd4woe29pgs03prxzty41555 104 196735 584055 2024-12-19T12:18:06Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584055 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <h3 style="text-align:center">Axel Oxenstierna.</h3> {{c|'''(Å Ridderskapets och Adelns vägnar vid aftäckandet af Axel Oxenstiernas bildstod.)'''}} {{c|{{större|I.}}}} {{c|'''Brytningar.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|L}}eos tid var längst försvunnen. Slut med Medicéers löjen,{{em|5}} Slut med hednisk konstförgudning, hädiskt skämt och läckra nöjen! Synderskan i Rom har vaknat, skrämd af Luthers verk och hot, Nu hon rustar sig i fasta, späkning, ruelse och bot.}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|13}}}}</noinclude> iuedlpxfvzfaigqw01qwxn6hgcrdem2 584056 584055 2024-12-19T12:18:27Z PWidergren 11678 584056 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <h3 style="text-align:center">Axel Oxenstierna.</h3> {{c|'''(Å Ridderskapets och Adelns vägnar vid aftäckandet af Axel Oxenstiernas bildstod.)'''}} {{c|{{större|I.}}}} {{c|'''Brytningar.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|L}}eos tid var längst försvunnen. Slut med Medicéers löjen,{{em|5}} Slut med hednisk konstförgudning, hädiskt skämt och läckra nöjen! Synderskan i Rom har vaknat, skrämd af Luthers verk och hot, Nu hon rustar sig i fasta, späkning, ruelse och bot. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|13}}}}</noinclude> r7x7k24db45n18f3ihboekgq6kif1c2 104 196736 584057 2024-12-19T12:22:01Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584057 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;194&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Hvad hon mist skall återvinnas, väldet öfver menskosjälar. Gisslad af sig själf till bättring, vill hon gissla folk till trälar, Rensa Tyskland, qväsa England, kufva trotsigt Nederland, Lägga svenska kättar-riket under helga kyrkans band. Rymden mörknar. Paul den fjärdes ande sväfvar fram i natten, Folks och furstars oro brusar som ett dån af stora vatten. Tornande sig resa böljor ur de dunkla djupens famn: Guiserna, Ignatius, Filip, Alba ljuda deras namn. Dessa svarta böljor väcka hos den modigaste svindel, Svepningshvitt är skummet, likt Bartholomseinattens bindel, Allt af vigda dolkar glittrar, vigda klingors rassel hörs Och mot norden, närmre norden fruktansvärda massan förs. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 2rb8ap067c3lsyt1ygf3oawzs11a7fz 104 196737 584058 2024-12-19T12:25:27Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584058 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;195&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Braunsbergs jesuiterskola lägger skickligt nattlig mina, Hemliga förhållningsorder Clemens ger åt Malaspina — Skall till Sverige Rom ånyo styra stolt sin segerfärd? Nej, i Sverige står en herre, bistert stödd mot rättarsvärd. Han, Elisabeth, Oranien hafva hjärtan som ej skälfva, Hur än djupets andar yra, hur än bränningarna hvälfva, Mot papisters anhang står han som en ointaglig borg — Men hans hand bär mörka märken från ett blodbesudladt torg. Ädelt blod han bär på handen, fläckar som ej tid kan rena, Ej han värdig är att Herren i det ljusa värfvet tjena: Sonen skall hans stora tankar föra ut på högsint sätt, Gustaf Adolfs verket blifve! {{sp|Ille, ille faciet!}} {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 9l3l1gum5giugjh3l8otyqxxwqe81zy 104 196738 584059 2024-12-19T12:28:45Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584059 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;196&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Och en sjuttonårig yngling tager plats på kungastolen, Dristig är hans håg som örnens, ljust hans sinne är som solen, Ridderligt hans öga lyser, på hans panna sitter nåd, Vid hans sida Oxenstierna står som Svearikes råd. Större par af män ej funnits, större knappt skall tiden skåda — Unga eken, starka furen, härliga till byggnad båda! Hjältehjärtats glöd får svalka vid den vise rådsherrns röst, Hjältens ifver tänder flammor i en statsmans lugna bröst. Lagrar skar den unge tidigt, lejonanden vill ej sofva, Danska fejden slutas, Ryssland stängs från hafvet i Stolbowa, Polens nejder återljuda af de svenska vapnens dån — Men han spejar längre, längre, lyss till röster fjärran från … {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 5nmlbhvryg0ox5uljctfw6j7z2t6p7x 104 196739 584060 2024-12-19T12:32:06Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584060 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;197&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Det är brus af tunga suckar, komna från förtryckte bröder, Och Barmhertighet och Ära ropa bägge: drag till söder! Om betänksam store kanslern skakar tvärklippt bredskägg då, Han får vika, inre stämmor bjuda obetvingligt: gå! Samma bränningar, som vräkte kring hans fader, gå ju hvita: Spanien, ligan, påfvemakten, Sigismundus jesuita! Ferdinand, af Jesu orden fostrad upp i Ingolstadt, Står med svärd och radband redo, och hans öga blickar natt. Trängre sluts kring norden kopplet. Snart vår mark det nog beträder … Vid Stralsund man redan varsnat hertig Friedlands hanefjäder. Ingen tvekan. Snart till Tyskland drager kungen med sin här. Han var Sveriges store hjälte, nu han mensklighetens är. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> mtq86mmo3zdlsfm2kn5r4wybdlzgz4v 104 196740 584061 2024-12-19T12:34:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584061 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;198&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Men hans ädle kansler tankfull sina tysta rådslag lade: Oviss, vådlig syntes färden, ringa styrka landet hade, Stor var Habsburgs makt och ära. Dock hvem hejdar sådan man? »Kungen drifves af en ande, den ej någon motstå kan».}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 1ctdc9kj29esit98uiuv820212evxcj 104 196741 584062 2024-12-19T12:37:13Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584062 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|'''II.'''}}}} {{c|'''Krig och statskonst'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Tilly på sin gråa skymmel fick med tertiers djupa rader Pröfva nederlag, när Gustaf kom med stormande brigader, Hepburn slog den skottska marschen, Horn stod fast där han sig ställt, Hundra fanor blefvo bytet från det stolta Breitenfeld. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> olxsg9ezur2zxg2ydno26y9z1wogliv 104 196742 584063 2024-12-19T12:40:41Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584063 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;200&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Men när kung och kansler sedan i det glada Frankfurt möttes Och de rhenska vinpokaler flinkt af gråe krigsmän sköttes, Hördes Oxenstierna mana: »fram mot portarne af Wien!» Höge herrn i fjäderhatten log därvid med fryntlig min … I hans tanke främst det gällde skydda härens rygg och sida, Och hur djärf han var, han sträckte sällan vingarne för vida; Men i Augsburgs stad på läktarn just af Fuggers hus han tog Hyllningsed åt {{sp|Sveriges}} krona, förr’n till nya värf han drog. Hvilka planer hjälten hvälfde? — Ho kan tyda snillets tankar? Ho kan nogsamt loda djupen, där i storm de kasta ankar? Brusar ystert allt på ytan, står magnetens nål dock still, Hjälten lyder bud från ofvan och han går dit anden vill. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 6y9t9tt7wnial8uz3bzkzjr83spvtey 104 196743 584064 2024-12-19T12:52:24Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584064 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;201&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Sedan svensken allt fått tryggadt så vid Rheins som Elbens stränder, Skall kanhända spelet spelas djupt i Habsburgs arfveländer. När den hårda tärning faller där på stridens kopparfat, Skall dess vinst törhända heta: protestantisk kejsarstat. Men han föll på ärans höjder, förr’n den fullföljts, herskartanken, Oxenstierna drog med kungen tankfull fram igenom Franken, Och i Thüringen, i Arnstadt, kanslern tog med nedtyngd själ Af den härlige sitt sista, vemodsblandade farväl. Stridspsalm klingar snart ur dimman, som kring Lützens fält sig breder, Gula gardet förs af Brahe, högra flygeln kungen leder, Weimars hertig sina tyskar. Elghudskyller Gustaf bär Och »i dag», han ropar, »gossar, görom slut på allt besvär!» {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> m0kls4e60e4teeoqvogmkkcb3objd3s 104 196744 584065 2024-12-19T12:54:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584065 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;202&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Wallensteins kanoner börja snart från qvarnarna musiken, Och på ryttarskaror skjuta musketerare ur diken. Öfver grafven Gustaf spränger: »fram, mitt smålandsrytteri, Mina barn, framåt!» Men fruktlöst, ty de tappre efter bli. Och han blöder och han faller, kyrassierer brusa öfver, Jordisk hjälp den store hjälparn icke vidare behöfver; Men ett följe skall han hafva, och i skön, i samlad rad Ligga i den bästa ordning både gul och blå brigad. Colloredos flygel vacklar, grefve Pappenheim är fallen, Sveriges barn för tredje gången ta kanonerna på vallen. Wallenstein med genomskjuten fältherrmantel, nattlig håg, Lemnar svenska hären fältet och ger bud om återtåg. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> kqfct3nd6um10t7dokzuhiq2bfp4h50 104 196745 584066 2024-12-19T12:59:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584066 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;203&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Men om klagan rundt kring Tysklands, rundt kring Sveriges ängder sväfvar, Tron dock ej, att lilla hopen »med de bistra dragen» bäfvar! Fick än Oxenstierna pröfva första gången sömnlös natt, Han stod fast ändå, legaten, som till verkets skydd var satt. Om vid Nördlingen den tömdes ock till dräggen, smärtekalken Och i hjältekamp blef fången Horn, den ädle fältmarskalken, Och för andra gången sömnen flydde kanslerns hufvudgärd, Tron ej att hans lugn var skakadt, trots de kejserliges svärd! Tunga skatter, yttre våda, Sveriges ädla lejon fallet! Stolta hären snöpligt slagen! Skall ej allt dras med i svallet? Nej, att te sig vankelmodig mycket sämre är än dö. Sviker Sachsarn? Väl, försiktigt läggom råd med Richelieu! {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> c5tuaiz2rfs3tf9ayz2780cu83rtsap 104 196746 584067 2024-12-19T14:08:36Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584067 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|208||}}</noinclude>kala ljungryar. Gamla jorderansakningar och sägner gifva dock vid handen, att dessa ryar fordom varit beväxta med ek och bok, hvilka trädslag nu högst sparsamt förekomma. Såväl in- som utegor äro betäckta af de i Småland så allmänt förekommande odlingsrören, hvilka allmogen påstå härstamma från en tid som den benämner ”Hackäfva”. Flere olika sägner om orsaken till deras hopkastande berättas. Bolmens vattenmassa har under senaste 1,000 åren icke förminskats, hvilket bevisas af en samling grafhögar från jernåldern belägen på Bolmsö Prestgårds egor och hvilka högar, ehuru sjön för 30 år sedan något sänktes, likväl ligga blott några fot öfver sjöns nuvarande högsta vattenyta. Att invånarne länge förstått att begagna den i Bolmen ymnigt förekommande sjömalmen, bevisas af den mängd slagg, som hittas i jernålderns grafvar, äfvensom af lemningarna af en smältugn från samma tid, hvilka jag fann ej långt från Bolmen i Odensjö socken. Gamla qvarlefvor efter ett numera nästan bortlagdt fiskesätt, bestående af en mängd i vattnet nedslagna pålar, hvilka bilda en slags labyrint, i hvilken fisken väl kan inkomma men ej slippa ut, finnas i vikarne vid Qvinnelsbo, Bolstad och Dannäs. Sedda vid lugnt vatten kunna dessa nedom vattenytan numera afruttnade pålar lätt väcka föreställningar om pålbyggnderna i de schweiziske sjöarne. Den täta förekomsten af stenredskap på sjöstränderna ingaf mig också en tid den förmodan, att sådana byggnader möjligen här förefunnits. Vid uppräknandet af gårdarnes fornlemmingar går jag från norr till söder. <h3 align=center>Håringe.</h3> I det så kallade Lunngärdet ligga söder om gångstigen ett, och norr om densamma 2 låga <i>stenrör,</i> runda till formen, ungefär 100 fot i omkrets. Två af dem öppnades af skattsökare på 1860-talet. Lemningarna utvisa, att rören inneslutit <i>hällkistor,</i> bygda af på kant stälda flata stenar af 5 fots längd och öfver 3 fots bredd. Längden på dessa kistor, hvilka äro lagda i norr och söder, har säkert varit 14 fot och bredden 3,5 fot. Vid öppnandet funnos en del <i>flintredskap.</i> Ett halfmånformigt<noinclude> <references/></noinclude> a631ptn1yo9snoq1btbvitiicd1ncs2 104 196747 584068 2024-12-19T14:09:25Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'verktyg samt några sönderbrutna knitvar och spjutspetsar lyckades jag rädda utaf detta fynd. Till venster om gangstigen som leder fran näset till Skeda ligga 2 dylika rör. ett större och ett mindre; det större är öpp- nadt och visar en likadan hällista som de två förnt omnämnda. Alla fem ligga temligen langt fram den nuvarande bygden. Itmed samma gangstig längre at süder ligga flere smärre sten- rör: mrnvida de äro odlings- eller begrafningsrör kan en... 584068 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||209}}</noinclude>verktyg samt några sönderbrutna knitvar och spjutspetsar lyckades jag rädda utaf detta fynd. Till venster om gangstigen som leder fran näset till Skeda ligga 2 dylika rör. ett större och ett mindre; det större är öpp- nadt och visar en likadan hällista som de två förnt omnämnda. Alla fem ligga temligen langt fram den nuvarande bygden. Itmed samma gangstig längre at süder ligga flere smärre sten- rör: mrnvida de äro odlings- eller begrafningsrör kan endast genom mndersökning utrönas. Magnus Bengtssons gärde på sjelfva sjöstranden har öus enda runsten blifvit nedvräkt på en klippa och i fallet fätt det ena hörnet afslaget. Runorna äro fa och gifva ingen mening. Att stenen, hvars form antyder, att den aldrig varit rest utan legat, är från kristen tid, angifver det på honom inhuggna kor- set, livars tvärträ är försedt med en cirkel. Grafvardar liknande detta kors, men smidda af jern med vidhängande löf fiunas öfver allt på gamla kyrkogårdar. Der stenen troligtvis ursprung- ligen legat finnes en lag hig. Sägnen berättar, att der stått ett kapell. Peter Jönssous bol finnes en fyrkantig stensättning. Vid byvägen mellan laringe och Rolmsö kyrka, midtför torpet Rocknet. finnes ett så kalladt trendda-rör, hvilket vid torpets anläggande på 1850-talet blef till en del förstördt. Vid vägen at Skeda, på Peter Jönssons egor, ungefär midt cmot de längst i norr, öster om vägen, belägna grafhögarne, hvilka härefter komma att omnämmas, ligger på en åkerren ett större rundt stenrör. Genom i senare tider pakastad sten har det visserligen blifvit skadadt, men formen och läget visa, att det är ett begrafningsrör. Strax innan man kommer till torpet Skeda, just der vägarne till ödehemmanet Skeda och Smederyds qyarn klyfva sig, ut- breder sig på en as med sträckning i öster och vester ett at ins största graffält. Frodig jang betäcker detsamma och mat- jordsskorpan är knapt tnmstjock, en anmärkning som kan gö- ras vid samtliga härvarande graffält. Möjligen kommer detta sig deraf, att matjorden blifvit afflådd och använd till beklädande af de uppkastade grafhögarne, hvilka nästan alltid äro betäckta med en ganska tjock matjordsskorpa. I afseende på detta fält far jag hänvisa till den här nedan meddelade redogörelsen för<noinclude> <references/></noinclude> 3f9zzph85zdgcn066rtm7kmu8nlfn5k 584095 584068 2024-12-20T09:53:33Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584095 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||209}}</noinclude>verktyg samt några sönderbrutna knifvar och spjutspetsar lyckades jag rädda utaf detta fynd. Till venster om gångstigen som leder från näset till Skeda ligga 2 dylika <i>rör,</i> ett större och ett mindre; det större är öppnadt och visar en likadan <i>hällkista</i> som de två förut omnämnda. Alla fem ligga temligen långt från den nuvarande bygden. Utmed samma gångstig längre åt söder ligga flere smärre <i>stenrör;</i> huruvida de äro odlings- eller begrafningsrör kan endast genom undersökning utrönas. I Magnus Bengtssons gärde på sjelfva sjöstranden har öns enda <i>runsten</i> blifvit nedvräkt på en klippa och i fallet fått det ena hörnet afslaget. Runorna äro få och gifva ingen mening. Att stenen, hvars form antyder, att den aldrig varit rest utan legat, är från kristen tid, angifver det på honom inhuggna korset, hvars tvärträ är försedt med en cirkel. Grafvårdar liknande detta kors, men smidda af jern med vidhängande löf finnas öfver allt på gamla kyrkogårdar. Der stenen troligtvis ursprungligen legat finnes en låg hög. Sägnen berättar, att der stått ett kapell. I Peter Jönssons bol finnes en <i>fyrkantig stensättning.</i> Vid byvägen mellan Håringe och Bolmsö kyrka, midtför torpet Rocknet, finnes ett så kalladt <i>treudda-rör,</i> hvilket vid torpets anläggande på 1850-talet blef till en del förstördt. Vid vägen åt Skeda, på Peter Jönssons egor, ungefär midt emot de längst i norr, öster om vägen, belägna grafhögarne, hvilka härefter komma att omnämnas, ligger på en åkerren ett större rundt <i>stenrör.</i> Genom i senare tider påkastad sten har det visserligen blifvit skadadt, men formen och läget visa, att det är ett begrafningsrör. Strax innan man kommer till torpet Skeda, just der vägarne till ödehemmanet Skeda och Smederyds qvarn klyfva sig, utbreder sig på en ås med sträckning i öster och vester ett af öns största <i>graffält.</i> Frodig ljung betäcker detsamma och matjordsskorpan är knapt tumstjock, en anmärkning som kan göras vid samtliga härvarande graffält. Möjligen kommer detta sig deraf, att matjorden blifvit afflådd och använd till beklädande af de uppkastade grafhögarne, hvilka nästan alltid äro betäckta med en ganska tjock matjordsskorpa. I afseende på detta fält får jag hänvisa till den här nedan meddelade redogörelsen för<noinclude> <references/></noinclude> iu762vor50g8fecbszeb1pbddsfy1vd 104 196748 584069 2024-12-19T16:21:39Z Sabelöga 8275 /* Korrekturläst */ 584069 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Sabelöga" /></noinclude> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">Våren.</h2> {{linje|5em}} {{Dikt|start=open|end=close| {{Stor initial|K}}om, vackra vår, när vintern flytt, Med fogelsånger till oss på nytt, Med blomsterdoft och gröna blad Och vaggande stänglar i solens bad. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> lijtucnh9qap28f392kaxf0s845666m 584070 584069 2024-12-19T16:21:53Z Sabelöga 8275 584070 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Sabelöga" /></noinclude> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">Våren.</h2> {{linje|3em}} {{Dikt|start=open|end=close| {{Stor initial|K}}om, vackra vår, när vintern flytt, Med fogelsånger till oss på nytt, Med blomsterdoft och gröna blad Och vaggande stänglar i solens bad. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 850gt2h5zubi0a10o3cdhdh0kh0z6ui 584071 584070 2024-12-19T16:22:26Z Sabelöga 8275 584071 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Sabelöga" /></noinclude> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">Våren.</h2> {{linje|3em}} {{Dikt|start=open|end=follow| {{Stor initial|K}}om, vackra vår, när vintern flytt, Med fogelsånger till oss på nytt, Med blomsterdoft och gröna blad Och vaggande stänglar i solens bad. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> tw4prv12w61miu6mzu7a8fl3uepvuub 104 196749 584072 2024-12-19T16:23:18Z Sabelöga 8275 /* Korrekturläst */ 584072 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Sabelöga" />{{c|― 90 ―}}</noinclude> {{Dikt|start=follow|end=close| Kom, gjut din fröjd i håg och sinn', Smyg ungdomsglädje i hjertat in! Till stilla ro söf lifvets strid Med smekande toner i qvällens frid! {{em|10}}E—a.}} {{linje|4em}}<noinclude> <references/></noinclude> gii88nuka09ka71zrj49hry8o2n68cb 0 196750 584073 2024-12-19T16:24:47Z Sabelöga 8275 Skapade sidan med '<div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Julkalender 01 12 1887.pdf" Upphovsman="E—a." prev="[[Jul-Kalender 1887/Två vänner|Två vänner.]]" current="Våren" next="[[Jul-Kalender 1887/Ett stumt farväl|Ett stumt farväl.]]" from=101 to=102 header=1/> </div>' 584073 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Julkalender 01 12 1887.pdf" Upphovsman="E—a." prev="[[Jul-Kalender 1887/Två vänner|Två vänner.]]" current="Våren" next="[[Jul-Kalender 1887/Ett stumt farväl|Ett stumt farväl.]]" from=101 to=102 header=1/> </div> acpxr8uufddajyhv3y8z6ts7kmio7om 104 196751 584074 2024-12-19T18:44:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584074 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|43}}</noinclude>— Det tror jag nog; hvem skulle inte ha svurit vid ett sådant tillfälle! — Ja, men han svor på tyska. — Då är det Schomberg, och då, min käre Remy, kan du laga i ordning dina salvor, emedan det innan kort blir något hål att lappa ihop, antingen på hans skinn eller mitt. — Ni måtte väl aldrig kunna vara så galen och låta döda er, nu, då ni är så lycklig! inföll Remy. — Tvärtom, Remy, anar du ej, hur sällt det är att äfventyra sitt lif, just då man är lycklig? Jag kan försäkra dig, att jag adrig duellerat med god lust, då jag tappat stora summor på spel, eller kommit under fund med, att min älskarinna bedragit mig, eller då jag haft något att förebrå mig; men då mitt hjärta är rent och mitt samvete utan förebråelse, går jag djärf och glad till mötesplatsen: då är jag säker på min hand och läser i min motståndares ögon hans innersta tankar. I dag Remy, skulle jag slåss duktigt, tillade den unge mannen, i det han räckte sin hand åt doktorn; ty, tack vare dig, är jag nu den lyckligaste bland människor. — Sakta, sakta! inföll Remy; ni måste emellertid vara god och afstå från det nöjet; ty en vacker dam af mina kanta har låtit mig svärja på, att jag skall bibehålla er frisk och sund, emedan hon påstår, att hon räddat ert lif, och att ni således ej kan förfoga öfver hvad ni är henne skyldig. — Gode Remy! sade Bussy, och försjönk i denna ljufva tankedvala, som tillåter den förälskade att höra och se allt, hvad som säges och sker, liksom genom en slöja, hvilken förskönar både föremål och toner. — Ni kallar mig god, sade Remy, emedan jag låtit er få återse fru de Monsoreau; men skall ni äfven kalla mig så, då ni är skild från henne? Olyckligtvis är den dagen nära för handen, i fall den ej redan inträffat. — Hvad behagas? utropade Bussy häftigt. Skämta ej, herr Remy! — Ack, herr grefve! Jag skämtar inte, svarade Remy; vet ni inte, att hon reser till Anjou? — Remy, när skola vi resa? — Ack, den frågan anade jag just och kan blott svara, att det måste ske så sent som möjligt. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ohacc7fid1kuk9rk2f7h1yic9sy0td0 104 196752 584075 2024-12-19T18:56:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584075 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />44</noinclude>— Hvarför det? — Jo, först och främst, emedan vi här i Paris ha den beskedliga hertigen af Anjou, som i går afton inlåtit sig i sådana saker, att han helt visst kommer att behöfva er, och vidare, emedan herr de Monsoreau ingenting misstänker beträffande er, men han skulle misstänka något, i fall ni försvunne från Paris på samma gång som hans hustru eller icke-hustru. — Nå, hvad gör det mig, om han misstänker mig? — Ja, men mig gör det mycket, nådig herre; ty jag har visserligen åtagit mig värjstyng, som erhållas i en ordentlig duell, så mycket mer som ni är ganska säker på er sak och ej får särdeles farliga stötar; men jag undanber mig att få att göra med dolkstyng, helst dem, som gifvas af i försåt liggande svartsjuka män. — Men, min bäste vän, om det är mitt öde att bli dödad af herr de Monsoreau? — Ja, och åtta dagar, en månad eller ett år därefter flyttar fru de Monsoreau till sin man, hvilken skall göra er arma själ ursinnig, då den uppifrån eller nedifrån ser detta, alldenstund den i brist på kropp ej kan hindra det. — Du har rätt, Remy; jag vill lefva. — Ja, men tro mig: det är icke nog med att bara lefva, utan ni bör söka att följa mitt råd, herr grefve, och ställa er in hos herr de Monsoreau, för ögonblicket är han grymt svartsjuk på hertigen af Anjou, hvilken, medan ni låg i feber, spatserade nedanför damens fönster såsom en äfventyrsälskande spanjor och igenkändes på sin följeslagare Aurilly. Närma er den svartsjuke mannen, fråga ej, hvart hans fru tagit vägen, hvilket också är öfverflödigt, då ni vet det, med ett ord: sök att vinna honom, och han skall öfverallt säga, att ni är den ende ädling, som äger Scipios dygder. — Jag tror verkligen, att ditt råd är godt; nu, då jag icke mer är svartsjuk på björnen, vill jag tämja honom; det skall bli lustigt. Remy, bed mig nu om hvad du vill, och jag skall ge dig det, ty jag känner mig öfverjordiskt lycklig. I detta ögonblick klappade någon på dörren. — Hvem är det? frågade Bussy. — Nådig herre, svarade den inträdande pagen, en adelsman önskar tala med er. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8voaiigelq8x8xzeph8ex7d8u3vrr8s 104 196753 584076 2024-12-19T19:05:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584076 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|45}}</noinclude>— Tala med mig så bittida? Hur ser han ut? — Det är en lång herre med ett något löjligt, men hederligt utseende. — Hvad! sade Bussy; skulle det {{Rättelse|var|vara}} Schomberg? Han gjorde ett tecken, att den främmande skulle komma in. — Åh! utbrast Bussy, i det han hastigt steg upp, medan Remy af grannlagenhet skyndade in i kabinettet, det är då ni, herr Chicot! Bussys blick fästes på gascognaren med ett uttryck, som helt tydligt sade: hvad har ni här att göra? — Herr grefve, jag kommer för att föreslå er ett litet köp. — Förklara er, min herre, sade Bussy förvånad. — Hvad ger ni mig, om jag gör er en stor tjänst? — Det beror på, hvad det är för en tjänst, svarade Bussy högdraget. Chicot låtsade ej märka detta, utan sade, i det han satte sig: — Jag märker, att ni ej gör mig den äran att bedja mig sitta ned. — Bussy rodnade starkt. — Det är ett uraktlåtande, som ökar priset på min tjänst, fortfor Chicot. Bussy svarade icke. — Herr grefve, känner ni ligan? — Jag har mycket hört talas om den, svarade Bussy, som började ägna en viss uppmärksamhet åt hvad gascognaren sade. — Välan, i så fall bör ni veta, att den består af en samling hederliga kristna, som förenat sig i ändamål att på det kristligaste sätt massakrera sina likar, hugenotterna. Hör ni till ligan, herr grefve? — Jag för min del gör det. — Men, min herre … — Säg bara ja eller nej. — Tillåt mig att yttra min förvåning, sade Bussy. — Jag hade den äran att fråga, om ni hör till ligan. Förstod ni mig? — Herr Chicot, som jag icke tycker om frågor, hvilkas afsikt jag ej förstår, så ber jag er byta om ämne, och jag vill vänta ännu några minuter, såsom höfligheten fordrar,<noinclude> <references/></noinclude> kkr8tg38jqr15duh7kq2ohh9ax0xfyo 104 196754 584077 2024-12-19T19:08:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584077 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />46</noinclude>innan jag säger er, att som jag icke tycker om frågor, tycker jag naturligtvis icke heller om frågare. — Godt! Höflighet är alltid på sin plats, som den käre grefve de Monsoreau säger, då han är vid godt lynne. Vid namnet Monsoreau tänkte Bussy: månne han anat något och skickat Chicot att spionera. — Hör på, herr Chicot, sade han, till saken, om ni behagar; ni vet, att vi ha få minuter på oss. — Mycket sant; men några minuter äro dock mycket, ty på några minuter kan mycket sägas, och således skall jag säga er, att jag ej behöft fråga er, om ni hör till ligan, emedan, om ni ej redan tillhör den, ni snart skall göra det, därför att hans höghet hertigen af Anjou gör det. {{Rättelse||—&nbsp;}}Hertigen af Anjou! Hvem har sagt er det? — Han själf i egen hög person; och som jag nyss sade, förstår ni väl, att, om hertigen af Anjou hör till ligan ni ej kan undgå att också tillhöra den, ni, som är hans högra hand. För hin i våld! Den heliga ligan är väl så klok, att hon inte nöjer sig med en enhändt chef. — Godt, herr Chicot! Än sedan då? sade Bussy med en påtagligt vänligare ton. — Än sedan? upprepade Chicot, jo, om ni verkligen tillhör den, eller om man bara tror det, så skall det hända er detsamma, som händt hans kunglig höghet. — Hvad har då händt hans kunglig höghet? utropade Bussy. — Min herre, sade Chicot, i det han rätade upp sig och härmade Bussys hållning ett ögonblick förut, min herre, jag tycker inte om frågor och, om ni tillåter mig, följaktligen inte heller om frågare; jag har således god lust att låta dem göra med er, som man i natt gjorde med er herre. — Herr Chicot, sade Bussy med smálöje, som uttryckle en anhållan om ursäkt, tala, jag ber: hvar är hertigen af Anjou? — Han är i arrest. — Hvar då? — På sina rum, där han bevakas af fyra af mina goda vänner, nämligen Schomberg, hvilken, som ni vet, emedan ni just passerade förbi, då operationen skedde, i går vardt blåfärgad; d'Epernon, som blef gul af förskräckelse; Quélus, som är röd af harm, och Maugiron, som är hvit af ledsnad; medgif, att detta är ett rätt vackert färgspel, så<noinclude> <references/></noinclude> 4blib5mhzqzzd13smixi8qysyo2pn1z 104 196755 584078 2024-12-19T19:12:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584078 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|47}}</noinclude>mycket mer som hertigen af Anjou börjar bli grön af fasa, hvarigenom vi, Louvrens privilegierade gäster, kunna njuta skådespelet af en fullständig regnbåge. — Min herre, sade Bussy, ni tror således, att min frihet hotas? — Visserligen, min herre, och jag förmodar till och med, att man i detta ögonblick är … eller åtminstone borde vara på väg att arrestera er. Bussy spratt till. — Tycker ni om Bastiljen, herr grefve? Det är ett ställe, mycket passande till eftertanke, och herr Testu, som där är guvernör, lär hålla ett tämligen drägligt bord för sina fåglar. — Skulle man vilja sätta mig på Bastiljen? — Ja, jag lär i min ficka ha någonting, som liknar en order att föra er dit, svarade Chicot; vill ni se den. I detsamma uppdrog Chicot en af konungen undertecknad order att genast arrestera Louis de Clermont, grefve Bussy d'Amboise. — Min herre, yttrade Bussy förvirrad, ni gör mig verkligen en tjänst. — Jag skulle ödmjukast tro det, svarade gascognaren. — Min herre, jag besvär er, var uppriktig mot mig och säg, om det är för att skada mig på annat håll, som ni nu räddar mig? Ni håller ju af konungen, och konungen håller ike af mig. — Herr grefve, svarade Chicot, i det han steg upp, jag räddar er, för det jag vill rädda er; tänk i öfrigt om min handling hvad ni behagar. — Men, min herre, värdes säga mig, hvaraf kommer denna välvilja? — Har ni glömt, att jag begärde en belöning. — Nej, det var sant. Ack, herr Chicot, på hvad sätt kan jag tjäna er? — Lofvar ni då att göra hvad jag ber er om? — Ja, så sant jag heter Bussy så vida det, ni begär, står i min makt. — Nog, svarade Chicot; stig nu till häst, så skall jag bära arresteringsordern till vederbörande. — Ni skulle då ej själf arrestera mig? — Hvad! För hvem tar ni mig? Jag är adelsman, min herre; kom ihåg det. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> fjj8hpczc61c12uq7u9o6baf3z9usbo 104 196756 584079 2024-12-19T19:15:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584079 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />48</noinclude>— Men jag öfverger ju min herre, hertigen. — Hys inga samvetskval för det; han har redan öfvergifvit er. — Ni är en rättskaffens adelsman, herr Chicot. — För knäfveln i våld! Det vet jag nog, svarade gascognaren. Bussy ropade på Remy. — Remy, sade han, laga att vi få hästar. — De äro redan sadlade, nådig herre, svarade lugnt Remy. Bussy tog nu afsked af Chicot och tackade honom ännu en gång. — Förlåt, herr grefve, sade gascognaren, men tillåt mig att se er afresa. De gingo alla tre ned på stallgården, där tvenne hästar stodo sadlade och höllos af en page. — Hvart skola vi ställa kosan? frågade Remy helt liknöjdt, i det han fattade tyglarna. — Jag vet ej, sade Bussy, i det han tvekade eller låtsade tveka. — Hvad säger ni om Normandie? frågade Chicot, som med kännareblick mönstrade hästarna. — Nej, det är för nära, anmärkte Remy. — Än Flandern då? föreslog Chicot. — Det är för långt bort, invände läkaren; vore det bäst att bestämma sig för Anjou, som ligger lagom långt bort? Är det icke så, herr grefve? — Må göra, Anjou då! biföll Bussy, rodnande. — Herr grefve, sade Chicot, efter ni nu gjort ert val och är färdig, så farväl! Tänk på mig i era böner. Den värde adelsmannen gick sin väg, lika allvarsam och gravitetisk, som han kommit. — Hvad ödet ändock är besynnerligt, herr grefve, sade Remy. — Låt oss skynda! ropade Bussy; kanske kunna vi hinna upp henne. — Ack! sade Remy, om ni hjälper ödet, så beröfvar vi det ju dess förtjänst. De sporrade sina hästar och redo bort i galopp. {{linje|5em}} <section end=kap7 /> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5dyruzyd4gc54e3rulluq7duwjljykq 104 196757 584080 2024-12-19T19:19:44Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584080 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><section begin=kap8 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">8. <br /><b>Chicot spelar schack.</b></h2> Hertigen af Guise mottog på morgonen de förnämsta ligisterna, som aflämnade sina fulltecknade listor, och han lät dem svärja att erkänna den chef, som kungen skulle utnämna. Efter en stunds öfverläggning med sina bröder begaf Guise sig till hertigens af Anjou palats. Chicot anade detta besök; då han lämnat Bussy, företog han sig därför att gå på lur omkring hôtel d'Alençon, och knappt hade han gått fram och tillbaka en kvarts timme, förrän han fick se den han väntade anlända. Chicot smög sig undan, och hertigen af Guise gick in i palatset utan att ha blifvit honom varse. Hertigen fann prinsens förste kammartjänare orolig öfver att ej ha sett sin herre återkomma hem; men han förmodade, att hertigen, såsom sanningen var, tillbragt natten i Louvren. Hertigen frågade, om han ej kunde få tala med Aurilly, och kammartjänaren svarade, att denne just nu befann sig i prinsens kabinett, dit hertigen genast begaf sig, emedan lutspelaren var sin herres förtrogne och invigd i alla hans hemligheter, hvadan hertigen ganska riktigt beräknade, att han bättre än någon annan torde veta var hans höghet befann sig. Men Aurilly var lika orolig som kammartjänaren och lade oupphörligt ifrån sig lutan, öfver hvilken hans fingrar omedvetet sväfvade, för att gå till fönstret och se, om hertigen ej kom tillbaka; tre gånger hade man redan skickat till Louvren och ständigt fått det svar, att som hertigen mycket sent kommit hem, sof han ännu. Herigen af Guise begärde nu en fullständig redogörelse för den föregående aftonen, och Aurilly svarade, att han af folkmassan blifvit skild från sin herre, hvarför han begifvit sig hem till palatset, emedan han var okunnig om hertigens afsikt att tillbringa natten i Louvren. Aurilly omtalade ifven det svar, de tre buden fått. — Han sofva klockan elfva på dagen! sade hertigen; det är inte troligt; konungen är själf uppe så här dags. Men ni borde gå dit, Aurilly. — Jag har nog tänkt på det, svarade denne; men jag<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>{{Spärrad|Alexandre Dumas}}, Grefvinnan de Monsoreau.</i> II.</small>||4}}</noinclude> azdbt2vb4j9i547jonllh0fblnryp0r 0 196758 584081 2024-12-19T19:20:51Z Thuresson 20 Kap 7 584081 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu" from=376 to=382 fromsection="kap7" tosection="kap7" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Grefvinnan de Monsoreau|047]] s6uelv2choghr403x1fzpbqcefs60cv 104 196759 584083 2024-12-19T21:41:30Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584083 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|66|{{st|<b>OM RUNSTENARS ÅLDER</b>}}|1 Cap.}}</noinclude>Gärning, at nämligen den eller de, af hwilke man sig hänne äljäst förmodat, antingen icke förståt, icke welat, eller icke kunnat göra hänne. Dock, at icke åsidosätta den Agtning wåre Förfäders öfriga Snillebragder dem förwärfwat, torde den minst ifrån Sanningen afwika, som stadnar därwid, at Ordet {{sp|Runa}}, utom andra Bemärkelser, äfwen beteknat en Hemlighet, för det någre få allenast innehaft Konsten at skrifwa och Läsa, den de icke för Allmänheten welat rõja; som då säkert skedt, om de på sine Bötastenar ristat de Hjältars Namn och berömliga Gärningar, som wid dylike ohuggne Stenars blotta Åskådande, och igenom muntligen lärda Wisor, dessutom bort ihugkommas. Sådana woro för nästan tu År sedan mina Tankar om Runstenars Ålder, dem jag då til Deras {{ant|Excellencer,}} Kongl. Maj:ts och Swea Rikes Råd m. m. Högwälborne Herrar, Hr. Grefwe {{ant|{{sc|Gustaf Bonde}}}}, och Hr. {{ant|Baron {{sc|Anders Joh. v. Höpken}}}} underdån-ödmjukast öfwerlemnade. Hwarefter jag intil denne Dag intet funnit något Tekn; mindre Bewis, at wåre Runstenar skulle wara äldre; fast än jag anwänt all uptänklig Möda at flytta dem så långt tilbaka, som det med Sanningens Bestånd ske måtte. Och emedan jag nu förmodeligen friat Ingwar Widförlas Saga från de förklenliga Tilmälen, hon warit underkastad, samt tillika wunnit en wiss Ålder på de Runstenar, som omtala samme Ingwars Färd; så wänta kanske mine Läsare, efter Låfwen at här få se både dessa och flera uti wår Historia något betydliga Runskrifter. Jag anser ock deras Framsättande i flera Hänseenden för min Pligt och Skyldighet; men bör tilförne, til detta Ämnes mera Uplysning, såsom mina Tankar däröfwer jämwäl Underkastas Allmänhetens Omdöme, om Runors Uprinnelse, och de Sanningar, som jag förr såsom bewisda antagit, lemna följande korta Anmärkningar: <section end="Cap1"/><section begin="Cap2"/> <h3 align="center" style="border:none;">{{ant|2. Cap.}} <br> {{sp|Om Runors Början och åtskilliga Slag.}}</h3> {{Initial|F}}lere Nordens Fornletare hafwa wäl mödat sin Hjärne, at utleta och förklara dessa Hemligheter; men icke dess mindre äro få Saker, om hwilka wår Kundskap gemenligen antingen mera waklar eller osäker befinnes. För den, som straxt tror alt Prent; kunde det wara nog, at Runor i Runa-Capitlet och på flera Ställen i Hawamal omtalas. Men sedan<noinclude> {{huvud|||man}} <references/></noinclude> mofootq9tzc2nt4dmt3gtb9lmte8vya 104 196760 584086 2024-12-19T23:30:11Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584086 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|2 Cap.|{{st|<b>OM RUNORS BÖRJAN.</b>}}|67}}</noinclude>man börjat wara mera granlagen om gamla Skrifters Ålder och deras Uphofsmäns förmodliga Wetenskap eller Kundskap om Tingen, samt Lust at intet annat berätta, än hwad Sanningen likmätigt warit; så hafwa ock dessa Witnesbörd af alle icke blifwit hållna för tilräckliga at bewisa en så hög Runornas Ålder. Detta {{sp|Runa-Capitel}} är icke, utan et Stycke af Hawamal, som betyder et högt och förträffligt Tal, samt innehåller åtskilliga Klokhets-Reglor, och är så ställt, som skulle Oden det själf hafwa talt eller skrifwit. Men de som tiltrot sig nogare känna Språkets Art, och den Förändring, som alla Språk med Tiden pläga undergå, hålla dessa Stycken för nog yngre. Arn Magnusson, hwilken under sit Latinska Namn {{ant|Arnas Magnæus}} är mera känd, och som war en i gamla Språket och Nordiska Historien mycket lärd Isländare, hwars Landsman {{ant|Torfæus}} sig därföre af hans Omdömen uti sina historiska arbeten ofta betjänt, skal som man wil tro, i Anledning af sådan Eftertanka, hafwa haft den Mening, at Latinske Bokstäfwer förr kommit til Norden än Runor, och at dessa af dem sedan blifwit formade; såsom det i Hr. Professor Brings {{ant|Monum. Scan. Vol. I pag. 180. sq.}} berättas; hwaräst jämwäl Början af Runa-Capitlet, som omtalar Runors åtskillige Upfinnare, finnes förklaradt, och den yngste Er. Benzelii Mening anföres: som, af den Grund, at en stor Likhet är imellan desse Nordens och de Ioniske Bokstäfwer i Grekland, samt at Runorna warit färre, än antingen de Grekers eller Latiners senare Bokstäfwer, förkastar den förnämnda Gissning om deras Ursprung från desse, och härleder dem ifrån de äldre Grekiske eller Ioniske. Hr. Professor Brings eget Omdöme är, at fastän man, om Runa-Capitlets Författare äger ingen Wisshet, han likwäl intet gärna kan lefwat senare, än uti 10:de eller 11:te Århundradet: och aldenstund det af hela Hawamal skönjes, at Författaren hållit Oden för den förträffligaste Runmästare; så måste Runorna, när detta skrefs, redan warit mycket gamla, och fölgagteligen äldre, än Christna Lärans Hitkomst i Ansgarii Tider. Denne Apostels Lefwernes Beskrifning är ock det äldsta Witnesbörd, som wår Grundlärde Erik Bentzelius i Förel. öfw. Sw. Hist. anförer om Runornas Ålder, och til hwilket man däruti kan trygga sig, at wåre Förfäder, förr än Ansgarius kommit hit, haft sine egne Bokstäfwer. Ty sedan han med sit Fölge uppehållit, sig halftannat År i Swerje berättas det i II. Cap. at han farit tilbaka til Käjsar Ludwig den Fromme, med Bewis och Bref, eller Bokstäfwer, som med Swenske Konungens Hand, efter Landets Sed, warit ri-<noinclude> {{huvud||I 2|tade,}} <references/></noinclude> 58g1pkv2nfjzb6i068svi2wtu0adbpb