Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 108 65748 584212 432158 2024-12-21T22:01:24Z Lokal Profil 714 584212 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=Johan Hagströmer |Titel=Svensk straffrätt, föreläsningar. Band 2 |År=1906–1909 |Oversattare= |Utgivare=Almqvist & Wicksells boktryckeri-A.-B. |Källa=[[:Commons:File:Svensk straffrätt Bd 2.djvu|Djvu]], [http://libris.kb.se/bib/8208580 Libris] |Bild=[[fil:Svensk straffrätt Bd 2.djvu|page=1|300 px]] |Sidor=<pagelist from=1 to=432 /> |Anmärkningar=[[Kategori:Ej kompletta index]] [[Kategori:Eget arbete]] |Width= |Css= |Kommentar= }} 7af2rpwd1diuwxjsiyg73esd885d7pq 104 122046 584162 429593 2024-12-21T15:30:51Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584162 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>22</u>}}</noinclude>»Är du då rent av kollrig, min gubbe!» skrek fru Igelkott. »Hur kan du vilja mäta dig med haren – med haren! Bered dig du på att ta emot en sittopp, som känns! Men det blir en skam för hela vår familj.» »Prata inga dumheter nu! Din man åtager sig ingenting, som han inte går i land med. Kom nu och giv noga akt på vad jag säger. Du ser den där långa åkern. Där är det vi skola springa, haren i den ena fåran, jag i den andra. Vi börja från den ändan, som är närmast. Du har ingenting vidare att göra, än att du hukar dig ned i min fåra vid andra ändan av åkern, och när haren kommer, reser du dig upp och ropar: Här är jag redan! – Har du förstått mig?» »Ja», svarade fru Igelkott, som nu fann, att hennes man var fiffigare, än hon hade trott. När igelkotten hade följt sin fru till hennes plats och sett henne huka sig ned i fåran, vandrade han till den ändan av åkern, där kapplöpningen skulle börja. Snart kom haren dit och frågade om de fingo sätta i väg. »Gärna för mig», svarade igelkotten. »Ställning», kommenderade haren, och så ställde de sig i var sin fåra. »Ett, tu, ''tre!''» skrek haren, och som en pil satte han av. Igelkotten följde bara några få steg; sedan hukade han sig ned i fåran och låg där ganska bekvämt. Men när haren i fullt språng kom<noinclude> <references/></noinclude> d9t2nw3c7z9bvqc6e2jwdh1ao9t6ydp 104 122058 584199 429634 2024-12-21T18:00:44Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584199 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>34</u>}}</noinclude>Då frågade brudgummen igen: »Är du hungrig?» men gossen skrek: »Ack, jag är ju redan mätt!» – »Jag tänkte just det», sade modern; »min gosse är ju alltid nöjd», och därvid snyftade hon. [[Fil:50 småhistorier - Gossen, som alltid var nöjd.png|ramlös|vänster|En liten pojke står vid ett bord med godsaker och gråter.]] »Kom då hit!» sade brudgummen, »så skall jag stoppa dina fickor fulla med bakelser!» Men gossen skrek ännu ondare: »De äro ju redan fulla båda två!» »Tänkte jag icke det», snyftade modern, »vår gosse är så nöjd; det måtte fattas honom något annat.» Brudgummen sade: »Gå då hem och töm dina fickor och kom igen, så skall du få mera!» Då skrek han ändå mycket värre: »Jag har varit hemma tre gånger förut.» »Nej», sade modern, det är icke det, som är felet; vårt barn är så lätt att ställa till freds; det måste vara något annat», och därmed snyftade hon och grät sina modiga tårar. »Gå då hem och kom igen än en gång!» sade brudgummen; men då skrek gossen som förtvivlad: »När jag kommer igen, ha de andra ätit upp alltsammans.» »Vi ställa undan alltsammans åt dig och äta ingenting mer», sade brudgummen, och då log den lille och sprang. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8yxuyqgmtef2yjxk6ua0va221ew9b19 104 122064 584206 429728 2024-12-21T19:50:21Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584206 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>45</u>}}</noinclude>var väl mycket för honom. Så blev han sjuk och dog. Hur mycket rävesan än sörjde och grät, så hjälpte det icke. Han var död och förblev död. Men efter någon tid började det komma friare till änkan. Lördagskvällen bultade det tre slag på rävhusets dörr. »Gå ut, Murra; och se vem det är», sade rävesan. Hon hade till tjänstflicka en kissa, som hette Murra. Då flickan kom ut, stod där en björn på tröskeln. »God afton», hälsade björnen. »God afton tillbaka», sade Murra. »Är rävesan hemma i kväll?» frågade han. »Ja, hon sitter inne», svarade flickan. »Huru är det med humöret i kväll, låter det illa eller väl?» frågade björnen. »Hon gråter näsan sjuk och röd och sörjer över husbonds död. Hon vet sig ingen råd, stackars hon», sade kissan. »Bed henne komma ut, så skall hon få ett råd, som på sorgen gör slut», sade björnen. Då kissan kom in, frågade matmodern: »Vem är det, som tassar och bultar på, så att jag inte kan kvällsro få?» »Det är dina friare», svarade kissan, »jag skulle bedja dig gå ut, så får du ett råd, som på sorgen gör slut.» »Hurudan rock har han?» frågade rävesan. »Fin, vacker, brun», sade Murra, »duktig karl och galant uppsyn.» »Låt honom gå, låt honom gå! Jag behöver inte hans råd.» {{Tomrad}}<noinclude> {{sidfot|<small>''Holge,'' 50 små historier.</small>||<small>4</small>}} <references/></noinclude> p5uw81633qpa83ru48ccjt8mlsffrp9 104 156432 584226 500723 2024-12-22T08:06:35Z RalphE 7636 /* Problematiskt */ ej färdigredigerat 584226 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="RalphE" />{{c|<u>186</u>}}</noinclude><poem> Han skifvar med konst sin rökta lax Och ropar: "Se så, nu är frukostdags!” Det talet var verkligen ej så konfust: Jag reser mig opp förtjust, förtjust! </poem> Och detta var just hvad jag ville berätta och ej ville låta gå förloradt för den nu lefvande generationen eller undanhålla för någon framtida litterär fornforskare. På eftermiddagen skulle en ångbåt från Köping vara att förvänta. Jag afbidade denna lägenhet för att åter- komma till mitt gamla älskade Stockholm. Och gick från jaktens glada lag Ombord med fröjd och gamman. Kapten poet är liksom jag, Och skalder hålla samman. Hans båt jag egnar allt beröm, Mitt samvete att fria: Kaptenen heter Sederström Och ångbåten Maria. Och med denna resebeskrifning, benägne läsare, Om jag nu har pröfvat Edert tålamod Eller eder söfvat Med en sömn så god, så ber jag tusen gånger om förlåtelse för det förra och önskar eder lycka till det sednare, samt tecknar vördsammast o. s. V. {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> diwpmnuaslpj0cykxqvfrfy0eq1f5ec 584253 584226 2024-12-22T11:53:58Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584253 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>186</u>}}</noinclude><poem> Han skifvar med konst sin rökta lax Och ropar: "Se så, nu är frukostdags!” Det talet var verkligen ej så konfust: Jag reser mig opp förtjust, förtjust! </poem> Och detta var just hvad jag ville berätta och ej ville låta gå förloradt för den nu lefvande generationen eller undanhålla för någon framtida litterär fornforskare. På eftermiddagen skulle en ångbåt från Köping vara att förvänta. Jag afbidade denna lägenhet för att återkomma till mitt gamla älskade Stockholm. <poem> Och gick från jaktens glada lag Ombord med fröjd och gamman. Kapten poet är liksom jag, Och skalder hålla samman. Hans båt jag egnar allt beröm, Mitt samvete att fria: Kaptenen heter Sederström Och ångbåten Maria. </poem> Och med denna resebeskrifning, benägne läsare, <poem> Om jag nu har pröfvat Edert tålamod Eller eder söfvat Med en sömn så god, </poem> så ber jag tusen gånger om förlåtelse för det förra och önskar eder lycka till det sednare, samt tecknar vördsammast o. s. V. {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> 0fvemnz6p5wx6w9au67nxlw48xym7z9 0 187142 584225 579030 2024-12-22T07:59:47Z RalphE 7636 584225 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=153 to=155 header=1 /> </div> [[File:Höst- och Qvällsbetraktelse Sehlstedt Ill av Carl Larsson.jpg|thumb|'''Höst- och Qvällsbetraktelse''', illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av ''Elias Sehlstedts Sånger och Visor'' tryckt 1892/1893]] {{STANDARDSORTERING:Höst- och qvällsbetraktelser}} [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:1860-talets verk]] [[Kategori:Höst]] [[Kategori:Elias Sehlstedts Sånger och Visor]] [[Kategori:Sånger och Visor i urval]] n9gpxcfrvlbvxt3i41hpefsuml04zkp 104 190497 584207 565279 2024-12-21T19:54:32Z Thuresson 20 584207 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />214</noinclude>Corenzio inträdde. Hans ansigte var skarpt tecknadt, hans hy var brun och blicken beslutsam. — Du är färdig att begifva dig af? — Ja! — Här äro hundra dukater. — Godt. — Känner du abbe d'Heral och en fransysk emigrant, vid namn Vignes? — Nej! Corenzio begagnade ej flera ord för hvad han ville säga, än som nödvändigt fordrades. — De känna således ej heller dig? — Nej. — Vid soluppgången i morse lemnade de staden på vägen till Rom. Du skall följa dem. I Rom komma de att uppehålla sig ett par dagar. Du uppsöker Frans Piranesi — du känner honom — och lemnar honom detta bref. Abbe d'Heral och Vignes fortsätta resan till Tyskland, du följer dem; de begifva sig in i Tyskland, du följer. Då de anlända till Düsseldorff, uppsöker du chefen för polisen och lemnar honom detta andra bref, jemte adress på det hotell, der d'Heral och Vignes stigit af. En qvart derefter blifva de arresterade. Skulle de ej frivilligt framlemna de handlingar, som de medföra, anmodar du polisen att uppskära abbéns högra stöfvelbotten. Jag litar på dig. Farväl! — Jag skall således genast afresa. — Hundra dukater vänta dig, då du återkommer. Så snart Corenzio lemnat rummet, inträdde Cazal och anmälde grefve Adlerstjerna. — Välkommen, grefve, yttrade Vincent, ni har depescherna med er? — På min ficka, men, och må ni ej misskänna mig derför, jag underhandlar ej gerna ensam med en för mig så fullkomlig gåta, som ni är. — Ni känner mig icke, vill ni säga. — I Sverige spelade ni en dubbel-roll, och då jag summerar tillhopa alla omständigheter, finnas anledningar att tro, det ni ändock aldrig spelade den rigtiga. — Ni gissar bara. — Ni var baron Armfelts fiende och Dörings vän; Döring stod dock alltid högt i Armfelts vänskap. Ni inser motsägelsen både i er vänskap och fiendskap. — Har ni något mera att erinra? — Ni var då min fiende. Jag har ännu ej glömt händelsen på Djurgården. — Fortsätt, grefve. — Här i Neapel bor ni i ett palats under namnet Vincent; men<noinclude> <references/></noinclude> 3rveylydzbnad047084b81nc9kvm9sn 104 190507 584208 565289 2024-12-21T20:28:42Z Thuresson 20 584208 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|223}}</noinclude>Under de dagar, hvarom han nämt för Adlerstjerna, att han senast besökt Polen och deltagit i de sista politiska stridigheterna för sitt fädernesland, hade i följd af den sinnesretning, hvari han dervid försattes, skottsåret hotat att bryta upp. Bland orsakerna, hvarför han omedelbart derefter hastade till Italien, ingick äfven afsigten att söka ett mildare och varmare klimat, äfvensom lugn och ro. Som vi veta hade han dock i det senare afseendet tvärtom kommit ur askan i elden. Mötet med Wanja, underrättelsen att hon skulle taga slöjan, hans närvaro i kyrkan, då detta skedde, hade uppskakat honom djupare än något annat. Liksom en elektrisk gnista hade hvarje bloddroppe dervid spelat i hela hans väsende. Den ögonblickliga konflikten emellan den glädje, som han hade att meddela, den nämligen att Döring var återfunnen, och Wanjas förklaring, att hon ämnade inträda i klostret, var allt för häftig, att ej en så lidelsefull natur som Vincent deraf skulle beröras såsom af ett askslag. Skottsåret hotade från detta ögonblick äfven att bryta upp. Vi hafva också nu sett honom fortgå sin lidelsefulla väg, kanske mer hänsynslöst koncentreradt än någonsin förut. Så ödslig och tom hade hela verlden nu blifvit för honom, att hatet emot Armfelt var det enda, hvarvid han fäste sig. Till och med Döring, till hvilken han förut alltid lifligt slutit sig, uppgafs nu, ehuruväl hans inre likväl tycktes göra en svag protest emot att helt och hållet öfvergifva honom. Mycket af den hetsiga rörlighet, som hans tankar och handlingar ådagalade, torde måhända äfven få betraktas såsom till en icke ringa del härflytande af det fysiskt lidande tillstånd, hvari han tvifvelsutan befann sig. Olika naturer bekämpa på olika sätt sina lidanden. Starka själar vilja understundom knappast erkänna dem inför sig sjelfva. Måhända var det äfven så med Vincent? Der han nu sitter, ensam, sluten inom sig, har hans hela utseende karaktären af en sinnesstämning, som man skulle kunna tro ha förvandlat honom till en bildstod af jern. Cazal inkom tyst och stilla, utan att genast blifva bemärkt. I den gamle trotjenarens ansigte läste man sorg och bekymmer. Hans blick hvilade på Vincent med ett uttryck, som hade han i verlden intet kärare att betrakta. Otåligt slog Vincent slutligen åter upp sina ögon. — Cazal, ropade han, Cazal! Han visste ej, att Cazal redan befann sig i rummet. — Jag är här, herre! Vincent fäste en skarp blick på honom. — Jag tror du står och betraktar mig. Låt bli det. Jag vill ej att någon skall se på mig, då jag sluter mina ögon och är ensam med mina tankar. — Cazal, fortfor Vincent derefter, i baron Armfelts tjenst finnes<noinclude> <references/></noinclude> 0scb32bqo69kexmlk2uy38km24vfjn3 104 190509 584209 565291 2024-12-21T20:39:26Z Thuresson 20 584209 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|225}}</noinclude>— Hvarje man är till en viss tid hedning. I egentlig mening blir man först kristen med åren, och allt efter som ungmodet, pröfvadt i dagens strider, lagt sig. Så länge hedendomen är qvar i vår själ, följa vi också böjelsen att gripa efter svärdet och sjelfva utföra vår sak. Stirrande omkring sig, tystnade han för ett ögonblick. — Jag öfverlefde i går ett ögonblick af mägtigt uppskakande egenskap. Jag fann då, att jag lefvat förgäfves, att föremålet för hela mitt lifs lycka och kärlek försvann såsom en skugga i en klostercell, och att jag stod mera ensam än någonsin. Hade jag förmått, skulle jag ha störtat omkull den pelare, som uppbar templet öfver en sådan skickelse. Sådana ögonblick kunna finnas, då vi förvandlas till hedningar. Vincent lade sin hand, under det han talade, mot sidan af bröstet, liksom hade han velat undertrycka ett stort lidande. Orden föllo sig för öfrigt afbrutna och korta. — Jag har nu haft en natt på mig. Natten har klarare ögon än dagen. Under denna natt har jag gått till doms med mig sjelf, och jag har funnit, ja, hvad har jag funnit? funnit, huru svag jag varit, äfven då jag känt mig stark. Sjelfva min styrka har varit en produkt af min svaghet. Mina handlingar hafva oupphörligt träffat på stötestenar, liksom nedkastade af försynen i min väg. Hädanefter skall jag fixera den bättre än hitintills. Med samhällets arm skall jag uppnå, hvad som jägtat tilliten till min egen. — Jag förstår er icke rigtigt, nådig herre. — Furstinnan Razanowsky tog slöjan i går. Hon är nu nunna. Cazal böjde sitt hufvud och gjorde ett korstecken för sitt bröst. — Jag har öfvergifvit tanken att sjelf utkräfva hämd, tillade Vincent, som mitt hat förestafvat mig. — Och — och — Cazal blickade nästan med förskräckelse på honom. — Jag skall öfverlemna honom åt samhällets straff, åt den offentligt straffande vanäran. Ah, jag har erinrat mig något, som jag en gång spådde honom. Det skall gå i fullbordan, och jag skall föra honom till schavotten. — För guds skull, herre, kristendomen bjuder oss att förlåta hvarandra och försonas. — Samhället bjuder oss att bestraffa dess förbrytare. — Och han har … — Förbrutit sig mot samhället. — Herre, herre, ni störtar er i förderfvet! — Uppsök Droon och säg till honom att komma hit. — På mina knän ber jag er, att ni må öfvergifva denna nya väg. Ni begagnar ju endast samhällets namn såsom en slöja för ert enskilda hat. — Gå! — Hör mig, herre! Hör mig! — Lyd! — Ni begagnar er af samhällets rätt endast som en chorkåpa kring er enskilda hämd. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>Drabanten. II.</i></small>||<small>15</small>}}</noinclude> jqe21v9g17junnx8cx8p5he7bpu499g 104 190513 584210 565295 2024-12-21T20:46:31Z Thuresson 20 584210 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|229}}</noinclude>är att de lågor, som flamma från det bloss, hvilket revolutionens mordengel skakar i sin hand, måtte tända en ny sol öfver verlden, en ny dag och en ny tid. I den afgrund, der vi befinna oss, förstår ingen sig sjelf. Omkring mig och inom mig — öfverallt, hvarthän jag blickar — är allting i uppror. Det är ej nog med att det samhälle, hvari vi lefva, måste falla och förgås; sjelfva slägtet måste det äfven. Genom min egen död hafva de att gå, vilja de komma till ett nytt lif. Allt måste omskapas: verklighet och tänkesätt, institutioner och lagar. Ruttenheten är blott gödningsämne till nya frön, ej annat. Förstörelsen går före nyfödelsen; stormen före lugnet, striden före friden. Bortom skärselden ligger himlen. Vår tid är förruttnelsens, stormens, stridens. Verlden har förlorat paradiset, och vi famla i mörkret derefter. Årtusenden ha bygt på sitt Babel, och förbistringens stund är kommen. Salomos tempel ligger i ruiner. Ordet — igenkänningsordet — är borttappadt. Plantera icke ett Kristikors på vår tids graf, utan ett frihetsträd. Begär icke att förstå mig; jag förstår mig icke sjelf. Du har rätt. Jag är sjuk. Och nu slut; icke ett ord mera, Cazal. Vincent sjönk ned i sin stol. {{linje|5em}} <section end=kap13 /> <section begin=kap14 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">FJORTONDE KAPITLET.<br /><b>Armfelts förehafvanden. Virgilii graf.</b></h2> Vi återfinna Armfelt vid skrifbordet i sitt arbetsrum. Pappershögar ligga till höger och venster omkring honom, bestående af tidningar, anteckningar, utkast och bref. Innan vi taga närmare kännedom om hans göromål, måste vi stanna ett ögonblick för att med några få ord redogöra för ett och annat. Vi hafva oss bekant, att ett stort syftemål lifvade Armfelts tankar vid denna tid af hans lefnadsverksamhet, ett syftemål, som han i arf emottagit efter Gustaf III och som han förblef trogen ännu i sin sista stund, ett syftemål, hvarefter Gustaf IV en tid famlade med blindt oförstånd och hvilket slutligen med framgång uppnåddes af Carl XIV Johan; syftemålet nämligen, att Sverige skulle träda i spetsen för de koaliserade nordiska magterna emot det revolterade Frankrike. Vid kejsar Alexanders och Carl Johans sammanträffande 1812 i Åbo instälde sig Armfelt äfven, ehuruväl han anlände först sedan traktaten var ingången. Man har sagt och säger, att om han der inträffat något tidigare, traktaten skulle för Sverige ha blifvit fördelaktigare än den blef. I kärlek var Armfelt lättsinnig; i politiken var han trogen. Qvin-<noinclude> <references/></noinclude> aleysnnxomwezb85inalurne1jrhmsr 104 196371 584215 583421 2024-12-21T23:36:44Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584215 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />50</noinclude>en sådan caprice faller mig ganska obeqwäm, och har stundom oskyldigt bragt mången i förtretlighet, ty när man efter förra dagens betalning gjordt sig til exempel räkning på en plåts utgift, och derefter tagit pengar hos sig; men nu emot förmodan nödgas betala 9 eller 12 daler, oaktat man icke njutit mera än förra gången, blir man ganska embarasserad, om bekantskapen eller andra omständigheter ej skaffa Credit. En sådan egenwillig Taxering, tar jag mig den friheten at anmäla som en oordentlighet, och önskar at dessa tankar måtte göras allmänna, til allmänt eftersinnande. Det lär bli swårt, om icke omöjeligit, at föreskrifwa wederbörande wissa Taxor, hwartil de böra sälja hwar rätt och hwar portion. Då Taxorna på Kött, Dricka och Mjölk, midt i Stockholms Stad, efterlefwas som hwar man wet, kan man wäl föreställa sig deras noga handhafwande på wärdshusen. Men det tycker jag, kunde lättare observeras, at på alla ställen, innom och utom Staden, altid hvarje dag, för gästerne låge en sedel, som innehöll hwad slags förtäring der stode til fångs, med utsatt pris för hwart slag. En gäst kunde då någorlunda sjelf göra sin räkning och commendera in alt efter sin Taskboks tilstånd. Man slapp då uthärda ohöfligheter och owett af en grötmyndig wärd, som förargar sig öfwer gästernas dristighet, då de icke nögde med hans summariska upgift någon gång begära special räkning öfwer sit Debet. {{tomrad}}<noinclude>{{höger|Ef-}} <references/></noinclude> 1xghwy5g3erjv4ldmwvq396vwdtabdn 104 196372 584214 583425 2024-12-21T23:26:51Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ tycker oändeligen ser bättre ut än våndeligen, men ... 584214 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 7.}}}} {{linje|8em}} {{initial|D|4.5em}}et hindrar ganska mycket de nöjen som man sommartiden kunde njuta i det gröna, at man så oändeligen dyrt måste betala den minsta förtäring på wåra så kallade wärdshus. De Swenske hafwa i allmänhet namn före at med litet arbete wilja winna mycket, och wederbörande Herrar wärdshushållare tyckas i synnerhet göra skäl för denna beskyllningen. Det kan icke annat än afhålla många, som eljest hade lust at depensera några qwällar den wackra årstiden i godt sällskap, då de weta at deras räkning hwarje gång skall bli dyr: den som ej har pengar at kasta bort, håller sig hällre derifrån, och tilbringar sin tid som han kan. Men en ännu större olägenhet möter härwid; det är ojämnheten af kostnaden: jag wet aldrig hwad jag är skyldig för min förtäring. För samma rätter, samma win och til aldeles samma myckenhet får jag den ena dagen det ena målet ofta betala dubbelt emot det andra: och det ser ut, som wore det lämnat til min spiswärds caprice och despotiska godtycko, huru högt eller huru lågt han för hwarje gång behagar taxera mig. Jag tilstår för min del, at<noinclude> {{sidfot||G|en}} <references/></noinclude> 298lfgvyt8wg4sojsjtwu4mf78k5p13 104 196373 584216 583424 2024-12-21T23:51:06Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584216 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|51}}</noinclude>Efter jag nu rört wid detta ämnet, kan jag ej undgå, at Stockholm til föga heder anmärka den obeqwämlighet alla wåra Källare och Spisqwarter in i Staden hafwa med sig, och som ej är af ringa betydelse. Rummen äro mäst allestädes mörka sombra och oangenäma; sjelfwa apparencerna upwäcka redan olust och missnöje. Man sammanpackas i en Källarstuga, der Win-os, osnygghet och et ouphörligt buller sammanstämma til deras plåga som ej älska dessa slags nöjen. Få Källarmästare hafwa försedt sig med et tilräckeligt antal rum, i hwilka särskilte sällskaper kunna innesluta sig och wara för sig sjelfwa. Betjeningen är aldeles efter Rummen. Man måste ropa sig hes, och får ändå wänta wackert efter alt det man begär. En näswis och ofta full källarpojke, eller en tredsk och förnäm Jungfru hafwa ofta så när bringat mig at förswärja all källargång. Jag har i mina unga år rest genom åtskilliga främmande Länder: på många ställen har jag betalt ganska dyrt min förtäring; men Faconerna hafwa gjordt at jag mindre ångrat min utgift. I Frankrike har jag ofta med nöje sedt en enda piga serwera et bord af 50 personer, alt med den största ordning och skyndsamhet, utan buller, skrik eller confusion; här springa pigor och pojkar om hwarannan, och gästerna äro likafullt utan uppassning. Det är wist, at jag ingenstädes funnit en sådan sömnaktig drönighet och så twära maner på denna si-<noinclude> {{höger|dan,}} <references/></noinclude> i0q9jc4ao6byntxisshfvkgf0zjmdxg 104 196380 584217 583434 2024-12-21T23:59:13Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584217 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />52</noinclude>dan, som i mitt kära Fädernesland. Wärden och alt folket ser ut som de wille bewisa mig en särdeles nåd, då mig tillåtes at emot tilräckelig och Contant betalning få mat och dricka under deras tak. Det glada utseendet, den höflighet, de prevenanta Faconer, med et ord, den lust at behaga alla, som i Frankrike caracteriserar hwar enda ifrån den högsta til den lägsta, Prinsen och Laquajen, Grefwinnan och Kammarjungfrun, gör sammanlefnaden lätt och förnöjsam; hos oss kallar man alt detta flyktighet och fåfänga; wi wilja wara alfwarsamma; wi affectera det så, at wi hälre äro trumpne och twära än rabattera det minsta af wår kära gravite. En enda reflexion til, om wåra Källare, innan jag slutar. Jag har en och annan gång förmärkt, at partierna nu mera icke kunna äta tilsammans på et och samma Spisqwarter. Det är långt gådt, och det faller nästan i det narraktiga; men det wore än tokugare, om Wärdarne sjelfwa så häftigt antoge det ena eller andra partiet, at de refuserade dem, de wiste tänka olika med sig, Rum och Spisning. Sådant tror jag, wore nästan bland de strykwärdigaste gerningar, om Lagen någonsin autoriserade stryk. Jag wil wäl ej tro, at denna oseden ännu försports hos oss, ehuru en eller annan händelse kunde gifwa anledning til så obehagelig gissning; wederbörande gjorde likwäl icke illa, at söka undfly all möjelig misstanka i detta hänseende: de böra hafwa til<noinclude> {{höger|wal-}} <references/></noinclude> 4fry930trxszjvgq9v5uo6xe0nbxacc 104 196381 584218 583435 2024-12-22T01:18:39Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584218 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|53}}</noinclude>walspråk Kejsar Wespasiani ordspråk, som ock werkeligen passar desse goda Herrar bättre än en Regent: <tt>Bonus odor lucri ex re qualibet.</tt> {{linje|16em}} Ibland de flera Reservoirer för orenlighet och allehanda under det Capitlet hörande samlingar, som Kongl. Residence-Staden Stockholm offererar curieusa åskådare, tyckes det så kallade Ny-Torget på Södermalm icke intaga det sista rummet. De omkringboende Trägårdsmästare sker härigenom en märkelig tjenst: men om man wägde deras beqwämlighet, at på detta sättet få gödsel utan kostnad och så nära intil de platser där han skal anwändas, emot de flere obeqwämligheter som en stinkande luft in i Staden, och det mera som däraf följer och därmed har gemenskap, för med sig, så dristar jag tro, at detta Torg borde frias ifrån sin orenlighet. Jag antager dock denna meningen icke utan mycken twiflan och willrådighet. Jag är icke af de nygiriga, som älska at lysa med nya satser och sådana som de weta wara deras Förmän obehageliga. Tycker man derföre, at dessa tankar strida emot wanliga och antagna tankesätt; eller finner man dem stöta den fullkomliga wördnad jag hyser för Herrar weberbörande, så stryk dem hällre aldeles ut. Jag är en enfaldig Borgersman - - Huru lätt kan icke en sådan fela? hur lätt kan han icke bedraga sig? min lukt, och alla mina utwärtes sinnen, ja min hälsa sjelf re-<noinclude> {{höger|bel-}} <references/></noinclude> awdamsebbh9n3qxhaymff2qfy1jwdns 104 196382 584219 583437 2024-12-22T01:41:28Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584219 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />54</noinclude>bellera emot dessa orenlighets samlingar; jag har ock svårt at ej tro dem; men som jag sagt: jag underkastar i djupaste ödmjukhet mina tankar och min erfarenhet, mognare mäns uplysta ompröfwande. Likwäl efter wi tala under fyra ögon, så kan jag wäl säja Er, at jag anser för oförsvarligt at låta ränstenarne gro igen och öfwerflöda af utkastade sopor och ohyggligheter. Jag hade ment deras ändamål wara, at afföra sådant som nu stadnar qwar och gjör wärre stank än om det wore kringspridt, och om ingen ränsten wore til. Midt i Sommaren må man storkna af den pestilentska luft som utsprider sig ifrån wåra ränstenar - - Har Lagen ej befalt at de skola hållas rena, eller hwars skuld är det då at ej så sker? - - - Wid Kongsholmsbron är äfwen en Reservoir som hedrar Policen i Staden. {{linje|16em}} Huru handhafwas Förordningarne om Lurendrägerier? Det är en dristig fråga men dock hufwudsakelig för wåra Fabriquers antingen upkomst eller ruine. Jag har hört sägas, at man ej har så ondt om utländska förbudna waror, som man werkeligen borde hafwa, och at käringar och andra ränna omkring i husen tämmeligen fritt. Jag wet at Fruntimren i synnerhet protegera detta goda folket: de få aldrig något hemgjort som dåger; til lycka blifwa de dock ej sällan bedragne, och betala Swenska tilwärkningar mycket dyrare än de <includeonly>el-</includeonly><noinclude> {{höger|el-}} <references/></noinclude> hkpkocyswjk1sxn4hscg1ym4xwmfp8c 104 196384 584220 583449 2024-12-22T03:05:31Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584220 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|55}}</noinclude>jest borde kosta, endast derföre at man inbillar dem det de kommit directe ifrån Paris, ehuru wår årliga Hallstämpel timan förut blifwit bortrifwen. Det har werkeligen händt mig ibland Damer, at flere hållit de Engelska Fruntimmernas i America öfwerenskommelse, at ej dricka The innan de öfwerklagade Taxorne blifwit afskaffade, för en orimmelig dikt. De öfrige hafwa ansedt dem för dumma och enfaldiga stackare. Hos oss skal Herren upmuntra Swenska Fabriquer och Manufacturer - - och Frun upmuntrar Lurendrägaren: man kan lätt finna hwem som reusserar bäst. Det wore ändå ömkeligast, om Förnämt och Stort Folk förnedrade sig at skydda Lurendrägerier. Hos Ängelsmännerne blefwo sådane hus stenade, de må höra til hwem de wil: och Engelska pöbelen har icke just altid orätt: den håller wederbörande i styr, och hindrar dem at ej uppenbarligen gjöra narr af Lagar, Nation och medborgares wälfärd. Til lycka finnas icke hos oss sådane store. De gjöra sig twärtom en skyldighet och en heder af at wara werkeligen ''Swenske'' både i gjerningar och ord. De hata utländsk winst på inhemsk bekostnad: De kunna upoffra det lysande för det solida. Man ser dem med nöje bära en Swensk klädnad hälre än en främmande, skönt den förra ej altid wore så grann, så präktig. De stadga det flyktiga och yra modet; de förakta det utländska glittret; de låta ädelmodigt upsöka den förbudna Krämaren och befordra honom til wälförtjent näpst. - - - ''Det är alt wackert och wäl,''<noinclude> {{höger|så-}} <references/></noinclude> 5tzdl4cq6ddkypqqa3udrsphxc61h1t 104 196385 584221 583450 2024-12-22T03:15:44Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584221 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />56</noinclude><i>säjer du; men hwarifrån kommer då den mängden främmande kram? wi hafwa Herrskaper som hata det, waksamma Fiscaler, nitisk Tullbetjening, stränga visitationer; det borde nästan icke utan Trolldoms konst kunna practiceras in.</i> - - Min wän, jag har frågat först; en annan må swara - - - {{linje|16em}} Öfwer segelleden i Mälaren måste jag klaga inför allmänheten. - - Mälaren är ju aldeles at likna wid en Skärgård? där äro de härligaste utsigter emellan Öar, Holmar, Skär och det fasta Landet på ömse sidor; Men dessa behageligheter äro för resande ofta högst äfwentyrlige; då man på de mästa ställen, där grund eller klippor äro under watnet, saknar den högstnödiga och i Lagen befalte utprickning på så farliga ställen. Emellan Stockholm och Upsala äro sådane i synnerhet förgätne, och af hwad ordsak lärer man lätteligen kunna sluta - - - Ordspråket, <i>då hwar och en får gjöra som han will</i> &c. borde likwäl icke ursäkta sådant sjelfswåld: Ty et fartyg, som under en Loof eller uti iligt wäder måste, efter ögnamåttet på landet, styras til sin räddning, kan lättel. i så fatta omständigheter stöta på grundet och förolyckas. - - Men det lärer ock icke blifwa maktpåliggande, at förekomma en hotande fara, för än något fartyg blifwit olyckeligt eller förloradt. - - En annan gång skal något mer i samma ämne anmärkas, då ifrån de öfrige stora segellederne i Mälaren berättelser inkomma, öfwer de grund som icke til sjöfarandes säkerhet äro utprickade. {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> n9c1o8xwhk59qjb0mgogz0a8i1fepep 104 196735 584188 584056 2024-12-21T16:17:16Z PWidergren 11678 584188 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <h3 style="text-align:center">Axel Oxenstierna.</h3> {{c|'''(Å Ridderskapets och Adelns vägnar vid aftäckandet af Axel Oxenstiernas bildstod.)'''}} {{c|{{större|I.}}}} {{c|'''Brytningar.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|L}}eos tid var längst försvunnen. Slut med Medicéers löjen,{{em|5}} Slut med hednisk konstförgudning, hädiskt skämt och läckra nöjen! Synderskan i Rom har vaknat, skrämd af Luthers verk och hot, Nu hon rustar sig i fasta, späkning, ruelse och bot. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|13}}}}</noinclude> k5d5ga8i78qltkv5n1rwoa8bksw39gb 104 196741 584187 584062 2024-12-21T16:16:54Z PWidergren 11678 584187 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> {{c|{{större|'''II.'''}}}} {{c|'''Krig och statskonst'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Tilly på sin gråa skymmel fick med tertiers djupa rader Pröfva nederlag, när Gustaf kom med stormande brigader, Hepburn slog den skottska marschen, Horn stod fast där han sig ställt, Hundra fanor blefvo bytet från det stolta Breitenfeld. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> j38lr84r7t9rmqhhf4d3ao7qhfowmjd 104 196775 584131 2024-12-21T12:31:10Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584131 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;204&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Därpå hem, att rådets sinnen lugna, stärka, fast förena! Jan Banér skall Sveriges ära under tiden tappert tjena, Och vid Wittstock rasar striden med förtviflans hjältemod När Banér med svärd i handen midt i värsta vimlet stod. Tio gånger in i elden finska rytteriet spränger, Men den starka öfvermakten Lesslies skaror undantränger … Witzhum sölar … Dock, som blixten, Stålhandske slår plötsligt ner: Stor Victoria! Alla vika. Högt han skrattar, Jan Banér. Störst, när allt var mest förtvifladt, stod den store dryckeshjälten, »Svag för vin och kärlek» kanske, men ej svag på tyska fälten. Torgau såg hans klokhet, Chemnitz såg den svenske björnens ram, Arolsen den tappres flamma för en sextonårig dam. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 7mpdqxjfszrc4wzq7ysf0x474eb2sh0 104 196776 584132 2024-12-21T12:33:46Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584132 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;205&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Det var ärorika tider. Men hvem skall på alla tänka, Hvem skall alla skilda viljor fast och stadigt sammanlänka? Hvem skall bildning, vett och lärdom planta ut på Sveas strand Och tillika Tysklands öden ordna med en vaksam hand? Tyske furstar, om ock tveksamt, lydde svenske rikskansleren, Allt han leda skall och rätta, stärka drätseln, löna hären: Så blef Sverige krigarbragdens högqvarter och arsenal, Oxenstierna frejdad lika med den franske kardinal, Fasta stodo landets fäder, obetvingliga i fara, En gemensam, stor förhoppning eldar rådets kloka skara, Moskovitbesegrarn Jakob sina tvära ordstäf har, Och om »fred!» man ropar, högre ljuder dock ett rop »försvar!» {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 7b9hi4dne7n5a48nnynibr7z6on2rkf 104 196777 584133 2024-12-21T12:36:15Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584133 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;206&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Och de starke krigsmän ordnas att de hårda lekar leka, »Fader vår» de lärt och därför ej i farans stund bli bleka. Torstenson, af gikten bruten, sina vreda åskor kör, Liljehök i Leipzigslaget, jublande åt segern, dör. Wrangel slår vid Femern dansken; store Lennarts fältkanoner Krossa Hatzfelds här vid Jankow. Allestädes jubeltoner! Brömsebro ger land och ära. Osnabräck än mer oss skänkt, Om Kristina främjat tanken, hvilken Oxenstierna tänkt. Ja, hvart skulle det ha burit med den svenska kronans länder, Om ej kanslern ständigt manat: varen lugna, »visen tänder!» Om ej han förkunnat städse för hvarenda ärlig själ: Offren allt för fosterlandet och för unga frökens väl! {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 7g7628rrr1uvxdzg63topwnyo22eezf 104 196778 584134 2024-12-21T12:38:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584134 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;207&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Han, när allt var mörkt och myntet tröt ibland i fataburen, Förtänksam förblef och rådig, stark, orubbligt fast som muren. Dagen kom med nöd och fara, men han tog den som den kom: »Fienden», han sade, »må vi med stålhandsken klappa om!» Fredens vänner hördes ropa: Rachel sina barn begråter, Må vi sluta allt och lemna hvarje vinst af länder åter! Men han sade: »arf är kriget från min store herres dar, Och det slutas skall med heder, annars lider spe enhvar». Och han sade: »ingen tvekan: talen högt och modigt alla! Tagom starka tag och låtom sedan Herren Gud befalla! Själf jag sute säkert heldre under Tidöns lind i frid, Men vi {{sp|måste}} manligt lykta konung Gustafs stora strid». {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 406s72bw8wgmlxsf6yig4ihhq2lg65z 104 196779 584135 2024-12-21T12:42:26Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584135 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;208&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Freden kom, och fredens skatter för en qvinnas fot han lade; Först beundran, sedan onåd för den höge herrn hon hade. »Nordens Fenix» bar ett sinne, som var lysande och kallt. Att förvåna, jämt förvåna blef för Gustafs dotter allt. Kanslern »måste mycket lida just af den, hvars tron att stöda, Han sig ständigt underkastat allsköns arbete och möda». Glada värdskap och Salmasius och bespottarn Bourdelot, Dem och andra tillhör tiden. Hennes faders vän kan gå! Snillrik, skarpsynt, det som glänser tycks hon ensamt eftertrakta. Kanslern skref till sonen dyster: »hvad föraktas bör, förakta! När det tigas kan, du tige! Var om saktmod ständigt mån, Men hvad ej med ära lides, lid det aldrig käre son!» {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> l2vn83rbj2rrxe2f01kbtt5b56epv41 104 196780 584136 2024-12-21T12:45:20Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584136 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;209&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|När af Nordens unga Pallas, barn alltjämt af ögonblicket, Sveriges störste man vardt lemnad för gref Magni skull i sticket, Ljödo orden: »ej behölle jag ännu den plats, jag har, Om ej samvete och ära och min Gud mig hölle qvar.» Ja, hans Gud! Hur än Kristina, denna lärda otacksamma, Van att prisas, utbasunas såsom snillets norrskensflamma, Stötte undan gamle rådsherrn, han satt qvar med stålsatt bröst, Tog till hufvudkudde bibeln, Seneca till stoisk tröst. Ofta litad an ånyo — ty hans råd var svårt att mista — Hade han sin tanke öppet, höfviskt, redbart till det sista, Tills hans drottning, mot hans önskan, ut i vida världen gick, Ett högtidligt, vemodsdigert, oförgätligt ögonblick. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|14}}}}</noinclude> pz9ijad2uq71cdedczwhhu0cuyo9ogv 104 196781 584137 2024-12-21T12:47:55Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584137 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;210&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Då — när bibeln och latinet lefnadsqvällens hugnad varit Än se’n hon, den känslolösa, bort från folk och rike farit — Brast hans blick, men orden föllo, innan hjärtat slutat slå, Sorgset: »hon den store Gustaf Adolfs dotter var ändå»! Men Karl Gustaf stod vid stoftet, gaf den sista aktningsgärden Åt den Axel, rundt om hvilken fordom ofta vändes världen, Sade, då han såg på dragen, såg på hårets lätta snö: »Lycklig den, som så har lefvat! Lycklig den, som så kan dö!»}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> qo52dmepla805ecjx2hxdnyiiuyxk7f 584180 584137 2024-12-21T16:13:47Z PWidergren 11678 584180 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;210&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Då — när bibeln och latinet lefnadsqvällens hugnad varit Än se’n hon, den känslolösa, bort från folk och rike farit — Brast hans blick, men orden föllo, innan hjärtat slutat slå, Sorgset: »hon den store Gustaf Adolfs dotter var ändå»! Men Karl Gustaf stod vid stoftet, gaf den sista aktningsgärden Åt den Axel, rundt om hvilken fordom ofta vändes världen, Sade, då han såg på dragen, såg på hårets lätta snö: »Lycklig den, som så har lefvat! Lycklig den, som så kan dö!»}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> 2iis5pupj6d4qgf6rf4sxkfa6e3swsl 104 196782 584138 2024-12-21T12:50:04Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;211&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude><h3 style="text-align:center">III.</h3> {{c|'''Axel Oxenstierna.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Hög och reslig var den gamle, och för honom gällde lagen: Intet, som i dag skall göras, gömmas får till morgondagen. Dagens möda nog var trägen, dagens hvila ganska kort, Men så blef hvar dags bekymmer »lagdt med dagens kläder bort». {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> hmgm5h1kfe0d7nxjtta8rmcao8znamo 584183 584138 2024-12-21T16:15:16Z PWidergren 11678 584183 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;211&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{c|{{större|III.}}}} {{c|'''Axel Oxenstierna.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Hög och reslig var den gamle, och för honom gällde lagen: Intet, som i dag skall göras, gömmas får till morgondagen. Dagens möda nog var trägen, dagens hvila ganska kort, Men så blef hvar dags bekymmer »lagdt med dagens kläder bort». {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> bs373x0bwlrs3mufa7r4ou9nxacimaz 584189 584183 2024-12-21T16:17:48Z PWidergren 11678 584189 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;211&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{c|{{större|'''III.'''}}}} {{c|'''Axel Oxenstierna.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Hög och reslig var den gamle, och för honom gällde lagen: Intet, som i dag skall göras, gömmas får till morgondagen. Dagens möda nog var trägen, dagens hvila ganska kort, Men så blef hvar dags bekymmer »lagdt med dagens kläder bort». {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> k5blymccydza5q7mj63y9nxpk2mjui4 104 196783 584139 2024-12-21T12:52:22Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584139 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;212&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Rättesnöre för hans vandel och hans statsmanstestamente Var att »rätt och lag skall råda och ett kristligt regemente». »Jag i arbete har lefvat», sade mannen rik på råd, »Är vid arbet van, i arbet vill jag dö med Herrens nåd.» Han var gamla Svearikes säkra pelare och fäste, Stod ock bäst hos konung Gustaf, som var själf den allra bäste. Gamle herrn var jämn till lynnet, tidigt grånad, skapt för bragd, Icke stolt i mycken medgång, ej i motgångstid försagd. Stor var Richelieu, förfaren, rik på djupa tankar äfven, Hvem var större? Spörj ett lejon, om det sämre är än räfven! Violetta hattens prydnad, kardinalens purpurlyx Mindre värd än hedersamme, svenske rådsherrns dräkt dig tycks. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> a2ag7tbktadxtw8ek99zg9yfc711jqu 104 196784 584140 2024-12-21T12:56:26Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584140 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;213&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Obesmittad Oxenstierna gick på slipprig statskonsts bana, Visste nog för sina planer menniskor till verktyg dana, Men han trifdes ej i ränker, ej i hätsk och låg intrig, Ej i slingrande alléer, men på brant och solig stig. Huru hög han stod i Heilbronn, visste bjuda och befalla! Trots och småsinthet fick vika, han förstod att böja alla. Österrikes mutor, franska lockelser han respass gaf. Och det myckna sorl sig lade för legatens herrskarstaf. Mycket han fått pröfva, resor under bistra vintertider, Myteri och trots och uppror, tusen bittra meningsstrider. Han blef legotroppars fånge, när de bida fått på sold, Vardt med nöd om natten räddad af Banér ur deras våld. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 9i608o0gp9nhp0thp694h5rtpfs1u5z 104 196785 584141 2024-12-21T12:58:54Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584141 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;214&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Trogen var han statssystemet, som hans ande manligt format: Danmark bundet, Polen dämpadt, Habsburgs våld med makt bestormadt! Ryssland stängdt från svenska vågor! I hvar östersjöprovins Samma bildning, rätt och frihet, som i moderlandet finns! Underbart! Den samme, hvilken sörjde jämt för svenska hären Och tog del i tusen mödor, i de svåraste besvären, Sörjde ock för fredens yrken och för inhemsk rätt och lag, {{sp|Regni anima}} han varit till sitt sista andedrag. Hvar och en fick sitt att göra. En förvaltning nu såg dagen, Där till hvarje statens syssla rätte mannen just blef tagen, Där Lars Kagg fick hären ordna och Clas Fleming flottan fick Och en statsmans klara öga hvarje rulla genomgick. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> omyvkb63kzss0xi8bdd9fnwpgkdgkax 104 196786 584142 2024-12-21T13:15:51Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584142 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" /></noinclude> <poem> Uti Mariefred, {{em|2}}Uti Mariefred, Der gick jag gator upp och ned, Naturn var grön att se uppå {{em|2}}Och fet och fot. Fast himlen nästan var för blå {{em|2}}Och het och het. Mot törsten och mot soln jag stred {{em|2}}Uti Mariefred. Jag stadens kyrka såg, {{em|2}}Jag stadens kyrka såg, Som täckt bland träd och blommor låg; Såg damer nedanför på plan: {{em|2}}Begrep, begrep, Att det var namnsdag uti stan, {{em|2}}Och <i>rep</i> och <i>rep</i>, Och <i>Vilhelmina</i> såg jag med {{em|2}}Uti Mariefred. Till Gripsholms gamla slott, {{em|2}}Till Gripsholms gamla slott Jag genast gått, om blott jag fått. Men konsten är, mot vin och mat, {{em|2}}Chimär, chimär. Jag åt en middag, delikat, {{em|2}}Hos <i>Pehr</i>, hos <i>Pehr</i>, Drack superfint sherry med {{em|2}}Uti Mariefred. Och sen man kroppen stärkt, {{em|2}}Och sen man kroppen stärkt, </poem><noinclude> <references/></noinclude> 117xxtzvlb2oytbvqbn9g2z7a5vz4l7 584143 584142 2024-12-21T13:17:10Z RalphE 7636 584143 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>176</u>}}</noinclude><poem> Uti Mariefred, {{em|2}}Uti Mariefred, Der gick jag gator upp och ned, Naturn var grön att se uppå {{em|2}}Och fet och fot. Fast himlen nästan var för blå {{em|2}}Och het och het. Mot törsten och mot soln jag stred {{em|2}}Uti Mariefred. Jag stadens kyrka såg, {{em|2}}Jag stadens kyrka såg, Som täckt bland träd och blommor låg; Såg damer nedanför på plan: {{em|2}}Begrep, begrep, Att det var namnsdag uti stan, {{em|2}}Och <i>rep</i> och <i>rep</i>, Och <i>Vilhelmina</i> såg jag med {{em|2}}Uti Mariefred. Till Gripsholms gamla slott, {{em|2}}Till Gripsholms gamla slott Jag genast gått, om blott jag fått. Men konsten är, mot vin och mat, {{em|2}}Chimär, chimär. Jag åt en middag, delikat, {{em|2}}Hos <i>Pehr</i>, hos <i>Pehr</i>, Drack superfint sherry med {{em|2}}Uti Mariefred. Och sen man kroppen stärkt, {{em|2}}Och sen man kroppen stärkt, </poem><noinclude> <references/></noinclude> oipnoab02uyes00s04xgmhf42afh2s5 104 196787 584144 2024-12-21T13:19:10Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584144 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;215&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Sverige inom egna tomter sina krigsförråd bereder, Pikar, harnesk och musköter för de segervana leder. Norrköping fick klädsfabriker, Stockholm togs i sådan vård, Att dess borgerskap, som kanslern sade, »satt i rosengård.» Och med andeliga medel sörjde han för svenska kyrkan: »Största enhet i ett rike enhet är i Herrens dyrkan». Tyckte han också, att Rudbeck »fått en släng af Petri kjol», Kunde han, hvad lärdom angår, själf beklädt en biskopsstol. Lärdomssäten skapas, skolor upp i svenska bygder växa, Skick och seder danas långsamt, och man lär Comenii lexa; Långsamt skaldekonsten formas under Stjernhjelms mästarhand, Johan Dalekarlus träget öppnar lagars läderband. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> jkieb1o39ayn8t7bzr1s0xridwqgbdu 104 196788 584145 2024-12-21T13:22:11Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584145 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;216&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Kanslern ofta förekallar både läraren och svennen, Näpser, där så nöden kräfver, ock de högste tjenstemännen. Allt {{sp|kansliet}} styr och bjuder. Om man följt den gamles sätt, Hade rådet snart förvandlats till ett brittiskt kabinett. »Man Europas alla statsmän på ett enda skepp församle», Sade Mazarin, »men styret må man lemna åt den gamle, Åt den store, kloke svensken» — på de djupa tankar rik Och i visdom och i krafter höga forntidsandar lik! Hvad var denne herres styrka? Allt att »{{sp|publice agera}}», Att ett enskildt syfte aldrig låta i en stat regera, Att det närmaste ej glömma, akta lie högt som svärd Och det lilla ej försumma, fast man blickar kring en värld. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> edk6yvq06akdxnqxde0oqjqwwnr1nzy 104 196789 584146 2024-12-21T13:23:58Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584146 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;217&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Ej af egen framgång bländad under stolta lefnadsfärden, Sade han: »hur liten klokhet kräfs, min son, att styra världen!» Föga dårad, såg han tydligt menskokrafters vank och brist, Gjorde hvad han ypperst kunde och gaf Gudi äran sist.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> g14bkqqcil0kpapv4clae3f622ece7f 104 196790 584147 2024-12-21T13:24:11Z RalphE 7636 /* Problematiskt */ text inlagd och redigerad. Sidfoten ej redigerad 584147 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="RalphE" />{{c|<u>176</u>}}</noinclude><poem> Bröt natten in så oförmärkt. Och Mälarn glatt och glansig låg, {{em|2}}Som plån, som plån. Jag gick på bryggan ned och såg {{em|2}}På mån, på mån. Och sen förnöjd till kojs jag skred {{em|2}}Uti Mariefred. Om natten sof jag godt, {{em|2}}Om natten sof jag godt. Och sen jag morgonkaffet fått, I slottet gick jag slag på slag {{em|2}}Och dref och dref Bland gubbar, tystare än jag, {{em|2}}Och klef och klef I torn och trappor upp och ned {{em|2}}uti Mariefred. Men här var ingen rast, {{em|2}}Men här var ingen rast, Ty tiden ute var i hast. Jag frukost åt och stark var den {{em|2}}Och stor och stor, Tog afskedsknäppen om igen {{em|2}}Och for och for, Omhuldad, frukoststinn och bred {{em|2}}Ifrån Mariefred. </poem> Mariefred var en fredlig stad. Der slapp jag höra talas om kriget. Jag har fått tillräckligt af politik på andra ställen. Jag är ingen vän af krig och ingen beundrare af krigiska bedrifter.<noinclude> <references/> Sehlstedt. IV. ST</noinclude> kc2zz2lblao82o9njhg4y05v2xpdfdj 584148 584147 2024-12-21T13:27:30Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584148 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>176</u>}}</noinclude><poem> Bröt natten in så oförmärkt. Och Mälarn glatt och glansig låg, {{em|2}}Som plån, som plån. Jag gick på bryggan ned och såg {{em|2}}På mån, på mån. Och sen förnöjd till kojs jag skred {{em|2}}Uti Mariefred. Om natten sof jag godt, {{em|2}}Om natten sof jag godt. Och sen jag morgonkaffet fått, I slottet gick jag slag på slag {{em|2}}Och dref och dref Bland gubbar, tystare än jag, {{em|2}}Och klef och klef I torn och trappor upp och ned {{em|2}}uti Mariefred. Men här var ingen rast, {{em|2}}Men här var ingen rast, Ty tiden ute var i hast. Jag frukost åt och stark var den {{em|2}}Och stor och stor, Tog afskedsknäppen om igen {{em|2}}Och for och for, Omhuldad, frukoststinn och bred {{em|2}}Ifrån Mariefred. </poem> Mariefred var en fredlig stad. Der slapp jag höra talas om kriget. Jag har fått tillräckligt af politik på andra ställen. Jag är ingen vän af krig och ingen beundrare af krigiska bedrifter.<noinclude> <references/> {{huvud|{{em|2}}<i>Sehlstedt.</i> IV.||12{{em|2}}}}</noinclude> 9z7dtn53umnrup9mazl57ft1h5j3iju 584149 584148 2024-12-21T13:28:01Z RalphE 7636 584149 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>177</u>}}</noinclude><poem> Bröt natten in så oförmärkt. Och Mälarn glatt och glansig låg, {{em|2}}Som plån, som plån. Jag gick på bryggan ned och såg {{em|2}}På mån, på mån. Och sen förnöjd till kojs jag skred {{em|2}}Uti Mariefred. Om natten sof jag godt, {{em|2}}Om natten sof jag godt. Och sen jag morgonkaffet fått, I slottet gick jag slag på slag {{em|2}}Och dref och dref Bland gubbar, tystare än jag, {{em|2}}Och klef och klef I torn och trappor upp och ned {{em|2}}uti Mariefred. Men här var ingen rast, {{em|2}}Men här var ingen rast, Ty tiden ute var i hast. Jag frukost åt och stark var den {{em|2}}Och stor och stor, Tog afskedsknäppen om igen {{em|2}}Och for och for, Omhuldad, frukoststinn och bred {{em|2}}Ifrån Mariefred. </poem> Mariefred var en fredlig stad. Der slapp jag höra talas om kriget. Jag har fått tillräckligt af politik på andra ställen. Jag är ingen vän af krig och ingen beundrare af krigiska bedrifter.<noinclude> <references/> {{huvud|{{em|2}}<i>Sehlstedt.</i> IV.||12{{em|2}}}}</noinclude> mf23wse0wuan7jedjf0pz65zcnixqd8 104 196791 584150 2024-12-21T13:37:42Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584150 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>178</u>}}</noinclude><poem> Hvad som dock grämer mig ibland, Är att se menniskor så dumma, Att man hvarann med väpnad hand Skall sprätta sönder efter trumma. Men, tänker jag, när slikt vi se Och sundt förnuft vi deri sakna, Det <i>enda sättet</i> är kanske Att en gång folket få att vakna. </poem> Låtom oss höra hvad annat godt folk har att säga om krig. Jacob Baltazari, kyrkoherde i Lena, säger i en predikan 1619: "Kriget är ett mordsvärd och alla landsplågors anförare. Kyrkorna bli vårdtorn, klockorna bli cartouger, böckerna patroner, kronan en stormhatt, spiran ett spjut, äpplet ett lod" o. s. v. — Pater Hyacinth säger: "Kriget är ett ideal af synden, af satan och det oskäliga djuret. Krigets upphof ligger i högfärden, snålheten och i alla våra dåliga passioner." — Lord Byron säger på ren svenska genom Talis Qualis: <poem> "Historien skådar tingen blott i stort. Men om vi granskade dem i det lilla Och mätte krigets vinst, som vi det bort, Vi skulle häpna åt, att det kan spilla Så mycket guld, gunås, som det har gjort. För litet slagg, för ärelystnans villa — En torkad tår är större vinning än En ocean af blod från fallna män." </poem> Krigsäran är han ej mycket artig emot, då han säger att den <poem> "Är, kamp för härd och frihet undantagen, Ett simpelt skryt med mord på ljusa dagen.” </poem><noinclude> <references/></noinclude> otyqerm4cajez1rs924si8b3o2yqteg 104 196792 584151 2024-12-21T13:50:48Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584151 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;218&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> <h3 style="text-align:center">IV.</h3> {{c|'''Bildstoden.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Af en ädel konstnär danad, träder snart hans bild i ljuset, Rest af verket, som han skapat, rest af svenska Riddarhuset. Tiden detta verk förändrat, och det är ej hvad det var, Men sin rätt att helighålla svenska minnen har det qvar. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> aorspl6oplq154xosdysybbdyiuygwy 584184 584151 2024-12-21T16:15:50Z PWidergren 11678 584184 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;218&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> {{c|{{större|IV.}}}} {{c|'''Bildstoden.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Af en ädel konstnär danad, träder snart hans bild i ljuset, Rest af verket, som han skapat, rest af svenska Riddarhuset. Tiden detta verk förändrat, och det är ej hvad det var, Men sin rätt att helighålla svenska minnen har det qvar. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> abk19gt7atyi7f30eb5i19g1ierolts 584185 584184 2024-12-21T16:16:11Z PWidergren 11678 584185 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;218&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> {{c|{{större|'''IV.'''}}}} {{c|'''Bildstoden.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Af en ädel konstnär danad, träder snart hans bild i ljuset, Rest af verket, som han skapat, rest af svenska Riddarhuset. Tiden detta verk förändrat, och det är ej hvad det var, Men sin rätt att helighålla svenska minnen har det qvar. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> miqplumrodybyskbh03zwsx0cmrltp6 104 196793 584152 2024-12-21T13:54:03Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584152 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;219&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Han, den störste svenske ädling, rätten följas lät af plikter, Mätte handling och belöning ut med tunga, jämna vikter. Förmånsrätten nu försvunnit, plikten lefver qvar ändå; Skrifna djupt i ädla sinnen än dess föreskrifter stå. Ridderskapet kan ej glömma honom, hvilken grunden lade Till den makt och glans, det fordom under storhetstiden hade; Men så ville han se adeln främst i stora företag, Och han mer än yttre adel älskat adligt sinnelag. Detta minne än skall elda söner af berömde fäder Till ett lif af dygd och heder, som förgångna släkten gläder. Främst — så manar kanslern — varen än, som förr, i möda tung, Främst i aktningen för lagen, för er frihet och er kung! {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> sihsiqdjnmq35hl46v1lbfjh5bxuv2s 104 196794 584153 2024-12-21T14:41:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584153 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">{{Spärrad|<b>SLÄKT- OCH FAMILJEFÖRHÅLLANDEN. BARNDOMSHEMMET</b>}}</h2> Ätten Reuterholm härstammade från en från Åland bördig fiskare vid namn Peder Gislesson, vilken under de mellersta decennierna av 1600-talet bodde på det under Stensjö gård på Nyckelön i Mälaren lydande torpet Flinta och omkom genom drunkning år 1676. I sitt äktenskap med Gertrud Marcusdotter hade han den år 1647 födde sonen Esbjörn Pehrsson eller Reut, såsom han även i kyrkoböckerna för Rytterns socken kallas. Förmodligen var den undervisning, gossen åtnjöt i det fattiga hemmet, föga vare sig grundlig eller mångsidig, men han var tydligen begåvad med godt huvud och andra förutsättningar för att slå sig fram i livet. Sedan han tjänat som dräng och kanske även som rättare, blev han nämligen tid efter annan arrendator av de tre stora i Rytterns socken belägna egendomarna Fiholm, Stensjö och Stora Ekeby, och därjämte bedrev han förlagshandel med allehanda varor och hopbragte en ej obetydlig förmögenhet. Än sålde han hästar till de kungliga stuterierna, än altardukar till kyrkan, som han även försåg med nattvardsvin, och än åtog han sig leveranser av byggnadstimmer m. m. Esbjörn Pehrsson var sålunda en praktisk och dugande man samt åtnjöt ett visst anseende, såsom<noinclude> <references/></noinclude> mxxatacw8geh7y02rs09j90g2i7t22l 108 196795 584154 2024-12-21T14:42:16Z Thuresson 20 Ny 584154 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Carl Forsstrand|Carl Forsstrand]] |Titel=[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria]] |År=1925 |Oversattare= |Utgivare=Hugo Gebers förlag |Källa=[[:File:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu|djvu]] |Bild=[[File:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1="omslag" 2to4="tom" 5="titel" 6="tom" 7="smutstitel" 8to9="tom" 10="bild" 11to12="förord" 13="innehåll" 14="tom" 15=9 27="bild" 28="tom" 29=17 45="bild" 46="tom" 47=33 63="bild" 64="tom" 65=49 161="bild" 162="tom" 163=145 190to191="tom" 192="reklam" 193to197="tom" 198="omslag" /> |Anmärkningar={{clear}} *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Förord|Förord]] 5 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 1|Släkt- och familjeförhållanden. Barndomshemmet.]] 9 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 2|Med Gustaf Adolf Reuterholm i Stockholm och Uppsala]] 32 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 3|Det sista ungdomsdecenniet]] 141 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Källor|Källor]] 164 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Tillägg|Tillägg]] 165 |Width=3489 |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 73j3ld4725r6nh8vobpn9014b922ruz 584170 584154 2024-12-21T15:52:07Z Thuresson 20 584170 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Carl Forsstrand|Carl Forsstrand]] |Titel=[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria]] |År=1925 |Oversattare= |Utgivare=Hugo Gebers förlag |Källa=[[:File:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu|djvu]] |Bild=[[File:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1="omslag" 2to4="tom" 5="titel" 6="tom" 7="smutstitel" 8to9="tom" 10="bild" 11to12="förord" 13="innehåll" 14="tom" 15=9 23="bild" 24="tom" 25=17 41="bild" 42="tom" 43=33 59="bild" 60="tom" 61=49 157="bild" 158="tom" 159=145 186to187="tom" 188="reklam" 189to193="tom" 194="omslag" /> |Anmärkningar={{clear}} *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Förord|Förord]] 5 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 1|Släkt- och familjeförhållanden. Barndomshemmet.]] 9 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 2|Med Gustaf Adolf Reuterholm i Stockholm och Uppsala]] 32 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 3|Det sista ungdomsdecenniet]] 141 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Källor|Källor]] 164 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Tillägg|Tillägg]] 165 |Width=3489 |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 0901xp77oobhfpkoduznw28530d1xs5 104 196796 584155 2024-12-21T14:43:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584155 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>framgår av sockenstämmoprotokollen. Men han var även hänsynslös och ej noga om medlen, då det gällde att skaffa sig ekonomiska fördelar och öka förmögenheten. Som exempel härpå må anföras hans förfarande mot friherrinnan Christina Fleming, född Lewenhaupt, på Stora Ekeby. När hennes make friherre Henrik Fleming i början av 1700-talet för att undgå sina kreditorer måste lämna Sverige, fann Esbjörn Pehrsson tidpunkten vara inne för att söka komma i besittning av godset. Han innästlade sig hos friherrinnan och fick sin hand med vid ordnandet av Flemings affärer, med den påföljden att friherrinnan slutligen, år 1708, till honom måste avträda egendomen med underlydande. Stora Ekeby var emellertid av frälsenatur, varför Esbjörn Pehrsson såsom icke adelsman enligt på den tiden gällande bestämmelser ej kunde bliva ägare av detsamma. Han överlät därför genast köpet på sin son Nils Esbjörnsson, vilken samma år hade adlats med namnet Reuterholm och som år 1710 erhöll fasta på gården. Jämte Stora Ekeby ägde Esbjörn Pehrsson egendomen Svidja i Sjundeå socken i Finland, vilken längre fram under 1700-talet skulle bliva nära förbunden med Reuterholmska namnet. Esbjörn Pehrsson avled år 1710. Han var tre gånger gift, nämligen först med Elisabeth Krokia, prästdotter från Ryttern, sedan med Cecilia Rudelia, prostdotter från Munktorp, och slutligen med Barbro Elfving, dotter av en rådman i Västerås. I första giftet hade han den ovannämnde sonen Nils, de andra äktenskapen voro barnlösa. Nils Esbjörnsson Reuterholm föddes den 11 september 1676 på Fibolm, varest fadern då var arrendator. Sedan<noinclude> <references/></noinclude> a99c41qwpn3kkhk5lg5tj4ful8v5qta 584222 584155 2024-12-22T05:06:57Z Thuresson 20 584222 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>framgår av sockenstämmoprotokollen. Men han var även hänsynslös och ej noga om medlen, då det gällde att skaffa sig ekonomiska fördelar och öka förmögenheten. Som exempel härpå må anföras hans förfarande mot friherrinnan Christina Fleming, född Lewenhaupt, på Stora Ekeby. När hennes make friherre Henrik Fleming i början av 1700-talet för att undgå sina kreditorer måste lämna Sverige, fann Esbjörn Pehrsson tidpunkten vara inne för att söka komma i besittning av godset. Han innästlade sig hos friherrinnan och fick sin hand med vid ordnandet av Flemings affärer, med den påföljden att friherrinnan slutligen, år 1708, till honom måste avträda egendomen med underlydande. Stora Ekeby var emellertid av frälsenatur, varför Esbjörn Pehrsson såsom icke adelsman enligt på den tiden gällande bestämmelser ej kunde bliva ägare av detsamma. Han överlät därför genast köpet på sin son Nils Esbjörnsson, vilken samma år hade adlats med namnet Reuterholm och som år 1710 erhöll fasta på gården. Jämte Stora Ekeby ägde Esbjörn Pehrsson egendomen Svidja i Sjundeå socken i Finland, vilken längre fram under 1700-talet skulle bliva nära förbunden med Reuterholmska namnet. Esbjörn Pehrsson avled år 1710. Han var tre gånger gift, nämligen först med Elisabeth Krokia, prästdotter från Ryttern, sedan med Cecilia Rudelia, prostdotter från Munktorp, och slutligen med Barbro Elfving, dotter av en rådman i Västerås. I första giftet hade han den ovannämnde sonen Nils, de andra äktenskapen voro barnlösa. Nils Esbjörnsson Reuterholm föddes den 11 september 1676 på Fiholm, varest fadern då var arrendator. Sedan<noinclude> <references/></noinclude> froqw5aihnjtjtd27vivo5018ev1imb 104 196797 584156 2024-12-21T14:45:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584156 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>han genomgått Västerås gymnasium och tillbragt ett par år som student i Uppsala, ingick han på den civila ämbetsmannabanan och användes som kommissionssekreterare vid flera av de svenska beskickningarna i utlandet. Sålunda var han med på greve Carl Bondes ambassad till England 1698 och tjänstgjorde vid ambassaderna i Holland, Hannover och Polen o. s. v. År 1706 blev han hovsekreterare, följande år sekreterare i krigskollegium och året därpå såsom förut nämnts, upphöjd i adligt stånd. År 1715 1715 utnämndes han till krigsråd och 1719 till direktör för Vadstena krigsmanshus, i vilken befattning han inlade stora förtjänster. Så följde 1732 utnämning till landshövding i Stora Kopparbergs län, 1735 upphöjelse i friherrligt stånd och 1739 förflyttning till landshövding över Nerike och Värmland. Från denna befattning erhöll han avsked år 1756 och samma år bortrycktes han av döden. De nu anförda befordringarna och utmärkelserna bära vittne om, att Nils Esbjörnsson Reuterholm var en framstående och dugande ämbetsman. Han åtnjöt också stort anseende och intog en framskjuten plats bland de många bemärkta män, som under frihetstiden nitiskt och framgångsrikt verkade ej blott inom det praktiska och ekonomiska livets intressesfär utan även i kulturens och den andliga odlingens tjänst. Han var således en av dem som efter Vetenskapsakademiens stiftande år 1739 kallades till medlem av detta för sin gagnande verksamhet snart mycket uppmärksammade samfund, och han var en litterärt bildad och intresserad man, som hopbragte ansenliga samlingar av böcker och handskrifter. För övrigt har hans minne särskildt gått till eftervärlden för det stora intresse och den välvilja, han visade Carl von Linné under<noinclude> <references/></noinclude> d11tx90vfp8hhmb9pqjob233ll1slzu 104 196798 584157 2024-12-21T14:47:34Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584157 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>dennes studenttid och ungdomsbesök i Dalarne. Linné var under några månader anställd som lärare för Reuterholms yngre söner och åtnjöt stor gästvänskap i hans hus i Falun, och det var på Reuterholms bekostnad, som den unge framstående naturforskaren fick i spetsen för den »Reuterholmska resesocieteten» företaga den resultatrika färd genom Dalarne, som han så sakrikt och underhållande skildrat i sin ''Iter Darlecarlicum''. Om Nils Esbjörnsson Reuterholm läses i en anteckning följande vackra omdöme: »Uti hela hans personlighet framlyste den gamla tidens ärlighet, allvarsamhet och fromhet, och han var en särdeles älskad och vördad hövding, och hade stor lärdom». Under sin diplomattid utomlands ingick Nils Esbjörnsson Reuterholm år 1708 i Hamburg äktenskap med Hedvig Sophia von Leopolden, som var bördig från Hannover och uppgives ha varit s. k. naturlig dotter till någon medlem av furstehuset i detta land. Med henne fick han många barn, av vilka följande hunno mogen ålder: :Esbjörn Christian, f. 1710, † 1773; :Anna Catharina, f. 1711, † 1787, gift med assessorn i bergskollegium Johan Kinninmundt; :Axel Gottlieb, f. 1714, † 1763; :Hedvig, f. 1719, † 1741, gift med landshövdingen, friherre Daniel Tilas; :Dygdig, f. 1720, † 1798, ogift; :Gustaf Gottfried, f. 1721, † 1803; och :Nils Jakob, f. 1724, † 1791. Av sönerna valde den sistnämnda den militära banan och blev volontär vid fortifikationen samt på 1740-talet anställd i fransk tjänst, vid regementet Royal Suèdois.<noinclude> <references/></noinclude> qjdlrjsfql56rfunxef7apetj88l7ia 104 196799 584158 2024-12-21T14:50:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584158 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Han deltog i fälttågen i Flandern och Nederländerna 1746 och 1747 och i Tyskland 1757, var med i slaget vid Rossbach och vann slutligen överstes grad. Axel Gottlieb och Gustaf Gottfried ägnade sig åt den civila ämbetsmannabanan och blevo, den förre kammarråd och tillika kammarherre, den senare bankokommissarie med landshövdings titel. Bägge deltogo med liv och lust i de politiska striderna och gjorde sig bemärkta som ivriga mössor. Vid 1755—56 års riksdag var Axel Gottlieb en av det med hovet lierade mösspartiets talangfullaste kämpar i striden mot rådet och hattarna, vilka emellertid lyckades för hans »förgripliga åsikter» få honom utesluten från riddarhuset. Sedan han vid riksdagen 1760—62 återfått sin plats på detta, framträdde han ånyo som en av sitt partis talangfullaste ledare, men utmärkte sig i allmänhet för moderation och hovsamhet. Axel Gottlieb gjorde sig även känd som vitterlekare och för litterära intressen. Han tillhörde fru Nordenflychts intima krets och Tankebyggarorden, men hans förbindelser med »Herdinnan i Norden» lära ej ha rört sig blott på det litterära utan även på det erotiska området. Han avled ogift i mars 1763. Även Gustaf Gottfried var en talangfull och inflytelserik partigängare, men åtnjöt på grund av sin egennytta och emottaglighet för mutor ej det bästa anseende. Mot slutet av frihetstiden drog han sig tillbaka från politiken och sysslade med lantbruk och trädgårdsskötsel på Stora Ekeby, som han genom arv och lösen var ägare av. Han ägde även egendomen Skämma eller Cathrinedal i Uppland och bodde där innan han flyttade till Stora Ekeby. Botaniskt intresserad, underhöll han förbin-<noinclude> <references/></noinclude> qvgwog12dvv17cciw9piife3ahzfp1u 104 196800 584159 2024-12-21T14:53:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584159 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>delser med Linné, som var hans lärare i ungdomen och som säkerligen gick honom till handa med råd och anvisningar för hans vackra och omfattande park- och trädgårdsanläggningar vid Stora Ekeby. Några uppgifter om att Linné gästade honom där ha ej anträffats, men detta är dock mycket sannolikt och kan ha skett i samband med det eller de besök, som Linné avlade på det ej långt från Stora Ekeby belägna Fullerö. Gustaf Gottfried Reuterholm ingick på 1760-talet äktenskap först med Catharina Sundgren och därefter med Gertrud Charlotta Söderhielm. Änkling andra gången 1789, avled han på fädernegården den 5 april 1803 och efterlämnade en dotter, som var gift med majoren och ståthållaren friherre Berndt Magnus Stackelberg. Den märkvärdigaste och mest framstående av landshövding Reuterholms söner var Esbjörn Christian, den äldste i syskonkretsen. Han blev även den ryktbaraste av dem och skildras som en rikt begåvad, klartänkt, ordningsälskande och driftig man. Men därjämte kännetecknades han av egenskaper, som voro mindre tilltalande och som, fastän de väl i viss mån fingo skrivas på den tids räkning, i vilken han levde, voro utslag av den säregna karaktärsläggning, som utmärkte släkten och i särskildt hög grad framträdde hos hans yngre son Gustaf Adolf. Hans ordningssinne övergick nämligen, enligt en minnestecknares ord, ofta till pedanteri, hans rättrådighet och ärlighet förvandlades ej sällan under inflytande av partifanatismen till oresonlighet, hänsynslöshet och hätskhet, och även i sitt enskilda liv var hans uppträdande i flera hänseenden egendomligt samt ägnadt att väcka uppseende och skänka honom ovänner. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> oxujlcwh2yhpp0xp40uo8dwgycu7pgn 104 196801 584160 2024-12-21T15:04:15Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584160 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Esbjörn Christian Reuterholm föddes på Svidja den 12 mars 1710. Efter vid aderton års ålder avslutade studier blev han extra ordinarie tjänsteman i krigskollegium och e. o. kanslist i justitierevisionen. Han tycks emellertid ej ha lyckats vinna sina överordnades ynnest, ty i en anteckning av sonen Gustaf Adolf läses, att han i trettio år fick vänta på befordringar. Detta, som för övrigt utan tvivel innebär en stor överdrift, kunde emellertid ha berott därpå, att han ej inlade något större nit eller intresse i sin tjänstgöring. Bättre lycka hade han i alla händelser vid hovet. Han utnämndes tidigt till hovjunkare och 1744 till kammarherre hos drottning Ulrika Eleonora. Samma år lämnade han emellertid Stockholm och bosatte sig efter att ha ingått äktenskap med friherrinnan Maria Gyllenstierna på egendomen Tunbyholm i Skåne, som han inköpt av statskommissarien Bernhard Reinhold von Hauswolff. Där ägnade han sig sedermera under flera år och med undantag för de tider, då han gjorde tjänst som kammarherre eller var tillförordnad att upprätthålla sin faders landshövdingeämbete, med iver och intresse åt jordbruk och lanthushållning. Han införde många förbättringar och nyheter och var bland de första i Skåne, som odlade potatis. Denna tycks emellertid ha haft svårt att slå igenom eller segra i konkurrensen med de gamla beprövade rotfrukterna, rovorna och kålrötterna. Linné, som [[Carl von Linnés resa till Skåne 1749/7 juni|under sin skånska resa]] besökte Tunbyholm och med erkännande uttalar sig om Reuterholms drift och duglighet som lantbrukare, omtalar visserligen att »potatoës växte tämligen väl i hela Skåne», men att icke blott tjänstefolket utan till och med svinen ratade den. Maria Gyllenstierna, Esbjörn Christian Reuterholms<noinclude> <references/></noinclude> 7p7rphbwxvrxnqvm3thoq87iibwiecv 104 196802 584161 2024-12-21T15:29:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584161 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>maka, tillhörde den gamla förnämliga dansk-svenska släkten och var yngsta dottern av översten vid Livregementet till häst och landshövdingen över Nylands och Tavastehus län, friherre Axel Erik Gyllenstierna av Lundholm och hans fru i första giftet Elisabeth de Charlière. Hon var född 1716 och tillbragte, sedan hon vid två års ålder förlorat sin moder, sin barn- och ungdom på Bjersgård i Skåne, vilket ägdes av hennes. faders fränka, överstinnan Margareta Sofia Hästesko, f. Gyllenstierna (av den danska släktgrenen). Hos denna gamla kraftfulla och originella dam och i en pension i Malmö fick den unga fröken sin uppfostran och blev tidigt uppmärksammad och firad för sitt behagliga utseende och sitt goda huvud. Redan vid tretton, fjorton års ålder genomlevde hon sin första kärlekshistoria med en ung men fattig baron Gripenhielm. Kärlekshandeln var förbunden med mycken romantik och svärmeri, med herdeliv, möten i grottor och hyllningsdikter både på svenska och franska o. s. v. samt slutade med trolovning, fastän gumman Hästesko hellre ville att hennes skyddsling skulle taga en annan trägen friare, ryttmästaren Bengt Skytte. Emellertid gick partiet om intet, därigenom att Gripenhielm helt plötsligt bortrycktes av döden. Fästmön tröstade sig emellertid och saknade under de följande åren ingalunda friare samt stannade med sitt val på Esbjörn Christian Reuterholm. Att hon fäste sig vid honom, berodde väl därpå att hon hade hunnit bli tjuguåtta år gammal och kanske befarade att komma på den s. k. överblivna kartan, men även därpå att Reuterholm såsom kammarherre och baron uppfyllde villkoren för ett ståndsmässigt förbund. Gyllenstiernorna voro nämligen mycket förnäma och bördsstolta, och då<noinclude> <references/></noinclude> l0jbpjchb1y8y3lx4vy5ygf7c3zz9q2 584163 584161 2024-12-21T15:31:35Z Thuresson 20 584163 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>maka, tillhörde den gamla förnämliga dansk-svenska släkten och var yngsta dottern av översten vid Livregementet till häst och landshövdingen över Nylands och Tavastehus län, friherre Axel Erik Gyllenstierna av Lundholm och hans fru i första giftet Elisabeth de Charlière. Hon var född 1716 och tillbragte, sedan hon vid två års ålder förlorat sin moder, sin barn- och ungdom på Bjersgård i Skåne, vilket ägdes av hennes. faders fränka, överstinnan Margareta Sofia Hästesko, f. Gyllenstierna (av den danska släktgrenen). Hos denna gamla kraftfulla och originella dam och i en pension i Malmö fick den unga fröken sin uppfostran och blev tidigt uppmärksammad och firad för sitt behagliga utseende och sitt goda huvud. Redan vid tretton, fjorton års ålder genomlevde hon sin första kärlekshistoria med en ung men fattig baron Gripenhielm. Kärlekshandeln var förbunden med mycken romantik och svärmeri, med herdeliv, möten i grottor och hyllningsdikter både på svenska och franska o. s. v. samt slutade med trolovning, fastän gumman Hästesko hellre ville att hennes skyddsling skulle taga en annan trägen friare, ryttmästaren Bengt Skytte. Emellertid gick partiet om intet, därigenom att Gripenhielm helt plötsligt bortrycktes av döden. Fästmön tröstade sig emellertid och saknade under de följande åren ingalunda friare samt stannade med sitt val på Esbjörn Christian Reuterholm. Att hon fäste sig vid honom, berodde väl därpå att hon hade hunnit bli tjuguåtta år gammal och kanske befarade att komma på den s. k. överblivna kartan, men även därpå att Reuterholm såsom kammarherre och baron uppfyllde villkoren för ett ståndsmässigt förbund. Gyllenstiernorna voro nämligen mycket förnäma och bördsstolta, och då {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> khlmh4g1q7bzx35k9h1lcm2ze7iz71v 584223 584163 2024-12-22T05:07:08Z Thuresson 20 584223 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>maka, tillhörde den gamla förnämliga dansk-svenska släkten och var yngsta dottern av översten vid Livregementet till häst och landshövdingen över Nylands och Tavastehus län, friherre Axel Erik Gyllenstierna av Lundholm och hans fru i första giftet Elisabeth de Charlière. Hon var född 1716 och tillbragte, sedan hon vid två års ålder förlorat sin moder, sin barn- och ungdom på Bjersgård i Skåne, vilket ägdes av hennes faders fränka, överstinnan Margareta Sofia Hästesko, f. Gyllenstierna (av den danska släktgrenen). Hos denna gamla kraftfulla och originella dam och i en pension i Malmö fick den unga fröken sin uppfostran och blev tidigt uppmärksammad och firad för sitt behagliga utseende och sitt goda huvud. Redan vid tretton, fjorton års ålder genomlevde hon sin första kärlekshistoria med en ung men fattig baron Gripenhielm. Kärlekshandeln var förbunden med mycken romantik och svärmeri, med herdeliv, möten i grottor och hyllningsdikter både på svenska och franska o. s. v. samt slutade med trolovning, fastän gumman Hästesko hellre ville att hennes skyddsling skulle taga en annan trägen friare, ryttmästaren Bengt Skytte. Emellertid gick partiet om intet, därigenom att Gripenhielm helt plötsligt bortrycktes av döden. Fästmön tröstade sig emellertid och saknade under de följande åren ingalunda friare samt stannade med sitt val på Esbjörn Christian Reuterholm. Att hon fäste sig vid honom, berodde väl därpå att hon hade hunnit bli tjuguåtta år gammal och kanske befarade att komma på den s. k. överblivna kartan, men även därpå att Reuterholm såsom kammarherre och baron uppfyllde villkoren för ett ståndsmässigt förbund. Gyllenstiernorna voro nämligen mycket förnäma och bördsstolta, och då {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 98nvfvlt5s0gfm3zdwrchddygkfhape 104 196803 584164 2024-12-21T15:40:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584164 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude>{{Illustration|fil=En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu|sid=23|bildtext=RIKSRÅDET E. CHR. REUTERHOLM<br /><i>Efter originalmålning av J. H. Scheffel, tillhörig frih. N. Gyllenstierna, Krapperup.</i>}}{{tomrad}}</noinclude><noinclude> <references/></noinclude> tudtgky79mlfwim4pwcou0e6cirmg5i 104 196804 584165 2024-12-21T15:40:12Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584165 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 196805 584166 2024-12-21T15:42:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584166 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Reuterholmska ättens adelskap var ganska färskt, kunde förbindelsen betraktas som en mesallians. Friherretiteln och kammarherreskapet utjämnade emellertid klasskillnaden. Av avgörande betydelse torde emellertid ha varit själarnas sympati. Med väl vitsordad praktisk duglighet och ekonomiskt förstånd förenade nämligen Maria Gyllenstierna en viss överspändhet och sentimentalitet, som stodo i samband med hennes fädernesläkts religiösa vurmighet och fann genklang i den blivande äkta mannens fallenhet eller intressen för övertro, fromleri, mysticism och magi — detta underliga Reuterholmska släktdrag, som skulle slå ut i så rikt flor hos hans och Maria Gyllenstiernas yngste son Gustaf Adolf. Emellertid tycks äktenskapet ha gestaltat sig lyckligt. Sedan de nygifta tagit Tunbyholm i besittning, levde de där i lugn och ro under några år och fingo tre barn, som dock alla avledo i späd ålder. Medan Reuterholm tjänstgjorde vid hovet i Stockholm eller vistades i Örebro som tillförordnad landshövding, skötte hans gemål med drift och duglighet hus och hem och lantbruket. År 1753 ökades familjen med makarnas fjärde barn, en gosse, som fick dopnamnen Axel Christian och som blev vid liv och med tiden skulle komma i en bemärkt och framskjuten ställning, dock mindre på grund av egna förtjänster och duglighet än genom sin yngre broders inflytande. Härom vidare framdeles. Samma år som Axel Christian föddes försålde Reuterholm Tunbyholm till ryttmästaren Christian Georg von Dellvig och flyttade till Svidja, vilket han tillhandlat sig av fältmarskalken friherre Carl Henrik Wrangel af Adinal. Det i det natursköna Nyland, i Sjundeå socken, om-<noinclude> <references/></noinclude> fqkaykgs9zi6mulkgr8rbnikrfzraua 104 196806 584167 2024-12-21T15:43:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584167 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kring sex mil från Helsingfors belägna Svidja eller Svedja, såsom namnet skrevs i äldre tider, är en gammal gård med intressant och minnesrik historia. Som den förste med säkerhet kände ägaren nämnes väpnaren Björn Ragvaldsson, vilken tillhörde ätten Stiernkors och var häradshövding i östra Nyland åren 1441—1477. Hans dotter Ingeborg var gift med riksrådet, ståthållaren på Åbo slott och häradshövdingen i Wemo härad Joakim Henriksson Fleming. Dessa makars son, riksrådet Erik Fleming ärvde Svidja, som han vid sitt gifte med Hebla Siggesdotter Sparre gav åt henne i morgongåva. Efter Erik Flemings död 1548 skrev sig hans son riksmarsken friherre Claës Fleming till Wik — den ryktbare »Svidje-Claës», Sigismunds trogne anhängare och hertig Carls kraftfulle och tappre motståndare — till gården. Det är troligt, att han, då han år 1573 ingick äktenskap med Ebba Gustafsdotter Stenbock, gav henne densamma i morgongåva. Efter mannens död plägade hon nämligen skriva sig »fru till Svidja». Även hennes son Johan, som vid faderns frånfälle 1597 var den ende kvarlevande av makarnas tre söner, kallade sig »arfherre till Svidja». Han fick dock ej länge stanna i besittningen av gården, ty år 1599 blev han vid tjuguett års ålder på Åbo torg avrättad på hertig Carls befallning — ett av de värsta blodsdåd som belastar den hårdhändte hertigens minne. Svidja tillföll därefter den äldre av Johan Flemings tvenne systrar Catharina, som ännu var ogift men sedermera ingick äktenskap med sin frände friherre Erik Claësson Bielke. Denne som tillhörde Sigismunds parti, hade under fejderna mellan detta och hertigen flyktat till Polen, men återkom till Finland 1615 och blev då i Viborg på Gustaf II Adolfs<noinclude> <references/></noinclude> oq8zh8e1z50qvy8q21oe4d5vuvrimex 104 196807 584168 2024-12-21T15:45:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584168 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>befallning fängslad och överförd till Sverige. Han fick emellertid nåd, men brukades ej i rikets tjänst utan levde på sina gods till sin död på 1630-talet. Hans maka överlevde honom till 1649, och som äktenskapet var barnlöst, ärvdes Svidja av hennes yngre syster Heblas dotter i gifte med riksrådet Per Gustafsson Banér, Margareta, vilken var gift med riksrådet, friherre Nils Stiernskiöld. I nära tvåhundra år hade Svidja sålunda gått i arv från ägare till ägare, men i december 1663 försålde makarna Stiernskiöld detsamma jämte granngården Pickala till riksrådet, friherre Erik Fleming. Denne var gift först med Maria Ebba Soop och sedan med Christina Cruus af Edeby. I första giftet hade han dottern Ebba, som äktade vice presidenten Filip Bonde, i det andra flera barn. Bonde och hans maka försålde sin andel i Svidja till räntmästaren Thomas Adlercreutz och änkefriherrinnan Fleming, född Cruus af Edeby, och hennes barn sina andelar jämte Pickala till översten, friherre Carl Magnus Rehbinder. Efter dennes död i lägret vid Poltava den 27 juni 1709 torde bägge gårdarna ha återgått til de Flemingska arvingarna, men härom och om ägareförhållandena under de närmast följande decennierna har full visshet ej kunnat vinnas. Det sannolika är, att Esbjörn Pehrsson, som vid sin död år 1710 jämte Stora Ekeby ägde Svidja, kom i besittning av detta i samband med sina i det föregående nämnda affärer med friherrinnan Christina Fleming, f. Lewenhaupt. Dennas make Henrik Fleming var nämligen en av de ovannämnda arvingarna och son av Erik Henriksson Fleming, och Christina, Cruus af Edeby. Efter Esbjörn Pehrsson övergingo Svidja och Pickala till hans son<noinclude> <references/></noinclude> 1n5ufexhbm0j1k74lkc4yv5xwp2cbk0 104 196808 584169 2024-12-21T15:46:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584169 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Nils Esbjörnsson Reuterholm, som dock snart torde ha försålt dem. I alla händelser blev i början av 1730-talet generalen, sedermera fältmarskalken, friherre Carl Henrik Wrangel af Adinal deras ägare. Det var av honom, som Esbjörn Christian Reuterholm år 1753 köpte dem. Om Svidjas senare ägare och öden i nyare tid skola några meddelanden lämnas här nedan. Vid tidpunkten för förvärvet av Svidja hade Esbjörn Christian Reuterholm tydligen beslutit sig för att lämna både statslivet och hovet, där han befordrats till hovmarskalk, samt draga sig tillbaka från världen och i den finska landsbygdens lugn ägna sig åt lantbruk, vidsträckta strövtåg i skog och mark, samlande av böcker och handskrifter och litterära sysselsättningar. I nära sju år stannade han nämligen oavbrutet på Svidja, som också ägde många förutsättningar för att skänka sina invånare trevnad och att ej känna tidens långsamma gång. Jämte jordbruket, varåt Reuterholm med stort intresse liksom på Tunbyholm ägnade sig, fick han omsorgen att sätta gårdens byggnader i stånd. Den gamla intressanta, av riksrådet Erik Fleming år 1538 av sten uppförda, i våra dagar av nuvarande ägaren, friherre August Wrede restaurerade men under frihetskriget år 1918 av rödgardister och ryska bolsjeviker illa åtgångna borgen eller slottet, var då Reuterholm tog emot godset mycket förfallen. Han torde därför ha tagit sin bostad i det tvåvåningshus, som (sannolikt av trä) i början av 1700-talet hade uppförts av översten, friherre Rehbinder. Detta hus nedbrann emellertid den 28 oktober 1758, varför Reuterholm beslöt sig för att restaurera den gamla Flemingska borgen. Efter restaureringen bebodde familjen den<noinclude> <references/></noinclude> 6w8jzsgth4nnxcjcjug647wlnl5t9dm 104 196809 584171 2024-12-21T15:54:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584171 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>övre våningen, där rummen kallades efter dekoreringen, »gyllene rummet» o. S. V. Ett rum hade frimurarstjärnan som takdekoration. Byggnadens yttertak var särskildt märkvärdigt. Täckningen utgjordes nämligen av s. k. »Eisen-Schlacke» eller masugnsslagg, och än i dag träffas i slottets grannskap kringspridda gröna slaggbitar av detta vackra tak, som slopades, då ett nytt pålades. På gården fanns för övrigt en tvåvånings flygelbyggnad av trä för betjäningen, ett rödmåladt hönshus i två våningar, ett brygghus vid den nedanför gården belägna dammen, ett par kvarnar vid den genom ägorna flytande ån, samt stall och ladugård o. s. v. Invid gården låg en trädgård med blomster- och kryddväxter, stickelbärs- och vinbärsbuskar, som väl var föremål för friherrinnan Reuterholms särskilda omvårdnad; men denna sträckte sig även till nyodlingar på godset och till anläggandet av nya torp, som fingo namnen Gyllenlund, Gyllendal o. s. v. Huruvida Reuterholm var jägare, framgår ej av biografierna, men det är ju möjligt, att han, då han till omväxling med sina lärda sysselsättningar strövade omkring på ägorna, hade bössan med sig och förde hem vildt till hushållet. I skogarna var det särskildt rik tillgång på tjäder. Trots herrens till Svidja benägenhet för enstöringsliv kan man ej betvivla, att gästfrihet enligt tidens sed och i de gamla formerna utövades på gården, som säkerligen under längre eller kortare tider besöktes av herrskapets anhöriga och fränder. För övrigt erbjöds umgänge och sällskapsliv från och på traktens övriga herrgårdar, såsom Pickala, där fröken Dygdig Reuterholm residerade, Sjundby, som ägdes och beboddes av överstelöjtnanten Otto Mauritz Krebs och hans maka<noinclude> <references/></noinclude> iqdchlir9dj1wkb6zxy4roq60se9xiu 104 196810 584172 2024-12-21T15:59:07Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584172 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;220&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Den, som kronan troget tjenar, den som lag och rätt vill värna, Följer omedvetet buden af den store Oxenstierna. Den i arbete vill lefva och i arbet helst vill dö, Han skall följa kanslern efter och ej vackla som ett rö. Oxenstierna sade: blifver du af smädelse belastad, Minns, att man i höga tjenster jämt är afund underkastad! Fråga aldrig efter sqvallret, om du följer Herren Gud: Samvete, som ej är fläckadt, är ett dagligt gästabud. På enhvar det måste blåsa, som på fria höjder träder, Dvärgen, som i skuggan sitter, åt det storas fall sig gläder. — Själf den gamle ofta pröfvat öppen otack, dold kabal, Fast vår tid har hunnit längre i det ljugande förtal. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> smtprs9eobfuclo8p96xz6idbpiqmkm 104 196811 584173 2024-12-21T16:02:02Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584173 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;221&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Minns du, nya tid, som tyckes åt din frihet triumfera, Hvad han sagt: »jag frihet älskar, älskar fosterlandet mera»? Oxenstiernas ande spörjer: tänker, som i mina dar, Svensken mindre på sin fördel än på Svealands försvar? Vill ännu, att Sverige skydda, svensken tunga bördor bära Eller tycks den gammalmodig, tanken på ert rikes ära? Höres prut och höres träta, när det gäller härens stöd? Om så timat, när jag lefde, Sverige dött vid kungens död. Men vi höllo troget samman, falla fick ej Sveriges fana. Än med godö, än med ondo fick man bedja och förmana. Dryga gärder kräfdes ofta, men jag fann att, fast det sved, Svenska folket gick med trohet, om ock stundom knotsamt, med. — {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> h4xl7s12njc4t3hqx3x6dgjek82pnyf 104 196812 584174 2024-12-21T16:06:14Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584174 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;222&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Sådan maning Oxenstierna gifver Sveriges barn ur griften Till gudaktighet och mandom under lifvets alla skiften, Och idag med tack till honom, som var Sveriges skydd och värn, Svenska adeln vördsam hyllning bringar döde rikskanslern. Det kan komma tid af fara, tid af örlog, tid af tuktan. Hållom, som den store döde, stadigt fast vid Herrens fruktan, Gifvom Sverige våra krafter, gifvom Sverige lif och blod! Ädla, rena, djupa känslor, byggen bo vid kanslerns stod! När i qvällsol Riddarholmen glimmar, alla klockor ringa Och de tysta, stilla tankar menskosjälarna bevinga, Då skall mången — så vi tänka — vandra bit, där vänlig vård Oxenstiernska stoden håller öfver Riddarhusets gård. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> mj28l7t0a5s2h9h221m13zb2o33lroe 104 196813 584175 2024-12-21T16:08:34Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584175 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;223&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Vid den stores bild skall mången stå i tankar och begrunda, Bedjande: o sänd hans like, om vår ofärds dag skall stunda! Månget sinne djupt skall röras af det höga minnets makt, Liksom känna att den döde än om Svea håller vakt. Sakta glimmar vattnets yta, stilla tindrar fästets stjärna, Riddarhuset månbelyses och från {{sp|Axel Oxenstierna}} Tycks en andehelsning sväfva hän mot {{sp|Gustaf Adolfs}} torg, Tagande de kända ljud: Vår Gud är oss en väldig borg.}} {{linje|8em|style=margin-top:3em;}} {{linje|5em|style=margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> hd0u6jbqmowycf7zke15x4rjcpmdwer 104 196814 584176 2024-12-21T16:09:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584176 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Helena Adlercreutz, det vackra Hisingerska Fagervik, det Armfeltska Laxpojo o. s. v. Ibland inträffade också särskilda anledningar till gästabud, såsom den 10 juli 1756, då makarna Reuterholms yngste son Gustaf Adolf döptes. Tre dagar förut hade gossen kommit till världen, men enligt tidens sed sölade man ej med dopet. Det gällde ju att snarast möjligt undandraga den nyfödde djävulens makt. Som faddrar fungerade några av ortens honoratiores och föräldrarnas förnäma anhöriga och vänner, nämligen generalen och serafimerriddaren, sedermera fältmarskalken friherre Gotthard Wilhelm Marcks von Würtemberg, den gamle karolinen, generallöjtnanten friherre Lars Åkerhielm, överstelöjtnant Krebs, majorerna friherre Herman Fleming och Taube, friherrinnorna Elisabeth och Catharina Charlotta Gyllenstierna och Elsa Maria Leijonhufvud samt fröken Hedvig Armfelt. Dopet förrättades på Svidja av kyrkoherden i Sjundeå Israel Hartman, och det är ju mycket sannolikt, att detsamma följdes av gästabud med skålar för den lille nyföddes framtida lycka och välgång. Om sitt inträde i jordelivet har Gustaf Adolf Reuterholm i sin självbiografi meddelat, att det skedde »klockan mellan 2 och 3 på morgonen, just i det ögonblick, då solen kastade sina första strålar öfver horizonten», ävensom att »Auguren» för hans födsel också i andra avseenden var »ganska lycklig», nämligen under »Lejonets tecken». Han berättar vidare, »att hans moder sade sig i den stunden hafva haft säkra tecken på att hans lefnad skulle blifva lycklig, fastän uppfylld med svårigheter under oroliga tider, hvaröfver han dock skulle segra med den Högstes bistånd». Dessa anteckningar nedskrevos mot slutet av 1790-talet, då Gustaf Adolf<noinclude> <references/></noinclude> kbymkl7z5eo3vmcar63cz3qof9riq6j 104 196815 584177 2024-12-21T16:09:37Z RalphE 7636 /* Problematiskt */ text inlagd och redigerad, men linjen ej på plats 584177 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="RalphE" />{{c|<u>179</u>}}</noinclude> Parker säger: 'Krigsäran är den tommaste af alla utmärkelser, men den farligaste af alla passioner." "Den ära, som kommer af epåletter och fjädrar, denna sprättande ära, färgad i blod, är i våra dagar icke hjeltemod, utan en efterapning af en längesedan förgången barbarism." "Frid är vilkoret för all existens och den enda möjligheten för alla att ega bestånd tillsammans. Friden är lif. Tvedrägt är döden.” "Styrelserna lära folken: de krossa, de utplåna, de omstörta. De se icke, de oförsigtige, att de just genom sina egna handlingar lära folken huru man krossar, huru man utplånar, huru man omstörtar och huru makten är det vanskligaste af allt, näst äran." {{em|4}} Vi återgå till fredligare ämnen och lemna krig och politik. <poem> "Kung Beles söner gerna drage Från dal till dal att be om svärd!" Jag gick ombord på ångarn Brage Helt fredligt på min Mälarfärd, Jag glömmer kejsare och kungar. Är jag ej neutral, så säj? Jag vet att jag på Mälarn gungar, Men hvart jag far, det vet jag ej. </poem> Men det råkade på att vara en stormig dag. Jag hade aldrig föreställt mig att det skulle kunna storma ordentligt och gå någon sjö på Mälaren; men jag blef tagen ur min villfarelse, <poem> Ty himlen hotade med skurar Och skyarna, de jagas vildt, Hvar dam uti salongen kurar Och herrar svepa sig i filt. </poem><noinclude> <references/></noinclude> 9pq1subleuo7imt11tvegtaig50d1e8 584181 584177 2024-12-21T16:14:15Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584181 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>179</u>}}</noinclude> Parker säger: 'Krigsäran är den tommaste af alla utmärkelser, men den farligaste af alla passioner." "Den ära, som kommer af epåletter och fjädrar, denna sprättande ära, färgad i blod, är i våra dagar icke hjeltemod, utan en efterapning af en längesedan förgången barbarism." "Frid är vilkoret för all existens och den enda möjligheten för alla att ega bestånd tillsammans. Friden är lif. Tvedrägt är döden.” "Styrelserna lära folken: de krossa, de utplåna, de omstörta. De se icke, de oförsigtige, att de just genom sina egna handlingar lära folken huru man krossar, huru man utplånar, huru man omstörtar och huru makten är det vanskligaste af allt, näst äran." {{linje|6em}} Vi återgå till fredligare ämnen och lemna krig och politik. <poem> "Kung Beles söner gerna drage Från dal till dal att be om svärd!" Jag gick ombord på ångarn Brage Helt fredligt på min Mälarfärd, Jag glömmer kejsare och kungar. Är jag ej neutral, så säj? Jag vet att jag på Mälarn gungar, Men hvart jag far, det vet jag ej. </poem> Men det råkade på att vara en stormig dag. Jag hade aldrig föreställt mig att det skulle kunna storma ordentligt och gå någon sjö på Mälaren; men jag blef tagen ur min villfarelse, <poem> Ty himlen hotade med skurar Och skyarna, de jagas vildt, Hvar dam uti salongen kurar Och herrar svepa sig i filt. </poem><noinclude> <references/></noinclude> eix32v9pcyf7isikgbyhvm8w279k9b1 0 196816 584178 2024-12-21T16:13:14Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=195 to=225 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Axel Oxenstierna}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]]' 584178 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=195 to=225 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Axel Oxenstierna}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]] 5avk6o4kv7us2p5sjr0vfjftmmg9eol 104 196817 584179 2024-12-21T16:13:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584179 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Reuterholm hade ramlat ner från maktens tinnar och följaktligen hade rika anledningar till att reflektera över, hur Fortuna varit honom föga huld. De vittna emellertid om, hur han detta oaktadt ingalunda betvivlade, att han alltifrån sin ankomst till världen hade stått under den Högstes alldeles särskilda beskydd, och som ett ytterligare bevis härpå berättar han, hur han föddes tre veckor för tidigt — därför att hans moder hade blivit skrämd genom underrättelsen från Stockholm om Erik Brahes avrättning m. m. —, men ändå »med öppna ögon!» Huruvida detta var så ovanligt eller märkvärdigt, som han framhåller, må lämnas därhän, men visst är att den nyfödde med tiden utvecklade sig icke blott till Reuterholmska ättens märkligaste medlem utan även till en mycket egendomlig människa. De härtill medverkande faktorerna funnos dock säkerligen mindre i något speciellt intresse från »Försynens» sida än i ärftliga anlag eller rasbiologiska inflytanden, särskildt från mödernet eller mödernesläkten. Gyllenstiernorna voro, såsom förut antydts, underliga människor. Sålunda berättar Gustaf Adolf i sina »Maçonnique händelser», hur hans morfars far, presidenten Johan Nilsson Gyllenstierna stod i förbindelse med avlidna »grönklädda gubbar i Italien», hur hans morbroder majoren Nils Gyllenstierna »alltifrån sin ungdom på ett märkligt sätt haft andarnas umgänge» och hur hans moder redan i sitt tionde år hade »visioner och besök af andarna», sedermera på Bjersgård tidt och ofta umgicks med »familjeskuggor» och varannan dag i en fruktkällare hade rendezvous med gamle Måns Gyllenstierna, som levde på Christian Tyranns tid, o. s. v. Då härtill kom, att den lille Gustaf Adolfs vagga stod<noinclude> <references/></noinclude> ji7fi5r2g9h56qdv6mjho796vkeag1e 104 196818 584182 2024-12-21T16:14:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584182 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ibland spöken och troll, ty liksom på andra gamla herresäten spökade det naturligtvis vildt på Svidja, kan man ej undra över, att han med tiden blev överspänd och underlig. Mot slutet av 1750-talet inträffade en förändring i Svidja-herrskapets tillvaro. Genom den förut omtalade eldsvådan 1758 förstördes de rika samlingar av böcker och handskrifter, som Esbjörn Christian Reuterholm hopbragt. Förmodligen var denna förlust en av anledningarna till att han åter bosatte sig i Stockholm, men det är även troligt, att missnöje med de rådande politiska förhållandena, ävensom pliktkänsla och kanske ärelystnad, förmådde honom att lämna sitt tillbakadragna liv samt ånyo befatta sig med allmänna angelägenheter. Allt nog, år 1759 uppträdde han åter i Stockholm samt kastade sig in i de politiska striderna och blev en nitisk och ivrig medlem av mösspartiet. Vid 1760 års riksdag gjorde han sig så gällande inom dettas led, att han insattes i sekreta deputationen, och vid riksdagen 1765–66, då han var ledamot av sekreta utskottet, var han en av dem, som strängast gick till rätta med hattarna och deras lättsinniga både yttre och inre politik. Härför belönades han av det segrande partiet med utnämning till riksråd. Som medlem av rådskammaren gjorde han sig bemärkt för självständighet och en viss fördragsamhet, men även för envishet och rätthaveri och var en av dem, som föranledde konung Adolf Fredriks tronavsägelse 1768. När sedan hattarna vid 1769 års riksdag åter kommo till makten, blev Reuterholm avsatt från sitt ämbete, men återfick detsamma, sedan vinden åter vändt sig, i oktober 1771, för att slutligen vid Gustaf III:s stats-<noinclude> <references/></noinclude> 24eexlrm41dtowmov4ziu515uxqpaas 104 196819 584186 2024-12-21T16:16:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584186 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>välvning i augusti 1772 bli definitivt avskedad. Detta försiggick eller inleddes med för Reuterholm synnerligen obehagliga och i avseende på sina följder tragiska omständigheter. På sommaren 1772 befann han sig hemma på Svidja, och J. M. Sprengtporten, ledaren av statsvälvningen i Finland, fruktade väl, att han skulle uppträda emot och med sitt anseende och inflytande kanske omintetgöra företaget. Sprengtporten lät därför fänriken Michael Cosswa (den sedermera så ryktbare Anckarsvärd) locka Reuterholm ombord på sin jakt och föra honom som fånge till Sveaborg. Enligt hans fienders och motståndares utsago skall han där ha blivit väl behandlad, men enligt andra uppgifter hölls han fängslad i ett fuktigt och osundt rum och ådrog sig därigenom den sjukdom, som sedan han blivit frigiven fortfor och medförde hans den 20 januari 1773 inträffade frånfälle. Den senare åsikten eller att hans bortgång skulle ha vållats av behandlingen i fängelset delades av hans söner och särskildt av den nu sjuttonårige Gustaf Adolf, som till och med tillskrev Gustaf III andel däri och på grund härav fattade ett bittert hat mot konungen. Flera uttalanden härom träffas i hans dagboksanteckningar, liksom även om hans förtrytelse över statsvälvningen. Såväl det ena som det andra väcker ju ogillande på grund av omdömenas orättvisa och överdrift, men uttalandena äro förklarliga genom den varma kärlek och beundran, som den unge mannen hyste för fadern, och den djupa sorgen över hans bortgång. För övrigt bör man erinra sig, att Gustaf Adolf Reuterholm var uppfostrad i tro på frihetstidens statsskicks ofelbarhet, särskildt under mösspartiets ledning,<noinclude> <references/></noinclude> jcqbobuaagc9qukmsuqszz13fu3ijyx 104 196820 584190 2024-12-21T16:22:09Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584190 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>180</u>}}</noinclude><poem> Och vågen öfver bogen yrde Och nordan röt ur svartblå sky; Och jag var glad att båten styrde Helskinnad genom <i>Nockeby</i>. </poem> De natursköna stränderna försonade mig till någon del med den gemena väderleken. Inga nakna och skrofliga berg, allting lummigt, vänligt och inbjudande. <poem> Ack, det är hårdt på detta viset Att guppa upp och ned som vi. Deruppe ligger paradiset, Fast det vår nasus går förbi. Emot att höra stormens tuba, Som dallrar genom ben och merg, Jag heldre satt med <i>Ljunglöfs Cuba</i> Bland blommorna på <i>Blackeberg</i>. Jag spisade min middag ombord, som var både god och billig, hvarefter jag gick på däck och fortsatte mina geologiska forskningar. <poem> Det duggade från himlabågen, Men regnet, Gudskelof, försvann. Vi kuskade igenom vågen Och landade vid <i>Kanaan</i>. Der låg det anspråkslösa tjället, Småskräpigt på sin gröna strand: Det var visst Kanaan, men stället Var icke något Kanaans land. </poem> Hesselby skall vara ett präktigt slott, som jag ej fick se, emedan det ej behagade visa sig från<noinclude> <references/></noinclude> oacycuxes6qz81mpstgtcovp03k60y3 104 196821 584191 2024-12-21T16:32:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584191 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och att han bedömde Gustaf III och dennes fosterländska gärning från ensidiga och hätska partisynpunkter. Under de första åren av 1760-talet stannade familjen, medan E. C. Reuterholm var i Stockholm, på Svidja, men sedan han blivit riksråd, flyttade även friherrinnan och sönerna till huvudstaden. De sistnämnda fortsatte där sina studier för enskilda lärare, till dess de i början av 1770-talet voro färdiga att begiva sig till Uppsala och som studenter fortsätta sin utbildning. Från deras uppväxttid på Svidja berättas att de till omväxling med studierna roade sig med glada lekar och upptåg. I parken finns ännu en miniatyrbastion, som de uppgivas ha anlagt och hade bestyckad med små nickhakar, och inomhus ställde de till allehanda skälmstycken och spökerier. De krigiska lekarna gingo spårlöst förbi eller hade intet inflytande på deras framtid, ty fastän bägge bröderna, sedan de avslutat studierna i Uppsala, beträdde den militära banan, Axel Christian som livdrabant och Gustaf Adolf som fänrik vid Västmanlands regemente, fingo de ingen lust för krigaryrket utan övergåvo det snart. Spökerierna kunna kanske däremot tillmätas större betydelse, särskildt vad Gustaf Adolf vidkommer. Man kan ju uppfatta dem som preludier till de märkvärdiga upptåg och förehavanden på kyrkogårdar, i gamla källarvalv o. s. v., åt vilka han under sin mannaålder med stor iver och entusiasm hängav sig, i sällskap med hertig Carl, Björnram, Ulfvenclou och andra filurer. Redan under studenttiden hade han anfäktelser på ifrågavarande område, vilka förebådade vad som skulle komma, sedan han blivit en av hertigens förtrogna. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2ppykpetoa80s5tt3j5f09ew982yqtj 104 196822 584192 2024-12-21T16:35:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584192 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Gustaf Adolf Reuterholm blev student i Uppsala år 1772 och stannade där med några avbrott till 1776. Han inskrevs i Västmanlands-Dala nation och hedrades. där från och med 1773 med befattningen eller värdigheten som ''curator honorarius''. Denna hederspost plägade innehavas av adliga studenter, vilka enligt tidens allmänna uppfattning ansågos genom sitt inträde i nationen hava beredt denna heder och därför i sin tur borde av nationen hedras. Utmärkelsen tillföll naturligtvis ofta unga män, som ej genom lärdom och studier gjort sig förtjänta av den. Så var ju fallet med unge Reuterholm, som emellertid med stor belåtenhet tog emot kallelsen och i sina dagboksanteckningar däröver uttalar sin glädje. Sitt egentliga umgänge sökte han dock ej bland västmanlänningarna och dalkarlarna utan inom adelsnationen, som han också tillhörde och vars inspektor var skytteanske professorn, den ryktbara Johan Ihre. Från Gustaf Adolf Reuterholms första Uppsalaår finns ingen dagbok bevarad, men till höstterminen 1773 hänföra sig de anteckningar, som även innehållande meddelanden om vistelsen i Stockholm innan färden till lärdomsstaden anträddes återgivas här nedan. Innan vi i dem följa den blivande »storvisirens» egen berättelse om sina upplevelser, må några fullständigande uppgifter lämnas om Svidja och Gustaf Adolf Reuterholms anhöriga. Efter sin makes frånfälle tycks friherrinnan Reuterholm med undantag för åren 1774—75 ha varit oavbrutet och till sin död boende på Svidja, där hon hade sällskap av fröken Ebba Gustafviana Leijonhufvud och mamsell Stina Humle och var omgiven av en<noinclude> <references/></noinclude> sa5qbqf4drg95679f9008iip9wynmxn 104 196823 584193 2024-12-21T16:42:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584193 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>talrik skara både kvinnliga och manliga tjänare. Då och då fick hon emottaga besök av sönerna. Så länge dessa vistades vid universitetet i Uppsala, tilbragte de mellanterminerna på fädernegården. Sedermera blev deras vistelse där mer tillfällig. Axel Christian var bunden av tjänstgöring i Svea hovrätt, där han, sedan han lämnat Uppsala, blivit auskultant, och kanske även som livdrabant, och Gustaf Adolf delade sedan han 1778 blivit kammarherre hos drottning Sofia Magdalena sin tid mellan hovtjänsten och ordensväsen och andra »maçonniqua» bestyr hos hertig Carl. De sistnämnda togo honom så starkt i anspråk, att han ej kunde infinna sig vid sin moders dödsbädd och ägna henne sina omsorger. Det är dock möjligt att även väderleken lade hinder i vägen. Dödsfallet inträffade nämligen den 19 januari 1783 — nästan på dagen tio år efter riksrådets bortgång —, och en färd över Ålands hav midt i vintern var fordom ett vida mer både tidskrävande och svårutförbart företag än i våra dagar. Även Axel Christian stannade i Stockholm. Följden blev att den avlidnas kvarlevor blott blevo bisatta och att man uppsköt begravningen till sommaren. Då försiggick den emellertid under mycket uppseendeväckande former och på ett sätt, som gav särskildt yngste sonen tillfälle att exponera sin djupa sorg i full överensstämmelse både med sitt känsliga och ömma hjärtas fordringar och med den bortgångna moderns högadliga börd. Härom skola några erinringar lämnas i ett följande kapitel. Under riksrådinnans änketid hade förmögenheten varit oskiftad, men efter hennes död delades hennes och makens kvarlåtenskap mellan de två sönerna. Gustaf Adolf Reuterholm erhöll Svidja och Pickala, vilka enligt<noinclude> <references/></noinclude> j6q9i786m9xhw3yyxiyld0las4jts2m 104 196824 584194 2024-12-21T16:44:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584194 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>en år 1781 verkställd värdering uppskattades till 22,460 rdr och lämnade en årlig avkastning av 1,123 rdr, 2 sk., 3 r. Bägge gårdarna, vilka han emellanåt besökte under de följande decennierna, stannade i hans ägo till hans död 1813. De övergingo då enligt hans testamentariska förordnande till den år 1811 avlidne brodern Axel Christians yngste och ende kvarlevande son Carl Axel Emanuel. En äldre son till Axel Christian, vilken var gift med Lovisa Charlotta Malm, hade nämligen avlidit genom drunkning vid Åbo år 1810. Fadern var då president i Vasa hovrätt, och hade förut varit president både i statskontoret och i Göta hovrätt samt ledamot av konungens högsta domstol o. s. v. — allt befordringar, som han under förmyndarregeringen erhållit tack vare broderns inflytande. Med Carl Axel Emanuel Reuterholm, som var kanslitjänsteman och kammarherre samt avled ogift år 1864, utslocknade ätten. Gustaf Adolf Reuterholm hade i sitt testamente stadgat, att egendomarna i Finland skulle, eftersom detta land kommit under ryskt välde och Reuterholmska ätten vore bördig från Sverige, av testamentstagaren försäljas. Av köpeskillingen skulle någon egendom i Sverige inköpas, och vid kyrkan i den församling, varest denna egendom var belägen, skulle uppföras ett gravkor, dit alla i Reuterholmska griften i Sjundeå kyrka befintliga likkistor skulle föras. Dessa bestämmelser kommo till utförande år 1815, då Svidja och Pickala försåldes till en löjtnant Faworin. I stället inköptes egendomen Sundsör i Turinge socken i Södermanland, men de Reuterholmska likkistorna jämte en<noinclude> <references/></noinclude> n1pmfwslf68tre2szf8ojz5ngrj4y7e 104 196825 584195 2024-12-21T16:45:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584195 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>mängd ornament, epitafier m. m. fördes ej till Turinge kyrka utan till Strängnäs domkyrka. Nyssnämnda löjtnant Faworin försålde år 1838 Svidja och Pickala till löjtnant Carl Ludvig von Zansen, vilken var son av överstelöjtnanten Christian Gottlieb von Zansen och Anna Tugendreich von Schlagen-Teuffel samt gift med Sophia von Harder von Casselfitz. Av dessa kuriösa namn skulle man kunna tro, att herrskapet hörde till Gustaf Adolf Reuterholms maçonniqua intressesfär, men så var icke fallet, ty hela sällskapet träffas i Anreps ättartavlor. Efter C. L. von Zansens död 1874 ärvdes gårdarna av hans dotter Henrietta, som sedan 1865 var gift med överste Wilhelm von Kræmer. Dessa makar försålde år 1898 Svidja till nuvarande ägaren friherre August Wrede af Elimä. Denne är son av majoren, friherre W. O. C. D. Wrede och Hedvig Johanna Wilhelmina Armfelt, som var dotterdotter till den av Reuterholm så bittert hatade och hätskt förföljde Gustaf Mauritz. Armfelt. Om döda människors andar leva och följa med vad som händer och sker på jorden, vilket man ju särskildt kan antaga vara fallet med Reuterholms ande, så måtte denna känna djup grämelse över att en ättling av hans dödsfiende nu herrskar på den gamla borgen. Vid det förut omnämnda angrepp, som de bolsjevikiske upprorsmännen den 10 februari 1918 gjorde mot Svidja och som hade formen av en riktig belägring, försökte över ettusen man rödgardister och ryssar efter en häftig kulsprutseld storma slottet. Detta skadades illa, men försvarades framgångsrikt av baron Wrede<noinclude> <references/></noinclude> 32rq57lck415rztkekvhlu5plszmou7 104 196826 584196 2024-12-21T16:46:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584196 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och svenske löjtnanten Ward i spetsen för tvåhundra unga skyddskårister. De röda blevo tillbakaslagna, förlorade åttio man i döda och sårade och måste retirera. Det var en hjältebragd, som skulle ha gjort själve »Svidje-Claës» heder. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0cds6lu93ipagifdt7sn4j3x63igg5q 104 196827 584197 2024-12-21T16:48:14Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584197 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">{{Spärrad|<b>MED GUSTAF ADOLF REUTERHOLM I STOCKHOLM OCH UPPSALA</b>}}</h2> {{c|{{Större|ÅR 1773|125}}}} Den omkring ett 120 tal sidor i folioformat omfattande dagbok, vari Gustaf Adolf Reuterholm skildrar sin tillvaro under höstmånaderna år 1773, innehåller meddelanden om ett stort antal märkliga personer, med vilka han kom i beröring, samt många intressanta upplysningar om honom själv och bidrag till kännedomen om hans tankevärld och karaktär. Man finner bland annat, hur den sjuttonårige författaren, som enligt samtida meddelanden var i besittning av ett fördelaktigt yttre, med utprägladt aristokratiskt sätt och uppträdande, även i inre eller psykiskt hänseende var tidigt utvecklad; men även hur han redan nu kännetecknades av den högfärd och självbelåtenhet samt den benägenhet för fromleri och mysticism, vilka i så hög grad framträdde under hans senare levnadsdecennier. Man finner också, att han var en vaken iakttagare och en ganska god stilist, och om framställningen ofta verkar mindre tilltalande på grund av den pjunkighet, veklighet och känslosamhet, som i densamma ge sig luft, skänker den dock en värdefull föreställning såväl om hans eget som om hans unga ståndsbröders vid början av det gustavianska tidevarvet leverne och intressen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rfs206jdtn1y1yikv6pj7ni1dm4aa3k 0 196828 584198 2024-12-21T16:50:04Z Thuresson 20 Ny 584198 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu" from=15 to=39 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria|1]] 42fdlgr6b6qsyiu94tmvbmcjqqy3bqb 104 196829 584200 2024-12-21T18:58:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584200 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|55}}</noinclude>jag trodde er vara i Vincennes, sysselsatt med att uppspåra en hjort. — Hjorten var uppspårad klockan sju i morse, sire; men då klockan blef nära tolf, utan att jag fått någon underrättelse, fruktade jag, att det händt ers majestät någon lycka. — Verkligen? — Sire, återtog grefven, om jag felat i min plikt, så ber jag ers majestät ej tillskrifva detta något annat än min ytterliga tillgifvenhet för ers majestäts höga person. — Godt, min herre, var försäkrad om, att jag vet uppskatta den. — Nu, återtog grefven med tvekande ton, nu, då jag är lugnad i afseende på ers majestät, så återvänder jag till Vincennes, om ni befaller, och … — Nej, nej, stanna; denna jakt var blott en nyck, som föll oss in. Stanna; jag behöfver se mig omgifven af dem, som äro mig tillgifna, och ni har själf ställt er ibland antalet af dem, på hvilka jag kan lita. Monsoreau bugade sig. — Hvar befaller ers majestät jag skall taga plats? — Vill du låna mig honom på en half timme? frågade Chicot i konungens öra. — Till hvad ändamål? — För att kittla honom litet. Hvad bryr du dig om det? Du är mig också ersättning skyldig, för det du tvingar mig att vara närvarande vid en så tråkig ceremoni som denna. — Nå, så tag honom då. — Jag har haft den äran fråga ers majestät, hvar ers majestät tillåter mig att taga plats? frågade grefven ånyo. — Jag trodde, att jag redan svarat er; ställ er hvar ni vill bakom min kungliga stol t. ex.: det är där mina vänner få sin pats. — Se så, kom hit, vår öfverhofjägmästare, sade Chicot, i det han makade åt sig och lämnade herr de Monsoreau en del af den plats, han förut ensam innehaft, — kom hit och vädra på de där sällarna. Sannerligen är icke det ett villebråd, som man kan spåra upp utan stöfvare! För tusan, herr grefve, hvilken lukt! Nu är det skomakarne, som passera; se så, nu komma garfvarne; på min ära, om ni tappar spåret af dem, så tar jag ifrån er eder fullmakt. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> spy0hrvucevvsegxvw98n62egtjphcp 104 196830 584201 2024-12-21T19:02:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584201 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />56</noinclude>Herr de Monsoreau låtsade höra, ehuru han ej gjorde det, ty han såg sig oupphörligt omkring med en tankspriddhet. hvilken så mycket mindre undföll konungen, som Chicot gjorde honom uppmärksam därpå. — Vet du, sade Chicot, hvem din öfverhofjägmästare nu jagar? — Nej; hvem då? — Han jagar din bror af Anjou. — Villebrådet är åtminstone icke i sikte, svarade Henrik skrattande. — Nej, men det förmodas vara i närheten, svarade Chicot. Skulle du vilja, att han förblir i okunnighet om, hvar det är? — Ja, jag tillstår, att jag ingenting skulle ha emot, om han blefve missledd härutinnan. — Vänta då, så skall jag drifva in honom i snåren. Man säger, att vargen har väder af räfven; men han lurar sig på det. Fråga honom bara, hvar grefvinnan är. — Hvarför det? — Fråga bara, så skall du få se. — Herr grefve, sade Henrik, hvar är då er grefvinna! Jag ser henne ej bland damerna. Grefven spratt till, såsom hade en orm bitit honom. Chicot ref sig på näsan och klippte med ögonen. — Sire, svarade öfverhofjägmästaren, min hustru är sjuk. Pariserluften är osund; sedan hon därför i går begärt och erhållit tillstånd af drottningen, har hon i natt med sin far begifvit sig till Méridor. — Till hvilken del af Frankrike far hon då? frågade konungen, glad öfver att få en förevändning att vända bort hufvudet medan garfvarne passerade. — Till Anjou, där hon är född. svarade grefven. — Den stackars grefvinnan, inföll Chicot, kan ju dö af ledsnad på vägar och stigar! — Jag nämnde för hans majestät, att hennes far åtföljer henne. — Det kan väl vara att en far är aktningsvärd, men särdeles rolig är han måhända ej, och hade hon ingen annan, som förströdde henne, så …; men lyckligtvis … — Hvad vill det säga: lyckligtvis? frågade häftigt grefven. — Ja, hvad betyder det ordet? sporde konungen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5xk0nwf4qdxuhdm8qcadhb4s291af41 104 196831 584202 2024-12-21T19:10:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584202 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|57}}</noinclude>— Jo, lyckligtvis betyder lyckligtvis. Det vill säga, att det var lyckligt, och att jag därutinnan beundrade försynens skickelse. Lyckligtvis tänkte jag, äro i detta ögonblick några af våra vänner ändå ute på en af de muntraste resor och i fall de råka grefvinnan, skola de bestämdt roa henne. Ja, tillade vårdslöst Chicot, som de resa samma väg, så är det troligt, att de råka henne. Ack, jag tycker mig just se dem; och du Henrik, som är en människa med liflig inbillningskraft, kan lätt föreställa dig dem, där de rida bredvid grefvinnan och berätta tusen narraktigheter, som komma den älskvärda damen att kikna af skratt. — Detta var ett nytt dolkstyng för öfverhofjägmästaren, men det gick ej an att bryta ut i konungens närvaro, och Chicot hade åtminstone stundtals en bundsförvant i denne; således gjorde Monsoreau våld på sig, huru påkostande det än var, och sade med vänlig ton och blick: — Hvad Har ni verkligen vänner, som nu äro stadda på resa till Anjou? — Ni kan gå ännu längre och säga, att ni själf har vänner, som resa dit, emedan de snarare äro era än mina vänner. — Ni förvånar mig, herr Chicot, sade grefven; jag känner ingen, som … — Ah, hvad ni spelar för en hemlighetsfull roll! — Jag bedyrar, att jag ingenting vet i detta afseende. — Ändock, herr grefve, återtog Chicot, äro de där vännerna er så kära att ni nyss af vana … ty ni vet alltför väl, att de farit till Anjou … att ni nyss af vana, säger jag, lät ert öga leta efter dem här i mängden, naturligtvis utan att finna dem. — Jag? utbrast grefven. — Ja, ni, herr öfverhofjägmästare, den blekaste af alla forna, närvarande och tillkommande jägmästare, ända från salig Nimrod ned till herr Auterfort, er företrädare. — Herr Chicot! — Den blekaste, jag upprepar det: {{Spärrad|Veritas veritatum}}. Detta uttryck är dock en barbarism, emedan det aldrig kan finnas mer än en sanning, alldenstund, om det funnes två, endera af dem ej vore sann; men ni är inte filolog, ni, herr Esau. — Nej, min herre, det är jag icke, och därför ber jag<noinclude> <references/></noinclude> 4ufldzr85ljcf6l397g72oq1qazexxw 104 196832 584203 2024-12-21T19:18:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584203 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />58</noinclude>er återkomma till de där vännerna och nämna dem vid namn, i fall det öfvermått af inbillningskraft, som förspörjes hos er, tillåter er det. — Kors! Ni upprepar ständigt ett och samma, herr grefve. Spåra då, det tillhör ert yrke, hvarpå den där stackars hjorten kan tjäna som lefvande exempel, han, som ni störde i morse, och som inte hade skäl att vänta sig det af er. Om man förhindrade er att sofva, skulle ni tycka om det, säg? Monsoreaus blickar irrade nu förfärade omkring bland Henriks omgifning. — Hvad utropade han, då han märkte en plats tom bredvid konungen. Hertigen af Anjou! — Hallo, hallo sade gascognaren; nu är ni på spåret. — Har han rest i dag? — Han har rest i dag, sade Chicot. men det är också möjligt, att han reste i går afton. Ni är inte språkforskare, herr grefve, så att ni ej så noga skiljer tempora åt; men låt oss fråga kungen, som förstår sådant där. Hör, när försvann din bror, Henrik lille? — I natt, svarade konungen. — Hertigen har då rest, mumlade Monsoreau, dödsblek och darrande. Ack, min Gud, sire, hvad säger ni? — Jag säger, svarade konungen, ej att min bror rest, men att han försvunnit, utan att hans bästa vänner veta, hvart han tagit vägen. — Ah, om jag det trodde! sade grefven med sammanbitna tänder. — Nå, hvad skulle ni då göra? Dessutom, hvad är det för ondt i det, om han skulle säga er grefvinna några artigheter? Vår käre Frans är familjens ende kurtisör, hans bror har annat att göra än kurtisera: för tusan, det är väl icke för mycket, om det vid hofvet finnes en furste, som representerar det franska folkets lynne. — Jag är förlorad, mumlade grefven, och tycktes ämna skynda bort, men Chicot kvarhöll honom. — Håll er då stilla, i Guds namn! Ni gör inte annat än vrider på er, och det besvärar konungen. Jag ville sannerligen vara i er frus ställe, vore det ock bara för att se en prins med två näsor och herr Aurilly, som spelar luta i kapp med salig herr Orpheus. Er fru är bra lycklig hon! {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> e5m0wo9uubovys68xx14oa6giiv4ms9 104 196833 584204 2024-12-21T19:24:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584204 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|59}}</noinclude>Monsoreau var utom sig af vrede. — Sakta då, herr öfverhofjägmästare, återtog Chicot, dölj då litet er glädje; det är opassande att så där ge luft åt sina känslor; hör nu på konungens tal. Öfverhofjägmästaren måste hålla sig stilla, ty Louvrens salar fylldes allt mer och mer. Hertigen af Guise hade kommit in och böjt knä för konungen, ej utan att kasta en förvånad och orolig blick på den tomma stolen bredvid Henrik. Konungen steg upp, och härolderna äskade tystnad. {{linje|5em}} <section end=kap9 /> <section begin=kap10 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">10. <br /><b>Fortsättning.</b></h2> — Mina herrar! sade konungen, sedan den fullkomligaste tystnad inträdt och han öfvertygat sig om, att Schomberg, Quélus, Maugiron och d'Epernon, hvilka blifvit aflösta af tio schweizare, stodo bakom honom, — mina herrar! Emedan en konung så till sägandes, är ställd emellan himmeln och jorden, hör han lika tydligt rösten ofvanifrån och rösterna nedifrån, det vill säga både hvad Gud bjuder och hvad hans folk begär. Uppdragandet af makten är af vikt, att den chef, som utnämnes för att stödja kyrkan, utgör, jag inser det, en borgen för alla mina undersåtar. Också har min kusins af Guise råd vunnit mitt bifall, och jag förklarar härmed den heliga ligan vederbörligt stadfäst och lagligen beståndande. Alldenstund det höfves den ett lämpligt och mäktigt öfverhufvud och det är af vikt att den chef, som utnämnes för att stödja kyrkan, är en af denna kyrkas mest nitiska söner, ställer jag en kristen furste i spetsen för denna liga, och jag förkunnar härmedelst, att denna chef skall heta … Med afsikt gjorde Henrik härvid en lång paus, och tystnaden var så djup, att man kunde höra en flugas surrande. — Och jag förkunnar härmedelst, att denne chef skall heta Henrik af Valois, konung af Frankrike och Polen. Då Henrik uttalade dessa ord, höjde han rösten till tecken af triumf, lika mycket för att lifva sina vänners mod<noinclude> <references/></noinclude> hrufp6ob2d0dny7dvzc6mou7zbk0wy2 0 196834 584205 2024-12-21T19:25:42Z Thuresson 20 Kap 9 584205 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu" from=388 to=393 fromsection="kap9" tosection="kap9" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Grefvinnan de Monsoreau|049]] 6e256qtb9zaywm9jw6anlgmr085bvtr 104 196835 584211 2024-12-21T21:04:52Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584211 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|70|{{st|<b>OM RUNNORS BÖRJAN</b>}}|2 Cap.}}</noinclude>Gandals Söner för honom, sedan han tilförne drifwit Starkotter til rygga, ändteligen måst gifwa sig på Flygten. Brynhilda, som Sigurd Fofnesbane älskade, menar Auctoren, icke betekna något Fruntimmer, utan snarare Saxiska Landet, så länge det warit sin gamle Hedendom tilgifwet: til Fölge hwaraf, under Gudrunas Namn Christna Läran skal ligga förborgad. Wil man medgifwa en sådan Förklaring öfwer Wolsunga-Sagan, som jämte det wärkliga, och ofärgade i hänne, just icke är orimlig, och antaga samma Tidräkning; så kunde däraf det blifwa nog sannolikt at Runorna, fast än under någon annan Skapnad, med Frankernes Infall kommit til Saxen och därifrån längre til Norden. Wil man tillika försöka en Jämkning imellan twänne olika Meningar om Tiden, när Bråwalla Slag ståt, som icke wäl synes kunnat tima, sedan Frankerne med Alfwar anfallit Saxarne, emedan desse sedermera förmodligen icke haft Lägenhet til detta Slag at skicka K. Harald Hildetand Hjälptroppar, som omtalas uti dess Beskrifning under Namn af Saxahär; så är det icke häller olikt, at den Brunu, som war K. Haralds förnämste Krigsöfwerste, warit samme Bruno, K. Witekinds Broder, som 10 År för honom, eller wid pass År 775 låtit sig döpa. {{ant|Joh. Pideritii Chron. Comit. Lipp. pag. 214. sq.}} Witekinds senare Flykt til K. Sigurd Ring strider icke emot en sådan Bekantskap tilförne, utan tyckes snarare Brunes swikfulla {{rättelse|Upörande|Upförande}} emot K. Harald då redan utmärka något större Saxarnes Förtroende för Sigurd, än för dess Farbroder, som de borde följa. Men man lemnar detta til andres Ompröfwande, och stadnar endast wid den Anmärkning, huru Bokstäfwer wid denne Tid kunnat komma til Norden, och om icke förr, åtminstone då dit kommit, emedan Starkotter, som biwistade Bråwalla Slag, det samma beskrifwit: hwilket icke kunnat ske, om icke wid samme Tid de förnämnde Nordens Bokstäfwer eller Runor warit i Bruk. Saxo säger wäl, at denna Skarkotters Beskrifning mera blifwit i Folks Minne, än någon Skrift förwarad: {{ant|<i>Historiam belli Svetici Starcatherus, qui & ejusdem prælii præcipuum columen erat, primus Danico digessit eloquio, memoriæ magis quam literis traditam;</i>}} Men den långa Förtekning, som han själf, efter Starkotters nämnda Berättelse, anförer på bägge Härarnes Kämpar och Anförare, tyckes icke allenast bewisa, at hon til honom skriftligen blifwit lemnad, utan ock, at hon nog länge, eller snarare ifrån själfwa Författnings-Tiden, skriftligen warit författad. Annars synes det warit nästan omögeligt, at så många Namn, och åtskilliga Händelser, som sig wid detta Tilfälle tildragit, med den Ordning, som Saxo dem<noinclude> {{huvud|||anfö-}} <references/></noinclude> hwzdhv0915ymbefu3bytkdhanurwhgw 104 196836 584213 2024-12-21T22:52:05Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584213 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|2 Cap.|{{st|<b>OCH ÅTSKILLIGA SLAG.</b>}}|71}}</noinclude>anförer, kunnat inemot 400 År riktigt och med Sammanhang behållas. Ty af en hel annan Beskaffenhet är det Exempel, som af första Christna Församlingens oförändrade Symbola anföres {{ant|ex Ep. Hieronymi 61. 9 & Augustino de Symbolo in Diss. Ab:}} E. Renström {{ant|de Hist. Sviog. defic. & restaur. p. 11.}} Men at åter komma til Wolsunga-Sagan; så innehåller hon wäl, at Sigurd råkat Brynhilda i Frankernes Land, när hon om Runors förträfflina Egenskaper lemnat honom sin Underwisning. Men Frankerne hafwa, så mycket man med Wisshet wet, aldrig haft någre Bokstäfwer förr, än de i 6:te Århundradet började bruka Latinsk Skrift, som man finner af de Qwarlefwor, hwilka i K. Childeriks Graf äro igenfunna. {{ant|Jo. Eckhart de Reb. Franciæ T. 1. pag. 39. sq.}} Och kan det därföre intet wara troligt, at Runor kommit ifrån Frankerne; så framt någon icke wille inbilla sig, at detta Folkslags Latinske Bokstäfwer, sedan de hitkommit, på en ganska kort Tid så blifwit förwandlade, at de wid Ansgarii Hitkomst icke mera för de samme, utan för andre och Landets egna Skriftekn warit at anse. Man kan likwäl intet neka, det ju en stor Likhet är imellan några Runor och deras motswarande Bokstäfwer i Latinska Alphabetet; hwartil då det kommer i Åtanka, at Runorna på wåre Runstenar nästan altid stå imellan twå långa Linier, hwaraf, om de Latinska Bokstäfwer på sådant Sätt innom 2 jämt åtskilda Strek blifwit ristade, någre af dem nödwändigt til en sådan Skapnad, som en del Runor hafwa måst ändras, så framt de til sina Hufwudrag skulle blifwa känbara; den Misstanka än mera ökes, som en del Lärde haft, at Runor intet äro annat, in illa skrefne Romerske Bokstäfwer. Men här är ännu intet Tid, at widare pröfwa denna Mening; utan wil jag til Slutet på denna Afhandling spara mit Yttrande därom. Imedlertid kan likwäl til ständligare Uplysning tjäna följande Kongl. Secret. och Riks-Historiographi Hr. M. Celsii Tankar, dem han för månge År sedan, upsatt, om Helsingrunorne, och mig nu gunstigt behagat meddela. {{st|“{{sp|At}} {{ant|<i>Runæ vulgares</i>}} {{sp|äro äldre, än Helsingrunorna,}} säger Hr. Auctoren, tyckes kunna bewisas af följande Skäl.}} 1. “Lärer ej kunna nekas, at följande Runor, som ögonskenligen synas wara Latinske Bokstäfwer, äro äldre än Helsingrunorna, näml. {{sp|{{st|ᚠᚦᚱᛁᛋᛏᛒᛉ}}}}.“ {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||2. De}} <references/></noinclude> 00tp1s88pb3zyy0ruy1y4dln568ii58 104 196837 584224 2024-12-22T07:51:42Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584224 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>181</u>}}</noinclude>segelleden. Vi landade likväl vid den i fordna tider så kallade Hesselby krog, hvarifrån vägen går upp till Stora Hesselby. <poem> Och, gungande för vinden, hviska De höga björkar med hvarann. En herrgårdsdräng står med sin piska Och tar sin verld så godt han kan. En torparunge höll till godo Att äta krusbär ur kaskett, Och nedanför på bryggan stodo Två damer och en "solskenssprätt”. </poem> Vid Löfstafjärden hade vi, Österby, hvaraf vi sågo ingenting annat än en förfallen brygga. Görveln tordes vi ej på, utan togo af vid Ventholmen och kilade in i Svartsjölandet. <poem> Jag käppen tog i hand och påsen Och steg vid Hillersjö i land. En kyrkar låg på högsta åsen Och ett slags värdshus låg vid strand. Der fanns det öl att törsten släcka Och att få qväll gick som en dans; Men bränvin fanns ej, kan ni tänka, Och <i>rum för resande</i> ej fanns. </poem> Jag utverkade mig likväl nådig tillåtelse att passera natten i skänkrummet med fyra fönster och en glasdörr, två lampetter och en disk. Lika godt, man tar seden dit man kommer. Innan jag gick till kojs, besåg jag Hillersjö och dess trädgårdsanläggningar. Egaren sjelf var borta. Allt var ungt och grönskande. En egendomlig<noinclude> <references/></noinclude> qcri3056s5p93tkfst3y9b4c079sxhq 104 196838 584227 2024-12-22T09:49:06Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584227 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|216||}}</noinclude>Larssons ryd, strax intill en nyodling på utmarken sydvest från gården, är ett <i>triangelformigt rör</i> beläget. På den närbelägna odlingen har man funnit en större <i>flat sten</i> med rund uthuggen <i>fördjupning</i> i midten. <h3 align=center>Husaby.</h3> Öster om vägen, ungefär 150 fot nordost från Östergården, ligger ett <i>rör</i> som ursprungligen varit ett <i>triangelrör,</i> men genom påkörd sten i senare tider blifvit förderfvadt. Söder om Östergården på ömse sidor om vägen utbreder sig ett betydligare <i>graffält. Högarne</i> bestå till största delen af jord, endast 3 af sten; deras sammanräknade antal stiger till öfver 40. Blott några få äro skadade genom gräfning; ljungtorfven har dock på senare tider blifvit afflådd för att användas till ”strö”. Långt ut på Vestergårds ryd ligger på en ås ett ensamt <i>stenrör,</i> 126 fot i omkrets. Trenne andra mindre höjder på den mer än {{bråk|1|4}} mil långa ryden mellan Vestergården och Bakarebo äro äfven krönta med hvar sitt <i>runda rör.</i> Följande här funna {{rättelse|forsaker|fornsaker}} egas af mig: 3 små <i>trissor</i> af <i>sten</i> med hål, ett ovalt <i>bryne</i> af så kallad kattesten, en 3 tum lång <i>hålmejsel</i> af <i>sten,</i> samt stycken at <i>ovala spännbucklor</i> af <i>brons.</i> <h3 align=center>Torp.</h3> På utmarken finnes ett större <i>rundt rör</i> liggande ensamt för sig sjelft på en mindre höjd långt öster om byvägen, ungefär midt emellan Torp och Tjusts soldattorp. <h3 align=center>Tjust.</h3> Vid soldattorpet Lejons, öster om byvägen, på höjden finnes <i>ett triangelformigt rör</i> och i närheten 2 mindre, <i>runda rör.</i> Sydvest derifrån och vester om vägen ligger ett större <i>rundt rör</i> och 5 <i>jordhögar.</i> På Lunnagårds utegor och norr om Hans Johanssons hus är en samling af mindre <i>jordhögar</i> belägen. På samma ryd äro 5 bautastenar resta; en 6{{bråk|1|2}} fot hög, som legat nedfallen, restes i höst och synes vidt omkring på den kala,<noinclude> <references/></noinclude> q9z089nw4gm76cbyz5ato4eaacruxms 104 196839 584228 2024-12-22T10:00:11Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584228 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||217}}</noinclude>ödsliga ryden. På högsta höjden af samma ryd, vester om byvägen, men långt ifrån densamma vid en fästig, ligger ett ensamt <i>rundt stenrör,</i> ett af de betydligaste på ön. Vid en nyodling på Kärragårds egor fanns under dikning, 3 fot under ytan, en samling mindre stenar bildande <i>en cirkelformig krets</i> och inom densamma en <i>knif</i> af <i>flinta,</i> hvilken dock afbröts. Styckena egas af mig. <h3 align=center>Bakarebo.</h3> I Peter Larssons gärde finnes ett <i>triangelformigt stenrör,</i> som genom påkörd sten i senare tider blifvit förderfvadt. {{linje|6em}} Efter denna öfversigt öfver Bolmsös till våra dagar bevarade fornlemningar från hednatiden, meddelas nu en redogörelse för den af mig år 1873 företagna undersökningen i högarne å <h3 align=center>Graffältet vid Skeda.</h3> Detta graffält är beläget öster om byvägen från Håringe till Skeda och utbreder sig i öster och vester på en af naturen bildad ås eller vall med jemna åt norr och söder sittande sidor samt fortsättes, sedan det nått byvägen, längs utmed densamma åt norr, der ett hörn af en mad afbryter densamma. Vester om vägen finnas endast 4 små jordhögar. Hela fältet är beväxt med lång ljung; några björkar finnas äfven spridda här och der på detsamma. <i>Högarnes</i> antal är nu 50, deri inberäknade 2 <i>rör,</i> hvilka ligga längst i norr, men om hvilka jag ej kan fälla något bestämdt omdöme, huruvida de verkligen äro begrafningsrör, emedan de likna vanliga odlingsrör; såsom belägna på graffältet har jag dock ansett mig böra omnämna dem. Samtliga högarne äro runda, sakna fotkedjor och är af olika storlek. De flesta hålla 60 à 90 fot i omkrets och 2 till 5 fot i höjd. Några äro dock större; så mätte en, den så kallade Kungshögen, 195 fot i omkrets och 11 fot i höjd. Från denna höjd har man en storartad utsigt öfver Bolmen med dess många löfbeväxta öar. Vid foten<noinclude> <references/></noinclude> gedxfopkbc7a18iqbj35jd5bpfv1k4s 104 196840 584229 2024-12-22T10:09:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584229 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude><h3 style="text-align:center">Cantat</h3> {{c|'''vid invigningen af Johannes’ kyrka.'''}} {{c|''Kör.''}} {{Dikt|start=follow|end=follow|{{Initial|O}} Herre, låg för Dig hvar boning är, Hur högt mot himlen stiga må dess tinne, Men Din församling har Du evigt kär Och Du de trogne möta vill härinne. Johannes’ kyrka smyckad står som brud, Korsblommor spira upp, en bild af kristen trängtan; O brudgum, kom och stilla själens längtan, Så att vi vittna få i lof och sång och böneljud: Här är ett heligt rum och här bor visserligen Gud. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 4v5awtcrcwuj27y2j18fmxtxy1f0lnc 584235 584229 2024-12-22T11:10:55Z PWidergren 11678 584235 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude><h3 style="text-align:center">Cantat</h3> {{c|'''vid invigningen af Johannes’ kyrka.'''}} {{c|''Kör.''}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|O}} Herre, låg för Dig hvar boning är, Hur högt mot himlen stiga må dess tinne, Men Din församling har Du evigt kär Och Du de trogne möta vill härinne. Johannes’ kyrka smyckad står som brud, Korsblommor spira upp, en bild af kristen trängtan; O brudgum, kom och stilla själens längtan, Så att vi vittna få i lof och sång och böneljud: Här är ett heligt rum och här bor visserligen Gud. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> kum2r2lkt3gkban4ma1qumk7k8ivcql 584239 584235 2024-12-22T11:18:37Z PWidergren 11678 584239 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude><h3 style="text-align:center">Cantat</h3> {{c|'''vid invigningen af Johannes’ kyrka.'''}} {{c|''Kör.''}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|O}} Herre, låg för Dig hvar boning är, Hur högt mot himlen stiga må dess tinne, Men Din församling har Du evigt kär Och Du de trogne möta vill härinne. Johannes’ kyrka smyckad står som brud, Korsblommor spira upp, en bild af kristen trängtan; O brudgum, kom och stilla själens längtan, Så att vi vittna få i lof och sång och böneljud: Här är ett heligt rum och här bor visserligen Gud. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 7w456x8ct439pvubhz8vuo3svlrjguc 104 196841 584230 2024-12-22T10:14:20Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584230 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;225&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> {{c|''Aria.''}} {{Dikt|Släkten födas och dö, Sekel på sekel går, Men från Tiberias’ sjö Än oss en stämma når; Manande, mild den ljuder, Sväfvar som vårvind fram, Ömt den hvar herde bjuder: {{em|3}}»Föd mina lam!»}} {{c|''Qvartett.''}} {{Dikt|Här må ljus gå upp i natten, Barnet undfå dopets vatten, Klart förkunnas Herrens ord, Dukas nådens nattvardsbord, De förkrossade få lisa, De betungade få hopp, Och de fåvitska bli visa Och de säkra väckas opp.}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|15}}}}</noinclude> 734fo24dhz3wg1d62jwrt3x38vrmupa 584236 584230 2024-12-22T11:11:21Z PWidergren 11678 584236 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;225&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> {{c|''Aria.''}} {{Dikt|Släkten födas och dö, Sekel på sekel går, Men från Tiberias’ sjö Än oss en stämma når; Manande, mild den ljuder, Sväfvar som vårvind fram, Ömt den hvar herde bjuder: {{em|3}}»Föd mina lam!»}} {{c|''Qvartett.''}} {{Dikt|Här må ljus gå upp i natten, Barnet undfå dopets vatten, Klart förkunnas Herrens ord, Dukas nådens nattvardsbord, De förkrossade få lisa, De betungade få hopp, Och de fåvitska bli visa Och de säkra väckas opp.}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|15}}}}</noinclude> bqvpwrcyw623o01pw30c3q4uxoycno4 584238 584236 2024-12-22T11:18:23Z PWidergren 11678 584238 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;225&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> {{c|''Aria.''}} {{Dikt|Släkten födas och dö, Sekel på sekel går, Men från Tiberias’ sjö Än oss en stämma når; Manande, mild den ljuder, Sväfvar som vårvind fram, Ömt den hvar herde bjuder: {{em|3}}»Föd mina lam!»}} {{c|''Qvartett.''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Här må ljus gå upp i natten, Barnet undfå dopets vatten, Klart förkunnas Herrens ord, Dukas nådens nattvardsbord, De förkrossade få lisa, De betungade få hopp, Och de fåvitska bli visa Och de säkra väckas opp.}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|15}}}}</noinclude> r996wk7toyrem4rqdq8xkevf84d8ofv 584241 584238 2024-12-22T11:31:19Z PWidergren 11678 584241 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;225&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude><div style=line-height:3em> &nbsp; </div> {{c|''Aria.''}} {{Dikt|Släkten födas och dö, Sekel på sekel går, Men från Tiberias’ sjö Än oss en stämma når; Manande, mild den ljuder, Sväfvar som vårvind fram, Ömt den hvar herde bjuder: {{em|3}}»Föd mina lam!»}} {{c|''Qvartett.''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Här må ljus gå upp i natten, Barnet undfå dopets vatten, Klart förkunnas Herrens ord, Dukas nådens nattvardsbord, De förkrossade få lisa, De betungade få hopp, Och de fåvitska bli visa Och de säkra väckas opp.}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|15}}}}</noinclude> l856lqk6y7x4vdxjcos2i1jwhy6m3dw 584242 584241 2024-12-22T11:33:46Z PWidergren 11678 584242 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;225&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude><div style=line-height:2em> &nbsp; </div> {{c|''Aria.''}} {{Dikt|Släkten födas och dö, Sekel på sekel går, Men från Tiberias’ sjö Än oss en stämma når; Manande, mild den ljuder, Sväfvar som vårvind fram, Ömt den hvar herde bjuder: {{em|3}}»Föd mina lam!»}} {{c|''Qvartett.''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Här må ljus gå upp i natten, Barnet undfå dopets vatten, Klart förkunnas Herrens ord, Dukas nådens nattvardsbord, De förkrossade få lisa, De betungade få hopp, Och de fåvitska bli visa Och de säkra väckas opp.}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|15}}}}</noinclude> bxnurk0k3xaxz2zqgo3myosbb8te115 104 196842 584231 2024-12-22T10:59:59Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584231 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;226&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Här må lagens taflor varna, Men vid ångerns tårar klarna För en blick, af oro skum, Fridens evangelium: Herrens folk till dessa murar Kallas må af klockans malm, Evighetens milda skurar Flöde här i tidens qvalm.}} {{c|''Duo och recitativ.''}} {{Dikt|start=follow|end=follow|Nu äro kärlek, tro och hopp De tre, som leda vandrarn opp Till hemmets ljusa stränder, Men störst af alla kärlek är, Som allt fördrar, ej afund bär Och aldrig återvänder.}} {{c|{{*}}}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7dhkex8gqeghoxw6lttbv45mled43pv 584240 584231 2024-12-22T11:21:06Z PWidergren 11678 584240 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;226&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Här må lagens taflor varna, Men vid ångerns tårar klarna För en blick, af oro skum, Fridens evangelium: Herrens folk till dessa murar Kallas må af klockans malm, Evighetens milda skurar Flöde här i tidens qvalm.}} {{c|''Duo och recitativ.''}} {{Dikt|Nu äro kärlek, tro och hopp De tre, som leda vandrarn opp Till hemmets ljusa stränder, Men störst af alla kärlek är, Som allt fördrar, ej afund bär Och aldrig återvänder.}} {{c|{{*}}}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> imdfxrw9z2abqzhxz6diu8ke1gnz5rv 104 196843 584232 2024-12-22T11:08:03Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584232 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;227&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|Johannes gammal var och dödens stund var nära, Men till sin lärjungskrets aposteln lät sig bära. »Hvarandra älsken, barn», var allt, han sade då, »Ty kärleken är allt, och Herren bjöd oss så.» Johannes’ kyrka ock med helig kärleks ord Må ljus och värme ge den mörka, kalla jord.}} {{c|''Slutkör.''}} {{Dikt|start=open|end=follow|O Du, som idel kärlek är Och gaf ditt lif för alla, Bönhör de dina, när de här Ditt frälsarnamn åkalla! Din boning själf, o Herre, vig, Drag många hjärtan här till dig! Du, som din kyrka vårdar, Välsigna dessa gårdar! {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> ow2xla6ve7azzzmvgffoao0s5lvm57l 104 196844 584233 2024-12-22T11:09:36Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584233 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;228&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Som templets spiror skjuta opp Och opp dess bågar sträfva, Så låt från stoftets värld vårt hopp Mot himlaljuset sväfva! Från tid till tid, från släkt till släkt Man oförfalskadt, oförtäckt För fattige och rike Din sanning bär predike.}} {{linje|8em|style=margin-top:3em;}} {{linje|5em|style=margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> sviaexbgreb3yye7g1fz3v00319oo9r 0 196845 584234 2024-12-22T11:10:35Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=226 to=230 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Axel Oxenstierna}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]]' 584234 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=226 to=230 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Axel Oxenstierna}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]] 5r3kplvaqouhyhb1ar7ecv6cfvo6qtg 584246 584234 2024-12-22T11:39:44Z PWidergren 11678 584246 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=226 to=230 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Cantat vid invigningen af Johannes’ kyrka}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]] 8ryr7i9b6qywnbei022673l2n3ljy5a 104 196846 584237 2024-12-22T11:16:03Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584237 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|218||}}</noinclude>af denna kulle åt vester till finnes en så kallad <i>domarering,</i> numera bestående af 6 stenar; lika många äro dock säkerligen borttagna, emedan tomrum finnas både i nordvestra och sydvestra delarne af ringen. Spår af <i>fyrkantiga stensättningar</i> finnas på ett par ställen, der ljungtorfven blifvit afflådd. De bestå af små flata stenar, lagda intill hvarandra och bildande qvadrat- och rektangelformiga rutor. Tio <i>bautastenar</i> förhöja det storartade intryck detta graffält gör på betraktaren. Ingen af dessa stenar är rest omedelbart på högarne, utan de stå alla på jemna marken. Å ingen af dem ses spår af runor. Öns enda runsten är dock funnen icke långt från detta graffält. Fyra af bautastenarne hålla 6 fot i höjd; de öfriga äro mindre. Mellan de 2 längst i vester stående afflådde jag ljungtorfven och fann derunder en flat tunn fyrkantig sten hållande öfver 4 fot i längd och något mindre i bredd. Han utgör, synes det mig, täckstenen öfver en mellan dessa bautastenar befintlig grift. Ingen grafkista fanns dock under honom. Tjugofem af dessa högar äro i mer eller mindre mån skadade dels genom grustägt dels af skattgräfvare. Af de 12 som af mig öppnades voro 3 skadade. Nästan alla inneslöto en bädd hopgyttrad af <i>kol, aska</i> och <i>ben,</i> utvisande att den döde blifvit bränd i utsträckt läge på ett bål, hopkastadt på jemna marken, hvilket efter förbränningen blifvit betäckt med jord. Samtlige högarne äro omgifna af ett rundt omkring löpande dike. Vid undersökningen gick jag tillväga på det sätt, att jag först afflådde ljungtorfven och lade den för sig, hvarefter jag lät arbetarne från tvänne motsatta håll, börjande vid ytterkanterna, afskotta jorden hvarftals liksom vid torfupptagning, hvarvid hvarje skyffeltag noga granskades. Sedan kolbädden blifvit anträffad, blottades den först fullkomligt från den ofvanpå liggande jorden, hvarefter jag sjelf undersökte densamma på det sätt, att jag först undergräfde den ungefär {{bråk|1|2}} fot, hvarefter den sålunda underminerade kol- och benmassan försigtigt nedfäldes. Efter undersökningen hopkastades högarne och betäcktes med torfven, så att de fingo sitt förra utseende. {{sp|Högen 1.}} Ljungbeväxt kulle, täckt med {{bråk|1|2}} fot tjock ljungmylla; diameter 22, höjd 4 fot. Jordmassan bestod af klapper och grus af samma beskaffenhet, som den omkringvarande jordmånen. Sedan torfven blifvit afflådd, befanns högen på 2 fots<noinclude> <references/></noinclude> 1vvzrewnh2rqlpzkr95g1ffpj4hftpo 104 196847 584243 2024-12-22T11:36:54Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584243 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <h3 style="text-align:center">Lugn.</h3> {{c|''Öfversättning från V. Hugo.''}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|D}}et ljugande förtal, som man, likt stenar, kastar Med smädelysten håg, Oss hinner stundom väl, men ej med grummel lastar Ett renadt hjärtas våg. Försmådt, till dunkla djup, där blick det ej kan röja, Det, lättutplånadt, far, Och oskuld blott och frid och hopp och kärlek dröja På spegelytan qvar. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> 4ndt27u4mrl60iksuw23hvlqefpq3um 584244 584243 2024-12-22T11:37:12Z PWidergren 11678 584244 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <h3 style="text-align:center">Lugn.</h3> {{c|'''Öfversättning från V. Hugo.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|D}}et ljugande förtal, som man, likt stenar, kastar Med smädelysten håg, Oss hinner stundom väl, men ej med grummel lastar Ett renadt hjärtas våg. Försmådt, till dunkla djup, där blick det ej kan röja, Det, lättutplånadt, far, Och oskuld blott och frid och hopp och kärlek dröja På spegelytan qvar. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> q60xzpac0rbe5ms3zk1gd0xz6taeee5 104 196848 584245 2024-12-22T11:38:52Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584245 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;230&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Den tro, som tåligt ler, och drömmar barndomsglada Och ömhet mild och skär Till själen sväfva än och ljusa vingar bada På nytt, som fordom, där. En stilla sjö och sinnen böljeklara En smutsig sten kan nå, Men grumset snart förgår, och hvita svanor fara, Som förr, på vågor blå.}} {{linje|8em|style=margin-top:3em;}} {{linje|5em|style=margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> py64hif2bvtgwqqj0la3hurwhfh8zvo 0 196849 584247 2024-12-22T11:40:31Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=231 to=232 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Lugn}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]]' 584247 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=231 to=232 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:Lugn}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]] sjnjjjxx0k11sstkf7hiow7djjrsru2 104 196850 584248 2024-12-22T11:49:28Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584248 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <h3 style="text-align:center">De sju.</h3> {{c|'''(Ur en judisk anthologi. Öfvers.)'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|D}}e {{sp|förstes}} ära liknar din, o sol,{{em|5}} Som slösar glans från gyllne kungastol, De äro stora ljus i andevärlden Och leda folken under vandringsfärden. De {{sp|andre}} stråla liksom månen blott Med lånadt ljus, som de af andra fått, Men blid är deras glans och huld och ren Och lyser natten med en lyktas sken. De {{sp|tredje}} äro himlens stjärnor lika, Som skimra mildt, men mycket blekt tillika;}}<noinclude> <references/></noinclude> 561sc99khhezsgajb8wo1ic1uzavq9z 104 196851 584249 2024-12-22T11:50:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584249 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude>{{Illustration|fil=En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu|sid=41|bildtext=FRIHERRINNAN MARIA REUTERHOLM, F. GYLLENSTIERNA.<br /><i>Efter originalmålning av A. Eklund, tillhörig frih. N. Gyllenstierna, Krapperup.</i>}}{{tomrad}}</noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 48tmqzzvilzahs5pod8kzerccr3249o 104 196852 584250 2024-12-22T11:51:03Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584250 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 196853 584251 2024-12-22T11:51:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584251 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;232&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Allena, hvar för sig, ej rikt de pråla, Men i förening de odödligt stråla. De {{sp|fjärde}} likna himlens djupa blå, Hvars trohetsfärg är deras själs också. De {{sp|femte}} blixtar likt, med väldig fart I dunklet ljunga, ack, men slockna snart. De {{sp|sjette}} skönt som röda rosor glöda Med yppig doft, men inom kort förblöda. De {{sp|sjundes}} glans är ljusastakens lik I helgedomen, stilla, skimmerrik: I ensamhet med Gud sin lust de finna, Åt honom helgats, i hans tjenst förbrinna.}} {{linje|8em|style=margin-top:3em;}} {{linje|5em|style=margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> dtnf1g1isn8t0z2sze8j26w77mqfclg 0 196854 584252 2024-12-22T11:53:35Z PWidergren 11678 Skapade sidan med '<div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=233 to=234 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:De sju (öfvers.)}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]]' 584252 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 > <pages index="Vintergrönt (af Wirsén).djvu" from=233 to=234 header=1/> </div> {{STANDARDSORTERING:De sju (öfvers.)}} [[Kategori:Carl David af Wirsén]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Vintergrönt]] jshtmq2xxht5yu160v1art7bo5zyb5d 104 196855 584254 2024-12-22T11:54:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584254 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>På ytterpärmens innersida är anbragt Reuterholmska vapnet med devisen: »<i>Ferendum quod non mutandum.</i>» Titelbladet har följande lydelse: {{c|{{Större|DAG-JOURNAL|150}}}} {{c|PRO}} {{c|{{Större|ANNO MDCCLXXIII|125}}}} {{c|HÅLLEN}} {{c|AF}} {{c|{{Större|<i>GUSTAF AD. REUTERHOLM</i>|125}}}} Å andra sidan läses orden: {{c|— — — ''meliora'' — — — ''Especto'' — — —}} {{högertext|Senec.|offset=3em}} Texten inledes med följande rader: {{c|J. N. J.}} {{c|DAG-JOURNAL, HÅLLEN AF G. A. R.}} {{c|ANNO MDCCLXXIII}} Därpå följa dag för dag anteckningarna<ref>Dessa återgivas här med några förkortningar och omskrivningar och med korrigering av originalets ofta otillfredsställande användning av skiljetecknen.</ref>, med början: ''Svidja d. 13 september.'' Begaf jag mig i Herrans namn, efter det aldra ömmaste afskedstagande af min kära och vördade Fru Moder, kl. 9 om morgonen på resan till Åbo, hafvande med mig till resesällskap min bror, sekreteraren Sture,<noinclude> <references/></noinclude> 7l7nnf6nd64mmf71o0b9v0dskiq13z3 104 196856 584255 2024-12-22T11:56:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584255 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>samt en liten grefve Sparre, generalens son, hvilka alla tillika med mig sutto i en stor fyrsitsig vagn. Vid min afresa hade inspektoren, mig ovetande, gjort anstalt så att dubbel svensk lösen af kanoner lossades, (hvilket väl skulle vara comme le dernier sanction, det jag ock tror att det blifver). Vid förbifarande af alla de contréer, som fordom så mycket roat mig, och hvarest mina ungdoms och oskyldighets år så snällt och ljufligt lupit bort, tog jag hos mig själf af dem ett afsked för sista gången, emedan jag på mycket kort tid sett besynnerligare och de allra otroligaste evenements infalla. Men fram för allt pressades tårarne ur mina ögon vid förbifarten af den nu uppreste nya grafven, hvarest jag så oförtänkt måste efter mig lämna och fly det, som förr här på jorden gjorde min största lycksalighet, dock fägnade mig något den tanken, att mina ben en gång, och kanske snart nog, skulle få läggas och hvila där, bredvid det kära och vördade stoftet, hvars åminnelse till sista andedräkten hos mig blifver i kärt och tacksamt minne. Men nu drages jag nog för vida från mitt ämne och ändamål af de sorgliga representationer, som den upprörde tankekraften framsprider, hvarföre jag vill sluta med dylika reflektioner för denna gången, och i stället något berätta om vår resa, som under ett vackert solskensväder lyckligen fortsattes, först till gästgifvaregården Kåckis, hvarest vi togo ombyte af hästar, och sedan därifrån till Mjölbollstad, hvaremellan vi dock, på den långa Karismalmen läto hålla, och dinerade under bar himmel, af den oss lämnade goda matsäcken. Men ett litet duggregn, som kom då, gjorde alldeles representation af den så kallade: la fête troublé, hvarefter vi sedan,<noinclude> <references/></noinclude> 9htajskymh50vdl1uc6g4wrjcmoq7ly