Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 104 122065 584284 429763 2024-12-22T17:15:15Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584284 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>46</u>}}</noinclude>Murra gick bort, gläntade på dörren och sade: »Hon ber dig hemåt gå. Hon vill inte ha något råd.» Ja, så återstod det inte annat för Nalle än att luffa i väg. Nästa lördagskväll bultade det på igen. Den gången stod det en ulv utanför. »God afton», sade ulven. »God afton tillbaka», svarade Murra. »Är rävesan hemma i kväll?» frågade han. »Ja, hon sitter inne», svarade flickan. »Hur är det med humöret i kväll, låter det illa eller väl?» frågade ulven. »Hon gråter näsan sjuk och röd och sörjer över husbonds död. Hon vet sig ingen råd, stackars hon», sade kissan. »Bed henne komma ut, så skall hon få ett råd, som på sorgen gör slut», sade ulven. »Vem är det, som bullrar och bultar på, så jag inte kan min kvällsro få?» »Det är dina friare», svarade kissan, »jag skulle bedja dig gå ut, så får du ett råd, som på sorgen gör slut.» Nej, först ville rävesan veta vad slags rock han hade. »Len, vacker, grå, lång kropp och litet på», svarade Murra. »Låt honom gå, honom gå! Jag behöver inte hans råd», sade änkan, och då Gråtass fick det budet, måste han gå tillbaka med oförrättat ärende, han också.<noinclude> <references/></noinclude> 9wsmdes5i1xjwv6nezqf6r5iyv3ey6e 104 122190 584293 429957 2024-12-22T18:25:09Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584293 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>90</u>}}</noinclude>andra att öva rättvisa, har jag själv handlat orättvist. Jag är icke värdig att tjäna konungen, min herre.» »Jo», sade kungen, »du har också tjänat troget i din ungdom, och i din ålderdom skall du icke bliva berövad min ynnest, att ej också jag må befinnas vara orättvis. Den, vars liv har varit troget, får ej dömas för ett fel.» Den vise kungen behöll sin vesir, och den gamla hästen, som ringt på klockan i Rättvisans torn, blev såsom en kär vän omhuldad av sin husbonde. <section end=kap39 /> <section begin=kap40 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">40. Araben och hans häst.</h2> En enkelt klädd arab, som red på en mycket mager häst, kom till Isset pascha, som var en stor vän av hästar. »Jag vet», sade araben, »att du vill ha goda hästar för ditt hovstall. Se på denna! Jag erbjuder dig att köpa den för 45,000 piaster.» Isset var av naturen allvarlig, men nu brast han i ett högt skratt och svarade: »Du är en narr; din häst är en krake, som jag knappt ville ge 500 piaster för.» »Du skall ge mig 45,000, när du lär känna hästen», svarade araben lugnt. »Låt dina hästar springa i kapp med min ett par timmars väg. Jag slår vad, att min kommer en halvtimma förrän alla de andra.» Kappränningen anställdes, och arabens häst<noinclude> <references/></noinclude> ttgahxnqy8pzk6u6txzavx359f3zxp4 104 122192 584294 429960 2024-12-22T18:30:13Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584294 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>92</u>}}</noinclude>sände ut ryttarskaror att förfölja flyktingen, men förgäves. Åtta dagar senare återkom araben helt oväntat och hade med sig hästen samt en kamel. Han hälsade paschan vördnadsfullt och sade: »Du har ansett mig för oärlig. Jag måste förklara mitt beteende. Öknen ligger mellan denna stad och min stam. Då jag skulle resa hem med den stora penningsumman, var jag utsatt för faran att bli plundrad, kanske mördad av öknens rövare. Endast min häst kunde rädda mig genom sin snabbhet – det visste jag. Nu äro mina pengar i säkerhet, och jag är här för att återlämna dig din egendom, som jag icke mer har någon rätt till.» Tårarna stego härvid upp i arabens ögon. »Förlåt min svaghet, herre», sade han, »jag förlorar i dag en vän. Kamelen är i mina ögon endast en tjänare, som skall föra mig hem till mitt tält.» <section end=kap40 /> <section begin=kap41 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">41. Den lata flickan.</h2> Det var en gång en ung flicka, som icke hade håg för något slags arbete. Hennes mor, som tröttnade att förmana henne, tog henne en dag med sig till en korsväg och började där slå henne av alla krafter. Händelsevis kom en herre åkande förbi; han stannade och frågade modern varför hon behandlade dottern så hårt. »Därför», svarade hon, »att min dotter är så ivrig att spinna. Jag får aldrig ro för henne; hon<noinclude> <references/></noinclude> 1j7wmr1ucu6dlj3kt7ilqajt2ptt040 104 122193 584295 429962 2024-12-22T18:35:18Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584295 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>93</u>}}</noinclude>spinner till och med mossan, som sitter mellan stockarna i väggen.» »Anförtro henne åt mig», sade herrn; »jag skall ge henne sitt lystmäte på att spinna.» »Tag henne», sade modern, »jag vill inte se henne mer.» Och herrn förde henne hem med sig, mycket belåten att ha fått en flink arbeterska. Samma afton stängde han in flickan alldeles ensam i ett rum, där det fanns en spinnrock och en hel säck med lin. »Här har du arbete», sade han. Nu var flickan illa ute. »Vad skall jag göra?» tänkte hon. »Jag vill inte spinna, jag kan inte spinna!» Men om natten klappade tre gamla häxor på fönstret, och flickan släppte in dem. »Om du vill bjuda oss på ditt bröllop», sade de, »så ska vi hjälpa dig att spinna.» »Spinn, spinn! – jag bjuder er på mitt bröllop.» Häxorna spunno allt, som fanns i säcken. Under tiden sov den lata i god ro. När herrn kom in i rummet morgonen därpå, såg han säcken tom, garnhärvorna hängande utefter hela väggen och den unga flickan sovande. Han gick ut på tå och förbjöd alla att väcka den raska spinnerskan, som väl kunde behöva vila sig. Men nästa kväll lät han bära till henne en ny säck lin. Flickan blev orolig, men häxorna återkommo, och allt gick som natten förut. {{Tomrad}}<noinclude> {{sidfot|<small>''Holge,'' 50 små historier.</small>||<small>7</small>}} <references/></noinclude> 0iorhoj26ynubobtr3g6yan5gemhcqs 104 122267 584288 429782 2024-12-22T17:40:44Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584288 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>52</u>}}</noinclude>att det kunde vara någon sanning i det där, och så kysstes de och lovade varandra, att de skulle börja leva på annat sätt. {{Linje|4em}} Hela dagen arbetade de var på sitt håll, och hela dagen syntes ej den fula handen till och tog ingenting från dem. Men sant är, att de hade icke mycket att mista, ty så hade den fula handen farit fram. De hade kvar bara en enda gryta och litet potatis i en korg, men intet bröd. När den unga hustrun om aftonen kokade potatisen i grytan, tänkte hon: »Tänk, om den fula handen nu kommer och tar grytan med!» Och hon var i stor ångest. Men nej, ingen ful hand syntes till, och när potatisen var kokad och hon skulle sätta den på bordet, se, då såg hon en liten vit, vacker hand, som lade en brödkaka vid hennes tallrik och en vid Svens. Och fågeln i trädet sjöng: {|style="margin: 1em auto 1em auto;" |- | »Flit förvärvar bröd,<br> flit fördriver nöd.<br> Dröjer vackra handen inne,<br> så blir fula handen ute.» |} Hon blev så glad, så glad, att hon så när hade släppt potatisen ner på golvet för att springa fram och kyssa den lilla välsignade, vita, vackra handen, men denna försvann i detsamma. Nu kom mannen in från sitt arbete med en stor börda ved, och hustrun berättade under glädjetårar vad hon sett. Han blev också hjärtans glad, och de<noinclude> <references/></noinclude> shbjxi1seuvd34de5ubur5l9vd06g9u 104 122388 584289 429909 2024-12-22T17:50:31Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584289 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>74</u>}}</noinclude>hem och uppfostra det tillsammans med din Lena!» Han tog hem det, och de två barnen växte upp tillsammans. Men barnet, som han funnit i trädet, kallade han Hittefågel, emedan en fågel fört bort det. Hittefågel och Lena hade varandra så kära, att de blevo ledsna, så snart de icke sågo varandra. Skogvaktaren hade en gammal elak köksa, som liknade en häxa. En afton tog hon två ämbar och började bära in vatten, och hon gick icke ''en,'' utan många gånger ut till brunnen. Lena såg det och sade: »Hör du, gamla Sanna, varför bär du in så mycket vatten?» »Om du lovar att inte säga det för någon människa, så skall jag väl tala om det för dig.» Då Lena lovade, att hon icke skulle säga det för någon, sade Sanna: »I morgon bittida, medan skogvaktaren är på jakt, skall jag koka vattnet, och då det sjuder, kastar jag Hittefågel i kitteln.» Tidigt följande morgon steg skogvaktaren upp och gick ut på jakt, och när han gick, lågo barnen ännu sin säng. Då sade Lena till Hittefågel: »Övergiv du inte mig, så skall jag inte övergiva dig.» Hittefågel svarade: »Varken nu eller någonsin.» Då sade Lena: »Jag vill bara tala om för dig, att gamla Sanna vill döda dig. Men vi skola genast stiga upp och kläda på oss, och så skola vi springa vår väg.» De båda barnen stego upp, klädde fort på sig och gingo sin kos. Då den elaka köksan om en stund kom för att hämta Hittefågel, voro båda barnen borta. Då blev hon<noinclude> <references/></noinclude> h0pr9olxtqbi5eps6qzgf4w0t993auo 104 122417 584290 429950 2024-12-22T17:55:18Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584290 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>85</u>}}</noinclude>hemmet, önskade hon återvända dit. Vid avskedet sade fru Holle: »Emedan du har tjänat mig så troget, vill jag giva dig en belöning.» Hon tog henne vid handen och förde henne till en stor port. Den öppnades, och då flickan stod under dess valv, kom ett väldigt guldregn fallande, och allt guldet blev hängande vid henne, så att hon var alldeles täckt därav. »Se, mitt kära barn», sade fru Holle, »detta får du, emedan du varit så flitig. Här har du också den spole, som du råkade tappa i vattnet.» Därpå tillslöts porten, och flickan befann sig uppe i världen icke långt från sin moders hus, och då hon kom på gården, satt tuppen på brunnskaret och skrek: [[Fil:50 småhistorier - Fru Holle.png|ramlös|höger|... då flickan stod under dess valv, kom ett väldigt guldregn fallande,]] »Kukeliku! Vår gyllene jungfru är åter nu!» Hon gick in, och emedan hon var överhöljd med guld, blev hon väl mottagen. Då modern hörde hur hon fått all rikedomen, ville hon gärna skaffa sin fula och lata dotter samma lycka, och denna måste även sätta sig vid brunnen och spinna. På del spolen skulle bli blodig, stack hon sig i fingern, kastade sedan spolen i brunnen och hoppade själv i. Hon kom liksom systern på den gröna ängen. Då hon kom till<noinclude> <references/></noinclude> l1z89fhc8ycq2l3gh3dtpevt1cl2466 104 122420 584291 429954 2024-12-22T18:10:08Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584291 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>88</u>}}</noinclude>dande som följer: <i>Den, som ger mycket åt de fattiga, är den rikaste bland människor.</i> Vid dessa ord kastade Tarfon sig om sin väns hals, omfamnade honom ömt och sade: »Käre mästare, först i dag inser jag, att så rabbin jag är, har jag mycket att lära av dig!» <section end=kap38 /> <section begin=kap39 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">39. Klockan i Rättvisans torn.</h2> Det var en gång en konung, som var olik de flesta härskare. Han var icke stolt, självisk eller orättvis, såsom mäktiga herrar stundom äro; han tycktes leva endast för sina undersåtars väl. Denne konung lät bygga ett torn, som han kallade Rättvisans torn. Då det var färdigt, sade han till sin vesir: »Häng upp en klocka i tornet och låt repet hänga ned på utsidan av muren, så att vem som helst, som har lidit orätt och begär rättvisa, kan nå det och ringa på klockan. Vore det än den fattigaste usling i vårt rike, så skola vi lyssna till hans ord och skaffa honom rätt.» Vesiren gjorde, såsom kungen befallt, och när någon blivit förorättad, behövde han endast komma och draga i repet, som hängde ned från klockan i Rättvisans torn. Genast församlade kungen sitt råd, hörde hans klagan och skaffade honom rätt. Till slut blev den nedersta änden av repet bortnött, och ett stycke av en vild vinranka fästes i stället vid tåget för att förlänga det. Just då hände det sig, att vesirens gamle häst blev driven<noinclude> <references/></noinclude> 2rawpvbl11je4t2mzso066vp5kxh7q1 104 122421 584292 429955 2024-12-22T18:15:08Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584292 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>89</u>}}</noinclude>ut på en ofruktbar hed för att där livnära sig så gott han kunde. Länge och troget hade stackars Borak tjänat sin herre, men därpå tänkte ingen nu, då han var gammal och orkeslös. En dag, då han var nära att svälta ihjäl, såg han vinrankan hänga ned från repet och sträckte upp huvudet för att komma åt den. [[Fil:50 småhistorier - Klockan i Rättvisans torn.png|ramlös|höger|Vesirens häst drar i repet till klockan i Rättvisans torn.]] Kungen satt i sitt palats alldeles invid tornet och funderade på vad han skulle kunna göra för sitt folks lycka. Då hörde han klockan ringa. Genast skickade han efter vesiren och sina rådsherrar, och alla församlades i Rättvisans torn för att höra orsaken till ringningen. Men se! Det var endast vesirens utsvultna häst, som dragit i repet, då han tuggade på vildvinet. Alla voro förvånade, och vesiren var röd av blygsel. Men kungen sade: »Till och med det stackars djuret kommer till mig för att finna rättvisa, och jag skall skaffa del rätt.» Därpå vände han sig till vesiren och sade: »Du, som försummar ett ädelt djur, som troget tjänat dig i sin ungdom, hur kan du skipa rättvisa i mitt rike?» Vesiren svarade ödmjukt: »Under det jag tvungit<noinclude> <references/></noinclude> hl7ju5fr2oahqfuoixeya9efmxafha2 104 122425 584296 429965 2024-12-22T18:40:23Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584296 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>96</u>}}</noinclude>intet; men de bruka heller inte vara värda mer. Säg ut!» sade han till gubben. »Här har du hundra kronor.» »Hör då!» svarade gubben. »Genvägen är för i dag, omvägen är för i morgon. – Jag har ett råd till att ge dig», tillade han, »men också det kostar hundra kronor.» Arrendatorn besinnade sig länge, men sade till slut: »Eftersom jag har betalt det första rådet, så kan jag väl också betala det andra.» Och han betalte hundra kronor till. »Kom då ihåg», sade gubben, »att när du är på resa och kommer till ett värdshus, där värden är gammal och vinet ungt, så gå ut därifrån det fortaste du kan, om du inte vill, att en olycka skall hända dig. – Ge mig hundra kronor till», fortsatte han, »så skall du få mitt bästa råd!» »Vad kan det vara?» tänkte arrendatorn. »Men eftersom jag har köpt två, kan jag väl köpa det tredje, som är det bästa.» Och han gav ut sina sista hundra kronor. »Kom då väl ihåg», sade gubben, »om du någonsin råkar i vrede, så giv inte luft åt vreden förrän nästa dag!» Arrendatorn vände nu om hem. »Vad har du köpt?» frågade hans hustru. »Ingenting annat än tre råd», svarade han, »och de ha kostat mig hundra kronor stycket.» »Skönt! Kasta ut pengar på landsvägen, ja, det är likt dig!» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8xghbxh0mkpksemfciwcixjrt982nsr 104 122426 584297 429980 2024-12-22T18:45:15Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584297 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>97</u>}}</noinclude>»Vet du, jag ångrar mig inte», sade arrendatorn saktmodigt. »Du skall få höra vad det är för råd jag fått.» Och han berättade vad gubben hade sagt, men hustrun ryckte på axlarna och kallade honom en narr. {{tre stjärnor}} Några dagar senare kom en köpman och erbjöd arrendatorn femtio kronor, om han ville hjälpa till att köra varor till en stad längre bort. Det ville han. De gåvo sig i väg; köpmannen körde den första vagnen, arrendatorn den andra. Vädret var dåligt och väglaget likaså. Slutligen kom man till en korsväg, och köpmannen frågade vilkendera vägen de skulle taga. »Den här vägen», sade arrendatorn, »är den för i morgon; den är längre men säkrare.» Köpmannen ville taga vägen för i dag. »Om ni än gåve mig hundra kronor», sade arrendatorn, »så fore jag inte den vägen.» De skildes. Arrendatorn, som hade valt den längsta vägen, kom ändå fram till nästa by långt före köpmannen, och utan att hans vagn lidit någon skada. Först sent på kvällen kom köpmannen; han hade kört omkull, fått varorna skadade och själv blivit illa tilltygad. I det första värdshus, där de togo in, var värden gammal, och på en skylt lästes, att man där för gott pris sålde ungt vin. Köpmannen ville stanna där över natten. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> mktb3a7gljf2w0kftvo9h6k4lklh3g0 104 122428 584298 429968 2024-12-22T18:50:45Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584298 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>98</u>}}</noinclude>»Det gör inte jag, om ni än gåve mig hundra kronor», sade arrendatorn. Och han gick ut ensam och körde sin fora till ett annat värdshus i byn. Men köpmannen stannade. [[Fil:50 småhistorier - Den kloke arrendatorn.png|ramlös|vänster]] På natten började några dagdrivare, som druckit för mycket av det unga vinet, att gräla om någon småsak. Knivarna kommo fram; värden, som ju var gammal, förmådde icke skilja de stridande; en man blev dödad, och som de andra blevo rädda, att polisen skulle få reda på saken, gömdes liket i köpmannens vagn. Denne hade sovit gott och ingenting hört av oväsendet. I daggryningen steg han upp för att spänna för sina hästar. Han blev förskräckt över att finna ett lik i vagnen och ämnade fly, men blev förföljd och fängslad, och all hans egendom togs i beslag, medan rannsakningen varade. Då arrendatorn fick höra vad som hänt, ville han åtminstone sätta sin vagn i säkerhet och reste därför hem. Han kom fram i skymningen. Plötsligt, då han körde förbi trädgården, fick han se en ung<noinclude> <references/></noinclude> 2srcy4w4tsd0vcg9mnhnjhdaln69u25 104 122429 584299 429969 2024-12-22T18:50:55Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584299 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>99</u>}}</noinclude>soldat, som satt i ett av de bästa päronträden och helt lugnt plockade till sig andras päron. Arrendatorn lade an på tjuven med sin bössa, men hejdade sig. »Jag har betalt hundra riksdaler», tänkte han, »för att lära mig, att man inte bör ge sin vrede luft, förrän man besinnat sig till nästa dag. Jag vill vänta tills i morgon; tjuven kommer nog igen.» Han tog en omväg för att komma in i huset från en annan sida; och då han stannade vid porten, kom den unge soldaten och kastade sig i hans famn – det var hans son, som hade fått permission och kommit hem på besök. Arrendatorn sade då till sin hustru: »Jag skall berätta vad som har hänt mig; du skall få se, att jag icke har betalt mina tre råd för dyrt.» Och för första gången var hans hustru av samma tanke som han. <section end=kap42 /> <section begin=kap43 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">43. Träskeden.</h2> Det var en gång en träsked, som var så fin och nätt hon någonsin kunde bli; av fint enträ var hon med utskuret bladverk på skaftet. Man kunde aldrig se något nättare än den vackra träskeden med sina ådror, som skiftade mellan vitt, gult och rött. Alla berömde också träskeden och sade: »Ack så vacker du är!» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cpsn9qq6c5jr93tjwocl7qblthfvvoz 108 143423 584264 488230 2024-12-22T12:28:48Z Lokal Profil 714 584264 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Gunnar Olof Hyltén-Cavallius|Gunnar Olof Hyltén-Cavallius]], m.fl. |Titel=Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv, 1882 A. |År=1882 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=ISOF |Bild=[[File:{{PAGENAME}}|250px|page=1]] |Sidor=<pagelist /> |Anmärkningar=== Innehåll. == # Första # Andra # [[Gåtor och spörsmål från Värend]] {{Libris post|2717351}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] i2kvgiqcw0htl4gwhc0pghoms8a1wv6 584279 584264 2024-12-22T15:36:59Z Lokal Profil 714 584279 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Gunnar Olof Hyltén-Cavallius|Gunnar Olof Hyltén-Cavallius]], m.fl. |Titel=Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv, 1882 A. |År=1882 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=ISOF |Bild=[[File:{{PAGENAME}}|250px|page=1]] |Sidor=<pagelist /> |Anmärkningar=== Innehåll. == # [[Om sil ock sel i norrländska ortnamn]] {{Libris post|2838814}} # [[Sagor från Emådalen]] {{Libris post|2838818}} # [[Gåtor och spörsmål från Värend]] {{Libris post|2717351}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] rf66kuvrg3do9jji78m623uoaj7qa7t 584306 584279 2024-12-22T21:47:23Z Lokal Profil 714 584306 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Gunnar Olof Hyltén-Cavallius|Gunnar Olof Hyltén-Cavallius]], m.fl. |Titel=[[Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv|Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folklif]], 1882 A. |År=1882 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=ISOF |Bild=[[File:{{PAGENAME}}|250px|page=1]] |Sidor=<pagelist /> |Anmärkningar=== Innehåll. == # [[Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv/Om sil ock sel i norrländska ortnamn|Om sil ock sel i norrländska ortnamn]] {{Libris post|2838814}} # [[Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv/Sagor från Emådalen|Sagor från Emådalen]] {{Libris post|2838818}} # [[Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folkliv/Gåtor och spörsmål från Värend|Gåtor och spörsmål från Värend]] {{Libris post|2717351}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 7l08mshmbih27fvuc8p8a9m0nyp5tfh 584307 584306 2024-12-22T22:00:29Z Lokal Profil 714 584307 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Gunnar Olof Hyltén-Cavallius|Gunnar Olof Hyltén-Cavallius]], m.fl. |Titel=[[Svenska landsmål och svenskt folkliv|Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen ock svenskt folklif]], 1882 A. |År=1882 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=ISOF |Bild=[[File:{{PAGENAME}}|250px|page=1]] |Sidor=<pagelist /> |Anmärkningar=== Innehåll. == # [[Svenska landsmål och svenskt folkliv/Om sil ock sel i norrländska ortnamn|Om sil ock sel i norrländska ortnamn]] {{Libris post|2838814}} # [[Svenska landsmål och svenskt folkliv/Sagor från Emådalen|Sagor från Emådalen]] {{Libris post|2838818}} # [[Svenska landsmål och svenskt folkliv/Gåtor och spörsmål från Värend|Gåtor och spörsmål från Värend]] {{Libris post|2717351}} |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] js66apng9vp46oytpd3s8e50ohp4575 104 190543 584308 565797 2024-12-22T22:33:20Z Thuresson 20 584308 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />240</noinclude><br />Louise, nordens späda dotter, den vinterklara himmelens blonda barn, enkel som en hvitsippa i den ännu knappast löfutspruckna björkdungen, ren som fjällarnes lätta och blåa luft, drömmande som hela vår natur, den arma Louise led. Men hennes lidande uttalade sig icke i lidelsefulla ord, det yttrade sig i en suck. Då hon för tvänne år tillbaka förlorade Döring, trodde hon sig ännu ega qvar hans kärlek, och hon kände sig lycklig. Så outsägligt lycklig hade hon också känt sig vid det så oväntade sammanträffandet, som hon nyss haft med honom. Men vid anblicken af det porträtt, som Döring tappat och qvarglömt, var det henne, som hade ett stjernfall inträffat på hennes hjertas nyss så strålande och milda himmel. Allting liksom mulnade omkring och inom henne. Med en tår i sitt öga hade hon betraktat det lilla porträttet, tills sömnen öfverraskade henne och tillslöt hennes ögon. Ännu i drömmen såg hon endast det, men i drömmen var det icke mera endast ett porträtt, utan en lefvande, jungfrulig varelse, vid hvars sida hon tyckte sig se Döring. Den första syn, som mötte henne, då hon om morgonen åter slog upp sitt öga, var också porträttet. Ur dess svarta, glänsande blick strömmade en eld, som var förtärande för henne. Då tiden var inne för den förut bestämda lilla utflygten till Virgilii graf, begaf hon sig af, i det hopp att kanske få träffa medaljongens egare och återlemna den till honom. Hon hade så länge önskat att en gång helt allena med sina tankar och sitt hjerta få njuta af den sydländskt rika och härliga natur, som gör Neapel och dess omgifningar till en bland de mest storartade taflor, som konstnären kan tänka sig, skalden kan drömma. Från Piazza Reale passerade hon förbi Castel Dell'Novo, till venster om sig, och tog vägen förbi Villa Reale. Denna praktfulla park — af en mils längd — stod nu i sin fulla blomsterskrud. Då hon kom midt för hufvudallén, lät hon åkdonet stanna. Taflan var allt för hänförande att icke lifligt anslå. Natur och konst ordnade med förenade händer här det vackra sceneriet liksom till en lefvande dramatisk handling. I midten af allén såg hon den bekanta gruppen Toro Farnese eller farnesiska tjuren. Gruppen föreställer Amphion och Zethus, hvilka binda sin styfmoder Dirce vid hornen af en vild tjur. Och i de hvita marmorstatyerna, som höjde sig här och der ur de mörkgröna boskagerna, trodde hon sig se en hel Olymp af gudar och gudinnor, som här kommit tillstädes för att njuta af den djerfva idrotten. Hela parken föreföll henne endast såsom en yppig dekoration omkring detta olympiska spel. En stund senare var hon framme vid sitt mål. Posilippo, en bergskedja nördvest om Neapel, eger sin största märkvärdighet af den grotta, eller kanske riktigare tunnel, som i rät linie genomskär det inre af berget och sålunda förenar landsvägen från Neapel med den till Pouzzuoli. Denna grotta eller tunnel är 80 à 90 fot hög, 24 à 30 fot bred samt omkring 1000 steg lång. I tunnelns<noinclude> <references/></noinclude> lhofu3jwpg1h5i1w19kkvkkb4ygapjb 104 190544 584309 565798 2024-12-22T22:37:24Z Thuresson 20 584309 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|241}}</noinclude>midt finnes ett litet kapell, helgadt åt jungfru Maria. Längs tunnelns hvalf finnes för öfrigt här och der luftrör. Virgilii grafmonument är beläget på bergshöjden öfver denna grotta, nära intill dess ingång. En liten smal stenväg slingrar sig vid sidan om ingången upp till monumentet. Snart stod Louise på bergets krön. Hvilken oändligt mägtigt hänförande och gripande tafla utbredde sig ej här för henne! Den vida golfen låg såsom en jättespegel i ramen af en natur, omvexlande i de mest gigantiskt och fantastiskt vilda och milda former. Solen fylde himmel och jord med sin härligaste glans. Så långt ögat såg, tycktes hon ha kastat ut sin mantel kring jord och sjö. Den böljande golfen och de aflägsna bergen glittrade i purpur och guld. Lager-, pomerans-, citron- och olivskogar gåfvo här och der endast en mörkare färgton deråt. Salvator Rosas landskap bleknade bort inför det landskap, som här omgaf ögat. Med beundran och häpnad flyger blicken emellan de höga stränderna af den djupt inskjutande båge, som golfen bildar. Öfver allt tyckes det, som om naturen eller konsten skapat eller framtrollat något underverk. Amfiteatraliskt höjer sig staden mot S:t Elmo och Capo di Monte. På den ena sidan derom se vi Vesuven, en öfversteprest bland bergen, med sitt evigt rykande offerkärl, och på den andra se vi Villa Reale, denna evigt blommande park; på den ena sidan hafva vi Tassos födelsestad, Salerno, med sin bakgrund af Stabias och Sorrentos berg, och på den andra Virgilii graf på höjden af Posilippos bergstalper. Öfver Virgilii graf höjde sig en ensam lager. Man skulle kunna säga, att denna lager är en segerkolonn, bruten i en krona af det rikaste löfverk, som, kämpande och besegrande århundraden, stod vakt vid skaldens graf. Louise hade slagit sig ned vid foten af denna lager. De lefvande och friska intryck, som allt omkring henne väckte i hennes inre, återspeglade sig snart i tåren inom henne. Svärmeriet — drömmen och fantasien — hade alltid varit hennes hjertas goda genier. Äfven nu togo de henne så småningom och omärkligt om hand, att hon sjelf ej kände, huru hon fördes bort. Hon hade inristat Virgilii namn på lagerträdets stam. Hon tyckte, att en af dennes ekloger susade i trädets krona öfver hennes hufvud. Hon hade medfört blyerts och papper. En liten täck bild uppväxte också snart under hennes hand. Uti en lätt och luftig boské af oranger och oliver tecknade hon ett par unga älskande, som förtroendefullt slöto sig till hvarandra, glömmande hela verlden omkring sig. Ett stycke derifrån formade blyertsstiftet ett grafkors, men på korset utskref hon intet namn. Hon hade tänkt på sig sjelf. Detta var utkastets första del, nu började hon dess andra. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>Drabanten. II.</i></small>||<small>16</small>}}</noinclude> r1a5p2592f3s9pam9ttbc0vn88phrgl 104 190549 584310 565804 2024-12-22T22:44:29Z Thuresson 20 584310 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|245}}</noinclude>tagit plats nära vägen i en fördjupning af berget och, sedan hon paserat, gvardröjt der för att afbida en lämpligare stund på dagen. Också erinrade han sig att de derunder verkligen sett det åkdon, hvari prinsessan Menzikoff och mylady Munk nu åkte. Under fortsättningen af deras beskrifning fann han likväl, att de ej igenkänt honom, utan af fruktan sett allting genom ett förvillande färgglas. Adlerstjerna hade beslutat att uppehålla dem en så lång stund, att Zamparelli skulle hinna att utföra sitt uppdrag, och sedan lemna dem för att i sporrsträck hasta till andra sidan om grottan. Han trodde också att han nu uppehållit dem tillräckligt, och helsade dem farväl. — Ni vill lemna oss? Det är icke möjligt; ni är för ridderlig att göra det. — Vänden om, mina damer, i fall I ären rädda! Det föll honom in att skrämma dem. — Äfven jag, tillade han, har sett tvänne misstänkta personer. — Ni har sett dem? — Men de voro hvarken svarta eller röda; de voro gråa. — Gråa, ja! gråa voro de. Nu kommer jag rigtigt ihåg det. — Verkligen! De voro gråa. — De hade gråa kappor, gråa ögon och gråa näsor, mina damer. Jag försäkrar er, att de voro gråa. — O, min gud! — De togo vägen åt Virgilii graf. Vänden derför om. Då de hörde Virgilii graf nämnas, erinrade damerna sig, hvart de egentligen ämnade sig. — Vi anade det, det är förskräckligt, låtom oss skynda dit! — I banditernas väg? Akten er! — Kom, grefve, kom! vi måste rädda henne, kom! — Hvilken? — Er landsmaninna, hoffröken Posse. Adlerstjerna förmodade ej, att de skulle veta, att Louise fans der. Denna upptäckt försatte honom i ett nytt bryderi. — Hvarför dröjer ni? — Fröken Posse skulle vara här? stammade han, det är ej möjligt, ni misstaga er. — Prata icke bort tiden, grefve, utan följ oss. Kanske hennes lif i denna stund sväfvar i den största fara. Låtom oss skynda! Det är er pligt som svensk, vår som fruntimmer. — Ni har rätt, ja! Jag följer er, försäkrade han, utan att han likväl rörde sig från stället. Adlerstjerna insåg att Louise, ifall han följde dem, kanske just vore i fara, emedan Zamparelli möjligtvis då skulle föra bort henne. Tiden hade gått. Ögonblicket var vigtigare, än någon af de båda fruntimren anade. Hvad skulle han göra? Utan att förråda sin kän-<noinclude> <references/></noinclude> k6kbriao2qe2i7rt7t88n3hf3uxytrl 104 190552 584312 565807 2024-12-22T22:51:04Z Thuresson 20 584312 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />248</noinclude>hästhofvar. Zamparelli gissade, att det var Adlerstjerna, som nalkades, och lidelsefulla uttryck skiftade dervid i hans ansigte. Han tvekade om hvad han borde göra, och han såg ned i Louise's ansigte, liksom för att der gå till råds. Hon sträckte sina händer bedjande emot honom. Denna rörelse var full af behag. — Der kommer er frihet, yttrade han, och visade på dam-molnet, ur hvilket nu en ryttare framskymtade; hvad bör jag göra, skall jag skänka er friheten? Louise's bröst häfde sig högt, under det hon lyssnade till hästhofvarnes ljud. — Det är icke jag, fortsatte Zamparelli, som fångat er, det är ni, som fångat mig. Denna fångenskap kan bli er eller min undergång. Vet ni väl, hvad det vill säga att älska? Louise skälfde af oro och fruktan. Dam-molnet nalkades allt mer och mer. Också syntes nu icke endast en ryttare, utan flere personer, alla närmande sig så fort hästarne förmådde skynda fram. Antalet öfverraskade och förundrade honom, och då han endast väntat att mötas af en, trodde han sig nu vara förrådd. Hastigt beräknade han sin ställning, och hans beslut var taget. — Mot falskt spel ställer jag falskt spel, sade han. Ni måste följa mig. Håll er fast vid sadelknappen. Men Louise's krafter hade återkommit med hoppet om räddning. I denna stund märkte hon skaftet af en dolk sticka upp i hans bälte. Ögonblickligt grep hon dolken och vände dess udd emot Zamparellis lif. — Släpp mig genast, befalde hon, eljest dödar jag er. Zamparelli log — han tycktes nästan vara förtjust öfver hennes hotelse. — Att dö af en sådan der liten täck och mjuk hand, kunde vara en rätt behaglig död, efter man ändock en gång måste det. Var derför god och stöt till. Louise fasade för mordet. Hennes hand var nära att domna. — Släpp mig! ropade hon dock med fördubblad styrka, släpp mig! Och då Zamparelli satte sin häst i rörelse, var hon fast besluten att sätta sin hotelse i verket, men i samma stund som hon nalkades honom med dolkspetsen, vred han dolken ur hennes hand och kastade den långt bort. Dam-molnet bortskymdes nu af en skogsdunge, omkring hvilken vägen krökte sig. Om Zamparelli ville undkomma, måste han begagna sig af ögonblicket. — Håll er fast! befalde han. Faller ni ur sadeln, trampar hästen er till döds. Louise förmådde ej mera ropa. Hennes sista ansträngning hade uttömt hennes krafter. Zamparelli svängde också nu om sin häst för att aflägsna sig med ilande hastighet. Knappast var likväl vändningen gjord och han hade lutat sig ned för att med vadorna trycka i hästens<noinclude> <references/></noinclude> 5k5o07msvjszinxhpy5qa30k5tghl80 104 190554 584313 565809 2024-12-22T23:00:32Z Thuresson 20 584313 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />250</noinclude>Med en känsla, lika mycket fruktande och full af oro, som nedslående, såg Adlerstjerna hvad som passerat. Han öfverlemnade åt damerna att förklara, huru tillfället hade fört dem dit, och skyndade fram till Louise för att visa henne sitt deltagande. Zamparelli reste sig upp. Blodflödet medtog hans krafter och det började svartna för hans ögon. — Vetturin! ropade Armfelt, bind honom. Vi skola öfverlemna honom åt polisen i Neapel. Adlerstjerna bleknade vid denna hotelse. Han fruktade att blifva upptäckt såsom delaktig i våldet. — Rör mig ej, talade Zamparelli, jag har fått nog, låt mig dö här. Hans röst var verkligen matt. Det tycktes nästan, som han talade sanning. — Hvad är ditt namn? frågade Armfelt. — Zamparelli. Armfelt studsade vid ljudet af detta namn. Det var ju detsamma, som prinsessan Menzikoff och mylady Munk uppgifvit tillhöra den, hvilken i spetsen för väldsverkarne haft för afsigt att fånga eller döda honom, han visste icke rätt hvilketdera. Kunde det vara samme man? Denne var i sina kraftigaste och bästa år. Äfven prinsessan Menzikoff och mylady Munk anmärkte likheten i namnet. — Låt fängsla honom! uppmanade de Armfelt. Det är säkert han. — Du kallar dig Zamparelli, började Armfelt. Det var alltså du, som anförde våldsverkarne vid hörnet af arsenalsdammen. — Jag? nej, herre, derom har jag mig ingenting bekant. — Har du någon far? — Icke det heller. — Någon farbror eller äldre anhörig? — Jag är ensam. Hans svar voro lika bestämda som korta, och hans uppsyn motsade icke deras innehåll. — Hvad tillit tror du väl, att man kan fästa vid dina ord, då man påträffat dig under utöfvandet af ett brott emot en svag qvinna? Förklara dig! Af hvad anledning anföll du detta unga fruntimmer? Zamparelli kastade en förfärlig blick omkring sig. Den träffade Adlerstjerna, som med förskräckelse insåg, att hans heder låg i Zamparellis hand. Känslan var plågsam och dref blodet åt hufvudet, under det att någonting liknande en svindel grep honom; men snart beherskade han sig åter, och hans läppar krökte sig leende. — Gör processen kort, herr baron, yttrade han till Armfelt, och visa honom den sista tjensten så väl som den första: stöt ned honom! Det är synd, tillade han efter en stund, att han skall plågas. Zamparelli lyfte upp sitt hufvud, under det Adlerstjerna talade. Han log. Leendet var betydelsefullt. Hur bitter Adlerstjerna än kunde vara, märkte han, att han egde sin mästare i Zamparelli. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> p29qzrpij1uojqmunebyuz08adxpn4l 104 196421 584315 583488 2024-12-23T03:10:09Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584315 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 8.}}}} {{linje|8em}} {{initial|D|4.5em}}å näringarne i et Land i mycket stor proportion äro olika födande: då den ena delen af Medborgare måste med större arbete slafwa sig til en fattig utkomst, samma tid som en annan, på et lättare och icke äfwentyrligare sätt, snart kommer til wälmåga och rikedom; då är oordning i Staten; då blifwer jämnwigten bruten; då födas misshälligheter, afund och owänskap; då gifwas tilfällen för de rike, at kunna tyrannisera öfwer de fattigare. Jag wil denna gången icke göra application af denna These på något wisst Land eller Rike: jag upgifwer endast i allmänhet detta ämne til nogare granskning och skärskådande. Satsen tål i wissa fall inskränkning, det wet jag; men då alla omständigheter poneras lika, tror jag, det alla Medborgare i en Stat böra hafwa lika upmuntran, och deras belöning, för lika möda, i det närmaste wara lika. Om det gåfwos twänne Handtwerk af så olika förmåner, at det ena wore förknippat med drygt arbete hela dagen, som ändå knapt wore tillräckeligt til den torftigaste utkomst, det andra däremot lättare och beqwämare, men så lönande, at dess idka-<noinclude> {{sidfot||H|re}} <references/></noinclude> 6kw4h67qhl0j993p8xcar9z5fwj09d2 104 196422 584316 583489 2024-12-23T03:16:07Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584316 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />58</noinclude>re kunde därwid samla mycket pengar innom kort tid: om bägge dessa Handtwerk woro lika oumbärliga för Societeten; men det förra trycktes af Taxor som tämligen blefwo handhafde, det senare åter antingen icke hade Taxa, eller ock utan answar kunde öfwerträda densamma, kanske just derföre at Fiscalen eller upsyningsmannen icke tordes stöta den mägtiga bjässen, eller icke kunde det om han än wille: om sådan olikhet säjer jag inträffade, wore den ej skadelig? borde den icke ändras? {{linje|16em}} Då man går til de hemliga orsaker, hwarföre i stora Städer utomlands sådana ställen tålas, och hwarföre de ej kunna utrotas, hwarest ungdom i liderliga qwinspersoners sällskap förlora sina pengar, sin hälsa och sina seder; finner man en ibland dem wara den connivence, som wederbörande upsyningsmän hafwa för dessa hjelpsamma Damer, hwilka åter ej kunna annat än wara tacksamma, och dels genom en anständig penning-genant, dels på annat sätt, wisa sin skyldiga ärkänsla emot så mycken godhet. Man kan utwisa ställen där slika förförerskor wistas: de äro frequenterade mitt om ljusa dagen; och Herr wederbörande säjer icke därom et ord. Det wore honom den lättaste sak i werlden, at spana ut deras upförande, at ange dem och förstöra sådane olycksaliga nästen - - Men hans interesse nekar det. {{tomrad}}<noinclude>{{höger|Hos}} <references/></noinclude> t5dmh8y60m2yzickskn790c8jipvuyl 104 196423 584317 583506 2024-12-23T03:29:30Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584317 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|59}}</noinclude>Hos oss har egennyttan icke kommit så långt, och jag hoppas at det ej heller någonsin skal hända. Nog är det wisst, at Stockholm ej torde wara fritt ifrån dessa hus; nog nämnas med frihet wissa Gator och Gränder, där hemligheten icke tilräckeligen skal bewaras: nog utmärkas wissa ställen - - Men så bör man tilstå at policen werkeligen warit waksam; och man bör aldeles icke falla på några ogrundade misstankar, för det et och annat missbruk ibland kan förelöpa. Imedlertid tyckes mig, det icke skulle skada, om i allmänna Tidningarne eller eljest, särskilte förtekningar skulle utgifwas på de mål som månatligen i detta ämne blifwit anmälte, och äfwen NB. afgjorde. Om lösa qwinspersoners lefnad, som lefwa ''för sig sjelfwa'', äfwen något flitigare skulle undersökas, torde icke eller wara så aldeles otjenligt. {{linje|16em}} Den nya Öfwerflöds-Förordningen förbjuder, likasom de föregående, alt bruk och nyttjande af Arrach och Punsch. Jag wil både önska och förmoda, at Hon blir tilräckligen efterlefwad och handhafd. En Lag utan Execution är skadeligare än ingen Lag. At den Lag, som nu gjord blifwit, är ganska nyttig, därom twiflar ingen. Skadan borde blifwa på deras answar, som försumma at enligt sin skyldighet waka öfwer dess åtlydnad. Hos oss skulle man tänka, at de förflutne åren, de Förnäma och Rika warit de Laglydigaste: ty mig witterligen har ingen af högre stånd wa-<noinclude> {{höger|rit}} <references/></noinclude> fasmvnwnpmkwxlyhad0h54oxph7icbc 104 196424 584318 583512 2024-12-23T03:37:21Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584318 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />60</noinclude>rit anklagad för brott emot Öfwerflöds-Förordningarna. Några små Jungfrur hafwa pliktat för det de druckit en kopp Caffe; och någre fattige Pigor och Gummor hafwa mistat sin Siden-Päls och sin Siden-Mössa, den de ej haft lof at bära. Mån tro de rika och förnäma hela denna tiden afhållit sig ifrån at dricka Dricka Caffe och fina Winer? Eller om de skulle felat mera, och deras brott i alt afseende warit skadeligare, äfwen för Exempel och förargelse skull; Månne det icke utmärker en tydelig mannamon, at de sluppit så onäpste? Detta är dock icke sagt i den mening, at förekasta wederbörande någon försumlighet; Jag känner helt noga, och hwar man wet, huru swårt, at icke säga nästan aldeles omöjeligt, det blifwer at lagföra et stort Herrskap. Den anklagande är en liten obetydelig person, hwad skal han kunna uträtta, om han än wille, hälst då han har hela Allmänheten emot sig; ty hwem wil ej arbeta emot honom i sådana saker? de interessera hwar och en alt förnära. Då execution således är så ganska swår och äfwentyrlig, böra Förbuden i det närmaste wara inskränkte; och wi böra prisa wåra Riks-Fäder, som denna gång gjort Öfwerflöds-Förordningen så kort. Otaliga onödiga Rättegånger blifwa därigenom förekomne, och tid både för Domare och parter bespard. Det äro endast Roffoglar som igenom denna författning komma at lida; och af alla förtjena wäl de den minsta medömkan. A propos af de Winer som ännu äro för-<noinclude> {{höger|bud-}} <references/></noinclude> sqg5rnzjn8yi71lwi7b2j99fjcxldob 104 196425 584319 583513 2024-12-23T03:45:47Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584319 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|61}}</noinclude>budne: Om någon beträddes at sälja et Bourgogne eller Champagne, som han kunde bewisa sig sjelf hafwa präparerat af annat slätt Win: Månne han komme at plikta efter Öfwerflöds-Förordningen? En sådan Casus låter wäl något löjlig: men han är dock hwarken omöjelig eller orimlig, och det är altid godt at icke behöfwa gjöra Lag först i det ögnablecket då Lagen behöfwes; särdeles när det ankommer uppå at straffa brott. {{linje|16em}} ''Tiggeriets hämmande'', är et af de ämnen, i hwilket aldramäst hos oss blifwit skrifwit - - huru mycket som blifvit uträttat, därom måga andre döma. Man föregifwer ''omöjligheten'' af dess hindrande. I en Stat måste wara fattiga, och en del af dem måste tigga sitt bröd, säjer man. Anstalterna i et fattigt Land kunna icke wara sådana, at alla torftige skulle få födan på Allmänhetens bekostnad. Jag will icke disputera alla dessa och flera politiska axiomer, hwilka jag både i Stockholm och flere wåra Städer af wederbörande hört debiteras; så snart jag kommit at nämna om det grufweliga antal tiggare och almose-hjon, som allestädes hoss oss synas. Et exempel wil jag endast anföra, som i min tanka tyckes bewisa möjligheten at åtminstone minska tiggarnes myckenhet. För et år sedan gjorde jag en tour kring största delen af Riket. På alla ställen, i alla Städer, i alla Byar, på alla Wägar öfwerhopades jag af tiggare: En enda liten Stad - - en för-<noinclude> {{höger|ak-}} <references/></noinclude> 4y1dy4zzjjjh0ucm2ovfap2t4zesmtj 104 196426 584320 583514 2024-12-23T03:52:56Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584320 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />62</noinclude>aktad fläck - - ''Nådendal'', wiste mig icke detta ohyggeliga och menskligheten wanhedrande spectakel. Alla menniskor woro syslosatte med et lätt arbete, och sådant som de på alla stunder, och på alla ställen kunde taga med sig. Gamla utlefwade gubbar och käringar, medelålders Folk, ända til barn af 2 och 3 år, alla såg jag med en strumpa i handen, hwilken de stickade med en obegripelig snabbhet. En pojke af 6 a 7 år kunde sticka en strumpa om dagen, jag såg flickor som hunno få 2 til 3 strumpor färdiga, om de höllo flitigt på hela dagen. Mölnardrängarne i qwarnen woro ej utan sin strumpa; med et ord: jag såg ingen syslolös. Nådendal är eljest en liten usel Stad, dess Borgerskap fattigt och Staden belägen så nära Åbo, at dess Handel swårligen kan taga up sig; utom denna industrie ginge hon wisserligen innan kort under. Jag tilstår, at en sådan i Swerige owanlig syn hjerteligen gladde mig: och jag begrep mer än förr, huru man kunde wara utan tiggare. Strumpstickandet är dock icke på sådant sätt upmuntrat eller underhjelpt som wederbör. Man sade mig at denna närings-gren mycket aftagit, och jag beklagade det upriktigt i många afseenden. Jag har ofta sedermera påtänkt, då jag i Stockholm sedt Folk af alla åldrar, och med färdiga lemmar, tigga, om de icke kunde och borde tilhållas at gjöra något dylikt arbete. Wederbörande döme därom. {{linje|16em}} Herrar ''Skräddare'', tillåten mig at icke för-<noinclude> {{höger|bi-}} <references/></noinclude> g3p7s49aavttkpvzj5jtf1rhfforypz 104 196427 584321 583515 2024-12-23T03:59:25Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584321 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|63}}</noinclude>bigå Eder i en Wecko-Skrift som förer detta namnet. Jag skyller Eder för ingen oriktighet. Långt därifrån: Eder ärlighet är mig likasom alla andra, nogsamt bekant. Lämnen mig dock tilstånd, at äska Edert swar på några bifrågor, til ytterligare styrka för min öfwertygelse om Eder redlighet. Wore jag ej om den samma öfwertygad; så tilstår jag wäl, at olikheten i Edra räkningar fölle mig något misstänksam före. Til hwarje Klädning jag låtit gjöra, har åtgått olika alntal i Kläde, olika mängd Silke, Trå, Kamelgarn &c. Samma Mästare har fordrat så olika. Hwad månne wara orsaken därtil! Somlige of Edra owänner hafwa påstått, at Herrarne efter godtyckio förfara härutinnan. Men jag sätter ej tro til sådana beskyllningar. Imedlertid wore det wäl, om Allmänheten något nogare wiste huru mycket af hwarje slag som wärkeligen åtgår. I det besynnerliga Landet England, har en Skräddare, förmodeligen med det lofliga Skråets goda minne och samtycke, utgifwit en Bok i detta ämne, och noga uträkningar som wisa hwad som behöfwes, och hwad Mästaren kräfwer til plägning. Denna Boken behöfde wi hos oss öfwersatt, på det ingen måtte framdeles oroas af onödiga misstankar. Någon af Edert Embete, Mine Herrar, borde åtaga sig denna berömliga mödan. Han kunde uplysa den främmande Autoren med noter - - Kanske det i England åtgår mindre kläde och annat tilbehör än hos oss. I wårt kalla Climat torde krympningen wara drygare: ty jag har märkt at<noinclude> {{höger|den}} <references/></noinclude> 0vdgmkqo2aq3m0r72s89efuvvbfohno 104 196428 584322 583516 2024-12-23T04:02:29Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584322 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />64</noinclude>den merendels är förunderligen stor. Sådant alt borde tydeligare utmärkas. At Knappar, Knäband, med mera dylikt, blifwa dyrare, då Mästaren bestyr om dem, än då man sjelf skaffar dem, ehuru den förre kan taga dem i större partier och följakteligen få bättre köp, det yrkas äfwen af någre illasinnade. Andre sakna Silke nästan aldeles i sina Kläder och Knapphål &c, skönt det står i räkningen til 9 a 12 daler uptagit. De försäkra, det, om så mycket Silke werkeligen skulle upgå, som Skräddarne i sina upsatser upgifwa, så borde införskrifningen däraf blifwo ganska mycket större än den är. Nog har jag bjudit til at förswara Eder; men - - - - {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> f9wbh07uuw4v7ooyapqb5wx3myyf4bx 104 196803 584280 584164 2024-12-22T16:34:36Z Thuresson 20 584280 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Esbjörn Christian Reuterholm av Scheffel.jpg|miniatyr|center|stående=1.5|{{c|RIKSRÅDET E. CHR. REUTERHOLM<br /><i>Efter originalmålning av J. H. Scheffel, tillhörig frih. N. Gyllenstierna, Krapperup.</i>}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7p2l2fytx90b5nblqt3p1lryttarn40 104 196855 584257 584254 2024-12-22T11:59:36Z Thuresson 20 584257 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>På ytterpärmens innersida är anbragt Reuterholmska vapnet med devisen: »<i>Ferendum quod non mutandum.</i>» Titelbladet har följande lydelse: {{c|{{Större|DAG-JOURNAL|150}}}} {{c|PRO}} {{c|{{Större|ANNO MDCCLXXIII|125}}}} {{c|HÅLLEN}} {{c|AF}} {{c|{{Större|<i>GUSTAF AD. REUTERHOLM</i>|125}}}} Å andra sidan läses orden: {{c|— — — ''meliora'' — — — ''Especto'' — — —}} {{högertext|Senec.|offset=3em}} Texten inledes med följande rader: {{c|J. N. J.}} {{c|DAG-JOURNAL, HÅLLEN AF G. A. R.}} {{c|ANNO MDCCLXXIII}} Därpå följa dag för dag anteckningarna<ref>Dessa återgivas här med några förkortningar och omskrivningar och med korrigering av originalets ofta otillfredsställande användning av skiljetecknen.</ref>, med början: <h3>''Svidja d. 13 september.''</h3> Begaf jag mig i Herrans namn, efter det aldra ömmaste afskedstagande af min kära och vördade Fru Moder, kl. 9 om morgonen på resan till Åbo, hafvande med mig till resesällskap min bror, sekreteraren Sture,<noinclude> <references/></noinclude> gneedvvbv9umkj41znkz4jub7mjecc7 104 196857 584256 2024-12-22T11:59:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584256 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>då det åter uppklarnade, promenerade till ett litet hemman, Högben kalladt, som sekreteraren Sture sig tillhandlat och som ligger allenast en liten bit från landsvägen, annars ganska väl situeradt, hvarest vi drucko kaffe, och sedan åter förfogade oss från Mjölbollstad till Björkby, samt därifrån till Svenskby. Men innan vi ditkommo, hände oss den malheuren att våra hästar, som redan länge varit på håll, tröttnade, hvarföre vi kl. 10 om aftonen ungefärligen foro in vid ett helt nära landsvägen beläget hemman, där vi af vår reseprovision superade. Emellertid blefvo hästarna styrkta med litet hö till förtäring. Hvarefter vi sedan åter intogo vagnen och ankommo lyckligen kl. ½ 12 till gästgifvaregården, där vi ända tills kl. 3 andra morgonen måste vänta på hästar, emedan all skjutsen var borttagen dagen förut af resande till Åbo marknad. Emellertid njöto vi i vagnarna en sådan hvila, som man kunde hafva på resor; dock tyckte de flesta reskamraterna, att det var att korsfästa sitt kött att resa natten med. <h3>''14 september.''</h3> Om morgonen kl. 3 fingo vi äntligen efter långt betänkande hästar, då vi ock straxt därifrån afreste, samt ankommo till nästa ombytet därifrån, Harla kalladt, kl. 5 om morgonen. Där måste vi alltså vänta till kl. 8, då vi fingo fyra sådana krakar, som inte orkade längre än ½ mil, då de i en svår backe stannade, och måste vi där uppehålla oss öfver 2 timmar. Sedan vi med några hjälpsamma människors bistånd, omsider hunnit uppför den hinderliga sandbacken, avancerade vi knappt fot för fot den öfriga vägen till gästgifvare-<noinclude> <references/></noinclude> p8tvw3kobcr0h174x8p2lw2r4dcfvqd 104 196858 584258 2024-12-22T12:01:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584258 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>gården Salo, dit vi middagstiden ankommo. Vi fingo straxt hästar samt afreste till nästa ombyte. Äfven där fingo vi goda hästar, och anlände efter mindre än en timma till Händäle. Vi blefvo där ganska väl accomoderade och dinerade, hvarefter värdinnan regalerade oss med kaffe, som vi dock måste nog drygt betala. Resan därifrån fortsattes till nästa ombyte, Vista kalladt. På vägen dit roade vi oss: min bror med att rida spann och jag med att köra, men som hästarna voro förut nog utrackade, och det nya kusksällskapet just ej så applicerade sig därefter, så hände att såväl kusk som spannriddare, med hela sällskapet, fingo stundom promenera, för att lätta hästarna och dymedelst betala den friska skjutsen, som vi ett stycke väg hade. I Vista fingo vi nytt ombyte, men af samma beskaffenhet som under vägen på de flesta ställena, nämligen magra och trötta hästar, som med knapp nöd änteligen ganska makligen kl. 3 om morgonen förde oss till den närmaste gästgifvaregården till Åbo, Pike kallad. <h3>''15 september.''</h3> Sedan vi kl. 3 fått hästar, fortsatte vi vår resa till Åbo, dit vi kl. mot 5 samma morgon, i ett regnaktigt och obehagligt väder ankommo. Vi hade redan genom förebud af en lakej låtit beställa oss kvarter hos en perukmakare Edner, där vi blefvo rätt väl logerade och accomoderade, hvarest jag ock före mig träffade mitt bestämda ressällskap, en gammal bekant och Upsalakamrat unge Fredrik Trolle med dess informator, adjunkten Weidman. Som vi ej hade sofvit på 2 nätter, lade vi vi oss strax och hvilade tills middagen, och<noinclude> <references/></noinclude> jfz9szgfo33orwvrg6yge9fgdvt4f58 104 196859 584259 2024-12-22T12:12:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584259 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>blefvo sedan hela dagen hemma, utom mot kvällen, då jag gjorde visit hos biskopen doktor Mennander, men fann honom ej hemma. Om aftonen var unga herr Hisinger hos oss. <h3>''16 september.''</h3> Förmiddagen var jag och min bror ute för att söka presidenten Stierneld, men han var bortrest till Stockholm, så att vi ej träffade honom. Vi skulle därpå gå till presidenten baron Lagerflycht, men han var då just uppe i Hofrätten, hvarföre vi åter gingo hem och spisade alla tillsammans middag. Sedan vi hade ätit och druckit kaffe, satte vi oss ned till att spela l'hombre, men hade knappt börjat, förrän professor Billmark kom till oss och offererade att följa oss till biblioteket och kyrkan, hvilket tillbud vi strax antogo. Först gingo vi till biblioteket, som var beläget eller rättare sagdt inbyggdt i kyrkogårdsmuren. Sedan vi gått en liten trappa uppföre, kommo vi i en trång förstuga, där en hop gamla taflor förvarades, som, vid illuminationer på akademien och biblioteket varit brukade. Bland andra var där en som föreställde Pallas, sittande vid en blomsterkruka, med vetenskaperna ikring sig, hvaromkring stod ''Sic omnia Floret''. En annan föreställde konungen och drottningen på den ena och ständerna på den andra sidan om frihetens tempel, med en ganska vidlyftig devis etc., samt andra, som nu vid sista kröningen blifvit brukade. I förstugan voro tvänne dörrar till båda biblioteken, ett på hvar sida om trappan; till vänster var det teologiska och till höger det filosofiska. Rummen voro ej synnerligen stora, samt utan alla prydnader. I teologiska biblioteket<noinclude> <references/></noinclude> 7e6dmzr13mddcjzqbn2wok1zir9orjw 104 196860 584260 2024-12-22T12:14:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584260 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>satt främst på pelaren ett porträtt af riksdrotzen och akademiekanslern grefve Pehr Brahe. Rundt omkring i rummet sutto alla akademiens prokanslerers portraiter, till och med den nuvarande biskopen doktor Mennanders. På andra sidan sutto några gamla lärde mäns och professorers konterfej. För öfrigt var i det rummet bara teologiska böcker, de flesta i ganska fula och gamla band. Bland de raraste pjeserna i detta rum kan först nämnas en handskrifven med förgyllda bokstäfver ritad Alcoran. Som ej här var just mycket att se för den som ej ville gå igenom många gräliga gamla auktorer, förfogade vi oss ganska snart i det andra rummet, som var lika byggdt och af lika storlek. Böckerna voro här ännu ej fullkomligt i ordning satta, utan lågo ganska oordentligt på sina hyllor, som alla voro utan alla slags ornamenter. Ibland deras bästa verk var ett af salig riksrådet Ekeblad skänkt, som han fått till present af konungen i Spanien, och hvaraf ej finns mer än detta exemplar. Det är 5 stora band in folio af h. m:t änkedrottningen skänkt, samt till henne af en italienare dediceradt, om alla de hedniska gudarnas bilder, med ganska väl graverade kopparstick. Också en ganska vacker edition af Horatius, helt och hållet graverad, skänkt af akademiens kansler salig riksrådet Tessin. Äfven var där ett ganska vackert verk i naturalhistorien, 2 delar i kvart, som med målningar af alla djur var orneradt. En samling af målade och lifligt illuminerade örter och blomster var här också. En hop gamla manuskripter var här väl, men ännu ej i ordning satte. En hel hylla, mest med manuskripter, hade biskopen doktor Mennander skänkt. Hans excellens Hermelin, hade äfven väl under sitt kanslerskap för-<noinclude> <references/></noinclude> k1fc2uyijo79kf92fkwmyfc6i8e1lmz 104 196861 584261 2024-12-22T12:18:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584261 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ärat akademibiblioteket en hop gamla rara, på pergament skrifna manuskript. Af marmor förvarades där äfven en pjes, som för dess ålder var ganska vacker, nämligen Julius Cæsars bröstbild. Af brons funnos två statyetter, den ena föreställande Mercurius, med vingar och staf, den andra en romersk gladiator. De voro båda skänkta af biskop Mennander. En ganska vacker och ordentlig samling af coquiller var här äfven, i ett därtill gjordt kabinett. Ofvanpå detta, stod ett mindre, med en liten samling af allehanda växter, rötter etc. hörande till materia medica. Tvänne af de största globerna stodo en på hvar sida om dörren, i ett par därtill gjorda små skåp. Eljest kan man väl säga, att biblioteket ej är att på långt när likna mot det i Upsala, men så måste åter däremot konsidereras, att den lilla fond, som till Åbo bibliotek är anslagen ej räcker till för att årligen köpa mer än för 1,000 d:r kpm. böcker, då i Upsala biblioteket årligen förökas och regaleras för mer än 6,000 d:r. Amanuensen och docenten magister Porthan visade oss biblioteket, och gjorde oss all höflighet. Sedan vi gjort honom vår kompliment härför, gingo vi ned, för att bese domkyrkan. Hon är nästan så byggd utanpå som Upsala kyrka, allenast, mycket mindre, och med ett torn, samt ej så vacker. Inuti har hon äfven mycken likhet i arkitektur med Upsala kyrka. Hon skall vara anlagd redan år 1300, och är uppkallad efter biskop Henrik. Hon är 150 fot hög, 300 fot lång, 127 fot bred, och har ett rundt och ljust altarkor. Altartaflan föreställer Christi korsfästelse, och är med mycken förgyllning samt 4 vackra pelare ornerad. På sidorna om koret och rundt om i hela kyrkan, äro graf-<noinclude> <references/></noinclude> a2q0gkqo5i03jsoxxs57y6hcf89pf28 104 196862 584262 2024-12-22T12:19:57Z Thuresson 20 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med 'kor för åtskilliga familjer, hvaribland det vackraste är det Stålhandskeska, upprest för den stora fältherren Stålhandske. Det är öfver hela taket likt firmamentet, med förgylda stjärnor måladt samt med ett vackert epitafium af svart och hvit marmor utsiradt. Vapen, harnesk, fanor och tagna troféer sitta rundtomkring, med en mängd på muren målade inskriptioner. Därnäst prålar den Tottska grafven, upprest till höger om altaret af riksdrotzen Pehr Brah... 584262 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Thuresson" /></noinclude>kor för åtskilliga familjer, hvaribland det vackraste är det Stålhandskeska, upprest för den stora fältherren Stålhandske. Det är öfver hela taket likt firmamentet, med förgylda stjärnor måladt samt med ett vackert epitafium af svart och hvit marmor utsiradt. Vapen, harnesk, fanor och tagna troféer sitta rundtomkring, med en mängd på muren målade inskriptioner. Därnäst prålar den Tottska grafven, upprest till höger om altaret af riksdrotzen Pehr Brahe, öfver gamla riksrådet Tott och hans gemål. Främst står Tottens och hans gemåls byster, uthuggna i hvit marmor, i en nisch af svart marmor. På ena sidan hänger hans harnesk, hielm och rustning, och på den andra deras vapen. Emellan deras byster, som stå upprätt, ligger hans hielm, af marmor uthuggen, och där öfver sitta deras porträtt i lebensgrösse. På sidan vid dörren, finnes en tafla af marmor, med en lång inskription på latin. Denna graf är för öfrigt ganska vacker och har ett respektabelt anseende af de två stora marmor posturerna. Sedan är biskop Gezelii och Kiikska grafvarna att räkna; den ena vacker för sin målning och den andra för sin byggnad. Äfven är där en graf upprest öfver en öfverste Kockburn. Han har fordom manligen slagit ryssarna, hvarföre de ock, när de förra gången voro i Finland, ännu till åminnelse däraf rifvit upp den stenen, hvarpå han i lebensgrösse stod uthuggen, hvilken de öfverhopat med de aldra infamaste caresser, och bland annat så spottat i synen, så att den ännu däraf är oren. De hafva upprest honom mot muren i koret, där han ännu står, lika oren som de lämnade honom, dem och deras land till en evärdelig nesa. Dessutom äro här Tigerstedtska, Rhebinderska med<noinclude> <references/></noinclude> iguay10c1c4cpkh1ol9d4e1l289e6b8 584263 584262 2024-12-22T12:20:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584263 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kor för åtskilliga familjer, hvaribland det vackraste är det Stålhandskeska, upprest för den stora fältherren Stålhandske. Det är öfver hela taket likt firmamentet, med förgylda stjärnor måladt samt med ett vackert epitafium af svart och hvit marmor utsiradt. Vapen, harnesk, fanor och tagna troféer sitta rundtomkring, med en mängd på muren målade inskriptioner. Därnäst prålar den Tottska grafven, upprest till höger om altaret af riksdrotzen Pehr Brahe, öfver gamla riksrådet Tott och hans gemål. Främst står Tottens och hans gemåls byster, uthuggna i hvit marmor, i en nisch af svart marmor. På ena sidan hänger hans harnesk, hielm och rustning, och på den andra deras vapen. Emellan deras byster, som stå upprätt, ligger hans hielm, af marmor uthuggen, och där öfver sitta deras porträtt i lebensgrösse. På sidan vid dörren, finnes en tafla af marmor, med en lång inskription på latin. Denna graf är för öfrigt ganska vacker och har ett respektabelt anseende af de två stora marmor posturerna. Sedan är biskop Gezelii och Kiikska grafvarna att räkna; den ena vacker för sin målning och den andra för sin byggnad. Äfven är där en graf upprest öfver en öfverste Kockburn. Han har fordom manligen slagit ryssarna, hvarföre de ock, när de förra gången voro i Finland, ännu till åminnelse däraf rifvit upp den stenen, hvarpå han i lebensgrösse stod uthuggen, hvilken de öfverhopat med de aldra infamaste caresser, och bland annat så spottat i synen, så att den ännu däraf är oren. De hafva upprest honom mot muren i koret, där han ännu står, lika oren som de lämnade honom, dem och deras land till en evärdelig nesa. Dessutom äro här Tigerstedtska, Rhebinderska med<noinclude> <references/></noinclude> ou55zfwqmoqug4wn53n2w2yg3c5qqrd 104 196863 584265 2024-12-22T14:05:00Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 584265 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||219}}</noinclude>afstånd från vestra ändan till toppen, omedelbart under torfven, vara beklädd med dels flata stenar dels kullerstenar, från 3{{bråk|1|2}} fots längd och 1{{bråk|1|2}} fots bredd till 1 fots längd och {{bråk|1|2}} fots bredd. De största och vackraste stenarne lågo nederst, kullerstenarne mest i toppen, hvilken liknade en illa stenlagd stadsgata. Smärre flisor voro inkilade mellan de större stenarne. Tvenne dylika lager, fjällikt pålagda, aftogos och äfven toppen befanns klädd med flata stenar liksom sidorna, sedan det öfversta kullerstenslagret blifvit borttaget. Derefter anträffades ett af flata, på hvarandra horizontelt liggande stenar bildadt <i>bord</i> eller <i>altare,</i> 3 fot i qvadrat, hvilket bar spår af stark eld; <i>kol</i> och små <i>benskärfvor</i> funnos omkring och under detsamma. Under detta altare, 6 fot från högens vestra kant, vidtog ett starkt kolblandadt, {{bråk|1|2}} fot tjockt jordlager, under hvilket påträffades en af 6 kullerstenar, hvilka buro spår af stark eld, bildad <i>håla,</i> full af aska, kol och benskärfvor. Denna håla låg 2 fot under jordytan. En 2 tum tjock <i>kolbädd,</i> med insprängda små benskärfvor, sträckte sig öfver hela högens botten. Omedelbart under torfven i högens vestra kant funnos 4 <i>slaggstycken,</i> samt något djupare ett dylikt. I norra delen utanför stenbeklädnaden funnos några <i>obrända ben</i> samt ett litet <i>jernstycke,</i> och längre upp på samma sida, sedan ett hvarf stenar blifvit borttaget, en bit af ett tunt aflångt <i>bryne.</i> Brynet, af mycket fint gry, är 2 tum långt, {{bråk|1|2}} tum bredt, afbrutet, försedt med ett litet rundt hål i ena ändan, samt mycket slitet. {{sp|Högen 2}}. Diameter 26, höjd 4 fot. Består af fin gul sand; ljungen på högen afslagen. I sydvestra delen, strax vid kanten, fanns en bit svart <i>lergods;</i> två fot längre in bland sanden en half <i>perla</i> af <i>blått glas</i> med gula och röda ränder, och bredvid henne <i>benskärfvor,</i> samt 2 fot norr derom ett stycke groft <i>lergods.</i> Sju fot från östra kanten och inåt högen sträckte sig kolränder, liksom efter brända trädgrenar, och 5 fot från vestra kanten började en tunn <i>kolbädd,</i> som så småningom tilltog i tjocklek och i högens midt höll 5 tum. I denna bädd funnos, 9 fot från vestra och 8 fot från södra kanten, bland <i>kol</i> och <i>brända ben,</i> 3 <i>pilspetsar</i> af <i>jern,</i> lika fig. 501 i ”Sv. Forns.”, en <i>jernbit</i> och ett <i>flintstycke,</i> samt 4 fot nordost derom en <i>oval</i> dubbelskalig <i>spännbuckla</i> af <i>brons</i> (närmast lik fig. 556 i ”Sv. forns.”), full af ben och aska, samt ett <i>jernspjut</i> (?). En fot<noinclude> <references/></noinclude> jfbl370dx33c0vpsk42hdndrhmsf3tp 104 196864 584266 2024-12-22T14:20:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584266 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>flera grafvar som dock ej hafva några märkligare prydnader, utom deras vapen och värjor. Predikstolen och dopfunten äro målade som svart marmor med ganska vackert bildhuggeri. Öfver dörren till sakristian sitter biskop Henriks bild, där han trampar på bonden Lalli, som högg tummen af honom. Däröfver är ett gammalt förfallet positiv, nu mera alldeles obrukligt. På pelarna ikring kyrkan sitta en hop taflor, bland andra »Frälsarens nedtagning af korset», »Yttersta domen» några gamla porträtt af de forna kyrkolärarna, m. fl. dylika. Kring koret äro målningar af alla lärjungarna, evangelister och apostlar, samt profeter. Orgelverket är ganska prydligt och vackert. Det är skänkt af kommissarien Hans Wittfot, hvars porträtt i lebensgrösse också sitter där. Det har kostat honom öfver 41,000 d:r k:mt. När det blef öfverlämnadt till kyrkan hade det allenast 33 stämmor, men sedan det af åskan blifvit skadadt, har en direktör från Stockholm till dess reparerande blifvit förskrifven, som nu just höll på med att göra det färdigt, då det kommer att få ännu flera stämmor. Under vår promenad i kyrkan höll kapellmästaren på att probera det, och tycktes det vara rätt godt. Kyrkan är nu onekligen ganska vacker, men genom de många grafkoren ganska mörk. Hon har tillika med staden undergått många olyckor. 1738 afbrann det vackra tornet, hvari klockorna och slaguret nu äro. Genom församlingens frikostighet, har kyrkan fått en rätt dyrbar skrud, med allt tillbehör af silfver, till och med håf med skaft af fint silfver etc. som Wittfot skänkt. Consistorium Ecclesiasticum hålles i ett särskildt rum här i domkyrkan. Kring kyrkan finnes ännu lämningar af en ganska tjock och hög<noinclude> <references/></noinclude> t2o1thiknda3gjp63penxyr0t1d4ij7 104 196865 584267 2024-12-22T14:24:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584267 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kyrkogårdsmur, som i forna bullersamma tider tjänat till värn och försvar, och finnas därpå ännu åtskilliga gångar och styckegluggar. Consistorium Academicum är också i kyrkogårdsmuren, ett rum utan all prydnad, undantagandes salig riksrådet Tessins och ett par andra porträtt. Auditorierna äro annars lika med dem i Upsala, undantagande, att här är tre katedrar, den öfversta för professorerna, den mellersta för de adliga studenterna och den understa för de öfriga. Sedan vi besett allt detta, följdes vi åt hem, hvarpå min broder, som emellertid låtit göra anstalter för sin hemresa, tillika med hela mitt förra ressällskap sekreteraren Sture och grefve Sparre kl. vid pass 7 om aftonen afreste. Hvarefter jag tillika med båda mina tillkommande reskamrater, herrarna Weidman och Trolle, gingo till en assessor vid namn Pomell, dit vi till aftonmåltid voro bjudna, och hvarest oss af både honom och hans fru all höflighet och välplägnad bevistes. Efter slutad supé förfogade vi oss hem till vårt kvarter. <h3>''17 september.''</h3> Nödgades jag om morgonen skicka efter doktor Bergeman för en mig tillstött opasslighet, med magplågor, diarhée och hufvudvärk. Han ordinerade en hop medicin och rådde mig för öfrigt att hålla mig inne, det jag ock hela dagen gjorde, emedan min mattighet mest nödgade mig hålla sängen. Mina reskamrater hade redan före min ankomst ifrån Åland beställt sig en båt, som skulle föra oss sjöledes direkt från Åbo till Skarpans, hvarifrån vi ej hade mer än 5 mil till hafvet. Vi kunde härigenom undvika den<noinclude> <references/></noinclude> euficacvlvjcp238liy5pcirbg3s404 104 196866 584268 2024-12-22T14:26:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584268 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ledsamma postvägen, med de många små passen etc. Denna båten var just nu ankommen, men för motvind måste vi uppskjuta afresan. Både jag och mina reskamrater voro i dag, både till middag och kväll, bjudna till assessorn Pomell, men som jag var sjuk, ville de ej gå. Dock hann jag äntligen så öfvertala dem, att de uppfyllde och efterkommo invitationen. Under det jag orkade sitta uppe, roade jag mig med att sitta vid mitt fönster och se några hundra båtar passera utför floden, hvilka varit inne vid den nyss slutade Åbomarknaden. Man såg här så många differenta fartyg, personer etc., att det verkeligen kunnat roa en, som ej mått illa. Emot qvällen infann sig en liten feber, med rysningar, hvarpå, sedan jag tagit in af de ordinerade medikamenterna, jag begaf mig till hvila, hvarförinnan dock mina reskamrater hemkommo och tillförde mig hälsningar från deras värdfolk. <h3>''18 september.''</h3> Fann jag mig, Gudilof, något bättre, så vida att febern och hufvudvärken voro försvunna, dock kontinuerade diarhéen ännu nästan lika starkt. Doktorn, som strax om morgonen besökte mig, förbjöd mig att gå ut den dagen, hvarför ock mina reskamrater blefvo hemma och höllo mig sällskap. Motvinden varade ännu, liksom just apropos för min sjukdom, som annars hade gjort uppehåll i resan. Förmiddagen hade vi besök af bibliotekarien Porthan, och om eftermiddagen af unge herr Hisinger. Om aftonen roade vi oss med ett parti l'hombre, hvarpå vi sedan efter fulländad supé begåfvo oss till hvila. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0m1back9sd7ipklfo302ws5ksp37c3b 104 196867 584269 2024-12-22T14:49:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584269 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h3>''19 september.''</h3> Befann jag mig, Gudilof, så väl att jag kunde kläda mig, men för min inkommoda sjukdom måste jag blifva hemma, då mina reskamrater gingo i kyrkan för att bevista gudstjänsten, den jag fick hålla för mig själf. Motvinden kontinuerade ännu utan apparence till ändring. Sedan vi hemma dinérat, hade vi besök af professor Gadd. Han deducerade både härligen och vidlyftigt lycksaligheten af den skedda förändringen, hvilken langage så mycket mindre bör undras öfver, som han är riddare af den högt utmärkta Wasaorden. I dag afgick äfvenväl med posten, ett bref till min Fru Mor, som jag i går under min sjukdom på sängen skref om vår resa. Emot aftonen kom den obligeanta assessor Pomell till oss och obligerade oss att komma till sig till aftonmåltid, hvarest vi blefvo efter vanligheten mycket höfligt och väl acceuillerade. Som det nu begynte lugna och vinden tycktes blifva ostadig, spådde vi oss vind, och beslöto i det fallet att resa andra morgon bittida, hvarför vi togo afsked hos assessorn och frun och begåfvo oss hem i vårt kvarter. <h3>''20 september.''</h3> Först om morgonen var det nästan alldeles lugnt, men fram på dagen började det något blåsa upp. Vinden var väl nog för knapp för oss, men så kunde vi i anseende till den lilla blåsten hjälpa oss fram med roende, hvarföre vi resolverade, att så fort som möjligt anträda resan, hälst som folket, som skulle överföra oss till Åland voro ledsna öfver det långa uppehållet. Dessutom började folk anmäla sig som passagerare, att följa med på vår båt, hvilket alltid<noinclude> <references/></noinclude> i27vk6wtxq7dpvlolsk11h5c84g2rzf 104 196868 584270 2024-12-22T14:50:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584270 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hade varit besvärligt. Sedan vi klarerat med vårt värdfolk, begåfvo vi oss till båten, som låg nere vid vår sjögård och hvarpå redan våra saker och vagn voro embarkerade, och foro från Åbo stad precis kl. 2. Denna stad är belägen under 60 gr. 28 min. polhöjd, i en låg dal, emellan höjder, vid Aurafloden, där den utfaller i finska viken. Stadens längd öster om ån är 4,940 al:r, men norr och väster 4,500 al:r. Bredden tvärs öfver midt i staden är 2,450 al:r, den har allenast 14 breda gator, men många små krokiga och trånga gränder. Staden är indelt i 6 kvarter. Orten är ej sund, emedan man efter några kvarters gräfning träffar sumpig mark och vatten. 800 gårdar räknas här nu. År 1749 voro här endast 76 stenhus, som dock nu beständigt förökas. Bland stadens vackraste byggnader räknas hofrättshuset, som är vid torget beläget, rådstugan, med torn och slagur på, sockerbruket, landshöfdinge- och Rothsteinska huset, med flera artiga byggnader. Staden till en stor prydnad är på flera gator å ömse sidor lönnar och pilar planterade, som göra en ganska angenäm utsigt, äfven gör ån, som så nätt delar och flyter igenom staden, ett ganska stort agrement och tillika den nyttan, som ej är af de minsta, att alla mindre fartyg kunna gå ända in i staden. Eljest är denna staden ganska lik Upsala, med en å midt igenom, nästan sådan kyrka m. m., dock är Upsala mycket mera reguliert, ty här äro få vackra, långa och raka gator. Här äro väl tre torg, men dock intet så vackert som i Upsala. För öfrigt är den staden rätt behaglig och onekligt en af de både största och vackraste i Sverige. Efter vi ej<noinclude> <references/></noinclude> c0hruaiq34zrqhf35iea2kkpwyu1jtl 104 196869 584271 2024-12-22T14:52:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584271 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hade vind, utan måste bruka granårorna, så tyckte vi, att det ej var skäl att påskynda färden, utan gjorde ett uppehåll vid slottet för att få se detta. Det ligger på en ganska vacker grön betesplats, ungefär ½ fjärdingsväg från staden. Nedanföre är sjön, hvari synes flera med löfträd bevuxna holmar. Kring själfva slottet äro riktiga vallar och bröstvärn, som dock numera tillika med hela byggnaden få förfalla. De flesta fönsterna äro utslagna och rummen alldeles obrukliga, utom kyrkan och några i nedra våningen i ena flygeln, som brukas till magasin. Vaktmästaren har en liten byggning af trä för sin räkning. Kråkor och kajor husera i de gamla rummen, som dock med dräglig depence skulle kunna repareras. I kyrkan hålles hvar söndag gudstjänst för slottsfolket och arrestanterna, som bo i källarna. Kyrkan är ett långt smalt rum, utan några prydnader, med 2:ne rader bänkar. Öfverhetsbänkarna äro från konung Carl den XII:s tid. Altartaflan är nu i senare tider ditsatt, den föreställer Nattvarden; men där bredvid hänger ett bröststycke af vår Frälsare, hudflängd och törnekrönt, som bör räknas för ett mästerstycke, skada att det skall sitta på ett sådant ställe, där intet värde sättes på en så dyrbar och fullkomlig målning. En vacker och ljus sacristia är här, hvari står en liten kur, som grefvinnan Christina Stenbock haft åt sin präst till predikostol, med hennes namn påskrifvet. Trappan upp till kyrkan är ännu ganska bra och bruklig. Rummet, där konung Eric XIV suttit fången, är en liten kammare på östra sidan, där golfvet mest är afnött, af hans ständiga gående. Rummet för hans klocka synes än, men gallren och fönstren äro nu ut-<noinclude> <references/></noinclude> fsgs7cllx9amo3vvo1vuixjj27o6beu 104 196870 584272 2024-12-22T15:08:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584272 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>tagna; det är inbyggt inom en yttermur, som med skotthål för karbiner och musköter är försedd. Härtig Johan hade sitt furstliga säte på östra sidan, lika conditioneradt. Vid ena uppgången vistes oss en sten i muren, hvarpå nio hjärtan voro uthuggna. Där på stället sades en människa vara lefvande inmurad, som slagit nio personer ihjäl. Rummen äro här eljest så förfallna, att när vi gingo på golfven, så brakade och gungade de; på sina ställen voro ock trapporna utnötta. Det är dock skada, att ett dylikt forntidens minnesmärke skall så få förfalla, utan någon hjälp. Sedan vi besett detta, gingo vi åter i vår båt och nyttjade igen granseglena, så att vi kommo upp i vinden och seglade med knappt vindväder öfver en tämligen stor fjärd, då vi kommo till ett litet sund, hvarigenom vi åter måste ro oss upp, och fingo så återigen sätta upp segel. Det regnade väl något, men hade dock god blåst med sig, så att vi klockan vid pass 8 kommo till Nådendal, 6 fjärdingsväg från Åbo, där vi äntligen fingo kvarter hos en af den högt ansenlige stadens rådmän. Denna staden är väl af de allra uslaste i riket; består mäst af fiskarekojor och väderkvarnar. Invånarne föda sig med strumpstickning, som är deras mesta trafik, hvaraf många tusende par årligen utskeppas. Eljest är den staden, som en liten bondeby, med orena och smala gångar, i stället för gator. Vi tänkte få rum på gästgifvaregården, men råkade där en hop fullt folk, som nödgade oss att åter söka oss om, då vi änteligen hos den ofvannämnda rådmannen fingo krypa in i en stuga, som han dessemellan nyttjade till visthus. Vi superade här af vår matsäck, och lade oss sedan i en där för<noinclude> <references/></noinclude> r6vghfkpkshj22za0f112jcy48fv1i4 104 196871 584273 2024-12-22T15:10:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584273 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>oss uppbyschad säng, inne i ett matskåp, där vi ganska illa hvilade öfver natten. <h3>''21 september.''</h3> Om morgonen läto vi bära våra saker ned i båten, men innan afresan besåg jag de ännu synlige rudera efter det där varande gamla nunneklostret. Det synes endast stenhögar på de ställena, där hela byggnaden stått, nu med enbuskar öfverväxte, klostret måtte eljest hafva varit indeladt i små fyrkanter, hvar emellan åter en instängd grön plats i kvadrat varit innesluten; kring kyrkan, som ännu står kvar, och är af den aldra antikaste arkitektur, synes rudera efter ett långt och smalt galleri, som förmodligen varit deras måltidsrum. Kyrkan är mycket mörk. Altaret är nu flyttadt, men däröfver sitter dock den gamla altartaflan kvar, som är en af de allra äldsta och gjord som ett skåp, med alla de heligas bilder uthuggna. Mitt emot där altaret nu står synes äfven de gamla grillerna, som varit i klostertiden, hvar innanföre en abedissa Stina Kurck ligger begrafven. Annars har den lilla stadens borgerskap där gjort sig grafvar, så att det fordna koret är helt uppfylldt. Om klostrets öfverändagång berättades där följande historia, nämligen att nunnorna blifvit allt för strängt hållna, och därföre med all flit sökt tillfälle till umgänge med karlar, men aldrig lyckats, förrän de funno på, att genom grillerna få sin önskan, hvarpå sedan mest alla nunnorna började något växa på tjockleken, då de blefvo från klostret utkörda, inrättningen öfverändakastades, och då säges de många sysslolösa kvinnofolken ha tagit sig för att sticka strumpor, och dymedelst börjat Nådendalsbornas strumpetrafik. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4kv7lbp1zd64ipw8vhhsla19c8k85uv 104 196872 584274 2024-12-22T15:25:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584274 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude>{{Illustration|fil=En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu|sid=59|bildtext=UPPSALA I BÖRJAN AV 1770-TALET.<br />''Ur J. B. Bussers Utkast till beskrifning om Upsala.''}}{{tomrad}}</noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 0y3hv9ci04urz19yi5fdz3gpr4n8xv2 584278 584274 2024-12-22T15:31:31Z Thuresson 20 584278 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Uppsala view from the south 1770 - from Busser, Om Upsala Stad etc.jpg|miniatyr|stående=2.0|{{c|UPPSALA I BÖRJAN AV 1770-TALET.<br />''Ur J. B. Bussers Utkast till beskrifning om Upsala.''}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rsu4a14qbahgpqfb4ax0l47mmqx4pnq 104 196873 584275 2024-12-22T15:25:34Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584275 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 196874 584276 2024-12-22T15:27:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584276 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Sådan är nu historien; dock kan härtill väl läggas: ''Si credere fas est''. Sedan jag besett alla dessa gamla forntidens minnesmärken, stego vi ombord och började att efter vanligheten med granseglen hjälpa oss fram. Men som vädret var oss starkt emot, kommo vi endast ett par mil från Nådendal, till ett rusthåll, som var ganska snyggt och väl byggdt. En student, Granbom kallad, hade uppbyggt och inredt husen, som voro rätt bra, men ägorna hade därpå ej profiterat, utan i dess ställe saknat hans omsorg. Vi fingo där en god kammare, och mådde rätt väl af vår matsäck. roade oss med ett parti l'hombre tills på kvällen, och lade oss sedan att sofva, för att om morgonen kunna åter anträda resan. <h3>''22 september.''</h3> I god tid gåfvo vi oss ut, i ett ganska behageligt väder. Sjön var helt lugn, och som vi ej hade någon svår sjö att arbeta med, hjälpte vi oss med roende tämligen fort. Emot middagen började det något att blåsa, och ehuru vinden för oss var ganska knapp, präjade vi den dock i görligaste måtto, men middagstiden eller något därefter började det att växa upp just en fullkomlig storm, hvilken dock ej strax stäckte vår resa utan fortsattes den det oaktadt tills vi kommo till en stor fjärd, Lälä kallad, hela 5 mil lång, och som vädret var onaturligt starkt, vinden knapp, och mörkret snart kunde öfverraska en, beslöto våra sjömän att lägga i land vid en holme, hvarest var en täml. logeable bondby. En af mina reskamrater och några andra opponerade sig väl något häremot, men så blef det dock därvid, och vi gingo strax upp till<noinclude> <references/></noinclude> 7xqy2e2fpb9mrjf2mj48zjuf2sf714z 104 196875 584277 2024-12-22T15:28:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584277 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>byn. Folket var här, som ålänningar gärna pläga vara, suffisenta och dyra. Vi superade af vår matsäck och lade oss sedan, men sömnen hade svårt att infinna sig på grund af det grufliga stormandet, som varade och tilltog hela natten. <h3>''23 september.''</h3> Ehuru blåsten ej hade lagt sig, voro vi dock för otåliga att vänta, hvarföre vi om morgonen i god tid gåfvo oss ut, men kommo ej fullt en kvarts mil från nattkvarteret, förrän vi för den starka stormens skull måste lägga till vid en liten obebodd holme. Vårt folk roade sig här med att plocka nötter, och vi afbidade med tålamod att blåsten skulle stanna av, för att åter kunna gifva oss ut. Men när vi ända till middagen förgäfves väntat härpå, nödgade vi folket att arbeta och sträfva sig öfver till andra landet, där de visste en by vara belägen omkring ½ mil från sjön. Ehuru promenaden var något lång, valde vi den hellre än att längre under bar himmel tåla blåsten. Vi anlände också, efter en rätt lång och på grund af regnet och det fula vädret svår promenad till en stor by, Björkö, med flera åbor. En stor suffisent käring beneventerade oss och ville inrymma oss alla i ett litet och rätt osnyggt ostrum, men då hon såg att jag gick ut i byn för att välja något convenablare logi, började hon utrymma ett större rum. Som jag då redan hade tingat oss in hos en skräddare, som hade en liten nätt tapetserad kammare, transporterade vi oss med vår resekost dit, utan att fästa afseende vid hennes däröfver betygade bedröfvelse och missnöje. Vår nya värd var vid vår ankomst som bäst syssel-<noinclude> <references/></noinclude> qme3s07pq3nf185or874tygqo2hhdnk 104 196876 584281 2024-12-22T17:05:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584281 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>satt med att undanrödja sina saker. Hans rum var nog litet, men det värsta var att luften där inne var unken. Vi intogo dock där vår middag, men sedan vi fått veta att hustrun hade på våren aflidit i rötfeber, skaffade vi oss nytt kvarter i en af de andra gårdarna, där hofrättsrådet Anrep med sin fru och svit en hel vecka legat och just dagen förut lämnat. På mindre än 2 timmar flyttade vi sålunda tre gånger, hvaråt vi hade mycket roligt. Sedan vi intagit det tredje logementet, gjorde vi ett parti l'hombre, superade sedan och lade oss så till hvila. <h3>''24 september.''</h3> Stormen hade ej ännu minskat, utan fortfor med nästan fördubblad våldsamhet. Vi beslöto därför att afbida ett mera gynnande och blidare väderskifte. Det stormade dock fortfarande ända tills mot mörkningen, då det äntligen började lugna. Otåliga öfver de många uppehållen i resan och oroliga därför att matsäcken började sjunga på sista versen, kommo vi öfverens om att, hur vädret än var, följande morgon tidigt vara på benen och fortsätta resan. <h3>''25 september.''</h3> Voro vi i så god tid klädda och i rörelse, att vi just i dagningen hunno fram till vår båt, och hade sålunda i mörkret gjort den ofvannämnde promenaden af inemot ½ mil. Vi väckte strax upp sjöfolket, som ännu sofvo, och begåfvo oss af. Men som sjön var lugn, och vi med roende måste hjälpa oss fram, gick det blott långsamt, tills vi mot middagen började få en bra stark, men tillika ganska<noinclude> <references/></noinclude> rsy3fl16zhwyqva85iipkom1pvr9z0f 104 196877 584282 2024-12-22T17:09:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584282 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>knapp vind. Vi befunno oss då på den stora fjärden Lälå, och blefvo bra hulpna af den friska kåren, så att vi kl. mot 5 lyckligen anlände till Bomarsund, där vår postillon var hemma och hvarifrån vi sedan skulle resa landvägen till hafvet på andra sidan Åland. Sedan vi debarkerat alla våra saker, beslöto vi att under natten fortsätta resan, för att dagen därpå för öfverfärden till Sverige kunna profitera af den favorabla vind, som nu blåste. Vi fingo äntl. kl. 7 hästar, och afreste från Bomarsund till Haraldsby, och vidare därifrån till Emkarby, hvarest vi dock måste passera en liten färja. Sedan därifrån till Frebbenby, och därnäst till Marsund, hvarest vi hade en färja, som förde oss en hel fjärdedels väg öfver sjön, hvarifrån vi sedan landvägen reste till Eckerön, sista gästgifvaregården, vid hafvet, dit vi lyckligen andra morgonen kl. mellan 6 och 7 anlände. <h3>''26 september.''</h3> Så snart vi voro ankomna till Eckerön, gjorde vi strax anstalt för att få båt, emedan vinden var tämligen gynnsam, ehuru hafvet mest var lugnt. Just som vi kommo fram, afreste postjakten, på hvilken en kapten v. Schantz var med. Vi fingo emellertid båt, och afreste från Eckerön kl. mot 9 om morgonen. Hafvet var väl lugnt, emedan det alls intet blåste, dock var där mycket dödsvall af de förra stormarna, som dock ej gjorde oss någon skada, emedan sjöfolket nolens volens måste ro. När vi voro utkomne några mil i hafvet, blef vinden allt knappare och knappare, och därtill infann sig ett ganska starkt sjömörker, så att besättningen par force<noinclude> <references/></noinclude> 9915x7iwjdq836j2jb486jr94dt7hv8 104 196878 584283 2024-12-22T17:11:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584283 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ville vända om. Men vi nödgade dem att fortsätta ro, för att se hvad ändring som kunde blifva. Mot middagen klarnade himmelen åter upp, sjömörkret försvann, och vinden började att blifva litet mer gynnsam, ehuru ganska svag. Dock kom oss till hjälp en liten frisk pust midt på dagen, som skjutsade oss ett stycke på väg. Så blev det åter lugnväder, som varade ända tills vi anlände till Grisslehamn. Vi måste således hela tiden bruka årorna, men det skedde med sådan kraft, att vi hunno upp och foro förbi postjakten, som afgått ett par timmar före oss. Äntligen efter mycket sträfvande anlände vi kl. 7 om aftonen till Grisslehamn, där vi i det för kronans räkning till resandes nytta uppbyggda stenhuset blefvo logerade. En timme efter vår ankomst anlände äfven postjakten, då vårt lilla ressällskap blef förökt med kapten v. Schantz och regementsskrivaren Kolmberg. Vår matsäck hade räckt till dess vi kommo på svensk botten, men var nu slut, hvarför vi af postmästaren i Grisslehamn begärde något att äta. Det blef ganska litet och uselt men dock väl betaldt. Som vi hade rest hela förra natten, var hvilan nu både behöflig och angenäm, hvarförinnan vi dock afsände kapten v. Schantz’ ena dräng, för att för morgondagens färd beställa hästar. <h3>''27 september.''</h3> Vi hade redan druckit kaffe och voro alldeles resfärdiga kl. 5 om morgonen, men måste dock vänta på hästar ända tills kl. 7, då vi alla på en gång afreste. I början ville hästarna göra sig något galna, men blefvo de sedan så tämligen späkta. Vi hade promt för oss på alla gästgifvaregårdar hästar stå-<noinclude> <references/></noinclude> a2ec542xg16bncmx1i5vzj7mq07aij0 104 196879 584285 2024-12-22T17:15:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584285 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ende, som gjorde, att vi kl. 5 e. m. redan hade tillbakalagt halfva vägen till Stockholm från Grisslehamn, som var 6 mil. Vi anlände då till gästgifvaregården Hall, som hålles för att vara den logeablaste på hela vägen, hvarföre och som det då började regna samtliga mina reskamrater kommo öfverens om att dröja där öfver natten och bittida morgonen därpå fortsätta resan. Ehuru jag långt hellre hade rest än legat stilla, fogade jag mig dock däruti. <h3>''28 september.''</h3> Voro vi om morgonen i tämligen god tid ute och fingo på alla gästgifvaregårdar prompt hästar, så att vi lyckligen kl. 12 middagstiden ankommo till Stockholm. Jag körde då strax in hos vår gamle kommissionär kassören Jung, på Norrlandsgatan, där jag åt middag, och blef offererad rum så länge, tills det för mig beställda kvarteret på Västerlånggatan skulle blifva ledigt, men mina reskamrater foro till sina kvarter i staden. Ehuru ej mer än ett år hade förflutit, sedan jag sist var i Stockholm, tyckte jag dock, att det var 50 procent ledsammare och ohyggligare, först när jag kom ihåg den stora och irreparabla förlust, jag sedan min därvaro gjort genom min aldrig nog vördade och begråtne herr fars död, och sedan i anseende till den stora försiggångna omstöpningen, som emellertid så underligen försiggått. Som det äfven var postdag, tog jag tillfället i akt för att avertera min fru mor om min Gudi lof lyckliga hitkomst. Annars var jag hela dagen hemma, tills om aftonen kl. 6, då jag i sällskap med unga Jungen, helt oklädd, inkognito, gick till Humlegården och besåg en komedi,<noinclude> <references/></noinclude> drjtnpzzre917e17o5308esrvzhfbhb 104 196880 584286 2024-12-22T17:23:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584286 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>''Slafvarnas ö'' kallad, som uppfördes af en svensk trupp, men ganska illa, mot hvad den pjesen hade kunnat göras, par rapport de nous et de notre propre situation à present. De hade äfven som Nach-komedi en så burlesk pjes, att jag ångrade mera den tiden än pengarna jag använde därpå. Jag hade placerat mig så fördelaktigt, att jag utan att blifva sedd eller känd, lyckligen kom hem i mitt kvarter, där jag superade, och sedan ganska trött af resan begaf mig till hvila. <h3>''29 september.''</h3> Var jag förmiddagen och uppvaktade min farbror, som då just var upptagen med att flytta från Kungsholmen in i staden. Middagen åt jag hos min faster friherrinnan Kinninmundt, hvarefter jag sedan om eftermiddagen gjorde visit hos generalen Björnberg, som också stod i begrepp att flytta till sitt nyss köpta hus på Lilla Trädgårdsgatan, och hos friherrinnan Wrangel, hvarest jag åter hade en bitter souvenir af min saknad och de roliga stunder, som så ljuft där blefvo passerade. På aftonen åt jag hemma, hvarefter Morphæus fick mig i sitt sköte. <h3>''30 september.''</h3> Hade jag till kl. 8 beställt en hyrvagn, för att göra några uppvaktningar och for till grefve Hessenstein, samt riksråden Hjärne, Ribbing, Wrangel, Horn m. fl. På alla ställen, där herrarne voro hemma, blef jag mycket graciöst acceuillerad. Efter fulländade uppvaktningar gjorde jag en tur åt torget, där jag så när blifvit solblind, af de många blänkande guld- och silfver-<noinclude> <references/></noinclude> nh9qaxkx5bycbvzocuy335nu6ddhgj5 104 196881 584287 2024-12-22T17:25:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584287 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>troféer, som lyste på borgare och gardesunderoſficerare, till hågkomst af svenska frihetens nederlag. — Jag skyndade mig så fort som möjligt från torget för att slippa se denna ståten och dinerade hemma. På eftermiddagen gjorde jag unga Trolle visit, då vi båda sedan följdes åt på Operan, där den så mycket omtalade {{Samma som|på|Q=Q31897058|ord=''Thetis och Pelée''}} spelades, selon mon gout rätt väl och med ganska artig och väl passad musik och dekorationer. Prins Carl, den ende af öfverheten som befann sig i staden, var på operan, och i hans loge sågs grefvinnan Ribbing. Operan varade ända till ½ 10, då jag begaf mig hem till hvila. <h3>''1 oktober.''</h3> Var jag ockuperad med att flytta till mitt nya logement på Västerlånggatan, hos tenngjutaren Rydman, där jag för 3 plåtars hyra i veckan fått rätt vackra rum. Middagen åt jag hos kassören Jung, och om aftonen åt jag, tillika med unga Jungen, hos en fru Vinbom i Kyrkobrinken. <h3>''2 oktober.''</h3> Sedan jag var klädd, ämnade jag mig i kyrkan och gick till den ändan först till slottskapellet och sedan till Finska kyrkan, men förgäfves. Alla kyrkor voro redan så uppfyllda, att man ej ens kunde hinna till kyrkodörren, ty utom det att böndagen då firades hade K. Maj:t tillika bestämt dagen till en allmän tacksägelsedag för den goda årsväxten, hvarföre ännu mera folk samlades i kyrkorna. När jag gjort flera fåfänga försök att komma in någonstans, gick jag till min faster, hvarest jag åt middag. Därefter gick jag på några visiter, då jag först var hos friherrinnan Hasenkampff men af<noinclude> <references/></noinclude> fo78kkqwjupo4ddqjfvluzbu0oyhzrr 104 196882 584300 2024-12-22T20:57:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584300 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />60</noinclude>som för att krossa ligisternas, hvilkas dofva mummel antydde missnöje, förvåning och fruktan. Hertigen af Guise stod liksom tillintetgjord, och stora svettdroppar pärlade på hans panna; han utbyttte en blick med hertigen af Mayenne och kardinalen. Kardinalen lämnade den grupp, af hvilken han omgafs och nalkades sin bror, till hvilken han hviskade: — Frans, jag fruktar, att vi icke äro i säkerhet här. Låt oss skynda att taga afsked, ty folket har sina nycker, och den konung, som det i går afskydde, kan för några dar åtminstone bli dess afgud. — Ja, sade Mayenne, låt oss aflägsna oss. Vänta vår bror här, så skall jag gå och förbereda vår reträtt. Under tiden hade konungen undertecknat den akt, som på förhand var uppsatt af herr de Morvilliers, den ende hvilken utom änkedrottningen var invigd i hemligheten; med den glädtighet han så väl föstod att antaga, när han ville, räckte Henrik III sedan pennan åt hertigen af Guise, och i det han med fingret utpekade stället på papperet, sade han med stark näston: — Underteckna då, min älskade kusin, just där nedanför mig, och sedan kommer hertigens af Mayenne tur. Men hertigen af Mayenne var redan nere i trappan, och kardinalen hade kommit ut i andra rummet. Konungen märkte deras frånvaro och sade: — Lämna då pennan åt vår öfverhofjägmästare. Hertigen undertecknade, lämnade pennan åt grefve de Monsoreau och gjorde en rörelse för att aflägsna sig. — Vänta litet, sade konungen. Och under det den närvarande adeln och alla korporationernas äldste beredde sig att underteckna, dels nedanför konungens egen namnteckning, dels på vidhängande blad, till hvilka sedan de blad skulle läggas, på hvilka kvällen förut hvem som helst, hög och låg, frälse och ofrälse, haft rättighet att teckna sitt namn, sade konungen till hertigen af Guise: — Min kusin, jag förmodar, det ni ämnat att till vår hufvudstads försvar bilda en stark armé af ligans förenade krafter. Denna armé är nu organiserad, och det på ett passande sätt, emedan parisarnes naturliga fältherre är konungen. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cybvvnt67kkbcsr3elefg8k28xutyhh 104 196883 584301 2024-12-22T21:00:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584301 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|61}}</noinclude>— Visserligen, sire, svarade hertigen, utan att rätt veta hvad han sade. — Men jag glömmer icke, fortfor konungen, att jag äfven har en annan armé, och att befälet öfver denna armé med rätta tillkommer rikets förnämsta krigare: således, medan jag kommenderar ligan, res ni, min kusin, och kommendera arméen. — När skall jag resa, ers majestät? frågade hertigen. — Genast, svarade konungen. — Henrik! Henrik! ropade Chicot, hvilken af etiketten förbjöds att springa fram ochi hejda konungen midt i hans tal. Men som Henrik ej hade hört hvad Chicot sade, eller, om han också hört det, ej förstått hvad han menade, nalades Chicot bugande, med en stor penna i handen, banande sig väg ända fram till Henrik och hviskade: — Tiger du då inte, ditt dumhufvud? Men det var för sent, ty konungen hade redan till hertien af Guise öfverlämnat dess på förhand uppsatta och undertecknade fullmakt, och detta i trots af gascognarens åtbörder och grimaser. Hertigen af Guise mottog fullmakten och begaf sig bort … Kardinalen väntade på honom vid salsdörren, och Mayenne inväntade bägge vid Louvrens port. De stego alla tre till häst, och inom tio minuter voro de utom Paris. De öfriga drogo sig så småningom tillbaka; somliga ropade: lefve konungen! andra: lefve ligan! — Så har jag då, sade Henrik, löst det stora problemet. — Ja, mumlade Chicot, du är just en präktig räknemästare. — Utan tvifvel, svarade konungen, ty jag förmådde ju alla de där skälmarna att ropa olika och ändå ropa det samma. — Ack, sire, sire, ropade favoriterna, som stojande trängdes omkring konungen, hvilken sublim idé ni haft! — De tro nu, att det skall komma att regna pengar som manna, menade Chicot. Henrik fördes i triumf till sina rum, men Chicot spelade rollen af forntidens anklagare, i det han förföljde sin herre med sin klagan. Denna Chicots envishet att påminna dagens afgud, det han var blott en dödlig människa, förvånade konungen till den grad, att han afskedade alla och förblef ensam med Chicot. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> k5nq8zv3fl79jdn6088e908rfk5kz0b 104 196884 584302 2024-12-22T21:04:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584302 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />62</noinclude>— Hör på, sade Henrik, i det han vände sig till gascognaren, ni är då aldrig nöjd, mäster Chicot, och det börjar bli alldeles odrägligt. Det är inte höflighet, jag ber dig om, utan sundt förstånd. — Du har rätt, Henrik, sade Chicot, ty det är just det, du bäst behöfde. — Medgif åtminstone, att det är bra speladt af mig. — Det är just det, jag inte kan medge. — Jaså, du är afundsjuk, herr konung af Frankrike? — Jag? Gud bevare mig! Kommer aldrig i fråga att jag afundas dig. — Ständigt samma häcklare! … — Ack, hvilken egenkärlek! — Säg, är jag konung öfver ligan eller ej? — Det är otvifvelaktigt, att du det är. Men … — Men hvad? — Men du är icke mer konung af Frankrike. — Hvem är det då? — Alla, utom du, Henrik; din bror först och främst. — Min bror? Hvem talar du om? — Om hvem annan än hertigen af Anjou! — Som är min fånge. — Ja, men så fånge han är, är han smord till konung. och det är inte du. — Af hvem är han då smord? — Af kardinalen af Guise. Kom nu, Henrik, och tala om din polis; man smörjer en konung i Paris i närvaro af trettiotre personer i Saint-Genovevas kyrka, och du vet det icke? — Hur kan du veta det, som jag icke vet? — Därför att herr de Morvilliers är din polismästare, men jag däremot min egen polismästare. Konungen rynkade ögonbrynen. — Således, utan att räkna Henrik af Valois, ha vi Frans af Anjou som konung af Frankrike, och sedan, tillade Chicot, i det han låtsades leta i sitt minne, ha vi äfven hertigen af Guise. — Hertigen af Guise? Vacker konung, minsann, som jag förvisar och skickar till arméen! — Ja, just som man icke hade förvisat dig till Polen, just som det icke vore närmare mellan la Charité och Louvren, än mellan Krakau och Paris! Att du skickat honom<noinclude> <references/></noinclude> evssrn5kqi1bs9snvidr3373g6ctg06 104 196885 584303 2024-12-22T21:07:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584303 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|63}}</noinclude>arméen, däri ligger då det fina i din manöver! Du ställer trettiotusen man under hans befäl, för tusan, och hvilken armé sedan! … Jo, en riktig armé … inte en sådan som din liga … Åh nej, en armé af borgare är lagom åt Henrik af Valois, favoriternas konung; men Henrik af Guise måste ha en armé af soldater, och hvilka soldater sedan? Härdade stridsmän, i stånd att slå tjugu sådana arméer som ligan! Om Henrik af Guise en dag finge det infallet att bli konung till namnet, behöfde han bara vända sina trumpeter åt hufvudstaden till och säga: Framåt! Låt oss svälja Paris i en munsbit, och Henrik af Valois och Louvren med! och de gökarne skulle nog göra det, jag känner dem jag. — Ni glömmer bara en sak, djupsinnige herr politiker. — Nå, det kan vara möjligt, i synnerhet om det jag glömt är namnet på en fjärde konung. — Nej, ni glömmer, återtog Henrik föraktfullt, att då man vill regera öfver Frankrike, när det är en Valois, som bär kronan, så måste man litet se tillbaka och räkna förfäderna. Om något sådant skulle falla hertigen af Anjou in, så betyder det ingenting; ty hans börd kan berättiga honom att äga anspråk; hans och mina förfäder äro de samma; emellan oss må alltför gärna vara tvist om saken, ty oss emellan är det blott förstfödslorätten, som är afgörande, ingenting annat … Men Guise …! Ah, mäster Chicot, min vän, laga, att du får studera heraldiken, och säg sedan, om de franska liljorna icke äro förnämligare än de lotringska fåglarna? — Men, Henrik, just däri ligger misstaget: Guise är af högre börd, än du menar. — Af högre börd än jag själf kanske? frågade Henrik småleende. — Det är inte något kanske det, min lille Henrik. — Ni är en narr, herr Chicot. — Det är så min titel. — Men jag menar, att ni verkligen är tokig, tokig, så att ni borde bindas. Gå och laga, att ni får lära er läsa, min vän. — Välan, Henrik, du, som kan läsa och inte behöfver gå tillbaka i skolan som jag, läs då det här. Chicot uppdrog härvid ur sin bröstficka det pergament, hvarpå mäster Nicolas David skrifvit den oss bekanta<noinclude> <references/></noinclude> rgtvl8zxevf2c9cpscltk446sgfjekr 104 196886 584304 2024-12-22T21:10:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584304 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />64</noinclude>genealogien, hvilken af påfven blifvit undertecknad i Avignon, och som bevisade, att Henrik af Guise härstammade från Karl den store. Henrik bleknade, då han kastade ögonen på pergamentet och bredvid legatens underskrift sågs Sanct Peters insegel. — Hvad säger du om det där, Henrik? Äro ej de franska liljorna något förringade, eller hur? Jag tycker, att de lotringska fåglarna vilja flyga lika högt som Cæsars örn. — Hur har du skaffat dig det här släktregistret? — Ah, det låg under advokaten Nicolas Davids hufvudgärd, då han här om dagen var i Lyon. — Hvem tog det därstädes? — En min gode vän, som är munk och heter — Gorenflot. — Hvad utropade Henrik; den där afskyvärde ränkmakaren, som höll det eldfängda talet i Saint Genovevas kloster, och som i går förolämpade mig på gatan? Då har han stulit det. — Nej, han har tagit det med våld. — Från Nicolas David, den slagskämpen? Och sedan han uträttat en så viktig tjänst, har han ändå ej inställt sig hos mig för att få belöning? — Han har helt ödmjukt gått tillbaka i sitt kloster och begär bara, att man skall glömma, det han någonsin varit därifrån. — Chicot, på min ära skall ej din vän få första lediga abbotsstift. — Tackar, på hans vägnar, sade Chicot och tillade för sig själf: Nu har jag min vän Gorenflot emellan Mayenne och Valois, emellan repet och prebendet; hvilketdera blir hans öde: att bli hängd eller att bli abbé? {{linje|5em}} <section end=kap10 /> <section begin=kap11 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">11. <br /><b>Eteocles och Polynices.</b></h2> Den högtidliga dag då ligan stadfästes, slöts lika bullersamt, som den hade börjat. Konungens vänner gladde sig; ligans predikanter bered-<noinclude> <references/></noinclude> gdzmcg1xdt5kb6l5l35lqoqkdeh5q8p 0 196887 584305 2024-12-22T21:11:55Z Thuresson 20 Kap 10 584305 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu" from=393 to=398 fromsection="kap10" tosection="kap10" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Grefvinnan de Monsoreau|050]] 4est3r58uf0vs7vnv4jzba5s46uwoel 104 196888 584311 2024-12-22T22:49:26Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584311 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|72|{{st|<b>OM RUNSTENARS ÅLDER</b>}}|2 Cap.}}</noinclude>“2. De öfrige {{sp|{{st|ᚢᚯᚴᚼᚾᛅᛚᛦ}}}} tyckas ock til störste Delen kunna {{ant|deduceras}} ifrån {{ant|Latinorum Litteris,}} i synnerhet, när man {{ant|considererar}} 1. At desse Latinske Bokstäfwer torde af en Del den Tidens (näml. för Christendomen här i Sverje) oförfarne och olärde Munkar därute blifwit {{ant|formerade}} så {{ant|grossierement,}} at wåre wid Cristendomens Början fått Anledning til den Figur, som de på dessa senare Runor gifwit. 2. Tyckes böra i agt tagas, at wåre, när de den Tiden, som sades, fingo Bokstäfwer hit in i Swerje, lämpade de dem til åtskilliga Bruk, hwilket af deras åtskilliga Namn af Runor, är klart. Nu hade de, utan Twifwel, af långlige Tider förut i bruk, at uprätta Stenar öfwer sine Döde {{ant|(Bauta-old);}} men före Christendoms-Tiden ristades inga Runor på sådane Stenar, emedan de sannolikt ej hade några. {{ant|Notabelt}} är, at sådane Stenar utan Skrift finnas ännu på många Ställen. Desse Bokstäfwer, som de af nyss inkomne {{ant|<i>literis, leui quadam immutatione,</i>}} lämpade til den {{ant|usum}} at ristas på Stenar; kallade de Alfrunor, och skåro dem äfwen sedermera på Runstafwar, hwilke måtte wäl wara senare begynte, än Runstenarne. Det tyckes liksom ibland den Tidens nye Christne skolat warit en Twistighet, om de {{ant|<i>salva Conscientia</i>}} skulle kunna bruka den gamle Hedniske Seden at uprätta Stenar öfwer sine Döde, eller ock, om de borde rita Runor på Stenar, som såleds efter Hedniskt Sätt uprättades. De inkomne Munkar lära warit däremot: andre åter mindre {{ant|bigots}} tykt, at det warit en {{ant|indifferent}} Sak; hwadan denna {{ant|formula}} på en Runsten torde härflyta: {{ant|dulir alfrunar disir Isi Gud}}. Ändtel. hafwa de förre med Tiden fått råda, och det gamla Hedniske Bruket, at uprätta Stenar, såsom ock det nyss begynta at rita dem med Runor, blifwit afskaffat, efter det senare ej kunde ske utan det förra. Och på sådant Sätt torde den bekanta {{ant|<i>abolitio Runarum</i>}} wara til förstående, näml. om de slags Latinske Bokstäfwer allenast, som brukades på Stenar. Hwad Troll-Runor angår, så lärer den {{ant|superstition}} straxt efter Christendomens inkomst, såsom högst skadelig, äfwen, {{ant|<i>quatenus fieri potuit,</i>}} blifwit utrotad.“ 3. “Kallas Runorna på et och annat Ställe hos wåre äldste {{ant|Scriptores}} {{sp|Stafwar}}, som icke wäl lämpar sig til Helsingrunorna. I {{ant|Runa-Capitule}} står {{ant|Run mun tu finna &c. miog stinna stafva, miog stora stafva}}. Själfwa ordet {{sp|Bokstaf}} tyckes ock häraf hafwa sit Ursprung.“ 4. “Finnas Runstenar med {{ant|<i>vulgaribus runis,</i>}} hwilka klarl. synas hafwa blifwit satte just wid Christendomens Början; såsom den i Ö-<noinclude> {{huvud|||ster-}} <references/></noinclude> 7dcu6aubtjsf709fld8ihbzuoai6k65 104 196889 584314 2024-12-23T02:01:19Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584314 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|2 Cap.|{{st|<b>OCH ÅTSKILLIGA SLAG.</b>}}|73}}</noinclude>stergylln, på hvilken nämnas twänne Personer, af hwilke den ene blifwit lagd i Kyrkogården, och den andre {{ant|i warum akri,}} efter han war Hedning {{ant|<i>sine dubio</i>}}. Äro nu inge Runstenar äldre, än Christendomen i Swerje; så måste wäl Helsinge-Runstenarne wara yngre än denne förenämde.“ 5. “Finner man af Stenarnes Jämförande, at på några är en hel {{ant|simpel}} och {{ant|rud}} Ritning, men åter på andre mera konstiga Slängor och Drakar, kunnandes man, på deras Hufwud och Fötter, känna igen Munkritningen, af hwilken man ännu har {{ant|specimina}} i wåra Kyrkor och gamle {{ant|<i>Mste. Missaler</i>}} och {{ant|<i>horis</i>}}. Och sluter man billigt, at, som denna Ritning blifwit af Munkarne efter Handen här införd; så äro ock de Stenar yngre, på hwilke finnas klara {{ant|<i>Vestigia</i>}} af samma Ritning, men de åter äldre, hwilkas Ritning, om den så må kallas, hel {{ant|simplement}} och {{ant|rudement}} består uti några {{ant|<i>parallele lineer</i>}}. Om man nu jämförer Tuna- och Rogsta-Stenen {{ant|&c.}} med någre af wåre {{ant|lapidibus cum vulgaribus runis,}} såsom Håga-Stenen, nu här i Trägården (Sl. Domprosten Ol. Celsii) stående, och månge flere; så tyckes, at förbemälte Helsinge-Stenar ej lära wara ibland de förste, som blifwit satte, men wäl desse senare.“ 6. “Tyckes man just kunna se och finna, huru Helsingrunorna blifwit formerade i Anledning af de andre {{ant|<i>vulgaire,</i>}} och hafwa de utan Twifwel länge skurit dem i Trä innan de ritade dem på Stenar, som af deras {{ant|<i>figura cuspidata</i>}} kan synas: lärandes de så småningom want sig wid at uprita Twärstrekarne allena, i Tanka at sedan sätta Stafwarne til. Och sedan de förmärkte, at en stor Del af Bokstäfwerne kunde läsas utan Stafrar, hafwa de {{ant|<i>leviter immuterat</i>}} de andre på det Sätt, at ock Stafwarne wid dem kunde umbäras, såsom til Ex. hwad de förre angår {{sp|{{st|ᚢᚦᚴᚾᛁᛅᛋᛐᛚ}}}}, hwilka blifwa Helsinge-Runor antingen 1. man tager Stafwen bort, eller 2. behåller Stafwen, emedan Runan ej består af mera än blotta Stafwen, eller 3. behåller någon Del af Runan, emedan hon ej har någon Staf (såsom {{st|ᛋ}}). Och hwad de senare angår, såsom {{sp|{{st|ᚠᚬᚱᚼᛒᛘᛦ}}}}; så, emedan Stafwen icke kunde tagas bort, utan at antingen Twetydighet i Läsande, eller Widlyftighet i Skrifwande existerade, antogo de någre andre Wariationer af Strek, såsom {{st|/}} i Stället för {{st|ᚠ}}: {{st|﹅}} i Stället för {{st|ᚯ}}: {{st|𐑩}}<noinclude> {{huvud||K|“i Stäl-}} <references/></noinclude> e4nbyrfglfxlsu5lzuuxqn8vidoaonl 104 196890 584323 2024-12-23T11:32:39Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584323 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" /></noinclude> <h3 style="text-align:center">Far och dotter.</h3> {{c|'''En idyll.'''}} {{c|'''1.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|{{Initial|U}}ret med göken slog tu, då man slutat att äta, ty tidigt{{em|3}} Älskade prestfar middag få, såsom brukligt på landet: Uppe i otta han var, först läste han bibeln och sedan Egnades timmar väl två åt Homer eller Plato, hans vänner; Därnäst kaffet kom in; se’n tände han stoppade pipan,}}<noinclude> <references/></noinclude> 3p68l65que6g5uvj4idrt8h194fr2nu 104 196891 584324 2024-12-23T11:35:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584324 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;236&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Silfverbeslagen och fylld med en blandning af »Hoppet» och knaster; Hvirflande rök uppsteg och han njöt af de ringlande skyar. Förmiddagsvärfven hans tid upptogo med stämmor och kyrkbok, Skolor och nattvardsläsning och tankar på nästa predikan, Färder till sjuka också och de döendes sista hugsvalan, Råd åt församlingens folk rådfrågande vördige herden, Vandring bland åkrarnes gull, boställets ej torftiga tegar, Tills att, när klockan var ett och på ekbord ångade maten, Fryntlig till salen han gick, där den adertonåriga Elsa, Enklingens höstfröjd, sedsam stod och förbidade fadren, Bytande stundom ett ord med den lärde och dystre adjunkten. Strax när den gamle kom in, uppklarnade flickan och mötte}}<noinclude> <references/></noinclude> phqtia7n8f28a809981tlv4yxuvpy7k 584325 584324 2024-12-23T11:35:43Z PWidergren 11678 584325 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;234&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Silfverbeslagen och fylld med en blandning af »Hoppet» och knaster; Hvirflande rök uppsteg och han njöt af de ringlande skyar. Förmiddagsvärfven hans tid upptogo med stämmor och kyrkbok, Skolor och nattvardsläsning och tankar på nästa predikan, Färder till sjuka också och de döendes sista hugsvalan, Råd åt församlingens folk rådfrågande vördige herden, Vandring bland åkrarnes gull, boställets ej torftiga tegar, Tills att, när klockan var ett och på ekbord ångade maten, Fryntlig till salen han gick, där den adertonåriga Elsa, Enklingens höstfröjd, sedsam stod och förbidade fadren, Bytande stundom ett ord med den lärde och dystre adjunkten. Strax när den gamle kom in, uppklarnade flickan och mötte}}<noinclude> <references/></noinclude> 71voyv5kdubibhcjjgq9vykyukd9w1h 104 196892 584326 2024-12-23T11:41:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584326 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;235&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=stanza|Trofast, vänlig hans vänliga blick, som det höfves en dotter, Molnet kring pannan försvann och så klart som en källa sin himmel Speglade ögat igen mildtskimrande friden i hjärtat, Oskuld, lydnad och stilla behag och den barnsliga fromhet.}} {{Dikt|start=open|end=follow|Trefnad och glam hade herrskat idag vid den landtliga måltid,{{em|2.8}} Kyrkherrn hade som gäst egt ungdomsvännen från fordom Hvilken, fast halfmilsväg och ej mera dem skilde till bostad, Knappt en gång hvar vecka kom dit för att språka och gräla, Tala om bilder från flyktade dar och om minnen från Fyris. Läkare var han till yrke, herr Adolf, och aktad i orten,}}<noinclude> <references/></noinclude> 8l6m5yq24rame2vcw08rut4wyadbnxt 104 196893 584327 2024-12-23T11:50:57Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584327 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;236&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Ogift, knarrig och sur, men med skalken så ofta på läppen, Hjärta af gull, sträft blickande kring sig och snusande ständigt, Fnurrig mot fattig och rik, men de fattige hjälpande träget Icke med läkdom blott, som hans plikt bjöd, äfven med pengar. Smög han två banko ibland under dynan åt torparebarnet, Snäste han argt, om hans list, upptäckt, blef af torparen tackad, Röt som en varg, tog en pris och förnyade gåfvan som snarast, Skällde på osnyggt »pack» och för packet dock lindrade lifvet. Stolt fritänkare tycktes han ock, spotskt log han åt fördom, Speord gaf åt adjunkten och fräste om salvelse hånfullt. Känslig ändå på sitt sätt var den vresige; tårar på kinden Kommo som dagg på en hed, när det taltes om Israel Hwasser.}}<noinclude> <references/></noinclude> 2q7frt6hnxqok2wwt9gj3ui5baev5ax 104 196894 584328 2024-12-23T11:53:32Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584328 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;237&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Sådan han var. Till hans ära med ölet det hundradeåra Hade man rätterna kryddat idag, nöjd steg man från bordet, Nöjda ej alla ändå: svårt missnöjd syntes adjunkten, Gramse med skäl på den svordomsslösande doktorn, som hädiskt Ofta med kötted stärkte sitt tal, fullsmusande västen.}} {{Dikt|start=open|end=follow|Knappt man från bordet gått upp; då talte den vördige kyrkherrn: »Elsa, vårt brädspel bringa oss hit, gif piporna äfven! Blossande sakta, jag pröfve, om ej storskrytaren Adolf Tukta jag kan med en jan: sist stod jag på vägen att vinna, Hemma jag var nära nog, när den bofven tog plötsligt ett kronspel. Hämnd nog bjudes mig nu, mångsiffriga allor jag anar».}}<noinclude> <references/></noinclude> 8cb4d89b92j2n9lfk0sughlrg0cjxds 104 196895 584329 2024-12-23T11:56:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584329 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;238&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Tog så adjunkten till ord: »byfolket har klagat på spelet, Klander man hör öfverallt — nu jag nödgas att säga det öppet — Därför att tiden med slikt tillbringas i själfvaste prestgåln. Kyrkherrn gör hvad han vill, helt afgjordt kunde jag tegat, Rätt är dock rätt. Se, splitets och söndringens tid är för handen, Sekterna sticka sig upp, missnöjet har grott öfver bygden. Varsam vare man nu; kyrkherdarne gifve exempel! Spelet ej anstår heller en prest. Själftuktan och fromhet Höfvas oss främst att ej allt neddrages i hvirfveln af oro. Kyrkan ett Babel benämns, skenkristne vi kallas af mängden, Aktom oss noga, att icke med skäl de må gifva oss namnet.» Sade, och rodnade själf att så dristig han varit, adjunkten.}}<noinclude> <references/></noinclude> 8kwjn6jkvxz4al5b78uby8o1dm1y1na