Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 2 173986 584378 584109 2024-12-23T22:36:43Z L PBot 7648 Uppdaterar listan med 147 saknade index. 584378 wikitext text/x-wiki Nedan följer en lista över index-sidor som inte är [https://w.wiki/7Jjy kopplade till något wikidata-objekt (genom P1957)]. ===Validerade index (2)=== * [[Index:Arbetets söner]] * [[Index:Haga slottsruin]] ===Korrekturlästa index (22)=== * [[Index:14de odet i andra boken av Horatius.jpg]] * [[Index:Aftonbladet 1912-08-02 s.7.jpg]] * [[Index:Beskrivning till förslag till generalstadsplan för Linköping december 1923.pdf]] * [[Index:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu]] * [[Index:Den blomstertid nu kommer.png]] * [[Index:Fruentimmers-Tidningar 1772 29–32.pdf]] * [[Index:Handskrift KB B 193 - Fragment av äldre Västgötalagen.pdf]] * [[Index:KVA vol 28 29]] * [[Index:Kongl. Maj-ts Nådige Förordning Angående De Fremmandes Fahrt på Swerige och Finland (Produktplakatet).pdf]] * [[Index:Kongl. maj-ts Förklaring, Öfwer Förordningen af den 10 Nov. 1724, angående de Främmandes Fahrt på Swerige och Finland.pdf]] * [[Index:Konventikelplakatet.djvu]] * [[Index:Landrydiana.djvu]] * [[Index:Lincolnvisan]] * [[Index:Linköpingsutställningen i SDS 1920-07-16.jpg]] * [[Index:Normalupplagan (1883)]] * [[Index:Nornan: Elias Sehlstedt]] * [[Index:SLS 367 uppteckning 553 (1924) Jungfrun hon frågade sin moder om lov att få gå ut och spatsera en dejlig aftonstund.djvu]] * [[Index:Samlat dokument RO 1723 ny fil.pdf]] * [[Index:Skansen. Ny utvidgning af Nordiska museets område.djvu]] * [[Index:Treaty of Nijmegen between Sweden and the Holy Roman Empire 1679.djvu]] * [[Index:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu]] * [[Index:Wasa Gymnasisters Sång (Joukahainen 5, 1864).pdf]] ===Index med rå text (29)=== * [[Index:Donation för ryske bojaren Vassilij Zabetrioff]] * [[Index:Generalplan över Hagaparken]] * [[Index:Geometrisk Grundrijtningh Öfwer Linkiöping Stadh.pdf]] * [[Index:Holm Palaeontologiska notiser (1897).djvu]] * [[Index:Inrikes Tidningar 1813-10-14.djvu]] * [[Index:Kommerce Collegium, ang. förändringar i jordeboken för Kopparbergs län. 1888-10-26.pdf]] * [[Index:Konfirmation på sköldebrev för Peter Blom]] * [[Index:Naturalisering av Didron]] * [[Index:RR 1535 mars 4 fol 137 v.djvu]] * [[Index:RR 1542 H fol 202.djvu]] * [[Index:RR 1542 april fol 5.djvu]] * [[Index:RR 1569 april 7 fol 137 v.djvu]] * [[Index:RR 1651 maj 28 fol 128 ff.djvu]] * [[Index:RR 1678 september 21 612 ff.djvu]] * [[Index:Rd 1874 fk 2 270.djvu]] * [[Index:Rd 1875 fk no 22 1.djvu]] * [[Index:Rd 1875 prop 14.djvu]] * [[Index:Rd 1875 skrivelse no 33.djvu]] * [[Index:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu]] * [[Index:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu]] * [[Index:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu]] * [[Index:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu]] * [[Index:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu]] * [[Index:Rd 1942 C 36 14 Riksdagens skrivelser och förordnanden nr 1 489.djvu]] * [[Index:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu]] * [[Index:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu]] * [[Index:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu]] * [[Index:Rr 1645 jan mars djv31 fol25v.djvu]] * [[Index:S Johannis Euangelium]] ===Ej kompletta index (93)=== * [[Index:Adelig Öfningz Fiortonde Tom.djvu]] * [[Index:Andra kammarens protokoll vid lagtima riksmötet år 1921 Nummer 42 Sida 48 d.pdf]] * [[Index:Bele-Snack-1649.djvu]] * [[Index:Biblia GA (1655)]] * [[Index:Bihang till riksdagens protokoll år 1960 Första samlingen sjunde bandet Kungl Majts prop 17.djvu]] * [[Index:Dalpilen]] * [[Index:En Nödig och Nyttig Hus-Hålds-Kok-Bok.djvu]] * [[Index:Eriksvisan - Ett fornsvenskt qväde, behandlat i språkligt avseende (Säve C. 1849).pdf]] * [[Index:Ett forn-svenskt legendarium, innehållande medeltids kloster-sagor om helgon, påfvar och kejsare ifrån det I-sta till det XII-de århundradet. Efter gamla handskrifter af George (IA EttFornSvensktLegendarium1).pdf]] * [[Index:FK 1899 7 1 7 25.djvu]] * [[Index:Faluposten]] * [[Index:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu]] * [[Index:Förberedande utkast till strafflag Speciella delen 3 Förmögenhetsbrotten d 1.djvu]] * [[Index:Förslag till Allmän Criminallag.djvu]] * [[Index:Försök Til en Pålitelig Matrednings-Bok-1751.djvu]] * [[Index:Försök Til en Pålitelig Matrednings-Bok-1759.djvu]] * [[Index:Genalogiska samlingar av Nils Rudelius.djvu]] * [[Index:Göteborgs weckoblad]] * [[Index:Handbok i Kok-Konsten-1873.djvu]] * [[Index:Handskrift B 49 - Hälsingelagen.pdf]] * [[Index:Handskrift KB B 59 - Äldre Västgötalagen.pdf]] * [[Index:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu]] * [[Index:KB Handskriftssamlingens nominalkatalog 01 A-Am.pdf]] * [[Index:Kongl. Vitterhetsakademiens månadsblad (åttonde årgången, 1879).pdf]] * [[Index:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf]] * [[Index:Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf]] * [[Index:Källan til rikets wan-magt.pdf]] * [[Index:Linköpings Bibliotheks handlingar 1795.djvu]] * [[Index:Linköpings stadsfullmäktiges protokoll 1863.pdf]] * [[Index:Läkaren och naturforskaren 11.djvu]] * [[Index:Lördagsqvällens jul- och teater-kalender (Hfrs, 1891).djvu]] * [[Index:Melodierne i Sifferskrift til Andeliga Sånger.djvu]] * [[Index:NicodemusTessin dy dagbok 1688.djvu]] * [[Index:Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri 1892.pdf]] * [[Index:Normalupplagan (1911).djvu]] * [[Index:Ny och Fullkomlig Koke-Bok-1737.djvu]] * [[Index:Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860).pdf]] * [[Index:RD 1899 4.djvu]] * [[Index:Rd 1927 fk 39.pdf]] * [[Index:Rd 1942 A 1 Bd 1 1 14.djvu]] * [[Index:Rd 1948 C 28 9 1 1 46 39.djvu]] * [[Index:Rd 1948 C 28 9 1 1 46 46.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 1.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 10.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 11.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 14.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 15.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 16.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 17.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 18.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 19.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 20.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 21.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 22.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 23.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 24.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 25.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 26.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 27.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 28.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 29.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 3.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 30.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 31.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 32.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 33.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 34.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 4.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 5.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 6.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 7.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 8.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 9.djvu]] * [[Index:Runa ABC (1612).pdf]] * [[Index:Rökstenen - runstenen vid röks kyrka, Lysings härad Östergötland (IA rokstenenrunsten00frie).pdf]] * [[Index:SE RA 756 756.1 L I L 9 b.pdf]] * [[Index:Samlaren årgång 23 (1902).djvu]] * [[Index:Schibboleth-1716.djvu]] * [[Index:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu]] * [[Index:Småstycken på forn svenska I (Klemming 1881).pdf]] * [[Index:Sumlen (Landsmålen 1886).pdf]] * [[Index:Svenska Folktyper (Lundborg 1919).pdf]] * [[Index:Svenska Medeltids Dikter och Rim (Klemming).pdf]] * [[Index:Svenska språkets lagar band 2 o 3.pdf]] * [[Index:Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu]] * [[Index:Upplandslagen efter Ängsöhandskriften (von Freisen 1912).pdf]] * [[Index:Upsala universitets årsskrift (IA UpsalaUniversitetsArsskrift1861).pdf]] * [[Index:Utdrag utur alle ifrån den 7. decemb. 1718. utkomne publique handlingar etc. (Del 1).pdf]] * [[Index:Utrikespolitiska Institutet Kalendarium - 1940 Juli 01 - 09.pdf]] * [[Index:Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift (1869 första häftet).pdf]] * [[Index:ÄVgOrdskatt (Pipping 1913).pdf]] * [[Index:Äldre Västgötalagen i diplomatariskt avtryck och normaliserad text (1919).pdf]] * [[Index:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf]] ===Utan matchad status (1)=== * [[Index:Arbetaren 1870-07-23.pdf]] maymur4n1s67jig53449jlttyr1axwi 108 194776 584379 581153 2024-12-23T22:43:57Z Lokal Profil 714 584379 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman= |Titel=[[Arbetaren 1870-07-23]] |År=1870 |Oversattare= |Utgivare=Axel Krook |Källa=[[commons:File:Arbetaren 1870-07-23.pdf|PDF]] |Bild=[[Fil:Arbetaren 1870-07-23.pdf|1|300px]] |Sidor=<pagelist/> |Anmärkningar=[[Kategori:Kungliga biblioteket]] |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Korrekturlästa index]] 4i645jepy07i16z2y6a29eac2uz52a4 104 196461 584382 583573 2024-12-24T05:28:12Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584382 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 9.}}}} {{linje|8em}} {{initial|D|4.5em}}e Skor, som säljas i Skoporten, böra efter Förordningarne wara stämplade; men jag fruktar at denna författning icke altid så noga som wederbör, warder i akt tagen. Så länge de härliga Skrå-Ordningarne subsistera, är dock en sådan noggranhet wisserligen icke öfwerflödig; ty om det händer, hwilket ej sällan inträffar, at en köpare blir bedragen och får et odugligt arbete för sina pengar, så wet han icke til hwem han skal hålla sig; han får taga sin skada til godo. Stämpelen sättes ock under sålan, det wil säja, på et ställe, hwarest den måste snart bli utnött, och lika onyttig som den aldrig wore ditsatt. Jag projecterar derföre, om den icke snarare måtte sättas innanföre plösen, där den lättare kunde bewaras. Ännu et ord om Läder; hwadan måntro kommer, at det blifwit så mycket dyrare? Åtminstone påstår min Skomakare, det han klagar jämmerligen öfwer dess stegrade pris: hans wara måste bli dyrare, och jag dyrare betala mina skor. Om jag utan prut skal<noinclude> {{sidfot||I|öka}} <references/></noinclude> mawer4lyiowz4u635xt7oq361uvcf4o 104 196462 584383 583574 2024-12-24T05:35:00Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584383 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />66</noinclude>öka min utgift; så må jag då, efter min tanka, åtminstone äga {{rättelse|rältighet|rättighet}} at få weta orsaken därtil. {{linje|16em}} Öfwerflöds-Förordningen har änteligen skildt oss, Mans-Personer, wid wåra Siden- och Sammets-Kläder, undantagandes några få Persedlar: och sådana Plagg ligga nu förwarade uti Lådor och Skåp - - Jag önskar, at de aldrig mer må blifwa tillåtne, förrän wi af egit Silke kunna tilwerka detta Behofwet! Men i det samma jag så Patriotiskt tänker, faller mig en den största Contradiction i ögonen: - - - då wi äro förbudne at slita på wåra härgjorde Siden-Kläder, och då Fiscaler och Upsynings-Män med outtröttelig flit efterspana dem, som förbryta sig emot den helsosamma och riks-hjelpande Förordningen; då NB. öfwerswimmas Landet med lurendrägade Råckar, Wästar, Byxor, Strumpor, Näsdukar, Knappar til Kläder, Snus-Dosor, Engelske Bord-Servicer, med 1000 andra och mindre saker. Man möter snart ingen hederligen klädd Karl, utan at se något af hans <tt>ajoustice,</tt> som är lurendrägadt - - - sådant går alt fritt; allenast det lyckeligen kommer in i Staden: och det hålles ej för någon synd, mindre för skam, at så uppenbarligen göra gäck af goda Författningar: - - Alt prof uppå, at wi äro et fritt Folk, lika sjelfswåldige, som flygtige. {{tomrad}}<noinclude>{{höger|Frå-}} <references/></noinclude> ejfoiun6inb1lttp9lyb1eszm1udhd5 104 196463 584384 583575 2024-12-24T05:41:36Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584384 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|67}}</noinclude>Frågan blifwer: <i>Huru skal bruk och nyttjande af Lurendrägeri-Waror kunna förekommas?</i> - - Därtil behöfwes ej mycken konst, om allenast man wille det förekomma. - - Swaret blifwer: ''genom <tt>infamie</tt>'': och at lurendrägade Kläder, som lätteligen ifrån wåra Tilwerkningar åtskiljas, endast för wanfrägdade personer af wåre Landsmön må wara tillåtne at bruka; ty med samma skäl, som wåra Siden-Kläder nu ligga i förwar, eller ock på Auctionerne för det uslaste pris til Utlänningar försäljas, som dem med god winning utföra; kunde ock alle slags Franske, Engelske och Tyske Guarderober, genom et Förordnande förswinna, och utur dageligit bruk afwisas. Häremot lärer wår Caprice upresa et med omöjeligheter bewäpnadt stort Castell, til förswar af sina fördelar, och til bibehållande af de älskade Utländska Warorne; men som likwäl af en liten Förordning torde kunna så lätt förstöras, som Citadellet på Ladugårds-Gärdet d. 21 Julii. - - - - Sjelfswåld måste styras med wåld; ty annars brytas Lagar och Ordning med fräckhet, och hos Folket förswinner omsider all lydnad för Lag och god Ordning; och då lär det wara för sent, at, efter Ordspråket, ''taga uti med hård-hanskar'' - - - {{linje|16em}} Så mycket jag älskar snygghet, så mycket hatar jag ock alt otidigt putsande. Men<noinclude> {{höger|af}} <references/></noinclude> c9uo8fsem58h3x4xlv48yn4fvc5htkx 104 196464 584385 583576 2024-12-24T05:47:31Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584385 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />68</noinclude>af alt sådant, kan jag minst fördraga wåra af wanan auctoriserade tilredelser mot Högtids-Dagar. Hwad kan wäl wara obehageligare, än om alla Lördags-Aftonstunder, just då dagen blir swal och behagelig, at se, utan för alla Portar, Drängar och Pigor, med Qwast i händerna, som damma och sopa wåra Gator. De uprifwa den torra mullen imellan stenarna, och upfylla luften, i synnerhet om det något blåser, med flygande sopor, som ganska mycket beswära dem, som nödgas passera dessa Gator. Sådan putsning är en Stadens oordentlighet, och bör upsättas til sent på natten, eller ock Gatan med Wattn-Kanna watnas, om änteligen sopning skal wara til Söndagen nödwändig, just om Lördags-Aftonen. Ögonen stå i fara för det grofwa dammet, och Kläderne fara mer än illa af denna otidiga sopningen. - - - Man skulle wara belåten med sådant tilsnyggande, om Gatorne skedde samma rätt Höst- och Wår-Tiden, då ofta icke ens Stöflor göra tilfyllest emot orenligheten, samt om man Winter-Tiden, lika willigt, afskaffade en i myckenhet mot Lördagen fallen Snö; men som icke så sker, kunde man äfwen wara denna höfligheten förutan, i synnerhet på det sätt den nu bewises Allmänheten. Jag tror aldrig, at wederbörande påmint om Gators sopande Sommar-Tiden. - - - Därföre wore ej orådeligit, at bud utsändes til Stadens Inwånare, med begäran: ''Det de hä''-<noinclude> {{höger|''dan''-}} <references/></noinclude> iosebhhzok1j5rpgdx7lb8uu8bhdisj 104 196465 584386 583577 2024-12-24T05:51:36Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584386 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|69}}</noinclude><i>danefter må tilhålla sitt Folk, at på anständigare sätt, då nöden, och icke wanan, fordrar, afsopa Gatorne; och det på lägligare tid, än hittils warit brukeligt</i>. Min ärhindran torde wara af ringa wärde uti mångens ögon; men som den påsyftar god ordning och Inwånares beqwämlighet, anser jag densamma helt annorlunda, och håller före, at hon altid är wärd et rum uti Stockholms Oordentligheter. {{linje|16em}} Tjufwar äro gemenligen late, och lättjan retar dem, änskönt på ryggens bekostnad, at stjäla sin föda. - - Ingen ting kan wäl wara förargeligare, än at höra Dag-Drifware klaga öfwer god utkomst, som sitta syslolösa wid gatu-hörn, eller sofwa i sol-skenet, ibland hela dagen. Det är et bewis uppå, at sådane wisserligen icke äro idoge människor: - - - de inledas af sitt lefnads-sätt uti böjelse at göra ondt, och de blifwa omsider så wane därwid, at de hålla hwarken stöld eller straff-pålen för någon skam. Om desse late människor lärde sig at sticka strumpor, eller at knyta på kafle, hwilket senare nu på en tid så mycket kommit i bruk, så skulle ju deras lediga timmar med werkelig nytta för dem aflöpa; och de lik-<noinclude> {{höger|wäl,}} <references/></noinclude> 8y74wonyd1nz8ijrtbl3k6tkqwrovna 104 196466 584387 583578 2024-12-24T05:57:21Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584387 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />70</noinclude>wäl, om annat arbete dem skulle tilbjudas, icke wara beswärade utaf dessa sina Instrumenter, som äro de ringaste man kan föra med sig, och tillika både anständige och förtjenande: denna oordentelighet tilhörer de lata i Staden. Men jag tror at de aldrig stå at förbättra. {{linje|16em}} Prästerne hafwa ganska rätt, som beskrifwa Söndagen såsom en synde-dag: och erfarenheten öfwertygar oss om, at sådana dagar af alt för många syndigt anwändas. Jag wil icke tala om Gemene Man, som allenast mot aftonen taga sig en half-rusig styrke-drick; utan i synnerhet nämna något om Ungdomen, som ifrån morgonen til aftonen förnöta dagen, utan at biwista någon Gudstjenst, på de å Malmarne och näst utom Staden belägne Krogar. - - Wärfware borde där wisserligen wara lika priviligerade, som de spatserande. - - Ungdomen; Läro-Gossar, Bod-Gossar och Drängar öfwa sig denna tiden uti alt sjelfswåld; en drickes-penning, eller ock kanske en penning utur disk-{{rättelse|lådau|lådan}} skal då förtäras och förspelas, under det, at de lära af hwarandra både skadeliga knep til sina nöjens fortsättande för nästa Helgedag, och därjämte fördärfwas uti alt hwad til ordning och goda seder hörer. - - Tänk! hwad nytta för både Husbonde och Underhafwande, om sådane unge Drän-<noinclude> {{höger|gar}} <references/></noinclude> 6iqpsey1pp3s3sxnz7w1okrh4a2pupj 104 196467 584388 583579 2024-12-24T06:03:59Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584388 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|71}}</noinclude>gar och Gossar finge lof at följa sina Herrar och Husbönder så troget i Nöjet och Kyrkan, som de af dem tilhållas at göra sina skyldigheter, hela weckan igenom, i arbetet; men som de torde wara antingen för förnäme, at hafwa så lågt sällskap, eller ock för mycket begifne på kostsamma nöjen, dem de hålla för onyttige at dela med små-folket; så lämnas Ungdomen åt sig sjelf, och de fölgder en sådan frihet kan medföra. Wisserligen är sådant en stor wår Stads oordning: - - men en annan, icke mindre, hos de förnäma och hederliga Herrskaperne inrotad oordning, bör jag härwid icke förtiga. - - Man ser, huru Lust-Resor företagas om Lördagen, til de omkring Staden på en <tt>à</tt> twå mils wäg belägna så kallade ''Flaskfoders-Gårdar''. - - Huru Högtids-Dagen där anwändes, det wet man af förfarenhet, med fiskande, jagt, spel och wällust: Barn och Tjenste-Folk wänjas af exempel, at ändteligen anse Söndagen för aldeles ''icke helig'', och det Budet: <i>Tänk på at du helgar Hwilo-Dagen</i>, håller man omsider icke för farligit at öfwerträda. - - Det ser ut, som Folket hölle Bok med Wår Herre, och syndade för at få förlåtelse uti Skriftermålet; men jag fruktar före, at deras mening slår felt, när de skola dömas, såsom de här lefwat hafwa. {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude>{{höger|Hårdt}} <references/></noinclude> 4hilntcwv5iqoe99ia8fdgeuloezpke 104 196468 584389 583580 2024-12-24T06:24:41Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584389 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />72</noinclude>Hårdt ridande och körande på Gatorne är wäl förbudit; men detta Förbudet åtlydes icke altid, ehuru nödwändigt det är, ehuru farliga fölgder dess öfwerträdande för med sig. Wåra Kuskar göra sig et nöje af at köra friskt, midt i tjockaste folk-{{rättelse|hopeu|hopen}}; Åkarne köra med sina bullrande Kärror, så elden lyser mellan hjulen. Jag finner wäl, at wederbörande {{rättelse|Upsynigs|Upsynings}}-Män knapt kunna göra mera, än som sker: man kan sällan på färska gärningen gripa den brotslige; men om hwar och en gjorde sig en heder utaf, at mota sådane öfwerdådige Körare: om man mera wande sig at anse dem, som den allmänna rons Förstörare, och deras straff blefwe något strängare, så torde så många icke sätta sina Medborgare i stundelig osäkerhet om lif och lemmar. Jag bör härwid icke heller förbigå det ständiga åkandet och ridandet öfwer Riddarhus-Torget de timmar på dagen, då Folket där är församladt. Hyr-Kuskarne och Åkarne tyckas just med flit wälja trängslen; men det är både farligt och oanständigt. {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> objfh9b9f4vlc36li6zluyypf6qi1mz 104 196892 584332 584326 2024-12-23T12:14:40Z PWidergren 11678 584332 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;235&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Trofast, vänlig hans vänliga blick, som det höfves en dotter, Molnet kring pannan försvann och så klart som en källa sin himmel Speglade ögat igen mildtskimrande friden i hjärtat, Oskuld, lydnad och stilla behag och den barnsliga fromhet. Trefnad och glam hade herrskat idag vid den landtliga måltid, Kyrkherrn hade som gäst egt ungdomsvännen från fordom Hvilken, fast halfmilsväg och ej mera dem skilde till bostad, Knappt en gång hvar vecka kom dit för att språka och gräla, Tala om bilder från flyktade dar och om minnen från Fyris. Läkare var han till yrke, herr Adolf, och aktad i orten,}}<noinclude> <references/></noinclude> 27ijurd5nqp5bdzl6qphu4qnbi9gay5 104 196894 584333 584328 2024-12-23T12:15:51Z PWidergren 11678 584333 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;237&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Sådan han var. Till hans ära med ölet det hundradeåra Hade man rätterna kryddat idag, nöjd steg man från bordet, Nöjda ej alla ändå: svårt missnöjd syntes adjunkten, Gramse med skäl på den svordomsslösande doktorn, som hädiskt Ofta med kötted stärkte sitt tal, fullsmusande västen. Knappt man från bordet gått upp; då talte den vördige kyrkherrn: »Elsa, vårt brädspel bringa oss hit, gif piporna äfven! Blossande sakta, jag pröfve, om ej storskrytaren Adolf Tukta jag kan med en jan: sist stod jag på vägen att vinna, Hemma jag var nära nog, när den bofven tog plötsligt ett kronspel. Hämnd nog bjudes mig nu, mångsiffriga allor jag anar».}}<noinclude> <references/></noinclude> 3i3z7n0adqv13ptdq9b91da9xyy0jt0 104 196896 584330 2024-12-23T12:01:28Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584330 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;239&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Harm flög upp öfver läkarens kind. Så flammar ett norrsken Upp kring ett snölandskap, inbäddadt i vintriga drifvor. Ungmön rodnade ock, men det var som när aftonens purpur Färgar ett strömolns rand. Blygt tvekande syntes hon äfven Hvilken hon rätt skulle ge, fromt ifrande läraren eller Fadren, som gärna såg världen i ljus och som älskade friden. Hittills fadren var allt och hon trodde ej andra än honom, Såg hur hans lära och lif huldt präglats af lefvande kärlek. Dock se’n adjunkten kom hit, var hon oviss: äfven hos honom Lära och lif drogo jämt, allvarlig han var i sin vandel, Skrymtade ej, såg lifvet mer mörkt, men ock djupare kanske, Stundom så mörkt att hon räddes och vemodssuckande sporde:}}<noinclude> <references/></noinclude> gd3d1af7nvioagtvdyjq9ztw9ny3aba 104 196897 584331 2024-12-23T12:04:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584331 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;240&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|»Unnar ej alls sina barn Gud solsken? Åskar han ständigt?» Ej blef den åldrige vred. Väl kände han nitet hos Erik, Visste att städs han for fram med i otid stormande kärfhet, Såg till hans ärliga själ och förlät om han brustit i jämnmått. Leende, mild, tålmodig han svarte: »respekt för zeloten! Dock ej jag lyder hans bud; synd finnes tillräckligt på jorden, Ej det, som syndfritt är, man som syndigt må räkna dessutom! Klagar mitt byfolk? Aldrig jag stack under stolen med något, Hjälp mig, så flytta vårt brädspel genast vi ut på verandan, Vidtkringskådlig den är, fritt sektpredikanterne komme!}}<noinclude> <references/></noinclude> 6r7il69p52trhudqxqzzexdr1x47ojv 104 196898 584334 2024-12-23T12:38:06Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584334 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;241&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Ursäkt doktorn nog ger om ett ilande bud ifrån socknen Tvingar till afbrott innan jag gjort honom jan som jag tänker»! Sade, och brädspelsbordet kom ut på den öppna verandan, Piporna hemtades ock; själf Elisa dem tände åt båda, Sade med lekande ord: »storspelare, dunken nu sakta, Dufvorna skrämmen I bort, och den lyssnande tvingas att stoppa Bomull i örat, att ej trumhinnan af skrällarne spräckes!» »Dufvan är hit välkommen, och helst ifall Elsa hon heter», Brummade doktorn, »men ej hestskriande, lurande höken.}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|16}}}}</noinclude> rxh1kox7qsifcxwtu81vqt2hvqj2f4o 104 196899 584335 2024-12-23T12:51:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584335 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;242&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Slår han sin lof skenheligt om henne, som fara ej anar, Dunkar jag till, det lofvar jag dyrt, tills jag skrämmer dem åtskills.» Skälmskt vid hans tal pekfingret hon lyfte till hotande åtbörd, Lemnande sedan i hast de förtrolige gubbar vid spelet, Hvilket de skötte med lust, kringflyttande svarfvade brickor, Bildande bukband gärna, men äfven på sidan om tvärslån, Glade om fem band gjorts: lätt hoppar man icke dem öfver! Eftermiddagen förgick, men mot aftonen hörde man hästtramp, Kyrkherrn sade: »förvisst hit kommer vår älskade grefve, Herrgårdsvagnen det är, lätt rulla dess hjul öfver träbron». Knappast han talat till slut, då den resande svängde sin mössa.}}<noinclude> <references/></noinclude> d1we95er9dgs22nc42hb81oryusszz6 104 196900 584336 2024-12-23T12:53:45Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584336 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;243&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Öppen som dagen och ljus var hans blick, raskt sprang han ur vagnen Rakt i den åldriges famn, hvilken lekande sporde: »min Gustaf, Cosinus såleds lemna du kan, dimensionen den fjärde, Blötdjur, fula som stryk, hafsalger och kritformationer Blott för en envis gubbe, som håller på Rom och på Hellas, Hvilka er riksdag snart till historiska samlingen skickar!» Leende svarte den unge: »ej kritformationer och alger Klandre du strängt, spränglärde herr grek! Kandidaten jag tagit, Disputationen skall skrifvas, min själ, om förträffliga blötdjur, Hvilka, om gästa du vill promotionen, vi vidare blöta Nästa års maj då parnassen — den grekiska plats — jag bestiger, Kom då, kom med för att tala latin med vår dråplige Spongberg!»}}<noinclude> <references/></noinclude> 7mma6v1jyb4ebpb9v4w9ualjtvbq9qh 104 196901 584337 2024-12-23T12:57:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584337 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;244&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Icke han dröjde dock mer vid den åldriges sida, studenten, Ungdom skarpsynt är och han tyckte sig varsna i parken Nära vid dammen en klädning i hvitt: egarinnan han kände, Ilade hastigt ditåt och i aftonens döende solglans Elsa han fann, desslikes adjunkten, som talade ifrigt. Lätt en jasminqvist bröt han och nalkades sakta och sade: »Detta jag bjuder i år, snart bjuder jag lager — och myrten». Ungmön studsade till, högt rodnande sade hon: »Gustaf, Kommer du, yr såsom förr? Välkommen dock nu såsom alltid!» Orden hon talat, men häpnade själf, då hon sagt dem, och skamsen Såg mot adjunkten hon upp, där han framskred, rynkande minen. Nyckfull gaf hon åt denne den blomma, som skänktes af Gustaf, Gaf dock tillika åt Gustaf en blick, hvilken menade detta:}}<noinclude> <references/></noinclude> jt9vglbejmlvipxv2gpk4vyb285836b 104 196902 584338 2024-12-23T14:49:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584338 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>riksrådinnan Rosens ankomst blef min visit där rätt kort, hvarpå jag gick upp till riksrådet Sparre, som mycket graciöst entretenerade mig och omständligt berättade förloppet af rådets arrestering, med flere passerade anekdoter vid revolutionen, och följde mig sedan ner till sin fru och dotter, som voro lika graciösa. Jag superade där och kom ej därifrån förrän kl. 12 om natten. <h3>''3 oktober.''</h3> Var jag snart sagdt hela dagen rätt sysselsatt med skrifvande och expedierande af en hop angelägna affärer. För att ej länge vara hindrad dinerade jag på Milldes spiskvarter vid Riddarhustorget hvarefter jag åter satte mig til arbete och fortfor därmed till kl. 15, då Trollen med sin adjunkt, unga Paléen och de Besche, sekreteraren Lorich med flere gjorde mig besök. Efter deras bortgång gick jag ut, för att besöka unge baron Leijonhufvud, hvarefter jag sedan med honom gjorde en liten promenad åt Skeppsbromarknaden och sedan förfogade mig hem till hvila. <h3>''4 oktober.''</h3> Var jag på förmiddagen i växelbanken, och sedan till middag hos min farbror som samma dag haft sitt inträde i banken, såsom kommissarie. Därefter sökte jag först unga Leijonhufvud, men som han ej var hemma, gick jag att efterhöra om riksrådet Ribbing var i staden, hvilket han väl var, men han kunde dock ej för riksvårdande angelägna ärenden admittera någon till audiens, hvarföre jag i stället begaf mig till riksrådet Sparres och stannade ända till mörkningen, då jag efter en liten tur kring marknaden gick hem till mitt kvarter. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 0ejpke3p4g8b0g1tj70gto4oge4evjp 104 196903 584339 2024-12-23T15:02:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584339 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h3>''5 oktober.''</h3> Hade jag en ganska stor post, som jag expedierade och afsände till Finland, hvarefter jag gjorde en kort visit hos baron Leijonhufvud, som varit illamående, och gick sedan till min farbror, hvarest jag ock spisade middag. Därpå aflade jag besök, först hos kassör Jung och sedan hos general Björnberg, som ännu ej hade kommit i ordning i sitt nya hus vid Trädgårdsgatan. — I dag såg jag något, som mycket frapperade mig. Då jag och några andra vid middagstiden som vanligt stodo på torget, kom en hyrvagn, eskorterad af 6 karlar med skarpt laddade gevär, hvari satt en afskedad konduktör vid fortifikationen Thorsson, med handklofvar och kedjor belagd och med profossen framför sig, ifrån Riddarholmen, där Thorsson såsom anklagad för majestätsbrott varit i hofrätten till förhör. Han återfördes nu till Smedjegården. Det säges, att han skall hafva fällt en hop obetänksamma utlåtelser om regeringssättet och om änkedrottningen, som ej vore mer än ett skott värd o. s. v. Han hade blifvit arresterad på angifvelse af några i komplott varande domestiker samt förd från sin egendom och insatt på Smedjegården. Om ens domestiker hädanefter på detta sätt få komplottera sig, är det bäst att ställa sig väl med dem och i stället vara dem subordinerade. <i>Tempora mutantur, et nos mutamur in illis</i>. Från general Björnberg gick jag till unga Trollen och gjorde honom visit, hvarefter jag sedan, efter en liten tur kring marknaden, begaf mig till mitt kvarter. <h3>''6 oktober.''</h3> Spisade jag middag hos min faster, och på eftermiddagen gick jag i ledsnad öfver den ständiga mot-<noinclude> <references/></noinclude> ikz4qwsyq1w3o4s4n08d0m0ey1v42pi 104 196904 584340 2024-12-23T15:04:31Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584340 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vinden, som försenade fartygen från Finland, på den svenska komedien i Humlegården, som efter vanligheten var ganska absurd och burlesk. Det enda, som förtjänade ses, var de luftsprång och ekvilibrier, en nyss kommen lindansare efter pjesens slut gjorde och som voro rätt addretta. Jag satt på Second Loge, i sällskap med baron Leijonhufvud och unga Jungen, och hade så när råkat i en affär med några tjocka borgare, au derrière de nous, för det vi ville stå upp. Dock terminerade det så, att herrarna, bon gré, tillhöllo sina munnar, som var det både bästa och säkraste rådet för dem. Sedan det uppbyggliga spektaklet var slutadt, gick jag hem till mitt kvarter, hvarest jag ock superade. <h3>''7 oktober.''</h3> Var jag om förmiddagen som hastigast uppe hos baron Leijonhufvud, då vi kommo öfverens om att på aftonen följas åt på Operan. Vi gingo därför upp i hofintendentskontoret och köpte oss biljetter. Till middagen var jag uppe hos traktören Millde, och därifrån gick jag strax till unga Leijonhufvud, hvarest jag dröjde ända tills vi gingo på Operan, där vi fingo se <i>Thetis och Pelée</i> för andra gången ageras. Det skedde med mycken smak och ordning och varade ända från kl. 6 till kl. ½ 10. Ingen af öfverheten var på Operan, dock saknades ej spektatörer i någon loge. <h3>''8 oktober.''</h3> Den konträra vinden för finska fartygen blåste allt fortfarande, utan utsikt till vändning, hvilket för mig är så mycket mera olägligt, som alla mina saker och möbler äro på vårt fartyg, och min Upsalaresa ej kan ske förrän det anländt hit. Hos unga Trollen gjorde<noinclude> <references/></noinclude> nbxafsd3ylihy8icidiztmiegwynop0 104 196905 584341 2024-12-23T15:06:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584341 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>jag på förmiddagen ett litet besök, och åt till middagen hos kassören Jungs. Efter middagen var jag, tillika med en kornett Bratt, unga Jungen och några flere uppe i en loge på Bollhuset för att se repetition af balletten vid nästa Opera. Vi kommo upp genom försorg af en bekant bland de unga dansörerna, men hade så när vid utgåendet blifvit inlåsta. Repetitionen slutade kl. ½ 6, då vi alla gingo till Humlegården, där då som bäst agerades och en sådan mängd spektatörer voro samlade, att ingen mera släpptes in. Dock lyckades vi allesamman utan svårighet komma in, men i en sådan trängsel, att man knappt kunde stå. Likväl trängde jag mig riktigt fram, ända på teatern, som var så fylld med åskådare, att aktörerna knappt kunde få rum att vända sig. Alla loger voro fulla, och till och med väggarna garnerade med spektatörer. Där speltes en själfgjord usel pjes: ''Samtal i de dödas rike'' kallad, som ehuru ganska dumt komponerad, dock många procent värre utfördes, så att de usla fruntimren, där voro, både fingo rodna och blekna för deras equivoquer och grofheter. Efteråt gjorde den förenämnde equilibristen åter sina konster, och det så mycket bättre, som ock den komediens inkomst ensamt tillföll honom. Han visade en oändelig färdighet. Kröp bland annat baklänges genom alla spolarna af en stege, som stod af sig själf utan något fäste, gick på hufvudet långa stycken, hängde i en lina med fötterna och lät hufvudet luta neråt, med flere rätt artiga och adretta konster. Från Operan följdes jag och en löjtnant Leijel åt till staden, där han bjöd mig att supera med sig, på källaren Vinfatet vid Västerlånggatan, hvarefter han sedan gjorde mig en liten och kort visit. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 3pc822timyhp4brsysiyej6aj6h0e68 104 196906 584342 2024-12-23T15:07:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584342 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h3>''9 oktober.''</h3> Var jag något länge oklädd, på grund däraf att sorl och oväsen på gatan under natten hade betagit mig sömnen, som först om morgonen återkom. Efter en liten tur åt torget, gick jag till min faster, där jag åt middag, hvarefter jag i sällskap med baron Horn vid Lifgardet till häst och några flere goda vänner, försökte komma in på generalrepetition af ''Acis och Galathéa'' som nästa måndag skulle ageras. Men när vi sågo hur viktiga de där lymlarna gjorde sig, brydde vi oss ej om att gifva dem några goda ord, utan gingo därifrån, då jag med baron Horn gick upp och gjorde bekantskap med en baron Duvall, löjtnant vid gardet, som var ganska höflig. Sedan jag därpå haft visit af baronerna Horn och Leijonhufvud, samt superat hemma, begaf jag mig åter i Morphei angenäma och förtjusande sköte. <h3>''10 oktober.''</h3> Hade jag efter föregången invitation gjort parti med min förra informator notarien Lavin att promenera ut till Danviken för att hälsa på min salig herr fars förra hofpräst, kyrkoherden Lavin, som vid vår ankomst dit kl. 12 om middagen var af mitt besök oändligt flatterad. Den hederliga gubben brann just av välmening och erkänsla, för det min salig far med så mycken möda skaffade honom pastoratet. Han bjöd på allt sätt till att fägna och roa mig och, med ett ord, visade marque af en varm och sällsynt tacksamhet. Sedan vi hade ätit, följde han och hans fru oss till en gammal några och 70 års man, som förr varit skeppsbyggmästare, men nu satt sig ner och byggt sig själf efter sin egen smak<noinclude> <references/></noinclude> 9e56smxxxkrnycc7gnw49xwnl1kbtnn 104 196907 584343 2024-12-23T15:09:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584343 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>en liten koja. Gubben hade hos sig en hop artiga instrumenter, bland andra ett italienskt, pantalon kalladt, nästan som ett litet positiv, men i stället för pipor var där små pinnar, som slogo på strängarna. Under var en tramp, hvarmed man kunde stämma det, högt eller lågt. Äfven hade gubben ett artigt positiv, gjordt i fason af en fållbänk. Från honom gingo vi, just en passant, in hos en änkefru, kommerserådet Nordencrantz’ systerdotter, som efter hans död byggt, inredt och möblerat ett litet hus bestående af 2 rum och några små kontor, men så nätt och artigt, att det just liknade ett dockskåp; gumman var öfvermåttan höflig och syntes mycket förnöjd med sin lilla och kommoda reträtt. Därifrån begåfvo jag och Lavin oss på hemvägen åt staden, då den goda gubben kyrkoherden följde oss ända öfver varfvet. Promenaden gick lyckligt och var rätt rolig, i synnerhet som det hela dagen var ett ganska gynnande och vackert väder, och därtill med favorabel vind för den i väntan varande finska flottan. En mängd fartyg började redan komma in. Sedan jag hemkommit från Danvikspromenaden, gjorde jag visit hos baron Horn och träffade där baron Leijonhufvud, en v. Haij, en baron Armfelt med flere. Efter en stunds därvaro och disputerande med Leijonhufvud etc. samt annan rolighet begåfvo vi oss alla till staden ifrån norr, där han bodde, då hvar och en gick hem till sitt, och jag till mitt kvarter, där jag tämligen nöjd med min dag lade mig till hvila. <h3>''11 oktober.''</h3> Var jag om förmiddagen kl. 10 uppe i hofintendentskontoret och abonnerade på den första logen på<noinclude> <references/></noinclude> 93nthrzxkr3z8nrslce7fsntzxkcf3v 104 196908 584344 2024-12-23T15:15:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584344 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>sekond. Därefter gjorde jag en liten tur åt torget, där bland andra nouveller äfven talades om en stor revolution i Ryssland, men huru och på hvad sätt visste man inte. Äfven sades att pesten nalkades finska gränsen, och att till den ändan en kordon däremot på vår sida hade uppdragits, jämte många flere lika troliga och sannolika berättelser. — Conducteuren Thorsson har än ej fått sin dom af hofrätten, men en öfverskärare, som också för begånget Crimen læse Majestatis blifvit tagen, sades vara dömd till döden, och domen af Hans Maj:t confirmerad. — Men bland andra och alla berättelser, där vankades, fägnade mig dock mest att höra, hvad drottningen (La reine mère) svarat en af de hochmögende herrarna, som vid hennes bord gjort remarque och sagt: att riksrådinnan Reuterholm hade gjort en för stor och mer än kongl. begrafning etc. åt sin salig herre, nämligen: »Mann muss dock ej neka, att det var en respektabel man, som var det värd». Så rart och oförväntadt det var att höra en sådan eloge från den orten, så fägnesamt är det, att se det ärligt folk, ändå alltid blifva respekterade, ja, till och med af deras hätskaste fiender och motståndare. En hennes maj:t änkedrottningens kammarpage, som själf varit närvarande och hört det, försäkrade mig om dess sanning. Från torget begaf jag mig till min faster, där jag åt middag, hvarefter jag på aftonen gick till operan, hvarest då ''Acis och Galathea'' speltes, och intog jämte mig några goda vänner i logen. Operan var rätt vacker, och ehuru långt ifrån så lång som ''Thetis och Pelée'', dock i mitt tycke långt roligare. Dekorationerna voro rätt vackra och i synnerhet i den sista akten Neptuns Tempel, som i en moment med<noinclude> <references/></noinclude> 5g0mw83c74l6zl69fknopcopm9gtgg5 104 196909 584345 2024-12-23T15:17:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584345 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>en otrolig färdighet syntes. Efter pjesen och balettens slut gick jag ner på teatern, där jag bland andra råkade riksrådet Horn, som var mycket obligeant och graciös. Jag träffade där äfven en rysk prins eller Knes af mina connaissanser vid namn Labanoff. Honom frågade jag, om de förenämnde torgnouvellernes grund, men han sade sig ej veta något däraf, och trodde det vara osanning. Emedan jag var till fots, måste jag över en timma dröja kvar, för det starka regnets skull, efter hvilkets förlopp jag i smått lunk skyndade mig hem och anlände tämligen torr kl. 10 om aftonen, hvarpå jag strax begaf mig till hvila. <h3>''12 oktober.''</h3> Mådde jag just ej så synnerligen väl, mest därför att jag om nätterna ej hade ro att sofva utan låg hela tre à fyra timmar vaken, innan jag kunde få någon sömn. Jag hann med möda ur sängen, innan min farbror kom för att hälsa på mig. Han lämnade mig äfven ett bref hemifrån, hvaraf jag Gudi lof fick förnimma min mors och brors välmåga. Strax efter sedan han var bortfaren kom min gamla informator magister Lundström, som bara på en dag varit inne i Stockholm och strax skulle resa till Upsala igen. Han fägnade sig mycket att få se mig och berättade att han tingat rum åt mig i Skytteanska huset samt ordnat spisning i Porathska spiskvarteret. Hans resesällskap väntade honom, så att han ej hade tid att dröja, hvarföre vi ock strax skildes åt. Jag satte mig strax att skrifva och besvara brefven hemifrån, emedan finska posten i dag skulle afgå. Därför klädde jag mig ej heller till middagen, utan lät hämta mig mat från Milldes spiskvarter.<noinclude> <references/></noinclude> 92nc786tnc8j5c6ihm7dspvk3nn12la 104 196910 584346 2024-12-23T15:19:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584346 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Litet efter middagen kom baron Cederhielm som hastigast till mig, hvarefter jag åter fortsatte mitt skrifvande till inemot kl. 5, då jag slutade och afsände till Posten ett tämligen vackert paket. Som kvällarna denna tiden äro så långa, klädde jag mig därefter i största hast och, pour passer le temps, gick på den svenska komedien i Humlegården. Man spelade <i>Den Pantsatta Bond-drängen</i>, och det så där tämligen passabelt. Efteråt visade ekvilibristen sina positurer och luftsprång, som voro ganska artiga och adretta. <h3>''13 oktober.''</h3> Hade jag af den starka och häftiga motvinden, som stormade på mina fönster, blifvit oroad, och var därföre ej så alldeles välmående. Kl. ½ till 10 var jag vid Bollhuset, där jag genom en bekant herr Wiblings försorg, slapp in på parterren, och fick se hela repetitionen af ''Orphée et Euridice'', som vid hans maj:ts hitkomst kommer att spelas. Den var ganska vacker. Stenborg spelar Orphées och fru Olin Euridices roll, och efter vanligheten ganska bra. Ehuru det endast var en repetition, saknades ej spektatörer, Riksrådet Horn var själf med. Repetitionen slöt sig ej förr än kl. ½ 1, då jag begaf mig till min faster, hvarest jag åt middag, hvarefter jag sökte riksrådet Bonde och assessor Strandberg, men råkade ingendera hemma. Sedan gick jag till archiatern Heidenstam och beskref för honom min mors sjukdom. Han var ganska affabel, och lofvade mig med första sin ordination därför, äfven gaf han för mig själf en god mixtur att bruka. Pour passer le temps och för att vara sällskapslik gick jag i följe med herr Jung på Humlegårdskomedien, där<noinclude> <references/></noinclude> 0d6w5d6bzwmpdhqq82rgljhjlnnbres 104 196911 584347 2024-12-23T15:20:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584347 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>''Håkan Smulgråt'' speltes, och emot vanligheten tämligen bra. Efteråt visade ekvilibristen sig och sina artiga konster. Kl. 9, då komedien slutades, följdes jag och löjtnant Leijel åt till källaren Winfatet, där vi tillsammans superade, hvarefter jag begaf mig hem till hvila. <h3>''14 oktober.''</h3> Var jag af sömnlöshet på morgonen något för lat att stiga upp, men gjorde sedan en tur åt torget och därifrån upp till hof-kontoret, där jag abonnerade N:o 17 på sekond till aftonens spektakel. Jag dinerade hos kassören Jungs. Och därifrån gick jag till min farbror, hvarefter jag tillika med några goda vänner gick till min abonnerade loge på Operan, där jag för andra gången såg ''Acis och Galathea'' spelas. Vid utgången hände mig att någon af det för dörren samlade folket helt behändigt ur min rockficka praktiserade min taskbok, men till all lycka var däri ej mer än några plåtar, emedan jag nyss förut lagt i mitt schatull, min penningetaskbok, hvari förrådet var. I dess ställe hade jag tagit den andra och däri endast lagt några plåtar, som nu så där reste. Dock lär tjufven funnit sig väl bedragen i sina uträkningar, som säkert trott sig finna en mera betydlig summa. Några noter och andra papper var det enda jag däraf regretterar. Dock måste jag tillstå, att, för att hafva blifvit bestulen, kunde jag aldrig lindrigare ha sluppit undan. Par prévention skall jag låta efterspanat i Dagl. Allahanda, men jag vet förut att det ej lönar mödan. Dock kan det aldrig skada. Sedan den lilla plundringen blifvit<noinclude> <references/></noinclude> ti3aty0whz0p294q6b4253bvsm66733 104 196912 584348 2024-12-23T15:24:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584348 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>fulländad, begaf jag mig hem, där jag först märkte min ringa förlust, hvarefter jag lade mig till hvila, och sof den lidna skadan oaktadt ganska roligt. <h3>''15 oktober.''</h3> Hade jag hela förmiddagen nog att syssla med min posts expedierande, gick ej heller ut, förrän just måltidstimman, då jag var bjuden att spisa middag hos min farbror, som ock kl. 1 hemkom från sitt arbete i banken. Som ersättning för min lilla i går afton lidna förlust, gaf han mig 20 plåtar och var eljest mycket graciös. Från honom gick jag hem och slutade min tämligen vidlyftiga post, hvarefter jag gjorde en liten visit hos baron Horn på Drottninggatan. Ehuru jag inte var synnerligen fallen för att gå på den svenska komedien, men några af sällskapet proponerade det, följde jag med dit och satt på premier loge, tillika med grefvinnan De la Gardie och fröknarna Rudenskiöld ovanligt förnämt folk på den komedien. Där speltes då {{Samma som|på|Q=Q588161|ord=''Le malade imaginaire''}}, med den därtill hörande promotionsakten, och ehuru öfversättningen tämligen bra följde Molières pjes, var den dock mycket burlesk på svenska. Ekvilibristen visade sina luftsprång efter pjesens slut och efter vanligheten ganska adrette. Men där inträffade en entre-akt, som sånär förvandlat komedien i en tragedi, om ej folk hade så hastigt kommit emellan. Den uppkom därigenom att en löjtnant vid amiralitetet Brenner, som alltid visat sig vara brutal och öfversittare, vid slutet af andra akten, begynte att på en öfver sekonden uppbyggd loge med käpp och fötter göra ett sådant buller som om hela logen skulle rakat öfver ända, så att<noinclude> <references/></noinclude> tug3vwhob4b1hr3rgpwml1s4ka7avfl 104 196913 584349 2024-12-23T15:26:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584349 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>aldrig ett ord från scenen kunde höras. Direktörens vid Operan son, unga Stenborg, kom då ner på premier för att stilla bullret och bad den som bullrat att veta hut och hafva respekt för konungens teater och för fruntimren. Då Stenborg gaf orostiftaren caractère af hundsvott, kom Brenner ner som en pil från logen och rusade på Stenborg, som vände ryggen åt dörrn, och gaf honom ett par käppslängar med sitt spanska rör. Den andra vände sig då om och ärnade draga sin värja, men fick det ej för folk, som emellankommo och skiljde dem åt. Vakten kom strax därpå och tog Brenner emellan sig samt marscherade af med honom till högvakten. Direktör Stenborg satte borgen för sin son, som således slapp ifrån att gå i arrest. Ehuru bullret ej varade länge, förorsakade det dock mycken alteration och uppståndelse i synnerhet hos fruntimren. När Brenner först kom nedspringande stod jag brevid Stenborg, då han ock i hastigheten stötte min hatt ned på golfvet, hvilken jag där ock lämnade och gick på momenten ut för att inte kunna blifva vittne i saken. När jag kom ut, sprang en hop utlänningar och fransoser ikring komedihuset och skreko, men jag gick strax in igen. Då stod Brenner redan emellan vakten, och hela sekonden reste sig upp och ropade: Hvad, är det Brenner, den förföraren, öfversittaren etc., häf ut honom, kasta ut honom etc. med flera äreröriga rop, och ehuru där var många af hans bekanta, var det ingen, som hautement embrasserade hans parti. Sedan den största oron lagt sig, fortsatte spektaklet dock under fortfarande oordning. Jag råkade då i tal med en af fransoserna, som så hastigt retirerat sig. Han fägnade sig över att bullret var slut och<noinclude> <references/></noinclude> h510kyht4s2t49tb0kz0jgniulwvdr6 104 196914 584350 2024-12-23T15:27:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584350 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>var en just artig karl. Med några bekanta for jag i en hyrvagn, innan allt var slutat, till ett spiskvarter på Nygatan, där vi superade, hvarefter jag begaf mig hem. Vid min hemkomst fick jag veta, att den så länge väntade skutan från Finland nu änteligen var ankommen och att skepparen setat och väntat på mig hemma, för att få råka mig. Det fägnade mig, att ingen olycka varit orsaken till deras dröjsmål. Som det redan var sent, begaf jag mig trött af dagsbördans tyngd till sängs, <h3>''16 oktober.''</h3> Var jag i god tid om morgonen ute och hos skepparen på fartyget, hvarest jag besåg lasten, och emottog en oändlig packa med bref och kommissioner att uträtta. Från honom gick jag och sökte sekreteraren Kinninmundt; men som han ej var att förvänta förr än till middagen, gick jag till unga Jungen och gjorde med honom en tur i torget, oaktadt det slaskiga och regniga vädret. Därefter begaf jag mig åter till min faster och åt middag, och sedan jag om mina kommissioner hade öfverlagt med sekreteraren Kinninmundt, gick jag hem och satte mig att skrifva. Däri blef jag dock hindrad genom besök af kornetten Aminoff och unga Gripenberg. De sutto hos mig ända till kl. 9, hvarefter jag och Gripenberg följdes åt till ett spiskvarter på Nygatan. <h3>''17 oktober.''</h3> Steg jag i god tid upp, emedan jag för buller i trapporna, ej hade någon ro att sofva, och satte mig<noinclude> <references/></noinclude> p5g8q5rjreo25ekwdzssa8knxmh97zt 104 196915 584351 2024-12-23T15:34:05Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584351 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>för att expediera ett par bref till Marcks v. Würtemberg samt major Torck. Därefter hade jag ett kort besök af unga Gripenberg. Till middagen klädde jag mig och gick till Milldes, hvarest jag dinerade. Eftermiddagen var jag först uppe på biljarden och sedan åkte jag med unga Bouchten hem till honom, hvarifrån jag sedan gick på visit till friherrinnan Wrangel. Därifrån gick jag hem. Jag mådde rätt illa, hade rysningar och stark hufvudvärk och lade mig för den skull mot vanligheten bittida, emedan jag ej orkade äta något. Jag hade när jag lade mig en ganska stark känning af frossa, som dock ej länge kontinuerade. Det af archiater Heidenstam mig ordinerade elexiret intog jag, då jag lade mig, som ock Gudi lof gjorde mig en tämligen rolig sömn, till kl. 3, då jag vaknade, men somnade strax igen och sof ända till kl. mot 6. <h3>''18 oktober.''</h3> Som en Upsalajakt nu var färdig att afgå och mina saker på den skulle transporteras, steg jag bittida upp för att expediera afsändandet och skref med skepparen, som hette Hellman, ett bref till min gamle magister Lundström. Sedan allt detta var gjordt, klädde jag mig i största hast, och gick efter en liten tur i torget till friherrinnan Hasenkampff, där jag dagen förut blifvit inbjuden. Sedan kaffedrickningen var förbi, gick jag därifrån till unga Bouchten, som var sjuk. Som vädret var ganska ohyggligt, gick jag från honom direkt hem, där jag sedan passerade hela aftonen med att läsa <i>Les ouvres de Monsieur Vicfort, contenant: Les fonctions et droits d'un Ambassadeur etc.</i><noinclude> <references/></noinclude> jnlylvzm02ak1wf8vodt548k40wmdu2 104 196916 584352 2024-12-23T15:35:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584352 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Jag lät hämta mig litet kokmat till kvällen och lade mig sedan tidigt till hvila, för att kunna vara desto bittidare uppe. <h3>''19 oktober.''</h3> Var jag kl. 6 uppe, och lät kläda mig, hvarefter jag kl. något öfver 7 reste ut i en hyrvagn, för att göra några uppvaktningar och visiter. Först for jag till riksrådet Ribbing, som var hemma och med hvilken jag talade om min brors permission. Sedan hos riksrådet Hiärne, som hade rest till Gripsholm, och därifrån till riksrådet Wrangel, som var ganska graciös. Sedan hos öfverdirektörerna Stapelmohr och Kjellman, och slutligen hos min farbror. Efter hemkomsten satte jag mig att expediera min post till Finland, hvilken var ganska vidlyftig, och därmed var jag sysselsatt till kl. 5. Jag lät hämta mig middag från Milldes, för att desto förr kunna sluta. Kl. 6 for jag till Humlegården, hvarest en tragedi kallad <i>Den döende Fadren</i>, speltes. Däri visades skapelsen, un tombeau eclairée, hvari den döda fadren låg och förmanade sina onda söner, helfvetet, hvari den ihjälstuckna sonen plågades, samt till slut en illuminerad himmel, hvari den döda fadren satt. Själva pjesen hade väl kunnat gå an, om den blifvit rätt exekverad och om utrymmet varit något större och längre för dekorationerna, som i sin sort ej voro så dumma. Efter komedien visade ekvilibristen åter igen sina så många gånger sedda posityrer och luftsprång. Jag råkade här att sitta bredvid ett par utlänningar, hommes de rang, som voro rätt höfliga, och talade mycket väl fransyska. Jag explicerade för dem pjesen, och bad<noinclude> <references/></noinclude> 9ao20x2m4cpzkfa63xtjlii4v1dk5ad 104 196917 584353 2024-12-23T15:57:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584353 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>dem till slut, när de skulle komma från Sverige, att aldrig tala om någon annan svensk teater än operan, som är tämligen att skryta med. <h3>''20 oktober.''</h3> Var ett ganska ruskigt väder. På förmiddagen var jag hos archiater Heidenstam, som ganska artigt acceuillerade mig och lämnade mig till öfverseende sin ganska omständliga och grundliga deduktion om min kära mors sjukdom, med ordinationer därför. Från honom gick jag till min farbror, som skulle resa ut och äta middag hos preussiska ministern grefve Dönhoff. Sedan jag ätit middag hos Milldes, gick jag hem och passerade hela eftermiddagen med att läsa och skrifva, ända till kvällen, då unga Gripenberg kom till mig. <h3>''21 oktober.''</h3> Var jag hela förmiddagen ända tills torgdags hemma, då jag efter en liten tur gick upp till min farbror, som bjudit mig till middag. Vi åto solo, och därefter gjorde jag en liten visit hos unga Jungen; från honom gick jag efter några turer på biljarden hem och passerade resten af dagen hemma. <h3>''22 oktober.''</h3> Var jag om morgonen hos Heidenstam och återlämnade ordinationerna för att ändras på ett par ställen, hvarefter jag gick upp i banken och råkade Kinninmundt, som bjöd mig hem till middagen. Kl. emot 6 for jag med unga Gripenberg till Humlegården, hvarest vi sågo ''Maccabeerna'' spelas, men efter vanlig-<noinclude> <references/></noinclude> 5ksl6j7zvf68o8jrynsvdwkzphoavs4 104 196918 584354 2024-12-23T15:58:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584354 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>heten nog illa emot pjesens vackerhet. Ryska residenten var äfven nu på komedien. Efteråt foro vi till Milldes, där vi åto, och därifrån gick jag hem, sedan jag förut följt unga fänrik Reutercrona hem i sitt kvarter vid Slottet. <h3>''23 oktober.''</h3> Mådde jag just ej rätt väl, höll mig fördenskull i min kammare till middagsstunden, då jag gick till Milldes, där jag dinerade, hvarefter jag gick hem till mig och passerade eftermiddagen, som var ganska regnig och ful, mest helt ensam. <h3>''24 oktober.''</h3> Hade indispositionen så tämligen öfvergifvit mig, att jag, utom litet ondt i hufvudet, fann mig ganska välmående. Så snart jag var klädd, gick jag i finska kyrkan, där jag bevistade predikan och gudstjänsten, hvarefter jag gick till min faster, dit jag var till middagen bjuden. Efter kaffet gick jag öfver midt emot, till gamle general Björnbergs och gjorde där en ganska lång visit. Därifrån gick jag upp på Hedmans biljard, där jag råkade kornetten Hammarberg, som nolens volens obligerade mig att gå hem med sig, där han, jag och en herr Dubb, gjorde ett litet parti l'hombre. Därefter gingo vi till Milldes och åto, och då vi sedan följde Hammarberg hem, råkade vi att fastna i ett litet lappri vingt-et-un-spel, som drog något på tiden. Sedan begaf jag mig hem och hamnade i sömnens ljufva armar. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> tk3qfu4yd5nw086di41ajwyanbbpdj3 104 196919 584355 2024-12-23T16:00:39Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584355 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h3>''25 oktober.''</h3> Var jag uppe på banken hos min farbror, som lämnade mig en hel packe med bref ifrån min mor och bror, hvaraf jag med otrolig glädje förnam deras välmåga. Och som vi nu, Kinninmundt och jag, sysselsatta med skutans utrustning, hade öfverenskommit att träffas alla middagar för att öfverlägga om affärerna, var jag också där till middagen. Därpå följde Kinninmundt hem till mig, där jag lämnade honom några angelägna räkningar etc. Kl. 5 gick jag upp till operan, dit jag var bjuden att sitta i logen N:o 19, den främsta på teatern, med tre stycken vackra mamseller Hartvijk och Reutercrona samt ryska legationssekreteraren Durazoff. Man spelade ''Acis och Galathea'', och Nils Stenborg vid Lifregementet, som nu agerade Acis, gjorde sin roll så bra, att man ej saknade hans bror, som af en halsfluss var illa sjuk. Prins Fredrik kom just till staden. Om några dagar väntas hofvet. <h3>''26 oktober.''</h3> En Segersvärd, som kommit med vårt fartyg, var tillika med herr Dubb hos mig, under det jag klädde mig. Efter middagen hos Kinninmundt gingo han och jag till spegelfabrikörskan, där vi besågo ramen till hennes nåds porträtt samt den tillkommande altartaflan i Sjundeå, och ackorderade om priset. Därifrån gick jag hem och satte mig att besvara alla mina många, från Finland komna bref. Kl. 6 lyktade jag ändtligen därmed, och som jag då fick visiter af Hammarberg, en kornett Göthe, Haijen, en kornett Bratt, Dubben med flere, så gjorde vi för att roa oss ett litet parti<noinclude> <references/></noinclude> 5z5agngwpye68e4hazmnan2zbnlce79 104 196920 584356 2024-12-23T16:02:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584356 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>l'hombre, som vi dock kl. 19 lyktade. Sedan de voro bortgångna, satte jag mig att skrifva och expediera några mina affärer, som ej slutade förrän vargen i Storkyrkotornet tjöt 12. Jag lämnade då skrifbordet och intog i dess ställe sängen med dess för den trötta kroppen så angenäma och förtjusande hvila. <h3>''27 oktober.''</h3> Var jag ända ifrån kl. 7 på morgonen till kl. ¼ 2 om middagen i jämn rörelse, sysselsatt med att handla upp alla småsaker och dylikt, som skulle sändas till Finland med fartyget, hvilket nu med stor skyndsamhet skulle afgå. Jag hade mina drängar med mig, som buro hem lasstals med saker, så att redan när kl. var 1 voro bord, stolar och bänkar fulla. Efter middagen i största hast hos min farbror fortsatte jag mitt löpande med kommissionerna, och var hos Langenbergs och tog ut vinet samt på alla andra ställen, där några expeditioner med skutan voro att uträtta. Vid min hemkomst var jag så trött af förra dagsfatiguen, att jag i största knapphändighet kastade mig i sängen och sof, ända tills kl. 6 följande morgon. <h3>''28 oktober.''</h3> Strax efter det jag stigit upp, satte jag mig att skrifva de brefven hem, som skulle med fartyget till Finland och hann ej bli färdig förrän vid middagstiden. Sedan jag därefter inpackat och förseglat alla småsaker och försändelser, lämnade jag dem till skepparen och gick därpå till Jungens och åt middag. Så snart vi hade ätit, begaf jag mig till sekreteraren<noinclude> <references/></noinclude> 7etnp33lx59suqmsmjht47p7n7zrult 104 196921 584357 2024-12-23T16:08:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584357 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Kinninmundt och hjälpte honom att sluta sin finska depesch, ty skepparen var nu alldeles färdig och brådskade så mycket mera på sin afresa, som vinden blåste god. Till Kinninmundt kom äfven min brors dräng Freudvall, som nu skulle resa tillbaka och med rinnande ögon tog afsked af mig. Sedan gingo allesammans ned på fartyget, men måste för passagerarenas skull vänta till följande morgon, då de med god vind i Herrans namn afseglade. Sedan skutan var afrest, gick jag till min farbror, som var med sin post sysselsatt, men bjöd mig till middagen dagen därpå. Därefter gick jag i sällskap med Jungen till kornetten Aminoff, som mådde illa och därför nu i ett par dagar nödgats hålla sig inne. Vi voro där allenast en liten stund. Han talade bland annat om att hans far, som varit på vakt hos änkedrottningen, bland annat af henne fått höra, det en ny klädförordning nu snart skulle utkomma, däri den gamla svenska drägten, som i konung Gustaf Adolfs tid brukades, skulle å nyo öfver hela riket blifva antagen, dock med skillnad för vissa stånd. Rådspersoner och de förnämsta skola få en liten kappa öfver axeln. Allt detta skulle redan vara så visst, att förordningen vore lämnad till rådets granskning. — Det är intet underligt, om så sker, ty först och främst hafva vi icke så rika tider, att ett nytt klädförråd utan någon afsaknad af hvar och en måtte kunna anskaffas, och för det andra så följer med nya tider alltid nya seder — sat sapienti. Ifrån Aminoff gingo vi till fru Winbom i Kyrkobrinken, där vi gjorde vår aftonmåltid i nästan alla sorters bakelser. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jaatme1cp25ulk3i9wbdulptpzf9bg0 104 196922 584358 2024-12-23T16:11:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584358 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h3>''29 oktober.''</h3> Satte jag mig kl. 7 om morgonen för att bringa i ordning den föregående dagens expeditioner m. m. Därmed höll jag på ända till kl. inemot 1, då jag i största hast klädde mig och gick till min farbror till middagen. Som han hade en angelägen post, lämnade jag honom strax och gick hem, sedan jag dock af honom fått en assignation på 900 daler på Hassel & Görges. Vid min hemkomst råkade jag Jungen hos mig, då vi följdes åt på biljarden, och som kl. redan var öfver 5 och således lagom tid att resa på komedien, togo jag, en ung ryss Durazoff, en baron Armfelt, en sekreterare Hierta i stora kansliet samt en kornett Bratt tillsammans en hyrvagn, hvaruti vi inpackade oss och med stort alarm rullade af till Humlegården. Där var mot vanligheten mycket gens de qualité, generalen baron Saltza, generalskan Pechlin, fröken Örnskiöld, kammarrådet Botin m. fl., som alla tillika med oss sutto på den nedersta premieren. Där spelades då: {{Samma som|på|Q=Q1807554|ord=''Den politiska kannstöparen''}}, och kunde man tydligen se folkets halt af den pjesen, emedan naturellen, vanan och uppfostran vore för samtliga. aktörer och aktriser därvid så medverkande, att de inte annat kunde än emot vanligheten väl reuissera. Efteråt speltes en liten efterpjes, kallad: ''Det förtrollade hufvudet'', ganska burlesk och malfait, men till spektatörernas både lycka och glädje varade den endast några minuter. Från komedien foro vi lika inpackade i vår vagn tillbaka till Riddarhustorget, hvarifrån jag och kornetten Bratt följdes åt till Winfatet, för att få oss en god måltid. Där voro förut ett par gamla borgare, som hade supit sig så fulla, att de nu, under hela vår måltid, höllo<noinclude> <references/></noinclude> sz49vx5nlluy5wuegl7chknajxm04qx 104 196923 584359 2024-12-23T16:12:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584359 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>en jämn taffelmusik, bestående af gamla på 1600-talet brukade menuetter och bonddanser, hvilka med så mycket konstigare musik framfördes, som åldern redan gjort våra kapellmästare tandlösa. <h3>''30 oktober.''</h3> Var ett ganska elakt och ruskigt väder. Jag klädde mig därför alldeles därefter och gick till min faster till middagen, hvarefter jag gick ut på söder, ända upp på Götgatan där Görges kontor är och tog ut penningarna för min assignation. Mot aftonen gick jag till kornetten Hammarberg, där jag före mig fann ett ganska stort sällskap. Därifrån följdes vi alla en corps åt, och som det var ett mycket vackert väder, gingo vi en god stund och promenerade. Vi voro en 15 à 16 st. och ibland dem kornetten Hammarberg, Reutercrona, Durazoff, v. Haij, Gripenberg, Råfeldt, Boucht och jag med flere. Kl. 9 vid lag åtskildes sällskapet, då hvar och en gick till sitt spiskvarter, men jag, Råfeldt och Durazoff följdes åt och åto på Dufvan, hvarefter vi följde honom (Durazoff) hem och gingo sedan hvar till sitt. <h3>''31 oktober.''</h3> Var jag mest hela förmiddagen hos min farbror och åkte sedan med honom till Regeringsgatan dit han for för att spisa middag hos hofmarskalken Ridderstolpe, men jag gick till min faster, där jag åt middag hvarefter jag strax gick hem och klädde om mig, emedan jag förut var med stöflar och ovuligt klädd. Sedan jag var färdig, måste jag sitta en half timme och vänta i tanke att få en hyrvagn, som redan för 2 timmar sedan var beställd, men förgäfves. Jag och fänrik<noinclude> <references/></noinclude> c6lkc0xbaochma6i2i2jf8m7vwjge1q 104 196924 584360 2024-12-23T16:15:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584360 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;254&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|»Hjärtat ej vet hvad det vill; visst älskar jag yre herr grefven, Ett är dock lefnadens lek och ett annat är lefnadens allvar, Säkrare grundval bjuder granit än den skimrande marmor; Därför, du tokiga flicka, var stark, fast ditt jollrande sinne Grefven kanhända har kär långt mer än den stränge adjunkten.» Gustaf, som såg hennes min, såg läpparnes skälfvande darrning, Glömde sin harm att hans gåfva försmåtts, nedsväljde förtreten, Glömde, men tänkte »här stundar en kamp, ogärna jag viker». Doktorn och kyrkherrn slutat sitt spel sedan länge och sutto Språkande; timme på timme förgick: snabbtflygandevingar }}<noinclude> <references/></noinclude> g4bn7jt4e3m2sk1513tn9g659478se3 104 196925 584361 2024-12-23T16:16:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584361 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Reutercrona, som var hos mig, måste därför nyttja våra apostlahästar i smutsen, och marscherade till Riddarhuset, där instrumental- och vokalmusik utfördes. Af de förnämsta herrar voro där inga andra än generalerna Saltza och Anrep. Eljest var själva konserten ganska mediocre; en tysk spelte solo på violin, och det endast med ignoranters applaus. Sedan den var slut, gick jag upp på slottet och hörde efter om det skulle blifva cour, efter som hans maj:t hade vid middagstiden kommit till staden, men fick veta, att det först följande dag skulle blifva middagscour och så levée. — Eljest var på slottet för vissa inbjudna konsert och i konungens närvaro repeterades alla styckena i den nya operan {{Samma som|på|Q=Q723776|ord=''Orphée et Euridice''}}. Från slottet gick jag hem och tog af mig skor och strumpor och klädde om mig för den myckna smutsens skull, hvarpå jag gick upp till Milldes och åt aftonvard. Därifrån gick jag upp på biljarden, där jag råkade några mina bekanta, som nolens volens tvingade mig att följa med på ett litet bröllop med balett, som firades i Humlegården, dit de voro bjudna af en aktör Neuman. Ehuru ogärna nödgades jag dock vara sällskapslik; men konfysare bal har jag aldrig sett. Musik och alltsammans var rätt i ordning efter Bellmans beskrifningar och jag ångrade ej utgiften för att en gång också ha fått se den dårskapen. Där voro fasligt många officerare och af mina bekanta, damerna voro alla i sidenklädningar, med guldur och mycket granna. Konfekt och vin presenterades för dem, som ville hafva, men jag betackade mig såväl för det ena som det andra, satte mig i en vrå och betraktade endast deras usla nöjen. Kl. mot 12 blef jag ledsen och ville resa min<noinclude> <references/></noinclude> 7qw5b6b92glnk36uh7hxwnyj4giewly 104 196926 584362 2024-12-23T16:17:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584362 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>väg, men som vi voro flere om vagnen, nödgades jag dröja ännu en timme, då jag resolverade att coute qui coute eclipsera. Ville till den ändan gå därifrån, men kom dock öfverens med mina kamrater, att jag först helt solo åkte hem, och att de sedan skulle komma efter med samma vagn, som strax gick tillbaka igen. För entréen till det lortkalaset betaltes 12 d:r åt herr Neuman, som på det ingen skulle slippa ut sans payer l'entrée hade låst igen porten. Hyrkusken, som länge hade suttit och väntat, körde mig också nu i vredesmod så fort, att jag innan jag visste ordet af var hemma, och sedan gick det lika fort att komma i sängen, och strax infann sig sömnen. <h3>''1 november.''</h3> Ehuru jag hade med skäl kunnat sofva längre, var jag dock kl. 8 uppe, och kl. ½ 10 klädd, då jag strax tog mig en hyrvagn för att åka ut på mina afskedsturer. Till den ändan for jag först till grefve Hessenstein, sedan till riksrådet Horn, därifrån till riksråden Wrangel, Sparre och Ribbing, samt kanslirådet Heland m. fl., af hvilka jag ej råkade någon mer än Sparre hemma, och han skulle just då upp på slottet, för att bevista hans maj:ts levé. Som ej herrarna voro hemma, blefvo också visiterna ej långa utan kom jag hem igen kl. 11. Då satte jag mig till min posts expedierande, men slutade därmed kl. 11, då min hyrvagn kom och jag for till slottet och middagscouren, som först hölls i hans maj:ts audiensrum men sedan i hans sängkammare. Som det var den första couren efter konungens hitkomst, så var där fasligt mycket folk uppe. Alla riksråden, till och med af de afskedade<noinclude> <references/></noinclude> eirap25xyez1oxgw0juk7m4rq05c4gu 104 196927 584363 2024-12-23T16:38:53Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584363 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|220||}}</noinclude>öster derom låg en alldeles likadan <i>spännbuckla,</i> som vid rengörandet bräcktes. Kolbitar sitta fast på insidan af båda spännbucklorna. Sex fot från södra kanten hittades 3 <i>jernbitar,</i> troligen af <i>pilspetsar</i> lika de nyssnämnde, och 2 fot längre i norr, i närheten af de sex pilarne, ett skadadt <i>treflikigt bronssmycke</i> af samma form som fig. 552 i ”Sv. forns.”; de genom erg otydliga siraterna synas dock vara olika; nålen af jern. På spännets båda sidor sitta kolbitar. Kolbädden, som började 6 fot från södra och 9 fot från norra kanten och var till 3 fots bredd starkt blandad med benskärfvor, låg i jemnhöjd med marken samt sträckte sig i nordost och sydvest. Alved hade blifvit använd vid förbränningen. {{sp|Högen 3}}. Diameter 21, höjd 3 fot; skadad genom grustägt och en förbistrykande väg; ljungbeväxt, bestående af fin sand. Något under ljungtorfven i norr fanns en <i>jernbit.</i> Nästan alldeles i högens midt, eller 9 fot från norra och södra samt 9{{bråk|1|2}} fot från östra och vestra kanterna, påträffades <i>kolbädden,</i> som sträckte sig 3 fot i norr och söder, samt 2 fot i öster och vester. I densamma förekommo högst sparsamt <i>benskärfvor</i> och hittades 4 hela samt 2 afbruna <i>pilspetsar</i> af <i>jern.</i> lika fig. 501 i ”Sv. forns.”, 2 andra <i>jernbitar</i> och en bit <i>lergods.</i> Alla pilspetsarne äro starkt angripna af rostklumpar. Kolbädden låg i jemnhöjd med marken. {{sp|Högen 4}}. Diameter 31, höjd 5 fot; består af fin gul sand utan klapper, ljungen afslagen. Under den {{bråk|1|2}} fot tjocka ljungtorfven på kullens topp hittades en bit af ett <i>lerkärl,</i> som varit glaseradt. Åtta oformliga <i>bitar</i> af <i>jern</i> och <i>jernslagg</i> samt en liten obetydlig <i>flintskärfva</i> funnos under gräfningen. Lerkärlsstycket som tillhört en större kruka, eger spår af glasering och sirater. Att det nedkommit i högen i senare tid är troligt, men inga tecken kunde upptäckas, att högen i ringaste mån blifvit skadad. Tretton fot från östra och 11{{bråk|1|2}} fot från vestra kanten vidtog <i>kolbädden,</i> sträckande sig i nordost och sydvest till en längd af 8 fot 3 tum och slutande 11 fot från norra kanten. Dess bredd var på midten 6{{bråk|1|2}} fot, men aftog mot ändarne. Nästan midt i kolbädden, men något närmare östra kanten, hittades en del af elden till oformliga klumpar hopbrända <i>jernbitar</i> samt 2 skadade, korsformiga <i>beslag</i> af omkring 1,5 tums längd och lika bredd. De båda beslagen är gjorda af tunn jernplåt<noinclude> <references/></noinclude> 0fhfvu4hihw3cfb01c5smg2oqwed5k8 104 196928 584364 2024-12-23T16:57:54Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584364 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||221}}</noinclude>på det sätt, att 4 ihophängande qvadratformiga rutor äro utklippta af samma stycke; rummet som finnes der qvadraternas inre hörn sammanträffa är bakifrån uppdrifvet till en bula, {{rättelse|och och|och}} i hvardera fyrkanten finnas hål för nitnaglar, hvilka ehuru förrostade ännu qvarsitta. {{sp|Högen 5}}. Diameter 16, höjd 2{{bråk|1|2}} fot; jordmånen grusblandad med klappersten af knytnäfves storlek; ljungen afslagen. Sedan torfven blifvit aftagen, anträffades genast 4 flata omsorgsfullt lagda stenar, omgifna samt stödda af 11 kullerstenar, hvardera af mansbördas storlek. Den vestligaste af de flata stenarne höll 3 fot 8 tum i längd, de båda mellanliggande 3 och 3,4, och den östra 3,5 fot. Ett hörn af den norra vilade på den östra, som genom en inkilad sten höjde sig något åt öster. Under dessa täckhällar vidtog åter klapperjorden. Två fot 1 tum under jordytan låg ett <i>skelett</i> bland klapper och småsten utan tecken till träkista. Hufvudet var vändt åt vester; ansigtet låg uppåt, något vridet åt norr. Ryggraden gick i en båge åt norr och lårbenet bildade mot skenbenet en vinkel mot söder. Af armarne syntes inga spår. Alltsammans var så förtärdt och genomväxt af rötter, att endast några bitar af hufvudskålen, som inneslöt flere småstenar, kunde upptagas. Skelettets form och läge kunde lätt skönjas, sedan jorden med händerna blifvit afskrapad, emedan jorden under detsamma genom likets förmultning antagit en kolsvart färg. Ryggraden höll 1 fot 9 tum i längd och lårbenet 1 fot 6,5 tum. För öfrigt hittades ingenting. {{sp|Högen 6}}. ”Kungshögen”. Diameter 70, höjd 11 fot. I denna hög, den ansenligaste jag sett i Vestbo och af hvilkens undersökning jag hoppats mycket, fanns så godt som ingenting, ehuru hans undersökning kostade 42 dagsverken. Öfverst befunnos två, 4 fot djupa hålor, uppkastade af skattgräfvare på 1860-talet. Jorden bestod af fin sand utan den minsta småsten, anmärkningsvärdt derföre att jordmånen omkring består af starkt klapperblandadt, svartaktigt grus. Högen öppnades med en 17{{bråk|1|2}} fot bred gång från vester. Sedan ljungtorfven, som var {{bråk|1|2}} fot tjock, blifvit borttagen, befanns högen från foten till 13{{bråk|1|2}} fots höjd vara klädd med flata stenar af större och mindre storlek, från 3 fots längd till små flisor. På flere ställen hade man rest lodrätt mindre, spetsiga stenar, synbarligen för att hindra större ofvanför liggande att skrida ner. Vid foten funnos de minsta<noinclude> <references/></noinclude> hg5axz3vnrn4tqzavpbuqb1bx6c7508 104 196929 584365 2024-12-23T17:17:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584365 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;246&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Stunderna ha, när med harmlöst vexlade tankar och känslor Ungdomsvänner i minnenas bok under aftonen bläddra, Syrsan sin skärande visa tar upp och det doftar från linden. Vekare stämd själf doktorn sig känt och ej brukat de eder, Hvilka hans vän ogillade högt, men var tvungen att tåla. »Präktigt», så utbrast Adolf, »de passa tillhop för hvarandra, Grefven och Elsa; få snart vi ej vänta de ungas förlofning? Gustaf är rik, dröjsmål ej behöfs, som jag tycker, för paret. Gossen är hurtig och rask, om ett år nar magister han blifvit: Då hålls bröllop, och året därpå blir jag bjuden till fadder.» Lätt öfver kyrkherrns drag ett förklarande skimmer sig spridde:}}<noinclude> <references/></noinclude> p5pivooiq60t867iyrlkqjsbugye9g9 104 196930 584366 2024-12-23T17:25:38Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584366 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;247&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|»Länge jag tänkt däruppå, ljuft vore att slockna i döden, Visste jag henne förent med den ädle och nöjd med sitt öde. Nogsamt minnes jag ock hvad som yngling jag kände och drömde. Gustafs förtrollande mor för mitt öga jag ser, fast hon bortgått; Högt jag den ljufva höll kär, hon besvarade stilla min kärlek, Släktskäl skilde oss åt: högättad hon var och jag ringa, Vika jag fick, och den läkande tid gaf sin balsam åt såren. Gifta på hvar sitt håll, lugnt fyllde vi menskliga plikter. Icke jag klagar min lott, Gud gaf mig en älskelig maka, Sol spreds rikt i mitt hem. Dock glömmer en själ, som är tacksam, Ungdomstycket ej lätt, kallsinnigt man aldrig betraktar Minnet af kärleks gryende maj, då besvärjaren Eros}}<noinclude> <references/></noinclude> el3q9mqrensee1mnryt5fqt7ry1efpd 104 196931 584367 2024-12-23T20:11:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584367 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|65}}</noinclude>de sig att kanonisera broder Henrik; gunstlingarne sade: ändtligen har lejonet vaknat upp, och ligisterna sade: ändtligen har räfven vädrat snaran. I samma ögonblick Monsoreau ämnade aflägsna sig, skyndade Chicot emot honom. Inga ligister funnos kvar i palatset, och gascognaren fruktade ingenting mer för sin konung. — Hvart bär det af så hastigt, herr öfverhofjägmästare? — Till hans kunglig höghet. Jag är orolig för honom. Nu för tiden kan ej en furste vara på resa utan eskort. — Åh! lappri! Den ifrågavarande är så modig, att han nästan är oförvägen. Öfverhofjägmästaren såg på gascognaren. — I alla händelser, återtog Chicot, om ni är orolig, så är jag det ej mindre, jag. — För hvem då? — Äfven för samma höghet. — Hvarför det? — Ni vet då ej, hvad man säger? — Man säger ju, att han rest? — Man säger, att han är död, hviskade gascognaren. — Bah! sade Monsoreau i en ton af förvåning, som ej var fri från en anstrykning af glädje, ni sade ju, att han var ute och reste. — Ja, för det man hade sagt mig så. Jag är så godtrogen, att jag tror allt hvad man berättar mig; men nu, ser ni, har jag allt skäl att tro, att om den stackars prinsen är på resa, så är det på resa till andra världen. — Hvarifrån har ni fått dessa ledsamma underrättelser? — Han kom till Louvren i går, eller hur? — Visserligen; jag följde honom dit. — Välan; man har ej sett honom gå därifrån. — Än Aurilly och hertigens folk. — Försvunna! Alla försvunna! — Ni skämtar väl, herr Chicot. — Fråga själf. — Hvem då? — Kungen. — Man kan ej fråga hans majestät. — Lappri! Det beror på, hur man gör det. — Jag vill försöka; jag kan ej uthärda i en sådan oviss-<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>{{Spärrad|Alexandre Dumas}}, Grefvinnan de Monsoreau.</i> II.</small>||5}}</noinclude> qmlqde28ao52ldyiwuaav7w4s431w1d 104 196932 584368 2024-12-23T20:15:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584368 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />66</noinclude>— Grefven styrde kosan till konungens kabinett. — Konungen har gått till hertigen af Anjou, fick han till svar. — Till hertigen af Anjou! upprepade grefven och såg på Chicot; prinsen är således inte död? — Hm! sade gascognaren; som jag tror, är det inte långt ifrån. Grefven visste inte hvad han skulle tro; det såg ut, som hade hertigen af Anjou ej lämnat Louvren. Vissa yttranden, dem han hörde fällas af den tjänstgörande personalen, bekräftade sanningen häraf. Men som han emellertid var okunnig om rätta orsaken till prinsens frånvaro, så förvånade honom denna frånvaro öfver all beskrifning. Konungen hade verkligen begifvit sig till hertigen af Anjou; öfverhofjägmästaren nödgades således vänta i försalen. Som vi nämnt, hade de fyra gunstlingarne för att kunna vara närvarande vid den stora audiensen låtit aflösa sig af schweizare, men så snart sammankomsten var slutad, återtogo de, oaktadt den ledsnad denna tjänstgöring förorsakade dem, gärna sin vakt hos prinsen för att reta honom med berättelsen om konungens triumf. Å sin sida hade Frans dödligt ledsamt och var försänkt i yttersta oro; gunstlingarnes samtal var också ingalunda ägnadt att förströ honom. — Vet du, ropade Quélus till Maugiron, liksom prinsen ej varit närvarande, vet du Maugiron, först nu börjar jag rätt uppskatta vår vän Valois, han är i sanning en stor politiker. — Förklara dig tydligare, sade Maugiron, i det han sträckte ut sig i en stor länstol. — Konungen har helt öppet talat om konspirationen och därigenom bevisat, att han ej fruktar den mer. — Förståndigt! — Och om han ej fruktar den mer, skall han straffa den; du känner Valois; han har visserligen en mängd lysande egenskaper, men med nåd slösar han inte. — Det är sant. — Således, om han straffar konspirationen, så blir det genom en rättegång. — Det blir ett skådespel minsann! {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> g5u6suzm543mpf5mzki0bzi45si6ns9 104 196933 584369 2024-12-23T20:22:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584369 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|67}}</noinclude>— Ja, och där våra platser äro gifna på förhand, så vida ej … — Hvad menar du? — Jo, så vida ej … och det är väl möjligt … så vida man ej, i anseende till de anklagades rang, lämnar lagliga former å sido och utagerar saken i hemlighet. — Jag skulle vara fallen för det senare, sade Maugiron; det är så man vanligen går till väga i familjefrågor, och denna sammansvärjning är verkligen en familjefråga. Aurilly kastade en orolig blick på prinsen. — Minsann, sade Maugiron, vore jag i konungens ställe, så skulle jag ej spara de högt uppsatta, ty dessa äro dubbelt så brottsliga som de andra; dessa herrar tro, att allt slags sammansvärjning är dem tillåten. Jag skulle minsann ge en minnesbeta åt ett par af dem, en i synnerhet, och det eftertryckligt; sedan skulle jag dränka hela det andra byket. Seine är djup; i konungens ställe skulle jag, på min ära, ej motstå en slik frestelse. — Åh ja, själfva anförarne kunna ju visserligen alltid räkna på fördelen att bli halshuggna på öppet torg eller lönmördade; men byket, som du sade, kunde man alltid dränka, och med byke menar jag gunstlingar, stallmästare, hofmästare, lutspelare … — Mina herrar! stammade Aurilly, blek af fasa. — Svara icke, Aurilly, sade Frans; det där kan ej gälla dig, följaktligen ingen af mitt hof; i Frankrike skämtar man ej med prinsar af blodet. — Nej, man behandlar dem allvarsammare, sade Quélus, man halshugger dem; Ludvig XI förnekade sig ej det nöjet, han, den store konungen! Hertigen af Nemours fick erfara det. Nu hördes buller i försalen, dörren till sängkammaren öppnades, och konungen visade sig på tröskeln. Frans steg upp. — Sire! utropade han, jag vädjar till ers majestäts rättvisa i afseende på den ovärdiga behandling, ert folk tillåter sig mot mig. Men Henrik tycktes hvarken se eller höra sin bror. — God dug, Quélus, sade han, i det han kysste sin favorit på bägge kindbenen; god dag, mitt barn; din åsyn gläder mig. Än du, min stackars Maugiron, hur är det med dig? {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bkxjjehidboxgbzjdog0fosmg6kcmky 104 196934 584370 2024-12-23T20:27:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584370 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />68</noinclude>— Ack, jag leds, så jag kan dö, svarade Maugiron; jag trodde, då jag åtog mig att vakta er bror, sire, att han var muntrare än så. Fy, så tråkig prins! Kan han vara er fars och mors son, han? — Ni hör, sire, sade Frans; är det då er kungliga afsikt, att man på detta sätt skymfar er bror? — Tyst, Monsieur, sade Henrik, utan att vända sig om; jag tycker ej om, att mina fångar beklaga sig. — Fånge, så mycket ni behagar; men denna fånge är ej dess mindre er … — Det namn, ni åberopar, är just det, som skadar er i mitt omdöme. Då min bror är brottslig, är han dubbelt brottslig. — Men om han ej är det? — Han är det! — Hvad brott har han då begått? — Han har misshagat mig, monsieur — Sire, sade Frans förödmjukad, behöfva väl våra familjetvister några vittnen? — Ni har rätt. Mina vänner, lämnen mig ett ögonbliek allena med min bror. — Sire, hviskade Quélus, det är ej försiktigt att ers majestät blir ensam med tvenne fiender. — Jag tar med mig Aurilly, hviskade Maugiron. De båda ädlingarne förde med sig Aurilly, som på en gång brann af nyfikenhet och kvaldes af oro. — Nå, nu äro vi ensamma, sade konungen. — Jag afvaktade med otålighet detta ögonblick, svarade prinsen. — Jag också. Ha! Ni ville åt min krona, min värdige Eteocles; ni ville göra ligan till ett medel och tronen till ett mål. Ha! Man smorde er till konung i en vrå af Paris uti en undangömd kyrka, för att sedan för parisarne helt plötsligt visa er glänsande af den heliga oljan. — Ack! sade Frans, som såg konungens vrede växa allt mer; ers majestät tillåter mig ej att tala. — Hvartill skulle det tjäna? För att ljuga kanhända eller för att säga mig saker, som jag vet lika väl som ni: men nej, ni skulle ljuga, ty att erkänna, hvad ni gjort, vore att erkänna er förtjäna döden! Ni skulle ljuga, och jag vill bespara er den skammen. — Min bror! Min bror! ropade Frans tillintetgjord:<noinclude> <references/></noinclude> h934tdjhv81dhlw21kcx410k6siq0m5 104 196935 584371 2024-12-23T20:32:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584371 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|69}}</noinclude>har kan ni vilja öfverhopa mig med sådana förolämpningar? — Om det, jag säger er, kan anses som förolämpande, så är det jag, som ljuger, och jag önskade ingenting högre, än att så vore. Tala, tala; jag hör er; säg oss, om ni icke är en trolös, eller, hvad än sämre är, en dum stackare. — Jag förstår ej, hvad ers majestät menar; ni tyckes ha föresatt er att tala till mig i gåtor. — Välan, jag vill då förkara mina ord! utropade Henrik med en hotande röst, som ljöd hemsk i Frans’ öron. Ni har stämplat mot mig, såsom ni fordom stämplade mot min broder Karl; med den skillnad blott, att då skedde det med konungens af Navarra biträde, nu har det skett med hertigens af Guise. En rätt vacker plan, som jag beundrar, och som skulle förskaffat er en framstående plats bland herrar troninkräktare! Ni slingrade er fordom som en orm och har i dag velat bitas som ett lejon; efter trolöshet, öppet våld; efter giftet, värjan. — Giftet! Hvad menar ni med det, sire? utropade Frans blek af raseri och sökande, liksom Eteocles, med hvilken Henrik jämfört honom, ett ställe, där han kunde med sin flammande blick, i brist på svärd och dolk, träffa Polynices. Hvilket gift? — Det gift, hvarmed du mördade vår bror Karl; det gift, som du ämnade åt Henrik af Navarra, din medhjälpare. Det är nogsamt kändt, det där olycksaliga giftet; vår mor har redan alltför ofta begagnat det. Detta är utan tvifvel skälet, hvarför du ej velat använda det mot mig; det är utan tvifvel därför du velat spela fältherre och kommendera ligan. Men se mig rätt i ansiktet, Frans, fortfor Henrik, i det han med hotande uppsyn gick några steg närmare sin bror, och var öfvertygad om, att en man af din halt aldrig dödar en man sådan som jag. — Frans vacklade under tyngden af detta förfärliga angrepp; men utan skonsamhet, utan barmhärtighet återtog konungen: — Värjan! värjan! Jag skulle just vilja se dig ensam i detta rum med mig och med värjan i hand. I svek har jag redan öfverträffat dig. Frans; ty också jag har gått krokvägar för att bestiga Frankrikes tron; men dessa vägar gingo dock öfver en million polackers kroppar. Vill du vara skälm, så var det, men åtminstone på det sättet; vill<noinclude> <references/></noinclude> eer5ns8vgk5pqyw1f0nhdrdnco1at4u 104 196936 584372 2024-12-23T20:36:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584372 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />70</noinclude>du härma mig, så gör det, men icke i lägre skala. Se där kungliga intriger, se där ett bedrägeri, värdigt en fältherre; således, jag upprepar det ännu en gång, i list är du öfvervunnen och i öppen, ärlig strid skulle du bli dödad. Tänk således ej mer på att kämpa hvarken på ett eller annat sätt; ty från denna stund handlar jag som konung, som herre, som despot; från denna stund bevakar jag dina stämplingar, förföljer dig på dina smygvägar, och vid minsta sken till förräderi, vid minsta tvetydighet, lägger jag min starka hand uppå dig, usling, och kastar dig flämtande under bödelsyxan. Detta är, hvad jag hade att säga dig rörande våra familjeförhållanden; därför ville jag tala med dig enskildt, Frans; därför vill jag anbefalla mina vänner att i natt lämna dig ensam, på det att du i enslighet måtte kunna öfverväga mina ord. — Således, stammade hertigen, ser jag mig genom en nyck af ers majestät, genom en misstanke, som liknar en elak dröm, fallen i onåd? — Ännu mer, Frans: du är hemfallen under min rättvisa. — Men jag ber er, sire, utsätt åtminstone en viss tid för min fångenskap, så att jag vet, hvad jag har att rätta mig efter. — Då man {{Rättelse|uppläer|uppläser}} er dom, får ni veta det. — Min mor! Kan jag inte få se min mor? — Hvartill skulle det tjäna? Farväl, Frans! Prinsen nedsjönk i en länstol. — Mina herrar, sade konungen, i det han åter öppnade dörren, mina herrar, hertigen af Anjou har anhållit om tillåtelse att i natt få begrunda ett svar, som han ska lämna mig i morgon bittida. I skolen således lämna honom allena i hans rum, utom de besök, I emellanåt af försiktighet tron er böra göra. I skolen kanske finna er fånge litet upprörd i följd af det samtal vi haft; men kommen ihåg, att då hertigen af Anjou stämplat mot mig, har han förverkat namnet af min bror; följaktligen finns här endast en fånge; således inga ceremonier. Om fången är ohöflig mot er, så underrätten mig därom, jag har Bastiljen på nära håll och i Bastiljen mäster Testu, den förste man i världen att kväsa upproriska lynnen. — Sire, sire! mumlade Frans, i det han gjorde ett sista försök, kom ihåg, jag är er … {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7dbjq7ns8tl2dnzy4h5o4a467or9mk1 104 196937 584373 2024-12-23T20:40:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584373 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|71}}</noinclude>— Ni var också Karl IX:s bror, vill jag tro, afbröt Henrik. — Må man åtminstone lämna mig mina tjänare, mina vänner — Åh, hvad beklagar ni er öfver? Jag beröfvar mig ju mina för att gifva er dem. Henrik stängde därpå dörren midt för hertigens näsa; denne vacklade tillbaka och neddingnade åter i länstolen. {{linje|5em}} <section end=kap11 /> <section begin=kap12 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">12. <br /><b>Hvad som fanns i ett tomt skåp.</b></h2> Det samtal hertigen af Anjou nyss haft med konungen, kom honom att betraka sin ställning som alldeles förtviflad. Favoriterna hade ej lämnat honom i okunnighet om hvad som passerat i Louvren: de hade sinsemellan talat om Guisernas nederlag och Henriks triumf, och naturligtvis öfverdrifvit bägge delarna; han hade hört folket ropa: lefve konungen och lefve ligan, hvilket i förstone förefallit honom obegripligt. Han kände sig öfvergifven af de förnämsta cheferna, hvilka å sin sida hade fullt göra att tänka på sin egen säkerhet. Öfvergifven af sin familj, som var splittrad genom agg och misshälligheter, suckade han, då han blickade tillbaka på det förflutna, hvarom konungen påmint honom. Bussy, den tappre Bussy, framstod lifligt för hans minne. Men Frans erfor i detsamma en känsla, som liknade samvetsagg, ty han hade förolämpat Bussy för att behaga Monsoreau; han hade velat göra Monsoreau till viljes, emedan denne kände hans hemlighet, och plötsligt hade nu denna hemlighet, hvarmed Monsoreau ständigt hotat honom, likafullt kommit till konungens vetskap. Monsoreau var således ej mer att frukta. Hvilken fördel skulle det ej varit för fursten i hans närvarande belägenhet, om han haft det medvetandet, att Bussy, erkänsam och följaktligen trogen, vakat öfver honom. I så fall skulle hans frihet varit sannolik, hans hämnd säker. Men, som vi redan sagt, Bussy hade, djupt sårad och<noinclude> <references/></noinclude> 3oouxamt70w0a4o1gmkk0bd9spkwuht 0 196938 584374 2024-12-23T20:41:16Z Thuresson 20 Kap 11 584374 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Grefvinnan de Monsoreau 1912.djvu" from=398 to=405 fromsection="kap11" tosection="kap11" kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:Grefvinnan de Monsoreau|051]] cn9v6vxncc0s21uoijnmjyj141zo08b 104 196939 584375 2024-12-23T22:03:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584375 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Suitian kartano 1910.jpg|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|SVIDJA HERRESÄTE.<br />(Foto 1910.)}}]] {{illustration|fil=En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu|sid=157|bildtext={{c|RIDDARSALEN PÅ SVIDJA.<br />(Foto 1910.)}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6m2jhilmfbs5y1bhf9wp5ro342xx79d 104 196940 584376 2024-12-23T22:03:44Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584376 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 196941 584377 2024-12-23T22:07:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584377 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>[[File:Gustav Adolf Reuterholm, 1756-1813 (Ulrica Fredrica Pasch) - Nationalmuseum - 39737.tif|miniatyr|center|stående=2.0|{{c|GUSTAF ADOLF REUTERHOLM.<br />''Efter oljemålning å Gripsholms slott av Ulrika Pasch'' (1776).}}]] {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2tyfxit666rmankvsm09lnlltw7g69c 104 196942 584380 2024-12-24T01:38:49Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ Kan inte hitta symboler för Hälsinge/stavlösa runorna. 584380 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|74|{{st|<b>OM RUN- OCH BÖTA-STE-</b>}}|2 Cap.}}</noinclude>i Stället för {{st|ᚱ}}: ▯ i stället för {{st|ᚼ}}: om hwilket märkes, at det tyckes hafwa behållit förra halfwa Runan: ▯ i stället för {{st|ᛒ}}; och när de ej kunde mera wariera med små Strek, antogo de Punkter, såsom ▯ i stället för {{st|ᛠ}}, och ▯ i Analogi däremot, i Stället för {{st|ᛦ}}. Til desse antagne Wariationer kunde de wäl kanske haft någon Anledning, som oss nu kan wara obekant.“ 7. “Om Helsingrunorna äro Källan och Ursprunget til {{ant|<i>Vulgares Runas;</i>}} så skulle händt {{ant|<i>Casu,</i>}} at Runan {{st|ᛏ}} har den stora Likhet, som hon hafwer med Latinska {{ant|T}}: hwiket skulle synas något underligt.“ 8. “Sedan faller och swårt at tro, det i Början af Christendomen, när Bokstäfwer först kommo hit in, skulle Helsingarne först och allena wetat bruka Bokstäfwer til at rista dem på Stenar. Och tyckes någorlunda följa däraf, at de ock förr, än hele öfrige södre Delen af Swerje haft Bokstäfwer at skrifwa med, som dock för ingen Del tyckes wara troligt, emedan de främmande Lärare och andre, som wid Christendomens Början inkommo, måste ju altid passerat igenom wåra Södra Länder, innan de hunnit up til Helsingland, som man ock finner dem hafwa gjort: warandes klart, det desse södre Orters Folk woro en god tid tilförne {{ant|converte}}rade, än Norländningarne.“ 9. “Hwad som häremot kan inwändas, i Betraktande af de obekanta Namn, som finnas på Helsingestenarne, tyks wäl icke wara något Skjäl til deras Ålder framför wåre Stenar; ty det skulle billigt tyckas, at {{ant|Stain}} och {{ant|Biurn &c.}} äro wäl så gamla Namn, som någonsin några andra, ja som själfwa Språket.“ 10. “I fall Venantii Fortunati Wers angår wåra Runor i Swerje, och han icke därmed förstår {{ant|<i>Gothorum Literas</i>}} därute, antingen {{ant|<i>Vlphilæ</i>}} eller dylike; så synes wäl ej troligit, at han skulle ment {{ant|<i>Runas Helsingicas</i>;}} hwilka, emedan de woro af et så inskränkt Bruk, at de allenast woro i gång i Helsingland, en Province, som ligger så långt Norr, omögeligen kunde hafwa warit så allmänt bekante därute, fast än man skulle supponera, at de då redan warit til. Däremot skulle samme Auctor wäl kunnat hafwa sig de allmänne Runor bekanta, emedan de icke allenast i större Delen af Swerje, utan ock i Danmark brukades,<noinclude> {{huvud|||{{ant|<i>sup-</i>}}}} <references/></noinclude> b9h4jcxad9d30mdex8sabcpxamz0m4s 104 196943 584381 2024-12-24T05:22:33Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584381 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|3 Cap.|{{st|<b>NARS ÅTSKILLNADER.</b>}}|75}}</noinclude>{{ant|<i>supposito,</i>}} at de den Tiden warit til: hwilket fölger, om man medgjer at han ment wåra Runor.“ Hitintil Hr. Auctoren om Helsingrunorna. Men härwid kan ock om Runornas Likhet med de Latinske Bokstäfwer widare anmärkas, at man på en del Ängelska och Swenska Mynt finner någre Latinske omwände, så at et {{ant|L}} blifwer nog likt Runan {{st|ᛚ}} och {{ant|V}} Runan {{st|ᚣ}}. Med det fordom brukliga fyrkantiga {{ant|O}}, ▭ eller ▱ är Runan {{st|ᚯ}} icke så mycket olik; emedan allenast en rät Strek fattas, som jämte en annan likadan icke blifwit tåld i någon Runa. Runa {{st|ᛡ}} kan man föreställa sig i et liggande {{ant|H}} eller エ, {{st|ᚴ}} och {{st|ᛦ}} i {{ant|K}} och {{st|ᚱ}}, när nedre Sidstreken i det ena, och den öfre i det andra, bortkastas eller nedflyttes {{st|ᚿ}} och {{st|ᛆ}} igenfinnes på samma Wis i {{ant|N}} och {{ant|A}}, när hwar deras minst nödige Staf afskäres. <section end="Cap2"/><section begin="Cap3"/> <h3 align="center" style="border:none;">{{ant|3. Cap.}} <br> {{sp|Om Skilnaden imellan wåre Hedniske Bötastenar och Runstenarne samt desse inbördes}}</h3> {{Initial|A}}t {{sp|Wårdstenar utan Skrift til Tekn af wåre Förfäders Tapperhet alt ifrån Odens Tid blifwit uti Swea Rike upreste,}} inhämtas af Ynglinga-Sagan, hwaräst ibland annat uti 8. Cap. om Odens Lagar dessa Ord förekomma: {{ant|Epter göfga Menn skyllde Haug giora til minningar: Enn epter alla tha menn er nokuth Mannsmot var ath, skyllde reisa Bantasteina; oc hellst sa fithur leinge sithann}} d. ä. “Efter namnkunnige Männ skulle Högar göras, til Åminnelse: Men efter alle, som någon manlig Gärning uträttat, skulle man upresa Böta-Stenar.„ I Swenska Öfwersättningen förmenes wäl at {{sp|Run-}} eller {{sp|Graf-Stenar}} härmed skola wara beteknade; men däruti ligger et dubbelt Fel. Ty först innehåller själfwa Ordet {{sp|Bötastenar}} ingen sådan Bemärkelse, som antingen uppå Runor eller Grafwar något Syftemål kan hafwa: Och sedan finnes intet af någon gammal Underrättelse, at desse Stenar nödwändigt på samma Ställe skulle upresas, där den döde fåt sin Lägerplats. Troligt är, at Jacobs Sten i {{sp|Bethel}}, som han til en Wård och Åminnelse af sin Syn och sit gjorda Löfte på samma Ställe upreste och med Olja begöt, Gen. 28. Wersen 18.<noinclude> {{huvud||K 2|gifwit}} <references/></noinclude> p1yxpkrxg7a2tyuaw1ot2w8636iycsg 104 196944 584390 2024-12-24T09:44:54Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 584390 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|222||}}</noinclude>stenarne, dels kullriga dels flata, liggande ett par hvarf på hvarandra; de största och vackraste lågo högre upp. Hela sandmassan befanns från spetsen till basen besprängd med mycket små kolgnistor, hvilka måste hafva följt med sanden hit från de ställen der han tagits. Högens botten bestod af den hårdaste klapperjord, i hvilken man icke utan största svårighet kunde arbeta sig ner. Ett svagt spår fanns efter den ursprungliga matjordsytan. Sanden hade blifvit hemtad från flere ställen, emedan han var olika färgad, än gul, än mörk, än ljus, hvilket var lätt att se vid genomskärningen, då de olika lagren, hvarftals förda på hvarandra, klart kunde skönjas. På ett djup af 1{{bråk|1|2}} fot under högens botten fanns under grusbädden en samling af <i>aska</i> och <i>kol,</i> betäckande en yta af ungefär 1{{bråk|1|2}} qvadrataln. Denna kolbunke låg 24 fot från sydvestra ytterkanten, och 2 fot längre in vidtog ett af kullersten bildadt röse; mellanrummen voro så stora, att armen till hela sin längd kunde i röset införas. Den sand, som derinne fanns var mycket fin. För att blotta detta röse lät jag gräfva en gång rundt omkring detsamma och försigtigt afrödja jorden från toppen och sidorna, då det befanns ega en höjd af 5 fot 8 tum. Längden från öster till vester var 23, och bredden 19 fot. Genom den förut nämnda skattgräfningen hade det blifvit skadadt, och hvalfvet var till en sträcka af 5 fot infallet. I söder och sydost bestod det mest af större klappersten, för öfrigt af stenar icke större än att en man kunde lyfta dem. Omsorgsfullt bortplockades nu stenarne, men blott 3 små <i>kol</i> funnos. I sydost tycktes bottnen liksom stensatt med klappersten, och utgick denna stensättning från röset in under den orörda delen af högen. Hela det nu utgräfda rummet, hvilket bildade en stor kammare, genomgräfdes från 2{{bråk|1|2}} ända till 5 fots djup, och var marken så hård och klapperfull, att jernspett oupphörligen måste användas. Härunder hittades på spridda ställen några obetydliga bitar af ett rödbrändt <i>lerkärl</i> utan sirater. En <i>slaggbit</i> hade förut funnits vid schaktningen och utgjorde detta hela utbytet. Som arbetet på denna hög redan medtagit nära en fjerdedel af den korta tid jag hade för mina undersökningar, fortsatte jag icke längre med gräfningen utan lemnade väggarne i densamma. Denna hög lät jag icke igenfylla, emedan möjligen framdeles kanterna kunna blifva föremål för undersökning. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hj8gjhhbpucx01mx0dk2ts1z87wrdog 104 196945 584391 2024-12-24T10:17:41Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 584391 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||223}}</noinclude>{{sp|Högen 7}}. Diameter 29, höjd 5 fot; i toppen var en gammal potatisgraf. Ehuru denna hög genomgrofs på det omsorgsfullaste, och det ända till 3 fots djup under den omgifvande markens yta, der orörd botten anträffades, hittades icke det allra ringaste, hvarken kol eller ben. Möjligen hade högen inneslutit obrändt lik, hvilket vid potatisgrafvarnes uppkastande blifvit förstördt. {{sp|Högen 8}}. Diameter 22{{bråk|1|2}}, höjd 3 fot 2 tum; ljungbeväxt, bestående af småstensblandadt, hårdt grus. Kullens topp var beklädd med 5 smärre flata stenar. I gruset anträffades några små bitar af <i>bränd lera</i> samt ett par <i>slaggstycken.</i> Alldeles midt i kullen anträffades <i>kolbädden,</i> som i sydvest och nordost sträckte sig till 4{{bråk|1|2}} fots längd; bredden 2 fot 7 tum och tjockleken 5 tum. I sydvestra delen af densamma hittades en hel <i>jernknif</i> och ett par bitar af en dylik. <i>Benskärfvorna</i> voro samlade mest midt i kolbädden, med någon dragning åt sydvest. Den med askan och kolen blandade jorden var fin och utan småsten, hvilket icke var förhållandet med den både ofvanför och under bädden varande jorden, som var starkt klapperblandad. Möjligen hade fin jord blifvit sållad öfver bålet, sedan förbränningen försiggått, ett förhållande som stundom iakttagits vid brända liks begrafning. {{sp|Högen 9}}. Diameter 24{{bråk|3|4}}, höjd 3 fot. Ljungbeväxt; jordmånen rödmylla, blandad med klapper. Två fot från vestra kanten träffades <i>kol</i> och några <i>benskärfvor</i> samt en bit <i>bränd lera.</i> Bland benskärfvorna funnos några af en hufvudskål samt ett fyrkantigt, platt, 1,7 tum långt och 0,75 tum bredt <i>jernstycke,</i> troligen ett <i>spänne,</i> mycket förrostadt; på baksidan ses en hake, hvilken synes vara bestämd för nålens spets. Sedan denna ben- och kolbunke blifvit undersökt, upphörde alla spår af kol och ben till dess 4 fot 2 tum åter blifvit genomgräfde, då den egentliga <i>kolbädden</i> anträffades, sträckande sig i nordost och sydvest, 4{{bråk|1|2}} fot i längd och 3{{bråk|1|2}} fot i bredd, samt af 8 tums tjocklek. Hela kolbädden var sparsamt besprängd med benskärfvor; i dess nordvestra del hittades 2 afbrutna <i>pilspetsar,</i> troligen af samma form som fig. 501 i ”Sv. forns.”, 3 andra <i>jernbitar,</i> en <i>jernknif</i> och ett <i>bryne</i> af skiffer. Brynet, som har ett hål vid ena ändan, är oregelbundet fyrsidigt, platt, 3,75 tum långt och 0,5 tum bredast. Stora kolade ek- och alstockar, af 4-5 tums<noinclude> <references/> {{sidfot|||15}}</noinclude> egqc26g1p6rfzwwek6e4urmgmzgwjmp 104 196946 584392 2024-12-24T10:29:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584392 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Hermelin och Gyllenstierna. Grefve Hessenstein var också uppe; han hälsade mycket graciöst på mig, äfvensom riksrådet Gyllenstierna. Därigenom att jag stod ganska långt framme, kom konungen att stå bredvid mig. Han såg fasligt stint mig i ögonen, och jag slog ej heller ner mina ögon. Medan han talade med general Anrep, vid hvilken jag stod, hade han ingen moment ögonen ifrån mig. Sedan vände han sig till grefve Gyllenstierna och så till grefve Hessenstein, och talade rätt länge med dem. Från slottet for jag med min farbror, som också var på couren, hem till honom och åt middag. Därefter gjorde jag afskedsvisiter; jag var hos riksrådinnan Bonde, friherrinnan Wrangel, fröken Åkerhielm m. fl. till kl. ½ 6, då jag for på operan, hvarest jag hade logen n:o 5 på premieren, strax bredvid amfiteatern och helt nära drottningens loge. Riksrådet Gyllenstierna och flera andra cordons bleus voro på amfiteatern emedan både kung och drottning voro på operan. Drottningen satt alldeles ensam i sin stora loge på premier men kungen tillika med grefvinnorna Lewenhaupt och Ribbing och flera andra damer sutto i hans loge grillée på seconde. Riksrådet Ulrik Scheffer satt i prins Carls och generalen Posse i prins Fredriks loge. Där speltes ''Thetis et Pelée'', men på kungens befallning ganska förkortad, hela ödets tempel och flera vackra scener voro uteslutna. Som jag så ofta hade sett den, satte jag mig i min vagn och reste hem, innan öfverheten eller någon var bortfaren. <h3>''2 november.''</h3> Var jag i ganska god tid uppe och klädd, och som jag hade fixerat denna dagen till min resedag, så<noinclude> <references/></noinclude> 9c5ht0s1jf9dekb47251lk500dm58eq 104 196947 584393 2024-12-24T10:31:32Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584393 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>började jag strax att packa koffert och kappsäck, hvarefter jag skickade min dräng till min farbror för att afhämta chäsen, som farbror lofvat låna mig. Emellertid gick jag för att bestyra några affärer och taga afsked hos min fasters och Jungens. Efter hemkomsten gick jag ner och betalte min värd, och sedan gjorde jag mig alldeles färdig samt tog afsked hos min farbror. Ehuru jag brådskade på, kom jag dock ej iväg förrän kl. ½ 12 middagstiden, då jag äntligen för denna gången fick lämna Stockholm, i ett det allra smutsigaste före, som skulle kunna vara. Simmande i lorten, hann jag äntligen kl. mot 2 till Barkarby, där de som bäst höllo en kronostämma och mantalsskrifning. Hållkarlen sade positift, att hållet skulle vara ute, och då ej boken därmed ackorderade, sade han, att flera hästar ännu voro ouppskrifna och han således ej af hållet hade något inne. Ehuru jag rätt väl förstod att därunder låg ett skälmstycke, nödgades jag dock för att slippa vänta tills kvällen, bestå bonden, som skjutsade, dubbel skjuts, som om det varit från staden. Till nästa gästgifvaregård Tibble kom jag äntligen kl. mot 4. Där fick jag rätt prompt hästar, och för vanlig betalning. Ehuru mörkt det var, emedan månen ej kunde lysa för de tjocka molnens skull, tog jag mig dock riktigt fram öfver stora mörka skogar, så att jag kl. litet öfver 7 kom till Grans gästgifvaregård; men som jag därifrån ej hade mer än en knapp half mil till Chatrinedal (min farbrors gård, där hans fru och hans familj ännu voro vistande), så öfvertalte jag min skjutsbonde att skjutsa mig ända fram, det han ock gjorde, och kom jag lyckligt kl. ungefär 8 om aftonen fram. Där fann jag både min faster och<noinclude> <references/></noinclude> 05jvl4s7i519anzafwueeo05vqb8az9 104 196948 584394 2024-12-24T10:33:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584394 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kusinerna vid önsklig välmåga samt blef af dem hjärtligt välfägnad och emottagen. Sedan vi hade superat, begaf jag mig strax till hvila, och ehuru vägen ej hade varit lång, var den dock dess mera fatiguant. Dessutom hade jag de förra två nätterna ej fått någon riktig nattro, så att sömnen nu ock kom af sig själf och väl till pass, hvarföre jag ock i ett sofvande sof ända till klockan emellan 8 och 9 andra morgon. <h3>''3 november.''</h3> Jag hade väl i dag tänkt att fortsätta resan till Upsala, men som jag af min tant blef mycket persvaderad, uppsköt jag min resa till andra dagen. Före middagen, innan jag var klädd, gick jag ut litet för att bese denna gårdens situation, som verkligen är rätt artig. Den ligger i en liten vik vid en smal rivière, som rinner just nedanför gården, hvartill en vacker stenbrygga med en allé går ut. Rundt omkring äro små, med träd bevuxna höjder, som väl presentera sig och göra ett artigt perspektiv. På en höjd ligger äfven kyrkan, som på gården väl synes. Nedanför själfva stora corps de logiet (som är af trä i 2 våningars höjd, men utanpå så rappadt, att det ser ut som stenhus) är redan planeradt till en parterr. Hvarvid en nyss anlagd tämligen stor trädgård kommer att stöta till. Af det att gården är så nyss anlagd, kommer det sig att det bara är en flygel, men materialer äro samlade till den andras byggande. Sedan vi spisat middag och druckit kaffe, satte min faster, min kusin fröken Ekestubbe och jag oss till att spela l'hombre, hvarmed vi fortforo till om aftonen, då maten bars in.<noinclude> <references/></noinclude> kn0po1p2z382dd421oklnpzx6t7ixoa 104 196949 584395 2024-12-24T10:35:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584395 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Efter ändad aftonmåltid gingo hvar och en i sina rum och lade sig till hvila. <h3>''4 november.''</h3> Efter som jag hade beramat den dagen till min resedag, var jag i god tid uppe och klädd, men det oaktadt drog det dock ut till kl. emot 10 innan jag blef alldeles resfärdig, dels för det jag måste vänta på fruntimrenas levé och dels på frukosten m. m. Jag lämnade kvar min farbrors chäs och tog i stället en liten nätt phaeton, som drogs af två hästar, dock med condition att den skulle återsändas. Vädret var ganska vackert, och tycktes promettera en ljuflig dag. Den myckna smutsen var ock nu mindre besvärlig, emedan det om natten hade så frusit, att tjocka isen ännu låg på. Kl. ½ 12 hann jag äntligen fram till Tunalunds gästgifvargård, där jag prompt fick hästar och fortsatte således resan, men fick förnimma, att april månads väder också kan vara i november, i det att, när jag var ungefär en half mil från gästgifvaregården, ett hällande regn mig öfverföll, så att jag blef väl genomvåt. Vid min ankomst till andra gästgifvargården Säfja var min första omsorg att få mina kläder litet torkade, hvartill jag ock fick mera tid, än jag velat hafva, emedan jag måste vänta öfver 1 timme på kärra för mitt bagage och ändå så godt som med hugg och slag skaffa den. Därifrån reste jag äntligen kl. 3 e. m. och kom i sakta mak kl. 5 lyckligen till Upsala. Där tog jag in i det Skytteanska huset, hvarest jag förr bott och nu äfven hade mitt kvarter beställdt. Min värdinna mademoiselle Porath, som förut fått en par spillträd mjöl i present, emottog mig med<noinclude> <references/></noinclude> 16w6zr24btbyyu4iqbfcvt837a70mvf 104 196950 584396 2024-12-24T10:36:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584396 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>mycken höflighet. Mina med Upsalajakten sända saker voro redan ankomna, hvarför jag, sedan jag först enligt löfte återskickat phaetonen till Cathrinedal, lät ihopsätta min säng och uppbära mina nu medhafda saker. Jag hade ej varit inne en fjärdedels timma förrän unga Palén, en ung Sandberg (directeurens af Ostindiska companiets son) m. fl. kommo och beneventerade mig samt persvaderade mig att göra visit hos baron Oxenstierna, som vi råkade hemma tillika med grefve Gyllenborg och unga Lagersvärd. Därifrån gingo vi till Cederstedt, som tillika med sin informator magister Lindblom äfven var hemma. Sedan följdes vi åt hem till Skyttehuset och spiskvarteret, hvars nuvarande gäster voro professor Svedelius, adjunkten Weidman (Trollens informator), kandidaten Svedelius, magister Lindblom (Cederstedts informator), magister Vennerberg (Sandbergs informator), magister Gladheim (lilla Paléns informator) och en herr Malm (Utfallarnas informator). Af ungdom: Trollen, Sandberg, tvenne Paléner, två Utfallar, en Arfvidson, Cederstedt, tvenne Jacobssöner och jag. De beneventerade mig alla till min återkomst till spiskvarteret. <h3>''5 november.''</h3> Började strax efter min uppkomst att litet ställa mig i ordning i min kammare och uppsatte min säng, skrifbord m. m., hvaraf jag så ockuperades, att jag med möda hann kläda mig till middagen. Hvarefter jag åter strax gick upp och fortfor med rengöringen af min kammare, hvarmed jag ock äntligen hann så vida, att jag kl. mot 5 hade allt tämligen i ordning. Som posten i dag skulle gå, satte jag mig ned att skrifva till min fru mor och<noinclude> <references/></noinclude> ta8lolgvxcsaam413l0tf7b2lfqwifq 104 196951 584397 2024-12-24T10:42:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584397 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>farbror. Hvarefter unga baron Stierneld kom till mig och satt hos mig ända till matbudet kom, då han gick hem och jag ner för att äta, hvarefter jag gick upp och satte mig att skrifva, men som jag var ganska trött af den dagens stök, lade jag mig tidigt att sofva. <h3>''6 november.''</h3> Mådde jag ej rätt väl, emedan jag ej fått sofva stort; tog därför in litet af Heidenstams mig ordinerade elexir, som något hjälpte; dock kontinuerade hufvudvärken. Sedan jag en stund först suttit och skrifvit litet, fortsatte jag åter med stökningen och rengöringen af mina saker. Härmed måste jag dock upphöra för att hinna kläda mig till middagen. Sedan jag hade ätit, gick jag först på biblioteket, som efter vanligheten nu var öppet och där jag hade framme och beskådade Pufendorffs ''Caroli Gustavi Historia'', med alla dess vackra ritningar och porträtter, samt därefter hela afhandlingen om westfaliska fredsverket, med allas deras porträtter, som därvid haft något att beställa. Ifrån biblioteket gick jag på akademikonserten, som alltid onsdagar och lördagar hålles hos professor Solander, hvilken själv spelar clavesinen. Musiken var annars rätt bra, utom trumpetrarna, som gjorde sin sak alltför illa. Midt under konserten kom riksrådet Arnell dit, som är vistande på slottet hos sin svärfader överståthållaren Rudbeck, och som då för honom gjordes stort krus och upphäfvelse, gick jag därifrån för att inte vara generad samt hem till mig, hvarest jag satte allt i ordning i mina rum, och fick alla mina saker rangerade som jag ville hafva det. Sedan detta var gjordt följdes jag och Cederstedt åt till grefve<noinclude> <references/></noinclude> t0d3jhhsi6o5s4e2czt1h6zt8v95tfw 104 196952 584398 2024-12-24T10:44:17Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584398 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Gyllenborg och Lagersvärd, där vi sutto ända till mot kl. 8, då jag som hastigast i samma gård sökte baronerna Stierneld och Oxenstierna men fann ingendera hemma. Under aftonmåltiden hos Poraths fick jag veta, att Oxenstierna hade sökt mig. <h3>''7 november.''</h3> Under natten ingen sömn förrän kl. inemot 5, hvarför jag också sof till kl. 10, hvarpå jag steg upp och klädde mig; sedan jag var klädd och hade ätit, gjorde jag först en visit hos kanslirådet Ihre, som mycket fägnade sig öfver min återkomst till akademien, hvarefter jag gick upp till öfverståthållaren, som tillika med sin fru mycket obligeant acceuillerade mig. Jag blef där bjuden till kvällen, men gick förut, tillika med unga Lagersvärd, som också var bjuden, och gjorde visit hos domprosten Hydrén, som var öfvermåttan höflig. Därifrån gingo vi upp till slottet igen, där man då som bäst höll på att sätta i ordning spelborden. Öfverståthållaren, kanslirådet Ihre och adjunkten Hallencreutz spelade vid ett bord l'hombre, samt överståthållarinnan, slottsfogden och landssekreteraren vid ett annat också l'hombre, men riksrådet och riksrådinnan Arnell, fru Ihre, professorn och Vasariddaren Bergman med dess fru, slottsfogden Hellvichs fru, fröken Posse, lilla fröken Rudbeck, en liten fröken Arnell, fröken Liljehöök, lilla baron Rudbeck, fänrik Braunerskiöld, fänriken baron Rudbeck, Lagersvärd och jag spelte Campio vid det tredje bordet, dock ej högre än en styfvers point, då jag tog den första och Lagersvärd den andra potten. Efter slutat spel gingo vi in i generalskan och överståthållarinnans sängkammare, där<noinclude> <references/></noinclude> npxzldi2kvvs30q44geaedvfmly0tjd 104 196953 584399 2024-12-24T10:46:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584399 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>riksrådet och riksrådinnan sjöngo arior ur flere operor, och som bägge voro mästare, var konserten just accompli. Därefter proponerade riksrådinnan att vi skulle dansa över några kontradanser till nästa assemblée, som skulle blifva nästa onsdag, hvilket ock skedde, då jag och riksrådinnan, Lagersvärd och fröken Posse, baron Carl Rudbeck och fru Bergman samt lilla fröken Rudbeck med sin lilla bror dansade ihop. Vi dansade <i>La fête d'Ekholmsund, Le Cabinet, Les plaisirs d'Ekholmsund, La Princesse Augusta, La Comtesse Fersen</i> och många flere. Musiken var ganska agreabel, emedan riksrådinnan själf sjöng. Hans excellens Arnell och professor Bergman voro åskådare af balen. Efter dennas slut gingo vi ut för att äta. Sedan aftonmåltiden var slut, gingo vi alla ned från slottet, hvar och en till sitt. Jag och adjunkten Hallencreutz hade sällskap nästan ända till Skyttehuset. Som kl. redan var 11, måste jag en god stund klappa på porten, innan jag slapp in. Under det jag höll på att kläda af mig, kom baron Oxenstierna till mig och satt hos mig en liten stund. <h3>''8 november.''</h3> Satte jag mig strax att arbeta och skrifva samt att besvara en hop bref, i synnerhet ett till kornetten Carlskiöld. En tre fyra stycken af Vestmanlands nation kommo för att göra uppvaktning. Efter middagen gick jag först tillika med unga Trollen ned till en bokhandlare, som heter Swederus, boende vid Nosocomium, strax vid Skyttehuset, hvarest vi köpte biljetter till nästa assemblée, som hålles om onsdag. Därefter gick jag strax upp i min kammare och satte mig att arbeta, hvarmed jag ock fortfor till emot kl. 7, då min magister<noinclude> <references/></noinclude> 7pk57tpm1qkrh48fyq0hagh7phsxozb 104 196954 584400 2024-12-24T10:47:36Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584400 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Lundström kom till mig. Han stannade ända till kl. 8, hvarpå jag gjorde en liten visit hos baron Oxenstierna, hvarefter jag gick hem och åt och därefter strax lade mig, emedan jag ej mådde väl. <h3>''9 november.''</h3> Var sömnen hela natten ganska liten och orolig; jag var vaken ända till emot kl. 5, då jag äntligen fick sofva, men mycket oroades af ett styng i vänstra sidan. Detta fortfor till kl. 10, då jag ganska yr i hufvudet lämnade sängen och tog in litet af archiater Heidenstams mig ordinerade elexir, som något soulagerade. Jag satte mig strax att arbeta, som dock blef afbrutet af några vestmanländska uppvaktningar. Emot middagen och medan jag höll på att kläda mig, kom magister Gladheim, deputerad af Östgöta nation, och bjöd mig i hela nationens namn att följande dag bevista en på landskapet skeende parentation öfver fordom professorn här vid akademien Frosterus, hvilken offert jag med allt nöje emottog. Efter måltidens slut blef jag, professor Gadelius och adjunkten Weidman inbjudna till mademoiselle Porath, som trakterade oss med kaffe och bourgognevin. Vestmanländska nationens karl kom till mig och berättade att inga bref till mig hade i dag kommit med posten från Stockholm. Trots detta satte jag mig och expedierade min post till Finland, därefter gick jag till unga Jacobssönerna, hvarest var konsert. En af mina bekanta, löjtnant Leijel, samt prins Fredriks hofmusikus Pihlman och några flera spelade dels på violin, violoncell och basfiol. Kl. emot 8 gingo de, som tillhörde Porathska spiskvarteret, hem och åto. Just som vi efter lyktad måltid och tömda<noinclude> <references/></noinclude> 61zdo3ynpxx3uxn94395pei8a2ffiic 104 196955 584401 2024-12-24T10:49:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584401 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>fat stego från bordet, kom Jacobsson ainé med hela sin orkester, som han ditbjudit att äta. Hvad komedi det var att se alla dessa många människor komma in till ett tomt bord. Han som hade bjudit dem blef alldeles otröstlig, då han såg all maten vara förtärd, och den största olyckan var att värdinnan mademoiselle Porath redan gått till vila. Jacobsson var alldeles rådvill, men till all lycka för honom hörde mademoiselle i sitt rum ljudet af de främmande, samt steg upp och anrättade i hast en ganska hederlig supé, som äfven var ibland de roligaste. <h3>''10 november.''</h3> Sömnen var denna natten något bättre än den förra, så att jag ganska munter lämnade sängen. Kl. ½ 11 gick jag efter invitationen till professor Ekermans sal för att bevista parentationen öfver Frosterus, som i en talrik närvaro af mest alla professorerna, hela nationen och flera adelsmän af magister Lindblom lyckligen hölls. Före och efter själva parentationen var en ganska attendrissent och artig sorgmusik, både vokal och instrumental, som gjorde den i sig själf så artiga parentationsakten så mycket mera rörande. Alla som där voro hade svarta kläder, och jag, som på långt håll var släkt med Frosterus, fick, jämte en mycket vacker eloge för min farfar och familj äfven den äran att som sörjande sitta mellan rector magnificus och nationens inspektor professor Ekerman. Sedan tacksägelseskomplimangerna efter parentationens slut till orator och inspektor voro aflagda, gick jag tillika med alla öfriga där varande Porathianer hem. Efter måltiden gjorde vi anstalt om hästar för en vagn, som vi af herrarna<noinclude> <references/></noinclude> ga7kribyndipzpqi2rs0zq3tewrscc1 104 196956 584402 2024-12-24T11:25:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584402 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Utfall fingo låna, för att färdas med till assembléen på Rådhuset, och kl. 4 reste första transporten, hvarefter vagnen flera gånger gick tillbaka igen och hämtade alla de andra Porathianerna tills alla voro uppkomna. Själfva dansen stod i stora rådstugusalen, som av lampetter och en ljuskrona med vaxljus i var upplyst. Innanför voro trenne rum, vari man spelte kort och där thévatten och citron gavs. Så snart jag var inkommen, blef jag af riksrådinnan Arnell (som nyss tillika med sin herre, far och mor var arriverad) uppbjuden till en menuett. Jag invände väl, att jag hade sorg, men måste dock det oaktadt bifalla, i anseende till att sorgen mest var förbi. Sedan dansade jag med en fröken Posse, en mamsell Hydrén, fru Bergman, fröken Troil och några andra fruntimmer. Emellertid gick jag, unga Oxenstierna och Cederstedt in i innersta rummet och satte oss att spela l'hombre, men som jag och unga Trollen spelte i kompani, bytte vi om att spela, och hade jag således tillfälle att emellanåt vara ute och dansa. Litet efter sedan ljusen blifvit tända börjades med contradanserna, då <i>Le Cavalier, La Belle Vilhelmine</i> och <i>La Sophie</i> dansades. <i>La Belle Vilhelmine</i>, som var helt ny och kallad efter fröken Troil narrade mig att dansa med. Dock orkade jag ej länge, förrän jag för andtäppans skull måste sluta. Kl. 9 börjades åter med menuetterna, då jag dansade med riksrådinnan Arnell, fröken Troil och några flera fruntimmer, hvarefter jag gick och med konfekt och lemonad rafraichisserade damerna. Till sist dansades af mer än 20 par en polska, som varade i mer än en half timma. Jag och fröken Posse utgjorde däri ett ibland de främsta paren. När den var slut afreste först riks-<noinclude> <references/></noinclude> 1ie0zg2xte1hy5in38pz5ty3pdjgg0a 104 196957 584403 2024-12-24T11:27:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584403 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>rådet och riksrådinnan Arnell, tillika med öfverståthållaren och dess fru, samt sedan alla de andra fruntimmerna, den ena efter den andra, då hvar och en kavaljer var sysselsatt med att beledsaga dem ner. Bland andra följde jag fröken Vilhelmina Troil ned till vagnen. Vår vagn for nu beständigt med det ena lasset efter det andra från balen, och till sist var bara Trollen och jag igen, då vi togo löjtnant Leijel och Stierneld med oss och först körde dem till deras spiskvarter hos fru Swedera, och sedan foro hem, där vi betalte och till nästa gång dimitterade vår kusk och hans bondhästar. <h3>''11 november.''</h3> Så snart jag var uppkommen, satte jag mig att arbeta. Min magister Lundström kom och fägnade mig med ett par bref, som under hans kuvert kommit till mig hemifrån från min fru mor och bror, hvaraf jag med största glädje fick förnimma deras välmåga. Kl. mellan 5 och 6 kom Cederstedt till mig, då vi följdes åt först till unga grefve Bonde och sedan till grefve Gyllenborg, hvarest vi sutto ända till kl. 8, då vi gingo hem. <h3>''12 november.''</h3> Hela förmiddagen till inemot middagen var jag ensam hemma och satt och arbetade utan att blifva hindrad af någon, utom nationskarlen, som kom till mig med några resterande disputationer för förra termin. Kl. 11 gick jag till min magister Lundström, som bor ända långt bort i Rabenii gård. Med honom följde jag till konsistorium, hvarest han gör kanslistsyssla. Han visade mig där bland andra handlingar alla de gamla<noinclude> <references/></noinclude> aqdou4xfjehfawm1tx84tublltpeprh 104 196958 584404 2024-12-24T11:29:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584404 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>k. brefven, hvilka med egen hand äro underskrifna, ända ifrån Carl IX:s tid, — hvaribland isynnerhet en från högstsalig konung Gustaf Adolf till konsistorium ankommen skrapa för de studerandes oordentligheter var märkvärdig. Den var i de strängaste ordalag, och syntes väl, att gubben ej varit blid vid dess affärdande. Annars gjorde jag den reflektionen, att alla fruntimmerna af den kungl. familjen skrifvit bättre än karlarna, såsom drottning Christina, Hedvig Eleonora och Ulrika Eleonora, hvilka af alla bäst skrifvit sina namn. Ingen af hela herrskapet har skrifvit sämre än högstsalig konung Carolus Gustavus, som inte skref några bokstäfver, utan endast stora och långa streck upp och ned, mais il etait pourtant un des plus grands rois de la Suêde. Under det min magister höll på med att bestyra om akademiens akters renskrifning, letade jag fram Consistorii Academici Protocoller pro Anno MDCCLXVIII, ur hvilka jag afskref ett protokoll, hållet d. 12 Nov. rörande adelsnationen, och att all studerande ungdom däruti bör inskrifvas. När jag ifrån konsistorium skulle gå hem, råkade jag Cederstedt, hvarpå vi följdes åt till bokhandlaren Swederus, där jag för några plåtar tillhandlade mig några porträtt. Därifrån gingo vi hem och åto, hvarefter jag gick upp i min kammare, för att afbida postens utgifning, som ej skedde förr än kl. ½ 4. Jag hade därmed inga bref, men satte mig dock ned att skrifva hem och besvara de med föregående post anlända. <h3>''13 november.''</h3> Var jag mycket bittida vaken och satte mig strax att skrifva och arbeta, ehuru vid ljus, hvarmed jag<noinclude> <references/></noinclude> 1shw29x6r0c4xt6kxsozfylcnf7myz4 104 196959 584405 2024-12-24T11:35:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584405 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>fortfor tills middagen, då jag klädde mig och gick ned för att äta. Så snart måltiden var slut, gick jag först upp på biblioteket, som alla onsdagar och lördagar är öppet och där jag studerade <i>Les mœurs, Costumes et Ceremonies des Juifs, Arabiens et Mahometans</i>, som med vackra kopparstick utsirad är rätt artig och med hvilken jag roade mig ända tills kl. mot 2, då jag gick ned i stora Gustavianska Auditorio, hvarest af prins Fredriks hofmusikus, Pihlman, en konsert uppfördes, hvartill biljetter à 3 d:r vid ingången fanns. Själfva konserten var väl ej just något så synnerligt, men ett solo, som Pihlman spelte på violoncell, vann allas approbation. Kl. mot 7 slöts konserten, då jag och unga Lagersvärd, sedan vi först till vagnen beledsagat mamsellerna Mathesia och Sidrén, följdes åt till baron Oxenstierna, som vi dock förgäfves en half timma väntade. <h3>''14 november.''</h3> Klädde jag mig strax och gick i domkyrkan, i vestmanländska Curator Honor. bänk. Där fick jag höra en ganska vacker predikan af en präst, som gjorde profven till kaplanssyssla vid domkyrkan. Efter slutad gudstjänst gick jag först till unga Palén, och sedan till Oxenstierna, som nolens volens måste följa med upp på slottet för att taga afsked af hans excellens och riksrådinnan Arnell, hvilka dagen därpå skulle resa. Tillika med unga Stierneld, Gyllenborg, Falkenberg, Lagersvärd och några till blefvo vi kvarbjudna på en bal, som varade ända till kl. 1 med variationer af polskor, kontradanser och menuetter. Riksrådinnan var så graciös och tog upp mig tvenne gånger, och jag<noinclude> <references/></noinclude> c6yqim9ua20eddw7a0qbpzrylnoqzpx 104 196960 584406 2024-12-24T11:37:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584406 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>åter henne tre. Annars dansade jag med fröken Braunerskiöld, qui passe pour une des beautés du province et de la ville, ''La belle Vilhelmine'', som varade öfver halfannan timma. Man serverade till aftonmåltiden på ett ganska artigt och otvunget sätt, så att den som ville, fick taga sig en bit på en tallrik och gå ikring och förtära den, dess emellan dansa, och så åter en kopp chocolad, thevatten eller mat. Efter supén fortsattes dansen med lika nöje, till kl. 1, då kanslirådet Ihres, professor Melanders med flera började att bryta laget, hvarpå hela församlingen så småningom aftroppade. Som jag ännu var helt varm, när jag tog afsked och skulle ned från slottet, beslöt jag mig, för att ej blifva kall, att smått springa hela vägen, hvilket jag ock gjorde, så att jag knappt kunde få andan fram vid min hemkomst. Jag lät strax värma en annan skjorta, och ömsade, då den skjortan jag hade på mig var så våt, att det droppade af den. Sedan jag tagit in af archiater Heidenstams mig ordinerade elexir, lade jag mig tämligen trött kl. ¾ till 2. <h3>''15 november.''</h3> Var jag oaktadt förra dagens vedermöda uppe kl. ¼ 8, då jag strax satte mig att arbeta och klädde mig ej förrän mot middagen, då jag först gick till direktören för akademikapellet Litselius, och tingade med honom om spelning på klavér samt ackorderade om timma därtill. Därifrån gick jag till magister Lundström, som lofvade att på eftermiddagen komma till mig. Strax efter middagen gick jag upp till mig, och satte mig att arbeta, hvarmed jag fortfor, ända till kl. öfver 6, då jag gick till Oxenstierna, hvarest äfven Gyllenborg<noinclude> <references/></noinclude> g7ryfod8h8z3h0mtn63dk6z3ham9w2x 104 196961 584407 2024-12-24T11:38:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584407 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>var. Jag och Oxenstierna bytte några porträtt, och sedan jag suttit där till kl. emot 8, gick jag hem till spiskvarteret, där för första gången sedan min ditkomst, diskuterades, ventilerades och applåderades revolutionsförändringen med allt det storverket, hvarvid jag behöfde all min sang froid för att utan afbrott kunna afhöra det. Ifrån bordet gick jag upp i mina rum, dit yngsta Jacobsson följde mig. Jag var i afton mycket länge uppe, emedan jag för en liten heshets skull var nödgad att bruka fotbad. <h3>''16 november.''</h3> Satte jag mig strax att skrifva och arbeta, hvarmed jag ock kontinuerade till emot klockan 1, då jag gick ner för att äta. Strax efter måltiden skickade jag min dräng till posten, hvarest han ej allenast måste vänta till kl. öfver 3, utan äfven blef snäst och med oförrättadt ärende hemskickad af monsieur postmästare Krok, hvilken procedur så förtretade mig, att jag oaktadt det regniga vädret och den odrägliga smutsen själf marscherade af till posten, hvarest jag så hotade Kroken med statssekreteraren Benzelstierna, att jag ej allenast utan att läsa på kartan fick ut mitt bref, utan äfven fick af honom goda ord, hvilket är en verklig rarité. Allt detta måste jag dock väl betala, ity jag vid nedgången från posten utför den stygga backen halkade och gjorde en ganska smutsig borgared. Efter hemkomsten, sedan jag bytt om kläder och dymedelst botat min desastre, satte jag mig att expediera min post. Utom det att jag i dag ej hade fått något bref hemifrån, måste jag äfven sakna en väntad penningepost från Stockholm till exercitiernas begynnande. Jag<noinclude> <references/></noinclude> mprouq2pegkpib06tnl8ipa4g9ihv84 104 196962 584408 2024-12-24T11:40:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584408 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>skref därför och gjorde en ytterligare påminnelse till min farbror, äfvensom jag ock med denna posten hade den äran uppvakta min fru mor. Kl. 7, då jag afskickade min post, kom magister Lundström till mig, då vi kommo öfverens om och inrättade mina timmars lektioner. Han var hos mig ända till kl. 8. I eftermiddag var äfven Vestmanlands nationsvaktmästare hos mig med landskapslistan, då jag utsatte och underskref landskapet till morgon förmiddag kl. 9. Sedan magister Lundström var bortgången, gick jag ned till Utfall, som hos sig hade en konsert eller öfverspelning till den nästa konserten af musikus Pihlman, löjtnant Leijel, m. fl., som alla blefvo kvar till aftonmåltiden. Efter dennas slut bjöd löjtnant Leijel mig, Jacobssönerna och några flera att beskåda en komplett komedi, som spelades af honom och bibliotekarien Filenius så mästerligt, att vi alla nästan hade dött af skratt. Den token (Filenius nämligen) ville lära alla de nymodigaste kontradanser, och Leijel däremot fingerade de allra befängdaste turer och idéer, som kunde påhittas, inventerade nya steg etc., Filenius så befängdt som göras kunde. Sedan vi skrattat oss trötta allihop, gingo vi hvar och en till sitt. <h3>''17 november.''</h3> Klädde jag mig strax om morgonen, men något negligé för eftermiddagens skull, då jag ändå för assembléen skulle kläda om mig. Kl. mot ½ 11 gick jag enligt löfte till professor Georgii, för att bevista vestmanländska nationens sammankomst, hvarest en disputation öfver gifna theser höll på och ventilerades. En magister vid namn Boëthius presiderade och det med mycken heder, men respondens herr<noinclude> <references/></noinclude> rtwesbj0355n4wfpk1ax07uhjf3pnd6 104 196963 584409 2024-12-24T11:42:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584409 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Lundéen gjorde sin sak mest per tacitum. Efter orationens slut kom man öfverens om hvilka som skulle taga partes till nästa gång, nämligen magister Nexell och junioren herr Lampa. Enligt konstitutionerna blef nu tillsagdt, att 8 dagar före Andersmässan skulle ett nytt landskap hållas, för mutatio curatelæ skull, då kurators räkningar, biblioteket o. s. v. af de tillträdande skola genomgås. Vid landskapets slut blef jag först af inspektor professor Georgii och sedan af curator magister Neickter komplimenterad för den äran, jag gjorde nationen med min närvaro. Efter hvars besvarande landskapet för den gången slöts och jag gick hem och åt. Efter måltidens slut gick jag upp och började kläda om mig. Kl. 4 reste jag, unga Trollen med sin informator och lilla Palén i Porathska spiskvarterets vagn upp till assembléen, där allt var i största glädje och full dans. Öfverståthållaren var tillika med sin fru bortrest till Edsberg, men skulle komma tillbaka nästa måndag. Kanslirådet Ihre med sin fru, fru Melander, fru Linné med sina döttrar voro alla där. Jag gjorde nu liksom förra gången och spelte l'hombre i kompani med unga Trollen, som dock mest spelte, under det jag dansade. Ehuru det var mycket trångt, dansade jag dock inemot 20 menuetter samt av kontradanser: <i>La Belle Vilhelmine, La Cathrine, La Comtesse Fersen</i> m. fl. Kl. ½ 10 slöts balen och då äfven vårt spel, hvarvid jag genom Trollens spelning fick en 15 daler i vinst. Jag klädde strax på mig min kapprock samt band silkeskläde om halsen, par precaution af förkylning, hvarefter jag i Porathska karossen rullade hem och efter en liten aftonmåltid lade mig rätt trött af balen att sofva. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1hmq1ky1g08dswyngri6nzfqvnr9jem 104 196964 584410 2024-12-24T11:44:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584410 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h3>''18 november.''</h3> Kom magister Lundström efter aftal om morgonen till mig, då vi tillhopa studerade matematik. Efter hans bortgång satte jag mig att arbeta och fortfor därmed till kl. öfver 12, då jag i största hast klädde mig för att gå ned och äta, under hvilken tid äldsta Jacobsson äfven var hos mig. Sedan vi hade ätit, gick all ungdomen in i den stora salen, där de togo sig motion på maten. Baron Friesendorff, Stierneld och Leijel kommo också dit, och pour comble de joie kom Filenius ner för att få roa sig. Vi dansade jalousa dansen med honom och hade annars alla inventioner med honom. Sedan vi skrattat oss mätta och han dansat sig trött, åtskildes sällskapet, då Friesendorff, Stierneld och Leijel följde mig upp i min kammare, hvarest de sutto en liten stund, och gingo sedan så ned till Utfall för att spela öfver till konserten, som om aftonen för herr Pihlmans räkning skulle uppföras. De aftvingade mig ett löfte att komma med. Jag satte mig det oaktadt att arbeta och fortfor därmed till kl. 5, då jag för min parolls skull, ehuru ganska illamående af ett nog starkt stygn i vänstra sidan, gick upp på Gustavianum och afhörde konserten. Denna var rätt vacker; i synnerhet gjorde en nyss hitkommen tysk, som blåste flöjt, densamma rätt behaglig. <h3>''19 november.''</h3> Kontinuerade stygnet ännu, så att jag just var i dubium, om jag skulle stiga upp eller ej. Slutligen steg jag dock upp, ganska matt, och satte mig att arbeta efter den mellan mig och min magister öfverenskomna indelningen af timmarna. Jag vill för ro skull<noinclude> <references/></noinclude> 8pjvv208uq1e69ka9lxnog4k42o4ydi