Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 108 172678 584428 548149 2024-12-24T18:45:54Z Lokal Profil 714 584428 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:G. E. Klemming|G. E. Klemming]] |Titel=[[Svenska medeltids dikter och rim]] |År=1882 |Oversattare= |Utgivare=Stockholm, Kongl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & söner |Källa=[[:File:Svenska Medeltids Dikter och Rim (Klemming).pdf|pdf]] |Bild=[[File:{{PAGENAME}}|250px|page=9]] |Sidor=<pagelist 1to6="–" 7="titel" 8="–" 9="titel" 10="–" 11to12="innehåll" 13=1 14="–" 15="tillägnan" 16="–" 17=3 187="172b" 188="172c" 189="172d" 190="172e" 191="172f" 192="172g" 193="172h" 194to196="–" 197to198="reklam" 199="titel" 200="–" 201=173 202="–" 341to342="reklam" 343="titel" 344="notis" 345=313 576="–" 577to578="reklam" 579to584="–" /> |Anmärkningar={{libris post|503403}} * [[Svenska medeltids dikter och rim/Andliga|Andliga dikter]] ** [[Svenska medeltids dikter och rim/Andliga/1|1. Christi pina]] ** [[Svenska medeltids dikter och rim/Andliga/2|2. Adam och Christus]] * [[Svenska medeltids dikter och rim/Verldsliga|Verldsliga dikter]] ** [[Svenska medeltids dikter och rim/Verldsliga/1|1. Inledning till skogsstadga för Trögden]] * [[Svenska medeltids dikter och rim/Efterord|Efterord]] |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] [[Kategori:Index]] il6sltmy90w4ww08ah8kufteulmk2mk 2 179612 584429 557514 2024-12-24T21:44:55Z Lokal Profil 714 584429 wikitext text/x-wiki Länkar, undersidor, sökfrågor och script som används för att bättre koppla samman innehåll på sv.wikisource med Wikidata och de källfiler som används på Wikimedia Commons. * [https://quarry.wmcloud.org/query/75737 Quarry: Författare utan Wikidatakoppling] * [https://quarry.wmcloud.org/query/76015 Quarry: Sidor i huvudnamnrymden utan Wikidatakoppling] (exkl. undersidor) * [https://w.wiki/7Jjy WQS: Index-sidor kopplade till Wikidataobjekt] ** [[:w:Användare:Lokal Profil/Test|Listeria: Lista för ovanstående sökfråga]] (ligger på sv.wp då Listeria inte funkar på sv.ws) *[[Användare:Lokal Profil/Index-sidor utan Wikidata|Undersida: Index-sidor utan Wikidatakoppling]] [updaterad med bot] * [https://w.wiki/7K9v WQS: Sidor med Wikidatakoppling där objektet är ''Litterärt verk''] (borde kopplas mot en utgåva) * [https://w.wiki/8kwH WCQS: Svenskspråkiga objekt på Wikidata, med wikisource-koppling, och skannad fil, där den skannade filen '''saknar''' SDC-koppling] (underlag för OpenRefine-körning) * [https://w.wiki/8kJy WCQS: Svenskspråkiga objekt på Wikidata, med wikisource-koppling, och skannad fil, där den skannade filen '''har''' SDC-koppling] (underlag för script-körning som ändrar mallen till "Book") *[[:d:User:Lokal_Profil/wikisource-dashboard|Undersida: Dashboard över hur kompletta Wikidataobjekten är som Index-sidor kopplas till] Förklaring: * Quarry (databas sökning) - resultatet i dessa är inte nödvändigtvis aktuellt (bara jag kan uppdatera resultatet) men alla med ett Wikimedia-konto kan klona sökfrågan och själva köra den, * WQS (Wikidata Query Service) - länken går till sökfrågan, vem som helst kan köra den för att få ett aktuellt resultat. * WCQS (Wikimedia Commons Query Service) - kräver ett Wikimedia-konto för att se sökfrågan och för att se resultatet. * Listeria - listan måste uppdateras manuellt (kan göra av alla med ett Wikimedia-konto) c5xzm1fos4p93p5ugwuy0pynw05kkdj 584430 584429 2024-12-24T21:45:08Z Lokal Profil 714 584430 wikitext text/x-wiki Länkar, undersidor, sökfrågor och script som används för att bättre koppla samman innehåll på sv.wikisource med Wikidata och de källfiler som används på Wikimedia Commons. * [https://quarry.wmcloud.org/query/75737 Quarry: Författare utan Wikidatakoppling] * [https://quarry.wmcloud.org/query/76015 Quarry: Sidor i huvudnamnrymden utan Wikidatakoppling] (exkl. undersidor) * [https://w.wiki/7Jjy WQS: Index-sidor kopplade till Wikidataobjekt] ** [[:w:Användare:Lokal Profil/Test|Listeria: Lista för ovanstående sökfråga]] (ligger på sv.wp då Listeria inte funkar på sv.ws) *[[Användare:Lokal Profil/Index-sidor utan Wikidata|Undersida: Index-sidor utan Wikidatakoppling]] [updaterad med bot] * [https://w.wiki/7K9v WQS: Sidor med Wikidatakoppling där objektet är ''Litterärt verk''] (borde kopplas mot en utgåva) * [https://w.wiki/8kwH WCQS: Svenskspråkiga objekt på Wikidata, med wikisource-koppling, och skannad fil, där den skannade filen '''saknar''' SDC-koppling] (underlag för OpenRefine-körning) * [https://w.wiki/8kJy WCQS: Svenskspråkiga objekt på Wikidata, med wikisource-koppling, och skannad fil, där den skannade filen '''har''' SDC-koppling] (underlag för script-körning som ändrar mallen till "Book") *[[:d:User:Lokal_Profil/wikisource-dashboard|Undersida: Dashboard över hur kompletta Wikidataobjekten är som Index-sidor kopplas till]] Förklaring: * Quarry (databas sökning) - resultatet i dessa är inte nödvändigtvis aktuellt (bara jag kan uppdatera resultatet) men alla med ett Wikimedia-konto kan klona sökfrågan och själva köra den, * WQS (Wikidata Query Service) - länken går till sökfrågan, vem som helst kan köra den för att få ett aktuellt resultat. * WCQS (Wikimedia Commons Query Service) - kräver ett Wikimedia-konto för att se sökfrågan och för att se resultatet. * Listeria - listan måste uppdateras manuellt (kan göra av alla med ett Wikimedia-konto) 98a1ljdm065bv9so3hqqy1p721z6gmk 104 190707 584432 566150 2024-12-24T23:06:24Z Thuresson 20 584432 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|263}}</noinclude>löje, men denna gång tycktes de kröka sig nästan som offret under tortyr-instrumentet, så mycken hånfull och bitter smärta uttryckte de. Menniskor finnas, som icke skygga tillbaka för att begå hvarjehanda dåraktiga, för att icke säga origtiga, handlingar, men deremot vrida sig af verklig förtviflan, ifall offentligt en skugga kastas på dem. Handlingar, kanske egentligen icke moraliskt brottsliga, men vittnande om osedlig svaghet eller djupare lidelser; handlingar, som inför en allgod försyns milda blick måhända blott äro lätt bortdunstande dimmor af ett tillfälligt osundt ögonblick; men som icke desto mindre, belysta och bedömda af hvardagslifvets uppfattning och föreställning, växa till brott och laster af öfverväldigande dimensioner. Skandalen målar allting med lika breda som djerfva penseldrag. Adlerstjerna var aristokrat till sin natur, och Zamparellis anklagelse skar djupt in i hans anrika sjelfbegrepp. Han kände sig i sin stolthet förödmjukad och i sin ställning till Louise på en gång slagen ur brädet. Så kunde och fick det likväl ej förblifva. Men huru och på hvad sätt skulle han kunna afskudda sig hvarje ogynsam misstanke? Länge hvälfde han emellertid icke denna fråga i sitt djerft förslagna hufvud, förrän han trodde sig hafva den besvarad. Vi hafva också sett, att han, efter en kort ridt utåt landsvägen till Pouzzuoli, återvände till Zamparelli. Skulle han lyckas i de afsigter, som nu sysselsatte honom, var det af vigt, att Zamparelli åter kom sig, emedan det alltid blefve säkrast och lättast att genom honom, den på bar gerning nu en gång gripne, leda Armfelts och fröken Posses väckta misstankar från sig på honom eller på någon annan. — På någon annan, upprepade han för sig sjelf. Ja, hvarför icke? Det var verkligen en god tanke detta: på någon annan, men också krökte ett dystert leende dervid hans läppar. Alldeles af sig sjelft framträdde också Döring i detta ögonblick för hans tankar. Adlerstjerna hade för sig fullkomligt klart, att det hvilade öfver Dörings inträffande och vistande i Neapel någonting hemlighetsfullt. Han hade först burit engelsk sjöofficersuniform, men kort efter sin ankomst aflagt den och antagit civila kläder, dervid i väsentligt hänseende rättande sig efter de mer borgerliga plägsederna på platsen. Allt detta var ju icke så litet egendomligt. Ju mera Adlerstjerna besinnade dessa omständigheter, desto mer öfvertygad blef han, att Döring måste ha några afsigter, som han ville fördölja. Och om så förhöll sig, hvari skulle dessa afsigter kunna bestå? Så som den ena tanken utvecklade sig för Adlerstjerna ur den andra, stod det för honom snart fullkomligt klart, att Dörings så tvetydiga uppträdande och hans ej mindre i den djupaste hemlighet insvepta förehafvande ej kunde afse någon annan än Louise. I samma mån som Adlerstjernas tankar också togo denna riktning, föreföll det honom liksom om de planer, hvilka arbetade i hans hufvud, icke allenast skulle i alla hänseenden rättfärdiga honom, utan jemväl öfverensstämma med Louise Posses egen fördel, enär de skulle förekomma den henne, för hans uppfattning allt tydligare och<noinclude> <references/></noinclude> jforx2ceoul8ajt5x2ag6logpziy9o3 104 190709 584433 566152 2024-12-24T23:12:14Z Thuresson 20 584433 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|265}}</noinclude>min sällhet, min ära, min tro på sjelfva himmelen ligger i en qvinnobarm. Det är på nycken af hennes hjerta, som hela mitt lif beror. På grund af qvinnans förräderi redan i paradiset föll hela menniskoslägtet, och förräderiet fortgår ännu i dag. Kärleken borde upphäfva egoismen, men föder och utbildar den i stället. Att älska, borde vara vår lycka, men är vår olycka. Verlden har förvillat sig i en labyrint af falska premisser och konklusioner. Hatet ärfver kärlekens plats i våra bröst. Hånet öfvertager det vänliga ordets säte och stämma på våra läppar. Det smekande, hjertliga leendet blir grin. Hvad är att göra annat än att gå sin egen väg och skratta åt både det närvarande och det kommande. — Då jag här i spegeln blickar in i mitt öga, in uti mig sjelf, börjar jag verkligen förstå, att alla barnsagorna om ära, redlighet, dygd, seder och himmelen vete allt, hvad de goda sakerna heta, endast äro guldkorn, hvarmed man vill locka menniskorna att släpa sig fram på beskedlighetens och medgörlighetens enfaldiga väg. Hvad har jag med någon annan än mig sjelf att göra? Gud tröste oss för all dårskap! Man antager, att lagarne skola vaka öfver allas rätt; men min högsta rätt är hjertats, och kunna väl lagarne äfven vaka öfver den? Bah! Hvar och en är sin egen lyckas smed. När tiden och förnuftet en gång förtärt alla moralkakor, skall en ny moral och en ny religion uppväxa ur detta enda ordspråk. Så tänkte och talade han. Vi skola se, om han äfven handlar derefter. Adlerstjerna hade erfarit, att konungen beslutat anordna ett större fiske på golfen, hvari prinsessan Sofia Albertina blifvit inbjuden att deltaga, och hvartill för öfrigt en stor del af hofvet skulle ansluta sig. Louise Posse och Adlerstjerna voro, såsom prinsessans ressällskap, sjelfskrifna att deltaga i tillställningen. Ganska vackra anordningar företogos äfven för detta fiske. Konungen ville, att det skulle blifva någonting rigtigt storartadt. Han hade tänkt sig, att en så kallad ljustring, med sina eldar i fören af hvarje båt, skulle i den eljest mörka natten blifva en verkligt praktfull tafla. Hofvet motsåg äfven den stundande förlustelsen med stort intresse. Alla lofvade sig ett friskt och omvexlande nöje. Adlerstjerna fäste dock för sin enskilda del dervid ett alldeles särskildt intresse. För honom kunde intet lämpligare tillfälle erbjuda sig än detta, att sätta sin nu fullt utarbetade plan i verket. Zamparelli tillkallades derför samt mottog, jemte erforderliga medel för fyllandet af alla nödvändiga behof, de sista befallningarna. Vandrande upp och ned i sina rum, genomgick han ännu ytterligare sin plan. För att komma på det klara med Armfelt, var dock i sista stunden ett enskildt samtal med honom alltid nödvändigt. Der han nu gick fram och åter, sysselsatte honom framför allt också, huruledes han bäst borde inleda det samt hvilken karaktär det borde få. Omsider<noinclude> <references/></noinclude> occm7uo7850y35ypm5dju10b9n6zonj 104 196476 584435 583589 2024-12-25T00:18:25Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584435 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 10.}}}} {{linje|8em}} {{initial|A|4.5em}}t en gång befrias både ifrån Gatu-Tiggeri, och alla däröfwer tid efter annan gjorde fruktlöse påminnelser; och hwilket ämne tilförene, äfwen i denna Weckoskrift, blifwit afhandlat; föranlåtes man at upgifwa et Project, som på en gång afskaffar tiggandet och befriar wåra gator ifrån både uslingar och bedrägelige fattige. „Så länge icke med alfware, och det på en wiss dag, i Staden, på Malmarne och Djurgården, samtelige gatu-tiggare efterjagas och arresteras, samt om deras werkeliga uselhet undersökes; så blifwer ock detsamma aldrig förekommit. Sådant tiggares uptagande bör förrättas af samtelige Stadens Upsynings- och Beslags-Betjente, Stads- och Separations wakt: - - Andra dagen utgallras de Fattige, ifrån de sjelfswåldige och late; hwilka sednare summario processu utan Protocolls förande och widlöftighet, ofördröjeligen afstraffas för sitt bedrägeri; och de rätta Almose-Hion, oansedt at Fattighusen hafwa en wiss Nummer eller antal af Fattige, fördelas på de Församlingars Fattighus, som äga Fon-<noinclude> {{sidfot||K|der}} <references/></noinclude> 75hdh44n39ppqxk52blk6a8ciqatpyq 104 196478 584436 583591 2024-12-25T00:27:43Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584436 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />74</noinclude>der at försörja flere, än de redan wid första inrättningen antagne Fattighus-Hjon: samt Tiggare från Lands-Byggden förwisas Staden wid Wite af Kroppsplikt, i fall de åter komma.“ Fattighusen i Staden, åtminstone någre, hafwa ansenliga besparde Capitaler: Directionerne öfwerhopas ofta af 50 sökande, då et rum är ledigt, och bland hwilka, man ofta ser flere ganska skröplige uslingar, som tid efter annan afspisas med hopp om hjelp, då sådan ledighet förefaller; - - Men just i anledning af sådan disposition blifwer frågan: „<i>Antingen wi sammanskjuta för wåra, eller för efterkommandes Fattige?</i> Är det för wåra, så böra de ju och njuta wåra Almosor til godo; och om det skulle swaras, at genom wår goda Hushållning kunna efterkommande befrias ifrån Almoso-gifwande; så åtskiljer man icke Naturen af et Hospital och et Fattighus. - - Et Hospital äger Fond, i stöd af sin första inrättning, som wäl kan tilwäxa genom god Hushållning: men et Fattighus, som af ständigt tilflytande Almosor efter sin inrättnings natur bör bärga, kläda och föda uslingen efter sina wilkor, får icke samla Capitaler, då 40 a 50 Tiggare pröfwas wärde medlidande, men <tt>par principe</tt> likwäl stängas ifrån de Almosors åtniutande som Församlingen rundeligen sammanskutit; endast i afsigt, at på Gatorne och i sine Hus befrias ifrån Tiggare-hopen.“ {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> svwubve786zuk2b4m8oav446xfml9zc 104 196484 584437 583598 2024-12-25T00:46:12Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584437 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|75}}</noinclude>Wåra Tiggande Spectakel ifrån Fabriquerne torde förtjena någon särskildt upmärksamhet, hos Herrar Wederbörande: de äro dels liderlige, dels wärkelige uslingar, - - men hwarföre skal det tillåtas, at icke allenast de, utan och deras små barn, dem de draga med sig på armarne, och hwilket i elakt wäder tyckes wara emot menskligheten, så fritt få stryka ikring wåra Gator? - - De kännas på Uniformen, och deras öde äger någon likhet med Negrernes slafwiska uselhet. Den myckenhet med tiggande barn, som sitta late hela dagen mid wäggarne, äro ju en skam för Policen i Staden? Kanske - - at Barnhusen följa Fattighusens Exempel, och hålla sig wid en fixerad numer; så at alla fattige barn öfwer det faststälta antalet omöjeligen kunna utaf Publicum tagas i wård &c. Det är en i alla måtto falsk och ochristelig principe, at för hårdt hålla sig wid sådane Lagar, då likwäl tilgång gifwes at hjelpa de nödlidande i landet. - - Til ex. En flitig arbetare sjuknar; Hustrun med flere små barn kunna icke hafwa sitt bröd; de måste ju utwisas at tigga? - - desse hafwa wisserligen ingen ''Fond'' at taga til. - - Men sådane få likwäl ingen hjelp af Fattighusen, de kunde dock med litet wara hulpne i sin nöd, och ofta räddas ur dödsens käftar. - - „Domarens ord på sista dagen<noinclude> {{höger|be-}} <references/></noinclude> sygrw739bttyvmly4yvxu42e526owse 104 196486 584438 583600 2024-12-25T00:53:23Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584438 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />76</noinclude>bewisa tydeligen; at icke Han anser skryt-gjärningar för Barmhertighets-wärk; utan ihogkommer dem, som klädt den nakna, mättat den hungriga, och besökt den sjuka, ''uti sit elände''.“ Utlefwade Kjäringar hållas i wår tid för rätta Almose-Hjon: och andre Fattige, som sig om hjelp anmäla, få ganska sällan annat swar, än at de som äro gifte och hafwa barn kunna icke intagas i Fattighus. - - Men som de förra hjelpas, så böra ock de sednare icke förgjätas: Ty Almosan är förmodeligen icke endast gifwen til gamla Qwinfolks härbergerande och underhåll, utan til hjälp för de nödlidande och fattige utom Fattighuset, då Hufwudstolen sådant kan medgifwa. Sluteligen: De mästa Barmhertighets-wärk för efterkommandes beqwämlighet, äro til större delen skrytwärk; och likna de gjärningar, dem wi hos Catholiquer så ifrigt fördöma. {{linje|16em}} Det är en sällsam sak, at just då wi som aldrahäftigast klaga öfwer Folkbrist, då både Jordbruk och Näringar måste wanskötas į brist af tilräckeligt antal Arbetare; wi likwäl lämna så många händer syslolöse, och så litet fråga efter at occupera den lilla Stock wi hafwa. Hwarje gång jag går på Gatorne i wåra Städer, besynnerligen Stock-<noinclude> {{höger|holm,}} <references/></noinclude> f0vcynppkrakgxonuby6hse4m0wi7rr 104 196487 584439 583601 2024-12-25T01:36:40Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584439 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|77}}</noinclude>holm, ser jag en myckenhet barn, til en del nästan fullwäxte, som löpa i alla hörn, och i brist på andra göromål, lära sig bli odygdiga. Sådant är wäl alranärmast Föräldrarnes fel; men Staten borde hafwa, i min tanka, åtminstone öfwerinseendet wid upfostringen, och äga rättighet at fordra, det hwar och en medlem så kan bli upfödd, at han kan bidraga til det almännas bästa. Mig tyckes, at man borde alfwarsamligen tilse, det Ungdomen icke finge wänjas wid lättja och sjelfswåld - - Jag menar den fattiga och ringa Ungdomen; ty de Rika och Förnäma gifwa hos oss så berömliga Exempel äfwen i detta, likasom i alla andra stycken. Man skal icke lätteligen i andra Städer i Europa blifwa warse 20 a 30 pojkar i skocken, hela dagen sysselsatte med intet annat än at spela Knäck eller Kronwägg, och därimellan slåss, träta och swärja som gamle inöfwade knecktar. När dessa på detta sättet få upwäxa, måste de merendels alla blifwa skälmar, tjufwar och bedragare; ty hwarmed skola de wäl eljest föda sig? Jag har wågat anmärka denna Oordentlighet, såsom interesserande det allmänna både på Hushållningens och Sedernas wägnar. Wederbörande tänke nu på botemedlen. {{linje|16em}} Man talar så mycket om Fuskerier i Näringar; man spanar efter så kallade Bönha-<noinclude> {{höger|sar,}} <references/></noinclude> 2lpmkbll4dz0luo3fyg1wonu004xqrr 104 196488 584440 583602 2024-12-25T02:10:04Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584440 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />78</noinclude>sar, och man pliktfäller dem utan skonsmål. Et slags Fuskeri tyckes dock icke lika mycket wara förfölgt som de andre: jag menar ''Lön-Närings-Ställen''; de äro af den skadeligaste arten; på dem kan Lagen och Lagens Betjente hafwa den minsta upsikten: där kunna alla slags laster lättare och tygelfriare få utöfwas, där kan ungdom lättast förföras. En bedröfwelig erfarenhet bestyrker detta. Sådane skadeliga Ställen kunna icke nog strängt eftersökas: de föda endast lättingar, hwilka borde och kunde tilhållas at wälja nyttigare, eller åtminstone mindre skadeliga sätt at nära sig; de öka myckenheten af syslolöst folk: den arbetande hopen lockas at öfwergifwa sine trägna och mödosamma göromål, och Staden upfylles med folk som minska utkomsten för dem, hwilka draga en dryg skatt för Närings-friheten. Detta gifwer mig anledning til en annan reflexion, nemligen nödwändigheten, at inga andre än wälfrägdade Personer måtte tillåtas at idka Näring. Man borde efter min tanka wara desto strängare med sådane Personers wal; ju lättare de äga tilfälle at skämma Sederna bland den lägre Classen af Medborgarne. Om Wederbörande häri wore granlaga, ägde de icke swårt at underrätta sig om de sökandes lefwerne; inga okände skulle antagas, icke hwar och en ung Dräng som i några år tjent, hunnit blifwa lat och fördärfwad, samt anmäles af en gynnande Husbonde, el-<noinclude> {{höger|ler}} <references/></noinclude> ijmk4ofr904izz59hsnobcjbc1f8ojn 104 196489 584441 583605 2024-12-25T02:36:48Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584441 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|79}}</noinclude>ler annars betydande Man innom eller utom Magistraten. {{linje|16em}} I mit granskap bor en Man som plägar merendels komma hem ganska sent på natten, sedan porten redan är låst och Folket lagt sig. Portnyckelen lär wara för tung och obeqwäm at bära med sig, eller ock har han ej fått någon; men et farligt buller gör han hwar natt; ty han klappar i et klappande hela timmen och så hårdt, at jag och hela Granskapet måste wakna. Jag har flere gånger stigit i mit fönster, och på det höfligaste bedt honom skaffa sig Portnyckel eller göra bättre anstalter med Portens uplåsande, om han icke wille för sin egen beqwämlighet, likwäl af aktning för så många andra, hwars sömn och hwila han icke äger rättighet at så obarmhertigt förstöra; men ännu har han icke welat eller kunnat ändra hwarken sin diet eller sin klappning. Detta för mig på den tankan, at hela klappningen borde reduceras, och några medel uptänkas, mindre bullersamma och oroliga för Granskapet. Strängar som ginge ifrån Porten up til hwarje wåning och genom klockor i betjeningens rum gåfwe tilkänna, at någon som hörde til den Wåningen wore utanföre, skulle kanske wara beqwämligast; därigenom oroades icke de öfrige i Huset så mycket som nu: ty om Granskapet af någon händelse ibland<noinclude> {{höger|såf-}} <references/></noinclude> tvgni0q88yqx8mrndb20q9afta7n8yy 104 196490 584442 583606 2024-12-25T03:09:11Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584442 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />80</noinclude>såfwer för tungt wid de nu wanliga klappningar, så måste åtminstone Folket i alla Wåningar af samma hus wakna, ofta icke utan förskräckelse. Ehwad methode man ock brukade, så opponerar jag mig emot det sedwanliga bultandet, och åtar mig at på Egen bekostnad låta förfärdiga en Nyckel åt min klappande Granne, om han icke eljest kan få någon, hälre än at hwar natt bli upwäckt från den första sömnen. {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> 41mdar65urcwkhl0kd3p2x18p5tschm 104 196965 584411 2024-12-24T12:02:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584411 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>här nämna denna, hvaraf synes att jag ej om dagarna hade mycken ledighet, dels för lektionerna, dels ock för exercitierna: {| align="center" |- |align="center" valign="center" width="10%"|Timmar |align="center" valign="center" width="20%"|Måndag |align="center" valign="center" width="20%"|Tisdag |align="center" valign="center" width="20%"|Onsdag |align="center" valign="center" width="20%"|Lördag |align="center" valign="center" rowspan="12"|Måndagar och Torsdagar samt Tisdagar och Fredagar äro aldehles lika Lectioner. |- |align="center" valign="center"|&nbsp; |align="center" valign="center"|''för Mid.:'' |align="center" valign="center"|''för Mid.:'' |align="center" valign="center"|''för Mid.:'' |align="center" valign="center"|''för Mid.:'' |- |align="center" valign="center"|8. 9. |align="center" valign="center"|Latinen |align="center" valign="center"|Skrifva&nbsp;Latin |align="center" valign="center"|Moralen |align="center" valign="center"|Arithmetique |- |align="center" valign="center"|9. 10. |align="center" valign="center"|Mathematiquen |align="center" valign="center"|Räckna |align="center" valign="center"|Arithmetique |align="center" valign="center"|skrif.: Tyska |- |align="center" valign="center"|10. 11. |align="center" valign="center"|Fäckta |align="center" valign="center"|d:o |align="center" valign="center"|d:o |align="center" valign="center"|d:o |- |align="center" valign="center"|11. 12. |align="center" valign="center"|Rida |align="center" valign="center"|d:o |align="center" valign="center"|d:o |align="center" valign="center"|d:o |- |align="center" valign="center"|&nbsp; |align="center" valign="center"|''Eftr. Mid.:'' |align="center" valign="center"|''Eftr. Mid.:'' |align="center" valign="center"|''Eftr. Mid.:'' |align="center" valign="center"|''Eftr. Mid.:'' |- |align="center" valign="center"|2. 3. |align="center" valign="center"|Spehla&nbsp;Clavér |align="center" valign="center"|d:o |align="center" valign="center" rowspan="5"|Aldehles lika med lördagseftermiddagen |align="center" valign="center"|&nbsp; |- |align="center" valign="center"|3. 4. |align="center" valign="center"|Läsa&nbsp;latin |align="center" valign="center"|Geometrien |align="center" valign="center"|Geometrien |- |align="center" valign="center"|4. 5. |align="center" valign="center"|Historien |align="center" valign="center"|&nbsp; |align="center" valign="center"|Latinen |- |align="center" valign="center"|5. 6. |align="center" valign="center"|Geographien |align="center" valign="center" rowspan="2"|Till min Posts Expidjerande |align="center" valign="center"|Skrif.: Franska |- |align="center" valign="center"|6. 7. |align="center" valign="center"|Spehla&nbsp;Claver |align="center" valign="center"|&nbsp; |- |} För att nu komma till min berättelse igen, så kom min magister efter vanligt kl. 9 till mig, då vi arbetade tillhopa, efter det uppgjorda schemat. Emot middagen kl. ½ 12 kom medicine kandidaten doktor Svedelius till mig och rådde mig för mitt stygn i sidan att hela dagen hålla mig inne i min kammare; men en sådan lefnad tycktes mig vara alltför svår. Jag klädde mig i dess ställe och gick ned och åt, ehuru aptiten ej just var mycket stark. Efter slutad måltid, då posten kom, fick jag äntligen bref hemifrån, som underrättade mig om min mors och brors välmåga, hvilket mig oändligt gladde. Men den väntade penningeposten från min farbror saknades, som ej just roade mig. Annars fick jag ett långväga bref från en min kusin, en baron<noinclude> <references/></noinclude> qywrqx7a1a6u5dt2ea5lwptdkve14s0 104 196966 584412 2024-12-24T12:11:37Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584412 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Armfelt, från Fort Louis i Alsace. — Sedan kandidaten Svedelius, som var uppe hos mig, en liten stund efter måltiden gått sin väg, kom magister Lundström eſter vanligheten till mig, då vi läste litet latin ihop, hvarefter han gick till konsistoriikansliet och jag satte mig att expediera min post. Kl. 7, då jag slutade med posten, satte jag mig att arbeta och skrifva litet, till inemot 8, då unga Palén kom till mig och jag och han följdes åt till Cederstedt. <h3>''20 november.''</h3> Var stygnet tämligen bortgånget, hvarför jag i god tid steg upp och satte mig att arbeta, blef dock kl. mot 10 interromperad af en hel flock vestmanlänningar, som kommo för att göra uppvaktning. — Min magister väntade jag idag förmiddagen alldeles förgäfves, och gick därför till biblioteket och besåg Carl X:s begrafning, aftagen med flera vackra kopparstick i Pufendorffs ''Caroli Gustavi Historia''. Därifrån gick jag på konserten, och sedan jag varit där en liten stund, gick jag hem och satte mig att arbeta till kl. var mot 7, då jag i stället för att gå ut besvarade ett bref från min kusin Armfelt till Fort Louis i Alsace. Som kl. vid dess slut redan var 8 slagen, gick jag ned för att äta. Vi hade en baron Oxenstierna som gäst, emedan han med fröken och några flera var engagerad vid ett l'hombrebord. Efter slutad aftonmåltid gick jag upp i mina rum och lade mig kort därpå i sömnens ljufva armar til hvila. <h3>''21 november.''</h3> Förmiddagen, då jag klädde mig för att gå i kyrkan, kom min magister till mig, då jag blef hemma däri-<noinclude> <references/></noinclude> 22ln2o786kyflmf2s0xrd4ltinnmhoo 104 196967 584413 2024-12-24T12:13:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584413 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;248&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Snabbt i ett trollslag väcker till lif högtjublande känslor; Därför — jag nekar det ej — ock gärna jag såge om Elsa Gåfve sin hand åt den älskades son och de lyckliga unga Skönt fullbordade så hvad de äldre för sig hade hoppats. Dock helt skygg är min dotter, hon syns mig i mycket förändrad, Tveksam, bäfvande, rädd för sig själf som en hind, när den skådar Bilden i källan och flyr. Gud styre för allt i sin vishet! Kanske, med ombytt håg, re’n svärmar min tös för en annan, Sådant jag anar ibland. Men hur litet förstår ej en fader! Mödrar ha skarpare syn. Att hon lefde min maka allenast: Genast hon redde väl ut ungdomliga känslornas härfvor!»}}<noinclude> <references/></noinclude> bz3cafr7ch8ztpm3gt5ojyn731f2jpm 104 196968 584414 2024-12-24T12:16:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584414 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;249&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Läkarens gigg framkörde på gården och vännerna skildes. Snart ock, att afsked ta från den åldrige, nalkades Gustaf, Kännande gubbens behof af den tidiga hvilan om qvällen. Sakta den grånade lade sin hand öfver ynglingens skuldra: »Ensam vandrar du fram, ty du eger ej fader och moder; Herren välsigne din väg! Som en son jag dig älskar, du vet det». Oviss ynglingen stod, på hans läppar det rördes en fråga, Dock, när han mindes jasminen, som bortgafs strax åt en annan, Teg han och böjde sig ned, ömt kyssande vördade handen, Steg i sin vagn och försvann i den långsamt skymmande qvällen. Lätt skred aftonen fram. När till qvällsvard, buren på bricka,}}<noinclude> <references/></noinclude> jfxth2rdcrr64wouv08nrnzdjzujv4s 104 196969 584415 2024-12-24T12:18:51Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584415 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;250&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Kyrkherrn fått sig ett bröd och ett glas af den närande mjölken, Tiden var inne till bön; först lästes en psalm utaf David, Vittnande mäktigt om konungens tro: »O Herre min klippal» Därpå, spelande orgeln, du sjöng, andäktiga Elsa, Gerhardts härliga psalm, hur de himmelska stjärnorna tända Stilla sitt dägliga ljus och de salige skina som stjärnor. Ensam snart i sitt rum stod tankfull, vördige prosten, Redde till hvila sig re’n; själfpröfningen icke han glömde, Slutande hvarje sin dag med att granska hur dagen förlupit. Först sedan detta var gjordt, lät tanken han vidare löpa, }}<noinclude> <references/></noinclude> ai179mktkoi1ri03pv2txrjxvviraji 104 196970 584416 2024-12-24T12:24:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584416 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>från, men föresatte mig i stället att gå i aftonsången, det jag ock strax efter slutad måltid gjorde, då en präst, som profvade för kaplanssysslan predikade, men ej nog väl öfver dagens ämne, som var om Yttersta domen. Från kyrkan gick jag för att rekommendera min vän unga Lagersvärd till ett stipendium Schönfeldtianum, som var ledigt, till nationens inspektor, prof. Georgii, hos hvilken jag drack kaffe. Där var äfven bibliotekarien Frondin med sin fru och dotter. Jag fick mitt ärende väl uträttadt, ity Georgii engagerade mig sin parol för Lagersvärd, hvarefter jag gick till archiatern v. Linné, men fann honom ej hemma. I dess ställe fick jag hålla en den allratorraste och osmakligaste entretien vid makt med dess gamla tvära fru, emedan ingen af hans döttrar var hemma. Därifrån gick jag till kanslirådet Ihre, hvarest jag först i hans rum en lång stund satt och pratade med gubben för Lagersvärd, om Helmfeldtska stipendiet, hvarefter, då jag ville gå, gubben persvaderade mig blifva kvar till kvällen och att gå in på andra sidan hos hans fru. Där var då redan en ganska vacker församling, nämligen öfverståthållarens lilla dotter med sin fransyska och suivante fröken Liljehöök samt en fransysk madame Le Fevre med sina tre döttrar (som alla kacklade en magnifik fransyska), och äfven en lång mademoiselle, som är kanslirådinnan till sällskap. Af kavaljerer voro där major Ihre, grefve Gyllenborg, baron Oxenstierna, jag, lilla baron Rudbeck samt kanslirådets lilla son och en liten dess kusin, en ung Silfverstolpe. Kanslirådinnan proponerade oss att dansa och lät en af sina lakejer komma upp och spela på harpa, efter hvilken vi dansade med god smak. Medan borden dukades i<noinclude> <references/></noinclude> h8d8857v5l1srqems5dhblyaupvhg09 104 196971 584417 2024-12-24T12:33:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584417 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>salen, dansade vi <i>La belle Vilhelmine, Comtesse Fersen</i> m. fl. kontradanser efter sång i förmaket. Sedan vi hade ätit, åtskiljdes sällskapet, då Gyllenborgs dräng följde mig hem. <h3>''22 november.''</h3> Var jag oaktadt förra dagfatiguen uppe och arbetade i god tid. Min magister kom på sin timma, och hela förmiddagen arbetade jag hemma, emedan jag ej ville börja exercitierna, förr än jag af min farbror fått svar. Så snart jag hade ätit, gick jag åter upp och satte mig att arbeta, hvarmed jag samfällt med min magister, som kom till mig och läste latin, fortfor till kl. 6, då jag gick öfver till directeuren af musiken Litselius, med hvilken jag öfverenskommet att han skulle lära mig spela klavér. Under den första timman lärde jag mig endast känna tangenterna etc. med flera nödiga præambuler. Jag fick också skalan till noterna med mig att läsa öfver. Kl. 7 gick jag därifrån och hem, då jag satte mig att läsa i {{Samma som|på|Q=Q107100446|ord=<i>Rolins Histoire ancienne</i>}}, till mattimman slog, då jag gick ned och åt. <h3>''23 november.''</h3> Skedde lektionerna alldeles i sin ordning efter schemat, likasom förra dagen. Jag ville äfven i dag afvakta svar från min farbror om exercitierna samt tillika den penningeposten, jag till deras begynnande från honom väntade, satt därföre hela förmiddagen inne och arbetade. Nationsvaktmästaren var hos mig, och presenterade till underskrift vestmanländska landskapslistan, då jag till i morgon kl. 9 utsatte landskapėt. Till middagen klädde jag mig och gick ned och åt, strax<noinclude> <references/></noinclude> gdsdbm2h55jw2itbqj6pq23w17y6k3s 104 196972 584418 2024-12-24T13:18:40Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584418 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;251&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Läggande ked intill ked, tills det hela fick sjunka i sömnens Lisande dvala, de lyckliges lust, olyckliges döfdryck, Vallmoblomman som gafs för att stilla de dödliges oro! »Ett är nödvändigt; ja väl, hvem vet ej att ett är nödvändigt? Dock skall en själ, tycks mig, som är närd af försoningens visshet, Sträfva att utåt verka med kraft, dådlöst icke svärma. Talar jag med dem om fäderneslandet, de skaka sitt hufvud, Liksom om mindre man älskade Gud, när man älskar sitt Sverige. Talar jag med dem om konst och om frejdade snillen och hjältar, Medömksamt, mörkt se de på mig, som jag vore förtappad. Plato jag läser hvar dag, och adjunkten mig tycker en hedning,}}<noinclude> <references/></noinclude> dxhg9xbu0j3t7f5rnmzspsbpibsu4hd 104 196973 584419 2024-12-24T17:05:10Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584419 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>182</u>}}</noinclude>pumpinrättning såg jag, nemligen en berså pumpväxter med stora och små pumpor kring tak och väggar. En ko, som betade på kyrkogården, upplyste mig om att hon mådde väl och tillhörde klockaren. Hennes fromma utseende harmonierade med stället. Natten :var lugn och välgörande. På morgonen i god tid, i soligt och klart väder, var man ombord igen och innan kort åter på Löfstafjärden med en praktfull herrgård till venster midt emot Lybeck. Mälarens gullgula bölja rullade mot stranden. <poem> Gevären blixtra, hornen skalla I trakten af Hellichii slott. Det är ej menniskor som falla, Det är ett slags "<i>pultroner</i>" blott, Och skotten knalla, eko svarar Och jagten låter segerrik: Hedin och Kullman jaga harar Kring backarna vid <i>Biddersvik</i>. </poem> Kersö, hvaröfver vägen går till Drottningholm, är en förtjusande holme med en präktig villa, inbäddad i löf och rosor. <poem> Vid Kersö vi en Bagge togo Som passagerare ombord, Och solens strålar vänligt logo, Fast vinden spelade från nord. Och träd och blommor yppigt skifta Och skogen klang af fågelsång, Och kammarrådet stod och vifta Med hatten ifrån sin balkong. </poem><noinclude> <references/></noinclude> 6l0fyhhjk087ac46culd1g0hoxs4ecf 104 196974 584420 2024-12-24T17:11:15Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584420 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>183</u>}}</noinclude> Menniskan är en kastboll i ödets händer. Det går väl an, då man kastas på ett någorlunda hyggligt sätt, och detta var verkligen händelsen med mig. Jag kastades nemligen helt oförmodadt ombord på en speljakt. Inbjudningen var lockande, och jag vill derför kalla den lilla kutterungen för Sirén, ehuru han hade ett mycket mer vidtfrejdadt namn. Det var emellertid uppfriskande att komma på en segelbåt och tillika komma i erfarenhet af att Mälaren är navigabel äfven för speljakter. <poem> En liten treflig lustjakt är Sirén, Med kuttertackling, flaggor och kanoner. Den kunde skötas kanske utaf en, Men skötes bättre utaf två personer. Dess egare är också dess kapten, Fast han har diplomatiska fasoner. Han är en sjöbuss och, om ni så vill, Han grönsallat förstår att laga till. Salong och kök, de finnas bådadera, Två saker godt att ha till kofferdis, Med glugg i väggen till att transportera Guds gåfvor in och ut på herrskapsvis. Och vill man slå sig på att pokulera, Så har man <i>ljufligt fludium</i> på is; Och bli måltiderna ibland för starka, Så fins det soffor, der man godt kan snarka. Att segla Mälarn fram på detta sätt, Det är ju riktigt till att högtid fira. Det blåser icke mer än jemt och nätt Att vimpeln blåser ut ifrån sin spira. </poem><noinclude> <references/></noinclude> 7sznca5lw53qx44sd8ytqnzp3zvaga9 104 196975 584421 2024-12-24T17:19:13Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584421 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>184</u>}}</noinclude><poem>Men skulle vinden skralna, är det lätt Att kasta ankar och sig ta en vira, Det fordras endast att man spelet kan Och är så många med, att det går an. </poem> Jag har aldrig seglat på Mälaren förr än nu. Att färdas på ångbåt kan egentligen ej kallas för seglats. Man skall ha fock, klyfvare och storsegel och, om man så hafva kan, en gaffeltopp, som kan ge akt på vindarnas humör. Vi hade <i>toppen</i> oppe, till tecken att det var en stilla, susande morgonvind, som förde oss fram förbi leende lundar och stränder. "<i>Natur, hvad du är skön!</i>" <poem> Jag svärmat för naturen allt från min barndomstid, Nu är jag gammal vorden, som ni ser. Jag svärmar lik förbaskadt och det får bli dervid, Jag älskar sol och blommor mer och mer. Om jag till Skåne kuskar, om jag till Lappland far, Kan ej mitt sinne annorlunda bli. Jag gröna pantalonger också för jemnan har Att visa för naturn min sympati. </poem> {{linje|4em}} <poem>{{em|1}}<b>En liten sångfågel i aldungen</b>. På stranden en liten sångare sitter, Han börjar sin morgon med sång och qvitter. Han tycks så förnöjdt och lugnt ta sin dag. Det gör han rätt i — så tycker jag. Han gratis har kläder och dessutom föda, Då skall han väl göra sig någon möda. Han sjunger ju också rätt friska tag. Och det gör han rätt i — så tycker jag. </poem><noinclude> <references/></noinclude> a5zb09zgj4uhicyl2tbc6riuuoakv1q 104 196976 584422 2024-12-24T17:24:30Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584422 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>186</u>}}</noinclude><poem> Tenorer som hans äro mycket rara. Det skulle väl inte så oäfyet vara Att få en talang med hans föredrag Till Stora teatern — så tycker jag- Ty ännu har det ej kommit derhän, Att några talanger just växa på trän. När derför de träffas, så är mitt förslag Att ta dem till vara — så tycker jag. </poem> Till sjös, äfven på en speljakt, kunna många saker inträffa, som man ej har kunnat förutse. Jag vill, i brist på annat för tillfället, i korthet berätta hvad som i en förtjusande vik och i nästan fullkomlig stiltje inträffade på vår trefliga farkost <i>frukostdags</i>. <poem> Jag sorglöst mig sträcker på hyttens tak Och röker min lilla cigarr med smak. Jag ser huru solen med guldkrona står, Jag ser hur hvart moln uti djupet går. Allt glindrar så solklart och sommarljust: Jag blossar och njuter förtjust, förtjust! Sirén skar i vågen sin silfverrand, I böljan sig speglar den gröna strand. Och skogen sig speglar också deri Och gläds åt sin lyckade fotograf. Det ångar ett blomdoft ur minsta pust: Jag sitter och andas förtjust, förtjust! Då blir uti köket ett skrammel och gny: Kapten bär en korf och en kalfstek med sky. </poem><noinclude> <references/></noinclude> t19bcy4rvsyoqsvrimq9cfkdsenp1rk 0 196977 584423 2024-12-24T17:30:07Z RalphE 7636 Skapade sidan med '<div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=195 to=196 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] [[Kategori:Elias Sehlstedts Dikter och Prosa]]' 584423 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=195 to=196 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] [[Kategori:Elias Sehlstedts Dikter och Prosa]] jb8t0d7iog8g8siucu02r3f28soxqah 584424 584423 2024-12-24T17:32:44Z RalphE 7636 584424 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=195 to=196 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] on55x2bm1uveleo3oxs8chwk3aemsun 104 196978 584425 2024-12-24T17:42:27Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584425 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>187</u>}}</noinclude> {{c|<h3><big>Afsked från badforten 1870.</big></h3>}} <poem>{{större|F|200}}arväl, min gamla hederliga ö! Farväl, I berg och tallar, hela raden! Nu lemna gästerna er <i>pö om pö</i> Och flytta in igen till hufvudstaden. Det gör mitt hjerta innerligt förnöjdt, Att saltsjöluften kommit så i ropet: Min kropp har också blifvit som en flöjt, Så ren och luftig efter saltsjödopet. Se till exempel denna individ, Min vän kamrern, han var väl bland de sjuka! Och nu så frisk, att han kan liknas vid — Hvad skall jag hitta på? — en blomsterkruka. Här gamla ungkarlar sig kryat opp, Som om de äpplen fått utaf Iduna: Likbleka nyss, förbi till själ och kropp — Och nu som bromsar lefvande och bruna. Och blek och dåsig ungdomen befanns: Man vet hur stadsluft helsan undergräfver! Nu ha de ögon fulla utaf glans Och hals och kinder i couleur de näfver. </poem><noinclude> <references/></noinclude> rogqw1ii1l5ekerxmcef5vmygl7hr7v 584427 584425 2024-12-24T17:48:31Z RalphE 7636 584427 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>187</u>}}</noinclude> {{c|<h3><big>Afsked från badorten 1870.</big></h3>}} <poem>{{större|F|200}}arväl, min gamla hederliga ö! Farväl, I berg och tallar, hela raden! Nu lemna gästerna er <i>pö om pö</i> Och flytta in igen till hufvudstaden. Det gör mitt hjerta innerligt förnöjdt, Att saltsjöluften kommit så i ropet: Min kropp har också blifvit som en flöjt, Så ren och luftig efter saltsjödopet. Se till exempel denna individ, Min vän kamrern, han var väl bland de sjuka! Och nu så frisk, att han kan liknas vid — Hvad skall jag hitta på? — en blomsterkruka. Här gamla ungkarlar sig kryat opp, Som om de äpplen fått utaf Iduna: Likbleka nyss, förbi till själ och kropp — Och nu som bromsar lefvande och bruna. Och blek och dåsig ungdomen befanns: Man vet hur stadsluft helsan undergräfver! Nu ha de ögon fulla utaf glans Och hals och kinder i couleur de näfver. </poem><noinclude> <references/></noinclude> 3h64ptq0a0p3jql7zsgrgzwk5sc0gli 104 196979 584426 2024-12-24T17:47:31Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584426 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>188</u>}}</noinclude><poem> Och hennes nåd, som var så klen och svag, Att rösten hväste blott som hos de stumma. Ni skulle höra nu, ja, det tror jag: Nu låter det som när man slår på trumma. Nå, än vår glada löjtnant, som ni vet, Han hörde väl, om någon, till de skrala! Och nu ett lejon; gudskelof för det, I fall vi sluta att bli neutrala. Och apotekarn, som i giktverk skrek Och pröfvat allt hvad läkemedel heter. Nu kan han se att hafvet har aptek, Som ej står efter några fakulteter. Och nu till sist! Om jag ej skulle dö, Jag nästa vår kanske dig öfverraskar. Farväl, min gamla hederliga ö! Nu piper skepparn och propellern plaskar. Det är dock synd uppå vår gröna jord, Att solens dagar så brådstörtadt flykta: En sådan sommar till uti vår nord Kanske man leta får med ljus och lykta. </poem> {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> sh5llrmup91xfcxmrhv05s6f0sq2nrt 104 196980 584431 2024-12-24T22:21:18Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584431 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|76|{{st|<b>OM RUN- OCH BÖTA-STE-</b>}}|3 Cap.}}</noinclude>gifwit Anledning så wäl til Grekernes βαίτυλια, som desse {{sp|Böta-Stenar}}: hwilket Hr. Mag. Göranson uti Företalet til Bautil, utur {{ant|Vossii Theol. Gent.}} de förre i synnerhet angående, äfwen wäl anmärkt. Utan at widlyftigt anföra, hwad antingen här i Riket, eller annorstäds, om dessa Slags Stenar är skrifwet, wil jag allenast ärinra, at uti Början af gamle Lande-Lagens Kyrkobalk förbjudes, utom annan Hednisk Styggelse, {{sp|at tro på Stenar}}, och at ännu i Dag Lemningar af sådan Wantro bland gemene Man finnes, i det de på somlige Orter om wisse släte och upreste Stenar hysa sådan Tanka, at Sjukdomar igenom dem blifwa botade, enär den sjuke dem med Ister eller annat Fett rundt ikring besmörjer; hwarom jag icke längesedan wid någre Runstenars Efterfrågan, dock utan at om Stället nogare blifwa underrättad, en beklaglig Efterrättelse ärhållit. Man jämföre Ol. Tryggwas. S. {{ant|C. 21. p. 95.}} Om nu et sådant Böta-Stenars Smörjande, äfwen fordom och förr än Christendomen hitkom, jämte deras Upresning, warit i Bruk: hwarpå man nästan intet kan twifla, när man Lapparnes förra Uptåg med sine {{sp|Saiter}} besinnar; så blifwer det än mera troligt, at någon Israelitisk Widskepelse under så det ena, som andra, ligger förborgad. Fastän det wäl också kan hända, at blotta Namnet gifwit Folk Anledning at försöka, om icke på sådant Sätt Sjukdomar igenom dem botas kunde; såsom man fordom under Påfwedömet af ingen annan Orsak, än Namnens Likhet, gifwit wissa Helgon wissa Wärf och Handlingar at skydda. Tu märkliga Witnesbörder hafwer {{ant|Verelius in Ind. Schyto-Scand. Art. Bautasteinar}} anfört; utur Hawamal och Föret. til Ol. S. hwaraf inhämtas, at desse Stenar efter Allmoges Folk {{ant|(althyda),}} wid allmänne Wägar, eller andre uprödde Platser {{ant|(brauta a),}} af de Dödes Slägtingar gemenligen blifwit upreste. Men at de döde på samma Ställen skulle nedgräfwas, eller at desse Stenar med Runor bort teknas, finnes ingenstäds hafwa warit dem befalt. Twärtom kan man wisa af de öfrige Odens Lagar, som tillika med denne om Bötastenar af Sturleson {{ant|l. c.}} upräknas, at, när de döde blifwit brände, det ankommit på de efterlefdes Behag, at antingen kasta Askan i Sjön, eller nedergräfwa hänne i Jorden: så at desse Stenar i sådant Hänseende snarare måtte kallas Wård- och Åminnelse- än Begrafnings-Stenar. Sedan se wi ännu i Dag på många Ställen i Riket höge upreste Stenar utan Skrift, som antingen til Åminnelse efter flere, som fallit uti något Slag, eller efter någon ensam tapper Man allenast, hållas före wara upsatte, och som fölgagteligen<noinclude> {{huvud|||måste}} <references/></noinclude> 80l6jld5gnodkcwbu4j87lghqcmaaml 104 196981 584434 2024-12-24T23:59:59Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584434 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|3 Cap.|{{st|<b>NARS ÅTSKILNADER.</b>}}|77}}</noinclude>måste wara samma Slags Bötastenar, som Oden befalt at upresa, men icke med någon Skrift utsira. Torffäus nämner til Bewis häruppå, {{ant|Hist. Nov. pr. & Ser. Reg. Dan. p. 50.}} twå sådane Stenar, som på Ängwalds Näset i Norje blifwit satte efter K. Ögwald, hvilken uti Alfs S. omtalas, och en Ko, som han dyrkat, at de uti K. Olof Trygwasons Tid där funnits, och ännu, af hwilken som wille, woro at syna, men at på dem hwarken Skrift eller Uthuggning fants. Hwaraf man torde få sluta, at ännu i 6:te Århundradet, eller när K. Ögwald aflidit, det icke warit Maner at upresa andre, än oskrefne, Bötastenar. Däremot, äro de {{sp|Anmärkningar öfwer Runstenarnes Ålder}}, som {{ant|in Act. Lit. Svec. Auct. O. C.}} förekomma, och som förnämligast tjänt mig til Rättesnöre at nogare upleta dessa Minnesmärkens rätta Tidhwarf, med följande Skäl och Bewis ledsagade: 1. {{sp|At de Stenar, på hwilke Helgons och i synnerhet J. Marias Åkallelse finnas, äro upreste, sedan påfwedömet här uti Landet kommit til Stadga.}} Detta bewises däraf, at Jungfru Marias Dyrkan icke förr, än uti 11:te Århundradet i Occidenten kommit i Allmänt Bruk: då {{ant|<i>Ave Maria</i>}} först blifwit i Kyrko-Litanierna intaget. Wille någon dess oagtadt säga, at detta Bönesätt ifrån de utländske Göther igenom Swenskars Resor til dem blifwit hithämtadt; så är dessa Folkslags Arrianska Lära däremot, hwarmed ingen Ting mindre kunde passa, än at kalla J. Maria för {{sp|Guds Moder}}; hwilket på en Del af desse Runstenar likwäl tydligen finnes. 2. {{sp|At wår Frälsares Namn, Jesus och Christus, icke kunnat ristas på någre Runstenar förr, än efter Christendomens Införande}}, göres däraf handgripligt, at wåre Förfäder då skulle handlat mot alt Rim och Skäl, om de uti Minnesmärken, som för allas Ögon woro utsatta, förr än efter Christna Lärans antagande, skulle anropat honom om Hjälp, hwars Lära de antingen hårdnackadt försköto, eller föragtade: som af Röriks Hedemarks Konungs Yttrande i Norje til K. Olof Haraldson om {{sp|den hwite Christ}}, samt Wormii utlåtetser om dylika Monumenter, som omtala Ärkebiskop Absalon, hvilken År 1201, och Esbern Mule, som År 1233 afsomnade, widare bestyrkes. 3. {{sp|Af Stenar, som innehålla någon Smälek emot Hedningar}}, och därföre af Christne måtte wara satte, anföres wäl en til E-<noinclude> {{huvud||K 3|xempel}} <references/></noinclude> 7hfecucfh5ajqq605uuk2sqopvg83di 104 196982 584443 2024-12-25T09:19:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584443 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>därpå kl. 2 till direktören, där jag spelte till kl. 3. Med denna posten hade jag änteligen ett efterlängtadt bref från min farbror, hvari jag erhöll en assignation på 200 d:r, men tillika fick jag den högst afligeanta nouvellen, att han genom bref från min bror fått underrättelse om, att min fru mor nu en tid ej mått väl, men dock Gudi lof vore på bättringen. Jag svarade också med denna posten på min farbrors bref samt hade äfven det nöjet att skrifva hem. Sedan min post var expedierad, gick jag ned till Utfall, där löjtnant Leijel med några flera voro och spelte öfver till en konsert. <h3>''24 november.''</h3> Gick jag kl. 9 till vestmanländska nationens sammankomst, där först protokollet sedan sista gången justerades (hvari för mig var en mycket grann komplimang och felicitation till min återkomst införd) och sedan magistrarne Boëthius och Netzel till kuratorer valdes, efter magistrarne Neickter och Nibelius, som nu afträdde. Till sist beslöts att nästa onsdag skulle hållas ett nytt och högtidligt landskap, på hvilket cura nationum, med alla därtill hörande räkningar, verifikationer etc. skulle inför nationen till de tillträdande kuratorerna aflämnas. Efter landskapets slut gick jag till kanslirådet Ihre, hvarest adelsnationen också i dag hade sin sammankomst Baron Oxenstierna responderade först på latin, under kanslirådets presidium, för en af artiklarne i Wolfen och herr Rosenheim opponerade. Sedan det till Oxenstiernas största heder vardt slut, kom i deliberation, hvem som till nästa gång skulle åtaga sig partes nationum, då jag nolens volens blef af hela nation en-<noinclude> <references/></noinclude> dxuw8xbgb3s0us2g9eqs7nms6t8uogx 104 196983 584444 2024-12-25T09:21:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584444 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hälligt utnämnd att respondera och herr Bråkenhielm att opponera. Sedan slutades landskapet med en oration af gubben kanslirådet. Därifrån gick jag hem och åt, och strax ifrån bordet upp i mina rum, och började kläda om mig till assembléen. Kl. 4 åkte jag tillika med unga Trollen upp i Porathska vagnen. Öfverståthållaren med dess fruntimmer och alla andra de förnämsta stadens hus voro där. Vi dansade flere nya kontradanser och höllo jämt i, mest med dem ända tills kl. ¾ 9, och som då ej mer än en kvart var igen, dansade vi pour la bonne bouche en polska, som varade öfver en half timme och var af de allra fatiguantaste. Sedan den var slutad, började den ena efter den andra troppa af, och som jag i dag, enligt Porathska spiskvarterets öfverenskommelse, måste vara hållkarl, så lagade jag så, att ej allenast en hop andra utom spiskvarteret, såsom Stierneld m. fl. fingo åka, utan lät äfven kusken köra baron Friesendorff, en major Pauli och några flera bekanta upp till slottet. Till slut sedan han kört mig hem, lät jag honom köra upp till Ihrens gård med Oxenstierna och Lagersvärd. <h3>''25 november.''</h3> Började det se ut som om den myckna hittillsvarande smutsen på allvar skulle få afsked. Ty utom det att det i går redan var ganska mycket fruset och kallt, som äfven i dag kontinuerade, så började det mot kl. 11 f. m. att yra och snöa, och det med ett sådant besked, att marken på en liten stund blef helt hvit. Min magister kom i dag till mig, då lektionerna förmiddagen efter vanligheten fullgjordes. Mot middagen klädde jag mig och gick ned för att äta. Efter mål-<noinclude> <references/></noinclude> 8umzl7o4kpp9qo8xo90mvek3o6ypwkh 104 196984 584445 2024-12-25T09:24:19Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584445 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>tiden gick jag upp och satte mig att arbeta. Kl. 7 kom grefve Gyllenborg till mig och satt hos mig ända till kl. 8, då vi följdes åt upp till Cederstedt, för att se efter honom, som för en i halsen sig satt reumatismus nödgades hålla sig inne och dessutom var af feber och hufvudvärk besvärad. <h3>''26 november.''</h3> Hade vi äntligen tillfälle att gratulera oss till före, emedan ej allenast hela gårdagen och natten ansenligt med snö var fallen, utan ock efter midnatten så väl påfrös, att alla fönster voro tjocka af is. Utom den friska luften, som därigenom vanns, slipper man äfven att vidare gå och klifva i en bottenlös smuts. Min magister kom i dag till mig och lektionerna fortsattes efter vanligheten. Sedan jag hade ätit middag, gick jag, följd af äldste Jacobsson, för att probera föret till posten, där jag dock ej denna gången fick några bref, men satte mig icke dess mindre att skrifva hem till min fru mor. <h3>''27 november.''</h3> Kontinuerade vintern ännu med all apparence af beständighet. Min magister kom på sin timma, och alla lektionerna fortsattes efter vanligheten, så före som efter middagen. Sedan jag slutat, gick jag upp till den hederliga gubben stallmästaren Eklund, som var mycket graciös. Gubben, som utom en grundlig teintur i anatomien äfven äger vacker kunskap i medicin, beskref för mig hela min sjukdom, alla dess symptomer etc., lika som archiater Heidenstam och flera andra doktorer det förut gjort. Han försäkrade mig också, att ingenting vore därför bättre än ridande, men fäktandet<noinclude> <references/></noinclude> 1slacgxlkihlslbrehtya451mpkb37e 104 196985 584446 2024-12-25T09:26:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584446 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>au contraire högst skadligt för min ständiga andtäppa. Med anledning häraf kom jag öfverens med gubben, att jag som på måndagsförmiddagen skulle få börja rida på stallet, och det sedan hela termin kl. emellan 11 och 12 f. m. Eljest frågade gubben fasligt mycket eſter Svidja, af den orsaken att han varit där i flera år som beridare hos salig fältmarskalken Wrangel, som före min salig herr far ägde gården. — Från stallmästaren gick jag till fäktmästaren, som också är boende i exercisgården. Äfven af honom blef jag mycket familjärt och väl emottagen. Han tyckte väl inte mycket om att doktorerna för min starka andtäppa förbjudit mig att fäkta, men så lät han dock ingenting märka. I öfrigt berättade han mig en nouvelle, som jag inte hört förr, nämligen att generallöjtnant Sprengtporten nyligen skulle i Finland uppe vid ryska gränsen blifvit stucken till döds af en förklädd rysk köpman. Sannolikt är det väl på det sättet, att, utom det att Sprengtporten verkligen befinner sig där, han äger många ovänner och dessutom har den brutala egenskapen att alls inte fråga efter sitt lif. Emellertid är det osannolikt att han så snart skulle hafva förgåtts, då sådana som han pläga lefva längst. Sat sapienti. Från fäktmästaren Porath gick jag enligt löfte till Cederstedt och försökte först att få honom att låta bli att spela, men förgäfves, och då intet annat var att göra, spelade vi och gjorde mig lyckan äfven denna afton till sitt barn. <h3>''28 november.''</h3> Mådde jag ej så väl, att jag kunde gå i kyrkan, allrahelst kölden var ganska stark. Dock beslöt jag att på eftermiddagen göra några visiter. Till den<noinclude> <references/></noinclude> 8wvqzvpe207d66z94eu5z16fe9y96xn 104 196986 584447 2024-12-25T09:31:39Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584447 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ändan gick jag också strax efter måltiden först till professor Risells, varest jag råkade baron Friesendorff, som tillika med baron Stierneld och några flere herrar varit i Stockholm på den stora maskeraden, som gafs på rikssalen d. 25 hujus, då prins Carls giftermål med prinsessan af Holstein eklaterades. Från professor Risells gick jag till bibliotekarien Frondin, som jag dock ej fann hemma. Från honom gick jag upp till gamla ärkebiskopen och därifrån till kanslirådet Ihres, där jag blef kvarbjuden till kvällen; men som jag ej mådde väl refuserade jag tillbudet och skulle gå hem, men steg en passant in hos unga grefve Bonde, som i sina föräldrars namn bjöd mig till sig till julen. Hos honom råkade jag en ung grefve Posse, med hvilken jag gjorde connaissans. Från honom gick jag hem och lade mig strax efter måltiden, emedan jag för hufvudvärk ej kunde hålla upp ögonen, ännu mindre vara uppe och vaken. <h3>''29 november.''</h3> Började blidväder att göra vårt hopp om stadig vinter osäkert, ity det mest hela dagen småduggade. Jag steg nu Gudilof tämligen frisk upp och fortsatte mina lektioner med min magister. Kl. 11 gick jag upp på stallet och red emellan 11 och 12. Af den långa intervall, som varit emellan min ridning på manegen, föll det sig väl i början något ovant, men det kostade dock mindre på än jag i anseende till min andtäppa och andra plågor hade föreställt mig. <h3>''30 november.''</h3> Var allt föret helt och hållet borta, ty det regnade hela natten, och vårt hopp om vinter var sålunda bort-<noinclude> <references/></noinclude> jlarwpn6q66ewgqxjempz4nup4kdkmf 104 196987 584448 2024-12-25T09:33:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584448 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>spoladt. Äfven i dag var jag på stallet, då stallmästaren gjorde mig den hedern att själf föra kordonen åt mig. Efter måltiden var jag först en liten stund hos Cederstedt och bytte med honom några dupletter af mina porträtt, men gick sedan strax hem till mig, då vestmanlandsnationskarlen kom till mig med landskapslistan, då jag till morgon f. m. kl. 9 utsatte landskapet. Min magister kom ock nu till mig på vanlig tid. I dag hade jag äfven den glädjen att med posten få bref hemifrån, hvaraf jag Gudilof fick veta min fru mors och brors välmåga. Sedan jag besvarat min post, satte jag mig att skrifva theser till att ventileras i adelsnationen och gick ej ut förrän kl. ½ 9, då jag gick ned för att äta. Efter måltiden kom jag en liten stund att tala med mademoiselle Porath om regeringssätt och revolution etc., och kunde väl på henne höras, att hennes broder blifvit olycklig år 1756 eller det infama och med blod skrifna svenska undergångsåret. Sedan jag en stund efter vanligheten läst i Rolins Histoire Ancienne, begaf jag mig till hvila kl. ¼ 12. <h3>''1 december.''</h3> Gick jag kl. 9 upp till professor Georgii, för att bevista vestmanländska nationssammankomsten, hvarvid en disputation hölls. Jag blef ihågkommen med en vacker latinsk oration af magister Netzel, som presiderade. Som jag inte ville försumma ridningen, gick jag kl. 11 upp till stallet. Vi redo efter vanligheten med de yngsta först, alla tillhopa, och sedan alla de gamla nämligen baron Sparre, jag, Trollen, Palén och en ung von Malmstein. Sedan vi hade ätit middag, gick jag upp för att kläda mig till assembléen.<noinclude> <references/></noinclude> gvhyv76mcidh906aicypjwc83rcvzfx 104 196988 584449 2024-12-25T09:35:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584449 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Jag var äfven i eftermiddag af Vestmanlands nationskuratorer bjuden på punschkalas, men assembléen gaf mig en lycklig pretext att refusera det, som annars säkert bekommit min hälsa illa. Assembléen var efter vanligheten ganska briljant, och bland andra fruntimmer var en grefvinna Posse, född Bielke, från landet inkommen, som med ett vackert ansikte förente den allraskönaste dans. En major Pauli, en major Klingsporre, en grefve Leijonstedt med flere stockholmskavaljerer voro äfven tillstädes. Öfverståthållaren med sin friherrinna voro äfven där. Vi dansade på denna assembléen ganska litet menuetter, utan i dess ställe mest kontradanser, och som det för advents skull var den sista assembléen med dans, så höllo vi i till kl. öfver 10. <h3>''2 december.''</h3> Steg jag Gudi lof rätt välmående upp efter gårdagsdansen. Min magister kom på sin timme till mig, och lektionerna fortsattes efter vanligheten. Kl. 11 gick jag upp på stallet. Som spectatörer hade redan infunnit sig majorerna Klingsporre och Pauli, en kapten Stålhammar, grefve Leijonstedt, baron Friesendorff och några flera herrar För deras skull gaf gubben en präktig lektion åt oss som då redo, nämligen Trollen, Palén, jag och Sparren. Efter dess slut berömde han oss mot vanligheten mycket. Sedan vi följt gubben först till andra stallet och så hem till sig, gingo vi ned från exercitiegården och det med största précaution, emedan det på grund af den starka frosten öfver allt var ganska halt. Jag kom dock lyckligt hem till matdags. Sedan vi hade ätit, satte jag mig<noinclude> <references/></noinclude> h23qdrhs3d3wrlg7yqcnf0far4bs5gq 104 196989 584450 2024-12-25T09:37:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584450 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>att arbeta efter vanligheten, med min magister. Efter lektionernas slut gick jag som hastigast upp och sökte kanslirådet Ihre för att lämna honom teserna till nästa landskap; men då jag ej fann honom hemma, gick jag ner i andra gården och lämnade dem till grefve Gyllenborg, för att han skulle framföra dem till gubben. <h3>''3. december.''</h3> Kl. mellan 11 och 12 red jag, då vi allesammans fingo ganska mycket bannor, därför att det var fredag. Alla gubbens gamla skolarer säga nämligen, att han ordinärt tisdagar och fredagar är vid elakt humör. Med dagens post erhöll jag ett bref från Stockholm med underrättelse att riksrådet Bunge gjort ett anbud af 1,600 d:r på salig herr fars rådsdräkt. Ehuru gärna jag hade önskat, att den talaren fått en värdigare successor i anseende till den som förut burit den, så svarade jag dock, att anbudet skulle antagas, emedan ett sådant därefter under långliga tider ej torde vara att vänta, medan malen emellertid kunde hafva gjort dräkten obrukbar. Dessutom skref jag äfven bref till min fru mor, och skickade det under Kinninmundts adress till Stockholm. Sedan jag slutat min post, satte jag mig att arbeta, hvarmed jag fortfor till kl. 8, då unga Palénerne kommo till mig och proponerade mig att gå till Cederstedt. Ehuru jag i anseende till den stygga halkan var föga hugad härför, ville jag dock ej vara singuljär utan följde med dit. Där blef jag för andra gången åskådare till ett litet Thier-Feckten emellan gossarna, som dock ej varit af någon betydenhet, så framt ej den skolmonarkiska myndigheten lagt sig däri. Ehuru en sådan bagatell ej är<noinclude> <references/></noinclude> 4ihplmqeyuxsbf5q23pe9elh3fzs9re 104 196990 584451 2024-12-25T09:43:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584451 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>värd att nämnas, vill jag dock anföra honom, såsom bevis på den vidsträckta myndighet och auktoritet, en sådan där läsmask tillgriper sig. Saken var den, att lilla Palén, en liten gosse å 7 à 8 år, höll på att rasa litet med Cederstedt, och därunder kom att blifva litet knuffad mot dörren, som stod på glänt, så att den slog igen. Vid detta buller kom Cederstedts informator, magister docens Lindblom med en myndig ifver utklifvande, och grep först sin vackra fågel till discipel vid håret och ledde in honom i det inre rummet, och kom sedan som en akademisk furie ut mot äldste Palén, som till det lilla bullret var alldeles oskyldig, och utan att först examinera, om han gjort något oväsende, burdus knäfvar till honom, så att han föll ikull. Jag, som af hela denna scenen varit en tyst åskådare, kunde nu intet längre lida hans oförskämdhet utan gick till honom och berättade Paléns oskuld. Som han det oaktadt for ut emot honom i en hop ovett, och utan att taga hänsyn till hvad jag som bevis på hans oskuld sade, så omtalade jag för Lindblom med några korta ord, först att han hade gjort Palén orätt och sedan att han hade varit nog ohöflig att hvarken fästa avseende vid min närvaro eller vid hvad jag sagt för Palén, hvarföre jag försäkrade honom, att jag ej ofta skulle inkommodera hans rum. Han började väl förklara, att han alldeles ej sagt något, som rörde mig o. s. v., men jag gick utan att afhöra hans tal mina färde. När jag kom ut, kunde jag dock ej annat än hjärtligen skratta åt hela saken. Under aftonmåltiden hos Poraths fick jag höra den beklagliga nyheten, att en af mina goda vänner och bekanta löjtnanten Gustaf Taube, tillika med en präst<noinclude> <references/></noinclude> m7iltnjz9m7298qryl9yafrtr4nx1wn 104 196991 584452 2024-12-25T09:45:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584452 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och några andra nyligen omkommit på Ålands haf, hvilket var så mycket mera ömkligt, som han just nyligen hade blifvit förlofvad med en ung och vacker fröken Ehrenhoff, som nu af alteration skall ligga rent för döden och hafva starka konvulsioner. Detta dödsfall måste jag bekänna rörde mig mycket djupt, särskildt i betraktande af de olyckliga omständigheter, hvari det skedde. <h3>''4 december.''</h3> Hade jag för nouvellen om Taubens olycka en orolig natt, ty rätt som jag somnade in, vaknade jag upp med alteration; än tyckte jag mig se honom, och än hade jag en, än en annan ledsam imagination. Förmiddagen fortsattes lektionerna efter vanligheten och kl. 11 förfogade jag mig upp till stallet. Halkan kontinuerade ännu, och därtill var det en ovanligt svår och tung luft, som nästan var tjock som dimma. Sedan vi hade ridit vårt hvarf, fick jag rida för kordonen på volt. Sedan ridningen var slut, gick jag hem. Under middagen började magister Lindblom vilja ursäkta sig för sin ohöflighet i går, men jag försäkrade honom, att hans uppförande vore sans excuse och bad honom ej försöka att urskulda detsamma, ty hos mig vore det fåfängt. Kl. 3 kom min magister, då lektionerna efter vanligheten till kl. 6 fortsattes. Kl. 7 fick jag besök af grefve Gyllenborg, baronerna Oxenstierna och Stierneld samt Lagersvärd, Trollen och Palénerna, och för att roa dem, måste jag göra ett litet l'hombre parti, som dock kl. 8 slutade, då äfven sällskapet åtskildes. Sedan vi hade ätit, och just som jag skulle gå upp i mina rum,<noinclude> <references/></noinclude> 3szvnbs4yfozeiw206ilgkete36gojg 104 196992 584453 2024-12-25T09:46:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584453 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>kommo Leijel, båda Jacobssönerna och några flere, som hela aftonen varit nere hos Utfallarna och spelat öfver till konsert, och anställde en aftonserenad, under det jag klädde af mig. <h3>''5 december.''</h3> Hade jag tänkt gå i kyrkan, men jag hade på morgonen så ondt i hufvudet, att jag lät den idén falla, utan tog i dess ställe fram min lilla respostilla och satte mig att i den hålla min gudstjänst. Medan jag sedan klädde mig, hade jag besök af Carl Oxenstierna. Strax efter middagen gick jag som hastigast till unga Gyllenborg, hvarifrån Lagersvärd följde mig till professor Sidréns, och därifrån gingo vi åter till Gyllenborg, som då hunnit kläda om sig, och tillika med unga baron Falkenberg följde oss upp på slottet. Där var förut archiatern Linné med hustru och barn samt kanslirådet Ihre med dess fru. Sedan vi varit där en liten stund, tänkte vi åter gå, men blefvo af öfverståthållarinnan på det obligantaste kvarbjudna, och befallda att i hennes sängkammare roa oss med dans och lekar. Till den ändan dansade vi först en vacker hop kontradanser efter vokal musik, och därefter lekte vi en hop roliga lekar, såsom »Understolen», »Jag sitter där jag sitter» etc. samt dansade menuett med förbundna ögon med flera roliga upptåg. Sedan vi hade ätit, marscherade vi ner från slottet och hade ganska svårt att oskadda komma ned för den stora och hala backen. Det gick dock mot min förmodan lyckligt och väl. Jag och unga professor Linné följdes åt ända under Skytteanska hvalfvet, därifrån jag gick<noinclude> <references/></noinclude> li1u8aja6sq53auw1bojovb3rhaebbd 104 196993 584454 2024-12-25T09:51:01Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584454 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|224||}}</noinclude>tjocklek, samt en ofantlig massa kol utgjorde kolbäddens hufvudbeståndsdelar. {{sp|Högen 10}}. Diameter 12, höjd 4{{bråk|3|4}}, fot; ljungbeväxt, bestående af klapperblandadt grus. Vid både östra och vestra kanten hittades genast små brända stenar och lerbitar i stort antal; sådana funnos sedan alltjemt under gräfningen. Elfva fot från vestra kanten och 1 fot under kullens yta hittades en <i>nitnagel</i> af <i>jern,</i> 2,1 tum lång, fullkomligt liknande en nutidens lötspik i vagnshjul med hufvud i båda ändar; 2 små obetydliga <i>jernbitar</i> funnos strax derintill. Två fot under kullens yta och 9 fot från östra kanten funnos små brutna stycken af <i>lerkärl</i> (?). Tolf fot från norra kanten påträffades en liten <i>kolbädd,</i> men med högst få <i>ben</i> uti. I denna bädd fanns ingenting. Som så högst få ben anträffades, förmodade jag, att möjligen obrända lik på större djup skulle finnas, hvarföre högens botten genom korsdikning genomgräfdes till 4 fots djup; men intet anmärkningsvärdt påträffades, och på 1,5 fots djup under kullens botten vidtog det hårda orörda gruset. {{sp|Högen 11}}. Diameter 30, höjd 3{{bråk|1|2}} fot; ljungbeväxt, bestående af mullblandadt grus med något klappersten. Sex fot från östra kanten och 2 fot under högens yta hittades en <i>metkrok</i> eller så kallad gäddkrok af smidt <i>jern</i> nära 3 tum i längd, och ett stycke derifrån en <i>slaggbit.</i> Sju och en half fot från norra kanten, på 2 fots djup under kullens yta, låg en 8 tum lång, 5 tum bred <i>flat sten,</i> samt 1{{bråk|1|2}} fot nordvest derifrån tre dylika. Under eller omkring dem fanns intet. Längs norra och nordöstra kanten af kullen, en fot från bottnen, gick ett 3 tum tjockt lager af svart jord, i hvilket några <i>kol</i> och 2 små <i>benskärfvor</i> funnos. Eljest anträffades ingenting. Jag lät derföre slå korsdiken från norr till söder samt öster och vester för att undersöka, huruvida obrändt lik möjligen funnes. De mot djupet sträfvande talrika ljungrötterna antydde äfven, att något näringsämne för dem fanns dernere, hvilket äfven bekräftades, då på 1{{bråk|1|2}} fots djup under högens botten anträffades, 13{{bråk|1|2}} fot från vestra kanten, hufvudet af ett <i>obrändt lik,</i> genomväxt af rötter. Sedan hela liket blifvit blottadt, visade det sig, att kroppen blifvit begrafen i utsträckt ställning i öster och vester med ansigtet uppåt och benen tätt sammanslutna. Af armarne kunde ej något spår upptäckas. Kroppen, hvars längd var fulla 6 fot,<noinclude> <references/></noinclude> ftx6clk4e5vg62zexys2taj5p6fxhix 104 196994 584455 2024-12-25T10:05:18Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584455 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||225}}</noinclude>och som från hufvudet till höften höll 2 fot 7,5 tum, låg på den under gruset vidtagande fina sanden. Blott ett stycke bränd lera af tegelstenslik massa anträffades, eljest intet. Afståndet från hufvudet till venstra ytterkanten var 13 fot 8 tum; från fötterna till östra ytterkanten 10 fot 4 tum, till södra kanten 17 fot 3 tum, och till den norra 12 fot. Benen upptogos. {{sp|Högen 12}}. Diameter 10, höjd 1{{bråk|1|2}} fot, ljungbeväxt, bestående af hård klapperblandad jord; belägen jemte 3 andra, något mindre, högar vester om vägen. Dessa fyra små högar ligga afsides för sig sjelfva, tätt utmed varandra, på en ljungbacke ett par hundra alnar från de öfrige österut liggande högarne. Denna hög genomgräfdes till 4 fots djup under bottnen, men icke det ringaste tecken till ben, kol, lerkärlsbitar eller annat fanns. <h3 align=center>Möcklagårds graffält.</h3> {{sp|Högen 13}}. Diameter 30, höjd 5 fot; bestående af kullersten och jord samt beväxt med enbuskar, ljung och lingonris. I sydöstra delen, 3 fot från kanten, befunnos 7 <i>flata stenar,</i> den största 2 fot lång, liggande bland och på kullerstenar och emellan dem <i>kol</i> af löfved, <i>aska</i> och några få <i>benskärfvor.</i> Denna samling af flata stenar hade ursprungligen bildat en liten <i>kista,</i> som genom trycket af den ofvanför varande jord och stenmassan blifvit krossad. Fyra fot från södra kanten och 5 fot från förut nämnda flata stenar fanns ett litet kummel af mindre dylika, fjällikt lagda på hvarandra, så att de bildade en kägla, och derinom <i>aska,</i> men inga ben. Bredvid hittades ett par <i>jernbitar.</i> Den lilla stenkistans läge syntes hafva varit i nordost och sydvest. {{sp|Högen 14}}. Diameter 22, höjd 4 fot. Beväxt med lingonris; en stor buske sträckte sina rötter ända till bottnen. Högen, som bestod af jord och kullersten af mansbördas storlek och derunder, låg i en anlid eller backslutning, så att den vestra delen var blott föga höjd öfver marken, den östra deremot 4 fot hög. Sedan jorden och kullerstenarne blifvit borttagna, blottades en <i>hällkista,</i> 13 fot lång och 8 fot bred, till formen åttkantig med inåt lutande sidor. Den östra långsidan bestod af 3 stenar, den nordliga 5 fot lång, 2,3 fot hög, den mellersta 3,5 fot lång och den sydliga 3 fot lång. Den norra betäckte till 1,5 fots<noinclude> <references/></noinclude> 6ncrs8ymaytl5sc9gd66ztqar2zpc0j 104 196995 584456 2024-12-25T11:22:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 584456 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|226||}}</noinclude>längd den mellersta, och båda ändstenarne böjde sig åt vester. Norra gafveln utgjordes af två i vinkel åt norr mot hvarandra stälda flata stenar af 3,5 fots längd; denna vinkels bas var 5,5 fot. I vester, der marken var högre, hade man tagit denna förhöjning i beräkning för att undvika anskaffandet af så stora sidohällar, och denna långsida bestod af, längst i norr, en inåt lutande 3 fot lång flat sten, vilande på en i kistan liggande kullersten och äfven på yttersidan försedd med en dylik påtryckare; derefter följde ett mellanrum af 2,5 fot, i hvilket 3 kullerstenar af mansbördas storlek lågo, derefter en flat 2,5 fot lång sten liggande, ej stående, och slutligen en lika stor dylik, äfven liggande. Den södra gafvelstenen, som stod 2 fot utanför kistans takhäll, bestod af en inåt lutande mindre sten, knapt 2 fot bred. Inuti kistan funnos två, 1,5 fot långa hällar liggande, hvilka troligen fyllt det nyssomtalade mellanrummet, men genom tryckningen blifvit skjutna ur sitt läge. Både utanför och inuti kistan lågo kullerstenar för att stödja väggarne. Taket utgjordes af tre hällar lagda så att de båda understa utgjorde stöd för den öfversta. Denne, som var 5,5 fot i längd, hvilade omedelbart på den norre underliggaren, men som de södre väggstenarne voro lägre än de norre, hade man genom inkilade stenflisor mellan den södre takhällen och öfverliggaren höjt denne så att läget var vägrätt. Den norra takhällen, 4,5 fot lång, täckte helt och hållet den vinkel, som gafvelstenarne här bildade; den södra deremot, 3,3 fot lång, var ej tillräckligt stor att åt detta håll täcka kistan, utan här fanns ett 2 fot långt rum utan tak. Stenflisor voro inkilade i alla öppningar, och synnerlig omsorg hade blifvit använd vid uppförandet af denna kista, hvars läge var i nordost och sydvest. Kroppen hade först blifvit bränd på marken, och kistan derefter uppförd, hvilket syntes deraf, att kolade bränder sträckte sig under sidohällarne in i kistan. <i>Benskärfvor, aska</i> och <i>kol</i> funnos såväl i, som utom densamma, men ingenting annat. {{sp|Högen 15}}. Diameter 35, höjd 4,5 fot. Ligger sydvest om gården. Den öppnades på böndernas begäran, som påstodo, att han bevakades af en sugga, hvilken de ofta hade sett. Men den befanns endast utgöra ett odlingsrör, hopkastadt omkring ett par stora, jordfasta stenblock. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> l3x6aih0weucnb1sguqn4g3x7ikg7u4 104 196996 584457 2024-12-25T11:36:41Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 584457 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||227}}</noinclude><h3 align=center>Bolmsö klockaregårds egor.</h3> {{sp|Högen 16}}. <i>Triangelformigt,</i> lågt <i>stenrör,</i> hvardera sidan 42 fot lång med vinkelspetsarne i nordost och sydvest. Bestod af smärre kullersten, blandad med dylik af mansbördas storlek. Sidorna voro något inböjda; inga uppstående stenar funnos vid vinkelspetsarne. Något söder om midtpunkten märktes en liten fördjupning. Sedan stenarne blifvit bortplockade, påträffades just under denna fördjupning lemningarna efter en liten <i>stenkista,</i> hvars väggar dock voro nedfallna. Takstenen, hvars längd var 3,5 fot, hade tryckt ut den östra sidostenen. Kistan hade ursprungligen varit nära qvadratformig, emedan de 4 flata stenar, som tydligen utgjort sidorna, voro allesammans ungefär 3 fot långa. Sedan den nedfallna kullerstenen blifvit borttagen, befanns kistan öfverst innesluta ett 3 tum tjockt lager af hvit, fin <i>sand</i> och derunder <i>kol</i> och <i>aska</i> samt några få <i>brända ben.</i> I kolbädden hittades en <i>spjutspets</i> och munbettet till ett <i>betsel,</i> båda af jern. För öfrigt fanns intet. Spjutspetsen, närmast lik fig. 499 i ”Sv. forns.”, är böjd i en half rät vinkel, 2,5 tum från spetsen. I holken finnes på ena sidan ett litet nithål och der nedanför hälften af ett annat dylikt hål. Hela längden är 9,7 tum; holkens längd 3,5 tum. Munbettet är närmast likt fig. 523 i ”Sv. forns.”, men af rembeslagen finnas endast obetydliga lemningar; ringarne, 3,7 tum i inre diameter, af trinda, 3,5 linier tjocka tenar. <h3 align=center>Hofs egor.</h3> {{sp|Högen 17}}. Diameter 13, höjd 2,3 fot. Ljungbeväxt; jordmånen klapperblandadt grus. Inneslöt en <i>kolbädd,</i> som från öster till vester upptog en längd af 3 och från norr till söder 2{{bråk|1|2}} fot. Al hade blifvit använd såsom ved till bränningen. Endast några få <i>benskärfvor</i> anträffades och ibland dem en smal, mycket rostig <i>jernknif.</i> Knifven, hvars udd är afbruten, är nu 5,8 tum lång. Bålet hade blifvit afbrändt på den ursprungliga matjordsytan. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> hb6kb1hfwrodte1c3sgo3ec1jciu6ux