Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 0 150 584469 98577 2024-12-25T17:05:48Z Tostarpadius 4124 584469 wikitext text/x-wiki {{Titel|Fänrik Stål|Johan Ludvig Runeberg| förra= [[Vårt land]]|nästa = [[Molnets broder]]| kommentar= ''Fänrik Stål'' är den andra dikten i första samlingen av Johan Ludvig Runebergs nationalepos ''[[Fänrik Ståls sägner]]''.}} <poem> Till flydda tider återgår min tanke än så gärna, mig vinkar från förflutna år så mången vänlig stjärna. Välan, vem följer nu mitt tåg till Näsijärvis dunkla våg? Jag lärde känna där en man, soldat för länge sedan; nu ägde fänriks titel han, men lyckan var i nedan. Gud vet det, hur han kom en dag att bo i samma gård som jag. Jag såg mig då som en person med få, ja, inga brister, jag var student, på kondition, och kallades magister; mitt "mensa" gav mig överflöd, den gamle åt på nåd sitt bröd Jag rökte 'Gefle vapen' jag och hade sjöskumspipa; den gamle skar av blad sitt slag, då han ej var i knipa I sådant fall blev mossa blott hans nötta masurhuvuds lott. O tid av guld, o liv blott tänt för nöjet och behagen, då man är ung och är student och har fullt upp för dagen och ingen annan sorg försökt, än att mustaschen växer trögt! Vad visste jag av andras nöd, jag blott min glädje kände; min arm var stark, min kind var röd, och alla pulsar brände. Jag var så yr, jag var så ung, och stolt som jag var ingen kung. Men fänrik Stål satt utan knot förgäten i sin koja; han sög sin rök, han knöt sin not och lät oss andra stoja. Vasserra, mot en sådan en vad man sig tyckte vara re'n! Det var min höga lust att se den kantiga figuren, hans styva skick, hans anlete, hans rock, så ovant skuren, hans örnenäsa mest ändå med brillor utan skalmar på. Jag gick till gubben ofta ned att gunstigt gyckel driva. Det var min fröjd, när han blev vred och kom sitt nät att riva, då jag fick nålen ur hans hand och knöt en lycka falskt ibland Han sprang då ofta upp burdus och drev mig utom knuten; ett vänligt ord, en doft kardus, och fred var åter sluten. Jag kom igen, som förr jag kom, och gjorde samma narri om. Att även gubben haft sin dag, då han var ung i världen, att han gått flera steg än jag och prövat mer på färden, var jag för höglärd att förstå, det kom ej för min tanke då; ej att han stått med svärd i hand och glad sitt hjärtblod givit för detta samma fosterland, som nu så kärt mig blivit. Jag var så yr, jag var så ung, han fänrik var, jag mer än kung. Men hur det hände sig en gång, fann jag mig mätt av ruset. Det vinter var, min dag blev lång, fast den var kort till ljuset; det var så ovant mot förut, jag ville aldrig få den slut. Jag tog den första bok, jag fann, blott för att döda tiden, det var en skrift av onämnd man om sista finska striden; den låg där häftad som på nåd bland husets bundna bokförråd. Jag tog den på mitt rum och satt och bläddrade i bladen, jag vet ej, hur jag så fick fatt på Savolaks-brigaden, Jag läste en rad, läste två, mitt hjärta började att slå. Jag såg ett folk, som kunde allt, blott ej sin ära svika; jag såg en här, som frös och svalt och segrade tillika. Mitt öga flög från blad till blad, jag velat kyssa varje rad. I farans stund, i stridens brand vad mod hos denna skara! Hur kunde, arma fosterland, du dock så älskat vara, en kärlek få, så skön, så stark, av dem du närt med bröd av bark! Min tanke genom rymder lopp, som förr den aldrig spanat, ett liv gick för mitt hjärta opp, vars tjusning det ej anat; min dag flög som på vingar bort, o, vad min bok mig syntes kort! Den slöts, och kvällen likaså, dock glödde än min låga, Jag fann så mycket återstå att forska om och fråga, så många dunkla föremål. Jag gick till gamle fänrik Stål. Han satt på samma plats som förr och samma syssla skötte. Jag såg, att ren i stugans dörr en missnöjd blick mig mötte; det var, som om han frågt därvid: får man ej ens till natten frid? Men annat var det nu med mig, jag kom med ändrat sinne: "Jag läst om Finlands sista krig, och även jag är finne. Min håg blev tänd att höra mer, kanhända får jag det av er?" Så var min hälsning. Gubben såg förvånad upp från noten, En glans uti hans öga låg, som om han stått för roten: ”Jo, därom kan jag ge besked, om herrn så vill, ty jag var med." Jag satte mig på sängens halm, han började berätta om [[w:Joachim Zachris Duncker|Dunckers]] eld, om kapten [[w:Carl Wilhelm Malm|Malm]], om mången bragd för detta; hans blick blev ljus, hans panna klar, jag glömmer ej, hur skön han var. Han sett så mången blodig dag, så många faror delat, ej segrar blott, men nederlag, vars sår ej tid har helat;. Så mycket, som re'n världen glömt, låg i hans trogna minne gömt. Jag satt där tyst och hörde på, och intet ord förspilldes, och natten hunnit halvt förgå, när jag från honom skildes; Han följde mig till tröskelns rand och tryckte glatt min bjudna hand. Se'n sågs han aldrig mera nöjd, om han ej mig fick skåda. Vi delte sorg, vi delte fröjd, vi rökte 'vapnet' båda. Nu var han gammal, jag var ung, jag blott student, han mer än kung. De sägner, här i sång jag satt, från gubbens läpp de stamma; jag hört dem mången stilla natt vid pärtans matta flamma. De talar några enkla ord, tag mot dem, dyra fosterjord! </poem> {{Fänrik Ståls sägner}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Fänrik Ståls sägner]] [[Kategori:Johan Ludvig Runeberg]] 9xqbyqlh8iwt95sqzlxdjix42w1l09b 0 165 584464 98579 2024-12-25T17:00:30Z Tostarpadius 4124 584464 wikitext text/x-wiki {{Titel|Löjtnant Zidén|Johan Ludvig Runeberg| förra=[[Veteranen]]| nästa=[[Torpflickan]]| kommentar=Femte dikten i första delen av Runebergs nationalepos [[Fänrik Ståls sägner]] från 1848}} <poem>Det var den tappre löjtnant [[w:Jakob Henrik Zidén|Zidén]], Han hade sin egen sed, För fronten ville han gå allen: "Framåt, mina vasagossar, Nu gäller att hinna med!" Främst ville han gå var fara emot, Hans folk fick trampa hans stråt. Gud nåde den, som var trög på fot, Så snart löjtnanten ropat: "Hurra, mina män, framåt!" Så lärde han in på eget vis Sin lilla käcka hop, Fördrog ej trassel och exercis: "Tätt efter i fjäten, gossar", Det var hans kommandorop. Och framåt såg han, han såg sig ej om, När så mot faran det bar. Hur tätt i spåren hans skara kom, Det brukte han sällan varsna, Förrn mitt i striden han var. Först då, när fiendens hop han nått Och börjat hugga och slå, Då såg han efter, hur flinkt de gått, Hans kära vasagossar, Hur nära de voro uppå. Och hände då, att han kring sig fann Sitt hela kompani, Då var allt präktigt, då ropte han: "Hurra, det var flink manöver, Nu äro vi herrar, vi." Men gick hans trupp, då han själv sprang fram, Och kom han i strid förrn den: "Gud sig förbarme, en sådan skam! Nu hava de gått som paddor, Nu blevo de efter igen." Han förde, då kriget först bröt ut, En trupp av femtio man; Den hade smultit ihop till slut: Med tjugu vasagossar Stod nu i hären han. Men om med färre och om med fler, Det gav han ej akt uppå, Han följde sitt gamla krigsmaner: "Tätt efter i fjäten, bussar, Nu gäller det fart, låt gå!" Det var i striden i Virta bro, Den sista, där han var med; På ögonblicket sågs allt bero, [[w:Gustaf Fahlander|Fahlander]], [[w:Karl Vilhelm Malm|Malm]] och [[w:Joakim Zacris Dunker|Duncker]], De bröto mot stranden ned. Där stod [[w:Pavel Alexejevitj Tutjkov |Tutschkoff]] med ett tusen man, Sexhundra blott hade de. "I tre kolonner vi rycka fram", Skrek överste Fahlander, "Vem hinner främst av de tre?" De orden hörde löjtnant Zidén, Vasserra, det märktes snart. "Framåt", så ropte han, "flinka ben, Hurra, mina vasagossar, Karl den, som i dag har fart!" Det var visst icke den första gång, Han ropat till folket så, Men aldrig hade i sådant språng, Så blint han tillförne rusat Mot fiendens hop som då. Förrn någon annan till anfall kom, Tre djupa sår han fått. Då bröts hans kraft, och han såg sig om, Såg efter, vad hjälp han hade, Hur tappert hans bussar gått. Han sjönk till jorden, han såg och såg; Det var som förtrollat, nej! Hans gamla korpral vid hans sida låg, Hans enda vasagosse, De övriga såg han ej. Kolonnen kom, den kom helt när, Han fäste på den sin blick: "Mitt folk skall väl finnas i hopen där?" Förgäves, han såg platt ingen, Hans tålamod förgick. "Nu rycka de andra i seger fram, Och de mina synas ej än. Gud sig förbarme, en sådan skam! Nu hava de gått som paddor, Nu blevo de efter igen." Det hörde hans gamla korporal, Slog döende ögat opp: "Håll in, herr löjtnant, med sådant tal, Ej hövs att om skam här orda, Ni förde en tapper tropp. Gud give att alla, som vi, ryckt an, Då vore så mången ej fälld. Nu hava vi fallit till sista man, Ty den främsta var vasaflocken, Och på oss gav fienden eld. Ni såg, herr löjtnant, tillbaks ej mer, Sen ni ropat en gång framåt; Men vi hörde er röst, och vi följde er, Och förr blev ingen efter, Än han stupat på ärans stråt." Då höjde löjtnanten ännu sin arm, där på blodiga sanden han satt, hans anlet sken, hans sårade barm steg högt i dödsminuten, han svängde sin slitna hatt: "Och föllo de alla för ädla sår, Förrn någon dem sprang förbi, Och voro de främst i sin löjtnants spår, Hurra, det var flink manöver, Nu dö vi som herrar, vi!"</poem> {{Fänrik Ståls sägner}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Fänrik Ståls sägner]] [[Kategori:Johan Ludvig Runeberg]] e1qyxzzgcn30n087o6kvbas6n0d5kzy 584466 584464 2024-12-25T17:03:49Z Tostarpadius 4124 584466 wikitext text/x-wiki {{Titel|Löjtnant Zidén|Johan Ludvig Runeberg| förra=[[Veteranen]]| nästa=[[Torpflickan]]| kommentar=Femte dikten i första delen av Runebergs nationalepos [[Fänrik Ståls sägner]] från 1848}} <poem>Det var den tappre löjtnant [[w:Jakob Henrik Zidén|Zidén]], Han hade sin egen sed, För fronten ville han gå allen: "Framåt, mina vasagossar, Nu gäller att hinna med!" Främst ville han gå var fara emot, Hans folk fick trampa hans stråt. Gud nåde den, som var trög på fot, Så snart löjtnanten ropat: "Hurra, mina män, framåt!" Så lärde han in på eget vis Sin lilla käcka hop, Fördrog ej trassel och exercis: "Tätt efter i fjäten, gossar", Det var hans kommandorop. Och framåt såg han, han såg sig ej om, När så mot faran det bar. Hur tätt i spåren hans skara kom, Det brukte han sällan varsna, Förrn mitt i striden han var. Först då, när fiendens hop han nått Och börjat hugga och slå, Då såg han efter, hur flinkt de gått, Hans kära vasagossar, Hur nära de voro uppå. Och hände då, att han kring sig fann Sitt hela kompani, Då var allt präktigt, då ropte han: "Hurra, det var flink manöver, Nu äro vi herrar, vi." Men gick hans trupp, då han själv sprang fram, Och kom han i strid förrn den: "Gud sig förbarme, en sådan skam! Nu hava de gått som paddor, Nu blevo de efter igen." Han förde, då kriget först bröt ut, En trupp av femtio man; Den hade smultit ihop till slut: Med tjugu vasagossar Stod nu i hären han. Men om med färre och om med fler, Det gav han ej akt uppå, Han följde sitt gamla krigsmaner: "Tätt efter i fjäten, bussar, Nu gäller det fart, låt gå!" Det var i striden i Virta bro, Den sista, där han var med; På ögonblicket sågs allt bero, [[w:Gustaf Fahlander|Fahlander]], [[w:Karl Vilhelm Malm|Malm]] och [[w:Joachim Zacris Duncker|Duncker]], De bröto mot stranden ned. Där stod [[w:Pavel Alexejevitj Tutjkov |Tutschkoff]] med ett tusen man, Sexhundra blott hade de. "I tre kolonner vi rycka fram", Skrek överste Fahlander, "Vem hinner främst av de tre?" De orden hörde löjtnant Zidén, Vasserra, det märktes snart. "Framåt", så ropte han, "flinka ben, Hurra, mina vasagossar, Karl den, som i dag har fart!" Det var visst icke den första gång, Han ropat till folket så, Men aldrig hade i sådant språng, Så blint han tillförne rusat Mot fiendens hop som då. Förrn någon annan till anfall kom, Tre djupa sår han fått. Då bröts hans kraft, och han såg sig om, Såg efter, vad hjälp han hade, Hur tappert hans bussar gått. Han sjönk till jorden, han såg och såg; Det var som förtrollat, nej! Hans gamla korpral vid hans sida låg, Hans enda vasagosse, De övriga såg han ej. Kolonnen kom, den kom helt när, Han fäste på den sin blick: "Mitt folk skall väl finnas i hopen där?" Förgäves, han såg platt ingen, Hans tålamod förgick. "Nu rycka de andra i seger fram, Och de mina synas ej än. Gud sig förbarme, en sådan skam! Nu hava de gått som paddor, Nu blevo de efter igen." Det hörde hans gamla korporal, Slog döende ögat opp: "Håll in, herr löjtnant, med sådant tal, Ej hövs att om skam här orda, Ni förde en tapper tropp. Gud give att alla, som vi, ryckt an, Då vore så mången ej fälld. Nu hava vi fallit till sista man, Ty den främsta var vasaflocken, Och på oss gav fienden eld. Ni såg, herr löjtnant, tillbaks ej mer, Sen ni ropat en gång framåt; Men vi hörde er röst, och vi följde er, Och förr blev ingen efter, Än han stupat på ärans stråt." Då höjde löjtnanten ännu sin arm, där på blodiga sanden han satt, hans anlet sken, hans sårade barm steg högt i dödsminuten, han svängde sin slitna hatt: "Och föllo de alla för ädla sår, Förrn någon dem sprang förbi, Och voro de främst i sin löjtnants spår, Hurra, det var flink manöver, Nu dö vi som herrar, vi!"</poem> {{Fänrik Ståls sägner}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Fänrik Ståls sägner]] [[Kategori:Johan Ludvig Runeberg]] 495qljx405sic2i74uh6r0j3dvlwdff 584467 584466 2024-12-25T17:04:15Z Tostarpadius 4124 584467 wikitext text/x-wiki {{Titel|Löjtnant Zidén|Johan Ludvig Runeberg| förra=[[Veteranen]]| nästa=[[Torpflickan]]| kommentar=Femte dikten i första delen av Runebergs nationalepos [[Fänrik Ståls sägner]] från 1848}} <poem>Det var den tappre löjtnant [[w:Jakob Henrik Zidén|Zidén]], Han hade sin egen sed, För fronten ville han gå allen: "Framåt, mina vasagossar, Nu gäller att hinna med!" Främst ville han gå var fara emot, Hans folk fick trampa hans stråt. Gud nåde den, som var trög på fot, Så snart löjtnanten ropat: "Hurra, mina män, framåt!" Så lärde han in på eget vis Sin lilla käcka hop, Fördrog ej trassel och exercis: "Tätt efter i fjäten, gossar", Det var hans kommandorop. Och framåt såg han, han såg sig ej om, När så mot faran det bar. Hur tätt i spåren hans skara kom, Det brukte han sällan varsna, Förrn mitt i striden han var. Först då, när fiendens hop han nått Och börjat hugga och slå, Då såg han efter, hur flinkt de gått, Hans kära vasagossar, Hur nära de voro uppå. Och hände då, att han kring sig fann Sitt hela kompani, Då var allt präktigt, då ropte han: "Hurra, det var flink manöver, Nu äro vi herrar, vi." Men gick hans trupp, då han själv sprang fram, Och kom han i strid förrn den: "Gud sig förbarme, en sådan skam! Nu hava de gått som paddor, Nu blevo de efter igen." Han förde, då kriget först bröt ut, En trupp av femtio man; Den hade smultit ihop till slut: Med tjugu vasagossar Stod nu i hären han. Men om med färre och om med fler, Det gav han ej akt uppå, Han följde sitt gamla krigsmaner: "Tätt efter i fjäten, bussar, Nu gäller det fart, låt gå!" Det var i striden i Virta bro, Den sista, där han var med; På ögonblicket sågs allt bero, [[w:Gustaf Fahlander|Fahlander]], [[w:Karl Vilhelm Malm|Malm]] och [[w:Joachim Zachris Duncker|Duncker]], De bröto mot stranden ned. Där stod [[w:Pavel Alexejevitj Tutjkov |Tutschkoff]] med ett tusen man, Sexhundra blott hade de. "I tre kolonner vi rycka fram", Skrek överste Fahlander, "Vem hinner främst av de tre?" De orden hörde löjtnant Zidén, Vasserra, det märktes snart. "Framåt", så ropte han, "flinka ben, Hurra, mina vasagossar, Karl den, som i dag har fart!" Det var visst icke den första gång, Han ropat till folket så, Men aldrig hade i sådant språng, Så blint han tillförne rusat Mot fiendens hop som då. Förrn någon annan till anfall kom, Tre djupa sår han fått. Då bröts hans kraft, och han såg sig om, Såg efter, vad hjälp han hade, Hur tappert hans bussar gått. Han sjönk till jorden, han såg och såg; Det var som förtrollat, nej! Hans gamla korpral vid hans sida låg, Hans enda vasagosse, De övriga såg han ej. Kolonnen kom, den kom helt när, Han fäste på den sin blick: "Mitt folk skall väl finnas i hopen där?" Förgäves, han såg platt ingen, Hans tålamod förgick. "Nu rycka de andra i seger fram, Och de mina synas ej än. Gud sig förbarme, en sådan skam! Nu hava de gått som paddor, Nu blevo de efter igen." Det hörde hans gamla korporal, Slog döende ögat opp: "Håll in, herr löjtnant, med sådant tal, Ej hövs att om skam här orda, Ni förde en tapper tropp. Gud give att alla, som vi, ryckt an, Då vore så mången ej fälld. Nu hava vi fallit till sista man, Ty den främsta var vasaflocken, Och på oss gav fienden eld. Ni såg, herr löjtnant, tillbaks ej mer, Sen ni ropat en gång framåt; Men vi hörde er röst, och vi följde er, Och förr blev ingen efter, Än han stupat på ärans stråt." Då höjde löjtnanten ännu sin arm, där på blodiga sanden han satt, hans anlet sken, hans sårade barm steg högt i dödsminuten, han svängde sin slitna hatt: "Och föllo de alla för ädla sår, Förrn någon dem sprang förbi, Och voro de främst i sin löjtnants spår, Hurra, det var flink manöver, Nu dö vi som herrar, vi!"</poem> {{Fänrik Ståls sägner}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Fänrik Ståls sägner]] [[Kategori:Johan Ludvig Runeberg]] l729wbk8n32is125r3w5mgwt9i87tzk 0 2300 584471 474929 2024-12-25T17:07:55Z Tostarpadius 4124 584471 wikitext text/x-wiki {{Titel|Sven Duva|Johan Ludvig Runeberg| förra=[[Torpflickan]]| nästa=[[von Konow och hans korporal]]| kommentar=Sjunde dikten i första delen av Runebergs nationalepos [[Fänrik Ståls sägner]] från 1848. Den handlar om den svagt begåvade men mycket tappre soldaten Sven Duva.}} <poem> Sven Duvas fader var sergeant, avdankad, arm och grå, [[w:Ryska kriget|Var med år åttiåtta]] ren och var ren gammal då; Nu bodde på sin torva han och fick sitt bröd av den Och hade kring sig nio barn, och yngst bland dem var Sven. Om gubben haft förstånd, han själv, att dela med sig av Tillräckligt åt en sådan svärm, det vet man ej utav; Dock visst lär han de äldre gett långt mer än billigt var, Ty för den son, som sist blev född, fanns knappt en smula kvar. Sven Duva växte opp likväl, blev axelbred och stark, Slet ont på åkern som en träl och bröt opp skog och mark, Var from och glad och villig städs, långt mer än mången klok, Och kunde fås att göra allt, men gjorde allt på tok. "I Herrans namn, du arma son, vad skall av dig väl bli?" Så talte gubben mången gång allt i sitt bryderi. Då denna visa aldrig slöts, brast sonens tålamod, Och Sven tog till att tänka själv, så gott han det förstod. När därför sergeant Duva kom en vacker dag igen Och kuttrade sin gamla ton: "Vad skall du bli, o Sven?" Sågs gubben, ovan förr vid svar, bli helt förskräckt och flat, När Sven lät upp sin breda näbb och svarte: "Jo, soldat!" Den åldrige sergeanten log föraktligt dock till slut: "Du slyngel, skulle få gevär och bli soldat, vet hut!" "Ja", mente gossen, "här går allt helt avigt mig i hand; Kanske det mindre konstigt är att dö för kung och land." Den gamle Duva häpnade och grät helt rörd en tår; Och Sven han tog sin säck på rygg och gick till närmsta kår. Målfyllig var han, frisk och sund, allt annat sågs förbi, Och utan prut blev han rekryt vid [[w:Joachim Zachris Duncker|Dunckers]] kompani. Nu skulle Duva få sig pli och läras exercis, Det var en lust att se därpå, det gick på eget vis. Korpralen skrek och skrattade, och skrattade och skrek, Men hans rekryt förblev sig lik vid allvar som vid lek. Han var visst outtröttelig, om nånsin någon ann', Han stampade, att marken skalv, och gick, så svetten rann; Men roptes vändning åt ett håll, då slog han bom på bom, Tog höger-om och vänster-om, men ständigt rakt tvärtom. Gevär på axeln lärde han, gevär för fot också, Att skyldra, fälla bajonett, allt tycktes han förstå; Men roptes skyldra, fällde han som oftast bajonett, Och skreks gevär för fot, flög hans på axeln lika lätt. Så blev Sven Duvas exercis beryktad vitt omkring, Envar, befäl och manskap, log åt detta underting; Men han gick trygg sin jämna gång, var tålig som förut Och väntade på bättre tid, — och så bröt [[w:Finska kriget|kriget]] ut. Nu skulle truppen bryta opp, då blev i fråga ställt, Om Duva kunde anses klok och tagas med i fält. Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så: "Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå." Gevär och ränsel fick han dock behålla, även han, Fick vara dräng, där man höll rast, soldat där striden brann; Men slåss och passa opp gick allt med samma jämna ståt, Och aldrig blev han kallad rädd, blott tokig mellanåt. På återtåg var [[w:Johan August Sandels|Sandels]] stadd, och ryssen trängde på; Man drog sig undan steg för steg längs stranden av en å. Ett stycke fram på härens väg gick över ån en spång, Där stod en liten förpost nu, knappt tjugu man en gång. Som den var sänd i ändamål att bota vägen blott, Låg den i ro, sen det var gjort, långt skild från hugg och skott, Tog för sig i en bondgård där allt vad den kunde få, Och lät Sven Duva passa opp, ty han var med också. Men plötsligt blev det annat av, ty utför närmsta brant I sporrsträck på en löddrig häst, kom Sandels' adjutant: "Till bryggan, gossar", ropte han, "för Guds skull, i gevär! Man sport, att en fientlig trupp vill över älven där." "Och herre", talte han till dem, som förde folket an, "Riv bron, om ni det kan; om ej så slåss till sista man! Armén är såld, om fienden här slipper i vår rygg. Ni skall få hjälp, genralen själv han ilar hit, var trygg!" Han flög tillbaka. Men till bron hann truppen knappast ned, När högt på andra strandens vall en rysk pluton sig spred. Den vidgades, den tätnade, den lade an, det small; Dess allra första salva ren blev åtta finnars fall. Det var ej gott att dröja mer, man sviktade envar. Ännu en åska, och man såg blott fem kamrater kvar. Då lydde alla, när det ljöd: "gevär i hand, reträtt!" Sven Duva blott tog miste han och fällde bajonett. Än mer, hans svängning till reträtt gick och besatt på sned, Ty långt ifrån att dra sig bort, bröt han på spången ned. Där stod han axelbred och styv, helt lugn på gammalt vis, Beredd att lära vem som helst sin bästa exercis. Det dröjde heller länge ej, förrn han den visa fick, Ty bron sågs fylld av fiender i samma ögonblick. De rände på, man efter man, men åt envar, som kom, Gavs höger-om och vänster-om, så att han damp tvärtom. Att störta denna jätte ned var mer än arm förmått, Och ständigt var hans närmsta man hans skygd mot andras skott; Dock djärvare blev fienden, ju mer hans hopp bedrogs; Då syntes Sandels med sin flock och såg hur Duva slogs. "Bra, bra", han ropte, "bra, håll ut, min käcka gosse du, Släpp ingen djävul över bron, håll ut en stund ännu! Det kan man kalla en soldat, så skall en finne slåss. Fort, gossar, skynden till hans hjälp! Den där har räddat oss." Tillintetgjort fann fienden sitt anfall innan kort, Den ryska truppen vände om och drog sig långsamt bort; När allt var lugnt, satt Sandels av och kom till stranden ned Och frågte var den mannen fanns, som stod på bron och stred. Man viste på Sven Duva då. Han hade kämpat ut, Han hade kämpat som en man, och striden, den var slut; Han tycktes hava lagt sig nu att vila på sin lek, Väl icke mera trygg än förr, men mycket mera blek. Och Sandels böjde då sig ned och såg den fallne an, Det var ej någon obekant, det var en välkänd man; Men under hjärtat, där han låg, var gräset färgat rött, Hans bröst var träffat av ett skott, han hade ren förblött. "Den kulan visste hur den tog, det måste erkänt bli", Så talte generalen blott, "den visste mer än vi; Det lät hans panna bli i fred, ty den var klen och arm, Och höll sig till vad bättre var, hans ädla, tappra barm." Och dessa ord de spriddes sen i hären vitt och brett, Och alla tyckte överallt, att Sandels talat rätt. "Ty visst var tanken", mente man, "hos Duva knapp till mått; Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott." </poem> {{Fänrik Ståls sägner}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Fänrik Ståls sägner]] [[Kategori:Johan Ludvig Runeberg]] [[fi:Sven Tuuva]] ci37gjam2w33q4dinbt5idaeom9w6eu 0 2323 584474 17489 2024-12-25T17:16:35Z Tostarpadius 4124 584474 wikitext text/x-wiki {{Titel|Otto von Fieandt|Johan Ludvig Runeberg| förra=[[Den döende krigaren]]| nästa=[[Sandels]]| kommentar=Den tionde dikten i första delen av Runebergs [[Fänrik Ståls sägner]].}} <poem> Från [[w:Kristina, Finland|Kristina]] var en man, [[w:Otto von Fieandt|Otto Fieandt]] hette han, Föddes äldst bland bröder alla, Därav lärde han befalla; Var i [[w:Finska kriget|kriget]], det är sant, Endast [[w:överstelöjtnant|överstelöjtnant]], Hade med armén fått vandra, Om han kunnat lyda andra. Men han gick sin egen stig, Bar sitt huvud själv för sig, Kunde under ingen vara, Fick ock därför egen skara. Nu så hör, hur han såg ut: Klädd han gick i grå [[w:syrtut|syrtut]], Den var sydd på hemloftskullen Och av egna får var ullen. Överst på hans hjässa satt, Sliten blank, hans faders hatt, Ärvd vid [[w:Slaget vid Villmanstrand|Villmanstrand]] på näset, Där hans [[w:Johan Henrik Fieandt|farfar]] bet i gräset. Lägg därtill i vintertid Fårskinnspäls, helt kort, men vid, [[w:becksömsskor|Becksömsstövlor]] sist på foten, Sådan red han framför [[w:rote|rote]]n. Hjälte var han ej just så, Att han nu dugt ses uppå; Andra tider, andra seder, Fieandt bar för djupt sin heder; Bar sitt svärd som bihang blott, Gud vet, om han sköt ett skott Under hela långa kriget; Visst är, att det är förtiget. Järn och stål och krut och bly, Därom fick hans trupp sig bry; Den höll primen, han höll basen, Gubbens vapen var [[w:karbas|karbasen]]. När han gick med den i hand, Klämde till för kung och land, Var han seg som gamla eken, Blev ej gärna trött av leken, Kunde slåss fast hela dan, Brydde sig om segern fan, Ville blott ge drift åt striden, Därtill var hans [[W:kautschuk|kautschuk]] vriden. Finnen, visste han helt gott, Är för trygg för att ha brått, Ville därför hjälpa arten, Icke modet, endast farten. Pipa skulle dock han ha, Eljest var det aldrig bra; Men med röken frisk i munnen Slogs han glatt, fast övervunnen. Ofta mitt bland vapnens brak Tog han därför ny tobak, Lät sin närmsta busse bida Och slå eld, förrn han fick strida. När han sen i hopen stod, Översköljd av svett och blod, Gjorde med sin dagg försöken Och ur bottnens djup sög röken, Fick sin trupp i ordning ställd, Bajonetten vackert fälld, Och bröt in i värsta klämman, Var han som på eget hemman. Talte finska som en tolk, Skrek som åt sitt arbetsfolk; En fick pris, en ann' en skrapa, Ingen fick stå lat och gapa. Då, så säga än hans män, Var ej gott för fienden, Då var gubben lik [[w:hin onde|hin onde]], Annars var han som en bonde. Sådan kom han med sin flock, Samma pipa, samma rock, Efter många hårda strider Fram till [[w:slaget vid Karstula|Karstula]] omsider. Hela finska härens hopp Vilade på denna tropp, Knappt tolv hundra man numera; Vlastoff kom med trefalt flera. Hurtig lek det skulle bli, Fieandt stoppade uti, Prövade sin dagg mot klacken Och begynte strax attacken. Sexton timmar höll han ut, Då fick gubben stryk till slut, Måste dra sin trupp ur flamman Och ge djävulen alltsamman. Det förtäljs om honom då, Att han rakt slöt upp att slå, Tryckte djupt sin hatt på pannan Och blev spak som trots en annan. Så till Möttönen han red, Såg blott styvt mot sadeln ned, Höll sin högra hand vid brickan; Pipan, den låg gömd i fickan. Vad han satt och tänkte på, Kunde ingen rätt förstå, Med sig själv blott höll han gille, Lät sitt folk gå som det ville. När han kom till [[w:Lintulaks|Lintulaks]], Bad han om en halmkärv strax, Sökte sömn på all sin möda, Smakte ej en bit till föda. Sådan slöt han denna dag; Nästa morgon, tre vid lag, Sen han fått en smula blunda, Var han ren helt annorlunda, Var mest såsom vanligt förr, Tittade ur stugans dörr, Lika skarp som förr i synen, Och drog valk vid ögonbrynen, Tog en pärla, förrn han for, Snäste till sin yngre bror, Gav vid ån en örfil redan, Rökte friskt i [[w:Perho|Perho]] sedan. Gud vet eljest hur det är, Väl behövs i fält gevär, Men att såsom Fieandt strida Kan väl också ha sin sida. Därför säga ock hans män, När det väckes fråga än Om de tusende besvären, Landets fall och huvudhären: "Annorlunda kriget gått, Om en general man fått, Som förstått värdera tiden, Och som rökt tobak i striden." </poem> {{Fänrik Ståls sägner}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Fänrik Ståls sägner]] [[Kategori:Johan Ludvig Runeberg]] mlacm8gktxmltvzvl8ryp9234iyycf7 584475 584474 2024-12-25T17:22:03Z Tostarpadius 4124 584475 wikitext text/x-wiki {{Titel|Otto von Fieandt|Johan Ludvig Runeberg| förra=[[Den döende krigaren]]| nästa=[[Sandels]]| kommentar=Den tionde dikten i första delen av Runebergs [[Fänrik Ståls sägner]].}} <poem> Från [[w:Kristina, Finland|Kristina]] var en man, [[w:Otto von Fieandt|Otto Fieandt]] hette han, Föddes äldst bland bröder alla, Därav lärde han befalla; Var i [[w:Finska kriget|kriget]], det är sant, Endast [[w:överstelöjtnant|överstelöjtnant]], Hade med armén fått vandra, Om han kunnat lyda andra. Men han gick sin egen stig, Bar sitt huvud själv för sig, Kunde under ingen vara, Fick ock därför egen skara. Nu så hör, hur han såg ut: Klädd han gick i grå [[w:syrtut|syrtut]], Den var sydd på hemloftskullen Och av egna får var ullen. Överst på hans hjässa satt, Sliten blank, hans faders hatt, Ärvd vid [[w:Slaget vid Villmanstrand|Villmanstrand]] på näset, Där hans [[w:Johan Henrik Fieandt|farfar]] bet i gräset. Lägg därtill i vintertid Fårskinnspäls, helt kort, men vid, [[w:becksömsskor|Becksömsstövlor]] sist på foten, Sådan red han framför [[w:rote|rote]]n. Hjälte var han ej just så, Att han nu dugt ses uppå; Andra tider, andra seder, Fieandt bar för djupt sin heder; Bar sitt svärd som bihang blott, Gud vet, om han sköt ett skott Under hela långa kriget; Visst är, att det är förtiget. Järn och stål och krut och bly, Därom fick hans trupp sig bry; Den höll primen, han höll basen, Gubbens vapen var [[w:karbas|karbasen]]. När han gick med den i hand, Klämde till för kung och land, Var han seg som gamla eken, Blev ej gärna trött av leken, Kunde slåss fast hela dan, Brydde sig om segern fan, Ville blott ge drift åt striden, Därtill var hans [[W:kautschuk|kautschuk]] vriden. Finnen, visste han helt gott, Är för trygg för att ha brått, Ville därför hjälpa arten, Icke modet, endast farten. Pipa skulle dock han ha, Eljest var det aldrig bra; Men med röken frisk i munnen Slogs han glatt, fast övervunnen. Ofta mitt bland vapnens brak Tog han därför ny tobak, Lät sin närmsta busse bida Och slå eld, förrn han fick strida. När han sen i hopen stod, Översköljd av svett och blod, Gjorde med sin dagg försöken Och ur bottnens djup sög röken, Fick sin trupp i ordning ställd, Bajonetten vackert fälld, Och bröt in i värsta klämman, Var han som på eget hemman. Talte finska som en tolk, Skrek som åt sitt arbetsfolk; En fick pris, en ann' en skrapa, Ingen fick stå lat och gapa. Då, så säga än hans män, Var ej gott för fienden, Då var gubben lik [[w:hin onde|hin onde]], Annars var han som en bonde. Sådan kom han med sin flock, Samma pipa, samma rock, Efter många hårda strider Fram till [[w:slaget vid Karstula|Karstula]] omsider. Hela finska härens hopp Vilade på denna tropp, Knappt tolv hundra man numera; [[w:Jegor Vlastov|Vlastoff]] kom med trefalt flera. Hurtig lek det skulle bli, Fieandt stoppade uti, Prövade sin dagg mot klacken Och begynte strax attacken. Sexton timmar höll han ut, Då fick gubben stryk till slut, Måste dra sin trupp ur flamman Och ge djävulen alltsamman. Det förtäljs om honom då, Att han rakt slöt upp att slå, Tryckte djupt sin hatt på pannan Och blev spak som trots en annan. Så till Möttönen han red, Såg blott styvt mot sadeln ned, Höll sin högra hand vid brickan; Pipan, den låg gömd i fickan. Vad han satt och tänkte på, Kunde ingen rätt förstå, Med sig själv blott höll han gille, Lät sitt folk gå som det ville. När han kom till [[w:Lintulaks|Lintulaks]], Bad han om en halmkärv strax, Sökte sömn på all sin möda, Smakte ej en bit till föda. Sådan slöt han denna dag; Nästa morgon, tre vid lag, Sen han fått en smula blunda, Var han ren helt annorlunda, Var mest såsom vanligt förr, Tittade ur stugans dörr, Lika skarp som förr i synen, Och drog valk vid ögonbrynen, Tog en pärla, förrn han for, Snäste till sin yngre bror, Gav vid ån en örfil redan, Rökte friskt i [[w:Perho|Perho]] sedan. Gud vet eljest hur det är, Väl behövs i fält gevär, Men att såsom Fieandt strida Kan väl också ha sin sida. Därför säga ock hans män, När det väckes fråga än Om de tusende besvären, Landets fall och huvudhären: "Annorlunda kriget gått, Om en general man fått, Som förstått värdera tiden, Och som rökt tobak i striden." </poem> {{Fänrik Ståls sägner}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Fänrik Ståls sägner]] [[Kategori:Johan Ludvig Runeberg]] avsgc8e8gybv4mrc6wnvurda0kgr634 0 2331 584478 17485 2024-12-25T17:29:18Z Tostarpadius 4124 584478 wikitext text/x-wiki {{Titel|Kulneff|Johan Ludvig Runeberg| förra=[[Gamle Hurtig]]| nästa=[[Konungen]]| kommentar=Den fjortonde dikten ur första delen av Runebergs nationalepos [[Fänrik Ståls sägner]].}} <poem> Och efter kvällen räcker till Och minnet ger oss glädje än, Om Kulneff jag berätta vill, Säg, har du hört om den? Det var en äkta folkets man, Båd' dö och leva kunde han, Den främste, där det höggs och stacks, Den främste, där det dracks. Att kämpa, kämpa nätter, dar, Det var för honom tidsfördriv; Att falla endast blomman var Utan en hjältes liv. Vad vapen man i handen höll, Det var detsamma, blott man föll, I stridens eller lekens ras, Med sabel eller glas. Och älska var hans hjärtas lust, Och lika fritt som snabbt hans val: Han kom blott från en blodig dust Och gav helt färmt en bal; Och sen han lågat natten ut, Tog han sin skönas sko till slut Och fyllde de ur närmsta bål Och drack sin avskedsskål. Du skulle sett hans anletsdrag! Än finns på mången hyddas vägg Bland tavlor en av eget slag, En bild av bara skägg; Du träder närmre, och du ser En mund, som under skägget ler, En blick, helt öppen, varm och mild, Det är just Kulneffs bild. Dock fick man vara trygg och van För att ej blekna vid hans chock; Var man det minsta rädd för fan, Var man för honom ock; Det var på håll hans åsyn blott, Som skrämde mer än pik och skott, Och hellre såg man mot hans hugg Än mot hans svarta lugg. Så sågs han, när han rände an Med sabeln lyft, i eggat språng, Och sådan var han, säger man, När han höll ro nån gång, När, med sin korta päls uppå, Från gård till gård han syntes gå Och dröjde kvar som vän och gäst, Varhelst han tyckte bäst. Än talar mången moder om Sin skräck, när utan krus och lov Rakt fram till vaggan Kulneff kom, Där hennes älskling sov. "Men", säger hon, "han kysste blott Mitt barn och log så fint, så gott, Som nu hans bild på väggen där, Om blott man närmre är." Visst är, att i sitt rätta ljus Var gubben Kulneff god som guld; Man klandrar,att han tog ett rus, Det var hans hjärtas skuld; Och detta hjärta bar han med, Då han höll frid, som då han stred: Han kysste och han slog ihjäl Med samma varma själ. Det fanns i ryska hären namn, Som på sitt blad historien skrev, Som fördes hit i ryktets famn, Långt förr än kriget blev. Barclay, Kamenski, Bagration, Dem kände varje Finlands son, Och skarpa strider bidde man, Där dessa ryckte an. Men Kulneff visste ingen av, Förrn krigets flamma här var tänd; Då kom han såsom storm på hav, Knappt anad förr än känd, Då bröt han fram som blixt ur sky, Så väldig och likväl så ny, Och glömdes ej och kändes nog Från första slag, han slog. Man hade kämpat dagen ut, Och rysse liksom svensk var trött. Man trodde glad, att allt var slut Och sov helt lugnt och sött; Men bäst vid drömmens barm man låg Och guld och gröna skogar såg, Så skrek en skyltvakt: "I gevär!" Och då var Kulneff där. Man följde makligt en transport, Långt skild från ryska härens stråt, Men åt och drack av bästa sort, Och drack på nytt och åt; Men plötsligt, mitt i glädjens stund, Kom Kulneff som en obedd kund, Det yrde opp ett moln av damm, Hans pikar glänste fram. Och satt man stadigt på sin häst Och gjorde allt med bästa flit, Kom gubben rakad från vår fest, Så skäggig han kom dit; Men höll man mindre amper min, Då blev det han, som drack vårt vin Och bjöd oss kvitta detta lån Vid stränderna av Don. Och var det varmt och var det kallt, I regn, i snö, om dag, om natt, Allt syntes Kulneff överallt Och gjorde spratt på spratt; Och ställdes här mot här till slag, Visst märkte man, var han tog tag, Den fria stäppens käcke son, Kamraten långtifrån. Dock hade Finlands hela här Ej kunnat visa en soldat, Som ej höll gamle Kulneff kär Som trots en stridskamrat. Och syntes blott hans kända drag, Då grinade av välbehag Mot björnen från kosackens land Hans bror från Saimens strand. Och denne åter såg helt nöjd Mot ramar, vilkas tag han rönt, Och bröt han in, var det med fröjd, Som om det mödan lönt. Det var en syn, som dugde se, När Kulneff togs med finnarne; De visste bära opp varann, De starke, de och han. Hans arm har domnat längesen, Han föll i strid med svärd i hand, Hans ära lever kvar allen, Bestrålande hans land; Och var hans namn du nämnas hör, Hör du "den tappre" nämnt framför; Den tappre, vilket härligt ord Av tacksam fosterjord! Hans klinga drogs mot oss, hans lans, Den gav oss ofta djupa sår, Dock älska även vi hans glans, Som om han varit vår; Ty vad som mer än alla band Av fana och av fosterland På krigets ban förbrödrar oss, Är samma kraft att slåss. Hurra för Kulneff, för hans mod! Hans like skall ej hittas lätt; Vad mer, om än han göt vårt blod, Det var hans krigarrätt. Han var vår fiende, välan, Vi voro fiender som han; Att han högg in med fröjd som vi, Var det ett ont däri? Förhatlig är den fege blott, Åt honom ensam hån och skam, Men hell envar som tappert gått Sin krigarbana fram! Ett glatt hurra, ett högt hurra För varje man, som kämpat bra, Vadhelst han blev i livet än, Vår ovän eller vän! </poem> {{Fänrik Ståls sägner}} [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Fänrik Ståls sägner]] [[Kategori:Johan Ludvig Runeberg]] [[fi:Kulnev]] 741n9ipejorv0qrg0oi88u8qcbxyajl 4 157148 584495 584000 2024-12-25T19:29:50Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 584495 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2024-12-25T10:48:20Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 3 |- |ocr || 35 || 4 |- |proofread-editnext || 25 || 1 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,3 ocr,35,4 proofread-editnext,25,1 --> 9z4t030luk579ovkl1bbdldm429ggul 108 174413 584525 537978 2024-12-26T11:21:38Z Lokal Profil 714 584525 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Herman Lundborg|Herman Lundborg]] |Titel=[[Svenska Folktyper]] |År=1919 |Oversattare= |Utgivare=Lund |Källa=[[:File:Svenska Folktyper (Lundborg 1919).pdf|pdf]] |Bild=[[File:{{PAGENAME}}|250px|page=6]] |Sidor=<pagelist 1to3="–" 4="titel" 5="–" 6="titel" 7="tryck" 8=5 16="titel" 17="–" 18="bild" 19="–" 20="bild" 21="–" 22=17 30="bild" 31="–" 32=25 50="titel" 51="–" 78="titel" 79="–" 88="bild" 89="–" 90=81 122="bild" 123="–" 124=113 158="titel" 159="–" 160="bild" 161="–" 162=151 176="titel" 177="–" 178="bild" 179="–" 180="bild" 181="–" 182=169 196="titel" 197="–" 210="titel" 211="–" 206="bild" 207="–" 208=193 251="innehåll" 252="reklam" 253to254="–" 255to256="reklam" 257to258="–" 259to260="reklam" 261to262="–" 263to264="reklam" 265to266="–" 267to268="reklam" 269="–" 270="reklam" 271to272="–" 273="reklam" /> |Anmärkningar={{Libris post|1655488}} * Orienterande översikt — 5 * Lappar — 13 * Norrbottensfinnar och finska typer bland svensk befolkning i Sverige och svensk-Finland — 43 * Rena nordiska typer och svenska blandtyper i Sverige, Finland och på Runö — 71 * Vallonättlingar i Sverige — 147 * Svenska judar — 165 * Zigenare — 183 * Vagabonder, tattare, kriminella och dylika — 195 * ''Bihang''. Utlänningar, som vistats mer eller mindre lång tid i Sverige men på grund av lösdriveri eller brottslighet dömts eller utvisats — 217 * Studiet av svenska folktyper — ett betydelsefullt led i släkt- och hembygdsforskningen — 233 |Width= |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Ej kompletta index]] 1emiyu42mfvdmkx23xudgk81l7r3yl6 104 190714 584458 566157 2024-12-25T15:23:07Z Thuresson 20 584458 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />270</noinclude>— Vid himmelen, ni har funnit er man! Vi böra öfvertala fröken Posse att blifva hemma? — Nej, herr baron, det duger ej; hon måste finnas der, såvida ni skall kunna tro min uppgift och intrigen bli afslöjad. Min heder fordrar det. — Vi skola omgifva henne med en säker vakt. — En vakt, som likväl blott på afstånd ger akt på henne, under det man inbillar hennes fiender, att de ej äro observerade. — Ja, ja! — Tror ni också nu, herr baron, att Zamparellis beskyllning emot mig är sanningsenlig. — Nej, min grefve, nej. — Jag tackar likväl gud för denna beskyllning, emedan den gifvit mig anledning att misstänka tillvaron af en nedrig intrig mot fröken Louise och föranledt mig att slutligen upptäcka den nu hotande faran. — Ni är en hederlig karl, herr baron, och om jag i mina tankar någon gång gjort er orätt, beder jag om ursäkt derför. — Vill ni äfven, herr baron, framställa för fröken Louise min oskuld? — Jag lofvar det. — Och Döring, eller som han nu kallar sig, Williams … Adlerstjerna slog ned sina ögon, liksom om blygsamheten förbjudit honom att fortsätta meningen. — Jag förstår er ganska väl, herr grefve, och försäkrar er, att, derest detta angrepp, lika kränkande för drottningen, hvilken beslutat att med sin närvaro gifva glans åt det tillämnade nöjet, som för fröken Louise Posse, kommer att ega rum, så må Döring eller Williams, som ni äfven kallar honom, akta sig väl för mig. Armfelt kände sig uppbragt. Han älskade sjelf hvarje kärleksintrig, och han kunde skratta åt en qvickt eller djerft anlagd enlevering, men han förlät ej en sårande dristighet emot ett hof, än mindre emot en drottning och kanske allra minst emot Maria Carolina, den svage Ferdinands sköna gemål. — Om herr baron betänker den förklädnad, hvarunder Döring uppträdt här. — Ah, ja, ni ser ganska rätt. I denna stund föll det Armfelt in, att Döring, hvars verkliga ställning i Neapel Armfelt af politiska skäl ej kunde upptäcka för Adlerstjerna, möjligtvis skulle, under kännedom om att fröken Posse uppehöll sig der, kunnat hos amiral Hood enkom hafva sökt kommenderingen der för att under tiden utföra sin plan emot Louise. Föreställningen om en sådan långt förut uppgjord beräkning ökade ännu mera Armfelts förtrytelse. — Och det är Zamparelli, som äfven nu skall utföra våldsbragden emot fröken Posse? — Som ni säger, herr baron, det är Zamparelli. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7rtxhk4jcys3d9rl55jic9dc9j66803 104 190728 584496 566178 2024-12-25T20:13:41Z Thuresson 20 584496 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />284</noinclude>och närmade sig en fackla, för att hastigt genomögna det, då på en gång båten så häftigt vickade till, att han var nära att störta omkull. Ett utrop af fasa och förskräckelse ljöd på samma gång från båda sluparne. För att hålla båtarne tillhopa, hade manskapet 1 den lilla båten hållit i relingen på den stora. I det ögonblick som fröken Posse, understödd af en annan kavaljer, ämnade lemna den förra, släppte manskapet sitt tag och sköt kraftigt drottningens slup ifrån sig. En dyning hjelpte dem härvid och vidgade afståndet emellan båtarne. Under det att detta verkstäldes, såg man, huru den gråhårige båtföraren med våld förde fröken Posse tillbaka till sin plats akterut. Men om också en och annan var för mycket upptagen af sin egen förskräckelse för att tänka på fröken Louises räddning, glömde Adlerstjerna likväl icke sin roll. Med ett djerft och dristigt språng hoppade han i drottningens båt och derifrån hastigt vidare, för att om möjligt hinna om bord på den lilla båten. Hela denna händelse försiggick mycket fort, fortare än den kan berättas. Armfelt hann knappast att se sig om, förrän den var verkstäld. Han märkte, utan att i första ögonblicket veta orsaken, huru Adlerstjerna ifrigt rusade förbi honom och gjorde ett djerft språng efter den lilla båten. Språnget vittnade om kraft och smidighet, om mod och beslutsamhet, om raskhet och liflighet, och han tycktes för ett ögonblick ha lyckats att nå sitt mål, men blott för ett ögonblick. Hans oförskräckthet visade sig vid detta tillfälle i en vacker dag. Balanserande öfver bråddjupet och omgifven af förräderi, tycktes han ej frukta någonting. Hans afsigt var tydlig. Modigt ville han befria Louise ur banditernas våld och ändtligen lyckades han att få tag i vanterna; men i detsamma fattade den gråhårige båtföraren honom med kraftiga armar om lifvet och kastade honom tillbaka ned i djupet. Adlerstjerna var dock en god simmare, och snart var han åter uppe, men emellertid hade båten, numera en utmärkt god seglare, med Louise om bord, aflägsnat sig med en vingad vinds fart. — Adios! ropade båtföraren till de öfriga, under det han skrattande svängde sin hufvudbonad. Förskräckelsen var allmän. — Hvarför lemnade ni mig det der brefvet just i denna stund? tillspordes Adlerstjerna af Armfelt icke utan förtrytelse. — Min gud, herr baron, hvem kunde ana något förräderi af sjelfva besättningen. Ni har sjelf sett att jag ej uraktlåtit något, för att hvad på mig kunde ankomma söka rädda fröken Posse. Ah, jag lider mera än ni kan föreställa er af denna skändliga idrott. Låtom oss förfölja dem! {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bet9kxppq6n3spfak8vbh1bg6tplh8f 104 190734 584497 566184 2024-12-25T20:23:15Z Thuresson 20 584497 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|289}}</noinclude>Man var redan helt nära stranden och under det i ruiner förfallna palatset. Vågorna sqvalpade mot dess stupande kolonner, och vindarne susade i deras sönderbrutna fönsterbågar. Flaxande nattfoglar tillkännagåfvo med dofva läten sitt missnöje öfver att ha blifvit störda i sin hvila på en så ovanlig stund. Skrikande sänkte och höjde de sig i korsande halfcirklar öfver fartygen, liksom för att taga närmare kännedom om de objudna gästerna. Döring gaf likväl ej akt på någonting, utom den flyende båten. Den bar hans lycka, hans lif, hans ära ombord. En serie af små, men skickligt utförda manövrer började nu. Döring hann alltid upp sin fiende; men i samma stund, som Ärlig åter skulle kasta sin änterhake, gjorde alltid motståndaren en så fint och qvickt beräknad rörelse, att han fann sig bedragen. Båtarne liknade tvänne hafsfoglar, som med en vinges lätta och snabba rörelse visste att förändra rigtning och efter omständigheterna öka eller minska farten. Det var en örn och en glada, den förre var starkare och kraftigare, men den senare smidigare och lifligare i sina rörelser. Mer än en gång tycktes örnen slå sin mördande klo i den senares nacke, men en kastning åt sidan, en svängning med ena vingen, med ett ord, en rörelse, stundom af föga synbar, men i sjelfva verket af betydlig vigt, räddade åter den svagare. Döring måste beundra denna skicklighet, och skulle som sjöman ha velat trycka båtförarens hand, då han deremot nu beredde sig att stöta ned honom med sin värja. Under detta lika djerfva som mästerligt utförda rulettspel båtarne emellan, hade man närmat sig intill ruinerna, i en bugt emellan tvänne utskjutande vallar. Han beslöt att fånga dem der. Man talade ej mera från något håll. Alla rörelser verkstäldes liksom af sig sjelfva. Hvar och en förstod hvad det gälde. Besättningen på hvarje båt handlade såsom en enda person. Ingenting sammansmälter menniskorna till en enda vilja, en enda kraft så mycket som faran. I dess degel upplösa sig alla eljest olika intressen i det enda gemensamma, i segerns eller räddningens. — Mod, Louise! tillropade Döring den tillbedda. — Döring, Döring! hörde han henne svara. Hennes stämma darrade som ett eko af välljud i hans hjerta. Redan hade man hunnit land. Den af Ärligs starka arm kastade änterhaken hade slagit sin krok fast i båtens sida, och besättningen stod färdig att störta öfver banditerna. Ögonblicket var afgörande. — Gifven er! befalde åter Döring, eljest bereden er på det värsta. Man mötte hans hotelser med ett hånskratt. — Om någon enda af er, svarade den gråhårige båtföraren honom, sätter sin fot ombord här, kastar jag mig med detta fruntimmer i sjön. Under det han talade, fattade han Louise om lifvet och lyfte henne upp, på samma gång han gjorde en hotande åtbörd öfver relingen. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{huvud|<small><i>Drabanten. II.</i></small>||<small>19</small>}}</noinclude> nrw498av8hellhtknzrcg7cclhty5f9 104 196493 584500 583609 2024-12-26T01:16:08Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584500 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|Stockholms|150}}<br /> {{st|{{sp|Oordenteligheter}}.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 11.}}}} {{linje|8em}} {{initial|D|4.5em}}et är rätt bedröfweligt, at de Embetsmän som skola upbära och handhafwa Kronans intrader, så ofta göra balancer. Hwart öre de försnilla, skal reparteras på deras Landsmän at återbetala, och denna qwotan blir mera ansenlig än man tror. Jag tycker allmänheten hwarje år borde genom trycket få underrättelse om de balancer som timat, deras storlek, och hwad af wederbörande wid dem blifwit tilgjordt. Man wet at Höglofl. Kongl. Kammar-Revision, med en priswärdig och högst opartisk nit, i akttager Kronans och sina medborgares rätt, samt befordrar de där anhängige angelägne mål til et så skyndsamt, som rättwist slut. Jag önskade endast at publiquen finge flera uppenbara tilfällen at erkänna dessa hederwärda Herrars och Mäns möda och werkel. patriotiska arbete. I en af Rikets Städer har en Stadens Casseur gjort en ganska stor balance, den Han för många år sammandragit, utan at wederbörande Magistrat, för än långt efteråt, misstänkt Hans ärlighet. Han har endast 10 a 12 år haft Cassan om händer utan tilräckelig redogörelse, och Hans skuld, samt Kronans och Stadens förlust är en bagatelle af mera än 100,000 dal. On allmänheten finge om alt sådant tilräc-<noinclude> {{sidfot||L|kelig}} <references/></noinclude> 2quymm9ihhbyqbabea9ql09853fyrm0 104 196494 584501 583610 2024-12-26T01:22:20Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584501 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />82</noinclude>kelig kunskap, skulle man utan twifwel weta at med heder och tack bemöta så waksamma Embetsmän. {{linje|16em}} Naturen har gjort ''Djurgården'' til et af de wackraste ställen kring Stockholm; men naturen har ock ensamt gjort sitt til: konsten har icke bidragit något hwarken til fägring eller beqwämlighet. Bygnaderne äro mäst usla emot det de borde wara på en så wacker belägenhet. Rummen äro små och låga, samt de ställen få til antalet där hederligt folk kunna få rum och bli serverade. Derföre är där också ofta ganska trångt, och et större sällskap måste ej sällan beställa mat förut eller ock fara bort. I allmänhet har man tänkt så litet hos oss på den snygga beqwämligheten; och då något blifwit uträttat, wil Entrepreneuren genast blifwa brådrik, samt tar derföre ofatt för sig. Jag är öfwertygad, at om någon bemedlad man med smak bygde på Djurgården, skulle han werkeligen finna sin räkning derwid, allenast han ej wore för dyr på sin mat och sina rum. Hans hus blefwe säkert mycket frequenterat om Sommaren, och hwem wille ej denna wackra årstiden hällre fara ut til den wackra parken, än stänga sig in i en trång kammare på wärdshusen i Staden? Det är sant, at man mycket litet nyttjar Sommaren och dess nöjen i Stockholm: man far i det wackraste och warmaste wäder ut i en täckt wagn, låter servera sig i en Kammare, hwars fönster knapt få wara öpna, för dragets skull kan tän-<noinclude> {{höger|ka,}} <references/></noinclude> eru5btepo7g51z0ce949crjveha6ksa 104 196495 584502 583611 2024-12-26T01:29:29Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584502 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|83}}</noinclude>ka, som Fruntimren och Cavaillererne lika litet kunna uthärda; man äter, dricker Caffe, spelar, gäspar, är sömnig, sqwalrar litet, får ledsamt och åker åter hem i samma wagn, utan at hafwa warit ute för at nyttja den friska luften, utan at hafwa njutit Sommarens behagligheter, utan at hafwa skaffat sig en så högstnödig sak som rörelse. Med förundran och medlidande har jag ofta åskådat de lust-partier som gjöras. Någre Cavaillerer råkas på Riddarhus-Torget, de fara ut at äta, som de kalla det; och det sker äfwen werkeligen blott för at äta, om icke tillika at spela af hwarannan, åtminstone så mycket som förtäringen kostar. Hela eftermiddagen förnötes ock wid spelbordet, och om de äntel. för skam skull ibland skola taga sig en promenade, så gå de twärs öfwer fältet, eller eljest en kort stund, och wända genast tilbaka til det som fast interessantare och solidare är, nämligen det kära spelet. Så anwändes sommaren hos oss. {{linje|16em}} Ibland andra oseder, som til allmän och enskylt skada ännu hopetals subsistera inom Skråerne, intager Gesällernas ''Fria Måndag'' wisserl. et bland de främsta rummen. Måndagen förnötes naturligt wis på Krogen, eller på Herberget, som är det samma; och Tisdagen bortsofwes gemenligen. Om man gåfwe sig möda at calculera förlusten som på detta sätt åstadkommes, då några tusen personer i Riket, nä-<noinclude> {{höger|stan}} <references/></noinclude> 1p94lxhgw4fn1atoq4bu1itoifhwypj 104 196496 584503 583615 2024-12-26T01:36:23Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584503 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />84</noinclude>stan twå dagar i weckan äro syslelösa, och om man evalverade denna förlust-penningar, så skulle man til sin bestörtning få en ansenl. penninge-summa. Lägger man härtil den ledsamheten både Mästarne och dem de arbeta före därigenom hafwa, at det bestälta arbetet på sagdan tid ej kan blifwa färdigt, och hundrade andra olägenheter, så lär man lätt finna, at man ej med nog alfwarsamhet kan beifra dessa Fria Måndagar. Mästarne kunna icke sjelfwa hindra denna oseden. Orsakerna äro lätt fattade. Upsyningsmännerne eller andre ''Wederbörande'' skulle derföre tyckas dessa dagar göra en ronde i Werkstäderne, för at efterse hwilka Gesäller äro frånwarande, och deras namn owägerligen anmäla. I sådant fall förbehålles endast, at visitation måtte ske både oftare och strängare, än det plägar tilgå på Caffehusen under Gudstjensterne, hwilken tid fordom ej war tillåtit at där wistas. {{linje|16em}} I flere års tid har min swaga hälsa nödgat mig at alla Somrar wara brunsgäst: jag har ock försökt flere af wåra Surbrunnar inom och utom Stockholm. Wid någre hafwa kostnaderne och yppigheten afskräckt en stor del af Sällskapet at deltaga i de där brukeliga nöjen. Jag wil ej omnämna, at så öfwerflödiga depenser kunnat falla en hwar beswärlige, äfwen den rike och förmögne. Min mening har altid warit, at nöjen och tidsför-<noinclude> {{höger|drif}} <references/></noinclude> 0ejp4uimsblqadi7p6pc7f0f4rvifb3 104 196506 584504 583640 2024-12-26T01:54:40Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584504 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|85}}</noinclude>drif i allmänhet icke böra wara dyra, och minst där de äro nödwändigast. En som icke just är af pöbelen, blir föraktad om han drager sig ifrån det öfriga sällskapet: man måste wara allmänheten någorlunda lik: och om han åter det är, blir han ofta ruinerad til sin taskbok då han söker återställa sin hälsa. Man kan säja, at hälsan i detta fall köpes för dyrt. Men en annan osed, långt orimligare, har jag på andra ställen anmärkt. Brunssällskapet har skilgt sig i flere band, som ansedt hwarandra med owänskap och hat. Förtretligheter, chicaner och allehanda hemliga och uppenbarliga steg hafwa de sig emellan tagit emot hwarandra. Det löjeligaste är grunden til en sådan skiljaktighet. Skulle en förnuftig kunna lätteligen tro, at wår kära partie-anda har trängt sig ända til hälsobrunnarne? Så är det dock. Damerna hafwa nästan warit de ifrigaste i dessa twister. Det dominerande partiet har ej sparat sina swagare fiender, och trodt sig böra tractera dem med et slags afsky. Wid piqueniquer och andra tilfällen hafwa någre blifwit aldeles uteslutne eller ock uppenbarligen prostituerade; man har corrumperat Musicanterne at spela illa då deras tour warit at dansa, och fruntimmren hafwa refuserat dem då de blifwit upbudne; på deras upförande har likwäl ingen ting warit at säja, och deras seder hafwa ej warit ohöfsade. Kan något wara lägre? Kan något mera strida emot den sanna belefwenheten? Kan något uptänkas som mindre öfwerensstämmer med den aimabla och glada Caractere som bör utmärka det täcka könet? Nog hafwa Fruntimren artigare occu-<noinclude> {{höger|pationer}} <references/></noinclude> o4mfe64frmbt1tufokl2n0fnoii3znr 104 196507 584505 583641 2024-12-26T02:25:27Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584505 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />86</noinclude>pationer än de usliga partie-twisterne, som utom sitt rätta ställe äro löjlige, och ofta wanhedra bägge delarne. At man marquerat Fruntimmer förakt och äfwen afwist dem ifrån Brunns-{{rättelse|piqueniquernr|piqueniquerne}}, som intet annat fel haft än det at wara af ringare fastän hederlig härkomst, skönt de eljest täflat i fägring, artighet och wett med hwar och en af sitt kön, och i dygdigt upförande öfwergått en del af sina förnämste Brunns-Camerater, det har wäl händt där jag warit tilstädes; men jag måste tilstå at det aldrig skedt i Stockholm, såsom det ock altid utmärker en bondaktig högfärd af sämsta slaget; och faller den tort som blifwit intenderad, mindre på den afwista än den afwisande. {{linje|16em}} Et ord om ''arbete i Kronans häckte''. Detta slags straff är ibland de aldralämpeligaste. Den som felat emot Samfunds-reglorne, bör, sig sjelf til wälförtjent näpst och andra öfwerdådiga til skräck och warnagel, straffas på et sådant sätt, som jämte plåga för den brottsliga, tjenar honom, om möjeligt är, til förbättring, och hos andra upwäcker fruktan och afsky för brottet. Dödsstraff äro sällan nyttiga. En medlem tages bort ifrån Staten, som kunnat bättra sig om han fått lefwa, eller som åtminstone genom sit arbete kunnat blifwa gagnelig och därigenom til en del försona sitt brott. Detta straff går ock hastigt öfwer, sedan mensklighetens röst äntel. hos oss hunnit afskaffa torturer och pinsamma dödssätt; utom dess har det<noinclude> {{höger|med}} <references/></noinclude> jnias9c9wk3al7g1lfn57uw0z6ekc2t 104 196508 584506 583642 2024-12-26T03:25:38Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584506 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|87}}</noinclude>med sig en slags Sollennite, som gjör at åskådarne glömma den döendes fel, lämna honom sin högaktning, och anse honom för en salig syndare, som haft den bästa lägenhet at bereda sig, och hwars själ ifrån stupståcken eller galgen immediate upstiger til himmelen. Man wet flera Exempel, at den förhoppning om en wiss salig död upmuntrat swaga sinnen at söka förtjena den samma; men man kan med trygghet säja, at ingen begått något mord eller annat swårt brott, för at bli lifstids-fånge på någon fästning och arbeta i halsjern. Et sådant arbete bör dock wara menskligt; ty den dömde fången, ehuru brottslig, aflåter dock icke at wara menniska. Han bör ej upgifwas under sin börda, och icke plågas öfwer sin förmåga. At handtera en sådan usling illa med hugg och slag, med hunger och törst, med boningar som mera likna willdjurs-kulor än rum at härbergera menniskor; det hafwa wåra Lagar wisligen förbudit, och det skulle wanhedra mera dem som tillåta sådana grufligheter och utöfwa dem, än de olyckelige som måste uthärda dem. Huruwida de milda anstalter wår Lag äskar, allestädes noga i akttagas, och Arbetsfångar icke öfwer höfwan belastas, samt huruvida de altid utfå sin riktighet, och om inga afdrag af deras ringa dagspenning ske för Waktmästares eller andra wederbörandes räkning, det skulle tör hända ej wara owärdigt ytterligare granskning, äfwen som det å andra sidan icke borde undgå det strängaste beifrande, i fall någon Upsyningsman beträddes med, at antingen af efterlåtenhet, eller som ännu straffbarare wore,<noinclude> {{höger|af}} <references/></noinclude> 5o2cu12x3ctd3u2psvrtb7ugfmichrr 104 196509 584507 583643 2024-12-26T03:30:02Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584507 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />88</noinclude>af Egennytta, öfwerse med fångarne och minska deras dagsarbete under det de böra prestera. Straffet förlorade då hela sit ändamål, och det upmuntrade twärtom wanartiga menniskor at öfwa allehanda brott, då näpsten aflupe med så ringa, at den ock ofta blefwe deras förmon och winst. I min ungdom wet jag at en Stads-Casseur som rymt för en ganska ansenlig balance, men sedermera igenkommit och underkastat sig Lagen, blef dömd til Fästnings-arbete. Sammma man for ej wärre, än at han tilbragte tiden i en warm och god kammare, samt förfärdigade emot en liten wedergällning sina Herrar Förmäns räkenskaper. En annan hörde jag omtalas som informerade barn och njöt all anständig frihet; åtskilliga hafwa fordom fått mer eller mindre sjelfswåld, alt som de kunnat ställa sig in, eller betala wederbörande. Det är lycka, at i wåra dagar upsikten wid fästningarne närmare öfwerensstämmer med Lagstiftarens ändamål och sjelfwa straffets natur. {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> ekcwd7l479lv8j9c7jtd138zhbet18q 104 196746 584508 584067 2024-12-26T09:21:27Z Gottfried Multe 11434 584508 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|208||}}</noinclude>kala ljungryar. Gamla jorderansakningar och sägner gifva dock vid handen, att dessa ryar fordom varit beväxta med ek och bok, hvilka trädslag nu högst sparsamt förekomma. Såväl in- som utegor äro betäckta af de i Småland så allmänt förekommande odlingsrören, hvilka allmogen påstå härstamma från en tid som den benämner ”Hackäfva”. Flere olika sägner om orsaken till deras hopkastande berättas. Bolmens vattenmassa har under senaste 1,000 åren icke förminskats, hvilket bevisas af en samling grafhögar från jernåldern belägen på Bolmsö Prestgårds egor och hvilka högar, ehuru sjön för 30 år sedan något sänktes, likväl ligga blott några fot öfver sjöns nuvarande högsta vattenyta. Att invånarne länge förstått att begagna den i Bolmen ymnigt förekommande sjömalmen, bevisas af den mängd slagg, som hittas i jernålderns grafvar, äfvensom af lemningarna af en smältugn från samma tid, hvilka jag fann ej långt från Bolmen i Odensjö socken. Gamla qvarlefvor efter ett numera nästan bortlagdt fiskesätt, bestående af en mängd i vattnet nedslagna pålar, hvilka bilda en slags labyrint, i hvilken fisken väl kan inkomma men ej slippa ut, finnas i vikarne vid Qvinnelsbo, Bolstad och Dannäs. Sedda vid lugnt vatten kunna dessa nedom vattenytan numera afruttnade pålar lätt väcka föreställningar om pålbyggnderna i de schweiziske sjöarne. Den täta förekomsten af stenredskap på sjöstränderna ingaf mig också en tid den förmodan, att sådana byggnader möjligen här förefunnits. Vid uppräknandet af gårdarnes fornlemmingar går jag från norr till söder. {{c|<b>Håringe.</b>}} I det så kallade Lunngärdet ligga söder om gångstigen ett, och norr om densamma 2 låga <i>stenrör,</i> runda till formen, ungefär 100 fot i omkrets. Två af dem öppnades af skattsökare på 1860-talet. Lemningarna utvisa, att rören inneslutit <i>hällkistor,</i> bygda af på kant stälda flata stenar af 5 fots längd och öfver 3 fots bredd. Längden på dessa kistor, hvilka äro lagda i norr och söder, har säkert varit 14 fot och bredden 3,5 fot. Vid öppnandet funnos en del <i>flintredskap.</i> Ett halfmånformigt<noinclude> <references/></noinclude> mxmdgu0klgygm8a1tym9v4s0j7hpvkp 104 196761 584509 584098 2024-12-26T09:22:59Z Gottfried Multe 11434 584509 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|210||}}</noinclude>de på detsamma af mig gjorda undersökningar. Af de 50 <i>grafkullar,</i> som här finnas, äro 25 genom grustägt, potatisgrafvar och skattgräfning nästan förstörda. Daniel i Skeda omtalade att, sedan vägen blifvit broad med sand tagen i högarne, kunde han upplocka en mängd perlor och jernskräp, som kommit med bland gruset. Han hade äfven funnit ett omkring qvarterslångt messingsstycke med menniskoansigte på midten, så beskaffadt att det tittade på honom, hur han vände det. Han sålde det för 50 öre till en herre från Stockholm. Samme man berättade, att han för några år sedan var behjelplig att öppna en af högarne för eftersökande af skatter, då han under en stor flat sten fann lekamen efter en menniska, som ännu hade hår och hull i behåll så att lederna hängde ihop. Förskräckt nedsänkte han alltsammans åter. {{c|<b>Skeda.</b>}} Ödelagt rå- och rörshemman. Några fornlemmingar på dess egor har jag ej funnit utom lemningar efter en källare och en liten <i>grafhög</i> något nordvest om Daniels stuga. {{c|<b>Horn.</b>}} Nordvestligaste gården. Johannes Petersson i Norlida hade här öppnat på ryen ett litet, blott några fot vidt, <i>rör</i> och funnit <i>aska</i> och <i>kol</i> samt några <i>ben.</i> Vid dikning i sin mosse fann han en <i>vigg</i> af <i>sten,</i> som nu är i min ego; dessutom hade han funnit några små genomborrade flata <i>brynen,</i> hvilka jag likaledes eger. I en mosse vid sjön Sjunken fann pigan Maja i Vinstad flere <i>perlor</i> af <i>lera,</i> samt vid stranden af Bolmen nedanför sin stuga en <i>stenyxa</i> med skafthål, slipad och väl bibehållen, som nu eges af mig. {{c|<b>Bolmsö klockaregård.</b>}} På ömse sidor om vägen åt Vinstad till, söder om jättestenen, ligga flere <i>högar</i> af jord. Marken är nu odlad, och föröfrigt äro de flesta högarne skadade genom potatisgrafvar och sandtägt. Vid en väganläggning på 1860-talet bortgrofs en hög,<noinclude> <references/></noinclude> eogw1fopl9c09z2t2qvkqjxdso105zp 104 196762 584510 584126 2024-12-26T09:24:02Z Gottfried Multe 11434 584510 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||211}}</noinclude>då <i>kol</i> och <i>ben</i> funnos samt <i>jernbitar,</i> bland vilka en söndrig <i>sporre,</i> som jag eger. I de skadade högarne hittas ben och kol; deras antal synes ursprungligen varit 12. Längre åt norr vid samma väg, midt för Horns dunge, ligger ett oskadadt <i>treudda-rör</i> utan hörnsten. {{c|<b>Bolmsö prestgård.</b>}} På kyrkäkran norr om häradsvägen ligga flere <i>jordhögar,</i> de flesta skadade genom grustägt. <i>Ben</i> och <i>kol</i> synas i hålorna. Söder om häradsvägen ligger en skadad <i>grafhög.</i> På Skateviksholmen ligga, blott några fot öfver Bolmens högsta vattenstånd och alldeles invid stranden, 13 <i>grafhögar</i> af jord och sten. I en af dem äro funna bitar af ”blåhvit porslin” (perlor?). På Skateberg är en bland de mest storartade af öns hedniska begrafningsplatser belägen; tillsammans med de i den strax intill belägna löfsalsdungen liggande kan man här nu räkna 22 <i>högar</i> samt 2 <i>aflånga,</i> 14 alnar långa och 2{{bråk|1|2}} aln breda <i>grafvar,</i> 4 <i>bautastenar</i> och flere <i>fyrkantiga stensättningar</i> af små flata stenar, till en del öfverväxta af ljung. {{c|<b>Brogård.</b>}} Inga fasta fornlemningar hafva på dess egor kunnat upptäckas. Ett ödelagdt hemman Korsalt eller Korseryd, hvilket redan 1630 var öde, har legat på Brogårds och Smederyds egor. En mängd <i>stenrör,</i> troligen märken efter forna åkrar, ligga spridda på ömse sidor om häradsvägen vid Smederyds egogräns; lemningar efter källare samt 2 brunnar utvisa detta hemmans forna belägenhet. Frodig ljung betäcker nu hela platsen. En <i>stenvigg</i> har i närheten blifvit funnen; likaledes en tunn <i>stentrissa</i> med hål, 2 tum i diameter; de egas af mig. {{c|<b>Perstorp.</b>}} Invid ladugården, som tillhör Lars Andersson, har ett större <i>grafrör</i> sin plats. Genom odling är det numera dels kringskuret dels genom påkörd sten förderfvadt, men ursprungligen har det säkert hållit öfver 150 fot i omkrets. I gärdet öster om vägen<noinclude> <references/></noinclude> 8lkp4nfrc7kzitftws3rh5r5uf26qnu 104 196771 584511 584127 2024-12-26T09:27:18Z Gottfried Multe 11434 584511 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|212||}}</noinclude>till Bjärnaryd ligga 2 runda <i>stenrör</i> af ungefär samma storlek, samt ett <i>fyrkantigt rör,</i> alla hopkastade af grof kullersten, i allmänhet större än en mansbörda. Ett <i>trekantigt rör</i> ligger bland flere andra, som synas vara odlingsrör, söder om vägen till Engmans i Ängagärdet. Vid dess öppnande på 1840-talet fanns en liten fyrkantig <i>kista</i> hopfogad af knapt alnslånga flata stenar, 4 till antalet, men eljest intet, icke ens kol eller ben. Följande å Perstorps egor funna fornsaker förvaras i min samling: en liten 3 tum lång <i>stenyxa</i> med skafthål, en <i>slungsten</i> med urhålkning för bandet, tvänne trinda, 6 tum långa <i>brynen,</i> samt en <i>spjutspets</i> af <i>jern,</i> 9 tum lång och temligen bred. {{c|<b>Bo.</b>}} Alldeles utmed och öster om häradsvägen, i Lars Perssons gärde, står i ett <i>stenröse</i> en 2{{bråk|1|4}} alnar hög <i>bautasten,</i> och i närheten ligga 3 mindre <i>rör.</i> I gärdet hafva nuvarande egarne borttagit flere <i>rör,</i> i hvilka stensaker blifvit funna, bland annat ett alnslångt <i>bryne</i> samt ett mindre afslagit, hvilka äro i min ego. {{c|<b>Smederyd.</b>}} Vid backstugan Domarekullen, strax söder om stugan, ligger en större, genom 2 djupa hålor skadad <i>jordkulle,</i> hvilkens södra sida stöter intill en af 15 stenar bestående så kallad <i>domarering.</i> {{c|<b>Qvarnen.</b>}} Nordost om stugan, på båda sidor om vägen till Skeda, är ett större <i>graffält</i> beläget. Många af de största och prydligaste <i>bautastenar,</i> som här varit resta, hafva dock för ungefär 30 år sedan blifvit borttagna och efter berättelse, sedan kronobetjeningen beifrat detta dåd, ersatta med små stenflisor, hvilka troligen icke heller restes på samma plats der de borttagna stått. Norr om vägen finnas nu längst i vester en <i>bautasten,</i> samt derutmed en skadad <i>fyrkantig stensättning</i> af 12 små flata stenflisor, och några alnar norr derifrån en så kallad <i>domarering,</i> skadad på södra sidan; 8 stenar finnas i behåll. Längre i norr står en ensam <i>bautasten.</i> Söder om vägen stå i rigtning från öster till<noinclude> <references/></noinclude> 9ynkblvvz6xft9rmeu7lz4lp2lzfyji 104 196772 584512 584128 2024-12-26T09:29:26Z Gottfried Multe 11434 584512 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||213}}</noinclude>vester 12 <i>bautastenar,</i> den största öfver 9 fot hög; spår af <i>stensättningar</i> äro äfven här och der synbara i den höga ljungen. Några alnar söder om den högste af bautastenarne ligger en <i>trekantig,</i> något skadad <i>jordhög,</i> hvars 48 fot långa sidor äro inböjda på midten; alla 3 vinklarne hafva ursprungligen haft ändstenar, men blott den södra eger nu stenen i behåll. Denna hög är i öster, söder och vester omgifven af 3 <i>jordhögar,</i> hvardera 132 fot i omkrets. Norr om vägen, något innan den klyfver sig till nya och gamla Skeda, ligger på en kulle en ensam <i>jordhög.</i> Öster om vägen till nya Skeda, på högsta punkten af ryen, äro 6 kullerstenar lagda så att de tillsammans bilda en <i>parallelogram.</i> Strax intill, på samma sida om vägen, äro 3 <i>rör</i> hopkastade af smärre stenar; det största håller 140 fot i omkrets. Vester om vägen, ungefär midt emot de sistnämnda rören, ligga 3 mindre af sten och jord bildade <i>högar.</i> {{c|<b>Österås.</b>}} Norr om gångstigen, som leder från häradsvägen till qvarnen, ligga 2 stora <i>runda rör,</i> samt något sydost derom i åkern ett dylikt; alla tre öfverväxta med ekbuskar. {{c|<b>Möcklagård.</b>}} Vester om byvägen, som från häradsvägen leder upp till gården, sträcker sig en ås helt och hållet betäckt med <i>grafkullar,</i> bildade af sten och jord; denna ås sträcker sig in på Bos egor, men här synas grafhögarne blifva uppblandade med de så talrikt förekommande forntida odlingsrören, enligt den erfarenhet jag vid mina undersökningar här gjorde. Tvänne låga <i>bautastenar</i> stå resta bland kullarne. Högarnes antal stiger till öfver 80; deras storlek såväl som höjd är högst olika, och nästan alla äro oskadade, troligtvis emedan de såsom bildade af sten varit mindre lämpliga till potatisgrafvar. Hela Möcklagårds gärde är för öfrigt betäckt med en massa stora <i>rör,</i> hvilkas bestämmelse är utan undersökning omöjlig att afgöra. I flere, som blifvit borttagna, hafva <i>jernredskap,</i> såsom skäror, grytkrokar och brynen, samt <i>qvarnstenar</i> blifvit funna. En äng heter Stadsängen, men den saknar alla tecken till fornlemningar. På sjöstranden,<noinclude> <references/></noinclude> b8jouaytyet9bucy36fab2jm4e9ufyp 104 196773 584513 584129 2024-12-26T09:30:06Z Gottfried Multe 11434 584513 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|214||}}</noinclude>hafva hittats 3 <i>flintknifvar,</i> en liten <i>pilspets</i> med hullingar, också af <i>flinta,</i> och flere <i>flintspån,</i> hvilka saker tillika med en af de nyssnämnda skärorna egas af mig. {{c|<b>Hof.</b>}} Midtför torpet Hassle öster om häradsvägen är öns största <i>grafrör</i> beläget, men beklagligtvis är det nu förstördt dels af skattgräfvare, dels derigenom att sten till vägens makadamisering derifrån blifvit tagen. De väldiga stenar, som utgjort sidorna af den <i>hällkista,</i> röret inneslutit, ligga nu uppvräkta; den största håller 9 fot i längd. Ungefär 200 alnar sydost derifrån ligger en samling af 12 <i>rör,</i> ett af synnerlig storlek, de synas alla vara grafhögar, men odlingsrör förekomma i närheten. Vester om häradsvägen, något norr om hemmanet Hassle, vid sjelfva vägkanten finnes äfven ett betydligt <i>grafrör.</i> På ömse sidor om den genväg, som från norr leder fram till korporal Grans hemman, finnas 8 <i>högar</i> bildade af jord och sten; de ligga äfven bland odlingsrör, men kunna lätt skiljas från sådana. Ett af dessa rör, bildadt endast af sten, är särdeles stort, men dess ursprungliga form är förstörd genom i senare tid påkörd sten. Vid gångstigen, som från Lilla Hof leder till Stora Hof, i Färdigs skift, ligga i rigtning från norr till söder tätt utmed varandra: ett <i>triangelformigt rör</i> ned 45 fots sidor, derefter ett till omkretsen väldigt, lågt, jemnhögt <i>rör</i> af medelmåttigt stor sten, och längst i söder en <i>jordhög,</i> 85 fot i omkrets, som just vid besöket höll på att beredas till potatisgraf; <i>kol</i> och <i>brända ben</i> syntes i hålan. Öster om byvägen mellan Lilla Hof och Johan Bylanders gård, i den senares gärde, ligga 6 smärre <i>högar,</i> 50 fot i omkrets: 3 af dem äro skadade genom grustägt. Sydvest derifrån ligga 6 <i>högar.</i> Söder om Bylanders gård på sjelfva höjden af sjöstranden, som här stupar tvärbrant mot Bolmen, ligga 2 stora <i>högar;</i> den ene har blifvit inredd till källare, den andre har af skattgräfvare blifvit skadad. I Anders Magnus Emanuelssons gärde borttogs 1870 ett så kalladt <i>griftarör,</i> i hvilket fanns bland <i>kol</i> en <i>knapp</i> af <i>brons</i> som sönderbröts; bitarne egas af mig. På Långö finnes ett mindre <i>rör,</i> liggande på öns högsta punkt. I Ulfvarenäset, en i Bolmen utskjutande udde, finnes en nästan fyrkantig större håla liknande en skans med branta sidor; hålan kallas Riddaregrafven. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cu6spk54lxxtktwt6wwouxv9pnaembf 104 196774 584514 584130 2024-12-26T09:31:03Z Gottfried Multe 11434 584514 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||215}}</noinclude>Följande här gjorda fynd äro af mig kända: en <i>stenyxa</i> med skafthål, 4 tum lång, funnen vid odling; ett stycke af ett <i>svärdsfäste</i> från jernåldern, funnet i Hofs torfmosse vid torftägt; 3 <i>flintspånor;</i> en 4 tum lång <i>spjutspets</i> af <i>flinta</i> funnen på sjöstranden; de egas alla af mig. Korporal Gran uppgaf sig hafva funnit en <i>flintknif</i> och en <i>stenyxa,</i> som han öfverlemmat till Doktor Wittlock i Växiö; och enkan Bylander hade på sjöstranden funnit 3 <i>redskap</i> af <i>sten,</i> som hon sålt till en kringstrykande antiqvitetshandlande från Odensjö socken, hvilken årligen försäljer en mängd fornsaker i Köpenhamn. {{c|<b>Bolmstad.</b>}} På en udde i sjön Bolmen hörande till Gertstorp ligger ett <i>triangelformigt rör</i> med 48 fots sidor; nära derintill ett mindre, <i>rundt rör.</i> Vid soldat Krons hus öster om byvägen ligger ett stort lågt <i>rundt rör</i> omgifvet af 3 mindre. Öster om häradsvägen, på högsta punkten af Peter Johanssons gärde, norr om husen finnes ett ensamt liggande <i>rundt stenrör.</i> I samma gärde, men söder om gården, finnes en af öns vackraste <i>begrafningsplatser,</i> bestående af öfver 40 <i>jordhögar,</i> alla utom 2 oskadade. Som platsen är tätt beväxt med björkskog och lång ljung, är antalet svårt att uppgifva. Något öster om detta, af åkrar omgifna, graffält finnes en <i>skeppsformig stensättning,</i> väl bibehållen, samt ungefär 30 alnar öster om densamma på en höjd en så kallad <i>domarering</i> samt 5 <i>grafhögar.</i> På en brant höjd, som lodrät stupar i Bolmen, synas grundvalarne efter den forna sätesgården Bolmstad, som nu är splittrad i många egares händer. Fynd: 1 <i>bryne,</i> funnet i ett mindre rör på utmarken, hvilket inneslöt en qvadratformig liten <i>kista</i> af <i>sten,</i> utan ben eller kol. {{c|<b>Lida.</b>}} Strax vid Peter Loretz gård är ett stort <i>triangelformigt rör,</i> störst af alla dylika på ön befintliga. Öster om byvägen, i samme mans gärde, ligga 3 <i>jordhögar,</i> ungefär 300 alnar från vägen. Midtför backstugan Klumpen, vester om och alldeles utmed vägen, ligger en <i>jordhög,</i> i höst af stugans egare inredd till potatisgraf; innesluter lemningar af brända lik. På Peter<noinclude> <references/></noinclude> qlfyn1vse4lnec1hxcvqimfmb5qbk92 104 196838 584515 584227 2024-12-26T09:32:12Z Gottfried Multe 11434 584515 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|216||}}</noinclude>Larssons ryd, strax intill en nyodling på utmarken sydvest från gården, är ett <i>triangelformigt rör</i> beläget. På den närbelägna odlingen har man funnit en större <i>flat sten</i> med rund uthuggen <i>fördjupning</i> i midten. {{c|<b>Husaby.</b>}} Öster om vägen, ungefär 150 fot nordost från Östergården, ligger ett <i>rör</i> som ursprungligen varit ett <i>triangelrör,</i> men genom påkörd sten i senare tider blifvit förderfvadt. Söder om Östergården på ömse sidor om vägen utbreder sig ett betydligare <i>graffält. Högarne</i> bestå till största delen af jord, endast 3 af sten; deras sammanräknade antal stiger till öfver 40. Blott några få äro skadade genom gräfning; ljungtorfven har dock på senare tider blifvit afflådd för att användas till ”strö”. Långt ut på Vestergårds ryd ligger på en ås ett ensamt <i>stenrör,</i> 126 fot i omkrets. Trenne andra mindre höjder på den mer än {{bråk|1|4}} mil långa ryden mellan Vestergården och Bakarebo äro äfven krönta med hvar sitt <i>runda rör.</i> Följande här funna {{rättelse|forsaker|fornsaker}} egas af mig: 3 små <i>trissor</i> af <i>sten</i> med hål, ett ovalt <i>bryne</i> af så kallad kattesten, en 3 tum lång <i>hålmejsel</i> af <i>sten,</i> samt stycken at <i>ovala spännbucklor</i> af <i>brons.</i> {{c|<b>Torp.</b>}} På utmarken finnes ett större <i>rundt rör</i> liggande ensamt för sig sjelft på en mindre höjd långt öster om byvägen, ungefär midt emellan Torp och Tjusts soldattorp. {{c|<b>Tjust.</b>}} Vid soldattorpet Lejons, öster om byvägen, på höjden finnes <i>ett triangelformigt rör</i> och i närheten 2 mindre, <i>runda rör.</i> Sydvest derifrån och vester om vägen ligger ett större <i>rundt rör</i> och 5 <i>jordhögar.</i> På Lunnagårds utegor och norr om Hans Johanssons hus är en samling af mindre <i>jordhögar</i> belägen. På samma ryd äro 5 bautastenar resta; en 6{{bråk|1|2}} fot hög, som legat nedfallen, restes i höst och synes vidt omkring på den kala,<noinclude> <references/></noinclude> c2ehq125tcdl4dxrs4kdk7m31t3p0h1 104 196839 584516 584228 2024-12-26T09:33:06Z Gottfried Multe 11434 584516 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||217}}</noinclude>ödsliga ryden. På högsta höjden af samma ryd, vester om byvägen, men långt ifrån densamma vid en fästig, ligger ett ensamt <i>rundt stenrör,</i> ett af de betydligaste på ön. Vid en nyodling på Kärragårds egor fanns under dikning, 3 fot under ytan, en samling mindre stenar bildande <i>en cirkelformig krets</i> och inom densamma en <i>knif</i> af <i>flinta,</i> hvilken dock afbröts. Styckena egas af mig. {{c|<b>Bakarebo.</b>}} I Peter Larssons gärde finnes ett <i>triangelformigt stenrör,</i> som genom påkörd sten i senare tider blifvit förderfvadt. {{linje|6em}} Efter denna öfversigt öfver Bolmsös till våra dagar bevarade fornlemningar från hednatiden, meddelas nu en redogörelse för den af mig år 1873 företagna undersökningen i högarne å {{c|<b>Graffältet vid Skeda.</b>}} Detta graffält är beläget öster om byvägen från Håringe till Skeda och utbreder sig i öster och vester på en af naturen bildad ås eller vall med jemna åt norr och söder sittande sidor samt fortsättes, sedan det nått byvägen, längs utmed densamma åt norr, der ett hörn af en mad afbryter densamma. Vester om vägen finnas endast 4 små jordhögar. Hela fältet är beväxt med lång ljung; några björkar finnas äfven spridda här och der på detsamma. <i>Högarnes</i> antal är nu 50, deri inberäknade 2 <i>rör,</i> hvilka ligga längst i norr, men om hvilka jag ej kan fälla något bestämdt omdöme, huruvida de verkligen äro begrafningsrör, emedan de likna vanliga odlingsrör; såsom belägna på graffältet har jag dock ansett mig böra omnämna dem. Samtliga högarne äro runda, sakna fotkedjor och är af olika storlek. De flesta hålla 60 à 90 fot i omkrets och 2 till 5 fot i höjd. Några äro dock större; så mätte en, den så kallade Kungshögen, 195 fot i omkrets och 11 fot i höjd. Från denna höjd har man en storartad utsigt öfver Bolmen med dess många löfbeväxta öar. Vid foten<noinclude> <references/></noinclude> d32betc2wq5cihtai816k0ti09lszy1 104 196994 584517 584455 2024-12-26T09:33:58Z Gottfried Multe 11434 584517 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||225}}</noinclude>och som från hufvudet till höften höll 2 fot 7,5 tum, låg på den under gruset vidtagande fina sanden. Blott ett stycke bränd lera af tegelstenslik massa anträffades, eljest intet. Afståndet från hufvudet till venstra ytterkanten var 13 fot 8 tum; från fötterna till östra ytterkanten 10 fot 4 tum, till södra kanten 17 fot 3 tum, och till den norra 12 fot. Benen upptogos. {{sp|Högen 12}}. Diameter 10, höjd 1{{bråk|1|2}} fot, ljungbeväxt, bestående af hård klapperblandad jord; belägen jemte 3 andra, något mindre, högar vester om vägen. Dessa fyra små högar ligga afsides för sig sjelfva, tätt utmed varandra, på en ljungbacke ett par hundra alnar från de öfrige österut liggande högarne. Denna hög genomgräfdes till 4 fots djup under bottnen, men icke det ringaste tecken till ben, kol, lerkärlsbitar eller annat fanns. {{c|<b>Möcklagårds graffält.</b>}} {{sp|Högen 13}}. Diameter 30, höjd 5 fot; bestående af kullersten och jord samt beväxt med enbuskar, ljung och lingonris. I sydöstra delen, 3 fot från kanten, befunnos 7 <i>flata stenar,</i> den största 2 fot lång, liggande bland och på kullerstenar och emellan dem <i>kol</i> af löfved, <i>aska</i> och några få <i>benskärfvor.</i> Denna samling af flata stenar hade ursprungligen bildat en liten <i>kista,</i> som genom trycket af den ofvanför varande jord och stenmassan blifvit krossad. Fyra fot från södra kanten och 5 fot från förut nämnda flata stenar fanns ett litet kummel af mindre dylika, fjällikt lagda på hvarandra, så att de bildade en kägla, och derinom <i>aska,</i> men inga ben. Bredvid hittades ett par <i>jernbitar.</i> Den lilla stenkistans läge syntes hafva varit i nordost och sydvest. {{sp|Högen 14}}. Diameter 22, höjd 4 fot. Beväxt med lingonris; en stor buske sträckte sina rötter ända till bottnen. Högen, som bestod af jord och kullersten af mansbördas storlek och derunder, låg i en anlid eller backslutning, så att den vestra delen var blott föga höjd öfver marken, den östra deremot 4 fot hög. Sedan jorden och kullerstenarne blifvit borttagna, blottades en <i>hällkista,</i> 13 fot lång och 8 fot bred, till formen åttkantig med inåt lutande sidor. Den östra långsidan bestod af 3 stenar, den nordliga 5 fot lång, 2,3 fot hög, den mellersta 3,5 fot lång och den sydliga 3 fot lång. Den norra betäckte till 1,5 fots<noinclude> <references/></noinclude> tv8wtcje8m463lwcr9q8rvi29cfd6by 104 196996 584518 584457 2024-12-26T09:35:21Z Gottfried Multe 11434 584518 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||227}}</noinclude>{{c|<b>Bolmsö klockaregårds egor.</b>}} {{sp|Högen 16}}. <i>Triangelformigt,</i> lågt <i>stenrör,</i> hvardera sidan 42 fot lång med vinkelspetsarne i nordost och sydvest. Bestod af smärre kullersten, blandad med dylik af mansbördas storlek. Sidorna voro något inböjda; inga uppstående stenar funnos vid vinkelspetsarne. Något söder om midtpunkten märktes en liten fördjupning. Sedan stenarne blifvit bortplockade, påträffades just under denna fördjupning lemningarna efter en liten <i>stenkista,</i> hvars väggar dock voro nedfallna. Takstenen, hvars längd var 3,5 fot, hade tryckt ut den östra sidostenen. Kistan hade ursprungligen varit nära qvadratformig, emedan de 4 flata stenar, som tydligen utgjort sidorna, voro allesammans ungefär 3 fot långa. Sedan den nedfallna kullerstenen blifvit borttagen, befanns kistan öfverst innesluta ett 3 tum tjockt lager af hvit, fin <i>sand</i> och derunder <i>kol</i> och <i>aska</i> samt några få <i>brända ben.</i> I kolbädden hittades en <i>spjutspets</i> och munbettet till ett <i>betsel,</i> båda af jern. För öfrigt fanns intet. Spjutspetsen, närmast lik fig. 499 i ”Sv. forns.”, är böjd i en half rät vinkel, 2,5 tum från spetsen. I holken finnes på ena sidan ett litet nithål och der nedanför hälften af ett annat dylikt hål. Hela längden är 9,7 tum; holkens längd 3,5 tum. Munbettet är närmast likt fig. 523 i ”Sv. forns.”, men af rembeslagen finnas endast obetydliga lemningar; ringarne, 3,7 tum i inre diameter, af trinda, 3,5 linier tjocka tenar. {{c|<b>Hofs egor.</b>}} {{sp|Högen 17}}. Diameter 13, höjd 2,3 fot. Ljungbeväxt; jordmånen klapperblandadt grus. Inneslöt en <i>kolbädd,</i> som från öster till vester upptog en längd af 3 och från norr till söder 2{{bråk|1|2}} fot. Al hade blifvit använd såsom ved till bränningen. Endast några få <i>benskärfvor</i> anträffades och ibland dem en smal, mycket rostig <i>jernknif.</i> Knifven, hvars udd är afbruten, är nu 5,8 tum lång. Bålet hade blifvit afbrändt på den ursprungliga matjordsytan. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 6553kt9b55wmk86bgqb91jitfxe19lw 104 196997 584459 2024-12-25T16:49:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584459 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>upp till mig, och som kl. redan var mot 12, lade jag mig strax, af halkan mer än af dansen fatiguerad. <h3>''6 december.''</h3> Mådde jag Gudi lof rätt väl efter dansen, steg ock i god tid upp och satte mig till mina lektioner, som efter vanligheten försiggingo. Kl. 11 gick jag upp till stallet och därifrån en passant till notarien Vigelius och köpte några stycken porträtt. Sedan vi hade ätit, gick jag strax upp till mig och satte mig att arbeta. När lektionerna voro slutade, roade jag mig med att inregistrera mina nya porträtter. Kl. 8 kom Trollen till mig, då vi följdes åt ut och spatserade i det vackra och stjärnklara vädret. Efter en half timmas promenad kommo vi hem lagom till aftonmåltiden, hvarefter jag gick till mig och satte mig att arbeta, och så träget, att jag ej hörde hvad klockan slog, förrän hon klämtade tolf, då jag i fyrsprång skyndade mig till sängs. <h3>''7 december.''</h3> Kontinuerade den besvärliga halkan och var nästan fördubblad af den lilla frosten, som följde på regnet på söndagskvällen. Kl. 11 gick jag upp på stallet, men fick i dag ej rida för stallmästaren själf, emedan han af sin gikt plågad måste i dag hålla sängen. Jag red i stället för kvartermästaren Sundberg, som är gubbens äldsta och bästa elev. Efter ridningen gick jag in till stallmästaren, för att informera mig om hans hälsa. Med posten i dag hade jag inga bref, hvilket nog inkieterade mig. Icke desto mindre satte jag mig att skrifva ett långt bref hem till min fru mor samt<noinclude> <references/></noinclude> dw5rcqgougkk7tea4dlfhni1e3bbv1a 104 196998 584460 2024-12-25T16:51:33Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584460 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ett till min bror. Kl. mot 7 slutade jag min post, och då kom unga Stierneld och bad mig äntligen följa med till Consistorium Academicum för att med min magister Lundströms bistånd få se matrikeln öfver studenterna. Som det var konsistoriesammanträde, måste vi till någon annan dag uppskjuta ärendet. Vi besökte sedan en magister Nordin, som är Amanuensis Bibliothecæ och tillika känd för sina stora samlingar af manuskripter. Han visade oss några af de allra raraste, i synnerhet kungl. personers handbref och bland andra ett ganska nätt och väl affattadt från Maria Leczinski i Frankrike till vår drottning Ulrika Eleonora den yngre. Vi kommo oss så in i manuskripterna, att vi glömde mattiden och gingo för den skull till det Ekermanska spiskvarteret, där vi åto en liten måltid och gingo så hvar och en hem till sitt. <h3>''8 december.''</h3> Mådde jag väl något bättre, men var dock ej alldeles bra i mitt hufvud, icke dess mindre klädde jag mig strax och som jag fick höra att stallmästaren ännu ej var frisk utan sängliggande, brydde jag mig ej om att gå upp och rida, utan gick i stället strax jag blef klädd upp i consistorium, där baron Oxenstierna stod sin kansliexamen och grefve Bonde sin commerciorumexamen. Oxenstierna examinerades först af profr. Sleincour, sedan af Georgii, så af Ihre och sist af professor Ekerman, som radoterade af ålder, mängde in en hop barnsliga frågor, etc. så att hela auditoriet, som var ganska talrikt, skrattade helt högt åt gubbens examinering. I öfrigt stod Oxenstierna sin examen med det utmärktaste beröm och heder.<noinclude> <references/></noinclude> nvvtje90yg6jml2s45rab3p6pbys88p 104 196999 584461 2024-12-25T16:55:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584461 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Grefve Bonde examinerades i rummet innanför, först af professor Georgii, sedan af professor Bergman, så af archiatern von Linné och sist af professor Berch. Äfven han stod sin examen rätt väl och svarade bra på alla frågorna, utom angående guldvikterna, som mankerade för prof. Bergman. Detta var ej så underligt i anseende till Bergmans myckna noggrannhet vid sin examinering. Ifrån Consistorium, där mest alla porathianerna voro samlade, följdes vi åt hem till Skyttehuset. Strax efter måltiden gick jag och några af de andra och sökte först Oxenstierna och sedan Bonde, för att quam solemnissime få felicitera dem, men råkade ingendera hemma. Sedan gick jag hem till mig och satte mig att arbeta litet, till kl. mot 7, då jag gick till Trollen, hvarest jag äfven träffade grefve Bonde, och där satte vi oss att spela litet l'hombre. <h3>''9 december.''</h3> Hade redan blifvit ett kosteligt åkföre, ty utom den starka isgatan, som i så många dagar frusit till, föll i går mot aftonen och mest hela natten en så tillräcklig myckenhet snö, att mest alla i dag äro ute med sina slädar för att probera föret. Kl. mot 11 gick jag upp på stallet, hvarest jag efter vanligheten red min timma, ehuru gubben ännu höll sig inne för sina giktplågors skull. Sedan vi hade ridit, gingo vi alla in för att informera oss om hans befinnande, då gubben som vanligt ganska graciöst tog emot oss. Ehuru sjuk, satte han sig dock att för oss explicera alla sina hästmålningar och hvilka hästraser äro de bästa, de starkaste och vackraste, deras degenerationer o. s. v. Sedan demonstrerade gubben hela manegen igenom samt hvart och ett lands särskilda posityr m. m. Ifrån<noinclude> <references/></noinclude> k75flyt9611cw68ht5fjad0ixyuap1y 104 197000 584462 2024-12-25T16:58:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584462 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>gubben gingo vi ned för att äta, och efter slutad måltid gick jag strax upp i mina rum och satte mig att arbeta. Min magister kom till mig på sin timme och lektionerna fortsattes efter vanligheten till kl. 7, då Trollen och Palén kommo till mig, och proponerade mig i anseende till det vackra vädret och goda föret att fara ut och åka med dem. För att få motion var jag med härom, hvarpå vi togo tvenne hästar och bondslädor på gästgifvargården och åkte ned åt Kungsängen, då vi på vägen träffade unga Jacobsson, som bad att få åka med, hvilket beviljades eftersom vi förut voro 2 på den ena och allenast en på den andra slädan. Således åkte Palén och Jacobsson på ena slädan förut, och jag och Trollen på den andra efteråt. Sedan vi åkt ett stycke ut på Kungsängen, foro vi tillbaka in till staden och ned emot Svartbäcken, då vi dock kommo att skilja oss, emedan jag och Trollen, som kommo sist, ej sågo annat än att de andra farit gatan ända fram, fastän de vikit af åt vänster. Orsaken härtill var den, att en hop fulla och galna studenter, 10 à 12 till antalet, som maskerade i afton voro ute och gingo grassatim, hade ställt sig för gatumynningen. Jag som ännu trodde, att det var vårt sällskap, frågade dem, hvarför de höllo stilla, då en af studenterna med hög röst svarade: »Jo för att få vara i herrarnas angenäma sällskap.» Den komplimangen föreföll mig så näsvis, att jag tänkte svara, därest jag icke i detsamma fått se dem vara fulla allihop och maskerade, och då tyckte jag, som gamla ordspråket säger: Bättre fly än illa fäkta. Jag körde därför på med full fart, hvarvid detta packet, som formerade en häck utför hela den gränden, där jag skulle fram, en passant utöste många<noinclude> <references/></noinclude> j7fa1e5w24rruasrs4akbwjoa21hqn6 104 197001 584463 2024-12-25T16:59:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584463 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>försmädliga lyckönskningar till resans fortsättande m. m. Jag låtsades dock ej höra dem, utan kom slutligen ifrån byket, då vi körde ned till Svartbäcksgatan, för att råka vårt skingrade sällskap. Först då vi åter kommo till gästgifvaregården träffade vi dem. De hade varit långt värre ute än vi, ty 8 à 10 af studenterna hade hoppat upp på släden och kört i fullt sträck, så att hästen börjat skena och säkert skulle slagit sönder både släde och fimmerstänger, därest intet Palén kastat sig emellan en vägg, då han ock så när brutit armen af sig. Från den skjutsen följdes vi åt till Poraths och åto, hvarefter hvar och en gick till sitt, men just som jag var i begrepp att kläda af mig, kom Oxenstierna och bad mig komma ned och åka med sig. Han hade släden stående strax nedanför porten, hvilket anbud jag ock emottog, dock med villkor att åkningen ej längre skulle pågå än en half timma. Vi begåfvo oss af och allt gick väl, så länge vi hade jämna gatorna, men när vi skulle utför den stora hala backen vid posten, började hästen, som hade för kort rede, att skena och stjälpte i kull slädan, så att både jag och Oxenstierna föllo af, dock utan att det ringaste stöta oss. Hästen stannade lyckligtvis mot en vägg, och vi intogo åter våra platser, som vi ej sedan behöfde lämna. Kl. precis 10 kom jag hem, och steg af i hvalfvet, och Oxenstierna körde därifrån hem till sig. <h3>''10 december.''</h3> Töade det så starkt, att föret smälte bort. Lektionerna fortsattes efter vanligheten; kl. 11 var jag uppe och red, för Sundberg, som mycket värdigt representerade stallmästaren. Sedan jag varit en liten stund<noinclude> <references/></noinclude> lahzyemilyn3lh2nd1jc5qjzay25wk0 104 197002 584465 2024-12-25T17:01:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584465 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>inne hos gubben och hört efter hans hälsa, som nu Gudskelof dagligen bättrades, gick jag ned och åt samt strax efter måltiden upp i mina rum, för att emottaga posten, med hvilken jag hade den fägnaden att få bref ifrån både min mor och bror, som försäkrade mig om bägges välmåga. Min farbror hade också i dag hedrat mig med bref, hvaruti han bjöd mig till Cathrinedal till julen. Sedan mina lektioner voro slutade, satte jag mig strax att besvara alla dessa brefven, hvarmed jag ock just i knappaste laget till kl. 7 slutade. Kl. 8 gick jag öfver till Trollen, då vi efter en liten stund följdes åt till Poraths. <h3>''11 december.''</h3> Hade föret genom regnet gått bort, så att marken nästan var alldeles bar, utom på några ställen, där den gamla isgatan ännu låg kvar och gjorde en odräglig halka. Lektionerna fortsattes på förmiddagen efter vanligheten, och kl. emellan 11 och 12 var jag uppe och red. Stallmästaren mådde ännu ej så väl, ehuru han var på bättringen, att han själf kunde gifva lektion, utan var Sundberg i hans ställe. Sedan jag slutat rida och gjort en liten kort visit hos gubben, gick jag hem till Poraths. Efter slutad måltid kl. 2, gick jag tillika med unga Palén och Trollen till kvartermästaren Sundberg, hvarest alla som rida för gubben skulle skrifva upp sina namn, vilken lista sedan insändes till hans m:t Konungen enligt dennes befallning till stallmästaren. Jag som var en af de äldsta eleverna kom således att skrifva mitt namn först, och alla de andra efteråt. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> e5j78qea1pghxg7oyknbss8tkbwoe11 104 197003 584468 2024-12-25T17:04:54Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584468 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h3>''12 december.''</h3> I anseende till det ruskiga och töande vädret vågade jag för hälsans skull ej gå i kyrkan, utan höll i dess ställe min egen lilla gudstjänst hemma ur min postilla. Under det jag klädde mig, hade jag visit af Oxenstierna, Falkenberg, Gyllenborg, Lagersvärd och några flera. Strax efter middagen gick jag till unga grefve Bonde och baron Sparre och gick med dem, då visittiden var inne, upp på slottet. Där råkade vi kanslirådet Ihre med dess fru. Jag kom att fastna i en konversation med öfverståthållaren och måste sitta och detaljera för honom hela passagen med min salig herr fars arrestering, hans sista samtal med konungen etc., så att det började draga nog långt ut. När jag tänkte gå, och skulle bjuda farväl, blef jag efter vanligheten mycket graciöst kvarbjuden till aftonen, men som de öfriga af sällskapet då redan hade tagit afsked, utan att blifva kvarbjudna, emottog jag ej för denna gången den mig tillbjudna hedern. Ifrån slottet gick jag och gjorde en visit hos archiatern von Linné. Han var hemma, men hans fru och döttrar ute på visiter. Gubben satt och talade om fordna experimenter, som han under sin [[Carl von Linnés resa till Skåne 1749/7 juni|skånska resa]] gjort hos min salig herr far, på hans gård i Skåne. Sedan jag suttit vid pass en timma och diskuterat med gubben, gick jag till unga Gyllenborg, som mådde illa i sina tänder, hvarifrån jag ej gick förrän kl. var 8 slagen, då jag gick hem. Efter slutad måltid följde Jacobssönerna mig upp till mig, och sutto ända till kl. 11 och pratade med mig. <h3>''13 december.''</h3> Fortsattes lektionerna. Just som jag kl. 11 skulle gå upp på stallet, fick jag ifrån bokhandlaren Swederus,<noinclude> <references/></noinclude> kps1wqg9rwxcsh9ey66292tbdibnyq6 104 197004 584470 2024-12-25T17:07:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584470 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>som varit i Stockholm, ett litet paket från archiatern Heidenstam med hans elexir uti. Sedan jag med ett par mynt regalerat ambassadören, gick jag upp på stallet och red för stallmästaren, som själf höll kordonen. Sedan vi hade ridit, uppehöll oss gubben en lång stund med en gammal historia om hur tsar Peter I hade pryglat en af sina magnater etc. Ifrån stallet gick jag hem och åt och från bordet upp i mina rum, där lektionerna efter vanligheten fortsattes. Emot aftonen kom doktor Svedelius till mig, då vi sutto en lång stund och pratade om min sjukdom etc. Han sade, att jag ej skulle lefva öfver Saxons trettio år. Utom det att doktorers ord ej alltid äro så synnerligen att tro på skulle det ej bekymra mig, ty sker det blott i en salig stund, så har jag alltid lefvat länge nog. <h3>''14 december.''</h3> Skedde lektionerna efter vanligheten till kl. 11, då jag, i stället för att gå upp och rida gick i kyrkan och besåg rektorsombytet, som med en akademisk och pedantisk solennité skedde i domkyrkan. Den hittills varande rektor magnificus Pehr Clevberg afträdde rektoratet till professor Sidrén och öfverlämnade till honom med en latinsk oration alla insignia academica, nämligen akademiens konstitutioner, nycklarna af silfver och guld som betyda makten att disponera akademiens skatter, sigillet samt det stora album studiosorum, hvari de härefter blifvande studenterna skola inskrifvas. Allt detta skedde under en tämligen vacker musik af pukor och trumpeter, i en med röd sammet öfverklädd katheder, som var uppsatt i koret framför altaret, hvarvid båda cursorerna i sin dräkt med kåpor och spiror<noinclude> <references/></noinclude> 2a1bjgsos5muaw453wi0xa75e3prlnu 104 197005 584472 2024-12-25T17:11:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584472 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>stodo. Sedan ceremonien var förbi, hölls en liten bön från predikstolen, och därefter marscherade hela processionen under musik ut igen, företrädd af cursorerna och akademivaktmästaren med stafven i hand. Processionen gick till konsistorium, därifrån den ock kommit. Efter middagen gick jag upp för att emottaga min post, som denna gången var ganska vidlyftig, ty utom trenne bref hemifrån Finland hade jag äfven bref från Kinninmundt och min farbror, som också skickade mig en begärd penningsumma. Jag satte mig strax efter deras läsande att skrifva, men hann ändå ej att sluta min post förrän kl. öfver 7, så att min dräng hade ganska mycken svårighet att kunna få in brefven, i anseende till den plumpa postmästaren. Sedan vi hade ätit aftonmåltid, gick jag upp till mig och satte mig att skrifva och lade mig så där ungefär kl. mot 11. <h3>''15 december.''</h3> Fortsattes lektionerna efter vanligheten, men kl. 11 var jag uppe och red, och därifrån gick jag ned på akademierna först i Carolina, där unga Wertmüller under professor Bergman responderade: <i>De fonte Acidulari Dannemarckensi</i>, och sedan i Stora gustafvianska auditoriet, där en östgöte vid namn Een under en magister Duvárus responderade: <i>De functiones Animæ humaná Ætate Infantili</i>, och båda rätt väl. Sedan jag hade ätit middag gick jag först upp på biblioteket och sedan därifrån hem och satte mig att arbeta, till kl. emot 7, då jag gick till Trollen, där vi roade oss med att spela kadrilj med 7 kort, till kl. emot 9, då vi allesammans följdes åt till Poraths. Efter måltiden följde Lagersvärd, som också var en af l'hombrespelarna, med mig<noinclude> <references/></noinclude> qk8ty8vwytbhppzzhv26jtgnamz9tem 104 197006 584473 2024-12-25T17:14:35Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584473 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>upp och satt hos mig till kl. mot 10, då han gick hem och jag efter min vanliga aftonlektyr lade mig till hvila. <h3>''16 december.''</h3> Började det åter att bli något hopp om före, ty utom att marken var ganska frusen, var himmelen mulen och vädret så tungt, att man kunde med ganska stor visshet vänta snö. Lektionerna fortsattes efter vanligheten till kl. 11, då jag gick upp på stallet och red, hvarest en major Klingsporre, baron Friesendorff, grefve Leijonstedt och några flera herrar voro spectatörer. Gubben var i dag vid ett ganska smutsigt humör, och par consequence vankades det bannor för det som annars kunnat få beröm. Med ett ord att säga, så dugde hela ridningen ingenting i dag för gubben, och ehuru han ganska litet sade åt mig, emot hvad de andra fingo, måste jag tillstå, att jag aldrig sett gubben vara så ond och vid så elakt humör. Efter ridningen gick jag, baron Rudbeck och några flera upp i ärkebiskopens sal, hvarest i dag 9. st. prästgesäller blefvo til präster af gubben själf i hela sin skrud vigde och gjorde. Som den ceremonien föreföll mig ganska löjlig, vill jag här anföra honom till hela sin vidd. När kl. slog 12 öppnades dörren till gubbens förmak, hvarest hela prästeskaran var församlad, då också i salen börjades med [[Kom, helge Ande, Herre Gud|<i>Kom Helge Ande, Herre god</i>]]. Under det sista versen sjöngs skedde marschen ut i salen, hvarest ett litet altare med en pall framföre samt ett med rödt kläde öfverklätt skrank var gjort, på följande sätt, nämligen först alla de 9 prästgesällerna en och en i sänder, i mässkjorta, med hvar sin mäss-<noinclude> <references/></noinclude> j2gkwuonwsbniayptvvhppvxgrpr7ag 104 197007 584476 2024-12-25T17:25:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584476 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hake och bibel under armen, sedan ärkebiskopen i mässkjorta samt därofvanpå korkåpan, tjockt med silfver och guld broderad. Efter honom följde alla 4 theologie professorerna, Hydrén, Amnell, Clevberg och Hesselgren och sist magister Schikt, syssloman vid domkyrkan. Gubben lade sig strax på knä för altaret, och prästerna föllo ned för sitt skrank, de 4 theologerna blefvo stående, 2 på hvar sin sida om altaret midt emot hvarandra. Sedan ''Kom Helge Ande, Herre god'' hade sjungits, gjorde ärkebiskopen en liten förmaning, <i>att bedja Gud om nåd till detta verk</i>, då psalmen {{Samma som|på|Q=Q2005040|ord=<i>Nu bedja vi dig Helge And</i>}} sjöngs. Därefter gjorde gubben en oration till dem som skulle blifva präster och gjorde dem sedan en hop frågor, som de alla med ja! besvarade. Sedan upplästes af magister Schikt hvars och ens kallelse till präst och därefter upplästes först af domprosten Hydrén och så af de andra 3 theologerna stycketals hvad Paulus i sina epistlar talar om lärare. Och därefter förestafvades dem den svåra och nästan omöjliga eden, som de med 2 finger å bibeln och somliga med rinnande ögon och darrande händer aflade. Sedan den var aflagd, satte ärkebiskopen på hvar och en deras mässhakar, och lade därefter sina händer på deras hufvuden och läste Fader vår, börjandes ifrån den första med Fader vår och slutande med Amen på den sista. De andra theologie professorerna lade nu sina händer på deras hufvuden. Sedan gubben därefter gjort en bön och förmaning till dem, sjöngs de sista verserna af: <i>O Helge And kom till mig in</i>, hvarunder den processionen i samma ordning som den kommit, tågade tillbaka in i gubbens förmak, hvarefter sedan psalmen var utsjungen dörren till detta igenslogs. Således<noinclude> <references/></noinclude> 38btpoo3i5m8dupveotw7tqpx4w1j4j 104 197008 584477 2024-12-25T17:27:49Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584477 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>slutade denna besynnerliga ceremoni, som föreföll mig nästan katolsk och erinrade om marschen till offringen i Ödets Tempel i <i>Thetis och Pelée</i>. När gubben kom ut i sin skrud, tyckte jag mig se gamla biskop Trolle eller Olaus Magnus i forna tider i sina förrättningar. Eljest var ceremonien rörande i anseende till gubbens ålder. Han förrättade dock ganska bra sin syssla. <h3>''17 december.''</h3> Kl. emellan 11 och 12 var jag uppe och red, då gubben var vid ett ganska godt och mycket bättre humör än förra dagen, och från stallet gick jag hem. Efter måltiden satte jag mig strax att skrifva och expediera en ganska vidlyftig post, ehuru jag med dagens post ej fått bref. <h3>''18 december.''</h3> Hade det under natten fallit så mycket snö, att föret, äfven om det ej skulle blifva bättre, ändå i händelse af behof vore fraktikabelt, hvilket hjärtligt fägnade mig och alla andra, som tänkte resa bort öfver helgen. Lektionerna fortsattes efter vanligheten, och kl. 11 gick jag upp på stallet för att rida. Efter middagen kom min magister, då vi satte oss att arbeta och fortforo därmed tills kl. emot 7, då Oxenstierna och grefve Gyllenborg kommo till mig och voro kvar ända till supén. <h3>''19 december.''</h3> Gick jag för köldens skull ej i kyrkan, utan höll min Gudstjänst hemma med min lilla postilla. Efter middagen gick jag upp i kyrkan och hörde på vote-<noinclude> <references/></noinclude> 1d9jl1f6ywedljo3svurfiji93vrsmk 104 197009 584479 2024-12-25T17:42:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584479 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ringen till stadskaplanssysslan, som nu förevar och hvarvid en magister Jung fick de flesta rösterna. Därifrån gick jag upp till kanslirådet Ihre, och skaffade mig under pretext att taga afsked till min förestående julresa ett af hans porträtt. Sedan jag varit där en stund, gick jag upp på slottet, där jag strax blef kvarbjuden på en liten bal, som utgjordes af fröknarna Linné, mamsellerna Le Fevre och Söderberg m. fl., samt af kavaljerer Gyllenborg, Oxenstierna, Lagersvärd, jag och några flera. Vi dansade oafbrutet ända till kl. öfver 11 och blefvo ej hindrade af soupén, ty den anställdes så artigt, att hvar och en åt à son aise och kunde dansa dessemellan. Kl. 11 när sällskapet började skiljas åt, gick äfven jag till mitt kvarter, sedan jag först rekommenderat mig hos öfverståthållaren och hans fru, och af dem emottagit många hälsningar till Cathrinedal. <h3>''20 december.''</h3> Började det att frysa svårt på den lilla snön, som var, hvilket för årsväxten också är umgängeligt. Lektionerna fortsattes som vanligt utom ridningen, som jag ej brydde mig om, i anseende till de få dagar af veckan, jag hade kvar, och dessutom var jag föga hugad att vara länge ute i kölden. Sedan jag hade ätit, nödgades jag dock trots kylan gå ut att göra några afskedsvisiter nämligen hos professorerna Linné, Georgii m. fl. Slutligen stannade jag hos grefve Gyllenborg, hvarest jag var ända till kl. 8. Efter aftonmåltiden gick jag in till bibliotekarien Filenius och spelade ett par partier schack. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> sipyl0pvt15x6oddka1t2zz36461ee1 104 197010 584480 2024-12-25T18:24:03Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584480 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h3>''21 december.''</h3> Hade kölden väl något gifvit sig, men det var dock tillräckligt vinterväder. Kl. 10 gick jag upp på Academia Gustaviana och hörde på bergsrådet Söderhielms son, som under professor Solander med all heder responderade <i>De jure peregrinorum in Patria</i>. Magister Lundström opponerade primus, och en vestmanlänning vid namn Norström secundus samt unga Heidenstam extra. Kl. 12 slöts akten. På eftermiddagen satte jag mig att skrifva. Som jag inga bref hade, var posten dock ej större än att jag hann sluta till kl. 4. Då gick jag efter formell invitation på kort till professor Boudrie, där Söderhielms disputationskalas firades. Sedan vi hade druckit kaffe, framsattes spelborden, då jag, akademisekreteraren Flygare, adjunkten Hernberg och magister Raméen spelade kadrilj med 7 kort vid ett bord, dock ej högre än sju åhl (?). Vårt spel gick ganska jämnt ända tills vi skulle äta, som skedde kl. ungefärligen ½ 9, men sedan vi återkommo från bordet, började lyckan att mera debitera sig för doktor Hernberg. Punschglasen, som nu också framräcktes gåfvo mera kurage, så att spelet så när aldrig blifvit slut, men äntligen gick sista hvarfvet kl. 11, och då det kom till likvidationen, hade jag ej tappat mera än en plåt, som också var den allra modigaste förlust någon spelare på kadrilj skulle hafva gjort. <h3>''22 december.''</h3> Lagade jag mig till min resa och packade in samt höll mig hela dagen mest inne, utom mot kvällen, då jag på en half timme gick öfver till Nosocomium och<noinclude> <references/></noinclude> mkrsd2ef8c6ar9rxw2537m5lvkcyws0 104 197011 584481 2024-12-25T18:26:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584481 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>tog afsked af Rosenstein. Jag hade eljest i dag en ganska stor hop afskedsvisiter, både af vestmanlänningar och andra mina connaissanser. <h3>''23 december.''</h3> Ehuru det var ganska knappt med snö, beslöt jag mig dock för att använda släde. Alla människor afrådde mig, men jag visste, att om jag toge vagn, skulle jag ändå sedan tillbaka till Upsala nödgas taga släda och lämna vagnen efter mig. Sedan jag tagit afsked af mademoiselle Porath och alla hennes matgäster, begaf jag mig af kl. 10 f. m. i ganska kallt väder. En half mil från Upsala räckte föret något så när, men sedan släpade det mest i sanden, så att jag ej förrän kl. 1 på middagen ankom till Säfja, som ej ligger mer än ¾ väg från Upsala. Där gjorde jag min middag af den matsäck, min värdinna hade skickat med, men hade säkert äfven fått äta kvällsvard där, ty allt hållet var utgånget, så framt ej en bonde, som skjutsat dit, godvilligt påtagit sig att skjutsa mig till Tunalund, N. B., dock mot betingad dubbelskjuts, hvilken jag gärna gaf, för att slippa att passera natten här. Gästgifvaren och gästgifverskan, som förr hade tjänt hos min farbror på Cathrinedal, öfverhopade mig med välmening, när de fingo höra mitt namn, och ibland annat visade de min skjutsbonde en väg öfver en sjö, som ehuru den ginade 1 mil dock ej behagade mig, i anseende till den lilla frost, som varit, men när de sade mig, att man på annat sätt ej kunde hjälpa sig med släde, nödgades jag gå med på förslaget och afreste kl. ½ 3 e. m. Sedan jag kört öfver en hop ängar, kommo<noinclude> <references/></noinclude> s1leyjr9t0jfvzplt62coke3reuhvru 104 197012 584482 2024-12-25T18:30:07Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584482 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vi änteligen till den omtalta sjön, som var på ena sidan af en å kringskuren. Isen var ej mera stark än han behöfde vara, ty för hvart steg hästen tog, slog det stjärnor och brakade i isen, men dock gick det Gudi lof väl öfver, så att jag kl. ¼ till 6 lyckligen kom till Tunaland, som var sista gästgifvaregården. Jag ville också därifrån taga släda; men hållkarlen och alla försäkrade mig, att det var omöjligt, jag måste därföre låta mig nöja och låna en gammal rankig chaise, som gästgifvaren tillböd mig och med hvilken jag också lyckligen anlände till Cathrinedal, kl. ½ 7. Jag trodde helt visst, att jag skulle finna min farbror där före mig, men fick af min tant veta, att han ej var att vänta, förrän efter midnatt. Vi sutto därför uppe för att afbida hans ankomst och hans julfrämmande, f. d. kammarherren baron Herman Wrangel, med dess fru, en född Rosen, samt tvenne små döttrar. Jag hade hunnit så väl undan, att just som jag tog landsvägen åt Cathrinedal, kom hela kungssviten körandes, som tillika med hela hofvet for till Ekholmsund, för att passera julen. Kl. litet öfver 12 ankom äntligen min farbror, med dess förenämnda sällskap, då vi strax satte oss att äta. Efter slutad måltid gick hvar och en för att hvila ut efter resan. <h3>''24 december.''</h3> Sof jag ut ända till kl. mot 11, då jag steg upp och klädde mig. Kl. 12 kom min farbror upp och klädde sig och lämnade mig då ett ganska kärkommet bref från min kära mor, som försäkrade mig om dess välmåga och hvilket jag strax satte mig att besvara.<noinclude> <references/></noinclude> 9ah6lw95wmhanajmv2tq2dl9v86a90j 104 197013 584483 2024-12-25T18:33:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584483 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>För middagens skull måste jag hålla upp litet med mitt skrifvande, men så snart vi hade ätit, satte jag mig åter därtill, och hann äntligen expediera brefvet och afsända det till postgården kl. 7 om aftonen. Då vi åto om aftonen, hade fröken Ekestubbe, för att roa sällskapet, inventerat en hop löjliga julklappar, såsom till exempel åt yngsta fröken Wrangel, som hette Anne Cathrine och därför af sina föräldrar kallades »Katten», en liten svart katt i en ask, med påskrift till »Fröken Katten», med flere sådana roliga upptåg för hela sällskapet. Men ingen ting var dock möjligt att roa mig, som au fond du coeur hade för stor åminnelse och regret af den glada julafton, jag för ett år sedan passerade, helt ensam med min far och mor, men då jag tillika hade en trist förnimmelse af, att det skulle vara den sista vi tillhopa passerade. Detta sade jag äfven, då min salig far kom in och skulle äta, samt fann mina rum illuminerade (emedan supén där var anställd) och därföre raljerade mig: »Ja, jag har gjort det därför, att jag nu har den äran att äta julgröten tillsamman med mina nådiga föräldrar, ty Gud vet, om det sker mera och hvar vi äro nästa år så här dags.» Vid detta svar kände jag just som en bedröflig aning af det som sedan skedde, och hvilket så fäste sig i mitt minne, att jag redan strax började frukta för det, som därpå klagansvärt följde. Men för att återkomma till det nuvarande, så fullföljdes måltiden med all belåtenhet och sedan den var slut, satte sig herrskapet, d. v. s. farbror och faster samt baron Wrangel med dess fru att kontinuera sitt påbegynta spel, medan ungdomen blef ute i salen och roade sig tills spelet var slutadt och alla gingo till hvila. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 31805p4xyjuyxxm51axgl9t5hp71bwm 104 197014 584484 2024-12-25T18:37:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584484 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h3>''25 december.''</h3> Sedan alla druckit thé och blifvit klädda, hölls gudstjänst. Efter middagen framsattes spelborden, och alla barnen började leka, men jag och fröken Ekestubbe samt mamsellen satte oss att prata och hålla konversation, hvarmed vi roade oss ända tills aftonmåltiden bars in. <h3>''26 december.''</h3> Hade min farbror till middagen budit alla sina grannar, som trots det dåliga föret kommo i slädar kl. ½ 2, nämligen från Nyborg kaptenen och riddaren Drufva med dess fru och son, och dess informator, samt från Skielstad öfverhofintendenten Schönfeldt med dess fru och dotter samt dess son, hofjunkaren Schönfeldt. Dinérn var ganska magnifik. Efter dess slut och kaffedrickningen sattes spelborden, då vi, som inte spelade, sutto och konverserade samt roade oss annars med några små attrapper etc. ända tills matdags, då vi hade en lika kostelig supé som dinér. När vi stego upp från bordet, var kl. redan mot 1, hvarföre man skyndade sig att ända betarne, och kommo de änteligen att resa kl. vid lag 2 om natten. <h3>''27 december.''</h3> Passerade som de förra dagarne och lika lättjefullt, utan någon variation, nämligen med sofva, äta, dricka, prata och så åter sofva. Dock var jag i dag tillika med kusin Ekestubbe ute för att få litet motion och frisk luft och promenerade på isen på den stora sjön, som ligger strax nedanför gården och som därigenom att ingen snö fallit var så glansk och hal som ett spegel-<noinclude> <references/></noinclude> smxwbugsvwcebrmm87ecwg05hhr2w0s 104 197015 584485 2024-12-25T18:39:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584485 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>golf. I kväll kom spelet att draga nog långt ut, så att vi ej förrän kl. 2 gingo till hvila. <h3>''28 december.''</h3> Började jag strax om morgonen med min nyårspost, som var ganska vidlyftig och bestående af mer än 20 bref. Jag måste hålla upp därmed för måltiden, men satte mig åter troget därtill igen, strax efter middagen, och kontinuerade till kl. 6, då jag måste aflösa min farbror och taga hans kort, emedan han hade något angeläget att skrifva. Efter supéns slut återtog han sina kort, då jag gick upp i mina rum och fullföljde mitt arbete ända tills kl. inemot 1, då jag lade mig. <h3>''29 december.''</h3> Användes dagen på samma sätt med skrifvande, och till min posts expedierande, som dock var mycket för stor, att på 2 dagar hinnas färdig, i synnerhet som så mycket af dagen gick bort med att äta och dricka. Jag kunde dock använda hela eftermiddagen till skrifning, ty lyckligtvis saknades ej min lilla person, emedan herrskapet voro så inbegripna i sitt spel, att de visst ej frågade efter något annat än korten. Sedan vi ätit och efter spelets slut en liten stund suttit och pratat, bland annat om andarna, samt anfört en mängd exempel om dem, åtskiljdes sällskapet och hvar och en gick till sitt logement. <h3>''30 december.''</h3> Hann jag änteligen fullborda hvad jag de andra dagarna arbetat på, så att jag kl. 6 om aftonen hade<noinclude> <references/></noinclude> 822oyshhgg8hrsiu82y5sqxfcnxzm0n 104 197016 584486 2024-12-25T18:43:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584486 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>den tillfredsställelsen att kunna slå ihop min post. Annars var ingen förändring i lefnadssättet, utan lika orklöst och lättjefullt passerades den dagen som de andra med äta, dricka, spela och sofva. Det vore visst ett litet helvete på jorden, om en människa skulle vara bunden vid en sådan lefnad all sin lifstid; åtminstone tror jag, att det förnämsta nöje, man här i världen kan hafva, är att ständigt och nyttigt vara ockuperad. <h3>''31 december.''</h3> På förmiddagen skref jag för min farbror till hans excellence Ribbing till Ekholmsund, dit han skickade 6 st. buteljer hemgjordt, gammalt och mycket välsmakande körsbärsvin present till konungen — och hvarföre han erhöllt den nådigaste tacksägelse. Det budet, som var till Ekholmsund, berättade för oss, att den odödlige store general Sprengtporten dagen förut dit från sin finska resa ankommit. Således befanns min gissning vara ganska sann, då ryktet spriddes ut om hans oförmodade död. Strax vi hade ätit blefvo alla samteligen genom ett bud från Nyborg, som kapten Drufva äger och som endast ligger ½ mil från Cathrinedal, ditbjudne till andra dagen på en stor kollation. Emellertid sattes spelborden efter vanligheten, men pour la rarité du fête slöts partiet till matdags. Strax efter måltiden föll det gubben in, att vi skulle dansa ut det gamla året. Han lät därför kalla ned sin kusk, som spelte på fiol, och började själf den lilla balen, hvarmed vi fortforo ända till kl. öfver 12. Kl. 1 önskade jag nyår åt samteliga herrskapet, och sedan de komplimangerna blifvit hos och af alla aflagde, ville<noinclude> <references/></noinclude> 4xp0if37lfk5hr2hmalqj6r9687d86i 104 197017 584487 2024-12-25T18:47:47Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584487 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>det gamla herrskapet innan vi gingo och lade oss, dricka det gamla årets skål. Till den ändan inbars vin och vatten, och så följde sång och skålar, ända till kl. mot 3. För mig, som i synnerhet vid årsskiftet kom ihåg den stora förlust och bittra afsaknad, jag detta år fått erfara och vidkännas, kunde detta ej vara vidare angenämt, men jag måste dock hålla ut med de andra och gick ej heller förrän allt sällskapet åtskiljts upp i mina rum. Härmed slutar nu journalen för detta år. Herre Min Gud! Om det är Din helga vilja, så låt mig slippa att öfverlefva flere så svåra, bittra och olyckliga år. Styr ock för öfrigt, så väl i detta nya kommande, som i alla påföljande år mig med Din heliga Nåd, och låt mig med ord, tankar, gärningar och all åhåga endast söka efter ditt rike och dess rättfärdighet! Ja Herre Min Gud gör mig däraf i nåder delaktig, sedan jag till ditt behag hunnit genomsträfva denna slippriga vädjobanan, gör då för öfrigt med mig som dig täckes, både i lifvet och döden. Om du behagar göra min lefnad här ljuf eller svår, vare allt Din helga vilja undergifvet, allenast Du i en salig stund förlossar och förer mig från denna jämmerdalen till Din eviga fröjdesal, att med alla utvalda få lofva och prisa Dig i allan evighet. ''Amen!!'' <poem>Den Gud, som Alt så vist, ifrån dess början ledt, som med en enda vink all skapad ting Regerar, har af Sitt visdoms diup hvart ett de gränsor giedt. som ingen dödlig magt förminskar el’ förmerar. Han, som re'n verdsens lopp från första början skådat. Han så dess tidehvarf och skiften stakat ut, At Alt från Paradis en Allvis styrsel bådat Som re'n från början styrt, och styrer Alt till slut.</poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> eoqoeszi80uswb18yvv2dna5kx8nlpj 104 197018 584488 2024-12-25T18:54:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584488 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><poem>De stora lagar Gud har i Naturen skrifvit gå under Hans beskydd jämt till de mählen fort, Som dem, från börjans tid, af Honom gifna blifvit, Och dem, hans Allmackts hand så vist för All ting gjort Af samma Allmackts lag et år vij åter ända, Att Af ett annat nytt här nya skiften få; Hvars växling billigt oss dock bör till spegel lända Hur vij vår vandrings slut ock mera nära nå. Hvad Oss i detta år så sorgligt ämne blifvit, Det har Den Högste giort, hvi vill vij klaga då? Det var ju Han som oss den Edla gâfvan gifvit? Skull Han då icke den ock en gång återfå? Hur svårt vår Mensklighet sig däri kunnat finna, Så är dock villjan nögd med Skaparens beslut, Vår största tröst bör bli at flitigt oss påminna Hvad nu Vår Döda har, mot hvad han had' förut. Dessutom bör vår sorg ju det en lisa giöra at komma ofta hug vår Vandrings kordta lopp? och att Den Högste se'n Oss låfvat sammanföra, Det bör ju Alltid bli en styrcka för vårt hopp? Dit åt bör sig vår hug från Verdsens irrbloss vända, och All vår åtrås kraft bör endast ställas på Hur, se'n vår vandring här, vij hunnit vähl fullända Vij då med Honom där en evig fröjd må få. Som eij af någon sorg el' skillnad mer skall störas, ty vij då löste blii af Alt vårt vandringsqval, när vij från jordens tråk med frijer siäl få föras, Dit all vår sorg blir bytt i glädje utan tahl; Där skall vår fordna Pust i Löije vänder blifva. Och all vår klagoröst bli bytt i frögde rop, Där skall Den Högste Oss en evig sällhet gifva, och i vårt rätta hem än' föra Oss ihop.</poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4re7y585g5n8ft1vsxvl3yrhcr5boqu 104 197019 584489 2024-12-25T18:56:02Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584489 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><poem>Så må då detta år, som Gud behagar, blifva, hvad Han mig skicka täcks jag tåligt taga ska', Hans helga styrsel vill jag mig helt undergifva och endast Hans behag till rättesnöre ha'. Om Han min vandrings lopp vill kordt el' längre giöra jag till Hans vijsdoms skiön förtroligt lämna vill blott i en saklig stund Han mig täcks hädanföra Och gifva mig det arf i Christo hör mig till.</poem> Med dessa verser, som jag på Nyårsdagen gjorde, vill jag ända denna min journal. Jag ville önska, att den läsaren, för hvars ögon den en gång torde komma, måtte till det bästa vända själfva ämnet som dess utförande. Emellertid har min dessein med en sådan dagbok ingen annan varit än att jämte den lilla öfning, det i concipierande medförer, framdeles vid mognare ålder kunna se och roa mig åt framfarna tider och ungdomsdårskaper. Men att hafva velat med en sådan annotation konservera mina ungdomsbedrifter från glömska, eller därmed göra mig hos en eftervärld påmint, kan så mycket mindre uttydas varit min tanke, som man i denna journal inte finner något annat än en ganska vanlig lefnad, och för öfrigt alldeles intet märkvärdigt. Jag har trott mig ej böra underlåta att härvid lämna detta lilla opus posthumum, på det att ingen förtydning eller annan mening måtte därpå sättas, då den kanske i andra händer kommer. Tidernas och människornas ondska ha gifvit mig till en sådan precaution anledning, och då man sett afund och tadel kunnat undvikas för alldeles intet, har man så mycket mera raison att akta sig, där någon anledning kunde vara att tagas. Orsaken hvarför jag ej vidare med ett sådant arbete för detta nya år tänker kontinuera är<noinclude> <references/></noinclude> kvzwbtoam7m0469ryhal1asrawxx7r8 104 197020 584490 2024-12-25T18:58:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584490 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>först den, att det borttager en ganska stor tid, som annars mycket bättre kunde användas, och för det andra drar jag mig för att gå igenom en hop bedröfliga epoker i min lilla lefnad, som ej utan drygaste känsla för hälsa och sinne kunde vidröras. Det är dock icke meningen att hågkomsten af dem skulle försvinna; nej visst icke, den är för stark att någonsin kunna försvinna. Imaginationen och hågkomsten skulle emellertid än mer uppeldas genom skrifvande, än då man med öfverlagda reflektioner får bjuda till att förkväfva en åminnelse, som ändå aldrig kan upphöra, utan oföränderligen behåller sina ömma intryck. Men som kristen och människa bör man efter all naturens instinkt så mycket möjligt är söka conservera sig sui och afhålla sig från allt det, som antingen kan förstöra ens sinneslugn eller hälsa. Det är den naturliga moraliteten, hvars konfirmation hos hvart krypande kräk märkes, huru mycket mera bör det då ej vara en norm och ett rättesnöre för människan. Det är en princip, som leder till den lyckliga tillfyllestgörelsen, att ingenting hafva att reprochera sig för, hvarken i det ena eller det andra, som i ens lefnad hända kan, och en sådan satisfaktion, understödd af en ren och stadgad religion gör en människa frimodig, oföränderlig, och i alla lyckans och tidens skiften lika stadig stående. Ja, det är den lyckan, som framför allt och af alla bör sökas, ty huru lycklig är icke den människa, som vid den mest tryckande lefnad äger ett oföränderligt sinneslugn, då däremot en annan, som af den mest gynnade välgång öfverflödar, måste jämt dragas med ett oroligt sinne, ett gnagande och förtretligt humör. Hvem vill icke då hellre vara i den förras ställe, att abandonnera<noinclude> <references/></noinclude> 56jssbp2xgejkbb74cysw4u8p7eim8j 104 197021 584491 2024-12-25T19:07:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584491 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>alla världsliga förmåner, för den att vara nöjd inom sig själf, som någonsin känt den glädje ett roligt och tillfredsställt samvete äger. På sådana lyckliga och stora Människor gifves ännu oaktadt tidernas ondska några exempel, ehuru dock ganska rara, men för mig är ej nödigt att gå och leta bland andra, när Den Högste lämnat mig det allra eklatantaste exemplet i den, som af alla människor var mig närmast, och som för hela världens ögon så tydligen visade sitt rena samvete, sin grundade religion och oförändrade sinneslugn, mitt ibland de allra svåraste öden och hvälfningar, hvarvid en annan skulle förgäfves hafva stålsatt sin beständighet och resignation. Hvad bör då vara mig mera kärt, än att flitigt hafva den dygdespegelen för mina ögon och efter yttersta förmåga söka följa de vördade spåren, som denna dygdiga och stora Cato med så mycken värdighet trampat. Men därjämte bör jag med lika omhugsamhet söka adducera den billiga och stora regret min förlust mig gifver med det hoppet, att efter väl lyktad vandring åter förenas med honom, som hjärtat af allt dödligt mest hänger vid. Ja, min omsorg är och skall blifva, att, som jag alla år allt närmre och närmre nalkas den lyckliga stunden, som till mål för min vandring är föresatt, och då jag åter i en lycklig evighet får råka honom, jag också alla år allt mer och mer måtte visa mig mitt ursprung värdig och ej dementera den lyckan att kunna tacka en så redlig och vördad man för mitt lif. Emellertid skall jag alltid eftersträfva att kunna uppfylla meningen af den sentens som af alla i denna världen är den nödigaste, men också af alla den svåraste att med sanning kunna sägas, nämligen <i>Ferendum, quod non mutandum</i>.<noinclude> <references/></noinclude> 32ua9mg1pmgi8xw9ip20jpm0bwivwl7 104 197022 584492 2024-12-25T19:10:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584492 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Ja, den människa är lycklig, som rätt kan effektuera det och taga allt detta som ett lån, såsom det verkeligen är; den kan med samvetslugn lefva och dö med fröjd, som är den rätta lycksaligheten, hvarefter alla människor böra fika. Ett sådant ämne skulle för en mera tänkande kunna gifva tillfälle till reflektioner utan ända, som alla ändå till slut stanna vid den källan, hvarifrån människors enda lycksalighet från början till slut härflyter, och hvilka aldrig nog och med tillräcklig vördnad och förundran af oss människor kunna betraktas, för all den mångfaldiga nåd, hvarmed det Högsta och Goda Väsendet oss år från år öfverhopar. Ja, lofvadt vare därföre i allan evighet Den Stora Guden, som för oss från början så nådigt sörjt, hvars nåd för oss är utan ände, och som gifvit oss den sal. förhoppningen, att i en glad evighet få glömma allt hvad bittert vi än försökt eller framdeles försöka skola, och där byta allt vårt elände i en glädje, som intet öra hört, intet öga sett och i ingen människas hjärta kommet är; hvaraf Gud oss nådel. delaktige göre, för Sin Sons vår Frälsares skull; Amen!!! {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 45lwr8p2l3byp85qty49iotjbhyygep 104 197023 584493 2024-12-25T19:15:44Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584493 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">{{Spärrad|<b>DET SISTA UNGDOMSDECENNIET.</b>}}</h2> Om Gustaf Adolf Reuterholms fortsatta vistelse i Uppsala finnas inga meddelanden bevarade. Han tycks nämligen ha fullföljt sitt i slutet av dagboken för 1773 uttalade beslut att ej därom föra några anteckningar, och sökandet på andra håll efter upplysningar om fortsättningen på hans akademiska bana ha blivit resultatlösa. Man kan emellertid antaga, att hans tillvaro i universitetsstaden fortgick i samma former och på samma regelbundna sätt som under hösten 1773. Emellertid tycks han ej ha tillbragt mer än två terminer till eller året 1774 i Uppsala. I Västmanlands-Dala nations matrikel finns han visserligen antecknad även för åren 1775 och 1776, men med undantag möjligen för tillfälliga eller kortare besök uppehöll han sig ej då i lärdomsstaden utan förde en rätt rörlig tillvaro och befann sig än i Stockholm, än på Cathrinedal och Stora Ekeby, än hemma på Svidja och på Pickala i Finland o. s. v. Trots sitt ovannämnda beslut att upphöra med dagboksskrivandet förde han dock anteckningar om förloppet av denna omväxlande tillvaro. Anteckningarna träffas i de i förordet omnämnda årgångarna av <i>Historisk Almanack</i>, som tillhört honom och i vilka han på interfolierade blad infört notiser om sina förehavanden och upplevelser. Då dessa anteckningar nyligen blivit<noinclude> <references/></noinclude> cxkcwjzls6o04quzpd4hcd5yhnldyme 0 197024 584494 2024-12-25T19:25:39Z Thuresson 20 Kap 2 584494 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu" from=40 to=152 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria|2]] p902jmqhwxnhqjcpo0ml6o6n0gbjw0g 104 197025 584498 2024-12-25T22:38:23Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584498 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|78|{{st|<b>OM RUN- OCH BÖTA-STE-</b>}}|3 Cap.}}</noinclude>xempel som nedanföre i 6. Fl. {{ant|N. 9.}} förekommer; Men om denne Sten innehåller något sådant, blifwer af en annan där upgifwen Öfwersättning åtminstone stridigt. 4. {{sp|At åter de Stenar, som med Korss äro teknade, urmärka Christne Stenhuggare}}, bewises med Wormii Omdömen, såsom nog gällande emot hwad Olaus Magnus för honom redan welat inbilla oss härom. Och däraf, at likadana Korss ses på sådane Stenar, uppå hwilke {{sp|Guds Hjälp}} tilönskas, som på de andre, hvilke icke hafwa detta Formulär, slutes at de alle {{rättelse|sammam|samman}} höra til Christne Tider. Werelii enda Skäl, som han af Salmunge-Stenen hämtat, at wisa, det andra Korssmärken, än Christna, finnas på Runstenar, anses för otilräckligt, aldenstund Orden, som skulle wisa denne Stens Hedendom, annorlunda af Bureus och annorlunda af Rudbeck blifwit läsna. Sl. Auctoren hafwer, alt Bemödande oagtadt, icke kunnat ärhålla någon Runstens Skrift ifrån Wästergöthland, af hvilket Slag Werelius föregifwit at flera därstäds skola wara fundna, som innehållit någon Hednisk Bön eller önskan; men i Stället anföres en, som han bekommit därifrån, hwilken slutes med Åkallan til {{sp|Guds Moder}} och den {{sp|H. Christ i Himmelrike}}. Wigten af den gamla Undflygt til Thors Hammarmärke, öfwerwäges af själfwa Historien, som därtil gifwit Anledning, och blifwer Utslaget detta: at man för Christendomens Införande i Norden intet brukt utmärka det med någon Korssfigur; emedan i slikt Fall et dylikt Märke intet kunnat göra någon Upmärksamhet ibland Hedningar, som igenom en då först gjord Jämnförelse imellan två så olika Ting, som en Hammar och et Korssande (när detta nämligen redan af dem för et afgjordt Bewis til Christna Lärans Bekännelse, hos K. Håkan Adalstens Fostre i Norrje, allmänneligen ansågs) til någon Tid allenast låto afspisa sig, af en förmående Mans Wältalighet, med detta skenfagra och genom et lyckligt Infall påfundna Förebärande, at Korssteknet wore själfwe Thors Hammarmärke. Til det Inkast åter, at ena Skaftet på några Korss ofta finnes längre, än de andra tre, swaras, at Christi Korss just warit sådant, som ock på åtskillige andre Grafstenar och Urner eller Likrukor hos Christet Folk är at finna. En Tafla härvid utwiser de mesta Slags Ritningar af wåre Runstenars Korsstekn, imellan hwilka, oagtadt alla äro olika, likwäl en sådan Likhet regerar, som nogsamt å daga lägger, at en och samma Sak med dem alla beteknas. {{Tomrad}}<noinclude> {{huvud|||{{ant|<i>Facies</i>}}}} <references/></noinclude> gobxh18737dhduyftsuete45luopvn7 104 197026 584499 2024-12-26T00:17:17Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584499 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|3 Cap.|{{st|<b>NARS ÅTSKILLNADER.</b>}}|79}}</noinclude><center>{{förkortning|{{ant|<i>Facies non omnibus una, <br/> Nec diversa tamen, qualem decet esse sororum.</i>}}|Ansikten är inte lika för alla, Inte ännu annorlunda, som systrar borde vara.}}</center> En förnäm och mycket lärd Herre har, wid dettas Genomögnande behagat tillägga, at såsom många af dessa Korss äro i Ändarne utwidgade och dymedelst likna de i Heliga Krigen uprättade Riddarordens Tekn, det deras Resor, som på wåre Runstenar sägas farit til Orienten, merendels uti de Heliga Krigens och Croisadernas Tid infalla: och at därföre är troligt det samma Korss blifwit til Åminnelse efter dem så formade. 5. {{sp|At de Stenar, som omtala Broar, hwilka för någons Siäl (eller någon til Själatröst) blifwit gjorda, höra til de Påfwiske Christne Tider}}, styrkes, jämte flera äldre och nyare Utländska Bewis, af det Wärde man altid satt på en sådan Wälgärning emot det Allmänna; hwarföre det ock ibland de Göremål upräknas, hwarmed Biskop Benct i Skara, som År 1191 afsomnade, trodde sig mycket hafwa tjänt Gud, eller såsom det i själfwa gamla Biskops-Krönikan wid Westgöthe Lagen säges: {{ant|thess han Gudhi skuldi medh tiäna}}. Utom hwad denne Prelat äljäst broat, eller gjort Wägar brukbara i Landet, anföres det, at han i sit Stift bygt 5 Broar. Slutsatsen häraf blifwer, at med Ordet {{sp|Bro}} på Runstenarne intet annat beteknas, än hwad nu jämwäl med detta Ord gemenligen plägar förstås. Det passar sig förmodligen icke illa at påminna, det wårt Fädernesland war wid Christendomens första Hitkomst, och sedan länge, på Wägar och Broar nog fattigt, förr än de til Kyrkor och Köpingar, så wida desse allmänne Samlingsplatser flitigt borde besökas, blefwo mera nödwändiga: och Folket ledsnade, wid en oftare Fart, at ständigt wada öfwer Watnen. Det kunde därföre anses för en Himmelriksgärning, och war wärkligen mycket både nyttigt och berömligt, at i en så angelägen Sak hjälpa Landets Allmänna Brist. Åtminstone war det långt mera förtjänande, än at åhöra oförståndliga Mässor, tända up Ljus för Beläten, och syslesätta sig med flera slika Dårskaper, som efter Påfwiska Lärans Grundsatser sedermera blefwo ansedda för goda och förtjänande Wärk i Christenheten. Se Ber. om Norrköp. 215. och 216. Halff. förutan alla de Afladsbref, som til öfwerflödigt Antal öfwer alt äro tilfinnandes. Det säges i Öfwersättningen af Melons Politiska Försök om Handel, 9. Cap. 7. S. at den, som förgyller et präktigt Hus, intet förtjäner någon Heder af det Allmänna; men den som wille anwända Arbete til Lands-<noinclude> {{huvud|||wägars}} <references/></noinclude> l92c4820whray5k1nr07yvhz7zxgp7t 104 197027 584519 2024-12-26T10:14:50Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584519 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|228||}}</noinclude><h3 align=center>Fornlemningar i Ås socken.</h3> {{c|<b>Karaby graffält.</b>}} Liggande på det från Storegård frånköpta hemmanet Hagens egor på ömse sidor om häradsvägen mellan Ås nya och gamla kyrkor. Sydvest om vägen hafva 17 <i>grafkullar</i> funnits, af hvilka 4 voro alldeles förstörda; de öfriga, utom fyra som äro temligen oskadade, voro på det förskräckligaste sätt åtgångna, använda till källare, grustägt och så vidare. {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf|sid=544|bildtext=Fig. <i>a.</i> Bronsperla. {{bråk|1|1}}.}} {{sp|Högen 18}}. Diameter 21, höjd 3 fot. Den ligger sydvest om stugan i Hagen; nordvestra delen af högen är något skadad af en åker. Fyra kullerstenar och en 1,5 fot flat sten lågo spridda under den 5 tum tjocka ljungtorfven. Jordmånen fin mjöljord. Öppnandet skedde från nordvest och sydost. Vid ljungtorfvens afrifning fanns midt i högen en <i>perla</i> af <i>brons,</i> afbildad fig. <i>a</i> i naturlig storlek. I sjelfva södra ytterkanten hittades något <i>kol</i> och ett par små <i>benskärfvor;</i> sådana funnos strödda öfverallt särdeles i sydöstra kanten, der ibland kol och benskärfvor, 2 fot från kanten, två <i>jernknifvar</i> och ett smalt aflångt <i>bryne</i> påträffades. Brynet, som har ett litet hål vid ena ändan, är 2,4 tum långt och 3 linier bredt. I nordvestra kanten, 6 fot inåt, fanns en liten <i>jernbit</i> samt strax ofvan naturliga bottnen en flat <i>sländtrissa</i> af <i>sandsten,</i> utan sirater. Trissans diameter är 1,4— 1,5 tum och tjocklek 5,5 linier; hålets diameter 3 linier. I sydost hittades i mjälen, något längre in, ett <i>jernstycke</i> likt en cirkel. I nordvest, 5 fot från ytterkanten och en half fot öfver den naturliga bottnen, anträffades en bädd af <i>kol</i> och <i>ben,</i> 2,5 fot lång och bred, omgifven af 3 smärre flata <i>stenflisor,</i> hvilka buro märken af eld. Der bädden upphörde och nordost om densamma funnos, en fot öfver bottnen, 11 oregelbundet lagda stenar, den störste 1,5 fot lång, under hvilka några <i>benskärfvor</i> hittades. Sedan midtstenen blifvit borttagen, fanns under honom bland <i>kol</i> af ek och några små <i>benskärfvor</i> en <i>spjutspets</i> af <i>jern</i> med trind holk och långt, smalt, nästan jemnbredt blad. Hela längden 12,1 tum, holkens längd 3,5 tum och bladets största bredd 1 tum; längs nedre delen af holkens ena sida ses en springa (efter hopsvessningen). {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5ot6wjp9b70bnqk8oprnc8y8tbpqsec 104 197028 584520 2024-12-26T11:08:21Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584520 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;252&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Änskönt bildad han är och förtrogen med vise från fordom. Släpphänd nämnes jag ock, ty jag löser ju heldre än binder, Tror på den ångrandes bot, och bedrages och hoppas ånyo. Sådant är lynnet hos mig, och jag nänns ej att stänga från tillgift Honom, som ödmjukt biktar sin skuld, felsteget bekänner. Själflärd klokskap nalkats min bygd och har pockande främjat Enskild altaregång, hvarifrån ovärdige fjärmas. Villade synas de mig, men jag önskar med lämpa dem möta, Talar ej häftiga ord, men försöker att blidka och rätta: Klemig man kallar mig då och vill våldsamt agnarne skofla. Jordiska glädjen är synd, så hör jag det hviskas af mången, Skatta för mycket jag sägs åt de världsliga nöjen och samqväm. Dock gästgifvare är ju en prest och den jordiska mammon}}<noinclude> <references/></noinclude> mk1o237dn22e7a1iqe9v8yl141u4q32 104 197029 584521 2024-12-26T11:11:06Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584521 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;253&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Måttfullt dela jag sökt, gifmild mig de fattige kalla. Saken förstår jag ej fullt; svårskött är den trillande penning. Ett jag dock tror, o min Gud, att ej glädje du aktar som syndig, Endast att rotfäst tro till en daglig förnyelse sträfvar. »Allting är edert», är sagdt, och jag tror på en kristelig frihet. Två ting gaf oss Johannes som bud, först: »Jesus är Kristus», Därnäst: »älsken hvarann!» Städs sökte jag minnas de buden, Dock är jag svag och en egen berömmelse icke jag eger, Felar jag, evige Fader, förlåt hvad jag felat och brutit! Nåd jag begär, nåd skänkte du förr publikanen, o Herre, Gif den åt mig, o min Gud; och välsigna min nattliga hvila!»}}<noinclude> <references/></noinclude> 8u4iog9gu74kw5mrjs2f491s1ghu8z7 104 197030 584522 2024-12-26T11:12:45Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584522 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;254&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Sorglöst somnade herden i ro. Kaprifolien sände Stilla från häcken sin doft till den slumrandes ensliga läger.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> lvq4vqzefnrnf190gj6mqjtlu287dsg 104 197031 584523 2024-12-26T11:15:02Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584523 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;255&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> {{c|'''2.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Året nu led till sin död, löffällningen skett och de första Snöfall bredde en skinande duk öfver ängar och gärden, Plånande ut råmärken, förvandlande allt till en öken, Stel, enformig och kall. Hvitskimrande silfverbrokaden Smyckade skönt barrträdens evärdligen lefvande grönska, Rimfrost låg öfver mark, i kristallskrud klädde sig björken, Fjärden sig lade med brak, isbrygga var byggd öfver Yngarn.}}<noinclude> <references/></noinclude> bwbbov9ocu3399ldyu94dr43xy2f0s9 104 197032 584524 2024-12-26T11:17:27Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584524 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;256&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Vintern med vanliga värf gled hän för den gamle i prestgåln, Glad julotta vid sprakande bloss hade samlat till kyrkan Folket på gammaldags sätt, högttonande orgeln förkunnat Himmelska barnet som födts att de dödlige föra till himlen; Nyår kommit och gått och predikningar skrifvits och hållits. Oftare kanske än förr sågs doktorn besöka sin granne, Liksom en aning dem sagt: snart skilja oss tätare töcken. Kom han i björnskinnspels, själf snarlik brummande björnen, Ispiggsfyldt var hans skägg, dock bredde sig snus öfver isen. Gormande ofta han svor öfver plikten att åka kring bygden, Plåstra de sjuka och våga sitt lif i en hvinande snöstorm Blott för ett ömkeligt »byke», som borde få snöpligen »själfdö».}}<noinclude> <references/></noinclude> jtatvubqgazfmve0elcjkb1ofzdl06l 104 197033 584526 2024-12-26T11:24:47Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584526 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;257&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Sådant han skrek, men han tinade upp omensklige doktorn, Plirade buttert och log, när med fog genmälte herr prosten: »Svära och gräla du kan, grym ville förvisso du synas; Dock har jag hört af mitt folk, att du mödar dig mer än behöfligt, Aldrig vill släppa en sjuk, förr’n du fått honom åter på benen, Kelar med fattigmansbarn och spenderar på slantar och sedlar, Tidt åkallar tyvärr legioner, dem ej du bör nämna, Väsnas, men älskas ändå, strör kring dig som vore du stenrik, Reser i kolsvart natt, för att hjälpa en qvidande morsgris. Hårde barbar, {{sp|mig}} lurar du ej. Om den onde på tungan Mycket för ofta du för, Gud Fader du bär dock i hågen. Trodde du blott på hans Son, långt ljusare blefve dig lifvet, Mildare, solskensrikare då för ditt manliga väsen}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|17}}}}</noinclude> mlmpa6c1ziephltk0ogrfeog3hvnx7n 104 197034 584527 2024-12-26T11:27:14Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584527 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;258&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Tedde sig världen, som Han med sitt lif och sin död har försonat. Ja — vi ha talat förut, argt blickar du upp, när jag talar, Fruktlöst ljuder mitt ord. Stig in dock och värm dig och stanna, Eller, om resa du skall nödvändigt, ett glas dock i pelsen Skadar väl ej kannibaln.» Så trätte de redlige vänner. Vintern var lång; hvar vecka af vintern förnyadesträtan; Kärare, mer omistlige blefvo de så för hvarandra. Kall skred vintern för Elsa också. Under snöiga täcken Lade sig ock hennes själ. Ljumt svallade vågen i djupet, Bidande vår, men i is låg jungfruns sinne som Yngarn. Borta var Gustaf, i maj först väntad, när väl han gjort slut sin }}<noinclude> <references/></noinclude> lwy4cl73odxqetgj3puxnn4xri3ou3f 104 197035 584528 2024-12-26T11:29:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584528 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;259&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Disputation: då tänkte han komma och hemta dem alla Med sig till Fyns, till lagerfördelningens vinkande högtid. Trägnare nu med adjunkten hon talte om heliga ämnen, Närmre de kommo hvarann och i bön och begrundning de lefde, Strängare dömde de allt och en småsak syntes betydlig. Gjorde man {{sp|det}} eller {{sp|det}}, då kunde man knappt vara kristen, Jorden blef mörk som ett häkte, de bundo sig tyngande bojor: Synd var till höger att gå, ty man borde ha vandrat till venster; Dansa var synd. Om man dansade ock som ett barn i sin glädje, Afgrundsdansar det var, falluckorna gapade under. Snart likgiltig blef sång, blef musik, likgiltigt det hushåll, Hvilket hon noggrannt skött med sin skramlande knippa vid skärpet, Väfven låg glömd, halffärdig, ej hoppade skytteln som fordom,}}<noinclude> <references/></noinclude> 3u70849mcey4w1susa8od1dj0wwdm4u 104 197036 584529 2024-12-26T11:32:27Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584529 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;260&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Ej slagbommen nu ljöd och ej trampet af lifliga fötter. Vänlig och god, såsom förr, hon besökte de fattiges stugor, Mulnare dock i sin blick. När hon gått, högt undrande sporde Mången om fröken var sjuk. »Solstrålen» hon kallades annars, Lik numera ett moln, svagt silande ljuset igenom. Fadern, som älskades nog, men som ansågs världslig för mycket, Såg orolig sitt barn och den brytning hon dignade under, Kände sig ensam, gick för sig själf, misskänd af sin älskling, Visste att menniskoord här gagnade föga och bidde Stum, saktmodig, att Herren sitt verk skulle föra igenom, Så att med allvar enades fröjd i ett dotterligt sinne. Drifvorna smulto för sol, re’n sälgarna började blomma,}}<noinclude> <references/></noinclude> gzwha982thykfcwglooqpquy77dibpr 104 197037 584530 2024-12-26T11:35:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584530 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;261&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Vårfruliljan med blomblad sex upphöjde sitt hufvud, Fåglarnes tropp kom qvittrande hit öfver hafven tillbaka, Gällt sjöng finken och trasten i djupa ackorder sin längtan Biktade ömt, fulltonigt och rikt ur en grönskande grantopp, »Hästhof» öppnade glad solformiga blomman i diket, Flockvis tranorna skymtade tätt såsom punkter i rymden, Maskros frodades snart vid de vänliga korsen på kyrkgård, Djupt i den svalkande lund välluktande liljekonvaljen Började knoppas i frid — knappt fagrare blomma det gifves! Då kom Gustaf också, men han fann ej den älskades sinne Vårligt och friskt; nedslagen hon gick och var sluten och deltog Icke, som förr, med föryngringens fröjd i naturens föryngring.}}<noinclude> <references/></noinclude> kunr4pzy6vf9sunusjkir738krtphj1 104 197038 584531 2024-12-26T11:37:28Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584531 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;262&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Kom så ett bud: »insjuknad är doktorn i brinnande feber, Tunnklädd for han i går, gaf sig tid ej att äta och dricka, For till ett sjukt skogvaktarebarn längst uppe i socknen. Knappt var han hemma igen, då han föll som i dvala på bädden, Tungt arbetade bröstet och blytung kände han hjärnan, »Nu jag fått nog,» var hans tal, »stor sak med en uf, om han fälles! Nött är mitt ur, hvar fjeder fått rost, hela skrället är sprucket. Skicka ej läkare hit: förrn läkare kommit, jag slutat!» Sedan han sagt ej ett ord, likväl är han redig som alltid.» Skyndsamt åkte nu dit både Gustaf och Erik och Elsa, Kyrkherrn själf skulle komma så snart en förrättning han slutat.}}<noinclude> <references/></noinclude> 4xaw5ym2sx6ovknoloy4bh1sof23d98 104 197039 584532 2024-12-26T11:42:19Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584532 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;263&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Allt var hos doktorn sig likt, folianterna stodo på hyllan, Hwassers porträtt var med grönt omlindadt och lyste på väggen, Burken med snus stod framme, journalerna syntes på bordet, Ack, men den aktade herrn låg döende, andades häftigt, Tungan var rörlig ej mer, dock kunde man se på hans ögon, Se på hans mun med det stoiska drag att förståndet var vaket. Elsa gick sörjande fram, tyst föll hon på knä invid bädden, Läggande sakta sin hand på den lidandes värkande panna. O, då glänste han upp, svagt leende ville han tacka, Ack, men han kunde det ej. Lätt tog hon den mattade handen, Tryckte en kyss däruppå: det var vintern, som kysses af våren. Vårregn, mildt som en dagg, nedföll från den älskligas öga, Bäfvande sporde hon ock — ty hon unnade gubben det bästa —,}}<noinclude> <references/></noinclude> jiy93hf32tochvfglmx7lm2vb6ju792 104 197040 584533 2024-12-26T11:46:32Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584533 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;264&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Sporde, om ej, innan krafterna gått, till sin hugnad han ville Taga de heliga ting, nattvardens välsignelse smaka. Först for moln öfver läkarens drag; se’n nickande vänligt, Bifall tycktes han ge till den ömt framkastade frågan. Var det af verkligt behof, eller var det blott därför att icke Neka han {{rättelse|nänndes|nämndes}} en bön, framställd af den blomstrande unga, Hvilken i lefnadens qväll med en lätt hand smekte hans panna? Ingen det vet, okänd var den döendes innersta tanke. Såg han med ens i ett klarare ljus det som fordom var dunkelt, Glimmade blixtlikt upp för hans syn hvad han fordom försummat? Fåfäng fråga! Han nickade ja. Nog var det för henne, Ljust hon mot Erik såg upp. Nitälskande sade adjunkten: »Jämt ringaktning han visat för Gud och hans kyrka på jorden,}}<noinclude> <references/></noinclude> pa118aajuhe07ulu62qo5atfet8anwz