Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 108 82033 584652 254342 2024-12-27T20:07:08Z Lokal Profil 714 584652 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman= |Titel= |År=1696 |Oversattare= |Utgivare= |Källa=http://www.linkoping.se/sv/Kultur-fritid/Linkopings-stadsbibliotek/Lokalhistoria-i-digitala-bilder/Kartor-1800-talet/ |Bild=[[File:Geometrisk Grundrijtningh Öfwer Linkiöping Stadh.pdf|250px]] |Sidor=<pagelist /> |Anmärkningar=[[Kategori:Index med rå text]] [[Kategori:Linköpings stadsbibliotek]] |Width= |Css= |Kommentar= }} kmtryf3nv61lwjutcp5atikzfxjqf9y 104 122434 584653 429975 2024-12-27T20:20:44Z Grey ghost 547 584653 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thurs" />{{c|<u>101</u>}}</noinclude>ligga kvar i silverkorgen, fastän hon alltid lade sig överst för att icke glömmas bort, så det var icke hennes skuld, att hon ej kom med. När detta flera gånger hänt och hon alltid fick ligga kvar, så klagade hon för frun och sade: »Jag skulle be, att jungfrun underrättades om att jag är en silversked och lika god som någon annan. Jag begriper inte hur hon kan skilja mig från de andra, ty jag är mycket blankare än alla de andra.» [[Fil:50 småhistorier - Träskeden.png|ramlös|vänster]] »Jo», sade matmodern, »hon känner på tyngden, att du bara är en försilvrad träpinne.» »Tyngden, tyngden!» stammade träskeden, det är således inte bara glansen utanpå, som skiljer en verklig silversked från en träsked.» »Nej, barn lilla, silver är mycket tyngre än trä, det är huvudsaken.» »Nå, så gör mig tyngre; jag vill prompt bli så god som de andra, ty den förnedringen tål jag inte.» Matmodern ville gärna göra sin lilla träsked till viljes och bar henne åter till guldsmeden. »Kära hjärtans», sade hon, »gör denna skeden lika tung som en silversked.» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8ujww0d1h90j6agsel9xjhv3himjfoo 584654 584653 2024-12-27T20:30:36Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584654 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>101</u>}}</noinclude>ligga kvar i silverkorgen, fastän hon alltid lade sig överst för att icke glömmas bort, så det var icke hennes skuld, att hon ej kom med. När detta flera gånger hänt och hon alltid fick ligga kvar, så klagade hon för frun och sade: »Jag skulle be, att jungfrun underrättades om att jag är en silversked och lika god som någon annan. Jag begriper inte hur hon kan skilja mig från de andra, ty jag är mycket blankare än alla de andra.» [[Fil:50 småhistorier - Träskeden.png|ramlös|vänster]] »Jo», sade matmodern, »hon känner på tyngden, att du bara är en försilvrad träpinne.» »Tyngden, tyngden!» stammade träskeden, »det är således inte bara glansen utanpå, som skiljer en verklig silversked från en träsked.» »Nej, barn lilla, silver är mycket tyngre än trä, det är huvudsaken.» »Nå, så gör mig tyngre; jag vill prompt bli så god som de andra, ty den förnedringen tål jag inte.» Matmodern ville gärna göra sin lilla träsked till viljes och bar henne åter till guldsmeden. »Kära hjärtans», sade hon, »gör denna skeden lika tung som en silversked.» {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> a1bswnvhyl5e69sjhhesy91l96085s1 104 122435 584655 429976 2024-12-27T20:35:51Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584655 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>102</u>}}</noinclude>»Det är omöjligt utan att gjuta bly i skaftet», sade mästaren. »Ah», tänkte träskeden, »då måste han genomborra mitt hjärta ... men man måste lida allt för äran. Han må genomborra hjärtat och gjuta det fullt av bly, bara jag blir ansedd som en verklig silversked.» {{Tre stjärnor}} Guldsmeden borrade djupt genom den arma träskedens hjärta, det gjorde ont, mycket ont, men hon teg och led. Han göt bly i det borrade hålet, det flöt genom hjärtat och stelnade där inne, men hon tålde även detta – allt för ärans skull. Äntligen var hon färdig, och nyförsilvrad återkom hon i silverkorgen. Men nu tog jungfrun henne för en verklig silversked, och hon skulle känt fröjd däröver, om hon ej haft en blyklump i hjärtat; men den hindrade henne att vara glad över sin ära. I flere år gick hon och gällde för en silversked, så väl var hon försilvrad, och så väl var tyngden avvägd. Men matmodern dog, Detta nästan gladde träskeden, ty matmodern var den enda, som visste, att hon var en träsked med silver utanpå och bly inuti. »Nu vet ingen annat, än att jag är en silversked», tänkte hon; »nu är min ära befäst.» Men allt silvret såldes och skulle arbetas om. Då den stackars träskeden såg smältugnen och<noinclude> <references/></noinclude> oy9yqm960xawt2mgej0ognxebnnvfkq 104 122440 584656 430031 2024-12-27T20:40:28Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584656 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>104</u>}}</noinclude>en träsked och vill nu endast vara en träsked. Tag bort försilvringen, kära mästare, limma ihop mig och lägg mig ute i köket, tillsammans med de andra träskedarna, så skall jag säga dem hur dumt det är av en träsked att vilja vara en silversked.» <section end=kap43 /> <section begin=kap44 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">44. De kinesiska prinsessorna.</h2> Kejsaren Tjon-Ki i Kina hade två döttrar, som voro tvillingar och så lika varandra, att mandarinerna i all sin underdånighet icke voro i stånd att skilja dem åt, utan trodde, att de kröpo på knäna (ty så artig är man där i landet) för prinsessan Mia, när de egentligen gjorde sin hälsning inför prinsessan Nuna. Men detta var på det hela detsamma, ty bägge voro prinsessor och således lika förnäma, och mandarinerna brydde sig inte om huru de voro för övrigt. Kejsarinnan Ta-Ka kände dock sina döttrar bättre, än mandarinerna gjorde det, och hon sörjde över dem bägge. Alla de, som fingo se dem (men det var icke många, ty det brukas ej där i landet, att man får se de kejserliga), påstodo, att prinsessan Mia liknade en sol och prinsessan Nuna också en sol; ty de voro båda prinsessor, och den ena fick inte vara sämre än den andra. Kejsarinnan fann också, att de voro underbart sköna, och själva kejsaren, som eljest just inte hade något omdöme, tänkte detsamma som kejsarinnan. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> i45nv80a2dryz4946c0gljhn1cvcnyw 104 122441 584657 429984 2024-12-27T20:45:28Z Grey ghost 547 /* Validerad */ 584657 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Grey ghost" />{{c|<u>105</u>}}</noinclude>Och så sutto kejsaren av Kina och hans kejserliga gemål en afton helt ensamma på den gyllene tronen och hade tråkigt; ty kejsaren tänkte på att den kinesiska muren inte var stark nog att stänga ute mongolerna, och kejsarinnan på sina bägge döttrar. Den ena var för stolt, den andra för ödmjuk – den ena var ej nöjd med mycket, den andra var nöjd med litet. Kejsarinnan bad genom sin förste kammarmandarin, att kejsaren täcktes lyssna till hennes tal. Kejsaren svarade strax: »Jag lyssnar», vilket kammarmandarinen framförde, sägande: »Världens medelpunkt, lejonets besegrare, härskaren över de åtta haven, himmelens son, lyssnar.» Då började kejsarinnan och sade: »Som eders högtskinande majestät torde allernådigst påminna sig, hava vi tvenne barn, den högborna prinsessan Mia och den lika högborna prinsessan Nuna.» Kejsaren nickade. »Prinsessan Mia», fortfor kejsarinnan, »är högmodig och stolt, pockande och inte nöjd med något. Prinsessan Nuna är däremot ödmjuk och nöjd med det lilla. Mig tyckes, att det är fel hos bägge, och jag ville därför kalla en trollkvinna från tibetanska bergen och låta henne pröva prinsessorna och ändra deras sinnelag, <i>om hon kan.</i>» Och kejsaren nickade. {{tre stjärnor}} En tid därefter kom trollkvinnan, ridande på en svart oxe med vita horn och röda ögon. Det<noinclude> <references/></noinclude> pkf4tkg30uvc19349l0id4234mga0pj 0 134918 584649 572319 2024-12-27T18:20:07Z RalphE 7636 584649 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Fyrbåken.djvu" from=33 to=34 header=1 /> </div> {{STANDARDSORTERING:Det rätta sättet}} [[Kategori:Fyrbåken]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sånger och Visor i urval}} 37uti5qfvs63nftcexj7xfu4g63lf8f 584650 584649 2024-12-27T18:20:46Z RalphE 7636 584650 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Fyrbåken.djvu" from=33 to=34 header=1 /> </div> {{STANDARDSORTERING:Det rätta sättet}} [[Kategori:Fyrbåken]] [[Kategori:Poesi]] [[Kategori:Sånger och Visor i urval]] fnw59f4mcijzb1cxwkfsm559u7rvv6s 104 134919 584651 455050 2024-12-27T18:34:27Z RalphE 7636 584651 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{huvud|||27}}</noinclude><br> <h3 align=center>Det rätta sättet.<ref>[Tonsatt av Bror Beckman https://archive.org/details/sexenklavisor00beckman/page/5]</ref></h3> <br> <poem> {{större|D|200}}et är ett bråk i denna verlden Om sättet till att färdas här, Och mången tror att lefnads-färden Är krångligare än den är. Det är visst icke lätt att känna Hvad som i verlden bäst slår an; Men lifvets mening är väl denna: <i>Att bjuda till, så godt man kan</i>. Man lifvets lycka söker fästa, Fast man ej nyper den så lätt; Man hoppas alltid på det bästa, Och sträfvar uppå tusen sätt. </poem><noinclude> <references/></noinclude> lier8vmhixxyjirfk94xe9nnu1f74kl 104 165358 584610 520409 2024-12-27T13:47:52Z RalphE 7636 584610 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" /></noinclude> {{c|<h3><big>En sommarafton på landet.</big></h3> <big>Idyll.</big>}} <poem> {{större|D|200}}agen slutat sitt värf, Qvällen andas så tyst. Blå är himlen och ren, Och af vinden, som djerf Nyss i tallarna hven, Hörs nu aldrig ett knyst. Vikens spegel är klar, Ej en imfläck han har. Och hvar skimrande våg, Som i sprittande takt Nyss på fjärden jag såg Morgonfrisk och kokett, Nu till hvila sig lagt Efter dagens balett. Uti qvällsolens brand Skimrar skogen så grann. Och en gås med sin man (Stolta djur i sin klass) Drar ett gyllene band, </poem><noinclude> <references/> {{huvud|{{em|2}}<i>Sehlstedt.</i> IV.||1{{em|2}}}}</noinclude> sw5do58dali2p5juybyccq5kx9s3czq 2 173986 584659 584378 2024-12-27T22:04:22Z L PBot 7648 Uppdaterar listan med 143 saknade index. 584659 wikitext text/x-wiki Nedan följer en lista över index-sidor som inte är [https://w.wiki/7Jjy kopplade till något wikidata-objekt (genom P1957)]. ===Validerade index (2)=== * [[Index:Arbetets söner]] * [[Index:Haga slottsruin]] ===Korrekturlästa index (22)=== * [[Index:14de odet i andra boken av Horatius.jpg]] * [[Index:Aftonbladet 1912-08-02 s.7.jpg]] * [[Index:Beskrivning till förslag till generalstadsplan för Linköping december 1923.pdf]] * [[Index:Chydenius Omständligt svar (1765) med Erinringar och Ödmjukt memorial.djvu]] * [[Index:Den blomstertid nu kommer.png]] * [[Index:Fruentimmers-Tidningar 1772 29–32.pdf]] * [[Index:Handskrift KB B 193 - Fragment av äldre Västgötalagen.pdf]] * [[Index:KVA vol 28 29]] * [[Index:Kongl. Maj-ts Nådige Förordning Angående De Fremmandes Fahrt på Swerige och Finland (Produktplakatet).pdf]] * [[Index:Kongl. maj-ts Förklaring, Öfwer Förordningen af den 10 Nov. 1724, angående de Främmandes Fahrt på Swerige och Finland.pdf]] * [[Index:Konventikelplakatet.djvu]] * [[Index:Landrydiana.djvu]] * [[Index:Lincolnvisan]] * [[Index:Linköpingsutställningen i SDS 1920-07-16.jpg]] * [[Index:Normalupplagan (1883)]] * [[Index:Nornan: Elias Sehlstedt]] * [[Index:SLS 367 uppteckning 553 (1924) Jungfrun hon frågade sin moder om lov att få gå ut och spatsera en dejlig aftonstund.djvu]] * [[Index:Samlat dokument RO 1723 ny fil.pdf]] * [[Index:Skansen. Ny utvidgning af Nordiska museets område.djvu]] * [[Index:Treaty of Nijmegen between Sweden and the Holy Roman Empire 1679.djvu]] * [[Index:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu]] * [[Index:Wasa Gymnasisters Sång (Joukahainen 5, 1864).pdf]] ===Index med rå text (29)=== * [[Index:Donation för ryske bojaren Vassilij Zabetrioff]] * [[Index:Generalplan över Hagaparken]] * [[Index:Geometrisk Grundrijtningh Öfwer Linkiöping Stadh.pdf]] * [[Index:Holm Palaeontologiska notiser (1897).djvu]] * [[Index:Inrikes Tidningar 1813-10-14.djvu]] * [[Index:Kommerce Collegium, ang. förändringar i jordeboken för Kopparbergs län. 1888-10-26.pdf]] * [[Index:Konfirmation på sköldebrev för Peter Blom]] * [[Index:Naturalisering av Didron]] * [[Index:RR 1535 mars 4 fol 137 v.djvu]] * [[Index:RR 1542 H fol 202.djvu]] * [[Index:RR 1542 april fol 5.djvu]] * [[Index:RR 1569 april 7 fol 137 v.djvu]] * [[Index:RR 1651 maj 28 fol 128 ff.djvu]] * [[Index:RR 1678 september 21 612 ff.djvu]] * [[Index:Rd 1874 fk 2 270.djvu]] * [[Index:Rd 1875 fk no 22 1.djvu]] * [[Index:Rd 1875 prop 14.djvu]] * [[Index:Rd 1875 skrivelse no 33.djvu]] * [[Index:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu]] * [[Index:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu]] * [[Index:Rd 1942 A 2 FK 2 15 23.djvu]] * [[Index:Rd 1942 C 22 3 Första kammarens motioner 1 300.djvu]] * [[Index:Rd 1942 C 23 4 1 AK motioner 1 224.djvu]] * [[Index:Rd 1942 C 36 14 Riksdagens skrivelser och förordnanden nr 1 489.djvu]] * [[Index:Rd 1942 C 5 1 5 K Majts prop 2 5.djvu]] * [[Index:Rd 1948 B 3 protokoll AK 19 25 häfte 24.djvu]] * [[Index:Rd 1948 C 6 1 Bd 6 Kungl Maj ts propositioner nr 51 80.djvu]] * [[Index:Rr 1645 jan mars djv31 fol25v.djvu]] * [[Index:S Johannis Euangelium]] ===Ej kompletta index (90)=== * [[Index:Adelig Öfningz Fiortonde Tom.djvu]] * [[Index:Andra kammarens protokoll vid lagtima riksmötet år 1921 Nummer 42 Sida 48 d.pdf]] * [[Index:Bele-Snack-1649.djvu]] * [[Index:Biblia GA (1655)]] * [[Index:Bihang till riksdagens protokoll år 1960 Första samlingen sjunde bandet Kungl Majts prop 17.djvu]] * [[Index:Dalpilen]] * [[Index:En Nödig och Nyttig Hus-Hålds-Kok-Bok.djvu]] * [[Index:Eriksvisan - Ett fornsvenskt qväde, behandlat i språkligt avseende (Säve C. 1849).pdf]] * [[Index:Ett forn-svenskt legendarium, innehållande medeltids kloster-sagor om helgon, påfvar och kejsare ifrån det I-sta till det XII-de århundradet. Efter gamla handskrifter af George (IA EttFornSvensktLegendarium1).pdf]] * [[Index:FK 1899 7 1 7 25.djvu]] * [[Index:Faluposten]] * [[Index:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu]] * [[Index:Förberedande utkast till strafflag Speciella delen 3 Förmögenhetsbrotten d 1.djvu]] * [[Index:Förslag till Allmän Criminallag.djvu]] * [[Index:Försök Til en Pålitelig Matrednings-Bok-1751.djvu]] * [[Index:Försök Til en Pålitelig Matrednings-Bok-1759.djvu]] * [[Index:Genalogiska samlingar av Nils Rudelius.djvu]] * [[Index:Göteborgs weckoblad]] * [[Index:Handbok i Kok-Konsten-1873.djvu]] * [[Index:Handskrift B 49 - Hälsingelagen.pdf]] * [[Index:Handskrift KB B 59 - Äldre Västgötalagen.pdf]] * [[Index:Johan Winbergs Kok-Bok-1761.djvu]] * [[Index:KB Handskriftssamlingens nominalkatalog 01 A-Am.pdf]] * [[Index:Kongl. Vitterhetsakademiens månadsblad (åttonde årgången, 1879).pdf]] * [[Index:Kongl. vitt. hist. och ant. akad. handlingar 25 och 26.pdf]] * [[Index:Kungl. humanistiska vetenskaps-samfundet 9.pdf]] * [[Index:Källan til rikets wan-magt.pdf]] * [[Index:Linköpings Bibliotheks handlingar 1795.djvu]] * [[Index:Linköpings stadsfullmäktiges protokoll 1863.pdf]] * [[Index:Läkaren och naturforskaren 11.djvu]] * [[Index:Lördagsqvällens jul- och teater-kalender (Hfrs, 1891).djvu]] * [[Index:Melodierne i Sifferskrift til Andeliga Sånger.djvu]] * [[Index:NicodemusTessin dy dagbok 1688.djvu]] * [[Index:Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri 1892.pdf]] * [[Index:Normalupplagan (1911).djvu]] * [[Index:Ny och Fullkomlig Koke-Bok-1737.djvu]] * [[Index:Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860).pdf]] * [[Index:RD 1899 4.djvu]] * [[Index:Rd 1927 fk 39.pdf]] * [[Index:Rd 1942 A 1 Bd 1 1 14.djvu]] * [[Index:Rd 1948 C 28 9 1 1 46 39.djvu]] * [[Index:Rd 1948 C 28 9 1 1 46 46.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 1.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 10.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 11.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 14.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 15.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 16.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 17.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 18.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 19.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 20.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 21.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 22.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 23.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 24.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 25.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 26.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 27.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 28.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 29.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 3.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 30.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 31.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 32.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 33.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 34.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 4.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 5.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 6.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 7.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 8.djvu]] * [[Index:Riksdagen 1935 32 häfte 9.djvu]] * [[Index:Runa ABC (1612).pdf]] * [[Index:Rökstenen - runstenen vid röks kyrka, Lysings härad Östergötland (IA rokstenenrunsten00frie).pdf]] * [[Index:SE RA 756 756.1 L I L 9 b.pdf]] * [[Index:Samlaren årgång 23 (1902).djvu]] * [[Index:Schibboleth-1716.djvu]] * [[Index:Serlachius Sakrätt 1899 1900.djvu]] * [[Index:Småstycken på forn svenska I (Klemming 1881).pdf]] * [[Index:Svenska språkets lagar band 2 o 3.pdf]] * [[Index:Tros-Sånger - 5th ed. - 1916.djvu]] * [[Index:Upplandslagen efter Ängsöhandskriften (von Freisen 1912).pdf]] * [[Index:Upsala universitets årsskrift (IA UpsalaUniversitetsArsskrift1861).pdf]] * [[Index:Utdrag utur alle ifrån den 7. decemb. 1718. utkomne publique handlingar etc. (Del 1).pdf]] * [[Index:Utrikespolitiska Institutet Kalendarium - 1940 Juli 01 - 09.pdf]] * [[Index:Vestergötlands fornminnesförenings tidskrift (1869 första häftet).pdf]] * [[Index:ÄVgOrdskatt (Pipping 1913).pdf]] * [[Index:Äldre Västgötalagen i diplomatariskt avtryck och normaliserad text (1919).pdf]] * [[Index:Östgötalagen med förklaringar (Freudenthal 1895).pdf]] gnknwar3t0th9k17i1yfgz9gc9g2n1x 104 176320 584592 538764 2024-12-27T12:28:59Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584592 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|12}}</noinclude>Såsom Läffler riktigt insett bodde ''liothida'' i Helsingborgstrakten, och han sammanställer ordet med ''Lydde å'' och ''Löddeköping''. Däremot är jag ej ense med honom, då han vill härleda ''liothida'' ur ''lióð-þióð''. I Ynglingatal kallas Vanlande ''lióna bági'' och gen. ''lióna'' återgår till en nom. ''lióðar'' (gen. ''lióðna'', yngre ''lióna''). Vid sidan af ''lióðar'', urnordiskt ''liuðanR'', har stått den utvidgade urnordiska formen ''liuðiðoR'' (jfr ''verar'' och ''virðar'' af ''veriðoR'' m. fl.). Af ''liuðiðoR'' blir yngre regelbundet ''lyddar'', hvilket finnes kvar i ''lydda''-å. (Lyddeå) och ''lydda''-köping (Lyddeköping, som är det medeltida namnet). ''Lióðar'' finnes också kvar i det gamla namnet på Luggude härad, som äldst (i Valdemars jordebok) heter ''Lyuthgudhœræth'' och detta åter står naturligtvis för ett ännu äldre ''Liuðguða'' härad, d. v. s. ''Lióðgodens'' härad. Nu har Jordanes visserligen icke ''LiothidoR'' utan ''Liothida''. För min del tror jag väl, att ändelsen här, som så ofta annars, stympats, men möjligt är också, att ordet anföres i gen.-pl. Jag vill tillägga, att denna etymologi icke är min, utan Noreens. Jordanes Liothida bodde således i Skåne, som att döma häraf innehades af dem och icke af danskarna. Detta strider visserligen mot den häfdvunna åsikten, enligt hvilken danskarna af ålder innehaft Skåne, men uppgiften strider icke mot Prokopios, enligt hvilken herulerna, sedan de passerat danernas folkslag, <i>till sjöss</i> begåfvo sig till Sverige. Den episka formeln ''lióna bági'' häntyder ock på ett mäktigt folk, som under sin glans dagar bör hafva haft ett större område än det nuvarande Luggude härad, hvilket förmodligen var deras sista själfständiga område, då det öfriga Skåne eröfrats af danskarna. Denna eröfring kan för öfrigt hafva skett strax efter Rodulfs ankomst till Italien, d. v. s. ännu under 400-talets sista decennium. Sedan Jordanes hunnit så långt i sin beskrifning fortsätter han: »Efter dessa följa ahelmil, finnaithæ, feruir, gauthigoth, ett tappert folkslag, mycket benäget för krig.» Af dessa namn är ''ahelmil'' det utan tvifvel mest svårtolkade, men sannolikt har Grienberger rätt i sin förmodan, att texten ursprungligen haft ''ac helmir'', hvilket genom korruption förvandlats till ''achelmil'', ''athelmil'' och ''ahelmil''. Hvilka dessa ''helmiR'' varit, känner man dock ej, men onekligen vill man sammanställa namnet med ''Halmstad'', ty i denna trakt böra<noinclude> <references/></noinclude> 11rar6nfddkkfc2xkw9dyeyeimp7zm4 104 176321 584593 538765 2024-12-27T12:33:04Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584593 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|||13}}</noinclude>de hafva bott. I närheten bodde ''Finnaithæ'', i hvilka man allmänt igenkänt invånarna i den småländska Finnveden. Därmed lämna vi södra Halland och komma till norra, där Läffler visat, att ''feruir'' måste hafva bott, ehuru jag tror namnet bör förklaras på ett annat sätt (Stud. i Ynglingatal 48). Huru stort området varit, torde vara lönlöst att diskutera, då vi här sakna alla hållpunkter. ''Gautigoth'', som därefter följer, är utan tvifvel Gaut-goterna d. v. s. goterna vid Gaut eller Götälfven. Att deras område varit högst betydligt, framgår, dels däraf att gautar nämnas både hos Ptolemaios och Prokopios, dels däraf att de gifvit hela Västergötland dess namn. På de öfriga folken hos Jordanes vill jag ej i detta sammanhang ingå, utan inskränker mig till att påpeka, att ''Ostrogotæ'' icke betyder östgoter, utan (enligt Streitberg) »glansgoter» och att de således ej haft något med östgötarna att skaffa. Att döma af deras plats i Jordanes katalog ha de snarast bott i Norge eller i närheten af gränsen. Sedan han omnämnt ''gautigoth'' fortsätter han nämligen: »Därefter mixi, evagre, otingis (emend: mixti evagreotingis). Dessa alla bo på vilddjurs sätt i urholkade klippor, liksom i fästningar. Utanför dessa bo ostrogothæ, raumarici, ragnaricii» etc. Förmodligen hafva vi här någon liten utsprängd koloni af de ostrogoter, som förut vandrat åt södern. Detta är således, hvad Jordanes upplyser oss om folkförhållandena i forntidens Sverige. Om den politiska ställningen nämner han intet. Prokopios uppgifver visserligen, att Thule d. v. s. den skandinaviska halfön varit delad mellan tretton olika folk under lika många konungar, men om detta än är riktigt — hvilket hvarken kan förnekas eller påstås — så behöfva alla dessa konungar ej nödvändigt hafva varit fullt själfständiga, utan man kan ock tänka sig några större federativstater, hvar och en under en storkonung, som haft flera småkungar under sig, och ett dylikt statsskick är ju också tämligen i stil med den senare traditionen (t. ex. i Ingiald Illrådes saga). I hvarje fall böra de olika områden, som ingingo i medeltidens svenska federativstat, på 500-talet hafva varit ännu själfständigare än på Västgötalagens tid. Vår nästa källa är den fornengelska dikten Beowulf, som enligt det vanliga antagandet skrefs i första början af 700-talet. Att<noinclude> <references/></noinclude> 814az9t1kmpwln7an3d3ir4e1wwrv6c 104 176322 584594 538766 2024-12-27T12:36:55Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584594 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|14}}</noinclude>diktens innehåll ej är en fri fantasi af skalden, är utan vidare tydligt; likaså att det bakom hans dikt ligger äldre kväden, som på något sätt förts från Skandinavien till England. Äfven dessa kunna dateras, och denna fråga skall jag snart utförligt behandla i en uppsats i »Samlaren», men redan nu vill jag påpeka ett faktum. Diktens hjälte deltager i ett härnadståg till Frisland och är nästan hufvudpersonen i detta tåg. Tåget är historiskt och kan dateras till omkring 516. Men Beowulf är ''icke'' en historisk person, utan tillhör sagan. Det måste således hafva förgått en tämligen lång tid, innan den historiska traditionen kunnat väfvas samman med traditionen om en sagohjälte. Sagorna i Beowulf återgifva därför en skandinavisk tradition tidigast från 500-talets slut eller senare — om man skall fästa någon betydelse vid sagans kronologi: från 600-talets början. Enligt dikten stupar nämligen konung Hygelak i Frisland d. v. s. 516. Därpå kommer hans omyndige son på tronen och Beowulf styr riket i hans namn. Slutligen stupar myndlingen, som således hunnit blifva vuxen, och Beowulf blir konung samt regerar i femtio år. Han bör således hafva aflidit omkring 580, och sedan skulle den historiska traditionen om honom hunnit förvandlas till en saga om en hjältes strid mot troll och drakar. I hvarje fall är således det Skandinavien, som Beowulf skildrar, ett hälft århundrade yngre än det, som omtalas hos Prokopios, och ett helt århundrade yngre än det, vi lärt känna hos Jordanes. Då jag icke vågar förutsätta, att de, som möjligen läsa denna afhandling, erinra sig innehållet i dikten, meddelar jag här ett kort referat. Dikten börjar med att skildra, huru danskarnes konung Hrodgar låter åt sig uppbygga en präktig gästabudssal. Detta förbittrar emellertid ett troll Grendel, som om natten smyger sig in i salen och bortröfvar trettio af konungens män, och dessa röfverier fortfara utan att man lyckas att sätta en gräns för dem. Ryktet härom spred sig till geaternes land, och geaternes främste kämpe Beowulf beslöt då att hjälpa danakonungen. Med några utvalda kämpar inskeppar han sig och framkommer till det danska hofvet, där han mottages med stora hedersbetygelser. Efter ett präktigt gästabud stanna han och hans män ensamma kvar öfver<noinclude> <references/></noinclude> 1lw8x1u0rfyvi3hj2q037seu3r4dz13 104 176323 584596 538767 2024-12-27T12:40:18Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584596 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|||15}}</noinclude>natten i den stora salen. Efter vanan infinner Grendel sig, griper en af geaterne och rifver denne i stycken. Men då uppstår det en väldig strid mellan Beowulf och trollet, hvilken slutar därmed, att den geatiske kämpen sliter den högra armen af trollet, som besegradt flyr sina färde. Natten därefter, medan alla sofva, kommer Grendels moder att hämnas sin son. En strid uppstår, och trollet lyckas att släpa med sig Äskhere, konung Hrodgars bäste vän. Beowulf besluter då att uppsöka henne i den håla, där hon dväljes, för att stäfja hennes illdåd. Följd af Hrodgar och dennes män begifver han sig till det träsk, där dessa väsen hålla till. Detta är så djupt, att Beowulf först efter en hel dag når dess botten, där Grendel och hans moder bo i en hög och luftig håla. I den strid, som nu uppstår mellan Grendels moder och Beowulf, vill den senares svärd ej bita, men han får då syn på ett i hålan hängande jättesvärd, och med detta dräper han odjuret. Emellertid har Hrodgar trott honom vara död och aflägsnat sig från kärret. Stor var därför danskarnes glädje, när Beowulf åter uppträdde bland dem såsom segrare. Mellan denna andra afdelning af dikten och den tredje förflyta mer än femtio år. Beowulf har blifvit geaternes konung och står nu vid sin lefnads afton. Då börjar en väldig drake att förhärja hans land, Beowulf kämpar mot denne, fäller odjuret, men dör själf af sina sår. Jämte dessa diktens tre hufvudhandlingar finnas äfven episoder, som i form af berättelser inlagts i dikten. En sådan är berättelsen om danskarnes och bardernes strid samt om ett härnadståg, som geaterne under sin konung Hygelak företog mot friserna. Vid detta tåg stupade Hygelak, men Beowulf räddade sig. Utförligare äro berättelserna om geaternes förhållande till svearne. Under den geatiske konung Hädkyns tid ofredades dennes land af den svenske konung Ongenþeows (Angantyrs) söner. Hädkyn infaller då i Sverige och bortröfvar Ongenþeows drottning, men upphinnes af denne, som dräper röfvaren och återtager sin maka. Innan geaterne fullständigt dukat under, inträffar dock<noinclude> <references/></noinclude> n4g49offtdnibd0bcj5swdjbg7ynphh 104 176324 584602 538768 2024-12-27T13:16:29Z PWidergren 11678 /* Validerad */ jmf. https://runeberg.org/antiqtid/8/0114.html 584602 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|16}}</noinclude>Hädkyns broder Hygelak på slagfältet, nederlaget förbytes till seger och Ongenþeow faller. På den svenska tronen efterträddes han af sin son Ohthere (Ottar), men efter dennes död bemäktigar sig brodern Onela (Ále) tronen och förjagar Ohtheres båda söner Eadgils (Adils) och Eanmund, hvilka fly till geaterne, öfver hvilka konung Härdred då regerade. Förbittrad öfver det skydd, som denne skänkte de landsflyktige, öfverföll Onela Härdred och dödade honom. Men efter dennes fall blef Beowulf geaternes konung, och med hans hjälp lyckades Eadgils fälla sin farbroder och eröfra den svenska kronan. En hufvudfråga för uppfattningen af Beowulf, särskildt såsom ett historiskt dokument, är den: hvad menas med de ''geatas'', som här omtalas? Med undantag för några få, mindre uppmärksammade författare ansågo filologerna i allmänhet, att Beowulfs ''geatas'' afsett Västergötlands ''gautar'', och utan att spörsmålet närmare diskuterades förblef denna åsikt gällande ända tills dess att Fahlbeck i Ant. Tidskr. VIII på allvar tog upp frågan. Efter att sorgfälligt hafva undersökt skälen för och emot, kommer han där till den meningen, att Beowulfs geatas varit icke gautar utan jutar d. v. s. Jutlands danska inbyggare. Till denna mening anslöt sig Bugge i en i Paul och Braunes Beiträge XII införd uppsats, hvari frågan ytterligare skärskådades, och efteråt hafva de flesta forskare aksepterat Fahlbecks teori, ehuru många — såsom Holthausen, Sijmons m. fl. — ännu fasthålla den gamla. Att närmare redogöra för olika forskares åsikter, är här öfverflödigt, utan i stället vill jag upptaga Fahlbecks bevisföring till en förnyad pröfning.<ref>En kritik af denna förekommer redan hos Sarrazin: Beowulfstudien (1888), men är ej fullt lyckad i följd af författarens bristfälliga kännedom om Sverige.</ref> Fahlbeck medgifver väl, att ags. ''Geatas'' språkligt motsvaras af nord. ''Gautar'', men påpekar — såsom redan Leo gjort — att i konung Alfreds öfversättning af Bedas kyrkohistoria återgifves ''Juti'' med ''Geatas'': »''Geatas'' är, säga filologerna, samma ord som det nordiska ''Gautar'', vårt Götar. För ''Jutar'' hafva angelsaksarna andra benämningar såsom formerna ''Jotum'', ''Jutna'', ''Ytum'', ''Ytena'', ''Eota'' visa; äfven heter det ''Geotas''. Detta argument tyckes vara afgörande. Skada blott att detsamma stämmer illa öfverens med det<noinclude> <references/></noinclude> 5p06x2aq3hs678bvpna8t7zquce5fwr 104 176325 584618 538770 2024-12-27T14:34:53Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584618 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|||17}}</noinclude>resultat, hvartill textgranskningen synes komma.» Vi skola då ransaka texten. I sin kyrkohistoria talar Beda om den saksiska eröfringen af England och yttrar därvid (I, kap. XV): »Advenerant autem de tribus Germaniæ populis fortioribus, id est Saxonibus, Anglis, ''Jutis''. De ''Jutarum'' origine sunt Gantuari et Victuari, hoc est, ea gens quæ Vectam (Isle of Wight) tenet insulam, et ea, quæ usque hodie in provincia Occidentalium Saxonum ''Jutarum'' natio nominatur, posita contra ipsam insulam Vectam . . . . Porro de anglis, hoc est, de illa patria, quæ angulus dicitur et ab eo tempore usque hodie manere desertus inter provincias Jutarum et Saxonum perhibetur etc.» Detta ställe ätergifves af Alfred: »Comon hi of ðrim folcum ðam strangestan Germanie, þæt [is] of Seaxum and of Angle and of ''Geatum''; of ''Geata'' fruman syndon Cantware and Wihtsætan, þæt is seo ðeod þe Wiht þat Ealond on eardað . . . . Is þæt land ðe Angulus is nemned betwyh ''Geatum'' and Seaxum.» Saken kan ju synas därmed afgjord — ehuru visserligen mot all språkhistoria, enligt hvilken nord. ''Gautar'' måste blifva ags. ''Geatas'' och nord. ''iótar'' ags. ''Eotas'', ''Yte'' eller ''Iotas''. Men å den andra sidan kan man dock hysa vissa tvifvelsmål, att kung Alfred kände distinktionerna mellan ''Gautar'' (ags. Geatas), ''Iótar'' (Eotas), ''Goter'' (Gotas) och ''Gutar'' (Gutas), och det förefaller rimligt, att han rört ihop dessa likljudande ord, hvilkas innebörd han helt visst aldrig gjort klar för sig. Se vi nu på det omtalade stället hos Beda, återgifves detta i den angelsaksiska krönikan: ða comon þa men of þrim megðum Germanie. Of Aldseaxum, of Anglum, of ''Iotum''. Of ''Iotum'' comon Cantwara and Wihtwara . . . . Of Angle comon se á syððan stod westig betwix ''Iutum'' and Seaxum.» Detta ställe visar således raka motsatsen. Enligt Earle är anteckningen val sannolikt först från 1100-talet, men i hvarje fall visar den dock, att det angelsaksiska språket ägde en språkriktig beteckning för jutarna. Och hvad konung Alfred själf beträffar, så tyckes han ingalunda hafva varit säker på sin öfversättning, ty i ''samma'' arbete ger han en annan. Beda talar nämligen om kristendomens införande på Wight (IV, kap. XVI) och nämner om tvänne ynglingar, som flydde öfver till det engelska fastlandet:<noinclude> <references/></noinclude> ec9ns43vweno59qrh6htt8vx3by6s3s 104 176326 584620 538771 2024-12-27T14:40:17Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584620 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|18}}</noinclude>»Siquidem inminentibus insulæ hostibus, fuga lapsi sunt de insula et in proximam ''Iutorum'' provinciam translati.» Detta återgifver Alfred: »þa fluʒon þa cnihtas ut of þam ealande and wæron ʒelædde on þa nehmæʒþe, seo is ʒecyd Eota land.» Här återgifves således ''iutorum'' med det språkligt riktiga ''eota''. En handskrift har visserligen här ''ytena'', men äfven denna form är språkligt riktig.<ref>Fahlbeck söker visa, att formen ''ýtena'' är oriktig och vill ändra den till ''Vitena'' (inbyggare på Isle of Wight), men se härom och om ''eota'' Noreens föregående utredning.</ref> Fahlbeck vill emellertid förkasta läsarten ''eota'': »Om öfverhufvud läsarten ''eota'' skall bibehållas, måste han tydligen ändras till ''iota'', och kommer ordet då, ehuru visserligen här icke syftande på Jutarna i Jutland, att värkligen innehålla jutenamnet.» Men då formen är språkligt alldeles riktig, synes intet skäl föreligga till någon ändring, och beteckningen afser alldeles samma stam, som i den första boken kallas ''Geatas''. Faktum är således, att Alfred på två olika sätt i samma arbete återger Bedas ''Juti'', och det är då svårt att förstå, hvarför man, när man har att välja, skall föredraga den språkligt oriktiga formen, som dessutom strider mot en annan öfversättning af samma ställe (i Angels, krön.), hvilken öfversättning däremot är språkligt riktig. Men konung Alfred har ännu en tredje form — han förblandar nämligen Jutland och Gottland samt gifver dem samma namn. Till sin öfversättning af Orosius har han nämligen fogat en redogörelse för ett par resor, som berättats för honom af tvänne köpmän Ottar och Wulfstan. I den förra berättelsen — sådan konung Alfred återgifver den — kallas Jutland för ''Gotland'', uti den senare är det ön Gottland, som så kallas. Fahlbeck, som ej nämner något om den några rader senare förekommande öfversättningen af Gottland, drager emellertid häraf den slutsatsen, att Jutland på angelsaksiska kallats ''Gotland'' och dess inbyggare ''Geatas'', yngre ''Iotas''. Men äfven om Gotland skulle beteckna Jutland, kan jag ej inse, att Fahlbecks mening härigenom på något sätt styrkes, ty i så fall borde Jutland af Ottar hafva kallats ''Geatland'' icke ''Gotland''. För min del måste jag emellertid anse, att konungen<noinclude> <references/></noinclude> orakvrwr10flh9tib2oh2fquf1trhab 104 176327 584637 538772 2024-12-27T16:31:10Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584637 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|||19}}</noinclude>felaktigt uppfattat Ottars ord och att därför namnen Gottland och Denemearc kommit att byta plats. Det var — anmärker Jessen med rätta (Undersögelser til Nordisk oldhistorie s. 45) — »ikke underligt om Alfred havde misförstået, eller ikke nöje husket, en eller anden opgivelse af skipperne, f. ex. havde tagit feil af styrbord og bakbord. Hvem af os havde uden landkort kunnet huske, hvad en skipper i Arkipelagus hver gang havde på styrbord og bagbord.» Anmärkningens riktighet styrkes onekligen däraf, att Östersjön (som här förblandas med Kattegat och Skagerack) säges ligga ''norr'' om Danmark och att esterna uppgifvas bo söder om danerna. Jag anför här emellertid konungens egna ord: »Söder om Sciringes heal (Skiringsal vid Kristianiabukten) går ett mycket stort haf upp i landet; det är bredare än att någon kan se öfver det, och Gotland (skall enligt min mening vara: Danmark eller Jutland) är på den motsatta sidan; sedan Sillende (Sönderjylland). Detta haf sträcker sig många hundra mil in i landet. Han (Ottar) berättade, att från Sciringes heal seglade han på fem dagar till den hamn, som man kallar ''at Hæþum'' (Hedeby); den ligger mellan vender, saksare och angler och hör under danerna. Då han seglade från Sciringes heal hade han Danmark (skall vara: Gotland, d. v. s. goternas land, Västergötland) på sin babords sida, och på styrbord hade han öppen sjö i tre dagar, och de två sista dagarna innan han kom till Hedeby, hade han styrbords Gotland (skall vara Danmark eller Jutland) och Sillende och många öar . . . och i dessa två dagar voro de öar, som höra till Danmark, på babords sida.» Då han seglar ut från Skiringsal, som ligger på den västra sidan af Kristianiafjorden just vid utloppet, så säges ''Gotland'' vara på den motsatta sidan. Denna uppgift passar lika väl för Jutland som för Västergötland, hvilket — som jag sedan skall visa — vid denna tid gick ut till hafvet. Att han här menar Danmark, särskildt Jutland, framgår dock af fortsättningen: »sedan Sillende». Men så uppgifver han, att han under de tre första dagarna hade öppen sjö på styrbords sida, men Danmark på babords. Denna uppgift kan vara riktig, endast under förutsättning att Danmark då sträckt sig ända upp till Kristianiabukten, hvilket i och för sig är föga sannolikt och strider mot de<noinclude> <references/></noinclude> rfz58b4x2s4oxnwja4o8h1k7hp8kkzo 104 196532 584661 583672 2024-12-28T03:33:17Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584661 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 13.}}}} {{linje|8em}} {{initial|D|4.5em}}en tiden är nu för handen, at folket måste flytta; de föra sit Husgeråd ifrån et ställe til det andra: de bära, släpa, köra och ofta förderfwa sina Meubler, under flyttningen, som beklageligen infaller merendels under det ifrån denna årstid oskiljaktiga wäder, rägn och orena gator. - - - Samma rätt wederfares dem som byta om Husrum wid Påsketiden: - - - och jag tycker det wåra beswärligheter wid desse flyttnings-tider borde beqwäma oss til eftertanka och ändring: Ty utom det allarm och ståj Husbondfolken måste widkännas, äro flyttningarne wid dessa årstider mer än tunga för tjenaren: - - - En Piga renskurar och fejar de rum som man flyttar ifrån, men dessa rum måste några dagar efter af dem som inflyttat åter omskuras, för deras skul som nedsölat golfwen, då de med flytt-saker kommit ifrån den orena gatan: med et ord: - - - - Större Contradiction uti god ordning kan näppeligen gifwas; och likwäl conserveras wåra Fäders absurditeter. <i>När skal wäl i wår Stad någon Herr Wederbörande upkomma</i>, som opåmint wil arbeta på inwånares beqwämlighet: som utan afseende på belöning, eller et glas Win, af god wilja och bögelse för sin och andras förmån, afskaffar oordenteligheter: och som sätter sin ära uti det angelägna ordet: ''Nyttig''? - - - Et ord som borde wara Symbolum för alla dem, som hafwa styrelsen om händer wid stora Städer, och i synnerhet för all Magistrat, som beklageligen, jag wet ej af hwad ordsak, så hos oss som i de flesta Städer i Europa är underkastad en wiss, och kanske ofta ogrun-<noinclude> {{sidfot||N|dad}} <references/></noinclude> 2lu971slux8y93bde3l4u84r3mqgcy4 104 196533 584662 583673 2024-12-28T03:41:23Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584662 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />98</noinclude>dad Critique. - - - Dock jag lemnar all werldenes Magistrat, och går til ämnet om flyttnings-tiderna; - - - frågande, om icke Afflyttnings-Terminerne kunde flyttas ifrån Påsk til först i Junii månad; och ifrån Michaelis til först i December månad? - - - De orsaker som föranlåta mig til sådant Project äro 3:ne: Först Tjenstefolks-ombytet wid samma tid; sedan Wed-Provisionens inköp för dem som byta husrum, och ändteligen de tilfälliga omständigheter som dessa terminer åtfölja. At det är beswärligt til at flytta och tillika ombyta Tjenstefolk, det lärer hwar och en medgifwa som det försökt; och behöfwer man ej widare sådant för dem förklara: Men som Wedens inköp om hösten, ofta uti November månad, betungar en hushållning mer än mycket; så borde ock något medel föreslås til Equilibre imellan det inköp som sker af dem som icke flytta, och af dem som ej kunna uptaga sin Wed-Provision, förän de kommit på det nya stället, och här få tilträda Wedbod eller Källare. - - Sådan ordning torde äfwen jämka Wed-priset. De tilfälliga olägenheterna äro: Wäderleken och Eldstäders omsättande. - - - Den förra måste wara såsom wid flyttnings-tiden wara kan; men den sednare kan ej til beqwämlighet förändras, af den som wid Michaelis tilträder rummen, så lätt som af den som i god tid, i hopp eller önskan at öfwer wintren dem bebo, sådana Eldstäder sig til beqwämlighet omlagat &c. - - Blifwer husrums-flyttningen förändrad, så behöfwer icke därföre Tjentehjons-ombytet förändras i Städerna: uppå landet må sådant ske, efter goda Hushållares Project och hwarwid jag icke wil röra, til undwikande af at falla in uti Landtmanna Oordentligheter. Ändteligen: om icke hyretiden wore så kort som halft år, och Terminerne så olägligen utsatte; så skulle Husägare både lättare få fördelaktige Hyresmän, och deras<noinclude> {{höger|rum}} <references/></noinclude> rjq1z8x38inh15utxew377qwqood1ji 104 196534 584663 583674 2024-12-28T03:50:50Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584663 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|99}}</noinclude>rum blifwa bättre handterade än nu sker; då en Hyresman låter både fenster, dörrar, spjell och tak wanwårdas, til efterkommande Hyresmans och Husägares största skada; - - - endast i hugkomst på Michaelis eller Påsk; då han afflyttar och lemnar en annan uti sticket. Jag wet at Critiske personer icke ärkänna denna påminnelse; men om däruti något kunde lända til wår Stads inwånares fördelaktiga beqwämlighet, så är jag nögd med at hafwa felat i det lilla, för at kunna gjordt godt i det stora. {{linje|16em}} En Ängelsman anmärker i sin Rese-Beskrifning öfwer Italien, at inwånarne där gemenligen wända den människjan medfödda fåfänga och lust at skryta, på en bättre sida, än hans Landsmän och de artige Fransoserne. När, säger han, i synnerhet de sistnämde förstöra sina pengar i präktiga kläder, Equipager, Nipper, dyrbara Måltider, fina Winer &c. och Ängelsmännerne förtära sin Egendom wid sit bord och i sit Stall; söka Italienarne däremot öfwerträffa hwarannan i präktiga bygnader: hwilken slags luxe, ehuru den ofta ruinerar sina älskare, likwäl är waraktigare än de förras. När denna reproche med skäl kan göras Ängland och Frankrike; hwad skole wi wäl då wänta oss i Swerige? Wåra bygnader förswinna helt och hållit, då de jämföras med dessa Rikens. Sällan faller en rik hos oss på den smaken at bygga wäl: Han låter upföra wanliga rum; men hans bord måste wara til öfwerflöd betäckt, och winer få för all ting icke fattas, at ej räkna andra, ännu mindre hederliga depenser, hwilka kunde räcka til at upbygga de wackraste Palais i den bästa smak, och pryda dem med Målningar af de bästa Mästare. Om man gåfwe sig möda at calculea hwad wi äta och dricka up öfwer det wi behöfde göra, så blir den Summan grufwelig, i proportion emot wår allmänna fattigdom. Wåra måltider skola wara kostsamma, eljest äro de förakte-<noinclude> {{sidfot||N 2|liga}} <references/></noinclude> t3jeeh4qhweiua67uktn8mdtp4o5c8q 104 196536 584670 583676 2024-12-28T06:07:49Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584670 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{rättelse|90|104}}</noinclude>sjelf; hans Ämbete lider, och hans hederligare Medbröder få umgälla hans fel. En del af det goda folket, som mäta sin Estime med aln, krita och skålpund, taga sig anledning at förakta hela Magistraten. - - - - och rättwisan samt ordningen måste nödwändigt lida genom et sådant förakt. {{linje}} {{c|Tryckt i Kongl. Tryckeriet, År 1770.}}<noinclude> <references/></noinclude> pbjs8kzjutihqgxp0dv4qykv5p39hxp 104 196537 584669 583679 2024-12-28T05:50:34Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584669 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|103}}</noinclude>men derigenom introducerades en wana som sedan blefwe qwar. Pappers-Bruken borde efter Taxa emottaga Lumporna, och ej missbjuda dem som haft beswär at samla dem. Ingen Piga eller Dräng borde få gifta sig, utan at upte bewis däröfwer at de hopsamlat en utsatt myckenhet, utgifwit af någon Pappers-Bruks-Idkare, och i deras {{rättelse|Orlsfs|Orlofs}}-Sedlar skulle altid införas, huru de i denna Artikeln förhållit sig. Har någon bättre Project, så skal jag straxt taga mitt igen. {{linje|16em}} Wårt Tidehwarf, tror jag, kan utmärkas ifrån de föregående, under namn af det ''klagande''. Skäl eller ej; men alle klaga. I synnerhet klaga Ämbetsmännerne och deras öfrige Medborgare ömsom emot hwarannan. Kanske bägge parterna hafwa ömsom rätt och orätt. Ibland de många klagomålen, som emot Ämbetsmän i synnerhet emot Magistrats-Personer utgjutas, har det mäst gått mig til sinnes, då jag icke en utan flere gånger hört nämnas med förakt och åtlöje om den täta Källar- och Kroggång, som en del af dem, jag wet ej på hwad grund, förebrås. Det är wisst, at om en sådan osed någorstädes ibland Magistraternes Ledamöter eller Betjening sig skulle inritat, få kan ej annars wara, än at den ju ganska mycket bidroge til den mindre fördelaktiga tanka som Ämbetsmanna-Corpsen i allmänhet genom widriga öden sig ådragit. Jag skulle i sanning högeligen scandaliseras öfwer at se en Rådman, en Kämnär, Preses eller en Rättens Notarius sitta i sämre sällskap öfwerlastad af drycker, och utstäld för alla de sottiser och det grofwa skämt som alla gående och kommande trodde sig äga rättighet at utösa på honom. Huru wille en sådan med wärdighet, sitta i sin Domstol, och döma öfwer de brott som han så uppenbarligen utöfwat? Huru wille han pretendera aktning af Parterne, som för, under och efter Rättegångs-timan håller til goda en sup med den sämsta Part som offererar honom den? Men det är icke nog at han lider<noinclude> {{höger|sjelf;}} <references/></noinclude> rd4ojjvszla9ndjmrjk09kjpiax9xxw 104 196538 584664 583682 2024-12-28T04:01:14Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584664 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />100</noinclude>liga, och wår dageliga lefnad i medelmåttiga hus öfwergår ofta en stor Herres uti Italien. Med all undergifwenhet för wår artighet, och wåra polerade seder, wågar jag påstå, åtminstone tänker jag så för mig sjelf, at pengar äro sämst anwände til et dyrbart och yppigt bord. Där förswinna de hastigast, och en timma efter måltiden, gör det oss lika mycket, om den kostat hundra Ducater eller några öre. Jag wil nu icke ens nämna om skilnaden i hälsosamheten och den afsigt förnuftigt folk borde hafwa därpå. Kläderna komma därnäst. Kostnaden på dem warar något längre: en wacker klädnad förnöjer ögat; än mera et präktigt Equipage: men ingendera upwäcker en så hög, och om jag så törs säga, så Majestätelig idee hos andra, som en bygnad, med därtil hörande Trägårdar och andra prydnader. Italienaren sparar det wi förslösa på ofwannämde sätt; han lefwer kan ske alt för illa: ty människan går gemenligen i någon slags ytterlighet: men då han fått en summa tilhopa, bygger han därföre et Palais, och fyller det med samlingar, ur alla naturens Riken, med Konststycken af alla slag. - - - Jag tilstår at detta wore min smak om jag ägde penningar. Min ambition at lysa wore på et delicatare och äfwen helt säkert på et waraktigare sätt satisfierad. Mit Minne räckte därigenom til Efterwerlden, som kom ihog mig med beröm; då en Heliogabalus, som lefwat jämte mig, wore aldeles bortglömd, eller om hans namn blefwe bekant, föraktad och bespottad, skönt bägges depenser härflutit ifrån aldeles en och samma principe. Så låg är en Fråssare, äfwen hos den Nation som sjelf öfweralt ej är fri för samma last. - - - Men det kan wäl hända at en sådan, medan han lefwer, blir mera besökt, och mera smickrad, än en annan. <tt>Le vrai Amphitrion est celui chès qui on dine.</tt> {{linje|16em}} Jag har funnit en obeqwämlighet wid wårt eljest så ganska wäl inrättade Posthus, hwilken jag nu tar<noinclude> {{höger|mig}} <references/></noinclude> d3q0zsutwzrpaaydecq3b6xz7lm1z54 104 196539 584666 583696 2024-12-28T05:22:23Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584666 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|101}}</noinclude>mig den friheten at anmärka, efter jag af en händelse wistas dessa dagar i Stockholm, skönt anmärkningen icke hör til denna årstiden, utan de mörkare dagarne. Den består i swårigheten at kunna efterse Bref på de utslagne Chartorna, sedan det blifwit så skumt at dagsljuset ej räcker til, och det warar ej länge om hösten och wintern. Ganska mångas tid och omständigheter tillåta dock icke at göra det de få timmar det är ljust; och Brefwen kunna icke dess mindre wara angelägna at få snart. I alla fall är det ganska olägligt at mörkret skal hindra: det går an at ibland få hyra sig en liten ljusstump af en Gumma som merendels plägar sitta och sälja Tårtor och bröd i portgången; men därmed är dock endast en betjent, och de öfrige måste gå sin wäg eller wänta alt för länge på sin tour at få nyttja ljuset. Jag tycker oförgripeligen at man med liten kostnad kunde tilräckeligen eckaipera det rummet där Chartorna hänga; några få Lampor rätt disponerade wore härtil nog. Därigenom blefwe ändamålet wunnit utan särdeles känning för Kronan, och ännu en annan olägenhet förekommen, nemligen den täta fick-stölden, som wid ingången til Posten med särdeles framgång idkas de mörka qwällarne, då man i trängslen mindre kan akta sig för Tjufwen. Alt det som länder til upmuntran af beqwämligheten, då den kan erhållas utan för mycken och oproportionerad depense, tycker jag wara nyttigt och nödwändigt at upgifwa; och kan jag tillika med hela allmänheten för öfrigt icke nog tilräckeligen förklara den högaktning wi äro wår nu warande Öfwer-Post-Directeur skyldige för den attention och möda, med hwilken han håller hela detta widlöftiga Werk i gång och i tilbörlig säkerhet. Den som wil och kan jämnföra dess skötsel i alla dess Epoquer, samt Kronans winst och inkomster i särskildte tider, jämte säkerheten för Brefwen, samt Räkningarnes riktighet och ordning, skal snart blifwa öfwertygad därom. {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude>{{höger|''Wä''-}} <references/></noinclude> 2ugcg8q7ngds7ctyfaocn5nnhkpj3i9 584667 584666 2024-12-28T05:23:41Z Bio2935c 11474 584667 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|101}}</noinclude>mig den friheten at anmärka, efter jag af en händelse wistas dessa dagar i Stockholm, skönt anmärkningen icke hör til denna årstiden, utan de mörkare dagarne. Den består i swårigheten at kunna efterse Bref på de utslagne Chartorna, sedan det blifwit så skumt at dagsljuset ej räcker til, och det warar ej länge om hösten och wintern. Ganska mångas tid och omständigheter tillåta dock icke at göra det de få timmar det är ljust; och Brefwen kunna icke dess mindre wara angelägna at få snart. I alla fall är det ganska olägligt at mörkret skal hindra: det går an at ibland få hyra sig en liten ljusstump af en Gumma som merendels plägar sitta och sälja Tårtor och bröd i portgången; men därmed är dock endast en betjent, och de öfrige måste gå sin wäg eller wänta alt för länge på sin tour at få nyttja ljuset. Jag tycker oförgripeligen at man med liten kostnad kunde tilräckeligen eckaipera det rummet där Chartorna hänga; några få Lampor rätt disponerade wore härtil nog. Därigenom blefwe ändamålet wunnit utan särdeles känning för Kronan, och ännu en annan olägenhet förekommen, nemligen den täta fick-stölden, som wid ingången til Posten med särdeles framgång idkas de mörka qwällarne, då man i trängslen mindre kan akta sig för Tjufwen. Alt det som länder til upmuntran af beqwämligheten, då den kan erhållas utan för mycken och oproportionerad depense, tycker jag wara nyttigt och nödwändigt at upgifwa; och kan jag tillika med hela allmänheten för öfrigt icke nog tilräckeligen förklara den högaktning wi äro wår nu warande Öfwer-Post-Directeur skyldige för den attention och möda, med hwilken han håller hela detta widlöftiga Werk i gång och i tilbörlig säkerhet. Den som wil och kan jämnföra dess skötsel i alla dess Epoquer, samt Kronans winst och inkomster i särskildte tider, jämte säkerheten för Brefwen, samt Räkningarnes riktighet och ordning, skal snart blifwa öfwertygad därom. {{linje|16em}} {{tomrad}}<noinclude>{{höger|''Wå''-}} <references/></noinclude> cc2x3o0llpmr13fbnj2h5n9wh6ulvy5 104 196549 584668 583697 2024-12-28T05:36:51Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584668 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />102</noinclude>''Wåra lysande Lyktor'': De lysa efter Förordningen, men icke efter årstidens omständighet. - - - Så snart det mörknar, såsom ock på mulna aftnar då icke Månskenet kan stå at befalla efter önskan, borde ju, i fall afsigten wore at betjena de gående, Lyktorna antändas? Men som hos oss icke så sker, och wåra Lykt-anstalter näppeligen stå at hjelpa på det sätt, som någorlunda skulle kunna jämnföras med Pariser Lyktorna; så må våra så kallade ''lysande Lyktor'', til sin ringa nytta för Efterwerlden, här upteknas, om hwilka hos den Högädle Magistraten så många Ris papper i Protocoller och Kundgörelser blifwit consumerade; utan at Stadens inwånare af sådant bemödande kunnat winna den förmodeligen påsyftade beqwämligheten. - - Rena Gator och wäl reglerade samt lysande Lyktor i Stockholm lära blifwa omöjeliga Entrepriser, til dess wid en Riksdag äfwen sådana oordningar. - - - - - Men jag twiflar dock at - - - och därföre blifwer rådligast det hwar sopar för sin port, och lyser sig med sin egen Lykta. - - - Men hwartil tjena då alla kostsamma anstalter i dessa ämnen? - - - {{linje|16em}} Oaktat de Författningar som äro gjorde angående Lumpors samlande, går därmed dock ännu så trögt, af wåra Pappers-Bruk ej kunna komma til rätt styrka genom brist på dem, utan at de utrikes ifrån med mycken kostnad och nationel skada skola inhämtas, hwarföre de ock årligen blifwa stegrade. Denna brist härrör dock af blott owilja. Tjenstefolket anser för en börda at samla linne-klutar och pappers-lappar, och Husbönderne samt Matmödrarne göra ej eller mycket alfware at förmå dem därtil. Månne ej et kraftigt Motiv därtil kunde upfinnas? Til widare eftersinnande wågar jag föreslå, at hwart hushåll, en gång om året, borde upwisa Quitto på en wiss quantitet aflämnade Lumpor, wid utsatt ansenligt wite. Denna quantiteten borde ej wara stor;<noinclude> {{höger|men}} <references/></noinclude> 00c0lhaxi1yad6pbdlz3gh32vq99hqc 104 196989 584665 584450 2024-12-28T04:05:43Z Thuresson 20 584665 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>att arbeta efter vanligheten, med min magister. Efter lektionernas slut gick jag som hastigast upp och sökte kanslirådet Ihre för att lämna honom teserna till nästa landskap; men då jag ej fann honom hemma, gick jag ner i andra gården och lämnade dem till grefve Gyllenborg, för att han skulle framföra dem till gubben. <h3>''3 december.''</h3> Kl. mellan 11 och 12 red jag, då vi allesammans fingo ganska mycket bannor, därför att det var fredag. Alla gubbens gamla skolarer säga nämligen, att han ordinärt tisdagar och fredagar är vid elakt humör. Med dagens post erhöll jag ett bref från Stockholm med underrättelse att riksrådet Bunge gjort ett anbud af 1,600 d:r på salig herr fars rådsdräkt. Ehuru gärna jag hade önskat, att den talaren fått en värdigare successor i anseende till den som förut burit den, så svarade jag dock, att anbudet skulle antagas, emedan ett sådant därefter under långliga tider ej torde vara att vänta, medan malen emellertid kunde hafva gjort dräkten obrukbar. Dessutom skref jag äfven bref till min fru mor, och skickade det under Kinninmundts adress till Stockholm. Sedan jag slutat min post, satte jag mig att arbeta, hvarmed jag fortfor till kl. 8, då unga Palénerne kommo till mig och proponerade mig att gå till Cederstedt. Ehuru jag i anseende till den stygga halkan var föga hugad härför, ville jag dock ej vara singuljär utan följde med dit. Där blef jag för andra gången åskådare till ett litet Thier-Feckten emellan gossarna, som dock ej varit af någon betydenhet, så framt ej den skolmonarkiska myndigheten lagt sig däri. Ehuru en sådan bagatell ej är<noinclude> <references/></noinclude> i2rtp6zfeejqkynjbda19vaz3bbgmv4 0 197048 584648 584568 2024-12-27T17:57:21Z RalphE 7636 584648 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=197 to=210 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:1860-talets verk]] [[Kategori:Elias Sehlstedts Sånger och Visor]] 2psk4chckwcigpcr38k8vrbc9qsbg9c 104 197056 584595 584579 2024-12-27T12:38:52Z RalphE 7636 584595 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>196</u>}}</noinclude>grannskap och <i>äta ägg</i>. Man slog sig tillsammans några stycken och fotade af, företrädesvis till Gådeå by, en qvarts mil från staden, der man beställde kalaset, och under väntan på dess tillredning slog man boll eller roade sig med att hoppa öfver käpp, gå på händerna med benen i vädret, <i>hoppa bock</i> och dylikt. Bordet var snart serveradt. Smör och bröd och ett par vanliga mjölktråg, upprågade med kokta färska ägg, samt bunkar med god gräddmjölk utgjorde anrättningen, hvilken med otrolig hastighet försvann från det hvita finskurade furubordet. Derofvanpå dracks kaffe, hvarefter kalaset betaltes med några få skilling till mans och återtåget företogs under sång och munterhet. Att gå på styltor var äfven ett mycket omtyckt nöje. Man kunde stundom få se styltgångare på styltor, som oro öfver tre alnar höga från fotklossarna till marken, och för att komma upp på dem fanns ingen annan utväg än att söka sig något lågt tak eller dylikt, hvarifrån man kunde ge sig af på sin äfventyrliga och halsbrytande vandring. De stadsboer, som hade råd att hålla informatorer för sina söner, valde dem företrädesvis bland de gymnasister som voro från Norr- och Vesterbotten, liksom de gamle romarne togo sina augurer helst från Fiesole i toskanska landet. En informator hade husrum och mat samt 50 à 100 rdr i lön och fick vanligen till julklapp en kardus Gefle Vapen af sin patron, ett västtyg af frun, ett sigill af sin discipel och ett guldvirkadt urband af dottern i huset, om det fanns en sådan. Att få en hygglig informator i huset var en mycket glädjande och högtidlig företeelse, och kunde han spela fiol eller klavér, så var han guddomlig.<noinclude> <references/></noinclude> 159u962kvfnoov2xqjlcc2zarqhk8qj 104 197057 584597 584580 2024-12-27T12:41:34Z RalphE 7636 584597 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>197</u>}}</noinclude> Sjelfva undervisningen i gymnasium är ej mycket att säga om. Latin och hebreiska pluggades med fart och äfven med framgång, då lärarna i dessa båda ämnen voro erkändt skickliga och utmärkta. I nästan alla andra ämnen hade lärarna ingen synnerlig förmåga eller vilja att väcka håg och intresse. De lefvande språken behandlades tyvärr som bisak och meddelades i små portioner, en gång i veckan, såsom det syntes endast för att det skulle så vara. Då man lyckligen blef intagen i första klassen på gymnasium, fick man hålla till godo benämningen <i>kalfvar</i>. I andra klassen upphöjdes man till <i>oxar</i> och i tredje och fjerde klasserna titulerades man för <i>korfvar</i> och <i>paltar</i>. Dessa sista benämningar hviskades endast, emedan ingen underordnad vågade uttala dem högt, så kärt det var hvar och en att behålla armar och-ben i behörigt och felfritt skick. Kalfvarna tilläto sig aldrig att på gatan gå förbi en korf eller palt utan att ordentligt och på fullt allvar lyfta på hatten eller lufvan. I annat fall hade morgondagen i sitt sköte en tillrättavisande och hejdundrande örfil eller någon annan knotig traktering. En annan skyldighet ålåg äfven kalfvarna, nemligen att klockan 3 eller 4 på morgonen i tur gå omkring i qvarteren och väcka de <i>herrar</i> gymnasister, som derom gifvit befallning dagen förut. Man måste äfven, om så påfordrades, elda i deras kakelugnar och stoppa deras morgonpipa. Mången gång fick man derför för säkerhet tala vackert vid brandvakten att bli väckt på bestämd tid för att ej möjligen komma att försumma sig, ty då hade man icke något godt emottagande att förvänta, när man kom upp på gymnasium.<noinclude> <references/></noinclude> e072a8wx1puuj7xq3ib5k2zt2ifl30z 104 197058 584598 584581 2024-12-27T12:42:28Z RalphE 7636 584598 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>198</u>}}</noinclude> Det som utgjorde glanspunkterna i stadens nöjen, voro de så kallade gymnasistbalerna, hyilka voro tre till antalet och återkommo årligen på sina bestämda tider: <i>marknadsbalen</i> i Oktober, då höstterminen började och den vanliga höstmarknaden inträffade, <i>fettisdagsbalen</i> och <i>första Maj-balen</i>. Alla tre voro till anordningarna lika, ehuru fettisdagsbalen ansågs som den förnämsta och var också den roligaste och alltid mest besökta i anseende till det präktiga vinterföre, som då vanligen erbjöd sig och som lockade landtherrskaperna från när och fjerran att infinna sig. Från bruk, prestgårdar och andra gårdar inströmmade gamla och unga, danslystna och skådelystna. Officerare från Jemtland, hvilka reste ned från fjällen för att svänga om med Ångermanlands fagra döttrar, hvimlade dagarne förut på gatorna med sina grå kappor och svarta handskskinnsmössor och väckte de angenämsste känslor och förhoppningar hos stadens unga damer, hvilkas uppfinningsgåfva betydligt ökades och utvecklades vid amordningen af balkostymerna, hvarmed man här och der i fönstren kunde se att de voro sysselsatta. Till balarrangörer och värdar utsågos af gymnasisterna tvenne dansanta och sällskapsvana kamrater, åt hvilkas unga krafter hela bördan af det ganska maktpåliggande bestyret broderligt och välvilligt anförtroddes. Listor kringskickades i staden till fäder och icke fäder till anteckning, alltid med en fin urskilning att icke <i>gräddan</i>, som mest påräknades, skulle bli för mycket utspädd och tillställningen få någon bismak af någon alltför lågställd borgarhalt. Entrén, som kostade 2 rdr, betaltes af herrarne. Damerna bjödos, äfvensom några honoratiores, såsom landshöfdingen, biskopen och lärarna vid läroverket m. fl.<noinclude> <references/></noinclude> lllg0ed6zasuizy3i8yinwfvs9se36j 104 197061 584584 2024-12-27T11:59:30Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584584 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;270&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Ligger i fröet en skörd; o berga den in i din lada! Sist låt oss mötas igen, såsom vänner vi varit i lifvet, Ock på din krafts tillkommelses dag, när ur grafven du väcker Stoftet till nyfödt lif på uppståndelsens strålande morgon! Du är vår klippa, vår borg, gif seger, o Herre, af höjden! Kom, Guds Heliga Lam, varkunna dig öfver oss alla!» Solen sitt sken utgöt öfver kammarens vägg i detsamma Rätt mot den döendes drag, och det tycktes som sökte han något. Gissande ville enhvar utleta hans önskan, om möjligt, Slutligt man fann att hans blick, halfslocknande, dröjde vid Erik, Mild, allvarlig och öm, liksom ville han säga att ingen}}<noinclude> <references/></noinclude> 24u3p9fbgb2rj1y0vsiuefjhhneqmf4 104 197062 584585 2024-12-27T12:02:11Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584585 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;271&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Skymt till ett groll fanns qvar och att akta han kunde en annans Mening, om ogynnsam den än varit mot honom i allo — Kanske till afbön ock för de förr utslungade stickord. Erik till bädden nu gick, tog läkarens hand i sin egen, Talte: »Jag sagt hvad jag tänkt, men jag hyser ej hat eller vrede. Gifve den allransakande Gud dig hvad dödliga ögon Tyckt omöjligt och särskildt mina. Sin frid han dig gifve.» Mildare kunde väl fallit hans tal, men den döende tycktes Finna det ärligt och godt, änskönt det var sträft till sin yta, Log, slöt ögonen till, upphof dem igen och sig reste, Föll vanmäktig mot kudden tillbaks och var somnad i döden.}}<noinclude> <references/></noinclude> 3dnc1uw062bd4z40rlc5qm4c4nzeiyc 104 197063 584586 2024-12-27T12:05:08Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584586 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;272&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Qvälln sken stilla och skön, och man smyckade rummet med vårens Menlöst älskliga blommor och löf, sedan gråtande kyrkherrn Slutit de stelnade ögon ihop, först ropat ett {{sp|vale}}, Sedan välsignelsen läst: humanisten stack fram hos den kristne Öppet och fromt och naivt. Ej han tänkte därpå, men han gjorde Just hvad hans innersta bjöd: allting var naturligt hos honom. Slutligt de färdades hem, qvällsrodnaden färgade skogen, Solen sitt afsked bjöd, från ett afsked kommo de äfven; Afsked säger sekund åt sekund, afskedet är grundlag Här i det timligas värld, men från ofvan det klingar: förening!}}<noinclude> <references/></noinclude> 38jzk2v623bu62tmr3wkrw9bly1ic9y 104 197064 584587 2024-12-27T12:08:32Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584587 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;273&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Prestgåln varsnades re’n, rödmålade byggningen tog dem Snart i sin famn, uråldriga lindarna slöto i vårlig Grönska sin skyddande ring kring den menskliga sorgen, och dufvor Trippade lätt öfver gården och bidade kornen, som Elsa Brukade strö ur sin korg. Ordkarg uppför trappan gick prosten, Sjönk i sin stol, dödstrött; mot hans hand sjönk hufvudet äfven. Länge han satt, medveten ej mer om minuter och timmar, Tills att en arm om hans hals smögs ömt i den skymmande afton! Elsa det var, som på palln knäböjde och smekte sin fader Just som i barndomsår, när »godnatt» skulle sägas om qvällen. Ovan var han se’n länge vid slikt och hans åldriga hjärta Gladdes, då dottern han såg. Hvad de talade känner ej sången,}}<noinclude> <references/> {{huvud|{{m|{{sp|''Wirsén''}}, ''Dikter. IV.''}}||{{m|18}}}}</noinclude> mjw5d56q3hnrpmrq795872wsfe1sub4 104 197065 584588 2024-12-27T12:11:11Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584588 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;274&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Ett blott är visst: när hon gick, var hans uppsyn klarnad, och stilla Tackade gubben sin Gud, att sin dotter han egde ånyo Blid, såsom förr, och förskönad af hoppet om lefnadens fröjd och Blyg i sin kärleks vaknade vår, vemodig tillika Öfver den saknade vän, som de lemnat allena med döden. Kyrkherrn lagt sig till ro. Men, som alltid, mönstrade tanken Ting, som en graflagd dag bragt med sig, och gärning som fullgjorts: »Lydde jag vänskapsbud eller lydde jag röster från himlen Då, när jag delade ut osynliga gåfvor i synlig Form åt den kärnfullt dugande man, som har lemnat mig ensam? Njöt ovärdig han brödet, blef saker på Herrens lekamen?}}<noinclude> <references/></noinclude> qfkvfhd2bsm562gwamu2xiw8b8iem69 104 197066 584589 2024-12-27T12:14:07Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584589 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;275&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Svag är min dödliga syn, urskilja jag kan ej det sanna, Dock har jag gjort hvad jag trott tillbörligt och bjudet af kärlek: Fader, om felat jag har, tillgif hvad din tjenare felat. Trädet bedöms af dess frukt: god var han mot arme som lida. Ej vindrufvor af törne man får, icke fikon af tistel: Strängt rättsinnig han var i sin vandel och skrymtade icke. O låt mig tro nyfödelsens verk här börjadt hos honom, Tyst och förborgadt och djupt! Motsägelser finnas i lifvet, Mången på smal väg går, fast man tror honom gå på den breda, Mången på bred, fast han själf, högmodig, sig tror på den smala. Kanske hans hjärta var ditt, fast hans skyggt ömtåliga väsen Skydde allt skrytande tal: fullt upp är af dem som blott skryta.}}<noinclude> <references/></noinclude> 9bpb1rxworyrp5yi7rasahl10ybz1gx 104 197067 584590 2024-12-27T12:16:34Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584590 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;276&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Prest och levit gingo fram, men de vårdade icke den slagne, Blott samariten var huld, och vår döde var lik samariten Olja i såren han göt, knappt sökte han lön för sin möda. Skrifterna nämna en man; två söner han egde och bjöd dem Gå i sin vingård ut, och den förste, som nekade, gick dock; Sonen, som svarade ja, arbetade ej som han lofvat. Säg om min saknade vän icke liknade sonen som nekat, Sonen, som trotsande svar gett fadren, men lydde hans vilja! Herre, min tanke står still. Dock hoppas mitt bäfvande hjärta Frid för den nyss hänsomnades själ. Låt oss råkas i ljuset!»}}<noinclude> <references/></noinclude> sa77kumj8ank1s0re95rqqers8bzb2f 104 197068 584591 2024-12-27T12:18:01Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584591 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;277&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Stilla han slumrade in. Snart såg han i leende drömmar Vännen, men icke som död, nej, strålande, ung, såsom förr, när Båda i ungdomsår lustvandrade glade vid Fyris.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> jtcl6hyf7girx17azgol4akaeu9egbn 104 197069 584599 2024-12-27T12:51:37Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584599 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>199</u>}}</noinclude> Balen anställdes i skolhusets så kallade <i>festivitetssal</i>, en lokal af kolossala dimensioner, prydd med fem kristallkronor, byster af konung Carl den Fjortonde Johan och kronprinsen Oscar samt en kateder vid ena väggen, utsirad med rika ornamenter i hvitt och guld med tvenne bronserade sfinxer, liggande en på hvardara sidan på sina upphöjda och ornerade fotställningar, hvilka, om man vred en liten smula på den löst liggande sfinxen, hade en fördjupning i midten, som med förkärlek begagnades af de mera hemmastadde att vid baltillfällen gömma sina hufvudbonader, för att ha dem på ett säkert ställe. Likväl var det ofta efter balens slut en ganska svårlöst gåta att under sfinxen i den hoppackade samlingen få reda på sin mössa. Till danssalen funnos inga. sidorum. Endast snedt öfver farstun Voro de så kallade konsistorii-rummen för tillfället upplåtna, dels till kapprum och dels för äldre herrar, som ville spela och röka, och der både spelbord och brädspel voro placerade och hvarken <i>Gefle Vapen</i> eller lackade lerpipor saknades. Här kunde man till och med få sig ett glas punsch, om man nota bene särskildt vände sig till pedellen eller gymnasii-vaktmästaren, som bodde på stället och hade serveringen om hand. Annars hörde ej några spirituosa till trakteringen vid sådana tillställningar. Hvar och en fick mot särskild betalning bestå sig sjelf och äfven andra, om man så önskade. Att man gerna mellan danserna trippade den teologiska vägen in i konsistorium, behöfver jag ej nämna. De, som önskade någon större frihet, förfogade sig ännu en trappa upp på vinden, der den vänliga pedellen hade sina boningsrum och der man ganska ogeneradt kunde njuta af Bacchi ljufva fluidum och dra en och<noinclude> <references/></noinclude> nmnw8cobni6u5c1aykf0eqkh6gqsa6n 104 197070 584600 2024-12-27T13:00:53Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584600 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>200</u>}}</noinclude>annan liten förtjusande rök. Denna lokal begagnades mest af dem, hvilkas ben och fötter icke voro invigda i den charmanta danskonsten. Vid dörren i balsalen var musikläktaren, en träställning, omklädd med mörkrödt kläde och upplyst af talgljus, som stodo i jernhylsor. I kronor och lampetter bestods det vaxljus. Musiken, som utfördes af gymnasister, bestod af fiol, basfiol, föjt och trumma. Som det fanns goda lärare i musik i staden, så voro många bland ungdomen deruti mycket skickliga och försigkomna. Sedan te var kringburet, öppnades balen af båda värdarna, som i en långdragen angläs förde någon af de högtuppsattes fruar eller döttrar. Sedan kom den efterlängtade valsen, och det ansågs för ett ovanligt danspar, som stod ut med tre hvarf kring den stora fyrkantiga danssalongen. Kadrilj och vals omvexlade derefter med få hvilostunder. I anseende till salens storlek arrangerades vanligen två eller tre kadriljer. Det var en lust att se en god dansör med de äfventyrligaste battemanger skutta i höjden, så att man nästan tviflade på hans jordiska återkomst. Det var tidens sed att ha sina ben i ordning och godt skick, då man skulle visa sig i dansen. Man skämdes att dansa illa, och derför såg man sällan någon som gjorde det. Officerarne i Jemtlands jägaruniform med de små förgyllda jägarhornen å de gröna frackskörten togo sig väl ut i dansen och voro särdeles goda dansörer. En ficka, som fick dansa med en löjtnant, kunde icke dölja att hon var i sjunde himmeln, och mången gammal fru, som ännu lefver, har de hernösandska gymmasistbalerna att tacka för den husliga trefnad eller otrefnad, som hon sedan fått upplefva. Den civila baldrägten för kavaljererna<noinclude> <references/></noinclude> j60sop0cul2ne544hh0z9cbm6phaxxv 104 197071 584601 2024-12-27T13:09:09Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584601 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>201</u>}}</noinclude>bestod af skor med bandrosor, svarta redgarnsstrumpor, tåstötta med kallikå, svart eller blå frack med dito benkläder, mångrosiga västar med ett slags genombrutna och förgyllda <i>hängknappar</i>, hvit halsduk med spetsigt framstående fadermördare och som knöts baktill, så att den satt alldeles slät framtill. Fracken hade långa skört med kort lif, ju kortare desto bättre, med knapparna högt upp på ryggen och så bredt emellan som möjligt. Var det blå frack, så skulle de blanka knapparna framtill sitta mycket tätt tillsammans. Hängde en kulört sidennäsduk fram ur bakfickan, så var det ännu fullständigare. Någon enda sprätt kunde man få se med hvita handskar, men annars voro kambrikvantar de vanligaste för både herrar och damer. Var det möjligt, skulle herrarnas hår vara anordnadt à la Carl Johan. Det var ingenting ovanligt att se herrar qvällen före baldagen gå till kojs med hufvudet belamradt af papiljotter och inknutet i en blå och hvit näsduk i brist af nattmössa. Omkring klockan 11 inträdde ett längre och äfven mycket efterlängtadt uppehåll i dansen. Man började litet hvar känna sig sugande. Supén var enkel. Vaktmästare och jungfrur kommo inbärandes med kolossala brickor, upprågade med smörgåsar, dels på knäckebröd, dels på limpa och hvetebröd, i mindre och större format, med olikartadt tillbehör af ost, salt kött, kalfstek och oxstek m. m. Damer och kavaljerer försedde sig nu i största hast efter tycke och smak. Man åt så mycket man behagade, och det såg rätt egendomligt ut, då ett par hundra menniskor, alla med smörgåsar, vandrade omkring i salen under den största munterhet och belåtenhet, mumsande, konyerserande och kurtiserande. Ett glas svagdricka eller öl, en kopp<noinclude> <references/></noinclude> 8asom8odnnzay7zezu38lyvjutmwyu6 104 197072 584603 2024-12-27T13:16:41Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584603 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>202</u>}}</noinclude>buljong eller chokolad afslutade supén. Någon snaps eller annan spritdryck vankades icke, så att <i>nemo saltat sobrius</i> fann här ingen tillämpning. Icke heller kunde man säga med Bellman, att "<i>tockna baler gör vår ruin</i>", ty det var nöjet och icke öfverflödiga och kostbara anrättningar, som afsågs vid dessa tillställningar. Sedan supén var vederbörligen afslutad, drogos handskar och vantar på igen. <i>Valsen på maten</i> spelades upp, det var den så kallade inklinationsdansen, som nu i svindlande fart beskref en lysande bana kring salen och satte myror i hufvudet på muttrar och tanter, hvilka med oupphörligt yridande nackar och uppmärksamma blickar följde de förbisväfvande paren. På eftermidnatten serverades kaffe och sällan slutades balen före klockan 6 på morgonkulan, då äfvenledes den lilla kaffetåren kringbjöds. Dagen efter balen var allmänt skollof, och vid middagstiden såg man grupper af herrar och damer, som sammanträffat för att enligt öfverenskommelse på balen göra en promenad utom <i>tullen</i> och bereda sig en behöflig vedergovickelse i den rena och friska vinterluften samt upplifva minnet af gårdagens nöje och tilldragelser. Ett yrväder, som möjligen kunde inträffa, gjorde intet undantag eller afbrott i promenaden. Den gick för sig lika bra i lappskor och väderhufvor. {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> kvmqp6bkwieqdmh8l3md95hyjg6scvu 0 197073 584604 2024-12-27T13:20:58Z RalphE 7636 Skapade sidan med '<div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=211 to=212 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poem]]' 584604 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=211 to=212 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poem]] 0bx1gowwje9hgy0e6s3vjtri0xd8sqf 584607 584604 2024-12-27T13:36:20Z RalphE 7636 584607 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=211 to=212 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] 1z7k3lkx50ei8sfvr7tjil86ivrtvh6 104 197074 584605 2024-12-27T13:29:57Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584605 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>203</u>}}</noinclude> {{c|<h3><big>Skål på ett nybygdt fregattskepp.</big></h3>}} <poem>{{större|F|200}}ör hin i våld, långt upp i polens bygder, Der folket skryter med sin solskensnatt, Der är <i>Victoria</i> född med alla dygder, Som <i>Löfgren</i> bulta kan i en fregatt. En pansarskuta tycks hon kunna snäsa, Så jättelik till rigg och bog och språng! Beundran kan jag i hvart öga läsa, Och assuransen med sin fina näsa Kan icke vädra upp ett fel en gån Som Albions drottning, bär hon segrens namn, Och bättre namn I aldrig finna kunnen: Hon segra skall till sjös, och i hvar hamn Skall hela verlden slicka sig om munnen. Hvar konnäsör, fottist och sjökapten Skall öfverallt för majestätet buga: "Hvem rår om skutan?" frågar man hvarann. "Jo, det är den och den och han och han: Hva sa'? Jag tror att det är namn som duga!" Med flit jag deras namn ej här ger an, Så slipper hvar och en att bli besjungen. Det hufvudsakliga är här, min sann, Att man en sådan skuta bygga kan </poem><noinclude> <references/></noinclude> 9symahrhmhcghrw1z31iwutz3nh6njy 104 197075 584606 2024-12-27T13:32:55Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584606 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>204</u>}}</noinclude><poem> Och ändå pengar ha fullt upp i pungen. Likgodt! Vi dricka rederiets skål. <i>Victoria</i> skickas må till hottentotten, Till Fez Marocko eller andra hål — Klang för dess väl, så mycket som hon tål — Den skåln, go herrar, dricka vi i botten. </poem> {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> 7pxojk52gjjeqdekiqlrk4oizfejvpc 0 197076 584608 2024-12-27T13:42:54Z RalphE 7636 Skapade sidan med '<div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=213 to=214 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:Höasten]] [[Kategori:1870-talets verk]]' 584608 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=213 to=214 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:Höasten]] [[Kategori:1870-talets verk]] oeriifvkejhixdpukmq5ntlzik7s2ot 584609 584608 2024-12-27T13:43:30Z RalphE 7636 584609 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=213 to=214 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:Höst]] [[Kategori:1870-talets verk]] bu0hd57vd1rsi7i7sx6w6u15puaj7st 104 197077 584611 2024-12-27T13:56:56Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584611 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>205</u>}}</noinclude> {{c|<h3><big>Skogsbäcken.</big></h3> <big>(Höstbild.)</big>}} <poem> {{större|D|200}}u lilla bäck, som lika muntert snackar! Jag trott du längesen dig larmat trött: Hvem är du pratar med, din lilla stackar', {{em|4}}Sen alla blommor dött? Jag rundtomkring ser frusna träd och stubbar, Der hvarje lif för höstens vindar flytt: Du pratar för dig sjelf, som gamla gubbar, {{em|4}}Som blifvit barn på nytt. Du yrar, snälla vän, och sorglöst glömmer, Att sommarn flytt med sina solskensdar: Har du på solen sett dig blind och drömmer, {{em|4}}Att du har henne qvar? En snöstorm kom och skogens barn förskräckte: "<i>Kennst du das Land, wo die Citronen blihn?</i>" Dit flydde nyss vårt hela sångarslägte {{em|4}}Med fart igenom skyn. Nu vilda djuren sig i kulor skydda, Och masken borrar sig i jorden ned. Och myran timrat opp sin vinterhydda {{em|4}}Och tagit opp sin ved. </poem><noinclude> <references/></noinclude> 2jcuq9p86sxdj93dhhdyhki0m9hogax 104 197078 584612 2024-12-27T14:00:50Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584612 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>206</u>}}</noinclude><poem> Den gamle Bore hvar som helst oss hittar, Har vattuskräck och tål ej någon vak: Du sätts i glasskåp, der hvar pojke tittar {{em|4]]Och skrattar på din bak. Gå ej för länge bara här och mullra: Du vet ej ordet af en vacker dag, Förrän från fjällen snölaviner kullra, {{em|4}}Som bli din sarkofag. Fly, om du kan! Du hinns ändå omsider, Och dödens fläkt i nordanvinden känn! Gud vare hos dig! Dröm om bättre tider {{em|4}}Tills det blir vår igen! </poem> {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> jbx84z91t8770fxhs24ltk05iga7b2e 0 197079 584613 2024-12-27T14:12:34Z RalphE 7636 Skapade sidan med '<div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=215 to=216 header=1 /> </div> [[File:Första snön Sehlstedt Ill av Carl Larsson.jpg|thumb|'''Första snön''', illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av ''Elias Sehlstedts Sånger och Visor'' tryckt 1892/1893]] [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:Vinter]] Kategori:1870-tal...' 584613 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=215 to=216 header=1 /> </div> [[File:Första snön Sehlstedt Ill av Carl Larsson.jpg|thumb|'''Första snön''', illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av ''Elias Sehlstedts Sånger och Visor'' tryckt 1892/1893]] [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:Vinter]] [[Kategori:1870-talets verk]] [[Kategori:Elias Sehlstedts Sånger och Visor]] [[Kategori:Sånger och Visor i urval]] 42pceasjgmvgrmdhcyp1yvruhqihwrh 104 197080 584614 2024-12-27T14:19:28Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584614 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>207</u>}}</noinclude> {{c|<h3><big>Första snön.</big></h3>}} <poem> {{större|S|200}}e, molnen skockas. Skogen står så dyster Och lyss, som om han någon fjerran väntar, Ej liten fågel mera sjunga lyster: På grenen sitter han och barrved späntar. Han har väl kalla rum och är väl ute Kanske också att mätta lilla kräfven. Han annars ej så der i kylan sute: Men det fins fattigt folk bland sparfvar äfven. Hvad lyssnar skogen på i skumma qvällen? Han ser hur vintern redan står och hyttar. Det tunga moln, du ser der öfver fjällen, Är vinterns packvagn, hvarmed hit han flyttar. Det går en susning genom skogens granar, Och vinterns förbud känns i nordanvinden. Och innan man vet ordet af och anar, Så har man honom plötsligt inom grinden. Ren ligger bäcken frusen och förlägen, Der förr han skuttade bland stybb och stenar. Ekorren ensam kry och oförvägen Far med ballongpost mellan trädens grenar. </poem><noinclude> <references/></noinclude> dfepg30ea1t2496b1szyslcbs2o433p 104 197081 584615 2024-12-27T14:21:45Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584615 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>208</u>}}</noinclude><poem> Allt bådar vintern uti bild och toner Och mänga tecken till hans allvar spörjas. Naturen byter om dekorationer: Ridån är uppe, vinterscenen börjas. I luftens ishaf silfversvanor simma, Naturen diktar, hennes känslor <i>yra</i>. När alla träd poeter bli och rimma, Då slutar jag och hänger upp min lyra. </poem> {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> f1m4jli4wrmmf8215mvqsxfdvoipfpq 0 197082 584616 2024-12-27T14:25:06Z RalphE 7636 Skapade sidan med '<div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=217 to=218 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:Jul]]' 584616 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=217 to=218 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:Jul]] or0nnbn8j4v7z0ejmn4k1i7jjnrxijz 104 197083 584617 2024-12-27T14:33:34Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584617 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>209</u>}}</noinclude> {{c|<h3><big>Julresan till landet.</big></h3>}} <poem> {{större|E|200}}kipaget redan står Blankt och präktigt framför trappan; Fällen jag om benen slår, Varm och insvept uti kappan. Hejsan, hejsan, hvad det går! Bjellerklangen vidt omkring Repas upp af berg och skogar. Spring, min snälla fåle, spring! Och låt se med ben och bogar Att du är från <i>Westerling!</i> Frukta ej! Ditt goda hull Skall ej lida minsta smula: Du skall få din skäppa full, Jag skall bort i dag och jula Tre qvarts mil från Roslagstull. Öfver <i>Värtans</i> vinterfäll Vore genväg, som I veten: Ägirs fru är mycket snäll, Men försåtlig: evigheten Får väl vara för i qväll. </poem><noinclude> <references/> {{huvud|{{em|2}}<i>Sehlstedt.</i> IV.||14{{em|2}}}}</noinclude> iafde9o5t92lkty5kknqfzmpjxhkmuu 104 197084 584619 2024-12-27T14:39:12Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584619 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>210</u>}}</noinclude><poem> Medge att det vore skam För en genväg att oss blöta: <i>Pålle!</i> Vi ge fan madam, Vi ha annat till att sköta: Trafva, så vi komma fram! Ett par backar ha vi än, Sedan se vi herrgårdstaket. Der bor häradshöfdingen: Du får hafra för omaket, Vi ha blott en qvart igen. Der finns qvarn och mejeri, Smöret tjernas med turbiner. Fröknar finns det i parti, Men af åtta flick-kusiner Är jag en blott kär uti. Och som gård och grund jag har, Friar jag i gväll till Greta. Om jag får ett hyggligt svar, Och det roar er att veta, Far jag hem förlofvad karl. Sedan vill jag, öm och glad, Om det också låter löjligt, Bröllop ha i Stockholms stad, Helst på <i>Phenix</i>, och, om möjligt, Vigas utaf <i>Liljeblad</i>. </poem> {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> fehpkg6pp8iw7osy0jis8xplso596cs 0 197085 584621 2024-12-27T14:44:13Z RalphE 7636 Skapade sidan med '<div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=219 to=219 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]]' 584621 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=219 to=219 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] 4skf2q9i3xzsvz8zhbdte0m2ai1nhcb 584622 584621 2024-12-27T14:45:25Z RalphE 7636 584622 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=219 to=220 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] 2uph4jpqyt61jualiktsdiz7b45ibph 584629 584622 2024-12-27T15:46:40Z RalphE 7636 584629 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=219 to=220 tosection=Då man är tillheader=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] 6ccekps9aguk1ukui1xm2kxplj49tq6 584630 584629 2024-12-27T15:47:25Z RalphE 7636 584630 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=219 to=220 tosection=Då man är till header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] ps30y0pcmnnm08i4hym133ejz23oue9 104 197086 584623 2024-12-27T15:03:58Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240987/FULLTEXT01.pdf 584623 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|230||}}</noinclude>är 6,15 tum och tångens längd 3,5 tum. Den andra knifven är 4,8 tum lång; tångens längd 2 tum och bladets bredd 0,55 tum. {{sp|Högen 21}}. Diameter 18, höjd 2{{bråk|1|2}} fot. Ljung- och porsbeväxt; ligger vid kanten af en mosse. Under ljungtorfven på högens topp låg en trekantig, 2 fot lång stenflis. <i>Kol</i> och <i>benbädden</i> bildade en oregelbunden fyrkant, 5 fot i qvadrat, ungefär i kullens midt, närmare östra kanten. Ett litet tunt <i>bryne,</i> 4 <i>knifvar</i> och 3 <i>pilspetsar</i> lika fig. 501 i ”Sv. forns.”, samt ett par <i>beslag</i> m.&nbsp;m. af <i>jern,</i> alla mycket rostiga, funnos 12 tum under ytan i kolbädden, hvilken var så genomväfd af rötter, att den knapt kunde undersökas. <h3 align=center>Graffältet vid Ås skolhus.</h3> På Abramssons egor, vester om häradsvägen och nära densamma på en ljungbeväxt höjd, hafva flere stora <i>grafhögar</i> sin plats. Genom grustägt hafva några blifvit helt och hållet jemnade med jorden. Alla de öfriga voro illa åtgångna genom potatiskällare; flere af dessa källare höll man just på under mitt besök att fylla med rotfrukter. Jag gjorde egarne allvarliga föreställningar att ej på sådant sätt vanära både sig sjelfva och förfäderna, synnerligen som de ej voro okunniga om det orätta i sitt handlingssätt. De lofvade också att för framtiden lemna grafhögarne i fred. Alla de stora längst från landsvägen och på höjden belägna högarne inneslöto <i>brända lik.</i> Närmare landsvägen i dalen lågo deremot 5 små låga <i>kullar</i> samt dessutom lemningar efter ett par andra dylika; dessa hade inneslutit <i>obrända lik,</i> såsom undersökningen både af en oskadad och tre skadade högar utvisade. {{sp|Högen 22}}. Diameter 36, höjd 4 fot. Skadad i nordvest genom en 4 fot djup potatisgraf, i sydost genom en dylik och i toppen af en annan. <i>Kol-</i> och <i>benbädden</i> började 2 fot från nordöstra kanten och sträckte sig i en fyrkant mot sydvest till ungefär högens midt. Bädden, som var 3 tum tjock, inneslöt många benskärfvor samt några förrostade <i>jernbitar.</i> Sedan kolbädden blifvit genomgången, träffades 3 fot från densamma ett litet <i>rör</i> af 5 smärre kullerstenar liggande på den ursprungliga bottnen; 2{{bråk|1|2}} fot under detta rör anträffades en fet svart jord,<noinclude> <references/></noinclude> 0i6ty7fznmaju2nk78marqdcvc5yd3b 104 197087 584624 2024-12-27T15:18:14Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584624 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>212</u>}}</noinclude><poem> Gunga icke haf och bölja Våra skepp för ingenting? Det förstås, man kläder nöter; Men naturen vare tack, Ty en gumse, som man sköter, Ger oss snart en vacker frack. Lef och verka! Lyckan knoppas Ej på någon ann' fason: Den som latas och <i>blott hoppas</i>, Han är född till dårhushjon. Emot ofärd bäst man fredas, Om man blott gör <i>kwad man bör;</i> Lifvets härfvor lättast redas, Om man klokt sig tänker för. Gläd dig under lifvets öden, Tänk ej ängsligt på din graf. Den, som grubblar öfver döden, Har till hälften kolat af. </poem> {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}} <section end=Då man är till /> <section begin=Mina fönster i November /> {{c|<h3><big>Mina fönster i November.</big></h3>}} <poem> {{större|I|200}}sbelapaa äro mina fönster; Kom och titta på dem båda två! Du kan aldrig tro, hvad vackra mönster Vinterns. andar ritat deruppå. </poem><noinclude> <references/></noinclude> q6ydm0msuie7khrud2cpci7rh7m2u7v 104 197088 584625 2024-12-27T15:22:31Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584625 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>211</u>}}</noinclude> {{c|<h3><big>Då man är till.</big></h3>}} <poem> {{större|G|200}}erna må du klandra färden Genom lifvet, bäst du vill, Det är ändå här i verlden Roligt till att vara till. Ha vi minsta skäl att bråka Under lifvets snabba gång? Tänk hvad präktigt vi få åka I planetens luftballong! Stjernorna kring himlapolen Till vår högvakt sig förent. På vår resa omkring solen Ha vi månen till betjent. När du föds, man klä'r och bär dig: Du är all omtanke qvitt. När du dör, är kammarn färdig Att inflytta hyresfritt. Som en mor naturen träder, Öm och hjelpsam, mot sitt barn: Dra ej gratis himlens väder, Om du har en vädergyarn? Ha vi skurar ej, som skölja Fält och ängar vidtomkring; </poem><noinclude> <references/></noinclude> f0kazc85rdpxu1g7oaepeop4hkh4ju9 0 197089 584626 2024-12-27T15:27:29Z RalphE 7636 Skapade sidan med '<div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=220 to=222 header=1 /> </div> [[File:Mina Fönster i November Sehlstedt Ill av Carl Larsson.jpg|thumb|'''Mina Fönster i November''', illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av ''Elias Sehlstedts Sånger och Visor'' tryckt 1892/1893]] [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] Kategori:1870-t...' 584626 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=220 to=222 header=1 /> </div> [[File:Mina Fönster i November Sehlstedt Ill av Carl Larsson.jpg|thumb|'''Mina Fönster i November''', illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av ''Elias Sehlstedts Sånger och Visor'' tryckt 1892/1893]] [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] [[Kategori:Elias Sehlstedts Sånger och Visor]] qep73rh2tbfk64ix0bkr2n7twt9aazp 584631 584626 2024-12-27T15:48:12Z RalphE 7636 584631 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=220 to=222 fromsection=Mina fönster i November header=1 /> </div> [[File:Mina Fönster i November Sehlstedt Ill av Carl Larsson.jpg|thumb|'''Mina Fönster i November''', illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av ''Elias Sehlstedts Sånger och Visor'' tryckt 1892/1893]] [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] [[Kategori:Elias Sehlstedts Sånger och Visor]] igycxi1d1cli3a6xz8j6ljsqakrfeii 104 197090 584627 2024-12-27T15:33:33Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584627 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>213</u>}}</noinclude><poem> Kan en mästare med konstens penna Få en stjerna som den här? O, nej! Kan en sådan spets du få som denna Med brodér-nål? Nej, det kan du ej. När man börjar, vill man aldrig sluta, Man det sköna finner mer och mer: Kom och se uppå min andra ruta Dessa landskap i ett <i>fritt manér</i>. Man har ofta mycket skilda tycken Uti allt i konst, som frambesvärjs: Ser du ej, hur dessa landskapsstycken Täfla i natur med Edvard Berghs! Allt är så naturligt, berg och backar, Skog och alper, blommor, snö och is! Det är derför fågelpacket hackar, För att komma åt mitt paradis. Se, hur sniket utanför de titta, Det är idel syndiga begär: Jo, det skulle smaka att få sitta Sjungande i silfverpoppeln der! Här kan man erinras om det flydda, Här finns mer, än jag har vetat af: Står ej här en "<i>mossbelupen hydda</i>”, Står ej här ett "<i>kors på Idas graf</i>"! Om en smul' du orkar ryggen buga, Här bland granar, vattenfall och spång, </poem><noinclude> <references/></noinclude> fy98jd3evexh3qzo64km9uvk0xi5jju 104 197091 584628 2024-12-27T15:41:29Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584628 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>214</u>}}</noinclude><poem> Kan du till och med se Geijers <i>stuga</i>, Som han fann vid <i>femton år för trång</i>. Denna bit till fantasien talar: Eld och snö dig bara föreställ! Detta här är "<i>Ceylons brända dalar</i>", Och det här är "<i>Nova Zemblas fjäll</i>". Detta snöfält, som i hörnet slutar, Är den snö, som "<i>bäddar grafven kall</i>", Detta träd, som emot branten lutar, Är en gammal "<i>balsampoppels fall</i>". Denna bugt påminner oss om <i>Skuru:</i> Vilda berg och nedanför en sjö! Denna bara Häck framställer, huru "<i>Vindens drifvor smälta bort och dö</i>". Här "<i>bland bergen</i>", säg mig, hvad är detta? Låt mig se hvad du kan hitta på! Det är Sandströms <i>Villa Canzonetta</i>, Som han kallar för sin "<i>lilla vrå</i>". Jag just tycker mig en smul förmögen: Nya taflor komma med hvar dag. Hvilken lycka, ack! Och hela högen Rår jag om och förevisar jag. Det är väl! Men bladet kan sig vända. Rutans verld är af en skör natur: Hela herrligheten dränks kanhända Innan qvällen i en vattenskur. </poem> {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> 97faftycbzcrxdgdxb7pf8685jcn0se 0 197092 584632 2024-12-27T15:54:45Z RalphE 7636 Skapade sidan med '<div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=223 to=225 tosection=Hos min vän på landet header=1 /> </div> [[File:Hos min vän på Landet Sehlstedt Ill av Carl Larsson.jpg|thumb|'''Hos min vän på Landet''', illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av ''Elias Sehlstedts Sånger och Visor'' tryckt 1892/1893]] [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] Ka...' 584632 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=223 to=225 tosection=Hos min vän på landet header=1 /> </div> [[File:Hos min vän på Landet Sehlstedt Ill av Carl Larsson.jpg|thumb|'''Hos min vän på Landet''', illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av ''Elias Sehlstedts Sånger och Visor'' tryckt 1892/1893]] [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] [[Kategori:Elias Sehlstedts Sånger och Visor]] [[Kategori:Sånger och Visor i urval]] mhtjj1b7acihknadgov7iheof2bo3y3 104 197093 584633 2024-12-27T16:03:51Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584633 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>215</u>}}</noinclude> {{c|<h3><big>Hos min vän på landet.</big></h3> <big>Pastoral</big>}} <poem> {{större|J|200}}ag bor från stora verlden {{em|3}}På landet, jag, Har klöfverfält och gärden {{em|3}}Och vattendrag, Der stora fiskar gånga {{em|3}}Och äfven små: Om de sig låta fånga, {{em|3}}Kan man dem få. Jag jagtmark har, hvars like {{em|3}}Är sällsynt rar, Och kräftor i ett dike {{em|3}}Med håf jag tar. Om ned till ån vi qvista {{em|3}}För nöjes skull, Skall du få se en kista {{em|3}}Med ålar full. Min spanska nasse stönar, {{em|3}}Så fet och rund. Till julen han mig lönar {{em|3}}Med sexton pund. Han mojar sig i mylla {{em|3}}Och solens sken Och kan på svält ej skylla {{em|3}}Som herr Bazaine. </poem><noinclude> <references/></noinclude> 2akre5fik6kni18f8kfjvf4teey0pm5 104 197094 584634 2024-12-27T16:11:30Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584634 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>216</u>}}</noinclude><poem> Du föreställd skall blifva {{em|3}}För mina kor: <i>Brunetta</i> och <i>Gullvifva</i> {{em|3}}Och <i>Stora Mor;</i> Och kalfven mellan <i>Kullan</i> {{em|3}}Och R<i>osenklöf</i>, <i>Sir Arthur</i> mellan <i>Pullan</i> {{em|3}}Och <i>Sommarlöf!</i> Här hönsherrskapet gör sig {{em|3}}Små bunkalag. Se, hvad de hugga för sig! {{em|3}}Ja, det tror jag: Ett ordstäf jemt jag fäster {{em|3}}Mig vid med fog: <i>Höns, käringar och prester {{em|3}}Få aldrig nog</i>. Der bortom viken snurrar {{em|3}}Min vädergqvarn. Och här en spinnrock surrar, {{em|3}}Som spolar garn. I väfstoln Kajsa slamrar {{em|3}}Och väfver dräll. I smedjan Petter hamrar {{em|3}}Med skräll på skräll. På fälten nästan höres, {{em|3}}Hur skörden gror. Men ändå stundom störes {{em|3}}Min lycka, bror! </poem><noinclude> <references/></noinclude> mnvtelrpkhpnnr0r6p24lb7xmlhbdwa 104 197095 584635 2024-12-27T16:21:14Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584635 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>217</u>}}</noinclude><poem> Allt, som lycksaligt skattas {{em|3}}På jordens ring, Jag har, men ändå fattas {{em|3}}Mig någonting. Hårdt är det att försaka {{em|3}}En hälft. Ack, ja! "<i>En öm och trogen maka</i>" {{em|3}}Bör hvar man ha. Jag uppgör och kasserar {{em|3}}Förslag hvar dag. — Bäst är, du <i>annonserar</i>, {{em|3}}Så tycker jag! </poem> {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}} <section end=Hos min vän på landet /> <section begin=Doppare-dagen 1870 /> {{c|<h3><big>Doppare-dagen 1870.</big></h3> <big>Ett litet vinterstycke.</big>}} <poem> {{större|L|200}}illa sparf! Du är visst mycket fattig, Att du hungrar är ej heller fritt. I mitt gamla päronträd du satt dig, Som Zacheus fordom uti sitt. När den kalla vintervinden kular Och af frost naturen öfverdra's, Brukar jag, som nu, vid alla jular Bjuda sparfyar till mig på kalas. Öfversnöade stå berg och backar, Och jag känner knappt min egen. däld. </poem><noinclude> <references/></noinclude> 1nuagfvfoqerf24sl7g4opc0do54za3 0 197096 584636 2024-12-27T16:28:25Z RalphE 7636 Skapade sidan med '<div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=225 to=226 fromsection=Doppare-dagen 1870 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] [[Kategori:Vinter]]' 584636 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=225 to=226 fromsection=Doppare-dagen 1870 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] [[Kategori:Vinter]] dqfrlwd4btmrga3loq4an3f33dqfz4n 584639 584636 2024-12-27T16:35:40Z RalphE 7636 584639 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=225 to=226 fromsection=Doppare-dagen 1870 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] [[Kategori:Vinter]] [[Kategori:Jul]] 0genscajepmoynibkc0jyngnjlnfvx7 104 197097 584638 2024-12-27T16:33:23Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584638 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>218</u>}}</noinclude><poem> Gamla gärdsgål'n står med sina dackar Som en julbock utklädd och förställd. Lilla sparf! Se här är gyllne bingen, Som af julax nyss tillhopabands: Sopa bort en smula snö med vingen, Och du har din lilla risp till hands! Ensamheten kanske dig fördystrar, Jag vill föreslå dig någonting: Flyg och invitera dina systrar, Bröder och kusiner rundtomkring! Se, der borta sitter uti snåret Straxt en svärm, som du kan stöta på: Säg, att det är jul en gång om året, Bed dem komma till mitt table d'höte. Och var sedan värd, så godt du kan det, Jag har sjelf ej tid, min snälla vän! Bjud och truga, som man gör på landet, Bed dem komma nästa jul igen! Sidensvansen, talgoxen och tytan Eller andra till ditt sällskap välj! Jag skall bort och <i>doppa uti grytan:</i> Lycka till en glad och treflig helg! </poem> {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4 linje2.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> ikzkz382fk4uqcge1oznz98yyqcngxf 0 197098 584640 2024-12-27T16:38:50Z RalphE 7636 Skapade sidan med '<div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=227 to=228 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]]' 584640 wikitext text/x-wiki <div class="layout2" style="text-align:justify"> <pages index="Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 4.djvu" from=227 to=228 header=1 /> </div> [[Kategori:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt]] [[Kategori:poesi]] [[Kategori:1870-talets verk]] caacnr1dgnre8b6fdpymgp6t26s9ck7 104 197099 584641 2024-12-27T16:43:49Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584641 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>219</u>}}</noinclude> {{c|<h3><big>Månens sång 1871.</big></h3>}} <poem> {{större|S|200}}om en brandvakt går jag här och lunkar, Ömsom prisad, hånad och beledd. Melankolisk, som en gammal ungkarl, Och med månsken, såsom han, försedd. Jag på visst sätt är kasserad vorden Och af himlen slagen till en slant, Fast för syns skull, gubevars, åt jorden Dömd att vara hennes lifdrabant. Fastän sekler efter sekler flykta, Leds hon ej att löpa solen kring. Jag får låna eld och hålla lykta Året om för hennes himla-spring. Jag nog hört, att jag är blek och glåmig: Det är nog att jag är som jag är, Då till lifs man ej har råd bestå mig Ens så mycket som en atmosfer. Uti köld jag puttrat många gånger, Men min klagan var som för en döf, Då här finns till rock och pantalonger Ej så mycket som ett fikonlöf. När man jemt och samt i skjortan ser mig, Har det namn af månsken fått till slut. </poem><noinclude> <references/></noinclude> 1rqhw2vvpwo4mtxeo7ao3740sjhlbh8 104 197100 584642 2024-12-27T16:57:01Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584642 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" />{{c|<u>220</u>}}</noinclude><poem> Någon gång till kappa jorden ger mig Gamla moln, som hon har slitit ut. Ej en krog finns på den öde färden, Ej en vattpuss ens, som är bekant. Och jag trotsar att i hela verlden Finns en sämre lottad lifdrabant. Ja, vid Gud! Jag ångrar nästan äran, Att jag jorden varit har till gagns, Ty jag ser omsider med förfäran, Att jag gjort en sämre konnäsans. I elände hennes slägte rör sig, Knappt ett tuppfjät går det mera fram. Jorden har så mycken dumhet för sig, Att det just är både synd och skam. Menskligheten, grym och pligtförgäten, Är i ny och nedan likadan, Och jag räds till slut, att <i>Guds beläten</i> Slå sig på att äta opp hvarann. Och när jorden fylls af blott förryckta, Och Belzeebub fått foten in, Då är bäst jag släcker ut min lykta, Och att solen också släcker sin. </poem> {{c|[[File:Samlade Sånger och Visor af Sehlstedt del 1 linje s125.jpg|100px]]}}<noinclude> <references/></noinclude> 7bcv0elwa2al9l9ulfnb9rxe9xw4y3e 104 197101 584643 2024-12-27T16:57:37Z RalphE 7636 /* Utan text */ 584643 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="RalphE" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 3jv4mscwjn3k49qn1p2b0ftgp48t0st 104 197102 584644 2024-12-27T16:57:53Z RalphE 7636 /* Utan text */ 584644 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="RalphE" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 3jv4mscwjn3k49qn1p2b0ftgp48t0st 104 197103 584645 2024-12-27T16:58:07Z RalphE 7636 /* Utan text */ 584645 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="RalphE" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 3jv4mscwjn3k49qn1p2b0ftgp48t0st 104 197104 584646 2024-12-27T16:58:39Z RalphE 7636 /* Utan text */ 584646 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="RalphE" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> 3jv4mscwjn3k49qn1p2b0ftgp48t0st 584647 584646 2024-12-27T17:00:53Z RalphE 7636 /* Korrekturläst */ 584647 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="RalphE" /></noinclude>{{c|SEHLSTEDT<br> SÅNGER<br> {{sc|och}}<br> VISOR}}<noinclude> <references/></noinclude> cn4frv652g1t0ye5gpvylloe2t0zs6f 104 197105 584658 2024-12-27T21:55:11Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584658 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|82|{{st|<b>OM RUN- OCH BÖTA-STE-</b>}}|3 Cap.}}</noinclude>8. {{sp|Om Swenskars Resor til Longobarderne}}, anmärkes, at detta Folkslag redan wid Christi Tid warit hos de Romare bekant: wid År 526 kommit til Ungern, och år 568 til Italien; hwaräst Longobardiska Riket wäl År 774 så wida blifvit förstördt, at ingen särskild Konung regerat däröfwer: men Nammet likwäl blifwit bibehållet, och dess förra Widd på Latin {{ant|Longobardia}}, samt hos Greker och Wäringar {{sp|Longbardaland}} ända til 11:te och 12:te Århundradet hetat. Häraf göres den Slutsats, at såsom själfwa Landet icke förr, än efter Rikets Förstörning, detta Namn bekommit, utan tilförne efter Hufwudstäderne i wisse Kretsar warit indeldt; så skola icke häller de Runstenar, som det omförmäla, förr än efter Longobardiska Rikets Undergång kunna wara upreste. Och emedan det uti Historierna {{ant|ap. Gunther. in Ligur. & Gasp. Sardio in hist. Ferrar. p. 51.}} omförmäles, at Käjsar Fredrik med röda Skägget, uti sin Krigshär, som han flere gånger förde til Italien, då han ändteligen förstörde Mejland haft Soldater, och om något Skryt icke ligger därunder, jämwäl Konungar med sig ifrån Norden, såsom Danmark och Norje, samt flera Länder, som icke nämnas; så kan det wara nog troligt at Stenar wid samme Tid öfwer Swenske, som äfwen warit med, blifwit upreste och ristade. Korssen som finnas på desse Runstenar äro afritade, och jämföras med dem, som finnas på Ängelske Konungarnes Edward Alfredsons, Haralds, och Hardaknuts Penningar: hwilkes Tid de såleds swårligen öfwerträffa. Om detta Käjsar Fredriks Italienska Tåg, wil jag, til kanske någon Läsares Nöje, införa et Utdrag utur en År 1478 skrefwen {{ant|<i>Cronica de diversis gestis, ex cronica novella breviter excerpta,</i>}} som jag med flera Handskrifter icke längesedan {{ant|ex Collect. Mss. Benz. in Bibl. Gymn. Linc.}} haft at nyttja; fastän Början däraf felat uti Käjsarns Namn, som med en Hinriks, kanske {{ant|Henrici Leonis,}} som ock sedan nämnes, finnes wara förwilladt. Orden äro dessa: {{ant|<i>Mediolanum ab Imperatore Henrico subvertitur,</i> Anno Domini MCLXII. <i>Hujus subversionis talis causa narratur fuisse: Nam dum Mediolanenses ab Imperatore obsiderentur, in contemptum regis Imperatricem super azinam ponunt, versa facie ad caudam azine, & ipsam caudam pro freno dantes ei ad manum, ad exercitum Imperatoris eam turpiter emittunt. Cum quanta autem animorum feritate & amaritudine cordium Imperatrix veniens sic debonestata ab exercitu Imperatoris sit recepta, lingua difficulter potest enarrare & explicare. De azina tamen ipsa deponi noluit, nisi prius ab imperatore sic videretur tractata. Veniens</i>}}<noinclude> {{huvud|||{{ant|<i>ergo</i>}}}} <references/></noinclude> l7vfuzskku2l46mfcillb6b2fdynqlr 104 197106 584660 2024-12-28T03:11:30Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584660 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|3 Cap.|{{st|<b>NARS ÅTSKILNADER.</b>}}|83}}</noinclude>{{ant|<i>ergo ad Imperatoris presentiam, ipse ut vir prudens, subridens dissimulavit dehonestationem, Imperatricem consolando. Septem ergo annis ipsam civitatem obsedit, in qua obsidione erat Henricus Leo Dux, qui tertio obsidionis anno licentiam ab Imperatore accipiens in Saxoniam rediit, ubi multas inveniens discordias inter Slauos & Danos subortas, eos tam gladio quam benevolentia sedavit. Cives autem Mediolanenses, Imperatori, quam diu poterant, resistebant; sed fame & penuria victualium coacti sunt, quod tandem civitatem dederent sub hoc pacto, ne ipsa destrueretur per Imperatorem, quod quidem uniersi principes ex parte imperatoris non fieri debere promittebant. Capta est ergo civitas Anno Domini quo supra. Imperator autem muros civitatis & turres solo equauit, & cives oneribus gravissimis crudeliter extenuavit. Cum autem omnes intersicere vellet propter dehonestationem & Opprobrium Imperatrici factam, interuentu Principum tali confusione & opprobrio a morte liberati sunt, ut scilicet azina ad palum firmissime ligata & cauda subleuata, quilibet ciuis in wluam ejus ficum poneret manu propria, & nasum suum ano azine infigens, ficum de wlua azine dentibus suis extraheret & deuoraret. Quod cum plurimi recusantes, plurimi nolentes facere trucidarentur, videntes alii furorem Imperatoris, unus alium preuenire querens geuua ad azine posteriora flectebat, & Mandatum Regis exequuntur, quod ab hora prima usque ad vesperas durauit. Cum autem multa milia hominum, & presertim potiores, ficus sic deuorassent: Rex misericordia motus, reliquis parcendum esse per preconem clamauit. Omnes tamen successiue, bini & bini, coram Imperatrice cadentes in terram, misericordiam ejus implorabant. Mediolano igitur sic humiliato, & ejus muro funditus destructo, Tunc anno secundo post hoc, corpora trium magorum adhuc cum vestibus incorruptis a Regnaldo Coloniensi Archiepiscopo cum pluribus aliis reliquiis Coloniam transferuntur &c.</i>}} 9. {{sp|At de Stenar, på hwilke stå dessa Talesätt:}} {{ant|Gud hialpi Siæl}} {{sp|eller}} {{ant|ant hans, Gud giri miskun}} {{sp|och flera dylika Böner}} (såsom {{ant|Gud}} eller {{ant|Kristr liti siæl hans}}) {{sp|icke kunna föras til Hedniske Tider}}, bewises först af Ordet {{ant|Gud}}, som man icke finner hafwa warit tillagt Nordens Hedniske Gudar, utan dem twärtom i Stället därföre altid med sina särskilda Namn uti alla wåra skriftliga Efterrättelser wara beteknade; hwarföre icke häller något Skäl kan gifwas därtil, at detta Ord endast på Stenar helt annorlunda af wåre Förfäder skulle wara brukadt. Sedan, om Möjligheten häraf än skulle medgifwas; felas ändå Anledning, hwarföre någon wiss Afgud framför de öfrige, som hål-<noinclude> {{huvud||L 2|lits}} <references/></noinclude> lwb2wz70dkzt2wjaqtgyxbxk02qkv91 104 197107 584671 2024-12-28T09:53:02Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 584671 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||231}}</noinclude>som låg i en liten rundel, 1 fot i diameter, och under denna feta jord en kullersten och ett kol. För öfrigt fanns i och omkring denna svarta jord, hvilken tydligen utgjorde lemningarna efter en förmultnad kropp, hvarken ben eller märken efter eld. {{sp|Högen 23}}. Diameter 36, höjd 4{{bråk|1|2}}, fot. Ljungtorfven var afflådd och högen skadad genom grustägt. Jordmånen fin mjälljord utan klapper. <i>Kolbädden,</i> som var mycket rik på <i>benskärfvor,</i> vidtog 10 fot från norra, 18 fot från östra, 17 fot från södra och 12 fot från vestra kanten, samt bildade en oregelbunden fyrkant med ungefär 6 fots sidor. I denna bädd anträffades, tätt hoppackade i askan, 2 enskaliga <i>ovala spännbucklor,</i> alldeles lika hvarandra, två bitar af ett större likarmadt <i>bågspänne,</i> ett dylikt, mindre <i>spänne,</i> ett <i>armband,</i> en annan <i>armring</i> och en spirallagd <i>perla,</i> allt af <i>brons,</i> samt 5 hela och en half perlor af glasfluss. Alla dessa prydnader hade troligen varit med på bålet. Den ena spännbucklan, afbildad fig. 1 å pl. 4, har varit prydd med 9 nu förlorade knappar, hvilka varit förbundna med ett tunt smalt flätlikt silfverband. Nålen af jern. L. 3,6 tum, största bredd 2,3 tum. — Å den andra spännbucklan är ingen flätlik silfverbeläggning nu synlig. Smärre oregelbundna hål finnas på flere ställen. Vid nålen, som är af jern, sitta små kolbitar och en bit brändt ben. Längd 3,6 tum; största bredd 2,3 tum. — Af det större likarmade bågspännet, afbildadt fig. 5 å pl. 5, saknas ena ändan. Det har varit prydt med 10 nu förlorade knappar af samma slag som å de ovala bucklorna, hvilka knappar varit förbundna med fina silfverflätor. Bågen är tydlig; å dess midt har en hög genombruten prydnad varit fästad med fina nitar. Nålfästet är <i>nu</i> af jern och fästadt med jernnitar, som synas å spännets öfre sida; nålen af jern, nu afbruten. Hylsan för nålens spets af brons. — Det mindre bågspännet, afbildadt fig. 4 å pl. 5, är helt; bågen nästan omärklig. Nålen af jern, afbruten; nålfäste och hylsa af brons. Längd 3 tum; största bredd 1,05 tum. — Armbandet, afbildadt fig. 3 å pl. 4, är tunt och prydt med inslagna sirater. Dess vidd 2,1—1,8 tum; bredden vid midten 0,9 tum. — Den andra armringen, afbildad fig. 6 å pl. 5, består af en trind spiralrefflad bronsten, hvars största tjocklek är 2 linier, men som afsmalnar mot de hakformigt omböjda ändarne, hvilka äro lagda öfver hvarandra. Ringens vidd, invändigt, är 2,25—2,1 tum. — Bronsperlan, fig. 2 å pl. 4, är<noinclude> <references/></noinclude> jo5fkzgpqj7uy11jetstmdkw8hl7bin 104 197108 584672 2024-12-28T11:37:18Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584672 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;278&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude> {{c|'''3.'''}} {{Dikt|start=open|end=follow|Skönt Upsala var smyckadt till fest. Kransbindningen pågick, Fästmör, systrar, väninnor till kommande dagens magistrar Samlats på nedärfd sed, där vid ån Vestgöta nationssal Låg i sin trädgårdsgrönska, ej långt från den Kræmerska tomten. Vimmel därinne var nu, hvitmössorna rörde sig lifligt, Stundom en sång togs upp och man gladdes åt Gluntarnes toner. Inne i saln roskindade mör hade mycket att sköta,}}<noinclude> <references/></noinclude> 0tokexlq0qx9tg3tsdl9kw1f1mgpo25 104 197109 584673 2024-12-28T11:43:34Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584673 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{c|&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;279&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;|stil=font-size:120%; text-decoration:underline;}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Kära bestyr med de mörkgrönskimrande qvistar af lager, Flätande hop dem med fröjd, inflätande äfven i kransen Systerlig ömhet än, än varmare känsla och längtan, Brudens förhoppning för kommande dar, hennes löften om trohet. Luft inströmmade mild från de öppnade fönstren. En susning Tycktes i vårljum qväll, i de rosiga dagrarne, hviska Endast om oskuld, darrande hopp, lycksaliga känslor, Blyga begär, nymornade framtidsdrömmar om sällhet. Kransarne profvades af: då stals väl en kyss eller annan, Neka man kunde den ej åt en höglärd, eldig magister, Hvilken förstod fullväl både studier och kyssar, i bägge Kunnig, förfaren och vis, ad {{sp|utrumque paratus}} med rätta.}}<noinclude> <references/></noinclude> ohgl1u24rh7p01opsim8imrk1vaxw2g