Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 10 13906 584855 583787 2024-12-30T22:06:37Z Thuresson 20 +1 584855 wikitext text/x-wiki <!-- Lägg nya korrekturlästa verk under denna rad. Verken ska vara färdiga med alla bilder, sidor och författarsidor inlagda. --> 30 december [[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria]] av [[Författare:Carl Forsstrand|Carl Forsstrand]]<br /> 11 december [[Stockholms Oordenteligheter]]<br /> 5 december [[Mysteriet i öknen]] av [[Författare:Arthur Conan Doyle|Arthur Conan Doyle]]<br /> 22 november [[Den eldröda bokstaven]] av [[Författare:Nathaniel Hawthorne|Nathaniel Hawthorne]]<br /> 21 november [[Beskrifning om en twätt-machine med därtil hörande afritning i koparstick]] av [[Författare:Jacob Christian Schäffer|Jacob Christian Schäffer]]<br /> 29 september [[Georgica]] av [[Författare:Vergilius|Vergilius]]<br /> 25 september [[Kattresan]] av [[Författare:Ivar Arosenius|Ivar Arosenius]]<br> 16 september [[Vandring i Wermlands elfdal]] av [[Författare:Maximilian Axelson|Maximilian Axelson]]<br /> 19 augusti [[Drabanten]] av [[Författare:Carl Fredrik Ridderstad|Carl Fredrik Ridderstad]]<br /> 12 august [[Kalevala]] efter andra originalupplaga av [[Författare:Elias_Lönnrot|Elias Lönnrot]] och översatt av [[Författare:Karl_Collan|Karl Collan]]<br /> {{höger|<small>Fler [[Special:Nya_sidor|nya sidor]] {{!}} [[Mall:Nya texter|Lägg till en ny sida]]</small>}} <noinclude> [[Kategori:Mallar]] </noinclude> c3yukfanqzrlcrdtmm21vqe8l1r4zhe 104 176345 584870 538790 2024-12-31T11:33:30Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584870 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|||23}}</noinclude>ej kunna bestridas, att gautarna varit en för sin tid stor och mäktig folkstam, och det är ett faktum, att ett folk alltid har en naturlig tendens att komma ut till hafvet, den stora landsvägen icke blott i våra dagar utan ännu mer i forntiden. Nu behöfver man blott kasta en blick på Västergötlands karta för att finna, att dess gräns icke är den naturliga. I norr tränger det fordom norska landskapet Bohuslän ned såsom en smal kil, och i söder tränger en annan smal kil upp, det danska Halland. Ett dylikt politiskt-geografiskt läge ''kan'' blott hafva uppkommit under ''en'' förutsättning: det svagare Västergötland har råkat in mellan ett starkt Norge och ett starkt Danmark, af hvilka hvar och en tagit sin del. Perioden 500—1000 är visserligen i politiskt afseende tämligen okänd, men så mycket veta vi dock, att ett enhetligt Norge först uppstod mot 800-talets slut. Först vid denna tid kan således Västergötland hafva fått sin nuvarande gräns, åtminstone i norr. Och detta är icke blott ett allmänt geografiskt resonnemang. Det stödes ock af historiska fakta. I Harald Hårfagers saga hafva vi nämligen en alldeles bestämd uppgift om den dåvarande Västgötagränsen. Då Harald var i Trondhjem, fick han — berättar Snorre (kap. 14) — höra, att »sveakonungen Erik Emundsson hade lagt under sig Värmland och tog skatt där af alla markbygderna; äfven sade han Västergötland gå i norr ända till Svinesund och i väster utmed hafvet, hvarför sveakonungen räknade allt det landet för sitt och tog däraf skatt. Äfven hade han satt till jarl däröfver Hrani gauzki (den götske). Han hade riket mellan Svinesund och Gautälfven och var en mäktig jarl.» Att Harald Hårfager icke ägt detta område, framgår — såsom Munch (I 481) anmärker — däraf, att »hertug Guthorm havde faaet Viken i Forlening, men kun til Svinesund: det bedste Tegn paa at Harald endnu ikke havde underkastet sig Landet sönderfor dette.» Efter att hafva krigat i Värmland, vände den norske konungen sig till Ranrike (= Bohuslän), men »gautarna hade här samlad vid gränsen rundt om allt landet» (kap. 16). Därpå styrde Harald upp i Götälfven och strider utkämpades på bägge stränderna. »Uti en drabbning föll Hrani gauzki, och sedan lade Harald under sig allt<noinclude> <references/></noinclude> gdqi55bq4fuol5oihbco7ywt4jqkq9m 104 176346 584871 538792 2024-12-31T11:36:51Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584871 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|24}}</noinclude>land norr om älfven och väster om Vänern samt hela Värmland» (kap. 18). Det är ingen anledning att bestrida Snorres tillförlitlighet för detta parti, enär vi lyckligtvis känna hans källa, som här är af första klassen: en dikt af Torbjörn Hornklofi, som delvis citeras, och Hornklofi nämner uttryckligen, att konungens motståndare varit gautarna. Harald kallas i en strof »andskoti gauta.» Före Haralds tid gick Västergötland således ända upp till Svinesund, och det var först Harald Hårfager, som lade Bohuslän till Norge. Det samma framgår ock af namnet på det framför Bohusläns kust liggande hafvet. Enligt Ynglingatal kallades det »det gautska hafvet». Eystein jordades nämligen <poem>þar er élkaldr hiá iofur gauzkum Vǫðlu straumr at vági kemr (Ynglingasaga kap. 51),</poem> som troligen bör översättas: »där iskall Vadlas flod bredvid fursten når den gautska vågen». Västergötlands gräns i norr är således ej äldre än slutet af 800-talet. Vi vända oss då till den södra gränsen. I Västgötalagens konungabalk berättas som bekant om en gränsreglering, som skulle hafva skett, medan Emund Slemme var konung i Sverige och Sven Tjuguskägg i Danmark. Men de voro ej samtidiga och hela berättelsen anses äfven såsom ohistorisk. Den är en folktradition, hvars sanning torde besticka sig därtill, att gränsen länge varit omtvistad, men att den vid något tillfälle dragits öfver Danaholmen vid Götälfvens utlopp. Vända vi oss till den äldre Adam af Bremen, är gränsen en annan. Af Sveriges folkslag — säger han IV, kap. 23 — »bo de s. k. västgöterna oss närmast; andra äro östgoterna. Men Vestragothia gränsar till det danska landskap, som heter Skåne, och hvarifrån man på sju dagar kommer till Skarane, goternas stora stad.» Skåne — yttrar han på ett annat ställe — är nästan en ö, ty det är på alla sidor omgifvet af haf, utom i öster,<ref>I stället för nordost har Adam blott öster. Om denna felaktiga beteckning af väderstrecken hos äldre författare se Jessen i Tidsk. f. fil. III 113.</ref> där landet genom ett fastland<noinclude> <references/></noinclude> 02drjbhezfxeqc5i4ft84dsearz00lr 104 176348 584872 538794 2024-12-31T11:39:57Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584872 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|||25}}</noinclude>förbindes med Sverige; »där äro djupa skogar och mycket branta bärg, genom hvilka vägen går från Skåne till Gothia». På Adams tid hörde Halland således icke till Skåne, utan till Västergötland — från gränsen var det sju dagars resa till Skara. Af språkliga skäl kan den ursprungliga gränsen ännu närmare bestämmas. Enligt Noreen (Vårt språk I 99 ff. och 546) kunna de svenska dialekterna indelas i sydsvenska, medelsvenska och nordsvenska. »De sydsvenska (ursprungligen danska) [talas] i Skåne, Blekinge, Småland norrut… och Halland norrut intill en ungefärlig linje Fegen—Tvååker (söder om Varberg)». »De medelsvenska dialekterna intaga området mellan linjen Förlösa—Nässjö—Värnamo—Fegen—Tvååker i söder och en ungefärlig linje Trosa—Västerås—Engelsberg—Nora—Värmlands nordspets i norr.» En grupp inom denna utgöres af västgötskan »i Västergötland, norra Halland (till linjen Tvååker—Fegen) samt nordvästligaste Småland». Dialekterna visa således, att gränsen mellan det danska Skåne och Västergötland gått ungefär vid Varberg. Halland söder om denna stad var danskt land, under det att norra Halland bildade ett språkligt helt tillsammans med Västergötland. Men denna språkgräns var väl ock en politisk och etnografisk gräns. Jag tror mig således hafva visat, att Fahlbecks uppfattning af 500-talets Västergötland icke är riktig och att detta landskap med all säkerhet haft en utsträckt hafskust. Fahlbeck påpekar i samband härmed, att geaternas kungaborg var belägen helt nära hafvet, men det är oss icke bekant, att »Västergötlands hufvudbygd någonsin varit i väster, mot hafvet till. Så långt tillbaka vår kunskap går, är Skara Västergötlands hufvudstad eller kanhända rättare förnämsta ort». Jag vill då först anmärka, att det, med Fahlbecks förutsättningar, blir ändå svårare att placera jutarnes kungaborg. Utanför denna skall nämligen enligt hans tolkning, till hvilken jag strax skall återkomma, ligga en ö, t. o. m. en stor ö. Denna ö antages af Fahlbeck vara Fyen, som då räknats till geaternas rike d. v. s. Jutland, icke till Danmark. Följden häraf åter skulle blifva, att Jutlands hufvudort legat ungefär vid Kolding, och om detta faktum har mig veterligen historien intet minne, utan i våra äldsta historiska källor äro<noinclude> <references/></noinclude> ep5v4fg586mmskqtiryzipxsqkh664j 104 176349 584873 538797 2024-12-31T11:43:20Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584873 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|26}}</noinclude>Ribe, Viborg och Aarhus Jutlands hufvudorter. För det andra var ett landskaps hufvudort alldeles ej detsamma som konungens residens. Skara var en köpstad, som uppstått på grund af dess läge i merkantilt afseende, men en kungsgård var något helt annat. Under 1100- och 1200-talet bodde de svenska kungarna ofta på Visingsö, men där var icke någon stad, ej ens hufvudorten för landskapet. För öfrigt dröjde det långt in i nyare tid, innan konungarna fingo ett fast residens, utan i regeln flyttade de från den ena kungsgården till den andra. Men det skulle hafva legat en ö utanför kungsgärden, och Fahlbeck frågar: »hvar finnes en sådan utanför Västergötland och vid Göta älfs mynning?» I dikten berättas nämligen, att draken förgjort »folkets borgar, ön utanför (och hela) detta landskap». Någon annan uppgift om ön förekommer icke. Men de ord, som Fahlbeck öfversatt med »ön utanför» (»ealond ûtan»), kunna enligt Bugge, som i öfrigt är Fahlbecks meningsfrände, icke betyda detta. ''Ealond'' är sammansatt af ''ea'' (vatten) och ''lond'' (land) och betyder ''landet vid vattnet, kustlandet'' (Paul och Braunes Beiträge XII, 5). Björkman öfversätter också frasen med »folkets fäste, dess vattensköljda strand och dess jordegendomar». På detta argument kan således ej byggas, och för öfrigt — äfven om Fahlbeck skulle hafva rätt i sin tolkning — saknas som bekant icke öar på Sveriges västkust. Och någon uppgift om öns storlek förekommer icke i dikten. Endast få uppgifter om kungaborgen finnas dessutom: den låg i närheten af hafvet, vidare i grannskapet af Earnanæs, där själfva drakkampen stod, och Hronesnæs, där Beowulf begrofs. Några dylika orter pä Jutland äro ej kända, och måhända har Bugge rätt i sin förmodan, att de blott äro poetiska namn utan motsvarighet i värkligheten. Men man bör åtminstone först söka dem i värkligheten. Hronesnæs (hvalfisknäset) skulle på svenska heta antingen Ransnäs eller Hvalsnäs, men mig veterligen finnes ej något dylikt ställe på västkusten — lika litet som på Jutlands kust. Earnanæs skulle nordiskt hafva hetat Ar[n]anäs, och en medeltida köping Aranäs låg värkligen vid kusten ej långt från Kungsbacka; Styffe identifierar stället med det nuvarande Årnäs.<noinclude> <references/></noinclude> igvtpl5fxgididdypamy8i2v9zwrtsy 104 176350 584874 538798 2024-12-31T11:46:57Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584874 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|||27}}</noinclude>Enligt dikten låg det så nära kungsgården, att Beowulf gick dit, men dock så pass aflägset, att han behöfde en vägvisare. Ungefär tre mil från Årnäs, ännu inom den norra (götiska) delen af Halland, ligger Kungsbacka vid Kungsbackafjärden. Stället tyckes hafva varit en gammal kungsgård, ty 1366 utfärdade Valdemar Atterdag bref därifrån och då — eller kort därefter — fanns där ett kungligt slott. När orten blifvit kungsgård, känner man ej, men oftast äro dylika gårdar gamla, och här ''kan'' åtminstone den i dikten skildrade händelsen hafva lokaliserats. Visserligen är det möjligt, att namnlikheten mellan Aranäs i Nordhalland och Beowulfs Earnanæs beror på en ren tillfällighet, men likheten talar i hvarje fall snarare till förmån för västgötateorien än för juteteorien, ty på Jutlands kust finnes mig veterligen icke något Aranäs. Till stöd för sin mening anför Fahlbeck ännu ett skäl af samma art. Folket kallas — utom Geatas — ofta Vederas och Vedergeatas, deras land Vedera land samt en gång äfven Vedermearc. Ordet är detsamma som det tyska ''Wetter'', vårt ''väder''. Med denna betydelse passar emellertid, anmärker Fahlbeck, namnet alldeles icke för götarna och deras land, men däremot förträffligt till Jutland och dess invånare; Jutland må med skäl kallas Vindmark. Härpå vill jag svara: Utan tvifvel är detta rätt — hvad Jutlands ''väst''kust beträffar. Men däremot passar namnet mindre godt för dess östkust, där konungaborgen enligt Fahlbecks mening varit belägen. Sant är också, att uttrycket ej icke passar för det nuvarande Västergötland, men å den andra sidan passar det förträffligt för det äldre Västergötland, som äfven innefattade Bohuslän och Nordhalland, och det förtjänar alltid att beaktas, att namnet ännu finnes kvar i de utanför kusten liggande Väderöarna. (Väderöarna vid Fjällbacka och Hallands Väderö). Hvad Jutland beträffar, finnes namnet mig veterligen icke. För fullständighetens skull vill jag anföra ännu ett argument, som berör geografien. I dikten omtalas, att Beowulf en gång simmat i kapp med Breca. Under fem nätter hade de simmat tillsammans, men därefter hade de af en storm skilts från hvarandra. Beowulf hade då vinddrifvits till Finnaland, Breca däremot till Headoreamas. Med detta sista folk måste, såsom Bugge påpekat,<noinclude> <references/></noinclude> hykixlzoyvvelqsgdqowojs2x6ogf2d 104 176351 584875 538800 2024-12-31T11:55:19Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584875 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|28}}</noinclude>menas raumarna i Raumarike, hvilket land då — att döma af Beowulf — måste hafva sträckt sig ända till hafvet, till Glommens utlopp. Finnaland har tolkats på olika sätt. Fahlbeck vill därmed första antingen Fyen eller kung Finns land i Frisland, och i hvilketdera fallet som hälst — tillägger han — stämmer det förträffligt med antagandet, att utgångspunkten för simningen varit Jutland. Huru Fyen (isl. Fión) kunnat betecknas såsom Finnaland, förstår jag icke, och Fahlbeck har ej häller gifvit något skäl för denna mening; han antager väl en felskrifning ''Fionaland''. Språkligt kan ej häller, såsom Bugge anmärker, konung Finns land betecknas som Finnaland. Men också från saklig synpunkt blir denna mening lika omöjlig. Kungsgården skulle enligt Fahlbeck hafva legat på Jutland midt emot Fyen. De båda kämparna simma fem nätter tillsammans, men vinddrifvas tydligen åt motsatt håll, och båda landa sannolikt lika långt frän den punkt, där de skildes åt. Men den ene kommer till Kristianiabukten, den andre antingen till Fyen — d. v. s. tillbaka till utgångspunkten — eller till Frisland, som ligger på andra sidan Jutland. Äfven från sagans synpunkt är en dylik färd föga trolig, och för att få den rimlig måste man antaga, att simningen börjat vid Jutlands nordspets. Bugge antager, att Finnaland varit Finnmarken uppe i det nordliga Norge. Men ej häller detta synes sannolikt, ty afståndet mellan de båda landningsplatserna, Raumarike och Finnmarken, förefaller, äfven från sagans ståndpunkt, väl fantastisk. Vida bättre synes mig då den åsikt, som Bugge af geografiska skäl förkastar: »Andere haben ''Finnaland'', als ''Finnheden'' in Schweden gefasst, was sich mit den geographischen Verhältnissen nicht verträgt.» Bugge angifver ej dessa geografiska skäl, men jag förmodar, att han afser det förhållandet, att Finneidhi eller Finnheden i Småland i historisk tid ej sträckt sig till kusten. Men då han strax därefter påpekar, att Raumarike, som i historisk tid ej häller nått fram till hafvet, på Beowulfs tid likväl måste hafva gjort det, så synes det obefogadt att i ena fallet förneka möjligheten af en förändring, som man antager i det andra. Under förutsättning att Finnheden liksom Raumarike nått ut till hafvet — i bägge fallen är dikten vår enda källa — blir situationen från sagans synpunkt<noinclude> <references/></noinclude> 54ttbvhxme6tob5a234b2j4prijnpb9 104 176352 584876 538801 2024-12-31T11:58:35Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 584876 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" />{{huvud|||29}}</noinclude>fullt naturlig. De täflande börja sin simning vid Kungsbackafjärden, färdas därefter tillsammans ett stycke ut till hafs, men skiljas åt, hvarefter den ene — om vi insätta de moderna geografiska namnen — stiger i land ungefär vid Fredriksstad, den andre vid Laholm. Hela denna passus är emellertid af föga värde för Beowulfs geografi. För det första är själfva situationen fantastisk, och själfva prestationen är lika omöjlig, från hvilken af de båda omtvistade ståndpunkterna man än utgår. För det andra förekommer uppgiften i en ''episod'' i dikten och behöfver därför ej afse den egentliga sagans geografi, utan kan mycket väl vara ett senare tillägg, gjordt då man ej längre hade den ursprungliga geografien klar för sig. Men i hvarje fall kan detta argument ej anföras till stöd för juteteorien, ty den passar snarare bättre för den af mig förfäktade meningen. Jag vänder mig nu till ett nytt skäl, som är vida bättre. I dikten omtalas ett krigståg, som geaterna gjort till Frisland. Vid detta tillfälle hade deras konung Hygelak stupat i Hetwarernas land, men Beowulf hade efter underbara kraftprof lyckats att simmande rädda sig. Denna episod innehåller ett viktigt rent historiskt faktum, som Gregorius af Tours omtalar i sin krönika och som äfven omnämnes af författaren till Gesta Francorum. Enligt Gregorius hade ''dani'' och deras konung Chochilaicus gjort ett röfvaranfall på den frankiska kusten, men då de, lastade med sitt byte, åter skulle gå om bord för att fara hem, hade den frankiske konungens son anfallit dem, dödat röfvarhopens konung och återtagit bytet. I Gesta Francorum angifves platsen, där striden stod, såsom ''Pagus Attuarii'', hvilket ju svarar till Beowulf »Hetwarernas» land. Chochilaicus är den frankiskt-latinska namnformen för det nordiska Hugleik (angelsaks. Hygelac). Slutligen framgår det af dessa krönikor, att slaget stått någon gång emellan 512 och 520. Nu har man sagt: i dessa krönikor kallas Hygelak en dansk kung, i Beowulf är han geaternas konung, ergo måste geaterna vara danskar d. v. s. de hafva varit jutar, icke gautar. Denna bevisföring förefaller ju ganska logisk, men som vi strax skola se, hvilar resultatet i själfva värket på ett felslut. Under<noinclude> <references/></noinclude> 3hgskxd4d8hd4ixsbi58d3nmg1jc2jl 106 187404 584853 558932 2024-12-30T17:43:13Z Thuresson 20 584853 wikitext text/x-wiki [[File:Carl Forsstrand Riksarkivet.jpg|miniatyr|Carl Forsstrand]] '''Carl Forsstrand''', författare, zoolog, född 1854, avled 1928. ==Verk (urval)== *Det arktiska hafsområdets djurgeografiska begränsning med ledning af skalkräftornas (Crustacea malacostraca) utbredning, 1886 (avhandling) *Bermudas-öarne. Berättelse, afgifven till Svenska Sällskapet för antropologi och geografi, öfver en, med anslag af dess Vegastipendium, utförd resa, 1890 *Bland oleandrar och liljor : Minnen från en sommar på Bermuda eller Somers öar, 1895 *Adolf Erik Nordenskiöld och hans forskningsfärder: En minnesteckning grundad på tryckta källskrifter och personliga hågkomster, 1901 *Konung och adel. Minnen och anteckningar från Gustaf III:s Stockholm, 1904 *Fryksdalen och Frykensjöarna : en handbok för turister, 1905 *Linné som läkare i Stockholmssocieteten: hans patienter och umgänge, 1906 *När Linné reste till Dalarna, 1907 *Linnéminnen, 1907 *En Stockholmsvivör under rokokon. Några anteckningar om Erland Broman, 1908 *“Spökslottet”: några anteckningar ur ett gammalt Stockholmshus' historia, 1909 *Sophie Hagman och hennes samtida: några anteckningar från det gustavianska Stockholm, 1911 *[[De tre gracerna]]. Minnen och anteckningar från Gustaf III:s Stockholm, 1912 *[[Spåkvinnor och trollkarlar]]. Minnen och anteckningar från Gustaf III:s Stockholm, 1913 *Storborgare och stadsmajorer. Minnen och anteckningar från Gustaf III:s Stockholm, 1913 *Sven Hedin, 1915 *Svenska lyckoriddare i främmande länder, 1916 *Skeppsbroadeln. Minnen och anteckningar från Gustaf III:s Stockholm, 1916 *Köpmanshus i gamla Stockholm: nya bidrag till Skeppsbroadelns historia, 1917 *Ladugårdslandet på 1860-talet, 1919 *Malmgårdar och sommarnöjen i Gamla Stockholm, 1919 *Från Slottsbacken till Ladugårdslandet: släkt- och ungdomsminnen, 1921 *Mina Uppsalaminnen, 1922 *Vid sjuttio år: minnen och anteckningar från ett växlingsrikt liv, 1924 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria]]: några anteckningar av och om Gustaf Adolf Reuterholm, 1925 *Den siste rikskanslern och hans döttrar samt andra gustavianska minnen , 1927 *Mina herrgårdsminnen, 1928 [[Kategori:Författare|Forsstrand, Carl]] [[Kategori:Carl Forsstrand|*]] ji1hd52frh2jihecgub53mxvot2pljn 104 190867 584857 566388 2024-12-30T23:31:16Z Thuresson 20 584857 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|323}}</noinclude>— Du menar dermed … — Åt bödeln. — Ett ord, Reuterholm; säg mig först, hvilken den mannen är, som är både min värste fiende och min bäste vän. Jag hade väl lust att se honom under hvitögat. Reuterholm svarade ej genast. I stället gick han ett hvarf omkring rummet, liksom besinnade han sig, men stannade derefter midt framför hertigen, under det han lade sina armar i kors öfver bröstet. — Ers höghet kan således icke gissa hvem denne mannen är? — Omöjligt. — Det är jag, ers höghet; jag sjelf, som nu innehar dessa vigtiga papper. Reuterholm hade erhållit handlingarna från Neapel, inneslutna i konvolutet från Vincent. — Papperen ligga i din hand? — I min. — Du måste öfverlemna dem åt mig. — Icke förr, ers höghet, än ni handlar värdigt er och i öfverensstämmelse med edra intressen. — Du är grym. — Jag är trogen och upprigtig. — Låt mig höra hvad du fordrar? — Ni öfverlemnar i rättvisans händer alla, som tillhöra det emot oss fiendtliga partiet. — Namnen, namnen! — Armfelt. — Bifalles. — Franc. — Gerna. — Aminoff. — Må ske. — Forster. — Samtyckes. — Toll. — Ja, ja! — Lilja. — Grip honom. — Ehrenström. — Oändligt gerna. — Sources och Signeul. — Mycket gerna. — Och … Reuterholm förstod allt för väl, att det endast var en enda person, som hertigen ville rädda, och att han för öfrigt gerna öfverlemnade de öfriga åt rättvisan; men just denna enda person ansåg Reuterholm farligast för sig. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7irxqvyuua6hrdaeb42ezbwvqsu0m11 108 196235 584869 583784 2024-12-31T05:58:45Z Bio2935c 11474 584869 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman= |Titel=[[Stockholms Oordenteligheter]] |År=1770 |Oversattare= |Utgivare=Wilhelm Momma |Källa=[https://digitalastadsmuseet.stockholm.se/fotoweb/archives/5004-Dokument-och-publikationer/Publikationer/Per%20Anders%20Fogelstr%C3%B6ms%20boksamling/SSMB_0008762_01.pdf.info#c=%2Ffotoweb%2Farchives%2F5004-Dokument-och-publikationer%2F%3F962%3D1700-talet Stockholms stad, Digitala Stadsmuseet] |Bild=[[Fil:Stockholms oordenteligheter 1770-1771.pdf|page=3|ramlös]] |Sidor=<pagelist 1to2=_ 3=1 131to132=_ /> |Anmärkningar={{innehåll börjar}} Innehåll * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 1|Nummer 1]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 2|Nummer 2]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 3|Nummer 3]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 4|Nummer 4]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 5|Nummer 5]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 6|Nummer 6]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 7|Nummer 7]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 8|Nummer 8]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 9|Nummer 9]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 10|Nummer 10]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 11|Nummer 11]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 12|Nummer 12]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 13|Nummer 13]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 14|Nummer 14]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 15|Nummer 15]] * [[Stockholms Oordenteligheter/Nummer 16|Nummer 16]] {{innehåll slutar}} [[Kategori:Stockholms stadsmuseum]] |Width= |Css= |Kommentar=Utgavs i sexton nummer från 27 april 1770 till 1 februari 1771. }} [[Kategori:Validerade index]] 4nphxhkkxmbk2bg78mttcey8qawp511 104 196586 584861 583745 2024-12-31T02:57:03Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584861 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" /></noinclude>{{c|{{st|{{sp|Stockholms}}|150}}<br /> {{st|Oordenteligheter.|200}}}} {{linje|16em}} {{c|{{st|N:o 16.}}}} {{linje|8em}} {{initial|T|4.5em}}''illåtne Barna-Mord'' tyckas wara en Contradiction; men dock likwäl icke så aldeles Contradiction i Stockholm. Då et litet Barn är lagdt å lön uti en Portgång, et Gatu-Hörn, eller uti en Trappa i något Hus; då hör man allmänna Efterlysningar å Predikstolarne, som, wid Laga answar, anmana Allmänheten til den ogudaktiga människas uptäckande, som en sådan wederstyggelig och omänskelig gärning begådt; - - - men NB. hela detta beifrandet har sit afseende icke så mycket på sjelfwa gärningen, som fast mera uppå en sådan Gärnings fölgder, som bestå uti Barnets förfarande eller dödande, i fall det icke af särdeles händelse af någon människa uptages. - - - Just denna actiwitet uti Lagens handhafwande, leder mig in uti et kan ske wärdigare Ämne för Policen; <i>de tillåtna Barna-Mord i Stockholm</i>. Jag kallar dem tillåtna, aldenstund de aldrig äro förbudna, ej eller anstalter widtagne til deras förekommande: de bestå uti en ''werkelig bewekande Methode, at i den''<noinclude> {{sidfot||Q|''kal''-}} <references/></noinclude> gm29kul882v40fwkxzut3aftwc7p4ce 104 196588 584862 583747 2024-12-31T03:25:21Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584862 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />122</noinclude><i>kallaste Winter-Tiden tigga på öpna Gator, med späda Barn uppå armen</i>. - - - Ingen medlidande människa kan wäl utan rörelse gå en sådan Tiggare-Qwinna förbi; och just detta medlidandet, som låckar Allmosan, förhärdar modren i sin uselhet, at afsäga all mänsklighet; så länge hon får lof af Policen, at fritt idka sitt Handtwerk, och uti den strängaste köld, blåst, snö och urwäder, draga med sig dessa små oskyldiga Kräken, sina späda Barn, endast för at beweka de förbigående til Allmosors gifwande. - - - I Herrar och Män, som waken öfwer god Ordning i wår stora och wackra Stad; låter detta Ämnet wara Eder något närmare om hjärtat! - - - Jag har med grämelse sedt, huru Borgmästare och Rådman åkt förbi dessa Uslingar med Barnen på armen: - - - jag har sedt Fiscaler och deras Underhafwande gå dessa Jämn-Christna förbi: och ofta uti det bistraste wäder för späda Kroppar. - - - Då et Barn lägges å lönn, efterlyses den, som gjordt gärningen; men här i wår Stad, då man för allas ögon wil lägga et spädt Barn, genom wanskötsel, uti grafwen, i et Land, som ideligen ropar om Folk-Brist, där frågar hwarken Lag eller Folk efter Mördaren. Månne icke Policen samlar Blod-Skulder öfwer Stad och Land? NB. ibland? Och månne icke alle sådane små Barn, som af tiggande Föräldrar utsläpas i köld och owäder, äro lika<noinclude> {{höger|be-}} <references/></noinclude> i3wf3dbajkgusthhwolec3pzgx4b7c9 104 196589 584863 583748 2024-12-31T03:31:37Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584863 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|123}}</noinclude>berättigade til Hitte-Barns Underhåll, som werkelige Hitte-Barn? Man inkastar straxt, efter wanligheten: Hwar skal man taga Fond til så god inrättning? - - - men då swaras: Fonden tages af Fattig-Husens öfwerflöd, eller Capitaler, som stiga til flere Hundrade Tusend Daler Kopparmynt: och hwarom wid nästa Riksdag, wil Gud, widare torde blifwa hos Riksens Högloflige Ständer anmält. {{linje|16em}} ''Twätt-Wakar'', wid wåra Strander, tyckas böra annorlunda handhafwas, än nu för tiden och efter wanligheten sker. - - - Hwarföre huggas sådane Wakar up, utan Policens tilstånd? Och hwarföre inhägnas icke så farliga ställen, eller rundt omkring med Gran-Buskar utmärkas, til olyckeliga händelsers förekommande? En sådan Twätt-Wak tilfryser om natten, mot morgonen faller en Rim-Snö, eller ock en myckenhet af Snö, som förwandlar denna Wak til et det farligaste giller och försåt för människo-lif: och emedan så i sanning sig förhåller, så frågas: om icke Policen borde i detta Ämne hålla Ordning? - - - Et annat af erfarenhet ännu farligare ställe på Mälaren, är den så kallade Udden af gamla Kongs-Huset på Riddarholmen: - - - Hwart År plär gemenligen någon människa där i negden förloras på den af ström-draget farliga Isen;<noinclude> {{sidfot||Q 2|men}} <references/></noinclude> nmpsxed36c62serswylwcbbein06u1y 104 196590 584864 583749 2024-12-31T03:37:02Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584864 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />124</noinclude>men aldrig är ännu någon Utprickning med Ruskor, å wiss tid, med actiwitet widtagen til olyckors förekommande. - - - Hwarföre kunde icke sådant ske? Och månne icke de olyckor, som sig å sådane ställen tildraga, (då, til exempel, en okunnig om wägen där förloras) ropa om hämnd öfwer den eller dem, som olyckan wållat, genom människo-plikters eftersättande? - - - Och månne Stockholms Stads farliga Strander icke borde utmärkas? - - - Jag wågar påstå, det icke någon borde få lof at gå, mindre köra, på Isen, förr än Wederbörande därtil gifwit lof, genom allmän Signal: som ock: då Isen begynner blifwa mindre säker, at Wakter eller Upsynings-Männ posterades wid sådane Strander, som kunde warna den Okunniga och gripa Sjelfspillingen. - - - Men som i denna Skrift och i detta Ämne är tilförene talt, och ingen ändring uti gamla Wanor dock förspörjes wara å färde; så må detta än ytterligare wara sagdt, til bewis för efterkommande, at någon likwäl i wår tid yrkat uppå utplånandet af det nesliga Ordspråket: <i>Mälaren skal hafwa sin Contribution</i>. {{linje|16em}} ''Håf-Sorg'', är wisserligen en Stockholms Oordentlighet, i affeende på wisst folk, som nog litet äro berättigade, at taga del uti Hofwets Ceremonier. Jag nämner ingen<noinclude> {{höger|af}} <references/></noinclude> ffaqqubkt5rj5vohv8xt2slg4qod5vd 104 196592 584865 583751 2024-12-31T04:11:23Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584865 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|125}}</noinclude>af desse Stånd; men då Folk, som endast gå öfwer Borg-Gården med Hatten i hand, och Damer, som endast ikläda sig Håf-Sorg öfwer en Kopp Caffe, den de dricka hos en god Wän eller Slägtinge, kläda sig efter den i Awisen notificerade Hof-Courialen; - - - så bör man tilstå, at hela deras Håf-Sorg är idel galenskap: härrörande af inbillning om sin egen belefwenhet. Jag förlåter Flickor sådan flygtighet; men Hustrur, som icke hafwa at göra i stora werlden (utan blott a la Mode affectera en Sorg), dem kan icke Critiquen gå förbi, utan at uttyda Sorgen, til antingen flygtighet eller barnslighet. Jag sade nyss, at jag förlåter Flickor, - - - det gör jag därföre, at de säga altid om, huru det swarta kläder så wäl. - - - Jag påminner mig, icke för många År sedan, huru man ej wisste hwad Håf-Sorg war: och huru den, som war wippig nog at masquera sig i Håf-Sorg, blef ansedd som en Ridicule ibland alfwarsamt Folk: nu mera undrar ingen däruppå, sedan denna Drägten blifwit mer allmän; dock wågar jag fråga: Är icke missbruket af deltagande i {{sp|Håf-Sorgen}} en Stockholms Goda Seders Oordentelighet? {{linje|16em}} Jag undrar, hwad Förordning en <tt>Lieutenant de Police</tt> skulle göra, om uti Paris wore så mycken Snö, som ofta faller hos oss<noinclude> {{höger|om}} <references/></noinclude> gsb1jh60w2d1r0gpu4ynhhkurtihslv 104 196594 584866 583753 2024-12-31T04:17:58Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584866 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />126</noinclude>om Wintern; och som, efter wårt bruk, skåttas ifrån Husen midt uppå Gatan, hwilken dymedelst blifwer beswärlig för dem, som köra, och farlig för dem, som gå til fots. - - - Jag undrar ock, om icke han skulle förbjuda Hjul-Wagnars bruk, då Föret är godt; hwilka Åkdon altid fördärfwa wårt goda Winter-Före på Gatorna, sönderköra Isen i Ränstenarne och göra wägen mer än beswärlig? - - - Jag undrar äfwen, om han ej skulle kunna förmå Hus-Ägare, at låta hugga aflopp ifrån de gräseliga stora Ränstenarne utan för deras Hus, til beqwämare Wägs erhållande, samt förbjuda alt Disk-Wattns utslående mitt uppå Gatan {{sp|hwarigenom}} den pestilentialiske stanken om Wåren, wid Is-Uphuggningen på Gatorne, härrörer? &c. Jag tror, det han kunde göra möjelighet af alla wåra omöjeligheter. - - - Men <tt>Lieutenant de Police</tt> fins blott i Paris. {{linje|16em}} Så snart något Spectakel, Comedie, Assemblee eller Folk-Samling är uti Stockholm, den mörka tiden af Året; så må man tilstå, at ock den uslaste ordning är ibland Kutskar och Wagnar. - - - Då förefaller altid skrik, trätor, fast-körande, swordomar, slagsmål, - - - ja, ofta lifs-fara för dem, som gå på samma Gata, då Wagnarne köra fram, at afhemta sitt Herrskap. {{tomrad}}<noinclude>{{höger|Her-}} <references/></noinclude> s1szt56ow67c9di9ks8rq7mlr0unqe5 104 196597 584867 583756 2024-12-31T05:30:06Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584867 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />{{höger|127}}</noinclude>{{sp|Herrar}} Wederbörande! anbefallen wid alla sådane tilfällen, at den, för hwars Räkning Spectaclet gifwes, bör hålla Bek-Lampor, eller de så kallade Marechaller, som uplysa Gatan, til förekommande af olyckor!!! - - - Ja! jag wågar påminna, at <i>en eller twå sådane stora och lysande Facklor</i> wore högst af nöden imellan Slottet och Comedie-Huset, hwar gång Spectaclet presenteras. - - - Men, det är dock icke at förstå om wår Swenska Comedie, hwars Åskådare aldrig exponeras af Wagnars trängsel, <tt>hoc tempore.</tt> {{linje|16em}} Tiden är förbi, til uphandlande af Hushålls Waror. - - - Jag önskade, det Wederbörande nu wille examinera alla Wed-Staplar, som äro uplagde, och hwilkas Ägare för den fattige updyrka denna oumgängeliga Wara til et exorbitant pris; så torde lätt finnas, om de alla åtgå til de Rörelsers och Werks behof, under hwars beskydd de äro {{rättelse|uphaudlade|uphandlade}}. Wi komma nog ihog förleden stränga Winter, och hwad Weden då kostade, samt hwilka de woro, som då ockrade så grufweligen på sina behöfwande Medborgare. - - - Hwarföre kunde man icke taga den Författning för all tid, som jag minnes et År blifwit practiserad i Stockholm, at hwar och en Wed-Köpare å wederbörligt ställe anteknade sig för det qwantum han be-<noinclude> {{höger|höf-}} <references/></noinclude> piusxtjwzsc3ybs87ipgcdd56whn5tx 104 196598 584868 583757 2024-12-31T05:31:24Z Bio2935c 11474 /* Validerad */ 584868 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="Bio2935c" />128</noinclude>höfde uphandla? Nog finner jag lätt, huru äfwen därwid underslef kunde förelöpa, genom Collusioner imellan - - - - men jag förmodar dock, at de ej blefwe aldeles så enorme, som tiltagsenheten nu är. {{linje}} {{c|Tryckte i Kongl. Tryckeriet, År 1771.}}<noinclude> <references/></noinclude> qefayrlrnu34vl1j0036j0thfsy0sed 108 196795 584851 584170 2024-12-30T17:34:03Z Thuresson 20 Korrekturläst 584851 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Carl Forsstrand|Carl Forsstrand]] |Titel=[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria]] |År=1925 |Oversattare= |Utgivare=Hugo Gebers förlag |Källa=[[:File:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu|djvu]] |Bild=[[File:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu|page=5|250px]] |Sidor=<pagelist 1="omslag" 2to4="tom" 5="titel" 6="tom" 7="smutstitel" 8to9="tom" 10="bild" 11to12="förord" 13="innehåll" 14="tom" 15=9 23="bild" 24="tom" 25=17 41="bild" 42="tom" 43=33 59="bild" 60="tom" 61=49 157="bild" 158="tom" 159=145 186to187="tom" 188="reklam" 189to193="tom" 194="omslag" /> |Anmärkningar={{clear}} *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Förord|Förord]] 5 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 1|Släkt- och familjeförhållanden. Barndomshemmet.]] 9 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 2|Med Gustaf Adolf Reuterholm i Stockholm och Uppsala]] 32 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 3|Det sista ungdomsdecenniet]] 141 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Källor|Källor]] 164 *[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Tillägg|Tillägg]] 165 |Width=3489 |Css= |Kommentar= }} [[Kategori:Korrekturlästa index]] r6baluhdnz2v92dy9y7oxnjfn9xr5u5 104 197148 584785 2024-12-30T12:03:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584785 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|26|{{sc|götarne mottagas}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|Och gingo till bänken; männens stridskläder, Brynjorna rasslade; sjömännens vapen, De ovantill grå lansarna av ask 330 <<< Ställdes tillsammans. Den järnklädda skaran Var prydd med vapen. Då sporde där En stolt hjälte efter kämparnes ''börd:'' »Varifrån fören I pansrade sköldar, »Gråa brynjor och visirhjälmar, 335 <<< »En hop av spjut? Jag är Hroðgars »Bud och tjänare. Ej har jag sett så många »Utländske män mera modiga. »Jag tror, att I av mandom och ej i landsflykt, »Utan av hugstorhet uppsökt Hroðgar.» 340 <<< Honom svarade då den kraftberömde; Hård under hjälmen, talade väder-götarnes Stolte hövding: »Vi äro Hygelacs »Bordskamrater; Beowulf är mitt namn. »Jag vill nämna mitt ärende 345 <<< »För Healfdenes son, den frejdade fursten, »Din konung, om han ville unna oss, »Att vi få hälsa honom, den gode.» Wulfgar talade — det var en Vendelhövding; Hans sinneshug var känd av många, 350 <<< Hans tapperhet och visdom —: »Jag vill spörja, »Såsom du beder, danernas vän, »Scyldingarnes herre, ringarnas utdelare, »Den frejdade fursten, om ditt företag »Och strax förkunna för dig det svar, 355 <<< »Som den gode tänker giva mig.» Han gick sedan skyndsamt dit där Hroðdgar satt, Gammal och grånad, bland sina ädlingars skara. Den kraftberömde gick och ställde sig framför Danaherrens axlar: han kände kämparnes sed. 360 <<< Wulfgar talade till sin vän och herre: »Hit ha färdats män av götafolket, »Komna från fjärran över havets vidd.}}<noinclude> <references/></noinclude> s93z5pn0uh7hont8hf1sk8rfa4paymw 104 197149 584786 2024-12-30T12:09:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584786 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|av vendelhövdingen wulfgar.}}|27}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| »Den ypperste av dem giva krigarne »Namnet Beowulf. De bedja nu, 365 <<< »Att de måtte få växla ord »Med dig, min konung. Neka icke, »Hulde Hroðdgar! att ge dem svar. »I sina rustningar synas de värda »Jarlars aktning; särskilt utmärkt 370 <<< »Är hövdingen, som hitfört dessa kämpar.» Scyldingarnes värn Hroðdgar talade: »Jag kände honom, då han var ett barn. »Hans gamla fader hette Ecgtheow; »Honom gav göten Hreðel till äkta 375 <<< »Sin enda dotter; hans starke son »Är nu hitkommen, har uppsökt en huld vän. »Det sade då sjöfarande, »Som förde över götarnes gåvor »Dit efter önskan, att den stridsberömde 380 <<< »Hade trettio männers styrka I sitt nävtag. Den helige Gud »Har i sin nåd sänt honom till väst-danerna, »Så jag hoppas, att hjälpa oss »Mot Grendels fasa. Jag vill bjuda 385 <<< »Den gode smycken för hans djärva mod. »Skynda du dig, bed dem gå in, »Att jag må se den samlade kretsen av fränder. »Säg dem också, att de äro välkomna »Till danamännen.» ''Då gick Wulfgar'' 390 <<< ''Till salsdörren'' och hälsade inifrån: »Eder lät säga min segerherre, »Öst-danernas furste, att han känner eder börd, »Och att I tappre ären välkomna »Över havets vågor till honom. 395 <<< »Nu mån I gå i edra rustningar »Under hjälmarna att se Hroðgar. »Låten sköldarne och de dödsbringande spjuten}}<noinclude> <references/></noinclude> bjrfri17g6z0xa04pwfy5dejvkdgfe0 104 197150 584787 2024-12-30T12:15:04Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584787 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|28|{{sc|beowulf och hroðgar}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| »Bida här på samtalets utgång!» Upp steg då den mäktige, kring honom mången man, 400 <<< En ståtlig kämpaskara; några stannade där Att vakta rustningarna, som den starke bjöd dem. De skyndade samlade efter mannens anvisning Under Hjorts tak; ''den hugstarke gick'', Hård under hjälmen, och ställde sig ''inom hörhåll''. 405 <<< Beowulf talade — på honom sken brynjan, Ett stridsnät flätat av smedens konstflit —: »Hell dig, Hroðgar! Jag är Hygelacs »Frände och hirdman; jag har i min ungdom »Utfört många bragder. På min odalgård 410 <<< »Fick jag noga reda på Grendels sak. »Sjöfarande säga, att denna sal, »Det yppersta av hus, står tom och gagnlös »För alla män, sedan aftonljuset »Varder dolt under himlens valv. 415 <<< »Då rådde mig mina stamfränder, »De yppersta män, kloka karlar, »Att jag skulle söka dig, konung Hroðgar; »Förty de kände min stora styrka, »Hade själve sett, då jag kom ur striden, 420 <<< »Blodbestänkt av fiender; fem band jag där, »Ödde jättarnes släkt och slog om natten »Havstrollen på vågorna, led stort trångmål, »Hämnades fiendskapen mot vädergötarne, som råkat illa ut, »Krossade deras fiender. Och nu skall jag ensam 425 <<< »Avgöra saken med jätten Grendel, »Skräckbringaren. Nu vill jag då »Bedja dig, furste över lysande daner, »Scyldingarnes skydd, en enda bön: »Att du, krigarnes värn, männens herre och vän, 430 <<< »Ej vägrar mig nu, då jag kommit så fjärran från, »Att få ensam med mina jarlars skara,}}<noinclude> <references/></noinclude> cnt200fsjnutan5xe63heab5ym08po6 104 197151 584788 2024-12-30T12:21:06Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584788 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|hälsa varandra.}}|29}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| »Denna hårda hop, rensa salen Hjort. »Jag har också sport, att skräckbringaren »I sin sorglöshet ej bryr sig om vapen. 435 <<< »Jag försmår då, så sant mig Hygelac, »Min folkkonung, vare blid i hågen, »Att bära svärdet eller den sida, gula »Skölden i striden, utan med näven skall jag »Fatta tag i fienden och kämpa om livet, 440 <<< »Bröst emot bröst; där får den lita »Till herrens dom, som döden rycker bort. »Jag tror nog, att han vill, om han får råda, »Uppäta götamännen i denna stridssal »Oförfärat, som han ofta gjort 445 <<< »Med kraftstolte män. Ej behöver du ''hålla'' »''Vakt över'' mitt huvud;<ref>En hedersgärd åt den döde.</ref> han vill nog ha mig, »Bestänkt med blod, om döden bortrycker mig: »Enslingen bär bort det blodiga liket, »Tänker kalasa, äter det sorglöst, 450 <<< »Nedblodar kärrets skrymslen. Ej behöver du då längre »Sörja för vården utav min kropp. »Sänd till Hygelac, om striden bortrycker mig, »Den bästa av stridsskrudar, som värnar mitt bröst, »Den yppersta brynja, ett arv efter Hreðla, 455 <<< »Welands verk. Alltid går ödet som det skall.» Scyldingarnes värn Hroðdgar talade: »I och för strider, min vän Beowulf, »Och till vår hjälp har du uppsökt oss. »Din fader kämpade den största fejd: 460 <<< »Hans hand vart Heaðolafs bane »Bland Wylfingarne; då vågade ej »''Väder-götarne'' behålla honom av fruktan för krig.}}<noinclude> <references/></noinclude> 56deo5mqxpbiz9aigz9kjmm7tkcj2v7 104 197152 584789 2024-12-30T12:26:29Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584789 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|30|{{sc|unferd yttrar sig}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| » Då uppsökte han de ärorika Scyldingarnes, »Syddanernas folk över vågornas svall. 465 <<< »Just då rådde jag över danernas folk »Och innehade ung det vida riket, »Hjältarnes borg; då var Heregar död, »Min äldre broder, Healfdenes son, »Ej mer i livet; han var bättre än jag 470 <<< »Sedan bilade jag denna fejd med skatter; »Jag sände till Wylfingarne över vattnets rygg »Gamla smycken; han svor mig eder. »Sorg i mitt sinne är mig att säga »Till vem det vara må, vilken våldsam fiendskap 475 <<< »Och nesa Grendel berett mig i Hjort »Med sina hätska anslag. Min krigarehop, »Min salsskara har smält samman; ödet har bortsopat dem »I Grendels fasansfulla våld; men Gud kan lätt »Hejda den djärve fienden i hans dåd. 480 <<< »Rätt ofta hava, druckna av öl, »Kämparne lovat vid dryckeskannan »Att i ölsalen vilja bida »Striden mot Grendel med svärdseggarnas fasor. »Då var denna hirdens mjödsal blodfärgad 485 <<< »Vid morgontiden, då dager lyste, »Varje bänktilja övergjuten med blod. »Så mycket färre trogna ägde jag, »Dyra kämpar, som dem döden bortryckt. »Sitt nu ned till gästabudet och ''tänk'' i tid 490 <<< »På segerära åt männen, som din håg bjuder!» Sedan gavs de samlade götamännen Plats på en bänk uti ölsalen; Dit gingo de tappre, de mycket stolte Att sätta sig ned. En sven passade upp, 495 <<< Bar i handen en sirad ölkanna, Iskänkte den klara drycken. Skalden sjöng stundom}}<noinclude> <references/></noinclude> ppqlbvse3y68sjqwksx6xtfhp3h0xib 584790 584789 2024-12-30T12:34:08Z PWidergren 11678 584790 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|30|{{sc|unferd yttrar sig}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| » Då uppsökte han de ärorika Scyldingarnes,{{imn|'''{{sc|unferd yttrar sig}}'''|30}} »Syddanernas folk över vågornas svall. 465 <<< »Just då rådde jag över danernas folk »Och innehade ung det vida riket, »Hjältarnes borg; då var Heregar död, »Min äldre broder, Healfdenes son, »Ej mer i livet; han var bättre än jag 470 <<< »Sedan bilade jag denna fejd med skatter; »Jag sände till Wylfingarne över vattnets rygg »Gamla smycken; han svor mig eder. »Sorg i mitt sinne är mig att säga »Till vem det vara må, vilken våldsam fiendskap 475 <<< »Och nesa Grendel berett mig i Hjort »Med sina hätska anslag. Min krigarehop, »Min salsskara har smält samman; ödet har bortsopat dem »I Grendels fasansfulla våld; men Gud kan lätt »Hejda den djärve fienden i hans dåd. 480 <<< »Rätt ofta hava, druckna av öl, »Kämparne lovat vid dryckeskannan »Att i ölsalen vilja bida »Striden mot Grendel med svärdseggarnas fasor. »Då var denna hirdens mjödsal blodfärgad 485 <<< »Vid morgontiden, då dager lyste, »Varje bänktilja övergjuten med blod. »Så mycket färre trogna ägde jag, »Dyra kämpar, som dem döden bortryckt. »Sitt nu ned till gästabudet och ''tänk'' i tid 490 <<< »På segerära åt männen, som din håg bjuder!» Sedan gavs de samlade götamännen Plats på en bänk uti ölsalen; Dit gingo de tappre, de mycket stolte Att sätta sig ned. En sven passade upp, 495 <<< Bar i handen en sirad ölkanna, Iskänkte den klara drycken. Skalden sjöng stundom}}<noinclude> <references/></noinclude> in6klu08uoylskfeoehov4bgfal19sp 584791 584790 2024-12-30T12:37:13Z PWidergren 11678 584791 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|30|{{sc|unferd yttrar sig}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| » Då uppsökte han de ärorika Scyldingarnes,{{imn-v|'''{{sc|unferd yttrar sig}}'''|32}} »Syddanernas folk över vågornas svall. 465 <<< »Just då rådde jag över danernas folk »Och innehade ung det vida riket, »Hjältarnes borg; då var Heregar död, »Min äldre broder, Healfdenes son, »Ej mer i livet; han var bättre än jag 470 <<< »Sedan bilade jag denna fejd med skatter; »Jag sände till Wylfingarne över vattnets rygg »Gamla smycken; han svor mig eder. »Sorg i mitt sinne är mig att säga »Till vem det vara må, vilken våldsam fiendskap 475 <<< »Och nesa Grendel berett mig i Hjort »Med sina hätska anslag. Min krigarehop, »Min salsskara har smält samman; ödet har bortsopat dem »I Grendels fasansfulla våld; men Gud kan lätt »Hejda den djärve fienden i hans dåd. 480 <<< »Rätt ofta hava, druckna av öl, »Kämparne lovat vid dryckeskannan »Att i ölsalen vilja bida »Striden mot Grendel med svärdseggarnas fasor. »Då var denna hirdens mjödsal blodfärgad 485 <<< »Vid morgontiden, då dager lyste, »Varje bänktilja övergjuten med blod. »Så mycket färre trogna ägde jag, »Dyra kämpar, som dem döden bortryckt. »Sitt nu ned till gästabudet och ''tänk'' i tid 490 <<< »På segerära åt männen, som din håg bjuder!» Sedan gavs de samlade götamännen Plats på en bänk uti ölsalen; Dit gingo de tappre, de mycket stolte Att sätta sig ned. En sven passade upp, 495 <<< Bar i handen en sirad ölkanna, Iskänkte den klara drycken. Skalden sjöng stundom}}<noinclude> <references/></noinclude> lan4at78dygkot3asf437xypgpe2t5l 584792 584791 2024-12-30T12:38:34Z PWidergren 11678 584792 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|30|{{sc|unferd yttrar sig}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| » Då uppsökte han de ärorika Scyldingarnes,{{imn|'''{{sc|unferd yttrar sig}}'''|30}} »Syddanernas folk över vågornas svall. 465 <<< »Just då rådde jag över danernas folk »Och innehade ung det vida riket, »Hjältarnes borg; då var Heregar död, »Min äldre broder, Healfdenes son, »Ej mer i livet; han var bättre än jag 470 <<< »Sedan bilade jag denna fejd med skatter; »Jag sände till Wylfingarne över vattnets rygg »Gamla smycken; han svor mig eder. »Sorg i mitt sinne är mig att säga »Till vem det vara må, vilken våldsam fiendskap 475 <<< »Och nesa Grendel berett mig i Hjort »Med sina hätska anslag. Min krigarehop, »Min salsskara har smält samman; ödet har bortsopat dem »I Grendels fasansfulla våld; men Gud kan lätt »Hejda den djärve fienden i hans dåd. 480 <<< »Rätt ofta hava, druckna av öl, »Kämparne lovat vid dryckeskannan »Att i ölsalen vilja bida »Striden mot Grendel med svärdseggarnas fasor. »Då var denna hirdens mjödsal blodfärgad 485 <<< »Vid morgontiden, då dager lyste, »Varje bänktilja övergjuten med blod. »Så mycket färre trogna ägde jag, »Dyra kämpar, som dem döden bortryckt. »Sitt nu ned till gästabudet och ''tänk'' i tid 490 <<< »På segerära åt männen, som din håg bjuder!» Sedan gavs de samlade götamännen Plats på en bänk uti ölsalen; Dit gingo de tappre, de mycket stolte Att sätta sig ned. En sven passade upp, 495 <<< Bar i handen en sirad ölkanna, Iskänkte den klara drycken. Skalden sjöng stundom}}<noinclude> <references/></noinclude> in6klu08uoylskfeoehov4bgfal19sp 584854 584792 2024-12-30T21:57:18Z PWidergren 11678 584854 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|30|{{sc|unferð yttrar sig}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| » Då uppsökte han de ärorika Scyldingarnes,{{imn|'''{{sc|unferð yttrar sig}}'''|30}} »Syddanernas folk över vågornas svall. 465 <<< »Just då rådde jag över danernas folk »Och innehade ung det vida riket, »Hjältarnes borg; då var Heregar död, »Min äldre broder, Healfdenes son, »Ej mer i livet; han var bättre än jag 470 <<< »Sedan bilade jag denna fejd med skatter; »Jag sände till Wylfingarne över vattnets rygg »Gamla smycken; han svor mig eder. »Sorg i mitt sinne är mig att säga »Till vem det vara må, vilken våldsam fiendskap 475 <<< »Och nesa Grendel berett mig i Hjort »Med sina hätska anslag. Min krigarehop, »Min salsskara har smält samman; ödet har bortsopat dem »I Grendels fasansfulla våld; men Gud kan lätt »Hejda den djärve fienden i hans dåd. 480 <<< »Rätt ofta hava, druckna av öl, »Kämparne lovat vid dryckeskannan »Att i ölsalen vilja bida »Striden mot Grendel med svärdseggarnas fasor. »Då var denna hirdens mjödsal blodfärgad 485 <<< »Vid morgontiden, då dager lyste, »Varje bänktilja övergjuten med blod. »Så mycket färre trogna ägde jag, »Dyra kämpar, som dem döden bortryckt. »Sitt nu ned till gästabudet och ''tänk'' i tid 490 <<< »På segerära åt männen, som din håg bjuder!» Sedan gavs de samlade götamännen Plats på en bänk uti ölsalen; Dit gingo de tappre, de mycket stolte Att sätta sig ned. En sven passade upp, 495 <<< Bar i handen en sirad ölkanna, Iskänkte den klara drycken. Skalden sjöng stundom}}<noinclude> <references/></noinclude> q2kyxjlck3u4f0teh88v6x27war199o 106 197153 584793 2024-12-30T12:53:08Z Thuresson 20 Ny 584793 wikitext text/x-wiki [[File:Frans G. Bengtsson 1933.jpg|miniatyr|Frans G. Bengtsson]] '''Frans G. Bengtsson''', född 1894, avled 1954, författare. ==Verk (urval)== *Tärningskast: dikter, 1923 *Legenden om Babel: dikter, 1925 *Litteratörer och militärer: essayer, 1929 *De långhåriga merovingerna och andra essayer, 1933 *Karl XII:s levnad, 1935—1936 *Röde orm, 1941 *Tankar i gröngräset, 1953 ==Översättningar== *[[Skogsliv vid Walden]] av [[Författare:Henry David Thoreau|Henry David Thoreau]], 1924 *Det förlorade paradiset av [[Författare:John Milton|John Milton]], 1926 *Männen från Ness av [[Författare:Eric Linklater|Eric Linklater]], 1933 [[Kategori:Författare|Bengtsson, Frans]] [[Kategori:Frans G. Bengtsson|*]] q08e0tsbje2tkjv9myoncul8h7etprp 104 197154 584794 2024-12-30T13:35:23Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584794 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>offentliggjorda<ref>Av Anna Falk i ''Personhistorisk tidskrift.'' 1923, h. 3—4.</ref> och äro lätt tillgängliga, må ur dem här blott anföras en kort redogörelse för huvudinnehållet, avsedd att bilda en övergång till skildringen av de senare och mer händelserika ungdomsåren. Meddelandena i de två almanackorna äro nämligen i stort sedt av ringa intresse. De röra sig mest om nöjen och förströelser, uppvaktningar, teaterbesök och maskeradbaler i Stockholm, om gästbesök hos fränderna på de ovannämnda gårdarna, om utflykter i det gröna o. s. v. Tidt och ofta ger emellertid den unge baronen luft åt tankar och betraktelser, som belysa hans egendomliga själsliv och som, för att använda utgivarinnans av almanacksanteckningarna ord, »på ett slående sätt visar läsaren den blifvande storvisirens fel och förtjänster in petto». Anteckningarna inledas under rubriken »Tankar på den 1 jan. 1775» med en poetisk utgjutelse, som kan sägas vara en fortsättning på de religiösa betraktelser, unge Reuterholm nedskrev i slutet av dagboken för 1773. De ha nämligen följande lydelse: <poem>Hvart ögnablick är Herrans gåfva, hvar andedräkt bör Honom lofva, från hvilken år och tid och lif och anda komm. O, Gud! af nåd mig värdes lära att anse tiden Dig till ära som jordens dyrsta skatt och bästa egendom och nyttja så de skiften tiden gier, att när min tid är all, jag tiden ej må sakna, men somna glad och nöjd där vakna, där tiden aldrig ändas mer.</poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> oot2p0x2x99g6mj7qb5pc4h78xs5g95 104 197155 584795 2024-12-30T13:37:30Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584795 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>När han på detta vackra sätt inledde det nya året, befann sig Reuterholm på Cathrinedal hos sin farbror och i sällskap med sin mor. Strax före julen 1774 hade han från Uppsala begivit sig dit. Vistelsen där varade sex veckor eller till den 1 februari och förlöpte med en mängd kalas och gästabud såväl på Cathrinedal som på granngårdarna, hos kapten Drufva på Nyborg, hos general Cronstedt på Gäddeholm o. s. v. Även gjordes ett besök på Frösåker, den gamla Gyllenstiernska egendomen, där riksrådinnan vistats i ungdomen och där sonen nu på en fönsterruta inristade sitt och hennes namn. Efter att den 1 februari ha avrest från Cathrinedal och gjort besök hos riksrådet Funck på Brogård anlände Reuterholm och hans moder följande dag till Stockholm. Under den därefter flera månader pågående vistelsen i huvudstaden levde herrskapet med i stora världen och deltogo flitigt i den högsta societetens nöjesliv. Detta stod då, under den första lyckliga och lugna perioden av Gustaf III:s regering, i mycket rikt flor. Man roade sig med liv och lust och med en uthållighet, som tog icke blott dagens utan även nattens timmar i anspråk. Sålunda berättar Reuterholm bland annat, hur han ofta höll ut på de många maskeradbalerna under fastlagen ända till kl. 4, 5 på morgnarna. Så t. ex. den 28 februari, då den sista maskeraden för säsongen gick av stapeln och Reuterholm »roade. sig excellent till kl. 4 om morgonen». Han var då klädd i vit domino och med en präktig vit panache i hatten samt hade »många aventurer, particulairt med konungen, som förföljde mig öfver en kvarts timme och kittlade mig så jag skrek. Med denna maskerad slöts<noinclude> <references/></noinclude> 7o1yqbd0us0ay6z686k93n8npfjxixi 104 197156 584796 2024-12-30T13:39:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584796 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>alla karnevalens lustbarheter» och, tillägger han med en för honom typisk betraktelse »det står i Herrans hand, hvem som lefver och bevistar det i nästa år kommande». Då man betänker, att dessa nattliga ansträngningar ofta under dagens lopp hade föregåtts av courer och levéer på hovet, middagsbjudningar och andra kalas, enligt tidens sed förbundna med frosseri i mat och ymnigt pokulerande, får man en imponerande föreställning om den unge tjusarkungens samtidas både andliga och isynnerhet kroppsliga krafttillgångar. Unge Reuterholm rycktes med i nöjesvirveln, ibland, om man får tro honom själv, med motvilja på grund av sin allvarliga läggning, sina religiösa intressen och sitt »sensibla» sinne, men dock uppenbarligen med stor förtjusning. Denna gäller icke blott det uppsluppna maskeradlivet utan än mer den uppmärksamhet, han fick röna av konungen, som då och då vid courerna uppmuntrade honom med nådigt tilltal — uttalandena om belåtenheten häröver stå i märklig kontrast till hans blivande avoghet och hat mot monarken och av hertigarna Carl och Fredrik Adolf. Med den sistnämnde, som var hans regementschef, kom han särskildt i livlig beröring och har många entusiastiska lovord över den bevågenhet, han visade honom. Däremot kom han under denna tid ej i något närmare förhållande till hertig Carl, men yttrar sig med stor beundran och sympati om honom, särskildt sedan han erfarit, att hertigen hade uppenbarelser och såg blodiga gestalter, som ingen annan kunde se. Under dessa vårmånader 1775 förde riksrådinnan Reuterholm stort hus och gav ofta stora middagar för riksråd och andra dignitärer, medlemmar av societeten {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> g0ak6liwzaoh5ztagk8c9j39t2uoesn 104 197157 584797 2024-12-30T13:40:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584797 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>m. fl. Med mycken belåtenhet berättar sonen om hur det då gick till och om uppfyllandet av de konventionella förpliktelser, som umgängeslivet medförde. Med alldeles särskild tillfredsställelse omtalar han, hur han och modern gjorde visiter och foro omkring i riksrådinnans praktfulla galavagn — denna vagn med det Gyllenstiernska vapnet, som han skulle använda även sedan modern gått hädan och som skulle ådraga honom åtlöje för den sålunda alltför tydligt ådagalagda högfärden över den förnäma mödernehärstamningen. Denna högfärd framlyser ofta i almanacksanteckningarna, liksom förut i dagboken från Uppsalatiden, men därjämte må rättvisligen erkännas, att han mångenstädes på ett mycket vackert och tilltalande sätt talar om sin varma tillgivenhet och kärlek till modern, alldeles oavsedt att hon var en född Gyllenstierna. Bland personer, med vilka Reuterholm sammanträffade under vårmånaderna 1775, stannar intresset särskildt vid C. C. Gjörwell, den bekante assessorn, publicisten och bokhandlaren. Han ägnar honom ett ganska långt omnämnande, som slutar med ett uttalande av tillfredsställelse över att riktigt ha stukat till honom. De träffades en gång på operan, och Reuterholm passade på tillfället att ge Gjörwell en ordentlig uppsträckning därför att denne i någon av sina tidningar yttrat sig ofördelaktigt om Reuterholms far, riksrådet, efter dennes död. Gjörwell skall då med stor ödmjukhet ha bedt om ursäkt och lovat att taga tillbaka vad han skrivit. »För mig var det», tillägger Reuterholm, »den största satisfaction i världen, att han tillstod och afbad sina fel. Och för publiken är det äfven allt, som kan begäras, när densamme mannen, som varit oförskämd och bjudit<noinclude> <references/></noinclude> 72vd8kfide3fq81ulb3g0a5nu8xg88u 104 197158 584798 2024-12-30T13:42:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584798 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>till att förklena, skall vara densamma, som skall lämna dygden, sanningen och förtjänsten sitt värde, beröm och ära, och därtill skall ännu det missfostret Gjörwell brukas, innan han dör. Fiat justitia!» I slutet av juni erhöll Reuterholm permission från sin militära tjänstgöring för att resa till Svidja, där han uppehöll sig till början av oktober. Syftet med vistelsen på fädernegården tycks ha varit att inspektera jordbruket och förvaltningen samt ordna en del ekonomiska angelägenheter. Han berättar, hur han gjorde sin »eriksgata» på godset, hade överläggningar med inspektorn och sammankomster med sina underhavande bönder och torpare, vilka han i en »skarp oration» förehöll deras olydnad i avseende på svedjebrännandet. Han lät till och med, fastän sådana exekutioner voro honom motbjudande, inspektorn ge en stursk och skvalleraktig bonde en bastonad till straff för hans uppstudsighet. Tiden räckte emellertid till även för blåbärskalas på Vårdön, för gästabud på Svidja och för besök hos grannarna på Laxpojo, Fagervik o. s. v. Hemresan till Sverige tog på grund av motvind och storm mer än tre veckor i anspråk, men efter »ett terribelt sjömörker, himmelsstickande storm och till sist den fasligaste natt», han någonsin genomlevat, anlände Reuterholm den 26 oktober till Fjäderholmarna. Där lämnade han skutan och lät ro sig till Blasieholmen och skyndade hem samt hade glädjen träffa sin mor och bror vid tämlig välmåga. Anteckningarna för årets sista månader innehålla föga av intresse. De röra sig nästan uteslutande om courer och levéer på hovet, konserter på Fredrikshof hos änkedrottningen och på Riddarhuset, middagar och maskerader, besök på operan<noinclude> <references/></noinclude> n26bn6jma6v3gmlixy4yvod4qxo7qu1 104 197159 584799 2024-12-30T13:43:59Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584799 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>o. s. v. Några meddelanden om allvarligare sysselsättningar förekomma ej. Förmodligen tyckte den nittonårige baronen att tidpunkten för sådana ej ännu var inne. Att han emellertid hade en känsla och förnimmelse av tomheten och flärden i de unga gustavianska kavaljerernas leverne, framgår av inledningsstroferna i den fromma bön varmed han den 1 januari 1776 börjar anteckningarna för det nya året: <poem>Nu sluts ett årathal att oss ett annat gifva, Lätt det till bättring blifva!</poem> Under de närmast följande månaderna fortgick familjen Reuterholms tillvaro på ungefär samma sätt som förut under Stockholmsvistelsen, d. v. s. med umgängesliv, fester, teater- och konsertbesök, promenader i Kungsträdgården, färder till Karlberg och Ulriksdal o. s. v. På grund av riksrådinnans sjuklighet, som ofta gjorde sönerna »sensibla» och en gång, då hon fick en »oändligt stark paroxysme», vållade Gustaf Adolf »en vacker alteration», gjordes dock många inskränkningar i nöjeslivet. Även sönerna voro ofta skrala, ledo av varannandagsfrossa och feber, men kryade till sig tack vare assessor Heidenstams och andra doktorers omvårdnad, åderlåtningar, blodiglar m. m., och när maj hade kommit med sol och värme, fingo familjens medlemmar »med den tilltagande sommaren med mera tranquillité och nöje än den förriga tiden smaka saisonens behagligheter». Bland episoder under sommarmånaderna, som Reuterholm omtalar, må nämnas hans besök och vistelse på Rydboholm den 10 till 22 juli. Det gamla, minnesrika<noinclude> <references/></noinclude> dqco58buukv088gylmo1bq6vubcqhug 104 197160 584800 2024-12-30T13:48:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584800 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>herresätet beboddes då som sommarnöje av riksrådet, greve Rudenschiöld och hans familj — grevinnan, född Bielke, sönerna den sjuttonårige Thure och den tolv årige Bengt samt döttrarna Carolina, fjorton år, och den nu tioåriga, med tiden tack vare till stor del Reuterholm så ryktbara Magdalena. Med förtjusning berättar Reuterholm, hur han på det allra angenämaste och hövligaste sätt blev emottagen av hans excellens, av grevinnan och förnämligast av »min Thure». Så kallar han nämligen den äldste sonen, med vilken han tydligen hade knutit ett av dessa talrika, av stor sentimentalitet och känslosamhet utmärkta vänskapsband, som kännetecknade honom i ungdomen, men som han längre fram i tiden skulle med hänsynslös hårdhet och falskhet bryta. »Min Thure» och han voro under dessa dagar på Rydboholm »ständigt ihopa både dagar och nätter». De promenerade, svärmade, fiskade och badade tillsammans. De besågo det gamla slottets och sockenkyrkornas många Braheminnen och andra märkvärdigheter, de företogo ridturer, bland andra till Bogesund, som av Reuterholm får benämningen »det gamla desperata stenhuset, som med skäl må kallas hin håles boning i anseende till dess stygghet och oformlighet». När Reuterholm den 22 juli återvände till Stockholm, följde Thure Rudenschiöld med och blev bjuden på supé och på den »lumpna svenska komedien». Följande dag skildes de åt efter ett » sensibelt afsked». »Hela dagen var jag ännu trist af denna separation», heter det i tillägget. I anteckningarna om Rydboholm omnämner Reuterholm blott i förbigående Magdalena Rudenschiöld. Det<noinclude> <references/></noinclude> hqok2bqq5gz3o1awdpa6gkb1bn81rs2 104 197161 584801 2024-12-30T13:50:40Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584801 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>är i samband med meddelandet om en promenad till kyrkan, där den lilla flickan gjorde en kullerbytta, som högeligen förskräckte hennes moder, men avlöpte utan menliga följder. Reuterholm blev »faseligen altererad» för grevinnans skull, men tycks ej ha fäst något avseende vid Magdalenas missöde. Detta var ju också en bagatell, som han utan vidare kunde inviga åt glömskan; men värre är det att han, några lustrer senare, då han från skam och vanära kunnat rädda Magdalena Rudenschiöld, hade totalt förgätit den vänlighet, han åtnjöt av hennes föräldrar, och den intima förbindelsen med »min Thure». Den 3 augusti avreste familjen Reuterholm till Finland och anlände den 15 till Pickala. Där och på Svidja tillbragtes höstmånaderna i lugn och ro, och den 25 november begav sig Gustaf Adolf, som erhållit ett års permission, efter det »allra ömmaste afskedstagande» av mor och bror »på en lång och äfventyrlig resa, först till Ryssland». I almanacksanteckningarna för december finnas några kortfattade meddelanden om hur han första dagen i månaden i sällskap med en baron Düben — dåvarande ceremonimästaren, sedermera hovmarskalken Henrik Jakob von D. — lyckligen anlände till S:t Petersburg, hur han den 8 hade nåden bli presenterad för kejsarinnan Catharina, hur han var på courer, på middag hos svenske ministern baron von Nolcken, på hovmarknad o. s. v. och hur han mot slutet av månaden fick ett svårt anfall av diarré, orsakad av Nevavattnet, »som för alla utlänningar brukar vara funeste». Även under den fortsatta vistelsen i Petersburg förde Reuterholm dagbok. Jämte en mängd meddelanden<noinclude> <references/></noinclude> kpv8mygu2xde2dwg0mytkeg6e3pnk70 104 197162 584802 2024-12-30T13:53:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584802 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>om fester och gästabud, i vilka han på grund av sin samhällsställning och sina goda rekommendationer från Stockholm fick deltaga, innehåller denna iakttagelser om ett flertal ryktbara och framstående personer samt uttalanden och betraktelser i hans vanliga karakteristiska stil. Här och var ger han luft åt beundran för de många vackra karlar han såg och gjorde bekantskap med, och talar särskildt om en ung baron Maltitz såsom en den »allra skönaste yngling» och en »aimable Adonis». Däremot hade han föga blick och intet sinne för kvinnlig skönhet och säger sig i de högsta kretsarna ha sett endast en enda vacker flicka, en fröken Narischkin, som dock hade för stor mun. Han gör också ett undantag för kejsarinnan, som han skildrar sålunda: »Hon är till personen en lång och nog korpulent fru af ett i högsta måtto majestätiskt anseende, och ehuru åren redan äro inne, har man inte svårt att finna, det ju denna prinsessa i sin ungdom måste hafva ägt mycken fägring och vackerhet; ögonen äro stora och mörkblå och röja en genomträngande skarpsinnighet, men tillika en mildhet, som afunden påstår ej varit henne medfödd; hon kan eljest räknas för brunett, efter hår och ögonbryn äro mörka, ehuru hyn ännu är ganska klar och hvit, oaktadt den ständiga sminkningen, som vid ryska hofvet brukas; längden af ansiktet är eljest mer lång än rund, och minen öfver munnen besynnerligen nådig och leende; med ett ord: växt, bildning, gång och démarche, alltsammans svarar fullkomligen till det begrepp, man gör sig om denna stora monarkinna, hvars djupa vett och sällsynta egenskaper väcka lika mycken förundran, som man vid dess åsyn intages af vördnad och admiration.» {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 2ptj05t3wisdmsuhh4oo57gb6c07hat 104 197163 584803 2024-12-30T13:55:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584803 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Bland svenskar, som Reuterholm träffade i Petersburg, var en ung man vid namn Claës Bartholomé Peyron — son av en till Stockholm från Frankrike inflyttad sidenfabrikör och äldre broder till Gustaf III:s ryktbare livpage och favorit, den vackre Carl Peyron. Med honom knöt han ett vänskapsband, som att döma efter ett par brev från Peyron, sedan Reuterholm i slutet av mars rest hem, var mycket varmt. Huruvida de unga herrarna voro bekanta förut är ovisst. I alla händelser träffades de i Petersburg, dit Peyron skickats för att på Gustaf III:s bekostnad studera ryska språket och handeln och där han 1778 vid blott tjugufem års ålder blev svensk konsul, och fattade stor sympati för varandra. I de nämnda breven, som äro daterade den 24 april och den 2 maj, finnas talande vittnesbörd härom, åtminstone vad Peyron vidkommer. Sålunda titulerar han Reuterholm »min käre och älskade vän», »min allra bästa vän», »min käre ömme vän» o. s. v., och det sista brevet, vilket liksom det andra är skrivet ömsom på svenska och franska, slutas med följande tirad: »Söta min vän, hvarest du än må vara, så glöm ej din egen Peyron, som så länge han lefver skall påminna sig om all den vänskap, du här visat honom. Huru agreabelt för mig, om jag kunde hafva kommit och surprennera dig på Svidja; ack, söta du, det vattnas i mun, när jag tänker därpå, men förrinner, när jag väger mitt öde.» Från Petersburg begav sig Reuterholm via Helsingfors till Svidja, där han i familjens sköte torde ha stannat hela sommaren 1777. Strax efter hemkomsten anhöll han om avsked från sin anställning som fänrik vid Västmanlands eller hertig Fredrik Adolfs regemente,<noinclude> <references/></noinclude> 0fp7hcxjejmqk1tsgf8vb45oadz2iqt 104 197164 584804 2024-12-30T13:58:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584804 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>och på hösten utnämndes han till tjänstgörande hovjunkare hos konungen, för att dock redan följande år såsom kammarherre hos drottning Sofia Magdalena övergå till hennes hovstat. Därmed kom han snart i närmare beröring med hertig Carl, till vars intimare krets han kan räknas från och med 1780-talets början. Om Gustaf Adolf Reuterholms förhållande till hertigen och om hans verksamhet som ordensvurm, mystiker, andeskådare o. s. v. har mycket skrivits. Särskildt må hänvisas till [[Författare:O.P. Sturzen-Becker|O. P. Sturzen-Beckers]] lika upplysande som underhållande skildringar.<ref>''Reuterholm.'' Efter hans egna memoirer. Stockholm-Kjöbenhavn 1862.</ref> Något nytt till dem finns knappast att tillägga, men då desamma huvudsakligen hänföra sig till en senare period än Reuterholms ungdom, saknas anledning att här upprepa eller referera dem. Visserligen hängav sig Reuterholm även under 1780-talets första år med stor iver åt ockultismen, men det var först år 1783, som han på egen hand utförde magiska arbeten och började räknas bland de klarast skinande ljusen i hertigens tabernakel och andra maconniqua anstalter. Här behöver emellertid denna hans verksamhet, som utförligt skildrats av Sturzen-Becker, icke avhandlas, utan må i stället lämnas några meddelanden om hans övriga förehavanden under de sista ungdomsåren eller till inträdet i trettioårsåldern. De upplysningar, som anträffats om honom under dessa år, äro emellertid, frånsedt de på hans egna anteckningar grundade berättelserna om de »macconiqua händelserna», mycket knapphändiga. Hans tjänstgöring som kammarherre var tydligen ej förbunden med några märkvärdiga eller uppseendeväckande tilldragelser, och<noinclude> <references/></noinclude> 9vg6ycmsp9hdsxxrcgk72dxsai2vyiy 104 197165 584805 2024-12-30T14:00:22Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584805 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>själv tycks han ej ha gjort sig särskildt bemärkt. Sålunda omtalas han blott i förbigående i de samtida memoarskrivarnas skildringar om hovlivet. Hertiginnan Charlotte nämner honom endast en enda gång i sina dagboksanteckningar för åren 1775—82 och då såsom deltagare i en av de många kadriljer som höllos, och G. J. Ehrensvärd omtalar honom likaledes blott en gång, nämligen i december 1778, då han i samband med festligheterna med anledning av drottning Sofia Magdalenas kyrkotagning jämte tre andra herrar utnämndes till kammarherre. Den enda gång under ifrågavarande tid, då Reuterholm i högre grad fick uppmärksamheten fästad vid sig, var på sommaren 1783 och i samband med sin moders begravning. Vid detta tillfälle uppträdde han på ett sätt, som var i hög grad ägnadt att väcka uppseende samt visserligen att sprida löjets skimmer över honom, men även att vidga kunskapen eller uppfattningen av hans säregna personlighet. Bland berättelserna om tilldragelsen må anföras den som lämnats av Johan Albert Ehrenström, vilken var hans ungdomsvän och en av dem, som han kallade »min egen», men som i framtiden bittert skulle få erfara obeständigheten av hans vänskap och dennas förvandling till hätsk förföljelse. Ehrenström var liksom Reuterholm till födseln finländare men sex år yngre än han. Son av kommendanten på Vaxholms fästning Nils A. Ehrenström, valde även han först den militära banan och var konduktör vid fortifikationen, då han år 1777 gjorde Reuterholms bekantskap. Denna övergick snart till varm vänskap, som från Reuterholms sida bland annat yttrade sig i<noinclude> <references/></noinclude> o8pjrz9mx5dqkqr3mupi3gt45knt3br 104 197166 584806 2024-12-30T14:03:00Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584806 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>de ömmaste brev och från Ehrenströms i en nästan svärmisk beundran. Den unge fortifikationsofficeren var uppenbarligen fullkomligt bedårad av den äldre vännens fängslande egenskaper och trots andra vänners varningar alldeles blind för hans opålitlighet, falskhet och hyckleri. Upplysande härom är Ehrenströms skildring i de på äldre dagar nedskrivna minnesanteckningarna om hans ungdomsår:<ref><i>Statsrådet Johan Albert Ehrenströms efterlämnade historiska anteckningar, utgifna af {{Spärrad|S. J. Boëthius}}.</i> D. 1. Upsala 1882.</ref> »Under hans vistande på Svidja besökte jag honom ofta och blef alltid med den största vänskap och förtrolighet emottagen. Jag bekänner med blygd, att jag verkligen var af honom förtjusad. Hvad som i synnerhet förförde min oerfarenhet till denna blinda hängifvelse, var den känslofullhet han visade. Vi läste tillsammans Arnauds ''Epreuves de sentiment'' och gräto vid historien om Liebman. Vid alla tillfällen paraderade han med sina ömma känslor, och jag deltog uppriktigt i hans ytterliga sorg öfver sin gamla mors, riksrådinnans död. Förgäfves sade mig ofta hans kusin kapten Klick, som kände både världen och baronen bättre än jag, att all denna känslofullhet var affekterad. Jag ansåg dessa yttranden som hädelser emot ett lika ömt som misskändt hjärta, hvars hela värde jag smickrade mig med att hafva fattat. Förgäfves sökte alla mina öfriga vänner att upplysa mig om det tvetydiga i denna unga mans karaktär, om hans gränslösa högfärd, hvaraf de citerade många löjliga anekdoter, om hans frånstötande manér emot de af hans släktingar och öfriga landsmän, som kommo till Svidja under hans vistande därstädes; jag förklarade inom mig alla dessa berättelser, som voro i all-<noinclude> <references/></noinclude> gk4b3rvcxkhuj6mbxzwxr2mtzct1m82 104 197167 584807 2024-12-30T14:12:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584807 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>mänt omlopp, såsom bevis dels däraf, att de som beklagade sig öfver baronens och kammarherrens beteende emot dem, saknade de egenskaper, hvarigenom de kunde tillvinna sig hans aktning, dels som bevis af den afund, hvarmed det företräde han mig lämnade betraktades, ett företräde som kittlade min egenkärlek.» Sedan Ehrenström härefter omtalat, hur hans beundran för Reuterholm en gång höll på att leda till duell med en av hans bäste och trognaste vänner löjtnant Wetterhoff och hur det spända förhållandet mellan dem länge fortfor, skildrar han riksrådinnans begravning den 14 augusti och Reuterholms uppträdande då: »Min förvillelse i anseende till baron Reuterholm och min tillgifvenhet för hans person gingo så långt, att de sällsamma uppträden, som föreföllo efter hans mors död och vid hennes begrafning, till hvilka jag var vittne, icke mäktade förminska dem. Den gamla riksrådinnan var visserligen ett aktningsvärdt fruntimmer, som i sina yttranden röjde mycket förstånd och kunskaper, och kunde vara nedlåtande utan att förlora något af sin värdighet; men man märkte, att hon satte ett alltför högt värde på sitt familjenamn Gyllenstierna, ehuru hennes mor var en jungfru Carle;<ref>Riksrådinnans moder hette som förut nämnts de Charlière och var dotter av majoren Carl Gustaf de Charlière och Anna Planting-Gyllenbåga.</ref> ifrigt omfattade hon ännu på gamla dagar mösspartiets intresse, för hvilket parti hennes ''herre'', som hon alltid kallade sin aflidne man, stod i spetsen, och talade med bitterhet om 1772 års revolution och om de nya sakernas ordning. Det berättades också, att hon med mycken stränghet utkräfde sina rättigheter af sina<noinclude> <references/></noinclude> 4gjhx4vs74tlg0j0gp7owud79logih4 104 197168 584808 2024-12-30T14:16:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584808 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>utarmade bönder. Af sina bägge söner älskade hon den yngste mest, och hans tillgifvenhet för henne liknade dyrkan. Ingenting är naturligare än att en son älskar sin mor, isynnerhet när han är ett föremål för hennes ömmaste kärlek, men efter min sedan vunna erfarenhet af baron Reuterholms lynne är det mig tillåtet att tro, att han i hennes person mest älskade namnet Gyllenstierna. Hon hade redan kommit till den ålder, då hon efter naturens obevekliga lagar skulle dö, och hennes frånfälle förebådades af en långvarig sjukdom, hvilken tillräckligen förberedde på hennes hädanfärd. Icke dess mindre gjorde tidningen om hennes död ett sådant intryck på hennes yngste son, som då var i Stockholm, att det väckte dels ett varmt deltagande hos känslofulla personer, dels misstankar om öfverdrift och affektation hos mer likgiltiga betraktare. Af de förra utmärkte sig grefve Joh. Gabr. Oxenstierna, genom sin vackra epistel till baron Reuterholm, hvilken baronen genast lät trycka och utdela. Till de senare hörde större delen af baronens öfriga bekantskaper. Han visade för dem alla dagliga scener af konvulsioner, rop, tårar och suckar, afvisade all tröst, men sökte den själf i den högtidliga notifikationen af dödsfallet till konungen, framburen på en stor levé af tvenne riksens råd, samt sedermera till drottningen och de öfriga kungliga familjens medlemmar och i vidlyftiga anstalter till begrafningen af den aflidna riksrådinnan, som emellertid var bisatt. Ett penningelån upptogs för att bestrida de stora kostnaderna, hvartill dessa anstalter föranledde. Svart kläde till korets beklädande i Sjundeå kyrka lånades från k. husgerådskammaren, tillika med silfverskir att<noinclude> <references/></noinclude> 8jfig4gwghbvnf0kovwqe4z5zqv9iho 104 197169 584809 2024-12-30T14:19:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584809 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>däraf göra festoner; målare sysselsattes med förfärdigandet af prunkande emblemer öfver den dödas dygder och egenskaper; 1,000 vaxljus uppköptes o. s. v. Sedan han genomgått de första paroxysmerna af sin excentriska sorg, presenterade han sig på en levé hos konungen, som beklagade sorgen, men sökte lindra hans bedröfvelse med att yttra, att han själf förlorat en mor och visste värdet af en sådan förlust — ett yttrande, som mycket misshagade baronen, emedan han icke kunde begripa, hur man kunde jämföra förlusten af drottning Lovisa Ulrika med den af hans mor, riksrådinnan Reuterholm. Sedan begaf han sig till Finland för att bevista den solenna begrafningen. Jag var då på Svidja hos hans äldre bror, som underrättad om dagen för hans ankomst for honom till mötes. Framkommen til huset, blef han nästan vanmäktig och lät släpa sig ur vagnen uppför trappan in i moderns sängkammare, där han under rop och skrik kastade sig öfver hennes säng. Jag var i det bredvid varande rummet, och han visste af brodern, att jag var där. Som jag aldrig förut hört ett sådant uppträde, rörde det mig obeskrifligen. Därefter började han med tillställningarna till begrafningen, hvilka icke voro gjorda efter en liten skala. Altaret i kyrkan skulle borttagas, en stor och hög katafalk i midten af koret uppbyggas, omgifven af pyramider, som buro ofvan nämnda emblemer, hvaraf jag nu blott påminner mig denna: en komet med öfverskrift ''En i hvart sekel''. Sedan allt var färdigt, for han till Helsingfors för att personligen bjuda generalen en chef, grefve Fredrik Posse, att vid begrafningen föra prestafven, hvilket grefven af nyfikenhet att själf se de tillställningar, som blifvit ett<noinclude> <references/></noinclude> bc8n0s5q9xk5q1tptqyyz6h9wc2unn5 104 197170 584810 2024-12-30T14:21:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584810 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>allmänt taleämne i denna del af landet, lofvade, äfvensom han tillät att några kanoner skulle få utföras för att aflossas vid jordfästningen. Endast tolf personer utom prestafven, eller så många som fordrades för att bära kistan från katafalken ner i grafkoret, blefvo bjudna och däribland jag, von Essen, kapten Aminoff (nu grefve och geheimeråd). Vid mörkrets inbrytande upplystes allén från gården till kyrkan med 500 mareschaller, sorgvagnarna åtföljdes af 50 svartklädda bönder, bärande facklor. Vid inträdet i kyrkan afsjöngs en psalm, hvarefter hölls en lång likpredikan, och sedan upplästes ännu längre personalier, författade af den sörjande yngre sonen (ty den äldres sorg var länge sedan öfverstånden) och i hvilka med stor emfas omtalades, med hvilken resignation den aflidna emottagit underrättelser om att en henne tillhörig galeas uppbrunnit i Pickala hamn, just då den skulle afsegla till Stockholm. Då äntligen liket skulle flyttas från katafalken ner i grafven, hvarvid bägge sönerna buro kistan vid hufvudet, inträffade det af andra tillstädesvarande, fastän icke af mig bedragne, väntade, uppträde att personaliernas författare vid inträdet i grafkoret och vid åsynen af sin faders där förut stående likkista med ett högt rop afdånade eller låtsade afdåna och blef därifrån, sedan halsduken blifvit öppnad och ansiktet af brodern bestänkt med luktvatten, buren tillbaka till sin bänk. Vid återfärden till sorgehuset lät han vid skenet af facklor föra sig, såsom halfdöende, till ett i en eklund, nära gården befintligt lusthus, där han intog sängen, öfverlämnande åt sin broder att göra les honneurs vid supén. Hela denna scen upprörde och skakade mig på det högsta, och det<noinclude> <references/></noinclude> bj6bwwh9w9u1x48vpz54haxsd142zpc 104 197171 584811 2024-12-30T14:22:45Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584811 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>var med en stark ovilja, som jag genast förmärkte och sedermera vidare erfor, att den allmänt beskrattades som en spelad komedi. Man kunde läsa i grefve Posses ansiktsmuskler, att han gjorde sig möda att tillbakahålla uttrycken af åtlöje. Klick berättade mig samma afton, att hans fru, generalen baron Carl Armfelts dotter, boende i grannskapet på Laxpojo gård, ett fruntimmer af mycken kvickhet, hade med sin vän fröken Blomcreutz (en tid därefter gift med kapten Jan Anders Jägerhorn), som var på besök hos henne, icke kunnat emotstå nyfikenheten att bese begrafningsståten och således förklädda med bindmössor begifvit sig till kyrkan, där de, bortblandade ibland folkhopen, kunde beskåda allt. Under väntan på processionens ankomst hade fröken Blomcreutz, som aldrig sett kammarherren, hvilken under sina besök i Finland undvek all gemenskap med landets invånare, frågat fru Klick, huru och af hvad hon skulle igenkänna honom, och fått till svar, att han vore den, som afdånade, då liket skulle nedbäras i grafhvalfvet. Alla de plaisanterier, jag i detta ämne hörde, tillräknade jag endast hans talrika ovänners elakhet samt brist på öm känsla för medmänniskors lidande.» Ehrenström berättar vidare, hur han några dagar efter begravningen av Reuterholm anmodades att författa en beskrivning över densamma samt hur han också efter att ha erhållit en promemoria och en mängd anvisningar utförde uppdraget till Reuterholms stora belåtenhet. Ehrenström erkänner att han borde ha insett, att Reuterholms omåttliga känslosamhet och den roll han spelat blott voro humbug, men han var så duperad av honom, att han villigt och i god tro<noinclude> <references/></noinclude> cbrlruscybfi1930tka30on8tq3rz4y 104 197172 584812 2024-12-30T14:24:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584812 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>skrev ut skildringen. Däri lckades han förträffligt, såsom framgår av Reuterholms den 22 september daterade och för avsändaren mycket karakteristiska tacksamhetsskrifvelse: »Jag har flera gånger med ömmaste rörelse läst och åter läst den så mästerligen författade berätelsen och feliciterar min egen Ehrenström uppriktigt till sin lyckliga penna, men ännu mera till så lyckliga känslor. Detta vedermäle af dess goda smak och lätthet att arbeta är tillika ett af de mest talande af min Alberts vänskap för mig, och jag skulle visserligen vara född ganska känslolös, om jag ej därföre hölle honom den fullkomligaste räkning. Men jag tror mig icke behöfva vidlyftigt därom försäkra, då mitt tänkesätt ej mera bör vara för min Ehrenström någon gåta. På denna räkning spar jag äfven att säga, huru ihågkommen och välkommen han här är. Det är något, som skall bära syn för saken.» Det skulle emellertid ej dröja mer än ett par år, förrän Ehrenström fick ögonen öppna för Reuterholms löjliga sidor samt erfara, hur den varma vänskapen vilade på mycket lösa grunder. Sedan Ehrenström lämnat den militära banan och som kanslitjänsteman år 1786 kommit till Stockholm, ådrog han sig nämligen Reuterholms ovilja genom att ej med gillande omfatta dennes planer och förhoppningar att bli utnämnd till hovkansler. Snart följde fullständig brytning, beroende bland annat därpå att Ehrenström, som under Reuterholms inflytande fattat avoghet och hat mot Gustaf III, blev en av dennes anhängare, medan Reuterholm allt mer ådagalade sin fientlighet mot konungen. Slutligen, sedan Reuterholm nått maktens tinnar och Ehrenström blivit inblandad i den Armfeltska högmåls-<noinclude> <references/></noinclude> sjv572ndjwpr11lbduozlqtmmd48df7 104 197173 584813 2024-12-30T14:30:50Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584813 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>processen, hade den forna vänskapen å Reuterholms sida förvandlats därhän, att hans »egen Albert» var en av dem, som hårdast drabbades av hans förföljelse. Det var nämligen på Reuterholms anstiftan,som Ehrenström dömdes till förlust av liv, ära och egendom, men icke nog härmed, det var på Reuterholms tillskyndan, som rikskanslern Fredrik Sparre i hertigen-regentens konselj på Drottningholm den 22 september 1792 eller på dagen elva år efter Reuterholms här ovan anförda sliskiga brev, yrkade, att Ehrenströms straff skulle skärpas med spöslitning. Denna gemenhet förekoms dock genom hertig Fredriks och riksdrotsen Wachtmeisters protester och därigenom, att Reuterholm ej i förväg hade förmått hertig Carl att ansluta sig till åtgärden. Som bekant blev Ehrenström på avrättsplatsen benådad från dödsstraffet, vilket förvandlades till livstids fästning, men härför hade han säkerligen ej Reuterholm att tacka. En av orsakerna till det spända förhållandet mellan Reuterholm och Ehrenström var att den senare ej kunde uppskatta den förres stora anspråk på att vara framstående stilist och talare. Härom hade Reuterholm själv mycket höga tankar, men så väl hans vittra produktion som hans politiska och andra tal ådrogo sig genom sin högtravande form och sitt svamliga innehåll huvudsakligen åtlöje. Upplysande är i detta hänseende historien om hans uppträdande vid 1786 års riksdag, då han gjorde sin debut i det politiska livet och i ingången till trettioårsåldern borde ha haft ungdomens obetänksamhet och kritiklöshet bakom sig. Vid riksdagens början lyckades Reuterholm bli utsedd att anföra den deputation, som skulle framföra ridder-<noinclude> <references/></noinclude> ec3wixslbsfvhedotwlxr4wm9fqgnjt 104 197174 584814 2024-12-30T14:32:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584814 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>skapets och adelns tacksamhet för och besvara de hälsningar och lyckönskningar, som de tre ofrälse stånden enligt vedertagen sed framfört. För detta ändamål hade han författat tre tal, som han själv ansåg vara mästerverk och som han efter återkomsten till riddarhuset fick äran att föredraga även för ridderskapet och adeln. Uppläsningen följdes med bifall, och det beslöts att talen skulle tryckas. »Detta var för mycket för hans autorliga egenkärlek», skriver Ehrenström. »Från den stunden inbillade han sig vara en stor vältalare, varföre han också fem år därefter lät av Angelica Kauffman måla sig som en romersk rådsherre, hållande i handen dessa samma tal, vilket gav kammarherre Silfverstolpe anledning att några år senare, under minderårighetsregeringen skriva dessa verser: <poem>Så Reuterholm på Tiberns strand Som Cicero sig måla låter; Men av de tal, han har i hand, O blygd! igenkänns åter.»</poem> »Talen voro», fortsätter skildraren, »i sig själfva oskyldiga, utan kraft och lyftning, ett tämligen vackert skal, men utan kärna, med bilder, lånade af blomster och grafvar. För min del var jag ej missnöjd med den framgång han haft, men började omsider inse, att han sträckte sina pretentioner för högt, och jag fann med Kellgren och andra gode domare, att dessa snillefoster ej ägde det värde, han ville gifva dem. Jag förmodar, att saknaden af den oinskränkta beundran för dessa vitterhetsprof, som han af mig väntade, gjorde hos honom det första menliga intrycket emot mig, men någon tid därefter inträffade en annan om-<noinclude> <references/></noinclude> scqujyq02zpjqg026b6j1y5ritik0fr 104 197175 584815 2024-12-30T14:37:11Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584815 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ständighet — Ehrenströms förut omtalade åsikt om hans inkompetens för hovkanslerssysslan —, som ännu mera fördjupade det och hvilket jag alltid räknat som den egentliga orsaken till hans kallsinnighet emot mig, hvilken slutligen öfvergick till de yttersta gränserna af hat och hämndgirighet.» Reuterholms senare levnad, efter inträdet i trettioårsåldern, ligger ej inom ramen för dessa erinringar. Det är hans ungdoms tid vi sökt följa. Av de härom nämnda meddelandena torde framgå, att han med många goda egenskaper och förutsättningar, såsom varm religiositet, arbetsförmåga och arbetslust samt i viss mån rättskänsla, förenade andra icke blott mindrevärda utan även klandervärda och menliga för hans utveckling. Hans redan tidigt framträdande högfärd och stora egenkärlek tillvällade sig snart väldet över hans bättre jag och av den jämförelsevis sympatiske ynglingen, vars leverne och psyke skildrats i dagböckerna, blev den Reuterholm, som inför historiens dom framträder såsom en både moraliskt och politiskt sedt minst sagdt föga tilltalande personlighet. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> a9ux39g47n47l2rhs42ou0wk5b5t9r4 104 197176 584816 2024-12-30T14:40:41Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584816 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Jämte texten angivna källor ha följande handskrifter och publikationer anlitats: :<i>Brev och handlingar i de Reuterholmska {{Spärrad|papperen}} i Riksarkivet.</i> :<i>Mantalslängder för Stockholm och Uppsala.</i> :<i>Meddelanden i skrifvelser från friherre A. {{Spärrad|Wrede}} m.fl.</i> :<i>{{Spärrad|Anrep}}, G., Svenska adelns ättartaflor.</i> :<i>{{Spärrad|Eneström}}, H. G. & {{Spärrad|Swederus}}, M. B., Vestmanlands—Dala i Upsala studerande nation 1595—1800.</i> Uppsala 1877. :<i>{{Spärrad|Hansen}}, R., Anteckningar gjorda under en antiqvarisk forskningsresa i Vestra Nyland.</i> Helsingfors 1872. :<i>{{Spärrad|Lagus}}, H. G., Undersökningar om finska adelns gods och ätter, etc.</i> Helsingfors 1860. :<i>{{Spärrad|Wrangel}}, F. U., Anteckningar om Rytterns socken.</i> Stockholm 1886. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> rdwr9ommzwqm1fc4tqyr590q25bpwte 0 197177 584817 2024-12-30T14:41:59Z Thuresson 20 Kap 3 584817 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu" from=153 to=177 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria|3]] 3n1l1f542gdnno1vk8d05vsx3f04iz2 0 197178 584818 2024-12-30T14:42:53Z Thuresson 20 Källor 584818 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu" from=178 to=178 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria|4]] j6qsyqgaiwj169j5g9b74bx3jd1jz5v 104 197179 584819 2024-12-30T14:54:21Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584819 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">TILLÄGG</h2> {{c|ANMÄRKNINGAR OCH PERSONUPPGIFTER<ref>Hänföra sig huvudsakligen till kap. III eller Reuterholms dagbok. Då ej sidohänvisningar förekomma, menas närmast förut anförda sida.</ref>}} Sid. 12. Om Linnés förhållande till landshövding Reuterholm och hans söner finnas utförliga meddelanden i förf.s år 1914 utgivna bok ''Linné i Stockholm''. Sid. 15. Om släkten Gyllenstierna och Maria Reuterholms, f. Gyllenstierna, anhöriga träffas intressanta meddelanden i J. C. <i>Barfods Märkvärdigheter rörande skånska adeln</i>, Sthlm 1847. Sid. 16. Den unge baron Gripenhielm, som här omtalas, bar dopnamnet Edmund, var student och rector illustris vid universitetet i Lund och avled år 1731 i Halle i Sachsen. Sid. 26. Om Reuterholms deltagande i Ulfwenclous m. fl.:s andeframkallningar m. m. finnas utförliga skildringar i <i>O. P. Sturzen- Beckers Reuterholm</i>, Sthlm-Kjöbenh. 1862, och i förf:s <i>[[Spåkvinnor och trollkarlar]]</i>, Sthlm 1913. Sid. 34, “en liten greve Sparre, generalens son” var troligen Gustaf Adolf S, f. 1760, d. 1802 som major, vilken var yngste son av kommendanten på Sveaborg och generalmajoren, slutligen generallöjtnanten, greve Johan S. af Söfdeborg och hans maka, f. de Cheuses. Sid. 36. Fredrik Trolle, R:s studentkamrat, f. 1756, var son av den för sin originalitet och sina egenheter bekante kammarherre Arvid T. (“galne Trollen”) och hans fru, f. Harmens, och erhöll av sin farfader, den rike överstelöjtnant Fredrik T. i testamente fideikommissegendomarna Trollenäs och Fulltofta. Vid hans död genom drunkning år 1775 övergingo dessa till hans yngre broder Arvid T. Adjunkten Thure Weidman, f. 1744, blev 1776 professor i Lund<noinclude> <references/></noinclude> 9g7m8ob7wqqx7l8h2gqhe2riod7slu6 104 197180 584820 2024-12-30T15:15:10Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584820 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>i österländska språk, teol. professor 1778 och biskop i Skara 1792. Dog 1828. Hans barn adlades 1805 med namnet Lagerheim. Sid. 37. “Unga herr Hisinger” troligen Michael H., f. 1758, d. 1829, ägare av Fagervik i Finland, ryttmästare, brukspatron, år 1819 finsk-rysk friherre. Billmark, Johan, f. 1728, d. 1801, professor i historia och filosofi vid Åbo universitet, känd för sin stora lärdom. Sid. 39. Porthan, Henrik Gabriel, f. 1739, d. 1804, blev 1763 docent och 1777 professor i vältalighet samt särskildt genom sin verksamhet som mångsidig forskare och författare en av Finlands ryktbaraste och mest berömda män, I sin brevväxling med M. Calonius har han lämnat intressanta meddelanden om Reuterholm, vilka emellertid ej hänföra sig till dennes ungdomstid utan till 1700-talets sista decennier. Sid. 40. »Överste Kockburn», den från Skottland under Gustaf II Adolfs tid inkomne Samuel Cobrun, som år 1612 blev överste för ett finskt regemente och år 1625 avled i lägret vid Riga. Sid. 44. Gadd, Pehr Adrian, f. 1727, d. 1797, professor i kemi vid Åbo universitet, en av de första som hugnades med den år 1772 instiftade Vasaorden. Sid. 48. Birgitta (ej Stina) Kurck, dotter av riksrådet Knut Eriksson K,, var från 1567 till sin död 1577 abbedissa i Nådendals kloster. Sid. 50. Leijel, Lars Fredrik, f. 1743, d. 1808, löjtnant i armén, musikdirektör vid Uppsala universitet. Sid. 51. Anrep, Johan Gabriel, f. 1712, d. 1781, hovrättsråd i Svea hovrätt, gift med Dorothea Christina De Geer af Tervik. Sid. 52. “En kapten von Schantz”, antagligen Johan Gustaf von S., f. 1728, d. 1800, kapten vid K. Jaktvarvet, sedan major. Sid. 55. Teatern i Humlegården, som Reuterholm under sin Stockholmsvistelse ofta besökte, hade öppnats den 10 juli 1773 och innehades under benämningen “Svenska Theatern” till d. 10 juli 1784 av P. och C. Stenborg. Sid. 55. Kinninmundt, Anna Catharina, f. Reuterholm, se sid. 12; hennes andre son, revisionssekreteraren Johan Bernhard K., omtalas längre fram i dagboken. Björnberg, Carl, f. 1696, d. 1775, friherre, generallöjtnant, kommendant på Sveaborg. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> h0z3bp5gt6v106gfntum55ogj4tw53i 104 197181 584821 2024-12-30T15:23:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584821 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>“Friherrinnan Wrangel”, antagligen Eleonora Mariana Barnekow, f. 1740, d. 1803, gift 1762 med dåvarande översten, sedermera riksrådet, baron och greve Anders Reinhold Wrangel af Sauss. Hessenstein, Fredrik Wilhelm, von, f. 1735, d. 1808, konung Fredrik I:s äldste son med Hedvig Ulrika Taube, svensk greve, romersk riksgreve och furste, fältmarskalk, en av rikets herrar m. m. De här uppräknade riksråden voro jämte den ovannämnde A. R. Wrangel grevarna Gustaf Adolf Hjärne, Fredrik Ribbing och Adam Horn. Med “torget”, som Reuterholm flerstädes omtalar, menar han i allmänhet Riddarhustorget, som under 1700-talet var den mondäna promenadplatsen och varinvid ett flertal mycket besökta källare och kaffehus voro belägna. Där låg även (i Bergstrahlska huset eller f. d. Ryning-Hamiltonska palatset) [[Författare:Carl Christoffer Gjörwell den äldre|C. C. Gjörwells]] boklåda, varest in- och utländska tidningar och tidskrifter funnos att tillgå och nyheter dryftades. Sid. 56. Grevinnan Ribbing, Eva Helena Löwen, f. 1743, d. 1813, gift först med förutnämnda riksråd R. och sedan med kammarherren, frih. Gustaf Maclean. Friherrinnan Hasenkampff, Ingeborg Catharina, f. Wrangel af Lindeberg, f. 1721, d. 1808, gift med lagmannen Johan Christoffer H. Sid. 57. Riksrådinnan Rosen, Theodora Beata von, f. Dücker, f. 1712, d. 1787, gift med riksrådet och generalen (den ryktbare karolinen), greve Gustaf Fredrik von R., i hans tredje gifte. Sparre, Carl, friherre, f. 1723, riksråd, överståthållare i Stockholm från 1771 till sin död 1791. “Unga Palén” var jämte sin i det följande omtalade broder, son av lagmannen i Norra Finne lagsaga Erik Johan P., vilken år 1770 adlades med namnet af Palén. Reuterholms här och flerstädes i det följande omtalade farbror var den å sid. 12 omnämnde Gustaf Gottfried R. Sid. 59. Lindansaren på Humlegårdsteatern var måhända en skådespelare Neuman, den Stenborgska truppens harlekin, om vilken det i en anteckning säges, att han “visade åtskilliga konster och positurer i equilibrien”. Sid. 64, “Magister Lundström”, Reuterholms informator, hette Anders och var född 1741; fil. magister 1767, blev han 1772 notarie i juridiska fakulteten, 1773 docent, 1782 adjunkt och 1792 professor i juridik; prof. emeritus 1805, avled 1811. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1sb9yrw22ljr9zin1nhaa8a430zi2yn 104 197182 584822 2024-12-30T15:26:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584822 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Sid. 64. Porathska spiskvarteret var beläget i Skytteanum och innehades av änkefru Maria Elisabeth Porath, f. Strandell, och hennes döttrar Hedvig Eleonora och Margaretha Sophia. Fru P. var änka efter fäktmästaren Olof P. och moder till akademifäktmästaren Carl P., som Reuterholm kom i beröring med och längre fram i dagboken omtalar och som med stort erkännande omnämnes i A. F. Skjöldebrands memoarer för den stora skicklighet, varmed han skötte undervisningen i fäktkonsten. Sid. 65. Baron Cederhielm, antagligen Germund Ludvig C., f. 1755, samtida med R. i Uppsala, kornett, kapten och major vid Lätta Dragonerna, avsked 1789, sedermera överstekammarjunkare, guvernör för kronprinsen Oscar, greve, en av rikets herrar, d. 1841. Sid. 65. Bonde, Carl, f. 1741, d. 1791, greve, riksråd, riksmarskalk. Sid. 65. Heidenstam, Peter von, f. 1708, d. 1783, livmedikus, archiater. Sid. 67. Brenner, Axel, f. 1741, d. 1800, löjtnant vid Galererna, major vid Arméns flotta. Bland de talrika unga män, vilka Reuterholm under den fortsatta Stockholmsvistelsen sällskapade med och som omtalas i dagboken för de närmaste veckorna, stannar intresset särskilt vid “kornetten Aminoff” och “en baron Armfelt”. Dessa två, med vilka R. nu umgicks på vänskaplig fot, voro nämligen de längre fram i tiden så ryktbara Johan Fredrik Aminoff och Gustaf Mauritz Armfelt, vilka sedan R. under förmyndarregeringen kommit till makten blevo föremål för hans hat och förföljelse. Sid. 71. Stapelmohr, Christoffer von, f. 1711, d. 1782, överdirektör vid Stora sjötullen. Sid. 73. Reutercrona, Henrik Gustaf, f. 1752, d. 1800, fänrik, slutligen major. Hammarberg, Carl Adolf, f. 1758, d. 1804, kornett, slutligen överstelöjtnant. Sid. 77. Saltza, Hugo Herman von, f. 1726, d. 1785, frih., generalmajor, lantmarskalk, greve. Pechlin, Anna Christina, f. von Plomgren, f. 1727, d. 1788, gift med generalmajor Carl Fredrik P., den ryktbare partigängaren. Botin, Anders af, f. 1724, d. 1790, kammarråd, en av de 18 i Sv. Akademien. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> aqtmruzfrya3vo8l788sq3lttcp9dro 104 197183 584823 2024-12-30T15:28:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584823 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Sid. 79. Anrep, Reinhold, f. 1715, d. 1781, generalmajor. Sid. 80. Heland, Johan von, f. 1713, d. 1786, kansliråd, statssekreterare. Sid. 81. Hermelin, Carl, f. 1707, d. 1789. frih., riksråd. Gyllenstierna, Göran, f. 1724, d. 1788, greve, riksråd, riksmarskalk. Scheffer, Ulrik, f. 1716, d. 1799, greve, riksråd, kanslīpresident. Posse, Fredrik, f. 1727, d. 1794, greve, generalmajor, slutligen general. Sid. 83. Reuterholms farbrors fru i andra giftet, som emottog honom på Cathrinedal, hette Gertrud Charlotta Söderhielm; se sid. 12; utom den där nämnda dottern hade makarna en son, som dog vid späd ålder. Fröken Ekestubbe, som R. kallar sin kusin, bar dopnamnet Ebba och var dotter av hans farbrors hustru i hennes första gifte med kaptenen Sven Ekestubbe. Hon blev gift med kaptenen, frih. Carl August Leijonhufvud och avled 1804. Sid. 85. Oxenstierna, Carl Gustaf, f. 1753, d. 1815, friherre, ägnade sig efter avslutade universitetsstudier åt den diplomatiska banan och blev slutligen envoyé i Köpenhamn. Sandeberg, John David af, f, 1759, d. 1795, ryttmästare, son av direktören i Ostindiska kompaniet David Sandberg, vilken 1772 adlades med namnet af S. Greve Gylienborg, troligen Johan Henning G., f. 1756, d. 1830, kanslist och protokollssekreterare i justitierevisionen, slutligen lagman i Blekinge. Lagersvärd, Johan Claës, f. 1756, d. 1836, ägnade sig åt den diplomatiska banan och blev slutligen minister vid de italienska hoven. Cederstedt, Jonas, f. 1756, d. 1811, bergsråd, bekant som ivrig ordensvurm och stormästare i Par Bricole. Bland de här uppräknade gästerna i Porathska spiskvarteret var jämte den förut omnämnde Weidman magister Lindblom (Jakob) den märkligaste, ty han blev med tiden Svea rikes ärkebiskop. Av de två Jacobssönerna, Paul och Niclas, son voro söner av den rike, år 1756 med namnet von J. adlade köpmannen i Göteborg Niclas J., blev den äldre häradshövding i Jönåkers med flera härader i Södermanland och har efterlämnat intressanta memoarer från den gusta-<noinclude> <references/></noinclude> r4a6lfpg9bf8fwu5aco1ob5qljo7r61 104 197184 584824 2024-12-30T15:31:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584824 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vianska tiden. Så är även fallet med J. D. af Sandeberg, som var uppvaktande kavaljer hos hertig Carl. Sid. 86. Stierneld, Adolf Ludvig, f. 1755, d. 1835, frih., överkammarherre, bemärkt oppositionsman vid 1789 års riksdag. Rudbeck, Thure Gustaf, f. 1714, d. 1786, frih., överståthållare, landshövding i Uppsala län, gift med Magdalena von Mentzer; deras dotter Catharina Charlotta var gift först med riksrådet Axel Amell och sedan med överste Robert Montgomery. Rudbecks förde på Uppsala slott ett mycket gästfritt hus, såsom framgår av Reuterholms anteckningar. Sid. 87. Ihre, Johan, f. 1707, d. 1780, professor, kansliråd, den berömde språkforskaren, gift först med Sara Charlotta Brauner (d. 1758) och sedan med Charlotta Johanna Gerner. Hydrén, Lars, f. 1694, d. 1789, teologie professor och domprost. Hallencreutz, Lars, f. 1739, d. 1820, teol. adjunkt, sedan lektor i Gävle, kontraktsprost. Bergman, Torbern Olof, f. 1735, d. 1784, professor, den berömde fysikern, gift med Margareta Catharina Trast. Sid. 88. Swederus, Magnus, f. 1748, d. 1836, akademibokhandlare i Uppsala, hade även bokhandel jämte lånbibliotek i Stockholm. Sid. 89. Pihlman, Christofer, f. 1749, d. 1780, hovkapellist. Sid. 90. Ekerman, Petrus, f. 1697, d. 1783, professor i vältalighet och poesi. Sid. 91. Troil, Vilhelmina von, f. 1756, d. 1821, blev gift med överstelöjtnant L. P. Hierta. Sid. 95. Braunerskiöld, Lovisa Margareta, f. 1750, d. 1801, gift 1776 med löjtnanten, frih. Carl Olof Rudbeck. Sid. 97. Georgii, Carl Fredrik, f. 1715, d. 1795, professor i historia. Sid. 98. Fru Linné, född Sara Lisa Moræa, den store naturforskarens maka. Längre fram (sid. 102) fäller Reuterholm om henne ett omdöme, som bestyrker andra samtidas meddelanden, att hon ibland kunde vara ganska barsk och tvär, men man får väl antaga, att hans visit kom olägligt och att den praktiska och verksamma frun ej var vidare trakterad av den unge veklige mannens konventionella besök. Melander, Margareta Catharina, f. Frondin, gift med den framstå-<noinclude> <references/></noinclude> nru7buklkfg98dadcha4pxsbyw8rj4l 104 197185 584825 2024-12-30T15:33:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584825 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>ende matematikern, professor Daniel Melander, år 1778 adlad Melanderhieim. Sid. 106. Eklund, Johan Lewen, född i början av 1700-talet, uppgavs vara son av Peter den store eller av en greve Lewenwolde, utbildade sig i ridkonsten i flera av Europas länder, kom till Sverige på 1740-talet, blev akademistallmästare i Uppsala, svensk adelsman 1773, dog 1775, åtnjöt stort anseende som ridlärare, omtalas med aktning och beundran av A. F. Skjöldebrand m. fl. minnestecknare. Sid. 108. Frondin, Berge, f. 1718, d. 1783, universitetsbibliotekarie. Unga greve Bonde, antagligen Gustaf Ulf B., f. 1754, d. 1788, kammarherre, son av hovmarskalken Thord Bernhard B. på Björnö. Sid. 112. Taube, Gustaf Adolf, f. 1746, d. 1773, löjtnant vid Nylands dragoner. Sid. 114. Unga professor Linné, Carl von L. d. y., f. 1741, d. 1783. Sid. 117. Berch, Anders, f. 1712, d. 1774, professor i statsekonomi. Sid. 124. Ärkebiskopen var Magnus Beronius, som f. 1692 avled 1775 och då efterträddes av den ovan omtalade biskopen i Åbo Carl Fredrik Mennander. Sid. 129. Rosén von Rosenstein, f. 1706, d. 1773, professor, archiater, den berömde läkaren. Sid. 130. Wrangel af Lindeberg, Axel Herman, f. 1725, d. 1794, frih., kammarherre, gift med Anna Sophia von Rosen. Sid. 132. Drufva, Gerhard Störning, f. 1726, d. 1807, kapten vid Upplands regemente, överste i armén, gift först med Metta Amalia Silfverskiöld och sedan med Maria Dorothea von Kochen. Sid. 132. Schönfeldt, Carl von, f. 1703, d. 1775, överhovintendent, gift med Catharina Maria Franc. {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> pl16kfwk1u3opuv3ytuxjec1a3rylu7 0 197186 584826 2024-12-30T15:34:15Z Thuresson 20 Tillägg 584826 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu" from=179 to=185 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria|5]] asoi3tppj6zu5v1jq0ef7hq9novmjm7 104 197187 584827 2024-12-30T15:34:36Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584827 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197188 584828 2024-12-30T15:34:47Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584828 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197189 584829 2024-12-30T15:57:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584829 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{| align="center" |- |align="center" valign="top" colspan="3"|{{Större|{{Spärrad|<i>CARL FORSSTRAND</i>}}|150}} |- |align="center" colspan="3"|{{linje|90%|style=border: 1px dashed #000; height: 0px; background: transparent}} |- |align="center" colspan="3"|(Den framstående Stockholmskännarens populära skildringar från gamla tiders Stockholm säljas tillsvidare till nedanstående <b>sänkta</b> priser) |- |align="left" valign="top" colspan="3"|[[De tre gracerna|DE TRE GRACERNA]] |- |align="left" valign="top"|{{em|2}}1-3 uppl. |align="left" valign="top"|Pris häft. 4:— |align="left" valign="top"|inb. 8:— |- |align="left" valign="top" colspan="3"|[[Spåkvinnor och trollkarlar|SPÅKVINNOR OCH TROLLKARLAR]] |- |align="left" valign="top"|{{em|2}}1-2 uppl. |align="left" valign="top"|Pris häft. 4:— |align="left" valign="top"|inb. 8:— |- |align="left" valign="top" colspan="3"|KONUNG OCH ADEL |- |align="left" valign="top"|{{em|2}}1-2 uppl. |align="left" valign="top"|Pris häft. 4:— |align="left" valign="top"|inb. 8:— |- |align="left" valign="top" colspan="3"|LINNÉ I STOCKHOLM |- |align="left" valign="top"|{{em|2}}1-2 uppl. |align="left" valign="top"|Pris häft. 4:— |align="left" valign="top"|inb. 8:— |- |align="left" valign="top" colspan="3"|SKEPPSBROADELN |- |align="left" valign="top"|{{em|2}}1-2 uppl. |align="left" valign="top"|Pris häft. 4:— |align="left" valign="top"|inb. 8:— |- |align="left" valign="top" colspan="3"|KÖPMANSHUS I GAMLA STOCKHOLM |- |align="left" valign="top"|{{em|2}}1-2 uppl. |align="left" valign="top"|Pris häft. 4:— |align="left" valign="top"|inb. 8:— |- |align="left" valign="top" colspan="3"|STORBORGARE OCH STADSMAJORER |- |align="left" valign="top"|{{em|2}}1-2 uppl. |align="left" valign="top"|Pris häft. 4:— |align="left" valign="top"|inb. 8:— |- |align="left" valign="top" colspan="3"|MALMGÅRDAR OCH SOMMARNÖJEN I GAMLA STOCKHOLM |- |align="left" valign="top"|{{em|2}}1-2 uppl. |align="left" valign="top"|Pris häft. 4:— |align="left" valign="top"|inb. 8:— |- |align="left" valign="top" colspan="3"|FRÅN SLOTTSBACKEN TILL LADUGÅRDSLANDET |- |align="left" valign="top"|{{em|2}}1-2 uppl. |align="left" valign="top"|Pris häft. 4:— |align="left" valign="top"|inb. 8:— |- |align="left" valign="top" colspan="3"|MINA UPPSALAMINNEN |- |align="left" valign="top"|{{em|2}}1-2 uppl. |align="left" valign="top"|Pris häft. 4:— |align="left" valign="top"|inb. 8:— |- |align="center" colspan="3"|{{linje|25%|style=border: 1px dashed #000; height: 0px; background: transparent}} |- |align="left" valign="top" colspan="3"|SVENSKA LYCKORIDDARE I FRÄMMANDE LÄNDER |- |align="left" valign="top"|&nbsp; |align="left" valign="top"|&nbsp; |align="left" valign="top"|inb. 1:— |- |align="left" valign="top" colspan="2"|SVEN RINMAN. Minnesteckning |align="left" valign="top"|inb. 7:50 |- |align="center" colspan="3"|{{linje|50%|style=border: 1px dashed #000; height: 0px; background: transparent}} |- |align="left" valign="top"|VID SJUTTIO ÅR |align="left" valign="top"|Pris häft. 6:50 |align="left" valign="top"|inb. 11:— |- |align="center" colspan="3"|<b>Pris häft. 4:75, inb. 8:50</b> |- |} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 4goghqobam9603k89hp333igtvgkant 104 197190 584830 2024-12-30T15:57:36Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584830 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197191 584831 2024-12-30T16:59:16Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584831 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197192 584832 2024-12-30T16:59:25Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584832 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197193 584833 2024-12-30T16:59:34Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584833 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197194 584834 2024-12-30T16:59:43Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584834 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197195 584835 2024-12-30T16:59:52Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584835 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197196 584836 2024-12-30T17:02:20Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584836 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><h2 align="center" style="border-bottom:none;">FÖRORD</h2> Om Gustaf Adolf Reuterholm föreligga i vår biografiska och historiska litteratur talrika skildringar, som hänföra sig till åren 1792—96, då han under förmyndarregeringen för Gustaf IV Adolf såsom hertig Carls inflytelserike gunstling var den egentlige ledaren av Sveriges öden. Även finnas intressanta bidrag till kännedomen om hans intressen för och sysslande med ordensväsen, magi och ockultism o. s. v., varjämte hans senare levnadsöden äro väl kända. Däremot äro upplysningarna om hans ungdom och utveckling fåtaliga. De utgöras huvudsakligen av några knapphändiga meddelanden i hans självbiografiska anteckningar bland de i Riksarkivet förvarade Reuterholmska papperen. För ett par år sedan offentliggjordes emellertid i Personhistorisk tidskrift dagboksanteckningar av honom i ett par årgångar av Historisk Almanack för åren 1775—76, vilka förvaras i Blekinge museum i Karlskrona och skänka en intressant och värdefull föreställning om hans tillvaro och förehavanden nämnda år. Ungefär samtidigt ställdes till undertecknads förfogande en dagbok, som, tillhörig en samlare i Stockholm, hänför sig till senare delen av året 1773 och vari Reuterholm lämnat värdefulla upplysningar om sig själv och om ett flertal framstående personer och märkligare tilldragelser i Stockholm och<noinclude> <references/></noinclude> ti5rti7kl5dcoidq84r9bxb8c5t1lwg 104 197197 584837 2024-12-30T17:05:28Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584837 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Uppsala. Dessa dagboksanteckningar bilda andra kapitlet i denna bok. Det första utgöres av en orienterande framställning av Reuterholms släkt- och familjeförhållanden samt av några meddelanden om hans barndoms- och ungdomshem på Svidja i Finland. I slutkapitlet har jag från skilda källor sammanfört vad jag påträffat angående Reuterholms senare ungdomsår eller till hans inträde i trettioårsåldern. Min avsikt med det samlade materialets framläggande i tryck har varit att bidraga till kunskapen om Gustaf Adolf Reuterholms utvecklingshistoria. {{Spärrad|Ex ungve leonem}} heter det ju, och det finns nog intet tvivel om, att den med tiden så ryktbare mannen redan i ungdomen visade de klor, som visserligen ej skulle göra honom till ett lejon i vackrare eller idealiserad bemärkelse, men väl från andra synpunkter. Av nuvarande ägaren till Svidja, friherre {{Spärrad|August Wrede}}, professor {{Spärrad|G. Nikander}} i Åbo och doktor {{Spärrad|K. K. Meinander}} i Helsingfors samt av Svenska arkivbyråns i Stockholm föreståndare {{Spärrad|G. von Heideken}} och pastorsämbetet i Sjundeå socken i Finland har jag under arbetets fortgång erhållit upplysningar och anvisningar, för vilka jag härmed vill framföra min tacksamhet. {{högertext|{{Spärrad|Carl Forsstrand}}.|offset=3em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> bdwu5burp9osrxnrx5eccsagfji2eii 0 197198 584838 2024-12-30T17:06:43Z Thuresson 20 Förord 584838 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu" from=11 to=12 kommentar={{nop}} header=1/> <references/> </div> [[Kategori:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria|0]] [[Kategori:Förord]] kn8wsipikavc90rvm0crmrt87016bta 14 197199 584839 2024-12-30T17:08:52Z Thuresson 20 Ny 584839 wikitext text/x-wiki [[Kategori:Carl Forsstrand]] [[Kategori:1920-talets verk]] [[Kategori:Biografier]] 9025hh9e7tmj94jow4y6wyvwc52kduk 104 197200 584840 2024-12-30T17:20:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584840 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{| align="center" |- |align="center" valign="top" colspan="3"|{{Större|{{Spärrad|INNEHÅLL}}.|125}} |- |align="left" valign="top" colspan="2"|[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Förord|FÖRORD]] |align="right" valign="top"|5 |- |align="right" valign="top"|I. |align="left" valign="top"|[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 1|SLÄKT- OCH FAMILJEFÖRHÅLLANDEN. BARNDOMSHEMMET]] |align="right" valign="top"|9 |- |align="right" valign="top"|II. |align="left" valign="top"|[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 2|MED GUSTAF ADOLF REUTERHOLM I STOCKHOLM OCH UPPSALA ÅR 1773]] |align="right" valign="top"|32 |- |align="right" valign="top"|III. |align="left" valign="top"|[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 3|DET SISTA UNGDOMSDECENNIET]] |align="right" valign="top"|141 |- |align="left" valign="top" colspan="3"|TILLÄGG: |- |align="right" valign="top"|&nbsp; |align="left" valign="top"|[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Tillägg|ANMÄRKNINGAR OCH PERSONUPPGIFTER]] |align="right" valign="top"|165 |- |align="center" valign="top" colspan="3"|{{Spärrad|ILLUSTRATIONER}}. |- |align="left" valign="top" colspan="2"|<i>G. A. Reuterholm;</i> efter oljemålning å Gripsholm av {{Spärrad|Ulrika Pasch}} (1776) |align="right" valign="top"|Försättsplansch |- |align="left" valign="top" colspan="2"|<i>Riksrådet E. C. Reuterholm;</i> efter original a J. H Scheffel |align="right" valign="top"|17 |- |align="left" valign="top" colspan="2"|<i>Riksrådinnan M. Reuterholm</i>, f. <i>Gyllenstierna;</i> efter original av {{Spärrad|A. Eklund}} |align="right" valign="top"|33 |- |align="left" valign="top" colspan="2"|<i>Uppsala i början av 1770-talet;</i> ur <i>J. B. Bussers Utkast till beskrifning om Upsala</i> |align="right" valign="top"|49 |- |align="left" valign="top" colspan="2"|<i>Svidja herreäte i Finland; den restaurerade gamla borgen och riddarsalen;</i> efter fotografier 1910 |align="right" valign="top"|145 |- |} {{linje|5em}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9ss32leaqf57x3d9c7jhmou05xvtrb2 104 197201 584841 2024-12-30T17:20:29Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584841 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197202 584842 2024-12-30T17:21:31Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584842 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197203 584843 2024-12-30T17:22:03Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584843 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude>LIBRARY OF THE UNIVERSITY OF ILLINOIS<noinclude> <references/></noinclude> pcgi90je5lu389ddiuksxm0oqn2dxzd 104 197204 584844 2024-12-30T17:22:14Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584844 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197205 584845 2024-12-30T17:22:23Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584845 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197206 584846 2024-12-30T17:31:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584846 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{{c|{{Större|{{Spärrad|<i>Carl Forsstrand</i>}}|150}}}} <h1 align="center" style="border-bottom:none; font-size:300%; font-family:serif; ">En gustaviansk ädlings ungdomshistoria</h1> {{c|{{Större|Några anteckningar av och om|125}}}} {{c|{{Större|Gustaf Adolf Reuterholm|125}}}} {{linje|90%|style=border: 1px dashed #000; height: 0px; background: transparent}} {{c|{{Större|<i>Stockholm — Hugo Gebers Förlag|125}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 10srqlq2pnn1mz3xg7j1wepyeel4i32 104 197207 584847 2024-12-30T17:31:50Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584847 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197208 584848 2024-12-30T17:33:26Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 584848 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>{{högertext|{{Större|<i><u>CARL FORSSTRAND</u></i>|125}}}} {{c|{{Större|EN GUSTAVIANSK ÄDLINGS|150}}}} {{c|{{Större|{{Spärrad|UNGDOMSHISTORIA}}|150}}}} {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9hkwgpucpe5sv9yj9rlawkr8ad1c5s1 104 197209 584849 2024-12-30T17:33:35Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584849 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 104 197210 584850 2024-12-30T17:33:44Z Thuresson 20 /* Utan text */ 584850 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="0" user="Thuresson" /></noinclude><noinclude> <references/></noinclude> oxbllpeyfqigxl7qn4ey8to11wi5iki 0 197211 584852 2024-12-30T17:42:02Z Thuresson 20 Ny 584852 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="En gustaviansk ädlings ungdomshistoria 1925.djvu" from=5 to=10 exclude="6-9" next="[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Förord |Förord]]" current={{nop}} kommentar={{nop}} header=1/> {{innehåll börjar}} ;[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Förord|Förord]] 5 ;[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 1|Släkt- och familjeförhållanden. Barndomshemmet.]] 9 ;[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 2|Med Gustaf Adolf Reuterholm i Stockholm och Uppsala]] 32 ;[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Kap 3|Det sista ungdomsdecenniet]] 141 ;[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Källor|Källor]] 164 ;[[En gustaviansk ädlings ungdomshistoria/Tillägg|Tillägg]] 165 {{innehåll slutar}} </div> [[Kategori:En gustaviansk ädlings ungdomshistoria|*]] [[Kategori:Biografier]] [[Kategori:Carl Forsstrand]] [[Kategori:1920-talets verk]] 17zjv1ge5lq44l09qvzz4k5guyy5ips 106 197212 584856 2024-12-30T22:23:34Z Thuresson 20 Ny 584856 wikitext text/x-wiki [[File:Henry David Thoreau 2.jpg|miniatyr|Henry David Thoreau 1861]] '''Henry David Thoreau''', född 1817, avled 1862, författare. ==Verk (urval)== *Civil Disobedience, 1849 **Om civilt motstånd, 1977, översättare Reidar Ekner **Civil olydnad, 2011, översättare Johan Hammarström *Walden, 1854 **[[Skogsliv vid Walden]], 1924, översättare [[Författare:Frans G. Bengtsson|Frans G. Bengtsson]] **Walden, 2006, översättare Peter Handberg *Cape Cod, 1865 **Cape Cod, 1960, översättare Gustav Sandgren [[Kategori:Författare|Thoreau]] [[Kategori:Henry David Thoreau|*]] 31o6dn93d6ad6oygbyvyqt0xtmzo876 104 197213 584858 2024-12-30T23:37:46Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584858 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|88|{{st|<b>OM RUN- OCH BÓTA-STE-</b>}}|3 Cap.}}</noinclude>{{sp|dringar undergåt; om icke det samma om Runors Skapnad, och de Ritningar som uppå Runstenar finnas, äfwen får gälla?}} 2. {{sp|När Tiden af 2:ne et och samma Språks olika Skrifter och Ritningar är kunnig, om icke de sedan kunna tjäna til at igenfinna Tiden af flera med dem mera eller mindre lika dana?}} 3. {{sp|När en Tids Hufwudskilnader sålunda blifwa bekanta, om icke de sedan kunna blifwa såsom Måttståckar at närmare ihoppassa, eller i anseende til Tiden längre afskilja Stenar af en obekant Ålder ifrån dem, hwilkes Ålder redan är kunnig?}} 4. {{sp|Så framt det samma om Språkets, som Figurers och Bokstäfwers Ändringar, får gälla; om icke de Granskningar och Uträkningar, som göras öfwer bägge dessa Slags Tekn tillika, måste blifwa så mycket titförlitligare?}} Och ändtligen: 5. {{sp|När wid de fleste Runstenar sådana Anmärkningar kunna göras, om det icke då kan blifwa mögeligt at finna Tiden, när de blifwit ristade, fastän intet Årtal på dem synes, sedan man allenast om någres Ålder blifwit förwissad?}} Tillämpningen af dessa Upgifter skulle til en Början kanske kunna göras på den Öländske Runsten, som i Norrköpings historiska Beskrifning 2. St. 83. och följ. Halfs. til År 1097 blifwit hänförd, och de Stenar, som tala om Ingwars Tåg til Österländerna, hwilke, utom en eller annan något yngre, äro wid pass 50 År äldre än denne. Jämte det, som redan i Företalet til Ingwars Saga är anfördt om hans Runstenars Ålder, bör det om Språket, som på dem förekommer, ock komma uti Öfwerwägande, at det i anseende til några Ord, som på inge andre Runstenar läsas, närmast liknar det Isländska Uttal, som warit brukligt År 1120, när Are Frodes Uptekningar först blifwit til andres Öfwerseende lemnade, eller År 1136, då de slutligen blifwit öfwersedda: Hwarefter dessa Ord i Isländska Skrifter jämwäl annorlunda finnas wara skrefna. {{ant|Is}} och {{ant|vas}} skrefs sedan {{ant|ir}} och {{ant|var}}; och {{ant|var}} i Ställe för {{ant|varth}}, läses på andra Stenskrifter icke, utan med Runan {{st|ᚦ}} i Slutet. I Ställe för {{ant|auk}}, som på Ingwars Stenar endast utan Än-<noinclude> {{huvud|||dring}} <references/></noinclude> 9lee040623vgpk2vwiyk5u0tw0q1ysl 584859 584858 2024-12-30T23:38:27Z Bio2935c 11474 584859 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|88|{{st|<b>OM RUN- OCH BÖTA-STE-</b>}}|3 Cap.}}</noinclude>{{sp|dringar undergåt; om icke det samma om Runors Skapnad, och de Ritningar som uppå Runstenar finnas, äfwen får gälla?}} 2. {{sp|När Tiden af 2:ne et och samma Språks olika Skrifter och Ritningar är kunnig, om icke de sedan kunna tjäna til at igenfinna Tiden af flera med dem mera eller mindre lika dana?}} 3. {{sp|När en Tids Hufwudskilnader sålunda blifwa bekanta, om icke de sedan kunna blifwa såsom Måttståckar at närmare ihoppassa, eller i anseende til Tiden längre afskilja Stenar af en obekant Ålder ifrån dem, hwilkes Ålder redan är kunnig?}} 4. {{sp|Så framt det samma om Språkets, som Figurers och Bokstäfwers Ändringar, får gälla; om icke de Granskningar och Uträkningar, som göras öfwer bägge dessa Slags Tekn tillika, måste blifwa så mycket titförlitligare?}} Och ändtligen: 5. {{sp|När wid de fleste Runstenar sådana Anmärkningar kunna göras, om det icke då kan blifwa mögeligt at finna Tiden, när de blifwit ristade, fastän intet Årtal på dem synes, sedan man allenast om någres Ålder blifwit förwissad?}} Tillämpningen af dessa Upgifter skulle til en Början kanske kunna göras på den Öländske Runsten, som i Norrköpings historiska Beskrifning 2. St. 83. och följ. Halfs. til År 1097 blifwit hänförd, och de Stenar, som tala om Ingwars Tåg til Österländerna, hwilke, utom en eller annan något yngre, äro wid pass 50 År äldre än denne. Jämte det, som redan i Företalet til Ingwars Saga är anfördt om hans Runstenars Ålder, bör det om Språket, som på dem förekommer, ock komma uti Öfwerwägande, at det i anseende til några Ord, som på inge andre Runstenar läsas, närmast liknar det Isländska Uttal, som warit brukligt År 1120, när Are Frodes Uptekningar först blifwit til andres Öfwerseende lemnade, eller År 1136, då de slutligen blifwit öfwersedda: Hwarefter dessa Ord i Isländska Skrifter jämwäl annorlunda finnas wara skrefna. {{ant|Is}} och {{ant|vas}} skrefs sedan {{ant|ir}} och {{ant|var}}; och {{ant|var}} i Ställe för {{ant|varth}}, läses på andra Stenskrifter icke, utan med Runan {{st|ᚦ}} i Slutet. I Ställe för {{ant|auk}}, som på Ingwars Stenar endast utan Än-<noinclude> {{huvud|||dring}} <references/></noinclude> daddfbwt1dnokoit87xfby2oi0hin4k 104 197214 584860 2024-12-31T01:54:30Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 584860 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|3 Cap.|{{st|<b>NARS ÅTSKILNADER.</b>}}|89}}</noinclude>dring så läses, hafwa senare Runstenar icke allenast detta Ord sådant, man ock med den Skilnad, at det stundom i {{ant|uk}} eller {{ant|ok}} förwandlas. Dessa äro de de Anmärkningar, som Språket lemmar: Hwilka, med Figurernes Skilgagtigheter förknippade, wid de öfrige Runstenar komma at agtas, när deras Ålder af Jämförelse med desse skal sökas. Ingwars Stenar äro alle teknade med Ormar eller Slängor, som dem likna; och hafwa, til större delen, Korssmärken uppå sig, fastän alle icke lika dana. De äro ock på flataste Sidan allena ristade. Stenen på Öland däremot är kubbig, och Runorna på honom imellan räta Linier, utan Tekn til någon Ormslänga, eller Korss, utom det, som i senare Tider bak på honom sålunda uthugget wid desse illa formade Latinske Bokstäfwer, til ingen Uplysning i Runstens-Historien kan tjäna. {{ant|NINΟΝΙ. EH+}} Men såsom alle Runstenar dem man så eller annorleds gitter åtskilja, icke äro uti et Landskap eller hos et Folkslag upreste, och Tiden dem imellan likwäl stundom är nog liten; så synes den Jämförelse, som sker imellan Runstenar inom en mindre Landkrets wara ännu säkrare. Och emedan de Moden och Ändringar, som i Upland med Språk och Ritning förefallit, senare hunnit at utspridas til mera aflägsna Prowincier; så får man intet undra, om uti dem Runstenar skulle finnas, som, fastän yngre, likwäl på sig måtte hafwa några antingen äldre eller mindre tydliga Underrättelser, i anseende til Språket: som något senare på andra Ställen dess allmänna Ändringar undergåt. Man kan såleds föreställa sig, hvarföre Ingwars Stenar, som finnas i Södermanland, icke blifwit med Korss teknade, och huru det warit möjligt, at Isländare längre behållit sit {{ant|is}} och {{ant|vas,}} än de Swenske, hos hwilke Utländningars Omgänge snarare tyckes gifwit Anledning til Ändringar, som sedan behöft en längre Tid at tränga sig til deras Grannar. Och häraf kan det jämwäl förmodligen blifwa nog begripligt, hwarföre på Ingwars Runstenar, men inge andre, detta gamla Skrifsätt endast finnes, som flera År efter deras Uthuggning på Island icke hunnit at afläggas. Wore någre af de öfrige Runstenar med desse Ingwars i Upland antingen lika gamle, eller äldre; så borde förmodligen, när samma Ord på dem förekomma, de äfwen, åtminstone någon gång, på et lika Sätt stafwas? Men när det icke sker; hafwer man all Anledning at hålla dessa Runskrifter, af dem som i Stenar blifwit uthuggna, för de aldraälsta. Anledning til slika Omdömen hafwa de Ritningar gifwit, som wå-<noinclude> {{huvud||M|re}} <references/></noinclude> jn6ifuhdknege7y52g0szgwpb4avke3