Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 106 6409 585026 22499 2025-01-03T08:01:57Z Belteshassar 7194 pseudonymen Alfaro 585026 wikitext text/x-wiki '''Anna Maria Roos''', (9/4 1862 – 23/4 1938) lärare, författare, och sångtextförfattare. Publicerade även under pseudonymen '''Alfaro'''. {{wikipedialänk}} == Verk == *[[Blåsippor]] *[[Julgranen]] *[[Tre små gummor]] [[Kategori:Författare|Roos, Anna Maria]] [[Kategori:Anna Maria Roos| ]] f7g02ap4d5hy2o8b1ruxrqsmp7dfrxt 4 157148 585023 584495 2025-01-02T22:01:00Z Alexis Jazz 13925 Updating gadget usage statistics from [[Special:GadgetUsage]] ([[phab:T121049]]) 585023 wikitext text/x-wiki {{#ifexist:Project:GUS2Wiki/top|{{/top}}|This page provides a historical record of [[Special:GadgetUsage]] through its page history. To get the data in CSV format, see wikitext. To customize this message or add categories, create [[/top]].}} Följande data är cachad och uppdaterades senast 2025-01-01T10:51:37Z. Maximalt {{PLURAL:5000|ett|5000}} resultat finns {{PLURAL:5000|tillgängligt|tillgängliga}} i cachen. {| class="sortable wikitable" ! Finess !! data-sort-type="number" | Antal användare !! data-sort-type="number" | Aktiva användare |- |hocr || 25 || 3 |- |ocr || 35 || 4 |- |proofread-editnext || 25 || 1 |} * [[Special:GadgetUsage]] * [[m:Meta:GUS2Wiki/Script|GUS2Wiki]] <!-- data in CSV format: hocr,25,3 ocr,35,4 proofread-editnext,25,1 --> cfe7nyh2qmzlsfsnskzsqfi8xdh338p 104 181824 585028 549357 2025-01-03T10:31:56Z PWidergren 11678 /* Validerad */ 585028 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="4" user="PWidergren" /></noinclude><h2 align=center style="border:none">II.<br/> Striden med Grendels moder.</h2> {{Dikt|start=open|end=follow| De lade sig till vila. En fick bittert böta För sin aftonro, som rätt ofta hänt dem, Sedan Grendel rådde över guldsalen, Övade orätt, tills slutet kom, 1255 <<< Döden efter synderna. Det vart skönjbart, Vida känt bland män, att då ännu levde En hämnare av den lede en lång tid Efter stridssorgen. Grendels moder, Skräckbringerskan tänkte på sin olycka, 1260 <<< Hon som bebodde vattnets fasa, Kalla strömmar, sedan Kain blivit Svärdsbane åt sin ende broder, Son av samme fader; dödskorad gick han sedan Med mordets märke att fly människors glädje, 1265 <<< Bodde i öknen. Från honom stamma många Olycksfödda gastar; en av dem var Grendel. Hemfallen åt svärdet och hatad, fann denne I Hjort en vakande man bida på strid. Där angrep skräckbringaren honom; 1270 <<< Han mindes emellertid sin kroppsstyrka, Den mäktiga gåva, som Gud honom givit, Och av den allrådande hoppades han nåd, Tröst och stöd: därför övervann han fienden, Fällde helvetesgasten; sedan gick den eländige, 1275 <<< Glädjeberövad, människosläktets fiende,}}<noinclude> <references/></noinclude> o8jun5d0ozn02i0q6exd73yr7es5e95 104 182433 584992 550382 2025-01-02T13:40:05Z PWidergren 11678 584992 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud||{{sc|gillet avslutas.}}|55}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close| De glänsande sköldarna. Där var på bänken Lätt skönjbar över ädlingen 1245 <<< Hans hjälm, hög i striden, hans ringbrynja Och väldiga spjut. Det var deras sed, Att de voro ständigt rustade till strid Hemma och i härfärd, båda delarna, Så ofta som behovet fogade sig så 1250 <<< För deras furste: detta krigsfolk var gott.}} {{linje|5em}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> l4ukftfch7vd7f4sxje7f3a9ibbv7es 104 197122 585034 584718 2025-01-03T11:13:25Z Gottfried Multe 11434 585034 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude><section begin="Till tolkningen af Nordens äldsta runeinskrifter." /> <h2 align=center style="border: none">Till tolkningen<br><small>af</small><br>Nordens äldsta runeinskrifter.</h2> {{c|Af}} {{c|<b><i>Viktor Rydberg.</i></b>}} Sedan George Stephens i sitt storartade verk ”The Old Northern Runic Monuments of Scandinavia and England” skänkt vetenskapen en med största omsorg åstadkommen urkundbok öfver de äldre runeinskrifterna, har en granskning af dessa kunnat börja med något hopp om att ljus efter hand skall spridas öfver deras språkformer och sakinnehåll. Hindren, som härvid möta, äro dock många och särskildt med afseende på den blekingska gruppen af äldre runstenar sådana, att mer än en af våra språkmän och runkännare uttalat misströstan om möjligheten att här i alla stycken komma till målet. Under dylika förhållanden är det endast i sin värma för saken författaren till dessa rader eger sin ursäkt för att han vågar uttala några egna meningar i detta ämne. De gälla tre af dessa äldre rustenar: Björketorpstenen i granskapet af byn Leråkra i Medelstads härad, Blekinge, Stentoftestenen vid Sölvesborg och Tanumstenen i norra Bohuslän. <h3 align=center>1. Björketorpstenen</h3> (Pl. 6 och 7). Denna minnesvård är ristad med följande mynder, som professorerne Stephens och Bugge läsa på nedanstående sätt: <i>1:sta raden:</i> {|align="center" |- |align="center" valign="top"|1&nbsp; |align="center"|2&nbsp; |align="center"|3&nbsp; |align="center"|4&nbsp; |align="center"|5&nbsp; |align="center"|6&nbsp; |align="center"|7&nbsp; |align="center"|8&nbsp; |align="center"|9&nbsp; |align="center"|10 |align="center"|11 |align="center"|12 |align="center"|&nbsp; |- |align="center" valign="top"|ᛲ |align="center"|ᚼ |align="center"|ᛉ |align="center"|ᚦ |align="center"|ᚼ |align="center"|ᛏ |align="center"|ᛒ |align="center"|ᚼ |align="center"|ᚱ |align="center"|ᚢ |align="center"|ᛏ |align="center"|ᛉ ||&nbsp; |- |align="center" valign="top"|S |align="center"|Æ |align="center"|A |align="center"|Th |align="center"|Æ |align="center"|T |align="center"|B |align="center"|Æ |align="center"|R |align="center"|U |align="center"|T |align="center"|A |align="left"|<i>Stephens.</i> |- |align="center" valign="top"|S |align="center"|A |align="center"|''R'' |align="center"|Th |align="center"|A |align="center"|T |align="center"|B |align="center"|A |align="center"|R |align="center"|U |align="center"|T |align="center"|''R'' |align="left"|<i>Bugge.</i> |- |} {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> jgcr28udoc0gpa72i1xj5vhj92cspip 104 197152 584993 584891 2025-01-02T13:41:21Z PWidergren 11678 584993 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|30|{{sc|unferð yttrar sig}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| » Då uppsökte han de ärorika Scyldingarnes, »Syddanernas folk över vågornas svall. 465 <<< »Just då rådde jag över danernas folk »Och innehade ung det vida riket, »Hjältarnes borg; då var Heregar död, »Min äldre broder, Healfdenes son, »Ej mer i livet; han var bättre än jag 470 <<< »Sedan bilade jag denna fejd med skatter; »Jag sände till Wylfingarne över vattnets rygg »Gamla smycken; han svor mig eder. »Sorg i mitt sinne är mig att säga »Till vem det vara må, vilken våldsam fiendskap 475 <<< »Och nesa Grendel berett mig i Hjort »Med sina hätska anslag. Min krigarehop, »Min salsskara har smält samman; ödet har bortsopat dem »I Grendels fasansfulla våld; men Gud kan lätt »Hejda den djärve fienden i hans dåd. 480 <<< »Rätt ofta hava, druckna av öl, »Kämparne lovat vid dryckeskannan »Att i ölsalen vilja bida »Striden mot Grendel med svärdseggarnas fasor. »Då var denna hirdens mjödsal blodfärgad 485 <<< »Vid morgontiden, då dager lyste, »Varje bänktilja övergjuten med blod. »Så mycket färre trogna ägde jag, »Dyra kämpar, som dem döden bortryckt. »Sitt nu ned till gästabudet och ''tänk'' i tid 490 <<< »På segerära åt männen, som din håg bjuder!» Sedan gavs de samlade götamännen Plats på en bänk uti ölsalen; Dit gingo de tappre, de mycket stolte Att sätta sig ned. En sven passade upp, 495 <<< Bar i handen en sirad ölkanna, Iskänkte den klara drycken. Skalden sjöng stundom}}<noinclude> <references/></noinclude> h161sef2mrnuso8tkvovamsnsxqcotb 104 197220 584994 584884 2025-01-02T13:42:06Z PWidergren 11678 584994 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|36|{{sc|götarne vila}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=stanza|end=follow| Sedan gick Hroðgar, Scyldingarnes furste, Men sin kämpaskara ut ur salen. Stridsfursten ville söka vilan 665 <<< Hos drottning Wealhtheow. Härlighetens konung<ref>Gud.</ref> Hade mot Grendel, som männen sport, Utställt en salsvakt, höll särskild vård Om danernas furste, vakt emot jätten. Ja, fast förtröstade götarnes hövding 670 <<< På sitt mod och sin kraft, på skaparens huldhet. Han tog då av sig sin järnbrynja, Sin hjälm av huvudet, räckte sitt sirade svärd, Det yppersta stål, åt en tjänare Och bad honom förvara stridsrustningen. 675 <<< Sedan talade den gode göten Beowulf Några stolta ord, innan han steg i bädden: »Ej räknar jag mig ringare i hjältekraft »Och stridsbedrifter än den där Grendel. »Därför vill jag icke med svärd döda honom, 680 <<< »Taga hans liv, även om jag kan det. »Han känner ej sådana fördelar som att ge slag tillbaka, »Sönderhugga skölden, så stark han än är »I nidingsdåd; utan vi skola i natt »Bägge sakna svärd, om han vågar söka 685 <<< »Strid utan vapen; och sedan tilldöme »Den vise Gud, den helige herren, »Äran åt den sidan, som honom gott synes!» Sedan lade sig den tappre, huvudkudden mottog Jarlens anlete, och kring honom lutade sig 690 <<< Mången rask sjöman till vila i salen. Ingen av dem trodde, att han någonsin skulle Återkomma därifrån till sitt kära hem, Sitt folk och skyddsborgen, där han blivit uppfödd; Ty de hade sport, att en blodig död}}<noinclude> <references/></noinclude> gj4ll242egd10szsonzvaraoxq4p76u 104 197223 584995 584890 2025-01-02T13:42:27Z PWidergren 11678 584995 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|38|{{sc|grendel anfaller beowulf.}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| 725 <<< Trädde fienden in på det brokiga golvet, Gick vildsint fram. Ur hans ögon stod En vidrig glans, snarlik en eldslåga. I huset såg han många kämpar, En skara av fränder sova tillsammans, 730 <<< Manliga hjältar; då log hans sinne. Den hemske skräckbringaren tänkte, att han skulle, Innan dagen komme, skilja vars och ens Liv från kroppen, nu då han fått hopp Om en riklig måltid. Men ej längre ville ödet, 735 <<< Att han skulle få taga flera människor Efter denna natt. Hygelacs starke Frände såg då huru illdådaren Ärnade anbringa sina våldsamma tag. Skräckbringaren ville ej dröja, 740 <<< Utan tog raskt första gången En sovande man, slet sönder honom ostörd, Bet i benhöljena<ref>Musklerna.</ref>, drack blodet ur ådrorna, Svalde bit efter bit; snart hade han Helt och hållet förtärt den döde mannen, 745 <<< Hans fötter och händer. Han gick närmare fram Och fattade sedan med handen den modige Kämpen i bädden, sträckte sin hand Fram emot fienden, som strax tog emot Det lömska anfallet och stödde sig mot armen. 750 <<< Snart kunde illdådens herde märka, Att han ej träffat uti midgård, På jordens sköte, hos någon annan Starkare handtag. Han vart då rädd I hugen, men kunde ej mera fly därifrån. 755 <<< Han tänkte komma undan, ville fly till sitt gömsle, Söka djävlarnes sällskap; ej var hans göra här Sådant som han förut havt i sina livsdagar.}}<noinclude> <references/></noinclude> ifi8s8r7f5jspvt62tbjmuxrg8f3hgn 104 197229 584996 584897 2025-01-02T13:42:41Z PWidergren 11678 584996 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|men övermannas.}}|39}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| Då mindes Hygelacs ''modige'' frände Sitt aftontal och reste sig i hela sin längd, 760 <<< Tog fast i honom. Fingrarna knakade; Jätten strävade utåt, jarlen steg längre fram. Den beryktade varelsen ville fly vidare, Vart han än kunde och bort därifrån Till träskets gömslen: han kände fiendens fasta 765 <<< Grepp om sina fingrar. Det var en usel färd, Som illdådaren styrt till Hjort. Hirdsalen dånade; för alla de djärva Danajarlar, som bodde i borgen, Vart ölet bittert<ref>Antingen egentligt: ’det öl de druckit kändes bäskt’, eller figurligt: ’de fingo en bitter bägare att tömma’.</ref>; vreda kämpade 770 <<< De två om salen. Huset dånade, Och stort under var, att denna vinsal Höll stånd mot kämparne, att den fagra byggnaden Ej föll till marken; utan så fast var den Innan- och utantill konstrikt hopsmidd 775 <<< Med band av järn. Från underlaget bröts, Där fienderna kämpade, så har jag sport, Mången mjödbänk, smyckad med guld. Det trodde ej förr Scyldingarnes stormän, Att det någonsin skulle stå i någon människas makt 780 Att nedriva det härliga, hornprydda huset, Med svek förstöra det, om ej lågans famn Skulle svälja det i rök. Ett alldeles oerhört Dån uppstod; hemsk fasa Grep var och en av nord-danerna, 785 Som från muren hörde verop, Hörde Guds vedersakare sjunga sin fasansfulla, Segerlösa sång, den vid helvetet fjättrade}}<noinclude> <references/></noinclude> lf5t6ao07i0n8sxftyl3zn1fjp915eu 585004 584996 2025-01-02T13:49:00Z PWidergren 11678 585004 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|men övermannas.}}|39}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| Då mindes Hygelacs ''modige'' frände Sitt aftontal och reste sig i hela sin längd, 760 <<< Tog fast i honom. Fingrarna knakade; Jätten strävade utåt, jarlen steg längre fram. Den beryktade varelsen ville fly vidare, Vart han än kunde och bort därifrån Till träskets gömslen: han kände fiendens fasta 765 <<< Grepp om sina fingrar. Det var en usel färd, Som illdådaren styrt till Hjort. Hirdsalen dånade; för alla de djärva Danajarlar, som bodde i borgen, Vart ölet bittert<ref>Antingen egentligt: ’det öl de druckit kändes bäskt’, eller figurligt: ’de fingo en bitter bägare att tömma’.</ref>; vreda kämpade 770 <<< De två om salen. Huset dånade, Och stort under var, att denna vinsal Höll stånd mot kämparne, att den fagra byggnaden Ej föll till marken; utan så fast var den Innan- och utantill konstrikt hopsmidd 775 <<< Med band av järn. Från underlaget bröts, Där fienderna kämpade, så har jag sport, Mången mjödbänk, smyckad med guld. Det trodde ej förr Scyldingarnes stormän, Att det någonsin skulle stå i någon människas makt 780 <<< Att nedriva det härliga, hornprydda huset, Med svek förstöra det, om ej lågans famn Skulle svälja det i rök. Ett alldeles oerhört Dån uppstod; hemsk fasa Grep var och en av nord-danerna, 785 <<< Som från muren hörde verop, Hörde Guds vedersakare sjunga sin fasansfulla, Segerlösa sång, den vid helvetet fjättrade}}<noinclude> <references/></noinclude> kt4auziev1um8k9u3r9ceb80h115zix 104 197230 584997 584898 2025-01-02T13:42:56Z PWidergren 11678 584997 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|40|{{sc|grendel flyr.}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| Klaga sin smärta. Honom höll för fast Den som bland människor var den starkaste 790 <<< I de dagarna av detta livet. På intet villkor ville jarlarnes värn Låta den mordiske gästen få gå med livet Och ansåg icke hans levnadsdagar Nyttiga för någon. Där svängde mången 795 <<< Av Beowulfs män sitt gamla svärd, Ville värna den frejdade furstens, Hövdingens liv, om så de kunde. De visste det ej, de tappre krigarne, Då de kämpade denna strid 800 <<< Och ville hugga den skuldbelastade fienden På alla håll och nå hans själ, Att intet det bästa stål på jorden, Ingen klinga ville bita på honom; Ty han hade genom trolldom gjort sig hård emot alla 805 <<< Segervapens eggar. Ömkligt skulle Hans levnads slut bliva den dagen Av detta livet och den främmande gasten Fara fjärran i fiendernas våld. Då kunde märka han som förut 810 <<< Med fröjd i hågen övat många illdåd Mot människosläktet — han var fiende till Gud —, Att hans kropp icke ville följa honom, Utan Hygelacs modige frände Höll honom med sin hand: den enes liv 815 <<< Var den andre okärt. Kroppssmärta led Den hemske skräckbringaren: på hans axel skönjdes Ett oläkligt sår; senorna sprungo, Benhöljena knakade. Stridsära vart Given Beowulf; dödssjuk måste}}<noinclude> <references/></noinclude> hyj7c5d8qpk6s11xr7avminygg4xgep 104 197231 584998 584900 2025-01-02T13:43:12Z PWidergren 11678 584998 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|stympad och döende.}}|41}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|820 <<< Grendel fly därifrån till träskets stränder, Söka sitt glädjelösa hem. Han visste fullväl, Att hans levnads slut nu hade kommit, Hans dagars tal. Alla daners önskan Blev nu uppfylld genom denna stridsstorm. 825 <<< Den vise och tappre, som kommit från fjärran, Hade då rensat Hroðgars sal, Frälst den från fiendskap. Han gladde sig åt nattarbetet Och sin hjälteära. Götarnes hövding Hade hållit sitt ord till öst-danerna 830 <<< Och även avhjälpt allt det lidande, Den smygande sorg, som de förut lidit Och i sin stora nöd hade måst tåla, En stor nesa. Som uppenbart tecken Framlade kämpen Grendels arm, 835 <<<Hand och axel — allt vad som hörde Till Grendels grepp — under det vida taket. Sedan samlades om morgonen, såsom jag sport, Mången kämpe kring tronsalen. Hövdingarne kommo från fjärran och nära 840 <<< Vida vägar att skåda undret, Den ledes spår. Hans levnads slut Tycktes ej smärtsamt för någon man Bland dem som skådade den ärelöses steg, Huru, trött i sinnet, övervunnen i striden, 845 <<< Flyende och livdömd, han burit dödsspår Bort därifrån till sjötrollens hem. Där var vattenytan svallande av blod, En hemsk virvel, helt upprörd, Sjöd av svärdsblod, av heta blodvågor; 850 <<< Den dödsvigde ''dök'' ned och lade glädjelös Ned sitt liv, sin hedniska själ I träskets fristad, där helvetet mottog honom.}}<noinclude> <references/></noinclude> 7cupzuw82s96ph2xdljcqr543lw2564 104 197232 584999 584901 2025-01-02T13:43:27Z PWidergren 11678 584999 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|42|{{sc|segern firas}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| Därifrån återvände de gamle hirdmännen Och mången ung efter glädjerik färd. 855 <<< Från sjön redo de modige männen På ljusa hästar. Där blev talat Om Beowulfs ära: ofta sade mången, Att i norr och söder vid de tvenne haven, På den vida jorden ingen annan 860 <<< Sköldbärare under himlens vidd Vore bättre och mera värd att härska. Dock nedsatte de ingalunda sin vän och herre, Den blide Hroðgar, utan det var en god konung. Stundom läto de stridsberömde 865 <<< Sina ljusa hästar löpa i kapp, Där landsvägarna tycktes dem fagra Och välkända; stundom var det En konungens hirdman, höljd utav lov, Som mindes sånger och en hel mängd 870 <<< Av gamla sagor och nu fann nya Och sanna ord. Han började nämligen Vist ordna<ref>D. v. s. I vers skildra.</ref> Beowulfs företag Och skickligt tälja konstrikt tal Med växlande ord. Han kvad också 875 <<< Rätt mycket okänt, som han hört sägas Om Sigemund och hans bragder, Välsingens kamp, hans vida färder, Hans fejd och brott, som människors barn Ej noga kände, utom Fitela<ref>Sinfjötle i den nordiska sagan. I denna är det, som bekant, Sigmunds son Sigurd, som dödar ormen.</ref> jämte honom, 880 <<< Då morbrodern ville omtala något dylikt För sin systerson, såsom de alltid voro Fasta vapenbröder i varje strid. Men svärd hade de fällt en hel mängd Av jättesläktet. Ej liten ära}}<noinclude> <references/></noinclude> sbvnpqvkg89qpcey9xkhuf3hbq13ue3 104 197274 585000 584972 2025-01-02T13:43:40Z PWidergren 11678 585000 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|med saga och sång.}}|43}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| 885 <<< Upprann för Sigemund efter hans dödsdag, Sedan den stridshårde dödat ormen, Skattens vårdare: ensam vågade Ädlingens son det djärva dådet Under den grå klippan: ej var Fitela med honom. 890 <<< Dock lyckades det honom med svärdet genomborra Den underbara ormen, så att det dråpliga stålet Stod fast i väggen: draken fick banesår. Skräckbringaren<ref>Sigemund.</ref> hade genom mandom vunnit, Att han fick nyttja efter eget behag 895 <<< Ormens ringskatt: sonen till Väls Lastade en farkost, bar i skeppets sköte De glänsande smyckena; ormen smälte i hettan. Bland vandrande hjältar var denne, kämparnes värn, Mest frejdad vida bland människosläktet 900 <<< För sina bragder: därför växte hans rykte. — Sedan Heremods kraft och mandom I striden sjunkit, vart han inom kort Svekfullt utlämnad till jutarne, I fiendernas våld. Honom hade sorgens svall 905 <<< Alltför länge förlamat. Han blev för sina män, För alla ädlingar en källa till livssorg, Och ofta beklagades i forna tider Den tappres färd av mången vis man, Som av honom hoppats hjälp i olyckorna, 910 <<< Och att detta furstebarn skulle få växa och övertaga Sin faders värdighet, vård om folket, Skatt och skyddsborg, hjältarnes rike, Scyldingarnes arvland. Hygelacs släkting<ref>Beowulf.</ref> Var då kärare för alla vänner,}}<noinclude> <references/></noinclude> mf0uonkh58zcjd708v5idcbwsteripm 585005 585000 2025-01-02T13:49:51Z PWidergren 11678 585005 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|med saga och sång.}}|43}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| 885 <<< Upprann för Sigemund efter hans dödsdag, Sedan den stridshårde dödat ormen, Skattens vårdare: ensam vågade Ädlingens son det djärva dådet Under den grå klippan: ej var Fitela med honom. 890 <<< Dock lyckades det honom med svärdet genomborra Den underbara ormen, så att det dråpliga stålet Stod fast i väggen: draken fick banesår. Skräckbringaren<ref>Sigemund.</ref> hade genom mandom vunnit, Att han fick nyttja efter eget behag 895 <<< Ormens ringskatt: sonen till Väls Lastade en farkost, bar i skeppets sköte De glänsande smyckena; ormen smälte i hettan. Bland vandrande hjältar var denne, kämparnes värn, Mest frejdad vida bland människosläktet 900 <<< För sina bragder: därför växte hans rykte. — Sedan Heremods kraft och mandom I striden sjunkit, vart han inom kort Svekfullt utlämnad till jutarne, I fiendernas våld. Honom hade sorgens svall 905 <<< Alltför länge förlamat. Han blev för sina män, För alla ädlingar en källa till livssorg, Och ofta beklagades i forna tider Den tappres färd av mången vis man, Som av honom hoppats hjälp i olyckorna, 910 <<< Och att detta furstebarn skulle få växa och övertaga Sin faders värdighet, vård om folket, Skatt och skyddsborg, hjältarnes rike, Scyldingarnes arvland. Hygelacs släkting<ref>Beowulf.</ref> Var då kärare för alla vänner,}}<noinclude> <references/></noinclude> fqctldgb5yqye4kwrdpnbuafhxctbp4 104 197275 585001 584973 2025-01-02T13:43:56Z PWidergren 11678 585001 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|44|{{sc|hroðgar tackar}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|915 <<< För människosläktet: över den förre kom sveket<ref>Såsom motsats till Beowulf framställes Heremod, en dansk konung, som, i början lovande och framstående, sedermera blev övermodig och tyrannisk samt av sitt folk förråddes eller måste fly till landets fiender. </ref>. — Stundom tillryggalade de i kapp på sina hästar De ljusa vägarna. Då hade morgonljuset Hastigt skjutit fram. Mången tapper Tjänare gick till den höga salen 920 <<< Att se stridsundret; även konungen själv, Ringskatternas vårdare, trädde, ärorik Och högt frejdad, med stort följe Ur frustugan, och med honom gick Hans gemål mjödstigen, ledsagad av tärnor. 925 <<< Hroðgar talade — han gick till salen, Ställde sig vid en pelare, såg på det guldsmyckade, Höga taket och Grendels hand —: »Den allsmäktige vare genast tackad »För denna åsyn! Mycket ont och sorgligt 930 <<< »Har jag lidit av Grendel: städse kan Gud verka, »Härlighetens herde, under efter under. »Det var ej länge sedan, som jag ej hoppades »I hela mitt liv få någon bot »För mina olyckor, när det yppersta 935 <<< »Bland alla hus stod stänkt av stridsblod, — »En olycka, som vida bortskrämt alla stormän, »Som icke hoppades någonsin kunna »Värja männens härskareborg »Mot leda gastar. Nu har en hirdman 940 <<< »Genom herrens makt utfört en bragd, »Som vi alla förut ej kunde med vår klokhet »Sätta i verket. Ja, det kan verkligen}}<noinclude> <references/></noinclude> a8w64jmizvahm542wz48s0envc0cbly 104 197276 585002 584974 2025-01-02T13:44:12Z PWidergren 11678 585002 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|beowulf för bragden.}}|45}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| »Den kvinna, som fött denne son i världen, »Säga, om ännu hon finnes i livet, 945 <<< »Att den evige skaparen varit henne huld »Vid barnsbörden. Nu vill jag i livet »Älska dig, Beowulf, såsom en son, »Du den bäste av män! Bevara hädanefter väl »Denna nya frändskap! Ej skall du i världen 950 <<< »Behöva sakna något, som ligger i min makt. »Rätt ofta har jag hedrat som lön för mindre bragd »Med dyrbara skatter en ringare kämpe, »Sämre i striden. Du har själv åstadkommit »Genom dina bragder, att din ''ära'' skall leva 955 <<< »Ständigt i livet. Den allsmäktige vedergälle »Dig med goda gåvor, såsom han hittills gjort!» Ecgtheows son Beowulf talade: »Vi ha utkämpat detta hjältedåd »Med stor glädje, djärvt prövat på 960 <<< »Den okändes styrka. Helst skulle jag velat, »Att du hade fått se honom själv, »Den rustade fienden, trött till döden. »Jag ville snabbt fjättra honom »Med hårda nävar på dödsbädden, 965 <<< »Så att han skulle ligga i dödskval »Under mitt tag, om ej hans kropp glidit undan. »Jag kunde icke, då ej skaparen ville det, »Hindra hans gång: så fast höll jag icke »Dödsfienden; utan denne var alltför 970 <<< »Stark på foten. Dock lämnade han kvar, »För att rädda livet, såsom spår sin hand, »Arm och axel; likväl fick icke »Den eländige mannen någon hjälp därav. »Ej längre lever missdådaren, 975 <<< »Hemsökt för sina synder, utan honom har smärtan »Under tvingande grepp hårt omsnärt}}<noinclude> <references/></noinclude> 4yxukyrnrmrcc8yjrx2rgsd4v05xbpu 104 197284 584987 2025-01-02T11:59:56Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584987 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|50|{{sc|daner och friser}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| 1095 <<< »Så slöto de högtidligt å ömse sidor »Fast fredsfördrag. Finn bekräftade »För Hengest med eder, kraftigt och okränkbart, »Att han skulle hålla i ära efter stormännens råd »De olyckliga spillrorna, och ingen man där 1100 <<< »Med ord eller dåd bryta fördraget »Eller någonsin bakslugt omnämna detta, »Att de dock följde sin ringutdelares<ref>Danernas ringutdelare = Hnäf; dennes baneman = Finn.</ref> baneman, »Herrelöse, då de så måste. »Om då någon friser med utmanande tal 1105 <<< »Väckte minnet av dödshatet, »Skulle svärdets egg ''straffa'' detta. »Eden avlades, och glänsande guld »Lyftes ur skatten. Här-scyldingarnes »Bäste kämpe<ref>Hnäf.</ref> var redo för bålet. 1110 <<< »Lätt skönjbara voro på detta bål »Den blodbestänkta brynjan, ett guldbeslaget vildsvin »Av hårt järn samt mången ädling, »Död av sina sår: ej få föllo på valplatsen. »Då lät Hildeburg åt lågan överlämna 1115 <<< »På Hnäfs bål sin egen son, »Bränna hans kropp, lägga den på bålet. »Den arma modern sörjde vid hans skuldra »Med klagande ord. Kämpen besteg bålet. »Mot molnen virvlade den största bland liklågor, 1120 <<< »Susade framför högen; huvudena smälte, »Sårens portar brusto, då blodet sprang ut »Ur leda bett<ref>= sår.</ref> på kroppen. Den glupskaste av andar, »Lågan svalde alla, som striden där bortryckt »Av båda folken; deras kraft var förbi.}}<noinclude> <references/></noinclude> fcnahwc6tnarybzdm0cxvr48i7ystik 585003 584987 2025-01-02T13:45:05Z PWidergren 11678 585003 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|50|{{sc|daner och friser}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| 1095 <<< »Så slöto de högtidligt å ömse sidor »Fast fredsfördrag. Finn bekräftade »För Hengest med eder, kraftigt och okränkbart, »Att han skulle hålla i ära efter stormännens råd »De olyckliga spillrorna, och ingen man där 1100 <<< »Med ord eller dåd bryta fördraget »Eller någonsin bakslugt omnämna detta, »Att de dock följde sin ringutdelares<ref>Danernas ringutdelare = Hnäf; dennes baneman = Finn.</ref> baneman, »Herrelöse, då de så måste. »Om då någon friser med utmanande tal 1105 <<< »Väckte minnet av dödshatet, »Skulle svärdets egg ''straffa'' detta. »Eden avlades, och glänsande guld »Lyftes ur skatten. Här-scyldingarnes »Bäste kämpe<ref>Hnäf.</ref> var redo för bålet. 1110 <<< »Lätt skönjbara voro på detta bål »Den blodbestänkta brynjan, ett guldbeslaget vildsvin »Av hårt järn samt mången ädling, »Död av sina sår: ej få föllo på valplatsen. »Då lät Hildeburg åt lågan överlämna 1115 <<< »På Hnäfs bål sin egen son, »Bränna hans kropp, lägga den på bålet. »Den arma modern sörjde vid hans skuldra »Med klagande ord. Kämpen besteg bålet. »Mot molnen virvlade den största bland liklågor, 1120 <<< »Susade framför högen; huvudena smälte, »Sårens portar brusto, då blodet sprang ut »Ur leda bett<ref>= sår.</ref> på kroppen. Den glupskaste av andar, »Lågan svalde alla, som striden där bortryckt »Av båda folken; deras kraft var förbi. {{Tomrad}}}}<noinclude> <references/></noinclude> nivhd8pi78pzc4grm74guwjlaqd429y 104 197285 584988 2025-01-02T12:05:53Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584988 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||I STRID OCH FRID.|51}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| 1125 <<< »Sedan gingo kämparne, som mist sina vänner, »Att uppsöka sina bostäder och se Frisland, »Hemmen och härskareborgen. Hengest bodde »Då ännu hos Finn över den blodiga vintern »''Utan någon söndring''<ref>Eller: med vilande tapperhet.</ref>: tänkte på hembygden, 1130 <<< »Fastän han ej kunde skjuta ut i havet »Den ringade stäven, — havet upprördes av stormen, »Kämpade med vinden; vintern omslöt vattnet »Med isfjättrar, — till dess ett nytt år »Kom till gårdarna, som det ännu gör, 1135 <<< »Det klara väder, som ständigt kommer »I sinom tid. Då var vintern förbi, »Jordens barm fager. Den främmande gästen »Längtade från gårdarna; han tänkte dock mera »På hämnd för sitt lidande än på sjöresan, 1140 <<< »Om han skulle kunna åstadkomma en sammanstötning »Och i denna hågkomma jutarnes söner, »Om blott han ej bröte mot världens ordning.<ref> D. v. s. mot givna eder.</ref> »Då lade Hunlafs son i hans sköte »Stridens glans, det yppersta av svärd;<ref>En uppfordran till hämnd.</ref> 1145 <<< »Dess eggar voro kända bland jutarne. »Också drabbade sedan bitter svärdsdöd »Den djärve Finn i hans eget hem, »Då Guðlaf och Oslaf efter sjöresan<ref>Till Danmark för att hämta nytt manskap.</ref> »Klagade sin sorg, det hätska angreppet, 1150 <<< »Tillvitade honom sina olyckor: ej kunde ''deras oro'' »Styra sig i bröstet. Då rödfärgades salen »Av fienders lik; Finn dödades,}}<noinclude> <references/></noinclude> 7ot79sjdzc0u2ma611745ld53cg561q 104 197286 584989 2025-01-02T12:50:54Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584989 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|52|{{sc|drottningen talar}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| »Konungen bland sin hird, och drottningen rövades. »Scyldingarnes skyttar förde till skeppen 1155 <<< »Landskonungens hela bohag, »De smycken och juveler, som de kunde finna »I Finns hem. På havets stråt »Förde de sedan den ädla kvinnan » Till danernas folk.» Så slutade kvädet, 1160 <<< Sjunget till harpan. Sedan höjde sig jublet Högljutt från bänkarna: svenner ihällde Vin ur konstrika kärl. Då kom Wealhtheow gående fram Under ett gyllene pannband dit där de båda gode, Farbror och brorson,<ref>Konung Hroðgar och Hroðdulf (Rolf Krake).</ref> suto. Då rådde ännu fred 1165 <<< Och tro emellan dem. Där satt ock talaren Unferð Vid Scyldingafurstens fötter: alla tilltrodde hans sinne Att äga stort mod, fastän han ej varit ärlig mot sina fränder I svärdseggarnas lekar. Då sade Scyldingarnes drottning: »Tag denna bägare, min herre och konung, 1170 <<< »Du skatt-utdelare, hell vare dig, »Männens guldvän, och tala till götarne »Hulda ord: så skall mannen göra! »Var blid mot götarne och tänk på gåvor; »Nära och fjärran har du nu ''fred''. 1175 <<< »Man har sagt mig, att du ville hålla »Hjälten som en son. Den strålande ringsalen »Hjort är rensad: giv, medan du kan, »Många belöningar och lämna dina söner »Folk och rike, då du skall bort att skåda 1180 <<< »Skaparens skickelse. Jag känner min}}<noinclude> <references/></noinclude> 7fd9vpdukdwucabr5i3fms8zgujalhh 104 197287 584990 2025-01-02T13:00:41Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584990 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|till hrodgar.}}|53}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|»Blide Hroðulf, att han vill hålla »Dessa ynglingar i ära, om, Scyldingavän! »Du förr än han lämnar denna värld. »Jag hoppas, att han skall med godhet vedergälla 1185 <<< »Bådas våra barn, om han minnes all »Den huldhet vi förut visat honom som barn »Efter hans önskan och till hans ära.» Sedan vände hon sig till den bänk, där hennes söner, Hreðric och Hroðmund, och kämparnes unga 1190 <<< Söner suto samman; där satt den gode Göten Beowulf bredvid de två bröderna. Till honom bars en bägare och framsades En vänlig inbjudning, huldrikt erbjöds Virat guld, tvänne armsmycken, 1195 <<< En ringbrynja och den största halsring, Som jag någonsin sport på jorden. Ej har jag hört talas om någon bättre skatt Bland hjältar under himlen, sedan Hama förde Till den glänsande borgen Brosinga-halsbandet, 2000 <<< Det strålande smycket. Han flydde undan Eormenrics försåt, valde evigt liv.<ref>Blev omvänd eller gick i kloster. Heimer (Aslögs fosterfader), Brisinga-men (Frejas smycke) och Jörmunrekr (ostgoternas konung) omtalas även i nordiska sagor.</ref> Denna ring hade göten Hygelac, Svertings sonson, för sista gången, Då han under fälttecknet skyddade skatterna, 1205 <<< Värnade stridsbytet. Honom bortryckte ödet, Sedan han av övermod utstått nöd Och strid med friserna. Den mäktige fursten Bar smyckena, ädelstenarna Över vågornas bäcken, men stupade under skölden.}}<noinclude> <references/></noinclude> 7pk2zercx6dt1be1s2w3lu5tq1yugcx 585006 584990 2025-01-02T13:51:05Z PWidergren 11678 585006 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|till hrodgar.}}|53}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow|»Blide Hroðulf, att han vill hålla »Dessa ynglingar i ära, om, Scyldingavän! »Du förr än han lämnar denna värld. »Jag hoppas, att han skall med godhet vedergälla 1185 <<< »Bådas våra barn, om han minnes all »Den huldhet vi förut visat honom som barn »Efter hans önskan och till hans ära.» Sedan vände hon sig till den bänk, där hennes söner, Hreðric och Hroðmund, och kämparnes unga 1190 <<< Söner suto samman; där satt den gode Göten Beowulf bredvid de två bröderna. Till honom bars en bägare och framsades En vänlig inbjudning, huldrikt erbjöds Virat guld, tvänne armsmycken, 1195 <<< En ringbrynja och den största halsring, Som jag någonsin sport på jorden. Ej har jag hört talas om någon bättre skatt Bland hjältar under himlen, sedan Hama förde Till den glänsande borgen Brosinga-halsbandet, {{rättelse|2000|1200}} <<< Det strålande smycket. Han flydde undan Eormenrics försåt, valde evigt liv.<ref>Blev omvänd eller gick i kloster. Heimer (Aslögs fosterfader), Brisinga-men (Frejas smycke) och Jörmunrekr (ostgoternas konung) omtalas även i nordiska sagor.</ref> Denna ring hade göten Hygelac, Svertings sonson, för sista gången, Då han under fälttecknet skyddade skatterna, 1205 <<< Värnade stridsbytet. Honom bortryckte ödet, Sedan han av övermod utstått nöd Och strid med friserna. Den mäktige fursten Bar smyckena, ädelstenarna Över vågornas bäcken, men stupade under skölden.}}<noinclude> <references/></noinclude> 0sm6bxyfzjey27b00u1q6oyg5mpzmz3 104 197288 584991 2025-01-02T13:18:25Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 584991 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|54|{{sc|en dyrbar gåva.}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| 1210 <<< I frankernas våld kom då konungens lik, Hans bröstbeklädnad och även denna ring: Sämre kämpar plundrade de döde Efter slaktningen; götamännen Lågo på valplatsen. — Salen fylldes av sorl. 1215 <<< Wealhtheow talade och sade inför skaran: »Bär med lycka denna ring, käre Beowulf, »Du unge kämpe! och begagna denna brynja »(De äro stora skatter) och gå framåt! »Visa din kraft och var vänlig i råd 1220 <<< »Mot dessa ynglingar! Jag skall ej glömma din lön. »Du har bragt det därhän, att nära och fjärran »I alla tider män skola ära dig »Lika vida som havet omsluter »Blåsiga strandhöjder. Var, så länge du lever, 1225 <<< »Lycklig, o ädling! Jag unnar dig väl »De rika skatterna. Bliv för min son »En hjälp i dåd, du som lever i glädje! »Här äro alla jarlar trofasta mot varandra, »Vänliga till sinnes, tillgivna sin furste; 1230 <<< »Männen äro villiga, krigsfolket helt redo, »Hirdmännen dryckesglada. Gören som jag beder!» Gick så till sin plats. Där var ett utsökt gille, Männen drucko vin; de kände icke Det grymma öde, som drabbat mången 1235 <<< Ibland jarlarne. Sedan kom aftonen, Och den mäktige Hroðgar gick till vila Uti sin boning. En mängd jarlar Vaktade huset, som de ofta gjort förut, Bortflyttade bänkarna, överallt breddes 1240 <<< Bäddar och bolstrar. En av öltjänarne Lutade sig mot bädden, hemfallen åt döden. Vid sina huvuden satte krigarne}}<noinclude> <references/></noinclude> tsznotmguygy2k957s38vbsnczuvnwt 104 197289 585007 2025-01-02T14:17:22Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240988/FULLTEXT01.pdf 585007 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||239}}</noinclude>ARAGE för ARGE, <i>argi,</i> pres. konj. 3 pers. plur. af <i>arga, göra ondt, uppreta, skrämma.</i> Jämför isl. <i>argr, rädd, omanlig.</i> UFALA-HAL, <i>úfalla-hal, olycksmenniska,</i> ackus. sing. Sammansatt af <i>úfall, olycka,</i> och <i>halr, man;</i> äfven: <i>en till Hels boning dömd menniska.</i> HAD''R'', <i>Haðr,</i> personifikation af <i>háð</i> n., <i>hån.</i> OAG, <i>ok, og, och.</i> Ordet förekommer på runstenarne i de mest skiftande former. HAID''R'', <i>Heitr,</i> personifikation af <i>heit</i> n., <i>hot.</i> RUNO RONU, <i>rúnu runnu. Rúnu</i> dativ af <i>rúna. Runnu</i> imp. ind. pl. af <i>renna, släppa lös, låta löpa, sätta i fart, hetsa.</i> Jämför <i>hundum renna. Rúnu renna</i> kan här hafva dubbel mening: <i>utarbeta kraftrunan</i> och <i>hetsa henne, släppa henne lös</i> mot grafrånaren. Man kan också dela RUNOR ONU, <i>rúnar unnu,</i> der <i>unnu</i> är imp. ind. pl. af <i>vinna, utföra, verkställa, arbeta, utarbeta,</i> hvilket gifver lika god mening. Men då det andra R i ordningen å runstenen är tecknadt ᚱ, ej ᛉ finale, och då <i>rúna</i> förut å Björketorpstenen förekommer med pluralformen <i>rúnar,</i> ej <i>rúnor</i> — former, som för öfrigt nyttjats samtidigt i samma bygd — torde den förra delningen vara att föredraga, helst uttrycket genom henne får mer af den poetiska hållning, som inskriftens slutformel eger. På stenens andra sida: UThARABASBA, <i>úþrapa-spá,</i> sammansatt ord af <i>úþrap, sannfärdigt tal,</i> motsatsen till <i>þrap, löst tal,</i> samt <i>spá, spådom.</i> Således: sannfärdig spådom. {{linje|6em}} Min tolkning skulle sålunda få följande lydelse: <h4 align=center>I.<br>Rubriken</h4> {{c|<small>(å stenens baksida).</small>}} {{c|<i>Úþrapaspá<br> Sannfärdig spådom.</i>}} <h4 align=center>II.<br>Varningen.</h4> {{c|<i>Sá er þat brýtr, úti er véladauði harmlauss.<br> Den som bryter detta kummel, honom hemsöker osörjd svekdöd.</i>}} {{Tomrad}}<noinclude> <references/> {{tomrad|||16}}</noinclude> k1vw2rg0yvixg37120ht79coo4vcjzc 104 197290 585008 2025-01-02T16:26:29Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585008 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>gamle filosofens<ref>Bias av Priene, en av Greklands sju vise, vars tänkespråk lydde: »Allt jag äger bär jag på mig».</ref> föredöme promenera i väg genom poren tomhänt utan ängslan. Då ett tjockt plagg i allmänhet är lika ändamålsenligt som tre tunna, och då sådant kan anskaffas för pris, som är överkomligt för envar, finns väl ingen så fattig, att han inte för sina händers arbete kan skaffa sig en omgång kläder, tillräckligt goda för att förnuftiga människor skola visa honom aktning. När jag beställer ett plagg av viss form, säger min skräddare allvarligt: »Man gör dem inte på detta sätt nu», med ett tonfall som om han refererade till ett opersonligt öde, och jag finner det förenat med besvär att få vad jag önskar, helt enkelt emedan han vägrar att ta en så hänsynslös beställning på allvar. När jag hör detta orakelord, försjunker jag i grubbel och upprepar sakta varje ord för mig själv för att komma underfund med det till fullo, för att förstå, vad »''man''» har att göra med ''mig'', och vilken märkvärdig auktoritet som har rätt att träda mellan mig och min önskan i en så personlig fråga; slutligen känner jag mig böjd att svara honom lika mysteriöst: »Det är sant, man gjorde inte så nyligen, men man gör så nu». Vad tjänar det till att han mäter mig, om han inte mäter min karaktär utan bara min skulderbredd, som om jag uteslutande vore en hängare för rocken. Vi dyrka varken Gracerna eller Parcerna utan endast Kostym-modets Gudinna: hon väver och pinner och skär till fullständigt efter gottfinnande. Hu-<noinclude> <references/> {{ph|81}}</noinclude> nok6rapaccceeqzusvww2ayapakssta 104 197291 585009 2025-01-02T16:27:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585009 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vudapan i Paris sätter på sig en resmössa, och efteraporna i Amerika göra ögonblickligen sammaledes. Iblanıld ger jag upp allt hopp att någonsin få något fullkomligt enkelt och hederligt gjort med människohjälp i denna värld. Människor måste gå genom en press först och få alla gamla åsikter klämda ur sig så kraftigt, att de inte så snart komma på benen igen; men efter detta skulle det säkert finnas någon med mask i sin hjärna, kläckt ur ett ägg som kommit dit från Gud vete var: ty sådana saker dö inte ens i eld; och så skulle allt arbete varit förgäves. Å andra sidan få vi inte glömma, att egyptiskt vete bevarats till våra dagar genom en mumies förmedling. På det hela taget tror jag inte man kan säga, att konsten att klä sig höjt sig till en verklig konst, vare sig i detta land eller något annat. För närvarande uppträder envar i vadhelst han kan få tag på. Liksom skeppsbrutna sjömän ta människor på sig vad de finna på stranden,<noinclude> <references/> 82</noinclude> j5dx0pzh39g9nyxez6ip8hwo9duixes 104 197292 585010 2025-01-02T16:29:38Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585010 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>för att på något litet avstånd — i rum som i tid — skratta ut varandras maskerad. Varje generation hånar de gamla moderna, men följer andäktigt de nya. Åsynen av Henrik VIII:s eller drottning Elisabeths kostymer roar oss lika hjärtligt, som om de varit kung och drottning på någon kannibalö. Varje avtagen dräkt ser ömklig och grotesk ut. Det är endast det allvarliga öga som blickar ut från den, eller det uppriktiga liv som leves inom den, som äro i stånd att dämpa skrattet och förläna värdighet åt vilken dräkt det vara må. Om Harlequin drabbas av ett kolikanfall, får hans utstyrsel tjäna även detta tillstånd. När en soldat träffas av en kanonkula, äro paltor lika klädsamma som purpur. Jag vet inte hur många som, på grund av mäns och kvinnors barnsliga och barbariska lust efter nya mönster, syssla med att skaka om och kika i kaleidoskop för att upptäcka den särskilda sammansättning som denna generation behöver. Tillverkarna ha lärt sig, att smaken är helt och hållet nyckfull och oresonlig. Om två mönster skilja sig från varandra endast genom ett par trådar av en viss färg, kan den ena köpas begärligt, den andra bli liggande på hyllan, ehuru det ofta händer att den senare efter kort tid blir modernast. I jämförelse med våra vanor kan inte tatuering anses vara något frånstötande bruk. Det blir inte barbariskt endast därför att prydnaden trycks in i själva huden och är oföränderlig. Vad Skydd, vår nästa nödvändighet, beträffar, vill jag inte bestrida att sådant numera verkligen är behövligt för vårt liv, ehuru det finns exempel på män, som<noinclude> <references/> {{ph|83}}</noinclude> n73p692ob7i8q76ctk84nng0vi73orr 104 197293 585011 2025-01-02T16:31:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585011 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>under lång tid ha levat utan dylikt även i kallare klimat än vårt. »Lappländaren i sin skinnkostym», säger Samuel Laing, »ligger i en sovsäck av hudar, vilken han drar över huvud och skuldror, natt efter natt ute i snön under en temperatur, tillräckligt låg att ta livet av vem som helst som försökte trotsa den i någon aldrig så tjock ylledräkt. Likväl äro dessa människor inte härdigare än andra.» Han har själv sett dem sova på detta sätt. Men sannolikt hade människan inte vistats länge på denna jord, förrän hon lärde sig uppskatta fördelarna av ett skjul den husliga trevnaden, ett uttryck, som säkert till en början mera syftade på tillfredsställelsen med själva huset än med familjelivet; ehuru denna kärlek till huset måste bliva särdeles inskränkt och tillfällig i de klimat, där tanken på ett hus huvudsakligen förknippas med vinter och regntid, och där allt skydd, med undantag av ett parasoll, under resten av året är överflödigt. I vårt klimat användes i forna tider huset under sommaren så gott som uteslutande som skydd för nattsömnen. I indianernas bildskrift symboliserade en wigwam en dagsmarsch, och inskurna i rad i barken av ett träd meddelade de, att så många gånger hade man slagit läger. Människan danades icke så storväxt och kraftfull, att hon icke snart kände behov av att begränsa sin värld och inhägna ett rum av passande omfång. I början befann hon sig naken ute i det fria; men ehuru det kunde vara angenämt nog vid dagsljus i varmt och lugnt väder, skulle likväl kanske regntiden och vintern, för att inte tala om den heta solen, ha hejdat människosläktet i dess<noinclude> <references/> 84</noinclude> efg56lduwfpckkpdtf5qur37kmcmzr4 104 197294 585012 2025-01-02T16:33:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585012 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>första knoppning, om man inte hastigt skylt sig under ett taks beskärm. Enligt legenden använde Adam och Eva grenar och löv före andra kläder. Människan behövde ett hem, en plats som gav värme — först fysisk värme och sedan den förtroliga samvarons. Vi kunna föreställa oss en tidpunkt i mänsklighetens barndom, när någon företagsam dödlig först kröp in i skyddet av en klipphåla. Varje barn börjar på visst sätt världen på nytt och tycker om att stanna utomhus även i köld och väta. Det leker hus lika väl som det leker häst, det är en instinkt som finns kvar. Vem minns inte det intresse, varmed man som barn betraktade kluvna klippor och allt som kunde påminna om en grotta. Det var en naturlig längtan hos den del av den primitiva människan, som ännu lever kvar inom oss. Från grottan ha vi gått framåt till palmbladstak, därpå till tak av grenar och bark, av mattor av vävt lin, av gräs och balm, av läkt och spån, av sten och tegel. Nu veta vi slutligen knappt mera, vad det vill säga att leva i det fria, och vårt liv är innestängt på flera sätt än vi veta av. Från härden till det öppna fältet är en lång väg. Det skulle kanske vara väl så bra, om vi vande oss att tillbringa mera av våra dar och nätter utan någon skiljemur mellan oss själva och firmamentets ljus — om inte poeten så uteslutande talade ur skuggan av ett tak och inte helgonet dvaldes där så länge. Fåglar sjunga inte i grottor, inte heller främja duvorna sin oskuld i duvslag. Om man emellertid står i begrepp att ordna sina bo-<noinclude> <references/> {{ph|85}}</noinclude> mdt68q3b97sb1g7itnk5iab2um1salz 104 197295 585013 2025-01-02T16:35:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585013 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>stadsförhållanden, bör man gå till verket med ett visst förråd av yankeeslughet, så att man inte plötsligt finner sig inne i en straffarbetsanstalt, en labyrint utan ledtråd, ett museum, ett gästgiveri, ett fängelse eller ett ståtligt mausoleum. Betänk först hur enkelt det skjul är, som är absolut nödvändigt. Jag har i denna trakt sett indianer av penobscotstammen leva i tält av tunn bomullsduk, när snön låg fotshög omkring dem; och det såg ut, som om de skulle vara glada för ännu mera snö till bättre vindskydd. Förr, när frågan hur jag skulle kunna leva hederligt med bibehållen frihet att sköta mina egna angelägenheter vållade mig ännu mer bekymmer än den gör nu — ty olyckligtvis har jag börjat bli förhärdad, — betraktade jag ofta en stor låda vid järnvägsspåret, vilken var sex fot lång, tre fot bred, och vari arbetarna förvarade sina verktyg nattetid; och jag kom då på den idén, att envar som befann sig svårt i knipa kunde skaffa sig en sådan låda för en dollar, varpå han efter att ha borrat ett par lufthål kunde krypa in i den för natten samt vid regn stänga till locket — och så ha nog av vad han behövde och vara fri i sin själ. Detta föreföll mig inte vara det värsta, eller överhuvudtaget något föraktligt alternativ. Man kunde sitta uppe hur länge som helst på aftnarna och vid uppvaknandet ge sig iväg utan att någon värd eller husägare krävde hyra. Mången människa, jäktad till döds under försök att skaffa hyra för en större låda, skulle visst inte ha frusit till döds i en låda som denna. Jag skämtar visst inte. Ekonomi är ett ämne, som kan framställas skämtsamt,<noinclude> <references/> 86</noinclude> graw8fgo2a3tfmi7gm4f3h9pdkqfryx 104 197296 585014 2025-01-02T16:38:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585014 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>men det låter alls inte avfärda sig med lättsinne. En bekväm bostad, i stånd att uppfylla alla anspråk hos en sträng och härdad ras som mest vistades utomhus, tillverkades fordom nästan helt och hållet av sådant matenal som naturen höll redo för husbyggarnas händer. Gookin, uppsyningsman för de indianer, som hörde unler Massachusettskolonien, säger i ett aktstycke från år 1674: »Deras bästa hus äro mycket händigt täckta, tätt och varmt, med barkstycken som skalas från trädstammarna under de årstider när saven går, varpå de fästas samman i stora flak och läggas i press under tungt timmer, medan de ännu äro gröna … Den enklare sortens hyddor äro täckta med mattor, tillverkade av ett slags vass, och äro någorlunda täta och varma, men ej så bra som de första … Jag har sett några, som voro hundra fot långa och trettio fot breda … Jag har ofta bott i deras wigwams och funnit dem lika varma som de bästa<noinclude> <references/> {{ph|87}}</noinclude> lx0l23s8wzj2n5yo74wszbu6fwg45zs 104 197297 585015 2025-01-02T16:45:55Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585015 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>engelska hus.» Han tillägger, att husen oftast voro tapetserade invändigt med välgjorda broderade mattor och utrustade med åtskilliga tillbehör. Indianerna hade kommit så långt, att de förstodo sig på att reglera vindförhållandena vid rökfånget i taket genom en utvändigt uppsatt matta, som kunde förskjutas medelst ett snöre. En sådan bostad kunde ursprungligen tillverkas under en dag eller två samt kunde tas ner och sättas upp på ett par timmar; och varje familj ägde ett sådant hus eller egen avdelning i ett sådant. I det vilda tillståndet äger varje familj ett hus så bra som de bästa, tillräckligt för individernas ännu naturliga och enkla behov; men jag tror mig vara på den säkra sidan, när jag säger, att ehuru fåglarna ha sina nästen och rövarna sina kulor och vildarna sina wigwams, har i ett modernt civiliserat samhälle icke halva antalet familjer en egen bostad. I de stora städerna, där civilisationens kännetecken särskilt dominera, är antalet av dem som äga ett eget hus endast en försvinnande bråkdel av det hela. Alla de andra betala i hyra för detta yttersta klädesplagg, som nu blivit oumbärligt sommar som vinter, en summa pengar som skulle vara tillräcklig för inköp av en hel indianby, men som nu bidrar till att kvarhålla dem i fattigdom hela livet. Jag har här inte för avsikt att insistera på olägenheterna av att hyra bostad jämfört med att själv rå om en sådan, men det är självklart att vilden äger sitt eget hus emedan det kostar så litet, under det den civiliserade människan hyr sitt emedan hon inte har råd att köpa det. Men, invänder<noinclude> <references/> 88</noinclude> tealzftvqya28i93ays9if27bba1adr 104 197298 585016 2025-01-02T16:49:01Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585016 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>någon, genom att endast betala en måttlig årlig hyra säkrar sig även den fattiga kulturmänniskan en bostad, som är ett palats jämfört med vildens. En årlig hyra av från tjugofem till hundra dollars — det är här landsortstaxan — berättigar honom till del i århundradens uppfinningar, luftiga rum, tapeter och takpapp, kamin, golvbetäckning, rullgardiner, pump, säkerhetslås, källare och mycket annat. Men hur kan det nu vara, att den person, som har tillgång till alla dessa saker, oftast är en fattig person, under det vilden, som äger ingenting av allt detta, oftast är en rik vilde? Om det förutsättes, att civilisationen verkligen innebär en förbättring i människans förhållanden — och det tror jag för min del att den gör fast endast den vise vet dra nytta av dess fördelar — så måste det bevisas, att den är i stånd att förse oss med bättre bostäder utan att öka dem i pris och en saks pris betyder vad jag vill kalla det mått av liv, som kräves i utbyte för ifrågavarande sak, antingen omedelbart eller så småningom. Ett genomsnittligt hus kostar här i nejden ungefär åttahundra dollars, och att spara samman en sådan summa skulle taga i anspråk tio eller femton år av en arbetares liv, även om han inte hade familj att dra försorg om dessutom; varav följer, att mer än hälften av hans livstid går åt, innan hans wigwam är färdig. Antaga vi att han betalar hyra i stället, så är detta endast ett tvivelaktigt val mellan onda ting. Skulle det vara förståndigt av en vilde att utbyta sitt tält mot ett palats på sådana villkor? Av vad jag säger framgår, att jag reducerar hela nyt-<noinclude> <references/> {{ph|89}}</noinclude> llqpxh8tzacttzz12wfa0mrnbv85qb6 104 197299 585017 2025-01-02T16:58:56Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585017 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>tan av att inneha sådan onödig egendom till att endast bestå i den säkerhet, denna egendom skänker en emot framtiden — vilket för den enskilde individens vidkommande nästan endast vill säga, att han kan vara säker på att kunna betala sina begravningskostnader. Men måhända kräves det inte av en person, att han skall begrava sig själv. Icke desto mindre visar detta hän på en betydelsefull skillnad mellan den civiliserade människan och vilden; och utan tvivel innebär det vissa fördelaktiga tendenser, att det civiliserade livet mer och mer blir en ''institution'', vari den enskildes liv helt eller delvis absorberas, för att släktets liv så mycket bättre skall bevaras och främjas. Men jag strävar att visa upp, med hur stora offer dessa företräden nu köpas, och att påpeka att vi möjligtvis kunna leva på ett sätt, som ger oss alla fördelarna utan att låta oss lida av de stora olägenheterna. Vad menar man med att upprepa, att vi alltid skola ha de fattiga ibland oss, samt att fäderna ha ätit sura druvor och barnen få lida därför? — »Så sant jag lever», säger Herren, »hädanefter skall det icke mera finnas användning för detta ordspråk i Israel.» — »Se, alla själar äro mina, såsom faderns själ så även sonens: den, som tvivlar därpå, skall dö.» När jag betraktar mina grannar här i Concord, lantmän som i allmänhet ha det minst lika väl ställt som andra klasser, finner jag, att de oftast ha hållit på med att sträva i trettio eller fyrtio år för att bli de verkliga ägarna till sina gårdar, vilka de vanligen ärvt hypoteksbelastade eller köpt för lånta pengar; och en tredjedel av<noinclude> <references/> 90</noinclude> mbnaeybtyx3posvelyv3xnvg3lxjx66 104 197300 585018 2025-01-02T17:31:06Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585018 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>allt detta arbete kunna vi anse såsom det verkliga priset för huset — men i de flesta fall ha de inte betalt dem tillfullo ännu. Det är sant, att skulder och inteckningar ibland äro större än hela gårdens värde, så att hela gården blir en enda stor skuldförbindelse; men likväl skall man alltid finna någon som är villig att ärva den, emelan han är väl bekant med den, som han säger. När jag hör efter hos juristerna, erfar jag till min förvåning, att de icke kunna nämna ett dussin personer i denna trakt som äga sina gårdar helt ograverade. Om man vill veta dessa egendomars historia, är det enklast att vända sig till banken, där de äro intecknade. Den man, som verkligen betalt sin farm genom arbete på densamma, är så sällsynt, att varje granne kan utpeka honom. Jag undrar bm det finnes tre sådana män i Concord. Vad som blivit sagt om affärsmän — att en mycket stor majoritet, jag vill minnas nittiosju procent, med säkerhet måste gå omstyr — är lika sant beträffande lantmän. Vad angår affärsmän, säger emellertid en av dem träffande, att en stor del av deras misslyckanden icke äro verkliga pekuniära misslyckanden, utan endast beteckna vederbörandes ovilja att fullgöra sina förpliktelser, när det icke pasar honom — vilket vill säga, att det är den moraliska karaktären som gör bankrutt. Men detta gör endast saken så mycket värre och framkallar den förmodan, att troligen inte ens de tre framgångsrika procenten lyckas rädda sina själar, utan tvärt om kanske äro ruinerade på ett värre sätt än de, som misslyckas hederligt. Konkurs och spekulation äro de båda trampoliner, från vilka<noinclude> <references/> {{ph|91}}</noinclude> hiwrk73nhnia4bf4avwg45ywyadcc3b 104 197301 585019 2025-01-02T17:33:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585019 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>vår civilisation hoppar upp och slår sina saltomortaler, under det vilden står på hungersnödens oelastiska planka. Trots allt avhålles emellertid här Middlesex Boskapspremiering varje år med all pomp, som om näringslivets maskineri vore utan vank. Farmaren är sysselsatt med att lösa livsuppehällets problem genom en formel, som är mera invecklad än problemet självt. För att få skoremmar spekulerar han i kreaturshjordar. Med utomordentlig omsorg gillrade han upp sin fälla, försedd med känsligt fjäderlås, för att däri fånga trygghet och oberoende — och så fort han vände sig, fick han sitt eget ben i apparaten. Detta är anledningen till att han är fattig; och på grund av liknande orsaker äro vi alla fattiga på tusen av vildarnas rikedomar, ehuru vi omgivas av lyx. Som Chapman sjunger: <poem>»Den blinda mänskligheten vet att för jordisk framgång förtunna himmelsk rikedom till luft.»</poem> {{tomrad}}<noinclude> <references/> 92</noinclude> j5e10i482xphpzhw5hlf6iul8ema7cr 104 197302 585020 2025-01-02T17:47:27Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585020 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Och när farmaren till sist fått sitt hus, är han kanske inte bliven rikare utan tvärtom fattigare på kuppen, och det är kanske huset som fått honom. I mitt tycke var det en giltig anmärkning, som Momus gjorde om det hus Minerva byggt — att hon inte hade gjort det flyttbart, så att man kunde undvika dåligt grannskap; och ännu kan det förfäktas att våra hus, emedan de äro sådan ohanterlig egendom, ofta äro våra fängelser snarare än våra hem; varvid våra egna jag äro det ruskiga grannskap, som borde undvikas. Jag känner ett par familjer i denna kommun, vilka under nästan en mansålder ha önskat sälja sina hus i utkanten och flytta in mot centrum men aldrig ha varit i stånd att förverkliga denna dröm och endast kunna bli befriade av döden. Låt oss antaga, att flertalet människor till slut äro i stånd att antingen köpa eller hyra en bostad med alla dess förbättringar och bekvämligheter. Under det civilisationen förbättrat våra hus, har den inte gjort samma tjänst åt människorna som bebo dem. Den har skapat palats, men det var inte lika lätt att skapa ädlingar och kungar. Och om den civiliserade människans mål och strävanden inte äro upphöjdare än vildens, om hon under den största delen av sitt liv är enbart sysselsatt med förvärvandet av de rent fysiska livsbetingelserna — varför skulle hon i så fall ha en bättre bostad än vilden? Men hur går det med det fattiga fåtalet? Kanske skall man finna, att liksom somliga ha i materiellt avseende upphöjts över vildens nivå, ha andra nedsjunkit under densamma. Överflödet hos en klass motvägs av eländet<noinclude> <references/> {{ph|93}}</noinclude> pppxlluhrsj5mrtfjtl1c6ue2yizi98 104 197303 585021 2025-01-02T17:53:13Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585021 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hos en annan. Å ena sidan ha vi palatset, å andra försörjningsinrättningen och »de stumma fattiga». Myriaderna, som byggde pyramider till gravar åt faraoner, livnärdes av rättikor och lök och blevo måhända själva inte hyggligt begravna. Muraren som avslutar kornischen på ett palats återvänder måhända om kvällen till ett skjul, som inte är så bra som en wigwam. Det är ett misstag att antaga, att icke även i ett land, där de vanliga tecknen på civilisation äro till finnandes, förhållandena hos en stor del av befolkningen kunna vara minst lika usla som bland vildar. Jag syftar nu på de ödelagda fattiga, inte på de ödelagda rika. För att komma till insikt om detta, behöver jag inte gå längre än till de skjul som över allt radas upp längs våra järnvägar, civilisationens sista framsteg; varest jag under min dagliga promenad ser människor leva i stior, med dörren på glänt året om för ljusets skull och utan något synbart bränsleförråd — med både gamlas och ungas gestalter kurande och hopklämda av lång vana att krypa hop från köld och elände — och med all utveckling av såväl kroppsliga som själsliga förmögenheter fullständigt hämmad. Jag anser det för rent spel att betrakta även den klass, genom vars arbete de verk åstadkommas, som känneteckna vår generation. Mer eller mindre likartade är även förhållandena hos arbetarna av varje slag i England, världens stora arbetsanstalt. Eller också kunde jag hänvisa till Irland, som är utmärkt såsom en av de vita eller upplysta fläckarna på kartan. Jämför irländarnas förhållanden med dem som rådde hos de nord<noinclude> <references/> 94</noinclude> 3abxzocpo9jdisqly743zdjmhxf1l1k 104 197304 585022 2025-01-02T17:59:16Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585022 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>amerikanska indianerna eller söderhavsinfödingarna, eller hos vilket som helst naturfolk innan det förstörts genom kontakten med de vita. Likväl tvivlar jag inte på, att irländarnas styresmän äro lika förnuftiga som andra folks i genomsnitt. Men deras förhållanden visa, vilken grad av uselhet som kan existera tillsammans med civiliation. Numera behöver jag knappt peka på arbetarna i våra sydstater, som producera detta lands exportartiklar och själva äro en handelsartikel i södern. Låt oss inskränka oss till dem, som sägas leva i drägliga ordinära omständigheter. De flesta förefalla att aldrig ha tänkt på vad ett hus egentligen är, och de förbli faktiskt, ehuru onödigt, fattiga hela sitt liv igenom, emedan de inbilla sig, att de måste ha tag på ett likadant som grannens. Liksom om man skulle vara piskad att bära vilken sorts rock, skräddaren behagade sy till en, — eller som om man, efter att ha lämnat bakom sig palmbladshatten och ekorrskinnslavan, skulle börja svära över de dåliga tiderna, emedan man inte hade råd att skaffa sig en kungakrona. Det vore möjligt att fundera ut ett hus ännu mera luxuöst och bekvämt än vi nu ha, vilket likväl alla skulle erkänna vara alldeles för kostsamt för någon att bo i. Skola vi alltid fortsätta att söka nå mera av dessa ting och inte stundom lära oss att vara nöjda med mindre? Skall den respektable medborgaren alltid gravallvarligt fortsätta att med ord och exempel lära den unge mannen nödvändigheten av att anskaffa ett visst antal överflödiga lackskor — och paraplyer — och tomma gästrum<noinclude> <references/> {{ph|95}}</noinclude> qma6vgdewlejbtf1ky2fiipzxzcc0ij 104 197305 585024 2025-01-02T22:22:17Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 585024 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|94|{{st|<b>INGWARS</b>}}|4 Cap.}}</noinclude>les; så witnar detta Ord, på hwars Läsning jag icke wil twifla, om denne Stens Ålder från Ingwars Tider, då Swenska Språket ännu i detta Fall kan hafwa warit sådant. 4. {{sp|I Wändels Härad och Tjärps Sokn, på Kyrkogården.}} {{ant|Baut. N. 565}} och {{ant|Act. Lit. Svec. 1727. p. 236.}} ᚴᛚᛁᚿᛏᚱ᛫ ᚾᚢᚴ᛫ ᛒᛚᛁᚴᚱˣ ᚱᛁᛋᛏᚢ᛫ ᛋᛏᛁᚾˣ ᚦᛁᚾᛋᛁ᛫ ᛁᚠᛏᛁᛦˣ ᚴᚢᚾᚢᛁᚦˣ ᚠᛅᚦᚢᚱˣ ᛋᛁᛅˣ ᛡᛅᚾˣ ᚠᚯᛦ ᛒᚬᚱᛏ ᛘᛁᚦ ᛁᚴᚢᚾᚱᛁˣ ᚴᚢᚦ ᛏᚱᚢᛏᛁᚾ ᛡᛁᛅᛚᛒᛁ ᚯᛅᛏ --ᚱᛅˣ ᚴᚱᛁᛋᛏᛁᚾᛆ ᚦᚢᚱᛁᛦˣ ᛏᚱᚬᚾᛁˣ ᚱᛁᛋᛏᛁ {{ant|Klintr auk Blikr ristu Stin thinsi iftir Kunviᚦ Fatthur fin. Han for bort mith Igvari. Guht Trutin hialpi ont altra Kristina. thurir Troni risti.}} d. ä. {{sp|Klint och Blek reste denne Sten efter sin Fader Gunwid. Han for bort med Ingwar. Herren Gud hjälpe alle Christnes Ande. Thure Trone riste.}} 5. {{sp|I Åsunda Härad och {{rättelse|Swingars|Swingarns}} Kyrkodör.}} {{ant|Baut. N. 634.}} ✱. ᚦᛁᛅᛚᚠᛁˣ ᛅᚢᚴˣ ᛡᚢᛚᛘᚾᛚᛅᚢᚴˣ ᛚᛁᛏᚢˣ ᚱᛅᛁᛋᛅˣ ᛋᛏᛅᛁᚾˣ ᚦᛁ - - - - - ᚢᚿ᛫ ᛋᛁᚾ᛫ ᛁᛋ᛫ ᛅᛏᛁˣ ᛅᛁᚾᛁ᛫ ᛋᛁᚱ᛫ ᛋᚴᛁ - - - ᛏᚱˣ ᛋᛏᚢᚱᚦᛁˣ ᛁˣ ᛁᚵᚢᛅᚱᛋˣ ᛚᛁᚦˣ ᚵᚢᚦˣ ᛡᛁᛅᛚᛔᛁˣ ᚯᛏˣ ᛒᛅᚵᛅˣ ᛅᛋᚴᛁᛚ ᚱᛅᛁᛋᛏᛁˣ {{ant|Thialfi auk Hulmnlaug litu raisa Stain thina - - - - - - un sin. Is ati Aini. Sir Ski - - ustr sturthi i Ingvars lith. Guth hialbi Ot Bagga. Askil raisti.}} d. ä. {{sp|Tjälf och Holmlög låto resa denne Sten (efter Bagge) sin Son, han ägde Ene. Han styrde Skep öster i Ingwars Led (eller Härfärd). Gud hjälpe Bagges Ande.}} Härwid bör jag med Beröm ihugkomma den Wilfarenhet, som mig på detta Stålle, icke mindre än annorstäds, af Herrar, Kyrkoherdar, och flere Gynnare, wederfors, i det Vice Pastor Hr. Mag. Bromark så wäl som Kyrkowården Anders Andersson, oagtadt min Wäg just uti Andetiden låg förbi Swingarns Kyrka, likwäl willigt tilhulpo, at jag fick denne Runsten så mycket mer i Dagsljuset, än han förr warit, som af Jämförelse med Ritningen kan synas. Jag hade ock förmodligen fåt honom ännu mer öpen, så framt det warit möjligt at få mera Folk til Hjälp at utur Muren uttaga flere Stenar, som betäcka det öfriga af denna Runskrift. Imedlertid tycker jag mig med nog Sannolikhet kunna<noinclude> {{huvud|||sluta}} <references/></noinclude> ibwk59gtmaaaqpl2ara0cvgv5ok5vq3 104 197306 585025 2025-01-03T01:00:20Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 585025 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|1 Fl.|{{st|<b>STENAR.</b>}}|95}}</noinclude>sluta, at det {{sp|Ene}}, som denne Runsten omtalar, måste wara samme Gård eller By, i anseende til hvilken {{sp|Lislena}}, såsom mindre til Åbor eller Ägor, så blifwit kalladt. Och styrkes sålunda af denna Stenskrift den Gissning, som Sl. Biskopen D. Rhyzelius först gifwit tilkänna, at Staden {{sp|Enköping}} fordom warit allenast en By, och hetat {{sp|Ene}}, med hwilket Namn dess Omägor här äro beteknade. Man winner ock, i fall detta medgifwes, som synes mycket rimligt och nästan nödwändigt, det som mera betyder, nämligen tillika den Uplysning, at Enköping År 1050 wid pass ännu icke warit någon Köping eller Handelsplats. Jämf. Ber. om Norrk. Ålder och Öd. 1. St. i Början. 6. {{sp|Uti Södermanland, Eskilstuna Län, Kloster Sokn och Balstad Täppa, wid Landswägen.}} {{ant|Baut. N. 746.}} ✱. ᚱᚢᛚᛁᚠᛦ᛬ ᚱᛅᛁᛋᛏᛁ᛬ ᛋᛏᛂᛁᚾ᛬ ᚦᚾᛋᛁ᛬ ᛅᛏ᛬ ᚠᛅᚦᚢᚱ᛬ ᛋᛁᚾ᛬ ᛋᚴᛅᚱᚠ᛬ ᚼᛅᚾ ᚢᛅᛦ᛬ ᚠᛅᚱᛁᚾ᛫ ᛘᛁᚦ ᛁᚴᚢᛅᚱᛁ᛫ {{ant|Rulifr raisti Stain thnsi at Fathur sin Skarf: han var farin mith Igvari}} d. ä. {{sp|Rolf reste denne Sten åt sin Fader Skarf. Han war faren, (eller förgicks) med Ingwar.}} Denne Sten låg År 1760 til en stor del under Gärdesgården i Diket wid Landswägen. Men Rådman Elewander i Eskilstuna, som äger Täppan, där han förr warit uprest, låfwade at åter låta upresa honom. 7. {{sp|Under Eskilstuna Stadskyrkas norra Dör.}} {{ant|Baut. N. 751}} ✱ ᚴᚢᚾᚢᛚᚠᛦ᛫ ᚱᛅᛁᛋᛏᛁ᛬ ᛋᛏᛅᛁᚾ᛬ ᚦᛅᚾᛋᛁ᛬ ᛅᛏ᛬ ᚢᛚᚠ᛬ ᚠᛅᚦᚢᚱ᛬ ᛋᛁᛅ᛬ ᚼᛅᛦ ᛁ᛫ ᚠᚾᚱᚢ ᛘᛁᚦ᛬ ᛁᚴᚢᛅᚱᛁ᛫ {{ant|Kunulfr raisti Stain thansi at Ulf fatnur sin. Han var i faru mith Igvari.}} d. ä. {{sp|Gunulf reste denne Sten åt Ulf sin Fader. Han war i Färd med Ingwar.}} 8. {{sp|I Rönö Härad, Tystberga Sokn och Tystberga Hage.}} {{ant|Baut. Ν. 818.}} ✱. ᛘᛁᛋ᛬ ᚴᛁᛅ᛬ ᛅᚢᚴ᛬ ᛘᛅᚾᛁ᛬ ᛚᛁᛏᚢ᛬ ᚱᛅᛋᛅ᛬ ᚴ - - ᛁ᛬ ᚦᛅ- ᛋᛁ ᛅᛏ᛬ ᛒᚱᚢᚦᚢᚱ᛫ ᛋᛁᚾᚾ᛫ ᚱᚢᚦᚴᛅᛁᛦ᛫ ᛅᚢᚴ᛬ ᚠᛅᚦᚢᚱ ᛋᛁᚾ᛫ ᛅᚢᛚᛘᛋᛏᛅᛁᚾ᛬ ᚼᛅᚾ᛬ ᚼᛅᚠᚦᛁ᛬ ᚤᛋᛏᛅᚱᛚᛅᚢᛁ᛬ ᚢᛅᛦᛁᛏ᛫ ᛚᛁᚾᚵᛁ ᛏᚢᚢ ᚢᛋᛏᛅᚱᛚᚾ᛫ ᛘᛂᚦ ᛁᚾᚴᚢᛅᚱᛁ᛫ {{ant|Misgia auk Mani litu rasa (Kuml thathsi) at Bruhur sinn Ruthgair auk fathur sin Aulmstain. Han hafthi ustarlaui varit lingi tuu (tauthr) meth Ingvari.}}<noinclude> {{huvud|||d. ä.}} <references/></noinclude> dni9zs58e1vr9wmixsjs1sgbdn2b6xj 106 197307 585027 2025-01-03T08:02:23Z Belteshassar 7194 Omdirigerar till [[Författare:Anna Maria Roos]] 585027 wikitext text/x-wiki #OMDIRIGERING[[Författare:Anna Maria Roos]] 7n0vwceifemulz3b8v1zevz0ijbpodc 104 197308 585029 2025-01-03T10:37:37Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 585029 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|grendels död hämnas.}}|57}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| Att se sin dödsort. Men glupsk och dyster, Ville hans moder då ännu vandra En sorgfull stråt, hämnas sonens död. Hon kom så till Hjort, där ring-danerna 1280 <<< Sovo längs salen. Då blev där snart En återgång för jarlarne, när Grendels moder Smugit sig dit in. Denna fasa var Jämnt så mycket mindre som kvinnors kraft Mot väpnade män i stridens fasa, 1285 <<< Då det sirade svärdet, smitt av hammaren, Färgat av blod, med duktiga eggar Klyver vildsvinet över fiendens hjälm. Då drogs i salen ovan sätena Hård svärdsegg; mången sid sköld lyftes, 1290 <<< Fast i handen. På hjälm ej tänkte Eller sid brynja den som denna fasa drabbade. Hon hade bråttom, ville bärga livet Ut därifrån, då hon blivit upptäckt. Snabbt hade hon fått ett fast tag 1295 <<< I en av ädlingarna, när hon gick till träsket. Denne var för Hroðgar den käraste hjälte, Såsom följesman, vid de tvänne haven, En mäktig sköldkämpe, som hon dödade på bädden, En ärorik kämpe. Ej var Beowulf där, 1300 <<< Utan annat härbärge hade förut anvisats Den frejdade göten efter skatt-utdelningen. Larm vart i Hjort. Hon tog den blodiga, Välkända handen. Sorgen hade blivit Förnyad i gården: ej var det ett gott utbyte 1305 <<< Att å tvänne händer nödgas betala Med vänners liv. Den vise konungen, Den grå kämpen var sorgsen till mods, När han fick veta, att hans käraste Rådgivare var död, skild ifrån livet. 1310 <<< Skyndsamt blev Beowulf, den segersälle mannen,}}<noinclude> <references/></noinclude> bpltcgm1ewb42nqg4dk8lm475mf33k3 104 197309 585030 2025-01-03T10:43:12Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240988/FULLTEXT01.pdf 585030 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|240||}}</noinclude><h4 align=center>III.<br>Ändformeln.</h4> {{c|<i>Ginnrúnar '''a'''rgi<br>'''U'''falla '''h'''al.<br>'''H'''áðr ok '''H'''eitr<br>'''R'''unu '''r'''unnu.}} Kraftrunorna skrämme olycksmannen! Hån och Hot hetsade</i> (eller ristade) <i>runan.</i> {{c|<i>Rånaren rädes<br> för kraftens runor!<br> Runan hetsats<br> af Hån och Hot.</i>}} Ändformeln bildar, som man finner, en vers med stafrim och har till fullo skaplynnet af ett hedniskt trollspråk. Är det en slump, eller kan det vara något mer, att Háðr och Heitr (Hod och Heid), personifikationer, som här göras till kraftrunors upphof, till lössläppare af dylikas vilda magt, sammanklinga med Hoddropnir och Heiðdraupnir, som i Sämunds edda ställas i samband med ”hugranornas” uppkomst? Ur den enes hufvud och den andres horn dröp, heter det, en saft, af hvilken Oden danade hugrunorna. <poem>”Hugrúnar skaltu kunna, ef þú vilt hverjum vera geðsvinnari guma; þær of réð, þær of reist, þær of hugði Hroptr af þeim legi, er lekið hafði or hausi Heiðdraupuis ok or horni Hoddropnis.” {{em|2}}(Sigrdrifumál v. 13.)</poem><ref><poem>”Hugrunor skall du kunna, vill du vettigare vara än hvarje annan; dem rådde, dem ristade, dem utgrundade Ropt, af den vätska, som drupit hade ur Heddröpnes skalle och Hoddropnes horn.”</poem></ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 7x37bz9d2u81xy6or26xgh4wc319z4f 585031 585030 2025-01-03T10:44:10Z Gottfried Multe 11434 585031 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|240||}}</noinclude><h4 align=center>III.<br>Ändformeln.</h4> {{c|<i>Ginnrúnar '''a'''rgi<br>'''U'''falla '''h'''al.<br>'''H'''áðr ok '''H'''eitr<br>'''R'''unu '''r'''unnu.}} Kraftrunorna skrämme olycksmannen! Hån och Hot hetsade</i> (eller ristade) <i>runan.</i> {{c|<i>Rånaren rädes<br> för kraftens runor!<br> Runan hetsats<br> af Hån och Hot.</i>}} Ändformeln bildar, som man finner, en vers med stafrim och har till fullo skaplynnet af ett hedniskt trollspråk. Är det en slump, eller kan det vara något mer, att Háðr och Heitr (Hod och Heid), personifikationer, som här göras till kraftrunors upphof, till lössläppare af dylikas vilda magt, sammanklinga med Hoddropnir och Heiðdraupnir, som i Sämunds edda ställas i samband med ”hugrunornas” uppkomst? Ur den enes hufvud och den andres horn dröp, heter det, en saft, af hvilken Oden danade hugrunorna. <poem>”Hugrúnar skaltu kunna, ef þú vilt hverjum vera geðsvinnari guma; þær of réð, þær of reist, þær of hugði Hroptr af þeim legi, er lekið hafði or hausi Heiðdraupuis ok or horni Hoddropnis.” {{em|2}}(Sigrdrifumál v. 13.)</poem><ref><poem>”Hugrunor skall du kunna, vill du vettigare vara än hvarje annan; dem rådde, dem ristade, dem utgrundade Ropt, af den vätska, som drupit hade ur Heddröpnes skalle och Hoddropnes horn.”</poem></ref> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 8c7190sa618bbkxw05plb1jdjgfud7u 104 197310 585032 2025-01-03T10:45:03Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 585032 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|58|{{sc|beowulf går att kämpa}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| Hämtad till rummet. Vid dagens gryning Gick denne jarl själv, den högättade kämpen, Men sina följeslagare dit där den vise väntade Om den allsvåldige skulle någonsin vilja 1315 <<< Efter lidandet åvägabringa en omkastning. Då gick längs golvet den utmärkte krigaren Med sitt trogna följe — salstimret dånade — För att med ord hälsa konungen, Ingvinernas furste, sporde om väl natten 1320 <<< Varit honom lugn, ''som han innerligt önskat''. Scyldingarnes värn Hroðgar talade: »Spörj ej efter lycka! Sorgen är förnyad »För danernas folk: död är Äschere,<ref>Uttal: Äsc-here</ref> »Yrmenlafs äldre broder, 1325 <<< »Min förtrogne rådgivare, »Min sidokamrat, då vi i striden »Värjde våra huvuden, när kämparne stötte samman, »Sönderhuggo vildsvinen.<ref>På hjälmarna.</ref> Sådan bör en jarl vara, »En beprövad ädling, som Äschere var. 1330 <<< »Hans mördare vart uti Hjort »En spöklik mordgast. Jag vet icke ''vart'', »Stolt över rovet, den hemska drog sig tillbaka, »''Glad''<ref>Eller: röjd av sin måltid.</ref> åt sin måltid. Hon hämnades den strid, »I vilken du i går natt dödade Grendel 1335 <<< »På våldsamt sätt med hårda nävar, »Därföre att han alltför länge dödat »Och minskat mina män. Han föll i striden, »Pliktade med livet; men nu har en annan »Mäktig illdådare kommit, som ville hämnas sin son, 1340 <<< »Och har vidare fullföljt fejden,}}<noinclude> <references/></noinclude> pb5xynh83vsq1030h4k2krdzmir360v 104 197311 585033 2025-01-03T10:50:35Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 585033 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|mot sjötrollen.}}|59}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| »Så att för mången hirdman, som sörjer i sinnet »Efter skatt-utdelaren, må det väl synas »En hård olycka: nu vilar den hand, »Som var villig att främja alla edra önskningar. 1345 <<< »Jag har hört landets invånare, »Salsbeboarne, mina män säga, »Att de sett tvänne sådana »Väldiga gränsboar, främmande gastar » Hålla till i träsk: av dem var den ena, 1350 <<< »Så visst som de kunde veta det, »En kvinnogestalt; den andra uslingen »Trampade i mansskepnad landsflyktens spår, »Blott att han var större än någon annan man. »Honom kallade i forna dagar 1355 <<< »Invånarne Grendel: ej känna de hans fader, »Om förut någon av mörka gastar »Blivit född åt denne. De bebo dolda trakter, »Vargens klippbranter, blåsiga uddar, »Farliga träskvägar, där bergets ström 1360 <<< »Under uddarnas töcken flyter »Ned under jorden. Ej är det härifrån »Många mils väg, som denna sjö ligger; »Över den hänga ''rimfrostklädda'' träd, »En rotfast skog, och överskugga vattnet. 1365 <<< »Där kan man varje natt se ett hemskt under, »Eld på vågorna. Ej lever någon så vis »Bland människors barn, att han känner bottnen. »Fastän hedens vandrare, den hornprydde hjorten, »Jagad av hundar, uppsöker skogen, 1370 <<< »Flyende från fjärran, giver han förr »Sitt liv på stranden, än han vill dit in »Att ''skydda'' sitt huvud. Ej är det en trygg plats. » Därifrån stiga mörka vågsvall » Upp till molnen, då vinden drager 1375 <<< »Oväder samman, tills luften mörknar »Och himlen gråter. Nu finnes råd}}<noinclude> <references/></noinclude> r5qaqbtareuedbxyozrk1gfw67vwrch 104 197312 585035 2025-01-03T11:34:14Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240988/FULLTEXT01.pdf 585035 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||241}}</noinclude><h3 align=center>2. Stentofte-vården</h3> (Pl. 8 och 9). Om denna runeinskrift vill jag här endast meddela några spridda iakttagelser och förslagsmeningar. Professor Stephens’ tydning af densamma, för hvilken jag hänvisar läsaren till hans stora ofvan nämnda verk, synes icke hafva tillfredsstält öfrige språkmän och runkunnige; men, så vidt jag vet, har hit intills intet annat försök till tolkning af dessa gåtfulla runrader varit offentliggjordt. Deremot har den åsigt af en utmärkt vetenskapsman, som annars icke skyggar för svårigheter, senare uttalats, att någon sammanhängande mening alldeles icke vore att finna i denna inskrift, utan skulle hon helt enkelt vara en slumpvis gjord sammanställning af rungrupper, lånade från andra vårdar, bland hvilka Björketorp- och Istabystenarne, utan att den lånande runristaren dermed haft annan afsigt än att fylla hällens ytor med en skrift af outransakligt innehåll. Jag djerfves vara af annan tanke, ehuru jag är långt ifrån att hafva öfvervunnit de svårigheter, som ställa sig i vägen för en genomgående, på kända eller bevisliga språkföreteelser stödd tydning. Emellertid synes mig framgå af hvad jag trott mig kunna läsa, att vi här hafva att göra med ett sidostycke till Björketorpstenen, att inskriften utgör en följd af hotelser till kummelbrytare och grafrånare, samt att runristaren uppmanar kumlets innebyggare eller dem, åt hvilka vården är rest, att tillintetgöra slika, som våga störa deras ro eller nedbryta deras minnessten. Som man vet, framställa också sagorna de högsattes andar som lefvande i sina grafvar och kämpande med helgerånare, hvilka vågat inträda i dessa. Så möter oss följande runflock: {{c|ᚺᛁᛞᛖᛣᚱᚢᛅᚷᛅᛟᚺᛖᚱᚼᛗᚼᛚᚼᛋᚼᛣᚼᚱᚼᚷᛖ}} {{c|HIDE''R''RUNGNOHERAMALASA''R''ARAGE}} {{c|ᚢᚹᛗᚢᚲᚾᚢᚺᛖᚴᚼᚺᛖᛞᛖᚱᚼ}} {{c|UVMUCNUHELAHEDERA.}} Vid delningen af denna bokstafsgrupp i ord har man nästan öfver allt pålitligt stöd dels i ''R'' finale, här tecknadt ᛣ, dels i ''H,'' som vanligast förekommer i ett ords början, dels äfven i motsvarigheter å Björketorpstenen. Jag delar fördenskull: HIDE''R'' RUNGNO HERAMALA(U)SA''R'' ARAGE UVMUCN UHELA HEDERA. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 9m1ub1b1uomrfyk1kuyxu7ppkh4eqj2 104 197313 585036 2025-01-03T11:55:13Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 585036 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|60|{{sc|han rustar sig}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| »Åter ensamt hos dig. Du känner ej ännu »Den farliga platsen, där du kan finna Den skuldbelastade varelsen : sök, om du vågar! 1380 <<< »Jag skall löna dig för denna strid, »Såsom jag förut gjort, med gamla skatter, »Med vridet guld, om du kommer därur.» Ecgtheows son Beowulf talade: »Sörj ej, du vise! Bättre är för var och en 1385 <<< »Att hämnas sin vän än sörja mycket. »Var och en av oss skall bida slutet »Av jordelivet: vinne den som kan »Rykte före döden! det skall sedan »Bliva det bästa för den döde kämpen. 1390 <<< »Stig upp, du rikets vårdare! låtom oss genast fara »Att skåda Grendels frändes gång! »Jag lovar dig detta: ej skall han fly undan »I jordens famn eller bergets skog »Eller havets botten, han må gå vart han vill. 1395 <<< »Hav blott tålamod detta dygn »Med allt det onda; det hoppas jag av dig». Upp sprang då den gamle, tackade Gud, Den mäktige herren, för vad mannen sagt. Därpå sadlades åt Hroðgar en häst 1400 <<< Med lockig man. Ståtlig red Den vise fursten; efteråt kom Sköldbärarnes skara. Spår voro där Längs skogsvägarna vida synliga Av gång över marken; hon hade vandrat 1405 <<< Över ett mörkt träsk, bar då en livlös, Den ypperste av de hirdmän, Som med Hroðgar rådde i hemmet. Ädlingars son gick sedan över Branta bergsluttningar, smala vägar, 1410 <<< Trånga stigar, en okänd väg,}}<noinclude> <references/></noinclude> 4u9x9cdg4hssnw1vu1wguh1uzzs05g4