Wikisource svwikisource https://sv.wikisource.org/wiki/Wikisource:Huvudsida MediaWiki 1.44.0-wmf.8 first-letter Media Special Diskussion Användare Användardiskussion Wikisource Wikisourcediskussion Fil Fildiskussion MediaWiki MediaWiki-diskussion Mall Malldiskussion Hjälp Hjälpdiskussion Kategori Kategoridiskussion Tråd Tråddiskussion Summering Summeringsdiskussion Sida Siddiskussion Författare Författardiskussion Index Indexdiskussion TimedText TimedText talk Modul Moduldiskussion 104 86158 585146 384897 2025-01-05T03:44:54Z Belteshassar 7194 585146 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Peter Isotalo" /></noinclude><ref follow="5-1">Batavia äro svinen af Chinesiska arten, goda och ganska feta: {{sc|Hawkesworth}}. På ön Bourbon blifva de än förträffeligare, emedan de äta Land-sköldpaddor: {{sc|Flacourt}}. I Siam äro svinen, för at nyttja La Louberes egen utlåtelse, otäckt feta, men dock de sundaste, som fås i Zona torrida, så at de nyttjas för sjuka. Indianerne på Savu äta hälst svin: {{sc|Hawkesworth}}. I Mozambique hålles svinkött för smakeligare än alt annat: D’Avity. ''Ifr. Rec. des Voy. Holland'': {{sc|Pyrard}}. På Guinea kusten äro svinen små, men välsmakande: {{sc|Dapper}}. På ön St. Thomas vid Africa fann Philips svinköttet så förträffeligt, at han tviflar någon större läckerhet vara möjelig. Äfven i America har svinköttet sina älskare. Då {{sc|Du Clos-Guyot}} fägnade vilda uti Magellanska Sundet, gofvo de svinkött företräde för all annan välplägning. I Brasilien äro de tame svin sunde och smakeligare: {{sc|Pyrard}}, {{sc|Barlæus}}. I Carthagerna hålles detta kött så oskyldigt, at det ordineras för sjuka, heldre än kycklingar: {{sc|Ulloa}}. I Lima är det sämre: {{sc|Ulloa}}. På Vestindiska öarne är det förträffeligt. På Barbados, godt, enligt Ligons intyg. Guinea svinen blifva på Jamaica så feta, at de ej kunna ätas, men grisarne äro aldeles läckre: {{sc|Browne}}. På Guadeloup är svinköttet öfvermåttan godt: {{sc|Jefferys}}. På Tortüe är det bättre än på St. Domingo: Charlevoix. På Danska öarne blir det ej mycket fett, men desto sundare: {{sc|Oldendorp}}. Caraiberne äta det dock ej, emedan de frukta, at deras ögon deraf skola blifva så små som svinens: De Rochefort. Carolina svinen blifva förträfflige af de frukter de äta: Catesby, Brickell; och grisarne, som gödas med Persikor och Mays, blifva så läckre, at intet smakeligare kan uptänkas: {{sc|Lawson}}. Vid Connecticuts floden gå svinen til 500 ℔: {{sc|Schlözer}}. I Virginien är detta kött bättre än i Europa: Burnaby. På Söderhafvet, där de gödas med brödfrukt och Yams, blir köttet makalöst, och fettet</ref>angenäm smak, hvilket {{sc|de la Caille}} tilskrifver Land-Sköldpaddorna, som där utgöra svinens<noinclude>{{ph|mästa}} <references/></noinclude> 87dna5045jbrp44zqqgmvihkl92vxit 104 115984 585161 422803 2025-01-05T11:53:17Z Thuresson 20 585161 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|45}}</noinclude> På samma tafla längst bort åt höger synas 3:ne pelare: det är den på så kallade Galgberget, norr om staden, belägna, från Medeltiden qvarstående <i>Afrättsplatsen</i>, med 3:ne välbygda fyrkantiga pelare inom ringmur. Vid foten af nämnda berg, mot vester, är en djup håla in i berget, kallad »Röfvarkulan» och der nedanför på slätten en plan labyrintisk stenläggning, benämnd <i>Tröborg</i> (Trojaborg), hvarom en folksägen ännu är gängse. Teckningen af »Korsbetningen och Östra muren» framställer Minneskorset öfver de utanför Wisby år 1361 slagna Gotlänningarna. Detta monument kräfver sitt eget kapitel. {{linje|5em}} <section end=kap13 /> <section begin=kap14 /> <h2 align="center" style="border-bottom:none;">Kors-betningen och Östra muren.</h2> {{c|{{sp|Olycks-året 1361.}}}} Sedan danske Kungen Waldemar d. 3:e i Juli 4361 i striden utanför Wisby' murar vunnit seger, och såsom segerlön eröfrat det rika Wisby, lät han — enligt sägnen och krönikan — på valplatsen till de fallnes minne uppresa ett Kors af sten, genom hvilket heliga tecken stället gjorde till en andakts-plats. De förbigående erinrades deraf att bedja för dem som här fallit — och som kanske ej haft rådrum till att göra sitt skriftermål och få aflösning. Dessa fallne hade dessutom i ovigd jord blivit begrafne, och vore derföre icke delaktige af de själamässor, hvilka Medeltidens Andlige hållo för dem som hvilade i och omkring helgedomarna. Ifall sägnen och krönikan hafva rätt i sin uppgift, att den flendtlige Segervinnaren, och icke de slagnes efterlefvande, låtit resa detta minnes-kors; kan det visserligen synas anmärkningsvärdt, att af äregirighet och vinningslystnad först tillskynda menniskor en plötslig och blodig död, och sedan hedra deras stoft och ömma för deras själars väl. Men vår gamla Rimkrönika berättar något dylikt vid skildringen af Torkel Knutssons död (år 1306): de som ledde honom ut och höggo honom hufvudet af, läto nemligen på hans graf uppresa ett tjäll med ett altare och ett kors, hvarest dagliga mässor hällos för hans själ. — På högsta kullen i den s. k. Korsbetningen, bland mindre kullar, som kanske betyda utplånade grafhögar, 460 steg i öster från tornet »Cæsar» å stadsmuren, och 120 steg i nordost från den (år 1830) anlagda Nya Begrafningsplatsen, står det vackra, minnes-rika Korset. Det är af gotländsk kalksten, 4 alnar 20 tum högt; stammen är under ringen (törnekronan) 18{{bråk|1|2}} tum bred, och nedtill 8{{bråk|8|7}} tum, upptill 7 tum tjock. Innanför ringen, hvars tvärlinie är 4 aln 13 tum, smalnar korsets stam och dess utom ringen skjutande spets är upptill inrundad, och det lika smala tvärstyckets afslagna båda spetsar hafva troligen haft samma form. På vestra sidan står på sjelfva ringen med munkstil inristadt: {{c|Anno : dni : m:ccc:lxi : feria : III : post : jacobi :}} och på östra sidan: {{c|ante: portas : wisby : i' : ma'ib' danor' : cecideru't : gut :}} och högst på midtelstammen: {{c|: euses}} samt derunder på tvärstycket: {{c|h: sep'ti : or' : p: e :}} Det är fullständigt utskrifvet: »Anno Domini MCCCLXI ferie tertia post Jacobi ante portas Wisby in manibus Danorum ceciderunt Gutenses. Hic Sepulti. Orate pro eis.» Och i öfversättning: År 1361 d. 27 Juli föllo framför Wisby' portar Gutarne i Danskarnes händer. De äro hur begrafne. Bedjen för dem. På vestra sidan är å midtelkorset bilden af den Korsfäste inristad, och högst upptill i ringen deromkring är en fembladig ros uthuggen. Genom M. S. v. Hohenhausen's till alla Wisby' monumenter sträckta omvårdnad, blef korsets omgifning uppstädad och sexton lufträd planterade deromkring. Den korta inskriften på detta minnes-kors innesluter ett stort kapitel af Gotlands historia: en betydlig del af den stolta, vapenrustade hansestadens lilla Iliad står tecknad der i mossbelupna drag. Det är hågkomsten af Wisby' olycksdigraste dag, då dess tempel sköflades och brändes, och nästan hela staden vardt förstörd och dess välde skakadt i sina grundvalar. Stora verldshändelser och följderna af nya Handels-vägar fullbordade sedan i nästföljande århundraden på fredligt vis kvad Kung Waldemar Atterdag med eld och svärd hade påbegynt, och från sin höga plats bland Europas hufvudstäder sjönk Wisby småningom ned och blef ruinernas stad. Såsom ett tillägg och en förklaring till en stor del af den redan lemnade skildringen af Wisby' förstörda monumenter torde en skildring af händelserna år 1361, och ett genljud af de många sagor, hvarmed dessa händelser äro utsmyckade, här vara på sin plats. Det blir en text, som passar till nästan alla Säve's Wisby-taflor. {{c|{{större|Wisby år 1361.|125}}}} På den tid, då Konung Magnus Eriksson regerade i Sverige (1319—1363), var Wisby ännu en sjelfständig hansestad, med egen styrelse och egna lagar, och stod då på höjden af sin storhet, såsom upplagsplatsen för hansestädernas Östersjö-handel och en af de yppersta handelsorter i Europa;<noinclude> <references/> {{ph|12}}</noinclude> 6zd0clfpggjorgoswt2gu0d35gqzhny 0 181820 585115 549299 2025-01-04T14:10:11Z PWidergren 11678 585115 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf" from=5 to=7 next=[[/Inledning|Inledning]] header=1/> <h2 align=center style="border:none">Innehåll.</h2> * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/Inledning|Inledning.]] * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/1|I. Striden med Grendel.]] * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/2|II. Striden med Grendels moder.]] * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/3|III. Återkomsten.]] * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/4|IV. Striden med draken.]] * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/Förteckning över i texten förekommande egennamn|Förteckning över i texten förekommande egennamn.]] </div> [[Kategori:Rudolf Wickberg]] [[Kategori:Beowulf]] [[Kategori:Språkvetenskap]] [[Kategori:1910-talets verk]] f3ptivirasgdmfdsud6zlqkln4khsy6 585118 585115 2025-01-04T14:17:43Z PWidergren 11678 585118 wikitext text/x-wiki <div class=layout2 style="text-align: justify; "> <pages index="Beowulf- en fornengelsk hjältedikt (Wickberg 1914).pdf" from=5 to=7 next=[[/Inledning|Inledning]] header=1/> {{innehåll börjar}} <h2 align=center style="border:none">Innehåll.</h2> * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/Inledning|Inledning.]] * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/1|I. Striden med Grendel.]] * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/2|II. Striden med Grendels moder.]] * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/3|III. Återkomsten.]] * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/4|IV. Striden med draken.]] * [[Beowulf: en fornengelsk hjältedikt (1914)/Förteckning över i texten förekommande egennamn|Förteckning över i texten förekommande egennamn.]] {{innehåll slutar}} </div> [[Kategori:Rudolf Wickberg]] [[Kategori:Beowulf]] [[Kategori:Språkvetenskap]] [[Kategori:1910-talets verk]] nqldlyxv8blcozn2rj21602l3vbzm7v 104 182433 585105 584992 2025-01-04T12:39:08Z PWidergren 11678 585105 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Mårtensås" />{{huvud||{{sc|gillet avslutas.}}|55}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close| De glänsande sköldarna. Där var på bänken Lätt skönjbar över ädlingen 1245 <<< Hans hjälm, hög i striden, hans ringbrynja Och väldiga spjut. Det var deras sed, Att de voro ständigt rustade till strid Hemma och i härfärd, båda delarna, Så ofta som behovet fogade sig så 1250 <<< För deras furste: detta krigsfolk var gott.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> fegi654tfm8d0b8ajv1oingk9i4m1r2 104 190970 585139 566575 2025-01-05T00:55:18Z Thuresson 20 585139 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />376</noinclude>behandlade henne med den största stränghet; men emellertid lyckade hon på eftermiddagen att kasta klaven till chiffern på eldbrasan. Då hon såg den förvandlad till falaska, huru glad kände hon sig icke! Utan hennes eget medgifvande förmådde nu mera ingenting lösa den vigtigaste delen af korrespondensen. {{linje|5em}} Utan någon egentlig förändring fortfor arresten sålunda til den 4 Januari, då hertigen-regentens adjutant inträdde till henne med en helsning, att, om hon ville upptäcka hemligheten af klaven samt namngifva alla de personer, till hvilka Armfelts under hennes adress aflända bref egentligen voro ämnade, så skulle hon genast blifva försatt på fri fot, under förklaring att man af ett misstag arresterat henne; hvaremot han, derest hon ej derpå ville ingå, nödgades att genast öfverlemna henne åt lagens stränghet, i hvilket fall det skulle kosta hennes lif. Hon bad adjutanten helsa hertigen och säga, att hon icke fruktade laglig undersökning samt var beredd att öfverlemna sitt lif i rättvisans händer; men att hon omöjligt kunde förråda vänners förtroende. En timme derefter anlände polismästaren och förkunnade henne, att hon skulle förflyttas från sina enskilda rum i allmän arrest, hvarvid hon skulle åtföljas af en sqvadron husarer. Af fruktan för den rädsla, som hon derigenom skulle kunna väcka hos sin gamla mor, riksrådinnan, som bodde på andra sidan strömmen, midt emot henne, i det så kallade Nissonska huset, tvänne trappor upp, anhöll hon såsom en särdeles nåd att slippa denna eskort, under försäkran, att hon ensam och till fots genast ville begifva sig till högvakten, förvissad om att man icke hade skäl att betvifla ett löfte, som hon gaf vid sin heder. Man ingick också till en viss del på detta förslag. Åtföljd blott af en enda officer, affördes hon nämligen klockan 11 på natten i en hyrvagn till arresten. Anländ dit, mottogs hon af polismästaren med en vakt af trettio man. Arrestrummet var fyra steg i fyrkant; en träbänk och tvänne trästolar utgjorde rummets enda möblemang. Någon säng fans icke. Man hade haft allt för brådtom för att tänka på behofvet af en sådan. Rummet var icke en gång uppeldadt. Fröken Rudensköld led icke blott af inre smärtsamma qval, hon led äfven af yttre; hon var icke blott djupt förstämd, utan hon frös äfven och var trött. Den sönderslitande tanken att befinna sig i samma arrestrum, som inneslöt Ankarström efter begånget kungamord, medtog både hennes fysiska och psykiska krafter, och hon sjönk ned nästan vanmägtig på träbänken. Men bördor, qvalfulla bördor för hjertat, under hvilka mången man skulle digna, bryta likväl icke alltid den svaga qvinnans krafter, utan böja dem blott ögonblickligt. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1eojz61lk03l95no51v59igviugwe6r 104 190971 585140 566576 2025-01-05T00:59:24Z Thuresson 20 585140 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{ph|377}}</noinclude>Lasset bäres, tror man, af vagnens jernaxlar. Undersöker man förhållandet noga, så bidraga fjädrarne ej blott att göra färden behaglig, utan att bära lasset lika mycket som någonsin axlarne; men bära det, utan att såsom de senare behöfva smörjas för att ej gnissla. Qvinnan ger liksom fjädern efter för hvarje starkare påtryck, men återtager inom kort spänstigt sitt vanliga läge. Mannen är den stadiga jernaxeln, som, om den en gång böjes eller brytes, förblir sådan för alltid, ty guds hand befattar sig ej med någon omsmidning. Då hon återkom till medvetande af sin olycka, hade polismästaren redan aflägsnat sig; endast tvänne vakthafvande officerare, Helvig och Lagerhjelm, voro närvarande. — Jag fryser, sade hon{{Rättelse|,|.}} — Hvad vi beklaga er, fröken, yttrade Helvig; men ack, vi förmå ingenting. — Jag är trött, mycket trött! — Om vi ändå på något sätt kunde ordna en bädd åt er, anmärkte Lagerhjelm. Fröken Rudensköld hade på länge ej hört några vänliga och välvilliga ord, och hon blickade upp. — Tack, mina herrar, tack, tack! Helvig och Lagerhjelm sågo på hvarandra. — Ni tackar oss, fröken, men vi kunna ju ej göra er någon tjenst, så gerna vi än önskade det. Hon svarade dem icke; men i hennes hjerta klingade det vänliga deltagandet såsom ett lifvande och mildt eko från andra tider. — Kanske likväl, att vi skulle kunna visa er någon tjenst, inföll den ene af dem efter en stund. Hon blickade upp, men förblef tyst. — Ni sade att ni frös, yttrade Helvig, tillåt mig att få erbjuda er min kappa. — Ni sade också att ni var trött, fröken, tillade Lagerhjelm, låt min kappa få tjena er till madrass. — Vi bädda åt er på bänken. — Nej, nej, mina herrar; ni behöfva edra kappor sjelfva. För all del behållen dem, här är kallt, mycket kallt. — Vi taga saken på fältmanér; ni, deremot … — Jag tackar er för ert ädelmod, men … Allt hvad hon anmärkte gagnade till ingenting. Båda två aftogo sina kappor och lemnade henne dem. Hufvudkudde felades henne icke dess mindre. Oaktadt sina bekymmer kunde hon likväl icke hindra sig ifrån att le, då hon betraktade sin bädd. — Ni sade ju, Helvig, att ni ämnade taga saken på fältmanér, och i sjelfva verket finnes det väl ingen annan råd för mig heller. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> cn91a2bjhptrs3mxz6id7t98cff6cfv 104 190976 585141 566581 2025-01-05T01:05:23Z Thuresson 20 585141 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />380</noinclude>Då det sista blombladet bortföll, trodde hon att den sista bloddroppen i hennes hjerta försvann. — Är då min kärlek en tistel, ropade hon, ett ogräs? Himmel, haf förbarmande med mig! Och med ansigtet gömdt i sina händer sjönk hon ned på sina knän, och hon bad en bön ur djupet af sitt inre, en bön ur sin själ. Det gifves smärtor, hvilka endast en flägt af guds barmhertighet vågar nalkas. En stund gick. — Hvilket underverk! utropade slutligen Louise. Malla hörde henne icke. Hon hade upphört att lefva, utom i sin bön och i sitt lidande. — Se upp, goda Malla, se upp! Men Malla bad ännu. — Hvilken underbar förändring. Se! se! Och då Malla slutligen lyfte ansigtet upp ur sina händer, hvilken förvandling såg hon icke framför sig! Tisteln var borta, och der stod nu åter verkligen en ros. — Hvilken förtrollning! jag förstår knappast mig sjelf; icke sant, Louise, du ser ju, äfven du, att det är en ros. — Ack ja, nu är det en ros — nu — men nyss. Malla tyckte att hon åter knäppte sina händer tillhopa och tackade gud. — Malla! — Jag hör. — Vet du, hvad jag tror? — Nej. — Jag såg att blomman förändrade sig under det du bad och led. — Du såg det? — Lid och bed, Malla, och blomman blir allt skönare och skönare! — Jag tackar dig, o, min gud! d En stund af tystnad gick förbi. — Malla, började åter Louise. — Hvad vill du säga? — Hvad är ditt lidande och din bön, annat än … — Kärlek menar du. — Jag menar trohet: var trogen, Malla! Och hvad som är en tistel i denna verlden, blifver en ros i den andra. Och Malla tyckte att Louise försvann ifrån henne som ett blomsterdoft, som en ljus och lätt dimma, som en ljuf och skön syn. {{linje|5em}} — Halt! ropade posten utanför arresten. Ropet dånade i upprepade ekon genom hvalfven. — Werda! ljöd soldatens stämma ånyo. {{tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> l8d8ymqog50j4ah5uhmpdz2rrouvjod 104 191332 585145 585049 2025-01-05T03:40:01Z Belteshassar 7194 585145 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{huvud|330|1764. Oct. Nov. Dec.}}</noinclude>na olja det kittet, som de kalla Chinam, hvarmed de betäcka alla fogor på sina fartyg, som när det hårdnat, utehåller i flera tider sjö-masken. Så mycken, om icke mernytta, kan man äfven vänta af detta frö hos oss: dess skötsel är hvarken så öm, så långsam eller granlaga som Tobakens, men dess fördelar äro ofelbart större: sådant borde upmuntra våra landtmän, at spara åt denna nyttiga växt et litet rum i sina kryddgårdar. {{linje}} {{c|{{st|{{Spärrad|FÖRTEKNING}}}}<br /> På de Rön, som äro införde i detta Qvartals Handlingar.}} <section begin=TOC_4 /> {| class="table-of-contents" |- |align="right" valign="top" colspan="3"|Pag. |- |align="right" valign="top"|1. |align="left" valign="top"|''{{Initial|A}}fhandling om Nordskenens högd; Senare Stycket, af'' {{Kapitäler|Torbern Bergman}}. |align="left" valign="bottom"|249 |- |align="right" valign="top"|2. |align="left" valign="top"|''[[Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar/1764/Anmärkning öfver Bränn-torfs nytta vid vattu-dämningar|Anmärkning öfver Bränn-torfs nytta vid vattu-dämningar]], af'' {{Kapitäler|[[Författare:Jakob Wilhelm Dalman|J. Wilh. Dalman]]}}. |align="left" valign="bottom"|262 |- |align="right" valign="top"|3. |align="left" valign="top"|''[[Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar/1764/Om en liten Växt, som växer uti Dricks-glas, och hålles för en Sertularia eller Conserva|Om en liten Växt, som växer uti Dricks-glas, och hålles för en Sertularia eller Conserva]], af'' {{Kapitäler|[[Författare:Johan Carl Wilcke|Johan Carl Wilcke]]}}. |align="left" valign="bottom"|264 |- |align="right" valign="top"|4. |align="left" valign="top"|[[Kongl. Vetenskaps-Academiens Handlingar/1764/Soja-Bönan|Soya Bönan]], beskrifven af {{Kapitäler|[[Författare:Peter Jonas Bergius|P. Jon. Bergius]]}}. |align="left" valign="bottom"|271 |- |align="right" valign="top"|5. |align="left" valign="top"|''Berättelse om Jord-pärons eller Potatoërs Plantering i Dalarne och Bergslagen, af'' {{Kapitäler|Axel Fr. Cronstedt}}. |align="left" valign="bottom"|275 |- |align="right" valign="top"|6. |align="left" valign="top"|''Thermometriske Anmärkningar öfver värman i människans kropp, af'' {{Kapitäler|Anton Rolandson Martin}}. |align="left" valign="bottom"|290 |- |align="right" valign="top"|7. |align="left" valign="top"|''Sjukdomar, härrörande af Skrämsel, hvilka blifvit lyckeligen botade, af'' {{Kapitäler|Johan Christian Petersen}}. |align="left" valign="bottom"|309 |- |align="right" valign="top"|8. |align="left" valign="top"|''Berättelse om Chinesiska Olje-fröet och dess Trefnad i Sverige, af'' {{Kapitäler|Carl G. Ekeberg}}. |align="left" valign="bottom"|327 |} <section end=TOC_4 /> {{tomrad}} {{clear}}<noinclude> <references/> {{höger|{{st|''RE''}}-}}</noinclude> 6y1ize4e0ehko3si0w1ijbtl8vdjjqv 104 194649 585162 580918 2025-01-05T11:56:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ Se även [[Gotland och Wisby i taflor/Kapitel 14]] 585162 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" />{{huvud|||7}}</noinclude>korsets andra sida är en kalk med hostian inhuggen. — Sägnen är, att en prest, hr <i>Jörgen</i> i Endre, år 1336 der vardt ihjelslagen af en örn. (<i>Strelow,</i> sid. 161.) {{Illustration||fil=Svenska fornminnesföreningens tidskrift (IA svenskafornminne12sven).pdf|sid=315|bildtext=2.}} <b>3. Kors,</b> af kalksten (uti <i>Kors-betningen</i><ref><i>Betning</i> (egentligen <i>bāitning, -i,</i> fem.) betyder på gutniska: beteshage.</ref>), 460 steg ö. om Visby). 4 alnar 20 tum högt, stammen 18{{bråk|1|2}} tum bred och 7—8{{bråk|7|8}} tum tjock samt ringen 1 aln 13 tum i tvärmått. På östra sidan af ringen står: ANTE : PORTAS : WISBY : I’ : MA’IB’ DANOR’ : CECIDERU’T : GUTENSES h : SEP’TI CR’ P : E : På vestra sidan läses (kring den korsfästes bild): ANNO : DNI : M : CCC : L : XI : FERIA : III : POST : IACOBI : (1361 d. 27 Juli). — Såsom bekant restes detta kors öfver de Gutar, som, tillika med stadens makt och välde, år 1361 der föllo i striden mot Danskarne. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 1fj6xn8jqxlftlwjwlo87kf7y2th45g 104 197367 585100 2025-01-04T12:16:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 585100 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|efter nattens vila}}|72}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| »Det kommande ödet, därför att härlighetens herre, »Gud förut givit honom hans andel av ära. »Sedan händer det så till slut, »Att den bräckliga kroppen sjunker samman, 1755 <<< »Hemfaller åt döden. En annan tillägnar sig »Och utdelar sorglöst smyckena, »Jarlens gamla skatter, utan att skrämmas<ref>Av den förre ägarens öde.</ref>. »Akta dig, käre Beowulf, bäst bland män, »För denna onda ävlan och välj dig det bättre, 1760 <<< »Evigt väl! Undvik övermod, »Du frejdade kämpe! Nu varar en tid »Din styrkas blomma: snart blir det så, »Att sjukdom eller svärdsegg skiljer dig från din kraft, »Eller eldens grepp eller flodens svall 1765 <<< »Eller svärdets bett eller spjutets flykt »Eller hemsk ålderdom; eller ögonens glans »Försvinner och mörknar; plötsligt händer, »Att döden överväldigar dig, o kämpe! »Så har jag härskat i hundra halvår 1770 <<< »Över ring-danerna under molnen och i strid skyddat dem »Mot många stammar på denna jord »Med spjut och svärdseggar, så att jag ej räknade »Någon motståndare under himlens vidd. »Dock fick jag i mitt arvland en ändring däruti, 1775 <<< »Sorg efter gamman, då en gammal fiende »Grendel började uppsöka mitt hem. »För denna hemsökelse bar jag ständigt »Stort bekymmer. Tack vare skaparen, »Den evige herren, för att jag i livet fått 1780 <<< »Efter långvarig nöd med mina ögon skåda »Detta av svärdet blodade huvud!}}<noinclude> <references/></noinclude> smfbi04mn6epk1srexueql1bs043wck 104 197368 585101 2025-01-04T12:22:33Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 585101 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|vilja götarne fara hem.}}|73}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| »Gå nu till din plats, njut av gästabudsglädjen, »Ärad genom striden! Många skatter »Skall jag dela med dig, då morgonen kommer.» 1785 <<< Göten blev glad till mods och gick strax fram Att söka sin plats, som den vise bjöd. Sedan blevo åter de kraftberömde, I salen sittande, höviskt undfägnade Likasom förut. Nattens hölje 1790 <<< Mörknade över kämparne; hela skaran reste sig. Den gamle grånade Scyldingen ville Söka bädden. Även lyste det göten, Den frejdade sköldkämpen, högligen att sova. Genast fördes den av färden trötte 1795 <<< Främlingen bort av en salstjänare, Vilken höviskt sörjde för alla Kämpens behov, som detta dygn De krigiska sjömännen skulle hava. Så vilade den hugstore; vitt och guldprytt, 1800 <<< Höjde sig taket: därinne sov gästen, Tills den svarta korpen, blid i hjärtat, Bådade himlens fröjd; då kom det strålande ''ljuset'' ''Glidande efter mörkret''. Krigarne skyndade sig, Ädlingarne voro hågade att fara 1805 <<< Åter till sitt folk; den högsinnade gästen Ville pröva kölen fjärran därifrån. Då lät den starke bära fram Hrunting, Bjöd Ecglafs son taga sitt svärd, Det kära stålet; tackade honom för ''lånet'', 1810 <<< Sade, att han skattade det som en god stridsvän, Kraftig i krig, klandrade ej Svärdets egg: det var en ädel man. Och när kämparne voro rustade Och resfärdiga, gick den av danerna ärade 1815 <<< Äntligen till högsätet, där den andre satt, Den tappre hjälten, och hälsade Hroðgar.}}<noinclude> <references/></noinclude> 2tryidk7rkpudi3eeeoth32h25h1fyy 104 197369 585102 2025-01-04T12:28:23Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 585102 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|74|{{sc|ömsesidiga löften}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| Ecgtheows son Beowulf talade: »Nu vilja vi sjöfarande, »Komna från fjärran, säga, att vi längta 1820 <<< Att söka Hygelac. Här ha vi undfägnats »Väl efter önskan: du har varit god emot oss. »Om jag någonsin kan på jorden med något »Vinna av dig, mannafurste, »Genom stridsbragder större kärlek, 1825 <<< »Än jag hittills gjort, är jag strax färdig. »Om jag får spörja över vågornas ban, »Att dina grannar hota dig med stridens fara, »Som hätska fiender stundom gjort med dig, »Så skall jag bringa dig tusen kämpar, 1830 <<< »Hjältar till din hjälp. Jag vet, att Hygelac, »Götarnes furste, fastän folkets herde »Ännu är ung, vill hjälpa mig »Med råd och dåd att ära dig väl »Och dig till hjälp bära spjutet, 1835 <<< »Kraftens stöd, om du behöver män. »Om nu furstebarnet Hreðric ärnar sig »Till götarnes gårdar, kan han där finna »Många vänner: bäst är att söka »Främmande länder för den som litar på sig själv.» 1840 <<< Hroðgar talade och svarade honom: »Dessa ord har den vise Gud »Lagt i ditt sinne; ej har jag hört någon man »Vid så unga år tala visare; »Du är stark till kroppen och klok till sinnes, 1845 <<< »Vis i orden. Jag hyser förhoppning, »Om det går så, att sjukdom eller stål »Eller spjutet bortrycker i den vilda svärdskampen »Hreðels son, din egen konung, »Folkets herde, och du är vid liv, 1850 <<< »Att sjö-götarne ej hava någon}}<noinclude> <references/></noinclude> ep4r7haj4isdaq9dx4s64wt03e0xgoe 104 197370 585103 2025-01-04T12:35:40Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 585103 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud||{{sc|vid avskedet.}}|75}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=follow| »Bättre att välja till sin konung, »Hjältarnes skattvårdare, om du vill råda »Över frändernas rike. Ju längre dess bättre »Likar mig ditt sinne, käre Beowulf! 1855 <<< »Du har uträttat det, att för dessa folk, »Götamännen och spjut-danerna, »Skall fred vara gemensam, och vila skall den fejd, »Den lömska fiendskap de förut hyst, »Och så länge jag råder över mitt vida rike, 1860 <<< »Skatter vara gemensamma, mången man uppsöka »En annan med gåvor över dykandens bad. »Den ringade farkosten skall föra över haven »Skänker och kärlekstecken: jag vet, att männen »Stå fast slutna mot fiende och vän 1865 <<< »I allo otadligt efter gammal sed.» Ytterligare gav honom Healfdenes son, Jarlarnes värn, därinne tolv smycken, Bad honom med dessa skänker välbehållen uppsöka Sina kära landsmän och snart komma åter. 1870 <<< Därpå kysste Scyldingarnes furste, Den högättade konungen, den bäste av hjältar Och föll honom om halsen. Den gråhåriges Tårar strömmade; den åldrige väntade Båda delarna, dock mera det ena, 1875 <<< Att de modige skulle åter få se Varandra i samtal. Så kär var honom den mannen, Att han ej kunde hämma sin själsrörelse, Utan fäst i hjärtat med hugens bojor, Längtar hjälten hemligen efter den käre mannen 1880 <<< I strid mot blodet.<ref>D. v. s. ’ehuru han ej var hans blodsfrände’. Stället kan ock tolkas så:<br> Brann hemligen i blodet längtan<br> Efter den käre mannen.</ref> — Därifrån skred då}}<noinclude> <references/></noinclude> kfneytjwu6sx3dzpnwnn15ncl1onzdv 104 197371 585104 2025-01-04T12:38:14Z PWidergren 11678 /* Korrekturläst */ 585104 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="PWidergren" />{{huvud|76|{{sc|götarne lämna danalandet.}}|}}</noinclude>{{Dikt|start=follow|end=close|Den guldstolte kämpen Beowulf över ängen; Han yvdes över skatterna. Havsvandraren Låg för ankar, bidade sin ägare. Då vart under gången Hroðgars gåva 1885 <<< Ofta prisad: det var en konung, I allo otadlig, tills ålderdomen berövade honom, Den som skadat många, hjältekraftens härlighet.}} {{linje|5em|style=margin-top:3em; margin-bottom:3em;}}<noinclude> <references/></noinclude> s66wx745w1woiu36pkysa4ql8411285 108 197372 585106 2025-01-04T12:41:41Z Belteshassar 7194 Skapade sidan med '' 585106 proofread-index text/x-wiki {{:MediaWiki:Proofreadpage_index_template |Upphovsman=[[Författare:Carl Gustaf Ekeberg|Carl Gustaf Ekeberg]] |Titel=Kort Berättelse Om den Chinesiska Landt-Hushållningen |År=1757 |Oversattare= |Utgivare=Kungliga Vetenskaps Akademien |Källa=https://digital.ub.umu.se/resolve?urn=urn:17a_000107 |Bild=[[Fil:Kort Berättelse Om den Chinesiska Landt-Hushållningen.djvu|ramlös]] |Sidor=<pagelist /> |Anmärkningar=[[Kategori:Umeå universitetsbibliotek]] [[Kategori:Ej kompletta index]] |Width= |Css= |Kommentar= }} 4io9lq6jus1u53lq0o8e62zmozcpk00 104 197373 585107 2025-01-04T12:49:52Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585107 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude><h1 style="text-align: center; border-bottom: none;"> {{m|Kort|80}}<br /> {{sp|Berättelse}}<br /> {{m|Om den|60}}<br /> {{st|{{sp|<tt>Chinesi</tt>ska}}|150}}<br /> {{st|Landt-Hushåldningen,|120}}</h1> {{c|Af<br /> {{st|<tt>C. G. E. B.</tt>}}}} {{linje|24em}} {{c|{{sp|STOCKHOLM}},<br /> Tryckt hos <tt>{{sc|Lor. Ludv. Grefing}},</tt> 1757.}}<noinclude> <references/></noinclude> m5vezauink9a5c70angbsub4uvll2ic 104 197374 585108 2025-01-04T12:52:36Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585108 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude>{{initial|K}}ongl. Wetenskaps <tt>Academien,</tt> til hwilken denna berättelse år 1754. blef ingifwen, har pröfwat nyttigt och tjenligt, at låta henne genom trycket blifwa allmän, såsom et Bihang til Herr <tt>{{sc|Osbecks}} Chinesi</tt>ska Rese-beskrifning. {{höger|<tt>{{sc|Pehr Wargentin}}.</tt>}}<noinclude> <references/></noinclude> rrrs42q3h8llyfhlwah6md0iqameija 104 197375 585109 2025-01-04T12:58:49Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585109 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" /></noinclude>{{initial|F|4.5em}}å Riken kunna berömma sig af, at innom egna gränsor äga så många och särskilta naturens förmåner, at ju icke det ena i många mål behöfwer det andra. Denna ofullkomlighet tyckes wara det allmänna bandet, hwarigenom alla Samhällen kunna hållas tilsammans; men det tyckes, som Naturen med <tt>China</tt> welat akta en annan ordning: Om detta Riket får man med skäl säga, at det kan bestå för sig sielf. Dess läge är så lyckligt, at dess Nordra delar ej hafwa orsak at klaga öfwer för mycken köld, de Södra ej öfwer för mycken wärma: bägge äro för Inwånarena drägelige; Luften öfwer den emellan liggande <tt>tracten</tt> är blid, jämnblandad och följakteligen ljuflig för lefnaden, beqwäm för hälsan och willig at framalstra alla Wäxter. Skifte-Winden, som råder öfwer de Södra och warmare delarne, tilskyndar ej ringa förmåner; den Nordra renar luften och bortförer alla af wärman updragne skadeliga dunster, den Södra deremot återförer en ren swalkande luft uti den qwalmiga och warma årstiden. Största delen af dess gränsor äro med widlyftiga haf wattnade, som göra segel-leder emellan säkra och<noinclude> {{huvud||<tt>A</tt> 2|rena}} <references/></noinclude> 9tc1jzrvhjlwnbq3kkrn9acd1n5rfdu 104 197376 585110 2025-01-04T13:06:12Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585110 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />4 {{linje}}</noinclude>rena Skär til goda och ej widt ifrån hwarandra skilde hamnar, och hwarest naturen här synes hafwa stängt Sjöfarten, har hon å nyo öpnat honom en annan wäg igenom segelbara watn uti Elfwar och Åar til Rikets innersta, hwilka sedermera uti smärre grenar sprida sig, igenom särskilta Landsorter. Watnets stigande och fallande, som sträcker sig et godt stycke in i landet och til 5 Swenska milar åfwan för <tt>Canton,</tt> gör farten mera beqwäm, at dela den ena ortens fördelar åt den andra, och yppar en starkare rörelse både uti handelen och det allmänna. Jord-artens beskaffenhet är så fruktbärande, at ehuru oskickelige högderne och sumpige Moraser synas, betala de likwäl arbetarena mödan rikeligen, så at både Sädes-wäxten samt Jord- och Träd-frukter, som i fullkomligaste trefnad wara af oräkneliga slag, täfla med hwarandra at förnöja och öfwerhopa brukarena med ständiga bergningar. Stora widlyftiga Skogar framgifwa, utom många slags Timber och Wirke, tjenligit för hwarjehanda bruk, äfwven åtskillige finare och dyrbare trädslag, ej mindre än mångfaldiga nyttiga safter, kådor, bast och blader; de äro jämwäl tilhåld och hemwist för många slags djur, som gifwa både föda och kläder. Malm, sten- och jord-arter af flera slag: Salt, Guldsand, Pärlor, Coraller, fast ej af bästa slaget, och oräkneliga slags Fiskar til öfwerflöd omkring detta Rikets friska och salta strander, intyga, at Naturen ej eller i detta målet warit sparsam: Oräkneliga skarar af Fjäder-fänad, som wisa sig i alla dessa delar, förnöja både syn, hörsel och smak; med et ord, man finner uti <tt>China</tt> Naturens riken uti all fullkomlighet; de härligaste utsigter, belägenheter och hwarjehanda beqwämligheter, som hwarken<noinclude> {{höger|påfund}} <references/></noinclude> bt407xtbe2nc4ke8c66um6q39svw6ej 104 197377 585111 2025-01-04T13:15:12Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585111 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|5}} {{linje}}</noinclude>påfund eller konst kunnat åstadkomma, samt alla nödwändigheter til kläder och föda, utan tilförsel ifrån andra orter, när onödig öfwerflödighet är undantagen. Som et Rikes wälfärd ej litet beror på god ordning och idoga Inwånare, altså täflar detta med många, äfwen uti den delen. <tt>Chinesernas</tt> flitighet och händighet i allahanda handaslögder omtalas icke allenast uti alla Beskrifningar öfwer detta Riket, utan läggas til en del å daga i de åtskillige Waror wåra Skepp hemföra: Ämnen dertil hafwa de nog sielfwe, af landets egen afkastning. Såsom til et prof af <tt>Chinesernas</tt> makalösa idoghet, tänker jag här korteligen berätta, hwad jag, under mina trenne gångers långsama 15 Månaders wistande i <tt>Canton,</tt> anmärkt, om deras dageliga eller enskilta hushållning. <h2 style="border-bottom: none; text-align: center;">Åker-bruket.</h2> {{initial|U}}ti de sydliga och åt siösidan gränsande delar af <tt>China</tt> är, såsom hos de mästa Österländningar, deras förnämsta föda Ris, hwilken säd uti sådan låglänt och fuktig jord-mån bäst trifwes. Det gifwas ock andra slags Ris, som tåla högländtare och torrare ställen, som man ser somligstäds på <tt>Java,</tt> och dylika högt belägne orter, af hwilka slags Ris de nästliggande Länen af <tt>China,</tt> som bestå af sådane torra och ojämna land, med mer fördel betjäna sig, hwilka slag uti <tt>Qvantung</tt> eller de södra lägre orterna skulle med förlust utsås, efter de hwarken äro så dryga som det andra, och fordra jämwäl nästan dubbel tid til mognad, hwaremot detta är groft och stridt, wäxer frodigare och fortare, samt tål stå hela tiden under wattn. Af detta slaget gifwes et ännu sämre och rödaktigare, som nyttjas af<noinclude> {{huvud||<tt>A</tt> 3|geme-}} <references/></noinclude> rj9u6vwz99w6hqmsv9uhf3fieiiwerr 104 197378 585112 2025-01-04T13:22:46Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585112 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />6 {{linje}}</noinclude>gemene man, äfwen at bränna et slags Bränwin af, det de kalla <tt>Samsu.</tt> Det är mig sagdt, at ju mer man skiljer sig ifrån dessa sydliga delarne åt Norr, ju mer skal Ris-wäxten efter hand aftaga, och i det stället brukas Råg, Korn, Hwete, Bönor, Ärter, med mera: at uti de nordligaste, hwarest aldeles ingen Ris trifwes, de med fullkomlighet förstå skötseln af dessa sednare slagen. Icke desto mindre sås både Hwete, Bönor, små Ärter och Linser uti desse södra orterne, som Inwånarne både för sig och främmande nyttja, men ej til den myckenhet som Ris, hwilken man besynnerligen wil omtala, såsom Brödfödan uti landsorterna omkring <tt>Canton.</tt> At <tt>China</tt> är et öfwermåttan folkrikt land, är redan af många bewist. De fläste Landsorter äro så tätt bebodde, at man må stadna i förundran, huru Landet kan afkasta Säd nog til så många <tt>millioner</tt> inwånares underhåll, hälst de ifrån främmande orter hafwa ingen widare tilförsel af spanmål, än at någon <tt>Junk</tt> ifrån <tt>Cochin-China</tt> eller <tt>Malaya,</tt> och något Holländskt skepp, hwilket likwäl sällan händer, kan införa några Läster. Men då man gifwer akt på deras nästan otroliga flit och idoghet at <tt>cultivera</tt> och nyttja alt hwad nyttjas kan, samt på deras sparsamhet och måttelighet uti dageliga lefwernet; blir man öfwertygad, at et Land kan af sådana invånare nästan aldrig blifwa så folkrikt, at de ju finna sin nödtorftiga bärgning. Ja, det är just denna myckenheten af arbetsamt folk, som bidrager til Landets rikedom och alla inwånarenas bättre utkomst; ty hwar och en flitig arbetare, i synnerhet Åkerbrukare, frambringar altid mer, utur jordens tacksama sköte, än han ensam behöfwer förtära. {{tomrad}}<noinclude>{{höger|Den}} <references/></noinclude> lhioj0qxgefxjlcmx2dvvvbiem482nq 104 197379 585113 2025-01-04T13:32:21Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585113 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|7}} {{linje}}</noinclude>Den högd, hwartil åkerbruket, i synnerhet Ris-skötselen, är drifwen i <tt>China,</tt> är förnämsta grunden til detta Landets lycksalighet. Landt-handteringen är ock den, som hålles för hederligast och mäst upmuntras. Keisarena sielfwe, för at på et utmärkt sätt wisa, huru högt wärde de sätta på åkerbruket, och at gifwa sina undersåtare det upbyggeligaste efterdöme, gå ännu sielfwe ut på en wiss dag i året, med de förnämsta Herrar i Regeringen, sätta handen til plogen, tilreda och beså sielfwe et stycke land, och det samma sedan med egen hand inbärga. Men, jag bör inskränka mig wid <tt>Cantons</tt> redden. <h2 style="border-bottom: none; text-align: center;">Jord-arten.</h2> {{initial|J}}ord-arten wid <tt>Canton</tt> är, liksom annorstädes, skiljaktig i anseende til dess läge. Lera och mylla täcka alla lågländta orter, en gul och röd-gul Jord blandad med åckra, skimmer och sand, tager efter hand emot, alt som man nalkas högderna, som då hon fådt til någon tid ligga obrukad och ej rörd, blifwer igenom skiften af rägn och solheta til sin yta nästan stenwandlad. Icke desto mindre hafwa Tall och åtskillige slags kådaktige löfträd fattat fäste uti denna hårda jorden: några slags ej så granlaga örter, som hos, oss pläga wäxa uti gamla murar och på sten-örar, hafwa äfwen uti sprickorna rotat sig och trifwas wäl, som wiste, at Jorden på de afhällande högderne utstält, både emot wind och torka, wore ej obenägen at fram-alstra wäxter, fast rägnet utlakat och affört dess fetma. Floden <tt>Ta</tt> eller <tt>Taho,</tt> som förbi <tt>Canton</tt> utlöper i hafwet, och i denna negden igenom Ebb och flod blandar watnet uti färskt och salt, delar de omkring staden til några milar liggande landen uti ganska många större och mindre Holmar, hwars strander äro helt wid-<noinclude> {{huvud||<tt>A</tt> 4|sträck-}} <references/></noinclude> qvkdotxlz7ijcadinv81gcdvp49064e 104 197380 585114 2025-01-04T14:10:02Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585114 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />8 {{linje}}</noinclude>sträckte, flatta och låga, at watnet, när det är som högst, några timmar öfwerflödar dem, och då likna mer widlyftiga siöar än åker-fälter: Den ständiga wätskan kan ej annat, än göra denna leraktiga jordarten sumpig och gytjog, at wid arbetande folket öfwer knäet wada djupt deruti innan fastare grund möter. Det synes, som skulle en jord, hwilken hwar 12:te tima stådt under wattn, wara ifrån all must och fetma afskölgd och at bära säd aldeles obeqwäm; om ock något til dess underhåll wore af floden upfördt, skulle det med det bortrinnande watnet åter aflöpa, och i detta fallet äfwen all gödning wara förgäfwes och fåfäng: Sant är ock, at dessa wåta Risfält få ej eller någon annan gödsel, än de upnedwända Risstubbar, som lämnas til förrutnande: Icke desto mindre gifwa de årligen ifrån sig hundrade kornet. Hwar gång watnet flödat öfwer åkrarne, lämnar det altid någon fetaktig lera eller mudder efter sig, som gör jorden mera fruktbar; ty flodwatnet, som upstiger ifrån siön, är saltare och äfwen grumligare än Ebbwatnet, som synes wid aflöpandet klarare: dessutom löper Ebben eller det affallande watnet i förstone långsamt, så at Ris-åkrarne äro redan bare förr än watnets aflopp blir häftigare, och således ej får afföra något af det nedfallna salta grumliga muddret, som utgör åkrens gödning. <h2 style="border-bottom:none; text-align: center;">Ris Fälter.</h2> {{initial|D}}essa Ris-åkrar äro somligstäds så lösa, at watnet i Floden afsköljer jorden ifrån stranderne, til förekommande hwaraf de blifwa med Cypresser besatte, hwars rötter sammanbundne sins emellan fästa jorden: Och som hwart widlyftigt åkerfält blifwer ifrån floden med min-<noinclude> {{höger|dre}} <references/></noinclude> 0itkzd7thc4rngsbprkjkq3rfbdxgok 585116 585114 2025-01-04T14:10:22Z Belteshassar 7194 585116 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />8 {{linje}}</noinclude>sträckte, flatta och låga, at watnet, när det är som högst, några timmar öfwerflödar dem, och då likna mer widlyftiga siöar än åker-fälter: Den ständiga wätskan kan ej annat, än göra denna leraktiga jordarten sumpig och gytjog, at wid arbetande folket öfwer knäet wada djupt deruti innan fastare grund möter. Det synes, som skulle en jord, hwilken hwar 12:te tima stådt under wattn, wara ifrån all must och fetma afskölgd och at bära säd aldeles obeqwäm; om ock något til dess underhåll wore af floden upfördt, skulle det med det bortrinnande watnet åter aflöpa, och i detta fallet äfwen all gödning wara förgäfwes och fåfäng: Sant är ock, at dessa wåta Risfält få ej eller någon annan gödsel, än de upnedwända Risstubbar, som lämnas til förrutnande: Icke desto mindre gifwa de årligen ifrån sig hundrade kornet. Hwar gång watnet flödat öfwer åkrarne, lämnar det altid någon fetaktig lera eller mudder efter sig, som gör jorden mera fruktbar; ty flodwatnet, som upstiger ifrån siön, är saltare och äfwen grumligare än Ebbwatnet, som synes wid aflöpandet klarare: dessutom löper Ebben eller det affallande watnet i förstone långsamt, så at Ris-åkrarne äro redan bare förr än watnets aflopp blir häftigare, och således ej får afföra något af det nedfallna salta grumliga muddret, som utgör åkrens gödning. <h2 style="border-bottom:none; text-align: center;">Ris-Fälter.</h2> {{initial|D}}essa Ris-åkrar äro somligstäds så lösa, at watnet i Floden afsköljer jorden ifrån stranderne, til förekommande hwaraf de blifwa med Cypresser besatte, hwars rötter sammanbundne sins emellan fästa jorden: Och som hwart widlyftigt åkerfält blifwer ifrån floden med min-<noinclude> {{höger|dre}} <references/></noinclude> k8fy8tyzaeju3h40c1bn7poeuxw2hml 14 197381 585117 2025-01-04T14:15:03Z PWidergren 11678 Skapade sidan med 'Verk af [[Författare:Rudolf_Wickberg|Rudolf Mauritz Wickberg]] (1851-1940), en svensk filolog och läroverkslektor. {{Wikipedialänk}} [[Kategori:Författares verk]]' 585117 wikitext text/x-wiki Verk af [[Författare:Rudolf_Wickberg|Rudolf Mauritz Wickberg]] (1851-1940), en svensk filolog och läroverkslektor. {{Wikipedialänk}} [[Kategori:Författares verk]] 5l078fieih9y60tfshvxa7dt0c9yrbc 104 197382 585119 2025-01-04T14:32:28Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585119 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|9}} {{linje}}</noinclude>dre grafwar eller breda diken skilgt, så gifwa desse långa rader satte Cypresse-gångar rätt artiga utsigter, särdeles när fältet står under watn. Hwarest flodwatnet ej hinner up til de högländtare ställen, äro et annat slags Ris-åkrar anlagde, och at hålla Risen uti dem i jämn wätska, hafwa de omgjärdat hwar åker med 2 til 3 fots höga Jordwallar, innom hwilka wid rägn-tiderna de efter behag samla och utsläppa watnet, och i torra tiden leda och ösa watn in uti dem. Jord-arten uti dessa är fastare lera och mull tilsammans, och såsom dessa emot de andra få göra dubbel afkastning årligen, blifwa de med gödsel af åtskilligt slag underhållne och bättre ansade; de betjäna sig utom dessa af sumpiga wåta och sidländta fälter til åkrar för Risen, men efter deras belägenhet ej utan mycken möda och kostnad stå at hålla wid jämn wäta, få de merendels misswäxt af dessa, då årstiden är torr. Trowärdige <tt>Chineser</tt> hafwa berättat, at uti Landskapet <tt>Jockien,</tt> och där floden wid <tt>Changcheu</tt> och <tt>Amoy</tt> utlöper i hafwet, är watnet långgrundt wid stranderna; folket missnögdt, at så stora <tt>tracter</tt> skulle wara utan nytta, göra Flåttar, på hwilka de först lägga mattor, och der ofwanpå jord, hwaruti de plantera Ris och med mycken fördel betjäna sig af dessa flytande Ris-fälter. Wid Wind-skiften få de understundom af stormar skada, men eljest hållas de för särdeles bärande, efter de ned ifrån få en jämn wätska, så uti wåta som torra tiderne, och kunna i den förra ej blifwa skadade, efter rägnet snart aflöper: Et påfund och prof af deras idoghet, som är förundran wärdt. Sättet, at tilreda Jorden på alla åfwannämde Ris-åkrar, är antingen med Plog eller Hacka, bägge<noinclude> {{huvud||<tt>A</tt> 5|gå}} <references/></noinclude> svj35zzpjejapchqstyuipk1ynwxcvb 104 197383 585120 2025-01-04T14:46:47Z Gottfried Multe 11434 /* Problematiskt */ Runor inte helt korrekt återgivna. Tabell behövs. Stödfil: https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240988/FULLTEXT01.pdf 585120 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="2" user="Gottfried Multe" />{{huvud|244||}}</noinclude>Skulle någon eller några af runvetenskapens målsmän med ynnest upptaga dessa mina försök till tolkning af två bland våra äldsta och mest svårtydda runeinskrifter, vore det för mig högligen glädjande. Till både tröst och ursäkt gäller vid misstag på detta område den hedna skaldens rön: {{c|<i>þat verðr mörgum manni,<br>at um myrkvan staf villist.</i>}} {{linje|6em}} <h3 align=center>3. Tanumstenen</h3> (Pl. 19). Ehuru jag för icke länge sedan offentliggjort å annat ställe<ref>I ”Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia”, första häftet, sid. 89 följ.</ref> ett försök till tydning af den lika korta som mycket omordade inskriften å denna bohuslänska sten, ber jag att nu få återkomma till ämnet. Inskriften är, i omvänd ordning, denna: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 ᚦ ᚱ ᚨ ᚹ ᛁ ᛃ ᚨ ᚾ ᚺ ᚨ ᛁ ᛏ ᛁ ᚾ ᚨ ᛉ ᚹ ᚨ ᛊ. Förut har jag uppfattat mynden ᛉ såsom redan på Tanumvården egande det ljudvärde, nämligen ''M'', hvarmed hon uppträder på yngre runstenar. Denna gång önskar jag framhålla, att den mening, som jag uti inskriften tror mig hafva funnit, väl förliker sig med professor Bugges onekligen sannolika antagande, att ᛉ äfven här är ett ändande ''R''. Jag kan således fullständigt sluta mig till den ärade språkforskaren, då han läser runorna på följande sätt: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 Th R A W I Ng A N H A I T I N A R W A S Prof. Bugge delar och tyder denna bokstafsrad sålunda: <i>Thrawingan haitinar was: ”Den var kallad Thrawinges”.</i> De inkast prof. Stephens gjort mot sannolikheten af denna tydning synas mig svåra att afvisa. Jag kan derför ej annat än fasthålla vid min egen delning och tolkning af inskriftens fjorton första mynder, hvarigenom man vinner en okonstlad mening, uttryckt i former, som ej äro hypotetiska, utan i allo tillfredsställa den fornnordiska språklärans kraf. Delningen är denna: <i>Thra vingan haitin.</i> {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> 5rrmlidgu9ownbepgs258pva2izqujf 104 197384 585121 2025-01-04T17:25:00Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585121 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />10 {{linje}}</noinclude>gå på et ut, som endast består deruti, at den gamla Ris-stubben blifwer omwänd; ty, som jorden är ständigt sumpig, at, som tilförne sagdt är, folket inemot knäet går djupt deruti, ske bägge ganska lätt; Plogen, som är mycket slätt och enfaldigt giord, drages af en oxe; med Hackorne kunna de utan särdeles möda i gyttjan hugga så djupt de wilja. Efter den nästa flod, som stådt öfwer fältet, sätter det öfra af jorden sig så jämt, som Harfwen skulle gådt deröfwer; de behöfwa ej eller annan Åker-redskap, efter den ständiga wätan hindrar jorden ifrån at blifwa klimpog. De andra slags åkrarne blifwa alla på enahanda sätt tilredde, efter de passa den tiden, när åkrarne äro af wäta som lösast, då de med mera lätthet kunna handteras. Et litet stycke åker til 60 fot mer eller mindre uti fyrkant, blifwer någon tid förut gödd, upplögd och ansad: de blöta Ris uti watn, hwaruti gödsel och kalk legat, och utså den ganska tätt på detta åkerstycke, som wäl får wara sumpigt och fuktigt, som de andra, men likwäl så långt skilgt ifrån floden, at det höga watnet ej sätter det aldeles under. Sedan Risen begynt gro, hålla de denna åker en twär hand djup under watn, och efter 30 dagar äro desse Ris-plantorne färdige, at utsättas på de större fälten. De äro wid utsättningen ej så nogräknade at hålla jämna rader, lemna allenast emellan hwart stånd så stort rum som är tilräckeligit för Ris-tårfwan, gemenligen til 8 eller 9 tum. Sättningen sker, som all annan handtering, ganska lätt och på det sättet, at sedan de brutit et par tum af spitsarne på Ris-plantorne, fatta de et eller flera stånd, alt som de äro stora och widlyftiga til, och med det yttersta af fingrar-<noinclude> {{höger|na}} <references/></noinclude> dh73zhm1g9e25waonpiffxsr5cuj79u 104 197385 585122 2025-01-04T17:32:49Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585122 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|11}} {{linje}}</noinclude>na uti den wåta jorden til 2 tum öfwer roten djupt nedtrycka. Risen på detta sättet utsatt, får ingen widare ansning; de tilse allenast om mark, små Krabbor och Räkor, medan han ännu är späd, skada honom, då i de afätna ståndens ställen de sätta nya och sedan strö tunt Kalk öfwer åkren, för hwilken denna ohyra flyr. <h2 style="border-bottom: none; text-align: center;">Skifte-Winden och Wäderleken.</h2> {{initial|D}}e sydligaste delarne af <tt>China,</tt> innom Kräfwetans krets, hafwa af den på denna negden blåsande skifte-winden stora ändringar i wäderleken, som dela året uti twå tider, nämligen den wåta och torra. När solen ifrån Dagjämnings-Linien går åt söder i <tt>September</tt> Månad, blifwer luften efter hand swal, då <tt>October</tt> och en del af <tt>November</tt> af smått dimbogt fint rägn blifwa merendels fuktiga. Hwar gång <tt>NO.</tt> winden bryter in, klarnar luften åter och blifwer ren, intil dess denna Winter-winden fullkomligen satt sig. Wäderleken är uti de följande månaderna mera stadig med tort och wackert wäder, til dess åter solen giordt sin Winter-resa och gådt öfwer Dagjämnaren åt Norr i <tt>Martii</tt> Månad. Den upwärmda luften, som småningom dragit up en hop dunster, gifwer dem efter hand uti flera och starkare rägnskurar tilbaka, hwilka uti <tt>Maji</tt> och <tt>Junii</tt> Månader blifwa stridare och trägnare, at stundom man får räkna 12 til 14 rägndagar i et följe tilsammans. Rägnet öser ned uti ymniga skurar, mästadels blandas de med häftiga åskeslag och windkastningar från Syd til Wäst. Fast solen i <tt>Junii</tt> månad åter börjar rätta sin gång Söder åt, lemnar hon likwäl wärman starkare efter sig på dessa orter, än då hon lodrätt sken up-<noinclude> {{höger|på}} <references/></noinclude> fkxmmjwkoxbdqvqq4fn5b900lv5obq3 104 197386 585123 2025-01-04T18:00:34Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585123 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />12 {{linje}}</noinclude>på dem. Wäderleken tyckes likwäl blifwa til någon del stadgad, och uphålds-dagarne flera, fast den efterlemnade wärman känbarare än tilförene blifwer bruten, stundom igenom en, stundom flera dagars oftadigare wäderlek med låga starkt drifwande rägn-moln och kastwindar blandad. <tt>Augustus</tt> är mera mild, men får närmare <tt>September</tt> föränderligare wäderlek, som slutar sig uti stilla och dimbogt wäder, intil den andra winden fäst sig igen. I anseende härtil kalla de <tt>April, Majus</tt> och <tt>Junius,</tt> rägn-månader, efter rägnet faller då ymnigare, at man ser det uti stora bäckar utföre branterne göra åtskilliga watn-fall, och skära sig emellan klyftorna åtskillige wägar och gångar; Inwånarena leda dem til sina Ris-fälter, i fall torkan skulle tilsätta i följande månaderne. Härwid bör omtalas, at dessa wind-ombytningarne, som hända wid Dagjämningarne, sällan aflöpa utan et slags förutgående stormar; dessa äro de häftigaste af det slaget, och falla mästadels in uti månans skiften, en eller par dagar för eller efter: Luften blifwer då mycket låg och nästan full af dimba, som för den häftiga winden ej får tid at sätta sig til rägn, utan som en yra blifwer kringförd. Stormen tiltager, ju närmare han kommer Wäst-streket, så at hus och trän ej altid stå fasta nog, och flyttar han sig det ena streket efter det andra, til dess efter 24 timars rasande han begynner aftaga. Sällan händer, at han icke tilfogar inwånarena någon skada, antingen til deras åkrar, fartyg eller hus, hwarföre <tt>Chineserne</tt> kalla honom <tt>Tay Fong</tt> eller Stor Wind. En sådan wäderlekens gång och ordning weta <tt>Chineserne</tt> föra sig wid åkerbrukandet til fördel, at de bereda jorden, medan hon, af Höst-wädret fuktad, är ännu blöt til Winter-sädet eller sättningen, hwilken sker omkring <tt>December,</tt> och som luften nu är swalare, kan<noinclude> {{höger|wat-}} <references/></noinclude> 4ue851z7e33llv3ez3agjbmdggh2qhb 104 197387 585124 2025-01-04T19:19:17Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585124 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|13}} {{linje}}</noinclude>watnet ej så mycket uttorkas, at det icke skulle befrämja wäxten och skynda på bärgningen innom 120:de dagen eller i <tt>April</tt> månad. Åkren, som då af rägn-tiden är åter upblött, gifwes sparsamt gödsel, plöjes och tillagas, at andra gången eller å nyo sätta Ris uti; den wanliga tiden til detta andra utsädet innom året, är antingen i <tt>Maji</tt> månads slut eller <tt>Junii</tt> månads början. Man skulle tycka, at rägnet och wärman wäxelwis om hwarandra skulle drifwa Ris-wäxten fortare denna än den förra tiden; likwäl sker, at de få räkna längre tid ifrån sättningen til upskiärning denna gången, och merendels 130 dagar, så at bärgning uti <tt>September</tt> är sällsynt. De sidländte åkrarne blifwa wid slutad <tt>April</tt> eller börjad <tt>Majus</tt> med Ris-plantorne besatte, kräfja så många dagar, som de andra til Risens mognad, och höstas gemenligen uti <tt>September</tt> Månad, ligga sedan intil <tt>April</tt> uti träde, då stubben och rötterne af den fordna Risen äro så rutna och förmultnade, at de wid plöjningen aldeles falla sönder til jord. Så snart Risen hwitnar til mognad, afskäres han med handskäror, hwars äggar äro taggiga, som sågar, bindes sedan uti kärfwar tilsammans, och til torra uphögda ställen bortföres, hwarest han torkas och stackas til dess han blifwer aftröskad. Denna Ris har ännu skalen omkring sig och kallas <tt>Paddi,</tt> tjänar, som han nu är, til widare utsäde och til föda för kreatur; men innan han nyttjas af Invånarena, stötes han uti Stenmortare med Trästötar, at han släpper skalen, som sedan ifrån wannas och rensas. En del Landtboer, som hafwa widlyftigare fält, än de sielfwe wilja sköta, aflåta stycken deraf emot en wiss afgift åt fattigt folk til bruk: dessas förmåga är<noinclude> {{höger|ej,}} <references/></noinclude> p1aq920tagc7k3pvhm9fwrjv371xxd2 104 197388 585125 2025-01-04T19:26:21Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585125 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />14 {{linje}}</noinclude>ej, at med plog och oxar tilreda åkren, utan bruka Hackor, köpa Ris-plantor af andra, och dem utsätta de, uttröska den mogna och afskurna Risen under öppen himmel på bara bergkullar eller backar, wid torr wäderlek, och sedan de rensat honom, betala deraf jord-ägaren efter aftal. <h2 style="border-bottom: none; text-align: center;">Gödsel.</h2> {{initial|T}}il förekommande, at de wid så widlyftigt åkerbruk skulle hafwa brist af gödsel, hafwer en hop fattigt folk, at förtjäna födan, företagit sig at så wäl kring gator och hus, som med små <tt>Sampaner</tt> ut med stranderne af floden, hopsamla allahanda ämnen, som dertil kunnat tiäna, så wäl efter folk som fänad, hwilket de hos andra, som hålla sådan handel, försälja; de åter åt åkermänner, som hafwa det af nöden, hwarföre de uti husen altid släppa sitt watn uti käril, som jämte den andra gödseln församlas. När god årswäxt är, säljes en <tt>Pekul</tt> af det förra slaget för 2 <tt>Mes,</tt> det andra för nästan hälften mindre. Utom det är hwar Landthushållare angelägen, at efter den i wall gående boskapen, gödseln ej får ligga onyttig: barn, och de som intet kunna uträtta andra sysslor, måste gå och samla in detta; de förwara äfwen alla slags ben, hwilka de upbränna, och denna askan jämte hwad de samla efter upbrända örter och wed, strö de ut på åkrarne, at få dem mera fruktbärande. Något fuktigt åkerstycke, högländtare än de omtalte och af mer mylla bestående, blifwer tilbörligen gödt, plögt, och til såning jämkadt. Hwete, som et par dagar warit stöpt uti dygnwatn, warder, då de hafwa god tid, tätt utsådt på en säng, och plantorne utsatte. Stundom blir ock sielfwa stöpta Hwetet uti den-<noinclude> {{höger|na}} <references/></noinclude> if00ez2j9gna93g75xyrqi72hu71x5n 104 197389 585126 2025-01-04T19:33:03Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585126 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|15}} {{linje}}</noinclude>na tilredda åkren utsatt 4 tum emellan hwarje stånd eller korn. Jorden blifwer derefter omkring dem tiltryckt. Om torka tilsätter, insläppes sparsamt watten; den tilkramade jorden giör emellan hwar rad djupa fårar, at watnet wäl får gifwa wätska, men ej dränka säden. Rätta utsättnings-tiden häraf är wid eller omkring <tt>December</tt> månads slut: fast luften den tiden är swal och stundom natt-frost infaller, skjuter den brudden likwäl efter 14 dagar uti torfwor, som uti <tt>Martio</tt> afgifwa hwardera 7 til 9 stånd med ax, halmen fortare än hos oss: <tt>Maji</tt> månad gifwer en rik skörd. Jag har hördt at 120:de kornet och ibland mer warit samladt, som lönar rikeligen den möda och arbete de derpå anwändt. Emedan <tt>Chinesernas</tt> föda, som sagdt är, på denna orten består til större delen af Ris, i stället för bröd; ty blifwa allenast små åkerstycken nyttjade til Hwete. Hwad de behöfwa, är allenast för deras Socker-bakwärk, som de wid Högtider bruka til myckenhet uti deras <tt>Pagoder</tt> och Offerhus, samt något för sig sielfwa; Utländningarne förtara det mästa af denna slags säden, och förstår ej hwad i detta landskapet wäxer, utan blifwer en stor del ifrån de andra Nordliga orterne för dem infördt. Jag har uti <tt>Junio</tt> på en liten åker sedt korn rätt frodigt stå i ax, hwilket, efter det war sent sådt, dref wärman, som nog allredan tiltagit, det för starkt uti wäxt, at det blef, innan det kom til stadga, förwissnadt, och lemnade uti de strida axen ej annat än toma hopskrumpna skal. Om det blifwit utsådt den swalare tiden, såsom Hwetet, hade det säkert gifwit ymnig skörd; hwaraf jag slöt, at så mycket som dessa Säde-slagen wäl trifwas af sättning och omsättning uti wäl ansad<noinclude> {{höger|jord,}} <references/></noinclude> c18brsetat3ngcxpevl0rcx9yxuwue7 104 197390 585127 2025-01-04T19:39:45Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585127 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />16 {{linje}}</noinclude>jord, underhållen med jämt och nödigt watn, så är äfwen en swalare luft för deras wäxt bättre än hetta. Sättet at aftröska Risen eller ock Hwetet, är enahanda och lika som hos oss, med slagor. Hwetet måste efter tröskningen gå igenom en dertil gjord kast- eller rensnings-låda, uti hwilken alt damb blifwer bortwädradt, innan det blifwer malit. Woro Qwarnarne uti <tt>Canton</tt> på så behändigt sätt inrättade, som denna rense-lådan, kunde både folk och arbete derwid sparas. Malning med Handqwarnar är rätt mödosam uti detta Riket. Det synes nog underligit, at uti smärre Wärks drifwande hafwa <tt>Chineserne</tt> ibland nog artiga påfund, som gjöra dem lättare; men Qwarnar, Sågar och dylika, som fordra mer kraft, drifwa de med handstyrka, då de likwäl hafwa lägenhet både i Floden och på högderna af Winden för sådana Wärk. På detta sättet wända de alla flacka och lågländta platsar til åkerbruk, och umgås med ringa möda med den lösa jorden, den de hålla altid lika. Hundrade kornet i skörden är allmänt, utom när oordentelig wäderlek infaller, antingen af torka eller wäta, emot wanligheten, då de, som annorstädes, få kännas wid misswäxt, som här i landet har stora påfölgder. En liten uphögning i Ris-köpet orsakar ofta knorr hos de latare och fattigare, som utbreder sig sedan til upror och slutas ändteligen, när andra sällat sig intil dessa i missnöje, emot Tartariska Herrawäldet, såsom år 1751 hände, utom det at swälten förde siukdom med sig, som tog lifwet af ganska många. <h2 style="border-bottom: none; text-align: center;">Åkrar, anlagde på högderna.</h2> {{initial|D}}e afhållande och stupande högderne woro alt för obeqwäma at framskaffa någon gröda såsom de ä-<noinclude> {{höger|ro;}} <references/></noinclude> 4g37bdmbhwuflwakvqa8ps75nyn1w7b 104 197391 585128 2025-01-04T19:46:56Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585128 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|17}} {{linje}}</noinclude>ro; ty antingen skulle uti wåta månaderne det ymniga rägnet dränka och bortföra alt hwad där blifwit utsatt, eller ock utställa wäxterne, då de blifwit igenom watnets aflopp ifrån jord blottade, för heta och torka uti den warma tiden; derföre til förekommande af alt detta, hafwa de warit omtänkte, at jämna högderne och ställa dem i lika flackhet med slätterne igenom afsättningar öfwer hwarandra, hwilkas bredd och högd de weta inrätta efter backarnes mer eller mindre stupande. Dessa anwända de til åtskilliga wäxter, och gifwa hwart slag i synnerhet de ställen, som öfwerensstämma med dess naturliga trefnad. De wäxter, som tåla mästa torka, få öfwersta rummet, och de som äro mer granlaga, det nedersta; så at sedan rägnet fyllt jorden uti de öfwersta afsättningarne, ledes det igenom fårar, på de andra: Utom det desse eljest njuta af rägnet lika, få de äfwen hwad de öfre haft för mycket af watn. Desse afsättningar warda 4 til 5 fot öfwer hwarandra anlagde, hwars jordkanter få af solhetan och rägn omsider den hårdnad, at de i flera år kunna uthålla: Icke desto mindre hafwa de wid dem utsatt åtskilliga träd, hwars rötter om hwarandra flätade både befästa kanterna, skygga de utsatte wäxterne för wind och solheta, jämwäl pryda de i trappewis tilredda högderna med rätt artigt utseende. När jorden uti afsättningarne med en liten plog eller spada blifwit uprörd, samt med en upnedstående kam i stället för Harf slättad, gifwes henne stundom under arbetet så mycken gödsel, som de wäxter, hwilka de deruti ärna utsätta, fordra; dock rätt sparsamt. De blöta häldre gödseln med watn uti runda i jorden murade gropar, och dermed watna de utsatte fröen och plantorne: stundom lägga de en hand full aska öfwer dem, föregifwande, at den gödsel, som utbredd kommer at ligga emellan Säde-stånden, wore utan nytta och förgäfwes utkastad. {{tomrad}}<noinclude>{{huvud||<tt>B</tt>|De}} <references/></noinclude> 84gxb06nj7pypm5j7xyp3gpv1tuh4id 104 197392 585129 2025-01-04T20:01:48Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585129 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />18 {{linje}}</noinclude>De på afsättningarne eller ock annorstädes anlagde Örtesängar njuta näppeligen en månad hwila, utan blifwa efter den ena wäxtens mognad och inbärgning tilredda at taga emot en ny börda, så at innom året få de gifwa ifrån sig trenne afkastningar, hwarjämte Åkermännerne rätta sig äfwen efter den Sädens art, som de utså, så at de säde-slag och plantor, som älska wäta, köld och torka, få alla sådane dertil skickelige årstider, och blifwer Hösten endast rotwäxterne tildömd. De slags fröen, som i allmänhet utsåddes på de omtalte högderne, woro: Et slags groft frö til blad, blommor och fröhus likt Radiser med smala rötter. <tt>December</tt> Månads början war rätta utsättnings-tiden för detta; den slättade jorden lades förut uti långa fårar en fot breda och hälften så djupa, hwilka sins emellan giorde långa smala sängar, ofwan uppå et qwarter breda. Watnet fick fritt uti dessa fårar aflöpa, när för mycken wäta tilsatte, sedan det nedifrån gifwit wäxten den wätska, som behördes: En twär hand djupt nedsattes dessa fröen och lemnades 7 <tt>à</tt> 8 tum emellan hwart stand til utbredande i wäxten. Efter denna war den torra års-tiden, ty blir det i början watnat. I <tt>Februario</tt> war det i full blomma, och i <tt>Aprill</tt> dess fröhus gulnade, då det uprycktes, torkades och fröet utklappades, som gaf särdeles ymnigt efter bärgningen; häraf prässades den olja, som de sedan brukade til hwarjehanda i hushållningen, i synnerhet at bränna i Lampor; de nyttjade den äfwen, medan hon war färsk til matlagning. Oljan är så fet, at den til målning war otjänlig, efter hon ej wille torka: Af röken efter denna Lamp-olja giöra de det bekanta <tt>Tusschet.</tt> Bommulls-fröet, som de kalla <tt>Minfu,</tt> får merendels ärfwa platsen efter Oljo-fröet. Jorden lagas til på föresagde sätt och fröet nedlägges uti sådane smala sängar,<noinclude> {{höger|som}} <references/></noinclude> li9bveu0297g4kr8t4avk42n3afomvx 585130 585129 2025-01-04T20:03:49Z Belteshassar 7194 585130 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />18 {{linje}}</noinclude>De på afsättningarne eller ock annorstädes anlagde Örtesängar njuta näppeligen en månad hwila, utan blifwa efter den ena wäxtens mognad och inbärgning tilredda at taga emot en ny börda, så at innom året få de gifwa ifrån sig trenne afkastningar, hwarjämte Åkermännerne rätta sig äfwen efter den Sädens art, som de utså, så at de säde-slag och plantor, som älska wäta, köld och torka, få alla sådane dertil skickelige årstider, och blifwer Hösten endast rotwäxterne tildömd. De slags fröen, som i allmänhet utsåddes på de omtalte högderne, woro: Et slags groft frö til blad, blommor och fröhus likt Radiser med smala rötter. <tt>December</tt> Månads början war rätta utsättnings-tiden för detta; den slättade jorden lades förut uti långa fårar en fot breda och hälften så djupa, hwilka sins emellan giorde långa smala sängar, ofwan uppå et qwarter breda. Watnet fick fritt uti dessa fårar aflöpa, när för mycken wäta tilsatte, sedan det nedifrån gifwit wäxten den wätska, som behördes: En twär hand djupt nedsattes dessa fröen och lemnades 7 <tt>à</tt> 8 tum emellan hwart stand til utbredande i wäxten. Efter denna war den torra års-tiden, ty blir det i början watnat. I <tt>Februario</tt> war det i full blomma, och i <tt>Aprill</tt> dess fröhus gulnade, då det uprycktes, torkades och fröet utklappades, som gaf särdeles ymnigt efter bärgningen; häraf prässades den olja, som de sedan brukade til hwarjehanda i hushållningen, i synnerhet at bränna i Lampor; de nyttjade den äfwen, medan hon war färsk til matlagning. Oljan är så fet, at den til målning war otjänlig, efter hon ej wille torka: Af röken efter denna Lamp-olja giöra de det bekanta <tt>Tusschet.</tt> Bomulls-fröet, som de kalla <tt>Minfu,</tt> får merendels ärfwa platsen efter Oljo-fröet. Jorden lagas til på föresagde sätt och fröet nedlägges uti sådane smala sängar,<noinclude> {{höger|som}} <references/></noinclude> towoh18umw1rozpuenx48ylhvantj42 104 197393 585131 2025-01-04T20:17:44Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585131 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|19}} {{linje}}</noinclude>som det förra, en fot ifrån hwarandra skilde (det är at märka, at de giöra dessa sängar smalare och bredare, äfwen ock tätare eller längre ifrån hwarandra, alt efter som wäxten skjuter sig ymnigt och widlyftigt til); dess utsättning är uti <tt>Aprill</tt> för sig gången. Et par näfwar aska bränd af Olje- eller annat gräs, lagd öfwer hwart frö, är den fetma de gifwa jorden denna gången: I torra dagar wattnas det, til dess det kommit i 4:de bladet; wärman och rägnet i de följande dagarne drifwa de i <tt>Julii</tt> utslagne gula blommor, i <tt>Augusto</tt> til knoppar, som, mognade wid torr wäderlek, öpna sig, at Bomullen synes, dem de då afplåcka och skilja ullen ifrån fröet, som til widare utsäde förwaras. Mycken wäta skadar detta så wäl under wäxten, som hindrar knopparnes mognad, at de wid långsamt rägn på stjälkarne hänga förruttnade, hwarföre de sällan hämta så ymniga bärgningar af detta, som af det förra. Råttor söka äfwen begärligt efter detta fröet, så wäl när det är utlagdt, som uti knopparne wid dess mognande. <tt>Potatoes,</tt> det de kalla <tt>Fauciy,</tt> får wara det 3:die och sidsta, som de i afsättningarne utsätta. De ansa jorden efter Bomulls-fröet på ofta omtalte sättet, nedlägga <tt>Potados</tt> uti små bitar skurne 3 qwarter wid pass emellan hwardera; och efter detta straxt ej är så granlaga som de förra, wäxer långsammare, tål äfwenwäl kölden; ty lämna de de öfriga månader af året åt det til wäxt. Dessa <tt>Potatoes</tt> äro til någon del skilde ifrån wårt slag: rötterne hafwa röda skal, äro längre, gula, af en söt angenäm smak, men gräset liknar i öfrigit det Europeiska <tt>Potatoes-</tt>gräset. De följa intet altid denna ordning til utsättande med Olje- och Bomulls-fröet, samt <tt>Potatoes</tt> efter hwarandra; utan andra säde-slag, såsom Linser, Bönor, <tt>Locktau,</tt> och <tt>Calavanser</tt> byta ibland rummen för Bomulls-fröet; men Olje-fröet börjar och <tt>Potatoes</tt> slutar gemen-<noinclude> {{huvud||<tt>B</tt> 2|ligen}} <references/></noinclude> 6zg61k5pk3u1vsqeoz1jq5qi4wgvp73 585132 585131 2025-01-04T20:20:41Z Belteshassar 7194 585132 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|19}} {{linje}}</noinclude>som det förra, en fot ifrån hwarandra skilde (det är at märka, at de giöra dessa sängar smalare och bredare, äfwen ock tätare eller längre ifrån hwarandra, alt efter som wäxten skjuter sig ymnigt och widlyftigt til); dess utsättning är uti <tt>Aprill</tt> för sig gången. Et par näfwar aska bränd af Olje- eller annat gräs, lagd öfwer hwart frö, är den fetma de gifwa jorden denna gången: I torra dagar wattnas det, til dess det kommit i 4:de bladet; wärman och rägnet i de följande dagarne drifwa de i <tt>Julii</tt> utslagne gula blommor, i <tt>Augusto</tt> til knoppar, som, mognade wid torr wäderlek, öpna sig, at Bomullen synes, dem de då afplåcka och skilja ullen ifrån fröet, som til widare utsäde förwaras. Mycken wäta skadar detta så wäl under wäxten, som hindrar knopparnes mognad, at de wid långsamt rägn på stjälkarne hänga förruttnade, hwarföre de sällan hämta så ymniga bärgningar af detta, som af det förra. Råttor söka äfwen begärligt efter detta fröet, så wäl när det är utlagdt, som uti knopparne wid dess mognande. <tt>Potatoes,</tt> det de kalla <tt>{{rättelse|Fauciy|Fanciy}},</tt> får wara det 3:die<!--sötpotatis på kantonesiska är: 蕃薯 (faan1 syu2)--> och sidsta, som de i afsättningarne utsätta. De ansa jorden efter Bomulls-fröet på ofta omtalte sättet, nedlägga <tt>Potados</tt> uti små bitar skurne 3 qwarter wid pass emellan hwardera; och efter detta straxt ej är så granlaga som de förra, wäxer långsammare, tål äfwenwäl kölden; ty lämna de de öfriga månader af året åt det til wäxt. Dessa <tt>Potatoes</tt> äro til någon del skilde ifrån wårt slag: rötterne hafwa röda skal, äro längre, gula, af en söt angenäm smak, men gräset liknar i öfrigit det Europeiska <tt>Potatoes-</tt>gräset. De följa intet altid denna ordning til utsättande med Olje- och Bomulls-fröet, samt <tt>Potatoes</tt> efter hwarandra; utan andra säde-slag, såsom Linser, Bönor, <tt>Locktau,</tt> och <tt>Calavanser</tt> byta ibland rummen för Bomulls-fröet; men Olje-fröet börjar och <tt>Potatoes</tt> slutar gemen-<noinclude> {{huvud||<tt>B</tt> 2|ligen}} <references/></noinclude> fyl8iuvu65po1mwbuem4mck3q70jg52 104 197394 585133 2025-01-04T21:53:24Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585133 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>man lär att betrakta världen med teleskop och mikroskop men aldrig med det obeväpnade ögat; där man studerar kemi utan att veta vad bröd bereds av, och mekanik utan att veta hur det förtjänas; där man upptäcker månar kring Neptunus men ingalunda bjälken i sitt eget öga och inte heller till vilken vagabonderande planet man själv blivit måne; där man utan att märka det uppslukas av rymdens kringfladdrande odjur, under det man är sysselsatt med att studera de odjur, som simma omkring i en droppe ättika. Vem skulle vid månadens slut ha lärt sig mest — den pojke, som själv smitt och härdat sitt knivblad av malm som han själv grävt fram, varvid han läst så mycket som behövdes för utförandet av detta — eller den pojke, som under samma tid bevistat högskolans föreläsningar i metallurgi och erhållit en prima pennkniv av sin fader? Vem av dem skulle sannolikast först skära sig i fingrarna? — — — När jag lämnade universitetet, fann jag till min häpnad i mitt betyg, att jag hade studerat navigation! Hade jag en enda gång promenerat ner till hamnen, skulle jag inhämtat mera i detta ämne. Till och med den ''fattige'' studenten undervisas endast i <i>national</i>-ekonomi, under det att den livets ekonomi, som är detsamma som verklig filosofi, inte ens till namnet läres vid våra skolor. Resultatet av detta är, att medan han forskar i Ricardo, Adam Smith och Say, åsamkar han sig och sin fader oöverkomliga skulder. Som med våra lärdomsanstalter förhåller det sig också med våra hundra »moderna förbättringar»: de rymma en illusion; men någon hållbar verklighet är icke alltid<noinclude> <references/> 116</noinclude> 3elfnbdszn4ao60f4fqruhd7eslbvnp 104 197395 585134 2025-01-04T22:02:12Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585134 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>tillfinnandes bakom ytan. Djävulen fortsätter trankilt att inkassera räntorna på sina stamaktier och på talrika senare investeringar i dem. Våra uppfinningar äro oftast nätta leksaker, som locka bort oss från viktigare ting. De utgöra förbättrade medel att nå ett oförbättrat mål — ett mål som alltid är alltför lätt att nå, liksom järnvägarnas slutpunkter i Boston eller New York. Vi skynda av alla krafter att få färdig en telegraflinje mellan Maine och Texas; men möjligen ha varken Maine eller Texas något värdefullt att meddela. Båda dessa ändpunkter äro i samma predikament som mannen, vilken brann av iver att bli föreställd för en förnäm lomhörd dam: när han väl nått sitt mål och fått hörlurens tratt framför munnen hade han inte ett ljud att säga. Det är som om huvudsaken vore att prata på fort i stället för att tala förnuftigt. Vi drömma om att få en tunnel under Atlanten och bringa gamla världen några dagsresor närmare; men de första nyheter, som därefter tränga fram till det breda, vippande amerikanska örat, förmäla kanske endast, att prinsessan Adelaide har kikhosta. När allt kommer omkring, är det visst inte den kurir, vilken rider<noinclude> <references/> {{ph|117}}</noinclude> gsn88lbatpdkm4pz9g8rd9bzs1d7blb 104 197396 585135 2025-01-04T22:05:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585135 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>en mil i minuten, som bringar de viktigaste budskapen: han är ingen evangelist, inte heller kommer han till synes bland människor efter att ha levat på gräshoppor och honung. Jag undrar, om Flying Childers<ref>Ryktbar engelsk kapplöpningshäst.</ref> någonsin bar så mycket som en munfull spannmål till någon kvarn. Någon säger till mig: »Det förvånar mig att du inte samlar pengar; du tycker om att resa; du kunde fara med tåget till Fitchburg i dag och se på omgivningarna». Men jag är slugare än så. Jag har kommit underfund med, att den snabbaste resenären är den som går till fots. Jag säger till min vän: »Låt oss försöka, vem som kommer fram först! Avståndet är trettio mil, biljettpriset nittio cents. Det är betalningen för en mans dagsverke. Jag kommer ihåg, när daglönen var sextio cents för dem, som arbetade på just denna järnväg. Gott, jag ger mig i väg ögonblickligen till fots och kommer fram innan kvällen; jag har färdats med den hastigheten veckor i sträck. Under tiden skall du ha förtjänat nog till biljetten och skall komma fram någon gång i morgon, eller möjligen redan sent i kväll, om du har tur att få arbete genast. I stället för att genast fara till Fitchburg, skall du vara tvungen att arbeta här hela dagen. Och även om denna järnväg löpte runt jorden, tror jag mig om att komma före dig; vad beträffar att studera landet och samla erfarenheter av liknande slag, skulle jag slå dig så fullständigt, att jag skulle bli nödsakad att säga upp bekantskapen.» {{tomrad}}<noinclude> <references/> 118</noinclude> 18ywvk0xzb7ue5rg5gx7ztwsdxkyojx 104 197397 585136 2025-01-04T22:11:52Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585136 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Sådan är den allmänneliga lagen som ingen människa kan slingra sig undan, och särskilt beträffande järnvägar kan man säga, att den är lika bred som lång. Att göra en järnväg runt jorden, tillgänglig för hela mänskligheten, är detsamma som att linjera upp hela planeten. Människor ha en oklar förnimmelse av att om man bara tillräckligt länge håller på med denna verksamhet med syllar och spadar, skall slutligen envar resa någonstans, nästan utan tidsförlust, närapå gratis; men ehuru mängden trängs på perrongen och konduktören ropar »Alla in!» skall det väl visa sig, när röken blåst bort och ångan kondenserats, att endast ett fåtal kommit med och att alla de andra blivit överkörda och det kommer att kallas, vad det också är: — »en beklaglig olyckshändelse». Utan tvivel kunna de, som själva förtjänat till biljetten, verkligen resa om de då fortfarande äro i livet; men det är sannolikast att de då ha mistat sin spänstighet och sin reslust. Detta system att använda större delen av livstiden för att skrapa samman medlen till en tvivelaktig senare frihet, påminner mig om den engelsman, som for till Indien för att göra sig en förmögenhet, i avsikt att därpå återvända till England för att leva en poets liv. Han borde krupit upp i en vindskupa genast. — »Vad nu!» utbrister en million irländare, »är inte denna järnväg, som vi själva byggt, en bra inrättning!» Jo, svarar jag, ''jämförelsevis'' bra; vilket vill säga, att ni kunde funnit på något sämre; men eftersom ni äro mina bröder, önskar jag endast, att ni varit i stånd att använda er tid bättre än till att gräva i dy. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|119}}</noinclude> fwxyuycfyaqm6hn0zgcdjkwr6djb9b5 104 197398 585137 2025-01-04T22:16:53Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585137 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>För att kunna täcka de utgifter jag haft i sammanhang med mitt husbygge, önskade jag förtjäna tio eller tolv dollars på något hederligt och drägligt sätt; jag planterade därför ungefär två och en halv acre lätt och sandblandad jord huvudsakligen med bönor, en mindre del därav med potatis, säd, ärter och kålrötter. Detta markområde omfattade i sin helhet elva acres och höll på att mer och mer överväxas av tall och hickory; det hade året förut varit salubjudet för åtta dollars och åtta cents per acre. En farmare sade, att det »dugde inte till något annat än odla ekorrar på». Jag gödslade inte mitt åkerstycke på något sätt, emedan jag inte var dess ägare utan endast en squatter och inte heller hade för avsikt att odla så mycket en gång till, och jag gick inte över riktigt hela arealen med hackan. Under plöjningen drog jag upp åtskilligt med långa rötter från stubbar, vilket försåg mig med bränsle för lång tid; runt de uppbrutna stubbarna kom orörd mylla i dagen på runda fläckar, som under hela sommaren lätt urskildes, emedan bönorna växte frodigast där. Veden från ett område med död och värdelös skog bakom mitt hus samt trästycken nere från dammen försågo mig med resten av mitt bränsleförråd. Jag var nödsakad att hyra en karl och ett par hästar för plöjningen, men jag höll själv i plogen. Mina lantbruksutgifter för första sådden utgjorde för redskap, frö, arbete etc. 18 dollars 72½ cent. Utsädeskorn fick jag till skänks. Det kostar för övrigt ingenting nämnvärt, utom om man sår mycket mer än som behövs. Jag skördade fyra hektoliter bönor och sex<noinclude> <references/> 120</noinclude> jzs2rvbez3yx26v57rmran1tikkfczp 104 197399 585138 2025-01-04T22:44:19Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 585138 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|98|{{st|<b>INGWARS</b>}}|4 Cap.}}</noinclude>Gaffel, som på denne. Skriften är denna: ᛁᚴᚢᚾᛅ᛬ ᚱᛅᛁᛋᛏᛁ᛫ ᛋᛏᛅᛁᚾ᛫ ᚦᛁᚾᛅ᛫ ᛅᚠᛏᛁᛦ᛬ ᛋᛅᚴᛋᛅ᛬ ᛋᚢᚾ᛬ ᚼᛚᚠᛏᛅᚼᛅᛦ᛬ {{ant|Iguna raisti Stain thina aftir Saksa Sun Hlftahar}} d. ä. {{sp|Iguna reste denne Sten efter Sakse Hlifdags Son}}. Dock såsom på andra Sidan om Wägen från Stäringe Runsten är en mycket ansenlig Begrafningsplats af större och smärre Högar; så är det ock, emot alt detta troligt, at en ansenlig Slägt wid Stäringe haft sit Säte, och at Byrsten wäl kan hafwa warit en Ättling af den samma, samt hans Fader med Jarlanamn hedrad. Om därföre den först upgifna Läsning fördenskul winner Bifall, är det likwäl et Skriffel, at här läses {{ant|Jal}} i Ställe för {{ant|Jarls}} eller {{ant|Jals,}} som då förswinner, när man följer en af de andra Läsningar. Såsom Gissningar, kunna alla dessa Tydningar och Förklaringar tålas; och är den äldsta, i Anseende til Stenens Rum och Ställe, när detta Skriffel undantages, nog så sannolik, som den sidsta; hälst om det tillika får tilläggas, at denne {{sp|Ofwe}}, som man här igenfinner, och {{sp|Ugin Jarl}}, som i Hadorphs Företal til Dalelagen omtalas, och til K. Inge Stenkilssons Tider hänföres, warit en och samme Man. 10. {{sp|I Östergöthland, Lösings Härad, Styrstad Sokn och Bälbrunna Agor, wid Norrköping.}} {{ant|Baut. N. 857.}} ✱. ᚦᚢᚱᚠᚱᛁᚦˣ ᚱᛁᛋᛏᛅˣ ᛂᚠᛏᛁᛦˣ ᛅᛋᚴᚢᛏˣ ᛅᚢᚴˣ ᚴᚢᛏᛁˣ ᛋᚢᚾᚢˣ ᛋᛁᚾᛅˣ ᚾᛏᛁᛅˣ ᚦᛅᛋᛁˣ ᚼᛅᚾˣ ᚴᚢᛏᛅˣ ᛁᛏᛆᛏᛁᛋˣ ᛁˣ ᛁᚴᚢᛅᚱᛋˣ ᚼᛁᛚᚠᚾᛁᚵᛁˣ {{ant|Thurfrith rista eftir Asgut auk Guti, sunu sina, Stin thasi, Han Guta itathis i Igvars Hilfningi}} d. ä. {{sp|Dörfrid (lät) rista efter Asgöt och Göte, sine Söner, denne Sten. Han, Göte, ändades i Ingwars Hjälpning (eller den Hjälp af Folk, som Ingwar från detta Land bekommit).}} Så förklarar jag denne Sten, som förr icke så fullkomligen blifwit läsen, oagtadt han nu ligger ikullfallen, och länge sålunda warit för Watn och Luftens Tärande mera utsatt, än tilförne, då han först blifwit aftagen. Skriften hafwer på sådant Sätt sedermera ansenligen blifwit förnött. Hwilket för Framtiden så wida lärer förekommas, som Ägaren til Bälbrunna Rusthåll låter honom, efter gifwet Löfte, åter upresa. 11. Om den Sten, som är i {{sp|Dagsbergs Kyrkomur}}, ¼ Mil från<noinclude> {{huvud|||denne}} <references/></noinclude> s4akzp4x2ib1s2nc8k0u09f9cg55nm7 104 197400 585142 2025-01-05T01:21:17Z Bio2935c 11474 /* Korrekturläst */ 585142 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Bio2935c" />{{huvud|1 Fl.|{{st|<b>STENAR.</b>}}|99}}</noinclude>denne, jämwäl blifwit ristad til Åminnelse efter någon, som warit med ibland samme Hjälptroppar från Östergöthland eller dess Wikboland allena, hwaräst de fördrefne Norske Konungar Dag och Ring, kanske wid Dagsberg och Ringstad, tyckas fåt sina Boställen, kan wäl intet sägas med någon Wisshet; men så är det likwäl nog sannolikt, emedan de Ord, som wid Afritningen på honom kunnat läsas därtil gifwa Anledning. Halfwe Stenen är förstörd: och på andra Hälften läsas dessa Ord, {{ant|Baut N. 589}} - - ᚢᛦ᛬ ᛋᛁᚾ᛫ ᛁᛦ ᚠᚢᚱᛋ - - ᚼᛁᛚᚠᚾᛅᛁ - - ᛋᛏᛂᛁ {{ant|- - ur sin. Ir furs - - Hilfnai - - Stei,}} som någon kan hafwa låtit rista efter {{sp|sin Fader, hwilken förfarits}} eller omkommit i Ingwars {{sp|Hjälpning}}. At Ingwar warit mycket älskad på Östgötha Wikboland, kunde någon, utan at widare nämna Bälbrunna-Stenen, som witnar om den Hjälp han til sin Ledning härifrån bekommit, jämwäl sannolikt sluta af en förmodeligen yngre och ännu icke afritad Runsten i Grönhögs Wad, som omtalar en annan Ingwar, hwilken ock farit Öster ut och där aflidit. Skriften anföres i min Sl. Farbroders {{ant|C. F. Broocmans}} Beskrifning öfwer Östergöthland 2. Del. 365. Sid. sålunda: {{ant|Sikstain lit raisti Sain dana iftir Igvar sun sin. Han vard austr taudr.}} d. ä. {{sp|Siksten lät upresa denne Sten efter sin Son Ingwar. Han blef död i Österland:}} Och Slutsatsen kan, til dess en större Wishet winnes, däruppå byggas, at Stenen är inom denne Östergötlands Trakt belägen, och at man annorstäds, icke lätteligen skal finna någon Runsten i Östergöthland, med Namnet Ingwar uppå, mindre någon, som blifwit uprest efter en Ingwar, som så jämt efterfölgt wår Ingwars Fotspår; Hwarföre det kan wara troligt, at han uti honom blifwit upkallad: det som ännu altid är Tekn til Kärlek och Högagtning för den, som man wid Barns Namngifwande framför andre ihugkommer. I Upland äro ock flere Runstenar teknade med Ingwars Namn, och finnas på större Delen sådana Märken, som höra til en yngre Tid, och därföre flytta deras Ålder så mycket under dem, som efter Ingwar Widfarnes Fölgeslagare äro upreste, at deras Hjältar efter hans Död wäl kunnat hinna at födas, färdas och aflida. Om några särskilda Märken gifwas för hwar och en Runstens Ålder, och, hwilka de äro, blifwer framdels Tilfälle at af en eller annan Anmärkning undersöka. Imedlertid kan den, som behagar, jämföra Runstenar efter andre, som haft samma Namn med wår Ingwar Widförle, upkasta {{ant|Baut.}}<noinclude> {{huvud||N 2|{{ant|N. 77,}}}} <references/></noinclude> pp4kg8sqqw8srwr8oq5hax023lf584m 104 197401 585143 2025-01-05T03:22:30Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585143 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />20 {{linje}}</noinclude>ligen årsbördan af deras afsättningar, och följa de altid den ordning, som ofta är nämd wid jordens tilredning, äfwen ock nedlägga aldrig något frö, innan det förut en eller par dagar warit stöpt uti watn, hwaruti gödsel eller osläckt Kalk blifwit upblött. <tt>Jams,</tt> som de kalla <tt>Utau,</tt> sätta de och sköta på samma sätt, som <tt>Potatoes:</tt> jord-arten är til denna mer skiljaktig; de anwända sumpiga och wåta ställen til annat säde, otjänlige för dessa rötter, stundom ock en nyss afskuren Ris-åker, den de det året ej akta å nyo beså, ju längre de fingo stå, ju större blefwo rötterne; ty uphämtades de gemenligen i <tt>November.</tt> Såcker-rören lades i afstumpade stycken, hwardera af et par utskått eller leders längd, öfwer et qwarter djupt i jorden, och emellan hwar rad en aln, så wäl på de högsta afsättningarne, som på hel låga ställen. <tt>Mars</tt> och <tt>Aprill</tt> war utläggnings-tiden på de sidländta, och de wåta Månader på de högländtare ställen, hwaraf den ock olika inbärgades. De woro til ingen del granlaga, nögdes både uti skyggde som mot solen liggande, både uti wåta och torra, höga och lägre liggande ställen, tålde så wäl köld som wärma. När rören begynte gulna, blefwo de afskurne; ty om de då stodo längre ute, började de wid jorden rutna, deras högd war ifrån 4 til 6 alnar. De föra til någon beqwäm och när wid floden belägen plats åtskillige <tt>Sampans</tt> laddningar Rör tilsamman, upsätta där et hus af <tt>Bambuer</tt> och Mattor, uti hwars ena ända de giöra en ugn med 2 inmurade stora Jern-kettlar, i den andra ändan en flat wider botn af plankor, öfwer hwilken et par Oxar kringdrifwa en kantig rulla af hårdt träd. Rören, som lades hwarftals under Rullen, sönderbråkades, at saften, som leddes igenom en ränna wid ändarne af bottnen, samlades i et stort Kar. Utur skalen af Rören utkokades saften i den ena kettelen än widare, som, blandad med den förra och silad, kokades i den an-<noinclude> {{höger|dra}} <references/></noinclude> dwoywf60rflkijvai8eg6ldhn96m16p 104 197402 585144 2025-01-05T03:35:53Z Belteshassar 7194 /* Korrekturläst */ 585144 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Belteshassar" />{{höger|21}} {{linje}}</noinclude>dra kettelen til stadgat brunt Socker; bladen och de utsudne skalen woro det bränsel de härtil brukade, och när på det stället ej war mer tilgång af Rör, togo de huset ned och förde redskapen bort; dessa Socker-siudare foro landet omkring och kokade Sockret for Landtmännerne utur Rören, hwilket sedan af andre Socker-kokare renades til Puder-socker af sämre och bättre slag. <h2 style="border-bottom: none; text-align: center;">Krydd-Gårdar.</h2> {{initial|E}}fter jag ej haft lägenhet bese flera af deras Krydd-gårdar än några ofullkomliga, så är äfwen min berättelse om dem ej så tilräckelig, som jag welat. Hwad jag om dem wet at anföra, är, at de gemenligen anwända leraktig jord af sidländt läge til dem, wid hwilka de ock bruka mindre sparsamhet af gödsel. De bekanta wäxter woro <tt>Lactuc,</tt> långa och korta Augurkor, Purjo, Hwitlök, Selleri, Spinat, Morötter, röd Målla, et slags watnaktiga Rofwor, långa Radiser, Pumpor och Watn-Meloner, som de uti dem utså (af hwilka slag de i början af <tt>Portugiserne</tt> sådt fröen), utom flera slags jord-frukter til namn och skapnad aldeles hos oss obekanta. Portulak wäxer ock wildt, hwilken de ej sielfwa nyttjade eller brydde sig om. Et slags grof Watn-Spinat höllo de i {{division|1|2}} famns djupa dammar, hwilken wäxte der så ymnigt, at han öfwertäckte hela watnbrynen och äfwen war ibland deras allmänna föda af grönt. Ingefära lägga de i bitar, wid hwart utskått afbrutne, en twär hand djupt uti leraktig och wåt jord. <tt>Februarii</tt> och <tt>Martii</tt> Månader äro rätta sättnings-tiden; ty senare på året drifwer wärman til blad och stjelkar för starkt, at rötterne blifwa både lösare och smärre, de tålde dessutom både köld och wärma. Tobak, som de kalla <tt>Jien.</tt> Dess plantering är så mycket fördelaktigare i <tt>China,</tt> efter han är nästan här mer begärlig än annorstädes: de spara derföre hwarken möda eller god jordmån för honom. Uti <tt>Martio</tt> utsätta<noinclude> {{huvud||<tt>B</tt> 3|de}} <references/></noinclude> ru8qkjc2i3ggmkvbf0cniwwh1ivey5r 104 197403 585147 2025-01-05T07:57:43Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585147 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>hektoliter potatis jämte något ärter och majs. Den mesta majsen samt kålrötterna mognade för sent att bli till användning. Min nettoinkomst, sedan jag dragit av de nämnda utgifterna, blev åtta och en halv dollars för försålda produkter och dessutom vad jag själv förbrukade; vidare hade jag vid denna beräknings färdigställande produkter på lager till ett uppskattat värde av fyra och en halv dollars. När jag tar allt i betraktande, värdet av människans själ och värdet av den dag som flyr från oss, tror jag att jag, trots kortvarigheten av mitt experiment eller kanske just på grund av den, gjorde en bättre affär än någon farmare i trakten av Concord det året. Året därpå gick jag ännu bättre tillväga, grävde själv med spade så mycket jord jag ansåg behövligt, tredjedelen av en acre ungefär, och från dessa båda års erfarenhet lärde jag mig, utan att skrämmas av lantbruksexperter och handböcker, att om man ville leva enkelt och anspråkslöst på sin egen skörd utan att byta bort den mot onyttiga läckerheter, skulle man endast behöva odla ett fåtal kvadratfamnar jord, varvid det skulle ställa sig billigare att gräva för hand än att hyra oxar och plog; jag fann också, att det var enklare att vart år odla ett nytt stycke än att gödsla det gamla; och sålunda kunde den, som önskade det, så att säga förrätta allt sitt nödvändiga arbete med vänster hand på lediga stunder under den bästa årstiden utan att fasttjudras vid en oxe eller en häst eller ett svin, såsom nu är fallet. Min önskan är att tala fullt opartiskt om denna sak, emedan jag inte alls är intresserad i de nuvarande sociala förhål-<noinclude> <references/> {{ph|121}}</noinclude> hsmz557nbj0c4ze8lyqbecyrysme3tq 104 197404 585148 2025-01-05T08:00:46Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585148 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>landenas fortgång eller misslyckande. Jag levde mer oberoende än någon farmare i Concord, emedan jag inte var fastvuxen vid någon gård eller åker utan kunde fritt följa mitt eget ingenium, som är mycket labyrintiskt anordnat. Utom att jag alltså på förhand hade allt bättre ordnat än de, skulle jag också, om än mitt hus brunne eller min skörd slagit fel, i det närmaste haft allt lika bra som förut. Det förefaller mig, att det inte så mycket är människorna som hålla sig med boskapshjordar, som fast mera boskapen som håller sig med uppassare. Människor och husdjur byta ut sitt arbete sinsemellan, men det faller genast i ögonen, att korna härvid ha de övervägande fördelarna. Människan gör något av sitt utbytesarbete under den sex veckor långa skördetiden, och det är sannerligen ingen barnlek. Säkerligen skulle aldrig något folk som genomgående levde förnuftigt — det vill säga ett folk av filosofer — begå ett så grovt misstag som an-<noinclude> <references/> 122</noinclude> 9uakes5fxd480o7pgc7vba3lo8gvs2o 104 197405 585149 2025-01-05T08:03:57Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585149 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>använda djurens arbetskraft. Det är sant, att det aldrig fanns och troligen heller aldrig kommer att finnas något folk av filosofer, och jag är inte själv säker på att det vore önskvärt med ett sådant folk; men jag skulle sannerligen aldrig ha tämjt någon häst och tagit honom i mitt kosthåll för något arbete, han kunde göra för mig, ty jag skulle varit allt för förskräckt inför utsikten att bli degraderad till hästskötare eller herde; och även om mänskligheten i sin helhet ser ut att vinna på en sådan affär — är det så avgjort att inte den enes vinning är den andres förlust? Har stallpojken lika stor anledning som husbonden att vara belåten? Jag medger, att människan inte utan sådan hjälp kunde ha utfört vissa allmännyttiga arbeten, och jag är villig att låta människor, hästar och kor dela äran för vad som åstadkommits i detta avseende; men följer därav, att icke människan själv skulle ha varit i stånd att utföra något, som varit henne ännu mera värdigt? När människor väl börja utföra inte bara onödigt utan även skadligt och förslöande arbete med djurens hjälp, är det tydligt att några få människor måste utföra allt underhållsarbete för djuren och sålunda bli de starkares slavar. Människan tjänar sålunda inte bara djuret inom sig utan också, symboliserande detta, djuret vid sin sida. Ehuru vi ha gott om boningshus av tegel och sten, mätes dock en farmares välstånd efter hur mycket hans boningshus överskyggas av ladugården. Denna by påstås ha de rymligaste stallarna för kor och hästar här i nejderna, och vi äro heller inte efterblivna i fråga om offentliga byggnader; men<noinclude> <references/> {{ph|123}}</noinclude> kmip4kvyeyml0ir053t5bn87pm3v7bs 104 197406 585150 2025-01-05T08:11:04Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585150 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>det finns mycket få allmänna platser för fri andakt eller fritt meningsutbyte i detta land. Det skulle inte vara genom byggnader som folk sökte bevara sitt minne till eftervärlden; varför skulle det inte i stället vara genom filosofi? Hur mycket mera beundransvärd är inte Bhagavat-Gita<ref>Bhagavat-Gita, den Höges Sång — fornindiskt poem av filosofiskt-religiöst innehåll; ingår som episod i Mahabharata.</ref> än alla österns ruiner! Torn och tempel äro furstars lyx. En fri ande arbetar inte på någon furstes befallning. Geniet är inte någon kejsares pensionär, inte heller är dess material silver, guld eller marmor utom till försvinnande ringa del. Varför hamrar man så mycket sten? När jag var i Arkadien, såg jag inga stensprängare. Folken äro uppfyllda av ett förryckt begär att föreviga sig genom den kvantitet huggen sten, de lämna efter sig. Hur vore det, om lika mycken möda lades ner på att jämna till och polera våra seder? Ett fragment av verklig insikt skulle vara mera minnesvärt än ett monument, som räckte till månen. Jag tycker bäst om sten, när den finns kvar på sin plats. Thebes storhet var en vulgär storhet. Ett tvåfots stengärde runt en hederlig mans ägor är bättre än ett hundraportat Thebe, som kommit långt bort från livets sanning. Barbarernas hedniska religioner och kulturer resa praktfulla tempel, men vad man kan kalla verklig kristenhet gör icke så. Den mesta sten ett folk tuktar blir endast använd till dess grav. Det begraver sig självt levande. Det mest förvånansvärda med pyramiderna är det faktum, att man kunde leta samman tillräckligt med människor, avsigkomna nog att<noinclude> <references/> 124</noinclude> pg5qj9vrsvdm4qzzqglo1u67cw75t3i 104 197407 585151 2025-01-05T08:20:51Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585151 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>våga sitt liv åt byggandet av en grav åt någon uppblåst nolla, som det skulle varit förståndigare och mänskkligare att dränka i Nilen och därefter ge till föda åt hundarna. Jag skulle möjligen kunna finna på någon ursäkt för honom och dem, men jag har inte tid just nu. Vad beträffar byggmästarnas religion och hängivenhet åt konsten, är den ungefär på samma plan världen runt, vare sig det gäller ett egyptiskt tempel eller en Förenta Staternas Bank. Den kostar mer än den smakar. Huvudsaken är fåfänga, parad med kärlek till smörgås och vitlök. Mr. Balcom, en lovande ung arkitekt, gör ritningen med hård blyerts och linjal på baksidan av sin Vitruvius, varpå företaget auktioneras bort till Dobson & Söner, stenhuggarfirma. När sen fyrtio sekler börja se ned från det, börja människorna se upp till det. På tal om edra höga torn och monument, fanns det en gång här i grannbyn en rubbad figur, som började gräva tvärs genom jorden i riktning mot Kina, och han kom så långt att han påstod sig höra surret från kinesernas tekittlar; jag tänker emellertid inte vika av från vägen för att beundra det hål han grävde. Många syssla mycket med västerns och österns minnesmärken och äro nyfikna på vem som byggde dem. För min del skulle jag hellre vilja veta något om dem, som i de tiderna inte byggde dem — de som voro upphöjda över sådana småsaker. Men låt oss fortsätta med min ekonomi. Genom lantmäteri, snickeri och liknande sysslor av olika slag — ty jag kan så många hantverk som jag har fingrar — hade jag förtjänat 13 dollars 34 cents. Ut-<noinclude> <references/> {{ph|125}}</noinclude> 90qv6gkduz74x2vrcd0lpfm7i65vst1 104 197408 585152 2025-01-05T09:02:18Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585152 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>gifterna till föda under åtta månader, nämligen från 4 juli till 1 mars, när denna beräkning gjordes, ehuru jag fortsatte att leva på samma sätt under mer än två år, voro när jag inte räknar potatis, majs och ärter som jag själv odlat och inte tar hänsyn till litet som fanns på lager sistnämnda datum — tillsammans 8 dollars 74 cents för rubb och stubb — ris, sirap, mjöl, fläsk, socker, torkade äpplen, salt, flott, ett par pumpor och vattenmeloner. Ja, jag åt upp för över åtta dollars; men jag skulle inte utan att rodna förkunna min synd så här, om jag inte kunde trösta mig med, att de flesta av mina läsare äro minst lika brottsliga som jag i det hänseendet, och att deras gärningar inte skulle ta sig bättre ut i siffror än mina. Under det följande året fångade jag då och då en knippa fisk i dammen till middagsmål, och en gång gick jag till och med så långt, att jag tog av daga ett murmeldjur, som härjade i mitt bönland — underlättade dess själavandring, skulle buddhisterna säga — varpå jag förtärde det, delvis för experimentets skull; men ehuru det föreföll trevligt för ögonblicket, trots en besynnerlig arom hos köttet, förstod jag att ingen härdning skulle kunna göra detta till en angenäm vana, hur bra det än kan ta sig ut med viltet prydligt upphängt hos vilthandlaren. Utgifterna för kläder och några andra småsaker gingo under samma tid till 8 dollar 40 cents, olja till belysning samt några hushållsutensilier till 2 dollars jämnt. Så att alla penningutgifter, med undantag för tvätt och lagning av kläder, som i allmänhet skedde bredvid huset, varför<noinclude> <references/> 126</noinclude> 3ci55qmaukcwyxp1wsu342ayzxwn8jt 104 197409 585153 2025-01-05T09:11:58Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585153 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>några räkningar på dessa poster ännu inte kommit till synes, sammanlagda togo sig ut så här — varvid är att märka, att de omfatta alla, och mer än alla, sätt på vilka penningar nödvändigt måste ges ut i denna del av världen: {| |- |align="left" valign="top"|Hus |align="left" valign="top"|28:12 ½ |- |align="left" valign="top"|Ett års lantbruk |align="left" valign="top"|14:72 ½ |- |align="left" valign="top"|Föda, åtta månader |align="left" valign="top"|8:74 |- |align="left" valign="top"|Kläder etc, åtta månader |align="left" valign="top"|8:40 ¾ |- |align="left" valign="top"|Lysolja etc, åtta månader |align="left" valign="top" style="border-bottom: 1px solid black;"|2. — |- |align="right" valign="top"|Summa dollars |align="left" valign="top"|61.99 ¾ |- |} Jag talar till sådana läsare, som ha besvärligt med sitt livsuppehälle. Till täckandet av dessa utgifter hade jag: {| |- |align="left" valign="top"|Sålda lantbruksprodukter |align="left" valign="top"|23:44 |- |align="left" valign="top"|Förtjänst på arbete |align="left" valign="top" style="border-bottom: 1px solid black;"|13:34 |- |align="right" valign="top"|Summa dollars |align="left" valign="top"|36:78 |- |} Drages detta från utgiftssumman, lämnar det en brist 25:21 ¾, nära motsvarande de medel, med vilka jag började; å inkomstsidan har jag då dessutom frihet, oberoende och ett hälsosamt liv samt ett bra hus att bebo så länge jag önskar. {{tomrad}}<noinclude> <references/> {{ph|127}}</noinclude> l85wcfpl8x0kjgmcs6gytp8ihemk9sl 104 197410 585154 2025-01-05T09:16:25Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585154 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>Denna statistik har, hur tillfällig och föga allmängiltig den än må synas, en viss fullständighet och därför också ett visst värde. Ingenting kom mig till handa, som jag inte på något sätt redovisat för. Det framgår av denna översikt, att enbart födan kostade mig tjugosju cents i veckan. Den utgjordes under nära två år framåt från denna tid av rågmjöl och majsmjöl, detta utan jäst, samt dessutom potatis, ris, något litet salt fläsk, sirap, salt och dricksvatten. Det var lämpligt att jag huvudsakligen skulle leva av ris, då jag så mycket älskade de gamla indiernas filosofi. För att möta invändningarna från några obotliga felfinnare vill jag också tillfoga, att om jag då och då bjöds på middag av grannar, hos vilka jag alltid umgåtts och fortfarande hoppas bli sedd, så medförde det visserligen ibland oordning i mina hushållarrangemang; men eftersom middagsätande borta är en konstant element, har det inte minsta inverkan på en jämförande tablå som denna. Av dessa två års erfarenheter fann jag, att det kostar förvånande litet besvär att skaffa sig den nödiga näringen även på vår breddgrad — att en man kan ha sin matsedel lika enkel som djurens och likväl bibehålla krafter och hälsa. Jag har tillagat en tillfredsställande måltid, tillfredsställande på flera sätt, helt enkelt av blad och stjälkar av {{Samma som|på|Q=Q158015|ord=''Portulaca oleracea''}}, som jag samlade ibland kornet, kokade och saltade. Och säg mig vad en människa mer kan begära i lugna dagar och vid ordinära middagsstunder än några gröna ax av söt majs, kokta med salt. Till och med de små omväxlingar jag använde<noinclude> <references/> 128</noinclude> stakv10lrtfoz34hyqp0y68muzc6s2a 104 197411 585155 2025-01-05T09:19:08Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585155 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>orsakades mer av begär efter läckerheter än av organismens krav. Likväl ha människor nu hunnit så långt, att de ofta svälta — icke emedan de sakna det nödvändiga, utan emedan de sakna läckerheter; och jag känner en hedervärd dam, som tror att hennes son dukade under, emedan han övergick till att använda vatten som enda dryck. Läsaren märker, att jag behandlar näringsproblemet mera från ekonomisk än fysiologisk synpunkt; och i varje fall kommer ingen att pröva mina avhållsamma metoder utan att ha ett välförsett skafferi att falla tillbaka på. Mitt bröd gjorde jag först av majsmjöl och salt i små kakor, som jag bakade vid elden utomhus på en brädbit; men det blev oftast rökigt och fick en smak av tall. Jag försökte med vetemjöl också, men fann slutligen en blandning av råg och majs lämpligast och mest tilltalande. Under kall väderlek var det en god förströelse att baka fler små bröd efter varandra och vända dem över elden så omsorgsfullt som en egyptier hanterar sina ruvägg. Det var jordens verkliga frukter jag bringade till mognad, och för mina sinnen hade de en välsmak liknande den andra ädla frukter ha, vilken jag sökte bevara så länge som möjligt genom att insvepa bröden i en duk. Jag studerade den åldriga och nödvändiga konsten att baka bröd genom att läsa och lyssna till tillgängliga auktoriteter, varvid jag kom tillbaka till de tider, då mänskligheten först höjde sig från nötter och kött till denna mera milda och förfinade diet, samt därifrån tillryggalade utvecklingen fram till det tillfälliga syrande av<noinclude> <references/> {{ph|129}}</noinclude> jy4m5qmccftw57o8fh49mstyy7ddepm 104 197412 585156 2025-01-05T09:23:09Z Thuresson 20 /* Korrekturläst */ 585156 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Thuresson" /></noinclude>degen, varifrån jäsningsförfarandet antages leda sitt ursprung, samt genom de olika syrningssätten därefter, tills jag anlände till »gott, sött, hälsosamt bröd», livets salt. Surdeg, vilken somliga anse som brödets själ, själva anden som fyller dess cellvävnad, och vilken bevaras med religiös vördnad liksom vestalernas eviga eld, — jag är säker på, att någon dyrbar kruka surdeg överförd av Mayflower-pilgrimerna, tillgodosåg Amerikas behov och ännu gör sitt inflytande märkbart i vidgade, jäsande ringar över kontinenten, — denna nödvändiga ingrediens hämtade jag regelbundet och förtroendefullt i byn, ända tills jag en morgon glömde reglerna och skållade jästen; genom vilken tillfällighet jag upptäckte, att till och med syrsättning inte var nödvändig — mina upptäckter skedde vanligen efter den analytiska och inte efter den syntetiska metoden — och sen dess har jag med nöje undvarat det, ehuru de flesta husmödrar allvarligt försäkrat mig, att hälsosamt och gott bröd utan jästämne var otänkbart, och äldre personer förutspådde mitt hastiga fysiska förfall. Likväl finner jag, att det visst inte är oumbärligt, och efter att ha varit utan det ett år är jag fortfarande i de levandes land. Det är enklare och mer respektabelt att vara det förutan. Människan är det djur, som framför alla andra förmår anpassa sig efter olika klimat och omständigheter. Jag blandade sedan heller inte salt, soda eller liknande kemikalier i mitt bröd. Det förefaller, som om jag tillagade det enligt samma recept, som Marcus Porcius Cato<ref>Cato den äldre, författare till en bevarad skrift »Om Bondska Ting».</ref> anbefallde två hundra år före Kristus. — »Panem depsticium sic facito.<noinclude> <references/> 130</noinclude> s0v3tkzv0qae1ao56r43xp8mkwbsnxo 104 197413 585157 2025-01-05T09:53:35Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ Med stöd av https://raa.diva-portal.org/smash/get/diva2:1240988/FULLTEXT01.pdf 585157 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|||245}}</noinclude><i>{{sp|Thra}},</i> isl. <i>þrá,</i> fem. af adjektivet <i>thrar,</i> isl. <i>þrár:</i> ihärdig: afsedd att vara oslitlig, varaktig. <i>{{sp|Vingan}},</i> fem., fornsvenska och isl.: 1) knytande af vänskapsband; 2) vänskap. <i>{{sp|Haitin}},</i> isl. <i>heitin</i> part. pass. fem. nom. sing. af <i>heita,</i> göra löfte, lofva. Således: <i>”Trofast vänskap lofvad”.</i> De återstående bokstäverna ARVAS kunna icke delas annorlunda än <i>ar vas,</i> ord som medgifva en dubbel utläggning. <i>Vas</i> kan vara antingen, som prof. Bugge antager, imperf. ind. af <i>vasa, vara,</i> isl. <i>vesa, vera,</i> eller imperativ af samma verb. <i>Ar</i> kan vara antingen den isl. relativa partikeln <i>er = som,</i> eller det af <i>vingan</i> styrda femininet af <i>arr,</i> isl. <i>árr,</i> hvars vanliga märkelse är <i>tidig</i> (jämför <i>arla</i>), men som i likhet med det adverbialt nytjade <i>ár</i> kan hafva utvidgat sitt område till begreppen <i>stadig, ständig, oaflåtlig.</i> Jämför Skirnismál v. 27: <poem><i>Ara þúfu á Skaltu ár sitja, horfa ok snugga heljar til.</i></poem><ref><poem>Å örnetufva skall du ständigt sitta, bidande vänd åt Hels boning.”</poem></ref> I det ena fallet skulle vi då hafva en elliptisk sats framför oss, innebärande: <i>þrá vingan heitin (svá þrá) er (vingan) vas: så varaktig vänskap lofvad som vänskap någonsin fanns.</i> I det andra fallet vore tydningen <poem><i>þrá vingan heitin ár vas! Vare utlofvad trofast vänskap oaflåtlig!</i></poem> Tanken är i båda fallen densamme. Jag vågar, som förut, tillägga, att ingen ting öfverraskande ligger deruti, att bland de tusental inskrifter, som kommit till vår tid, finna åtminstone en, som tyckes syfta på det heligaste band våra förfäder kände: vänskapen, vare sig i fosterbrödralagets form eller i annan, framför allt, då man påminner sig, att ett löfte troddes vinna ytterligare helgd eller styrka genom runornas kraft. Att namn icke nämndes är ej mer än man kunde vänta, då vartecknet vidkom endast dem, som runorna gälde, och ingen annan. {{Tomrad}}<noinclude> <references/></noinclude> ez6etlic4quq9807up5fkmlhsk0vd5l 104 197414 585158 2025-01-05T10:00:13Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 585158 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" />{{huvud|246||}}</noinclude>Genom herr professoren Stephens’ välvilja äro vi i tillfälle att här (pl. 6—9) återgifva de präktiga afbildningar af Björketorp- och Stentofte-stenarne som pryda hans stora runeverk. Björketorpstenen är en af Sveriges vackraste runstenar. Höjande sig 13 fot öfver marken står den väldige granitvården, skonad af tiden, ännu på den plats han i mer än ett årtusende prydt. Runorna, af omkring 6 tums höjd, äro alla, med endast ett eller två undantag, tydliga. — På elfva stegs afstånd resa sig två andra omkring 10 fot höga bautastenar, hvilka dock sakna runeinskrift. Professor Stephens har å sid. 168 i sitt verk meddelat en vacker tafla framställande denna af björkar skuggade grupp af minnesstenar, en af de märkligaste i Norden. Stentoftestenen påträffades omkring år 1825 liggande kullfallen på något afstånd från det ställe der han sedan restes, helt nära Sölvesborg. Hans höjd ofvan jord var omkring 4,5 fot. För att skydda honom mot vittring flyttades han år 1864 till vapenhuset i Sölvesborgs kyrka, der han nu står. Äfven Tanumstenen är funnen kullfallen. Länge låg han som bro öfver ett dike vid Kalleby, en half mil söder om Tanums kyrka, tills han för några år sedan restes invid denna kyrka. {{linje|6em}} {{Tomrad}} <section end="Till tolkningen af Nordens äldsta runeinskrifter." /><noinclude> <references/></noinclude> qq02l1ekqotoyztcqjkiyjxn3mv1o85 104 197415 585159 2025-01-05T10:11:37Z Gottfried Multe 11434 /* Ej korrekturläst */ Skapade sidan med '<section begin="Några ord om konung Olof Haraldssons uppträdande på Gotland." /> <h2 align=center style="border: none">Några ord om konung Olof Haraldssons uppträdande på Gotland.</h2> {{c|Af}} {{c|<b><i>P. A. Säve.</i></b>}} {{högertext|<small>”Fram, fram kristmän, korsmän, kungsmän!”</small><br>{{em|5}}<i>K. Olof d. Hel. saga.</i>}} Såsom allbekant har Olof Haraldsson i Norge enligt sagor- nas ord med sina härskepp någongång besökt Östersjön...' 585159 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="1" user="Gottfried Multe" /></noinclude><section begin="Några ord om konung Olof Haraldssons uppträdande på Gotland." /> <h2 align=center style="border: none">Några ord om konung Olof Haraldssons uppträdande på Gotland.</h2> {{c|Af}} {{c|<b><i>P. A. Säve.</i></b>}} {{högertext|<small>”Fram, fram kristmän, korsmän, kungsmän!”</small><br>{{em|5}}<i>K. Olof d. Hel. saga.</i>}} Såsom allbekant har Olof Haraldsson i Norge enligt sagor- nas ord med sina härskepp någongång besökt Östersjön och dá, utom andra vikingabragder, styrt till Gotland samt lagt i land vid öns östra kust. Härom heter det hos Snorre Sturleson nti k. Olof den heliges Haraldssons saga (kap. 6), att "konung Olof seglade om hösten (enligt P. A. Muuch, år 1007) till Gotland, och beredde sig att der härja; men gotländingarne hade försam- lat sig och skickade män till konungen, erbjudande honom skatt af landet. Härmed var konungen nöjd, tog skatt af dem och blef der qvar öfver vintern"; samt vidare om en annan färd (kap. 191): "när sommaren kom (enligt Munch, år 1029) gjorde konungen sig resfärdig och skaffade sig skepp (i Sverige), hvarpå han seglade bort då om sommaren, och stannade ej förr, än han kom öster i Gardarike"; och slutligen (kap. 203) "när våren kom (enligt Munch, 1030) och isarna lossnade, -gåfvo (de) sig med första gynnande vind till sjös (från Gardarike), och hade en lycklig resa. När konung Olof kom med sina skepp till Gotland, fick han der tidningar från Sverige och Danmark samt ända ifrån Norge - - och att riket var höfdingelöst; ty fat- tade konungen godt hopp om utgången af sin färd. De seglade dädan, när vinden blef tjenlig, styrande sin kosa till Sverige". Här talas temligen tydligt om tiden för Olofs första uppträdande på Gotland, nämligen att det skett efter den äfven- tyrliga flykten från Kungssund i Mälaren (1007); men det säges icke om Olof under sin färd från Norge (1029) besökte ön, då<noinclude> <references/></noinclude> 8qu4nn1l2vnpb2eippisiii2ra21uqc 585160 585159 2025-01-05T11:07:54Z Gottfried Multe 11434 /* Korrekturläst */ 585160 proofread-page text/x-wiki <noinclude><pagequality level="3" user="Gottfried Multe" /></noinclude><section begin="Några ord om konung Olof Haraldssons uppträdande på Gotland." /> <h2 align=center style="border: none">Några ord om konung Olof Haraldssons uppträdande på Gotland.</h2> {{c|Af}} {{c|<b><i>P. A. Säve.</i></b>}} {{högertext|<small>”Fram, fram kristmän, korsmän, kungsmän!”<br>{{em|6}}<i>K. Olof d. Hel. saga.</i></small>}} Såsom allbekant har Olof Haraldsson i Norge enligt sagornas ord med sina härskepp någongång besökt Östersjön och då, utom andra vikingabragder, styrt till Gotland samt lagt i land vid öns östra kust. — Härom heter det hos Snorre Sturleson uti k. <i>Olof den heliges Haraldssons saga</i> (kap. 6), att ”konung Olof seglade om hösten (enligt P. A. Munch, år 1007) till Gotland, och beredde sig att der härja; men gotländingarne hade församlat sig och skickade män till konungen, erbjudande honom skatt af landet. Härmed var konungen nöjd, tog skatt af dem och blef der qvar öfver vintern”; samt vidare om en annan färd (kap. 191): ”när sommaren kom (enligt Munch, år 1029) gjorde konungen sig resfärdig och skaffade sig skepp (i Sverige), hvarpå han seglade bort då om sommaren, och stannade ej förr, än han kom öster i Gardarike”; och slutligen (kap. 203) ”när våren kom (enligt Munch, 1030) och isarna lossnade, — — — gåfvo (de) sig med första gynnande vind till sjös (från Gardarike), och hade en lycklig resa. När konung Olof kom med sina skepp till Gotland, fick han der tidningar från Sverige och Danmark samt ända ifrån Norge — — — och att riket var höfdingelöst; ty fattade konungen — — — godt hopp om utgången af sin färd. De seglade dädan, när vinden blef tjenlig, styrande sin kosa till Sverige”. Här talas temligen tydligt om <i>tiden</i> för Olofs första uppträdande på Gotland, nämligen att det skett efter den äfventyrliga flykten från Kungssund i Mälaren (1007); men det säges icke om Olof under sin färd från Norge (1029) besökte ön, då<noinclude> <references/></noinclude> 2onzf7ow2b0u68j6ihepas57cm6dwir